Profil i Balans: Idéspruta med smak för äventyr

Som 17-åring lämnade Stefan Fölster hemlandet Västtyskland för USA. Han var ute efter äventyr. Det är han fortfarande, även om tiden är mer begränsad som chefekonom på Svenskt Näringsliv. Men snart bestiger han Kilimanjaro.

När Stefan Fölster tar emot i Näringslivets hus i närheten av Östermalmstorg i Stockholm, är inte äventyr det första man tänker på. Korridorerna är långa och kontorslokalerna ser ut som vilka som helst. Själv är han propert klädd i svart kavaj och röd skjorta, långt ifrån den bild han presenteras med på baksidan av boken Kuwaharas dass som han skrivit tillsammans med Fabian Wallen. Där är han klädd i vit skjorta och vita shorts, och halvvägs över ett räcke högt ovanför marken.

– Jag har alltid gillat äventyr och sportade mycket tidigare. Nu blir det mer naturäventyr och närmast i tid är att vandra upp för Kilimanjaro, berättar han.

Men det finns inte särskilt gott om tid för naturäventyr. Jobbet på Svenskt Näringsliv, som han haft i ganska exakt tio år, tar sin tid. Dessutom deltar han i seminarier och håller föreläsningar. Och skriver böcker.

– Det gäller att vara morgonpigg. Jag skriver på mornarna innan familjen vaknar, och på semestern, säger han med ett leende.

Vissa beskriver honom som världsförbättrare, andra som en som säger vad han tycker utan att bry sig om konsekvenserna. Och att våga stå för sin åsikt, även om den kan uppfattas som obekväm, är kanske något han har med sig från sin uppväxt. Mormor och morfar hette Alva och Gunnar Myrdal, farbrodern heter Jan Myrdal och mamma är författarinnan Kaj Fölster.

– Jag har säkert fått en del av samhällsintresset från Alva och Gunnar, de var förnyelseinriktade. Man kan säga att de tillhörde en äldre generation socialdemokrater och de hade mycket gemensamt med det som jag står för. Till exempel skulle det ha varit otänkbart för dem med ett socialförsäkringssystem som missbrukas, eller att skolan får förfalla. Men det finns naturligtvis områden där vi inte skulle ha delat åsikter, säger Stefan Fölster.

Efter uppväxten och avslutad skolgång i Västtyskland kom Stefan Fölster till Seattle som utbytesstudent. Så småningom hamnade han vid UCLA i Los Angeles där han läste psykologi och nationalekonomi och sedan antogs han till forskarutbildningen vid Oxford University.

I samma veva som han höll på att bli klar kom han till Sverige och nästan genast fick han ett jobberbjudande; att undervisa i grundkursen i makroekonomi på Stockholms universitet. Att han inte kunde någon svenska var inget hinder.

– Jag fick höra att undervisningen skulle vara ett bra sätt för mig att lära mig svenska. Sedan träffade jag en tjej här och blev kvar, berättar han.

Efter att ha forskat vid Stockholms universitet har han hunnit med en kortare sejour på finansdepartementet och en längre period på Handelns utredningsinstitut (HUI). Sedan han kom till Svenskt Näringsliv har han också hittat tillbaka till forskningen, och han är i dag adjungerad professor vid KTH.

– Det känns bra, jag har saknat forskningen till och från, tyvärr blir det inte så mycket tid jag hinner ägna åt den nu heller.

Stefan Fölster skulle gärna se ett större samarbete mellan näringslivet och forskarvärlden.

– Ett problem är att forskningen är så isolerad från omvärlden. Man kan sitta och forska i åtta år bara för att upptäcka att ingen är intresserad av vad man har kommit fram till, säger han.

Stefan Fölsters liv präglas av stora kontraster. Att som 17-åring komma från Västtyskland till USA, att jobba i ett hem för handikappade i ett slumområde i en amerikansk storstad och sedan bli inneboende hos en avlägsen släkting i Beverly Hills och inte minst att komma från USA till Sverige i slutet av 1980-talet.

– Då var fortfarande en stor del av livet statligt och offentligt reglerat. Man kunde inte välja skola, i livsmedelsbutiken fanns bara några sorters bröd och så vidare. Det var ytterst lite konkurrens, långt ifrån hur det var i USA. Jag blev snabbt övertygad om att det inte var hållbart och att det skulle komma en revolt mot det centraliserade samhället.

Det är också ett synsätt som kommit att prägla Stefan Fölsters engagemang, bland annat har han undersökt effekterna av avregleringarna, och som påverkar det arbete han i dag gör åt Svenskt Näringsliv.

– Vi vill lyfta tillväxten, och jag tror att ett viktigt sätt är genom konkurrensutsättning. Under mina första fem år i Sverige i slutet av 1980-talet tyckte jag att det var väldigt lågt i tak, men det har blivit bättre. En hel del frågor var dock länge omöjliga att debattera. Till exempel skrev jag vid ett tillfälle om Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). På den tiden vågade inte ens Riksrevisionsverket (nuvarande Riksrevisionen) granska deras verksamhet.

Stefan Fölster inspireras av att tänka ut nya lösningar på olika typer av samhällsproblem, men ”dammar också gärna av” gamla lösningar som redan prövats och som man vet fungerar. Evidensbasering är något han ständigt återkommer till. Vikten av att ta reda på, och jämföra med annat, om ens idé verkligen fungerar och är så framgångsrik som man vill tro.

– I Sverige är det vanligt att man hoppar på en idé och kör på i flera år utan att veta om den fungerar. Det finns många exempel på det, exempelvis när det gäller anti-mobbningsprogram. Det är inte så bra att kasta sig på klämkäcka idéer, om man inte också är beredd att lägga dem åt sidan om det visar sig att de inte fungerar.

Den viktigaste frågan för Svenskt Näringsliv just nu är skuldkrisen i Europa. Men Stefan Fölster påpekar att det även finns en skuldproblematik inom landet. Många hushåll är högt belånade, och få hushåll har ett privat sparande.

Stefan Fölster menar att bästa sättet att komma ur en konjunktursvacka är att stimulera tillväxten i ekonomin.

– De senaste tjugo åren har det genomförts en hel del reformer, men det finns behov av ytterligare åtgärder. Fortfarande är arbetslösheten ett stort problem och allt för få startar företag. För att nå framgångar krävs att politiker och näringsliv möts, säger Stefan Fölster.

Svenskt Näringsliv har frågat företagare vad som har avgjort att en investering gjorts utomlands i stället för i Sverige. Svaret är vanligtvis att reglerna är krångligare här. Men stämmer det, eller är svenska företag bara gnälliga?

– Visst finns det länder som är ”värre”, exempelvis Italien. Men å andra sidan finns det många länder som har bättre tillväxt och där det är enklare för företagare än i Sverige, säger Stefan Fölster, och jämför med Tyskland.

– Företagare i Sverige upplever att de ofta hamnar i ett ”moment 22”. Ta exempelvis Volvo som länge har haft planer på miljöförbättringar, men som fått vänta i åtta år på miljötillstånd från Naturvårdsverket. Förbättringarna sker i huvudsak på lokal nivå. På statlig nivå sker förändringarna i snigelfart. Där finns mycket mer att göra.

Charlotta Danielsson