”Vi anpassar livet efter prylarna i stället för att anpassa prylarna efter livet.”
I mitt yrke som professionell coach möter jag människor, ofta ambitiösa chefer, välutbildade unga ledare, och hungriga entreprenörer som är mitt upp i en framgångsrik karriär i storstaden. Anledningen till att de anlitar mig som coach varierar, men det handlar vanligtvis om yrkesrelaterade frågor som att utvecklas som ledare, komma vidare i karriären, konkretisera en affärsidé eller bli en vassare förhandlare.
Men allteftersom relationen växer och förtroendet fördjupas kan frågeställningarna förändras och coachingen blir mer personlig. Samtalen börjar ibland handla om att få en bättre balans mellan jobb och fritid. Att få ihop vardagspusslet. Om att tiden går och allt det där som man ville göra i livet börjar bli för sent. Rädslan för att livet rinner iväg. Man börjar ifrågasätta vad som egentligen är viktigt, vad som betyder något, och hur man egentligen vill leva sitt liv. Trots att många av oss har den här viljan att göra något annat, är vi samtidigt experter på att stoppa oss själva, vi är mästare på att såga våra egna idéer: ”Jag har inte råd att omskola mig”, ”Vad skulle folk säga om jag flyttade ut till landet”, ”Det går inte just nu, barnen är för små”, ”Inte kan jag väl starta eget nu, det är ju lågkonjunktur” eller ”Jag har ju investerat så många år i min karriär, inte kan jag väl bara släppa taget?”.
Vi lever i ett tempo som skruvas upp allt mer, med större och högre krav och förväntningar på prestation i allt vi gör. Det ska göras karriär, bildas familj, inredas hus och hem, umgås med vänner, blogga, twittra, synas och höras, ha en meningsfylld fritid, planera nästa lyckade resa, ge barnen den perfekta uppväxten, och samtidigt få och ge bekräftelse till vår lika självupptagna, karriärsugna och jämställdhetssträvande partner.
Men hos en del av oss växer sig önskan om ett annat, enklare liv sig allt starkare. En ofta skrämmande, men stark känsla att det är dags att göra något nytt, byta bana, byta livsstil. Uppfylla gamla drömmar. Eller skapa nya. Helt plötsligt förstår man att det inte är för sent. Inte för något. Det är dags att bryta upp. Bryta sig loss. Kasta sig ut. Släppa taget. Komma ut ur garderoben och säga: Jag vill bort från press och hets. Jag vill bort från prestation och tävling. Jag vill inte förgiftas av karriär och pengar. Eller skulder och lån. Jag vill leva ett enklare liv! Men hur gör man? Var börjar jag någonstans?
Frivillig enkelhet handlar om att sakta skala bort lager på lager inom olika områden för att till slut hitta rätt nivå.
Att skala ner och leva enklare behöver inte handla om att bli teknikfientlig eller att fly till landsbygden. Snarare innebär enkelheten att hitta balansen mellan snabbt och långsamt, om att inte behöva springa i ekorrhjulet samtidigt som man vill ut.
Ta en promenad i stället för att köra bil, läs en bok i stället för att knäppa på teven, ät hemlagad mat i stället för snabbmat, ägna dig åt det du trivs med på fritiden, lär dig yoga eller meditation.
Ett är dock gemensamt för dem som vill leva enklare: Det gäller att ta makten över tiden och den egna tillvaron.
Det är lättare att få syn på ”för lite” (det vi tror oss sakna) än på ”för mycket” och risken att verka fattig skrämmer oss att ständigt förnya vårt hem. Det finns alltid någon i omgivningen som har en tjusigare bil eller väska.
Genom att ta en paus från prylarna får vi en bättre känsla för vilka saker som är nödvändiga och vilka saker vi klarar oss utan. Att semestra avskalat och enkelt, till exempel vandra, segla eller campa, kan ge ett nytt perspektiv på tillvaron.
Att shoppa fyller sällan något egentligt materiellt behov. Det är något annat det handlar om. Vi väljer prylar i stället för att reflektera över våra liv, känna och tänka efter. Vi är fast i ett konsumtionsfängelse där konsumtionen definierar vilka vi är, vår identitet och vår status. Vi anpassar livet efter prylarna i stället för att anpassa prylarna efter livet.
Genom att flytta fokus från det materiella och konsumtion frigörs tid som kan användas till att berika livet på andra områden.
Men hur är jag själv funtad som vill ha både och? Å ena sidan har jag en ständig önskan om att skala ned och leva enkelt. Å andra sidan tycker jag att LCD-teven är lite väl tjock, det skulle vara snyggare med en ny LED-tv? Och när jag ändå ska renovera så gör jag det fullt ut, inga kompromisser, jag gillar när det är snyggt. Dessutom funderar jag på att det vore bra med en större och snabbare bil. Det är lätt att låta bra, att snacka. Jag kan ibland känna mig väldigt falsk i min strävan efter enkelhet. Kanske är det bara yta det med? En skrämmande tanke.
Patrick Grimlund är ledarskapscoach, föreläsare, skribent och programledare och ekonomisk vägledare i tv-programmet Lyxfällan.