Finansinspektionen (FI) samt HQ:s nya ledning har kritiserat HQ och dess revisor för att värderingen av finansiella instrument varit felaktigt både i årsredovisningen för 2009 och i redovisningarna för tidigare år. En process har inletts som sannolikt kommer att pågå under flera år. Dessutom pågår en prövning av om revisorn brutit mot god revisionssed i Revisorsnämnden (RN). Vad RN kommer fram till är när detta skrivs inte känt. Denna artikel bygger på skriftväxlingen mellan FI och revisorn.
I finansvärlden finns uttrycket ”svart svan”. Det står för något som (man tror) inte finns. För HQ var Greklandskrisen i maj 2010 en sådan svart svan som bidrog till att sänka företaget. Den enda som verkade ha insett detta var SEB som krävde extra säkerheter för sina fordringar när krisen började.
Affärsidén för HQ:s tradingavdelning framgick av min förra artikel (se Balans nr 5/2011). En betydande del av tradingen byggde på att HQ ställde ut långa optioner som matchades mot korta. Genom att köpa när marknaden stod lågt och sälja när den låg högt kunde HQ tjäna pengar med relativt låg risk. Affärsidén verkar ha fungerat under många år vilket ledde till att tradingverksamheten expanderade så att den i slutet svarade för en stor del av koncernens balansräkning. Något man i efterhand kan kritisera bolaget för är att riskerna inte framgick tydligare. En avlägsen medansvarig är också International Accounting Standards Board (IASB), närmare bestämt kravet på att finansiella instrument ska värderas till verkligt värde även i de fall det saknas prisnoteringar på aktiva marknader.
Finansinspektionens kritik mot HQ är omfattande. Mest intressant för mig är den del som gäller hur bolaget värderat de instrument som ingick i tradingverksamheten. Eftersom större delen av instrumenten handlades på en marknad som inte var särskilt aktiv tillämpade HQ en värderingsmodell. Enligt FI var detta fel. Enligt deras uppfattning fanns hela tiden marknadsnoteringar som hade kunnat användas. Jag håller inte med. HQ anger en definition på aktiv marknad som knappast strider mot IAS 39. Är förutsättningarna för en aktiv marknad inte uppfyllda ska en modell tillämpas.
Mitt intryck är inte att FI ifrågasätter själva modellen. Däremot framförs kritik mot avsaknaden av en löpande uppföljning av de antaganden som den bygger på. Centralt är att volatiliteten i beräkningarna väljs utifrån ett historiskt genomsnitt. HQ justerar alltså inte modellens volatilitet eller andra indata, även om det skett stora svängningar. Jag tycker inte det är konstigt. Utgångspunkten är ju att marknaden inte är aktiv. Att då kräva att värderingsmodellen ska baseras på aktuella indata från denna marknad skulle ju leda till samma resultat som om värderingen baserades på faktiska avslut.
En tredje kritik av HQ:s värderingsmetoder gäller så kallade dag-1 resultat. I årsredovisningen skriver HQ:
”Det eventuella resultat som kan komma att uppstå vid värdering enligt teoretiska modeller när ett finansiellt instrument redovisas i rapporten över finansiell ställning för första gången, så kallat 'dag-1 resultat', redovisas direkt i resultatet.”
FI illustrerar detta med ett exempel som bygger på faktiska siffror hämtade från HQ:s redovisning från 25 maj 2010. HQ ställer ut en lång option som på grund av marknadsoron har en onormalt hög volatilitet. Den värderas sen med tillämpning av den lägre volatilitet som ingår i HQ:s modellantagande. Följden blir en differens på 98 Mkr, som redovisas omedelbart i rörelseresultatet. Av exemplet framgår också att HQ samtidigt reglerat andra optioner med en förlust på 212 Mkr. Dag-1 resultatet medför därför ett netto på -114 Mkr. FI:s slutsats är att ”här har banken alltså dolt 98 Mkr i förlust” samt ”att acceptera en redovisningsprincip vad avser redovisning av dag-1 resultat som klart strider mot redovisningsregelverket har som exemplet visat möjliggjort att förluster kunnat döljas”.
FI stöder sig på en punkt i IAS 39, AG 76. Där står att det bästa uttrycket för värdet på ett instrument vid förvärvstidpunkten är vad man betalt, så vitt inte det verkliga värdet kan fastställas med hjälp av en värderingsmodell som endast baseras på observerbara indata. Skrivningen innebär att det ska vara möjligt att värdera instrumentet enligt nivå 2. Eftersom HQ tillämpade nivå 3 är FI:s kritik mot redovisningen korrekt. Jag kan dock inte se att det skulle ha någon betydelse. HQ skulle kunna överge sin dag-1 princip och i stället redovisa den faktiska köpeskillingen. När sen bokslutet upprättas sker värderingen utifrån modellen. Därigenom kommer de 98 Mkr i exemplet ovan att förbättra periodens resultat. Och när det gäller påståendet att HQ dolt en förlust tycker jag det är felaktigt om man inte därmed återkommer till argumentet att redovisningen skulle baseras på faktiska noteringar.
Sammanfattningsvis tycker jag inte att FI lyckats visa att HQ:s sätt att värdera sin tradingportfölj stod i strid med International Financial Reporting Standards (IFRS). Själv ser jag det som en indikation på att kravet på värdering till verkligt värde, i avsaknad av en aktiv marknad, är felaktigt. Ändå är det ett faktum att många ägare drabbades av förluster maj 2010. Även om HQ i årsredovisningen informerade om olika risker, kan kritik riktas mot HQ för att inte på ett tydligare sätt beskrivit dels hur exponerad portföljen var för kraftiga ändringar i volatiliteten, dels för att placerarna inte informerades om att betydande del av resultatet framkommit genom bolagets modellantaganden. Löpande information om de framräknade orealiserade vinsterna hade tveklöst medfört en mer nyanserad bild av resultatutvecklingen.
Rolf Rundfelt är professor i redovisning vid Linköpings universitet.
rolf.rundfelt@telia.com