Slutsatsen att den så kallade alternativregeln inte är förenlig med årsredovisningslagen stämmer inte. Det har aldrig funnits någon konflikt mellan årsredovisningslagen och inkomstskattelagen, skriver Margit Knutsson i respons på en artikel i Balans nr 11/2011.
Sten-Eric Ingblad och Pernilla Lundqvist tar i en artikel i Balans nr 11/2011 upp frågan om redovisning av pågående arbeten på löpande räkning med anledning av en dom i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från april 2011 (HFD 2011 ref. 20). Sten-Eric Ingblad och Pernilla Lundqvist påstår att domen innebär att den praxis som sedan länge gäller att intäkts-redovisningen av sådana arbeten får anstå till dess arbetet fakturerats inte längre får tillämpas. Enligt min mening är detta en sanning med ansenlig modifikation som, om den får genomslag i den praktiska tillämpningen, riskerar att leda till omotiverat merarbete och ökade kostnader för framför allt mindre företag. Jag vill därför med denna artikel nyansera bilden.
I såväl Bokföringsnämndens allmänna råd BFNAR 2003:3 Redovisning av intäkter, som Rådet för finansiell rapporterings rekommendation RFR 2 Redovisning för juridiska personer, finns bestämmelser som innebär att ett pågående arbete på löpande räkning inte behöver tas upp som tillgång utan att intäktsredovisning får ske i takt med att arbetet faktureras. Denna så kallade alternativregel har främst varit motiverad av skatteskäl eftersom inkomstskattelagen tillåter att endast fakturerade belopp tas upp som intäkt, men också av förenklingsskäl för framför allt mindre företag.
Sten-Eric Ingblad och Pernilla Lundqvist hävdar emellertid att alternativregeln står i strid med årsredovisningslagen och att det enda skälet till att den trots det har fått tillämpas är att den finns anvisad i inkomstskattelagen. Den kollision som de anser sig ha sett mellan årsredovisningslagen och inkomstskattelagen har enligt dem i praxis lösts genom att man ”kört över” årsredovisningslagen.
Se dock Claes Norberg och Per Thorell, Redovisningsfrågor i skattepraxis, andra upplagan, 2010, s. 228 f.
Far har 26 oktober 2011 hos Bokföringsnämnden begärt ändring i BFNAR 2003:3 med anledning av HFD 2011 ref. 20.
Genom HFD 2011 ref. 20 har fastslagits att det inte finns något samband mellan redovisning och beskattning på detta område utan den skattemässiga behandlingen av ett pågående arbete är oberoende av hur arbetet behandlats i redovisningen. I och för sig konstaterade HFD detta redan i RÅ 2006 ref. 28 men viss osäkerhet kvarstod efter den domen1. Den osäkerheten har alltså numera undanröjts. Sten-Eric Ingblads och Pernilla Lundqvists slutsats är att när det nu står klart att inkomstskattelagen saknar betydelse för redovisningen måste årsredovisningslagen följas. Alternativregeln får därmed enligt dem inte längre tillämpas och den kompletterande normgivningen måste ändras2.
Vilket inte heller Bokföringsnämnden gör. I sitt svar på Fars nyss nämnda begäran -konstaterar nämnden att alternativregeln innebär en förenkling och att den inte står i strid med årsredovisningslagen.
Mer om detta i min artikel Redovisning och beskattning av pågående arbeten på löpande räkning, Svensk Skattetidning 6–7/2001 s. 612 ff.
För ordningens skull vill jag påpeka att jag givetvis delar Sten-Eric Ingblads och Pernilla Lundqvists uppfattning att årsredovisningslagen ska följas. Så är det och så har det alltid varit. Däremot delar jag inte deras slutsats vad gäller alternativregelns förenlighet med årsredovisningslagen3. Enligt min mening är metoden väl förenlig med den lagen4 och det har aldrig funnits någon konflikt mellan årsredovisningslagen och inkomstskattelagen. Jag menar att om det hade funnits ett samband mellan redovisning och beskattning så hade en förutsättning för att endast fakturerade belopp hade behövt tas upp till beskattning varit att detta också var förenligt med årsredovisningslagen. Det hade inte räckt med att inkomstskattelagen tillät en sådan intäktsredovisning. Inkomstskattelagen är inte någon ”lex specialis” som tar över årsredovisningslagen.
Genom RÅ 2006 ref. 28 och HFD 2011 ref. 20 har alltså det ena skälet för alternativregeln fallit bort. Rådet för finansiell rapportering har tagit konsekvenserna av detta och remitterat ett förslag till ändringsmeddelande vari rådet föreslår att RFR 2 ändras med avseende på IAS 11 Entreprenadavtal, IAS 18 Intäkter och IFRIC 15 Avtal om uppförande av fastigheter. Om detta förslag genomförs kommer alternativregeln att utmönstras för noterade bolag som tillämpar internationella standarder i sin redovisning. Det kan säkert finnas anledning även för Bokföringsnämnden att se över sin kompletterande normgivning mot bakgrund av domen varvid såväl utomstående intressenters behov av relevant redovisningsinformation som företagens kostnader för att ta fram informationen måste beaktas. Det vore högst olyckligt om en missuppfattning om innehållet i årsredovisningslagen tilläts påverka det arbetet.
Margit Knutsson , Justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen.