De flesta revisorer och redovisare kanske är lyckligt obekymrade om IASBs Föreställningsram när de tillämpar IFRS. Föreställningsramen kan dock ha betydelse i vissa situationer. IAS 8 refererar exempelvis till den vad gäller hur standarder ska tillämpas, samt när byte av redovisningsprincip kan bli aktuellt. Föreställningsramen hjälper även vid tolkning av vad en redovisningsbar tillgång och skuld är. I mer generella termer kan Föreställningsramen underlätta förståelsen för varför IASBs standarder ser ut som de gör.
EU har en process för att godkänna standarder och tolkningar från IASB. I och med att de är godkända blir de bindande inom EU, och måste därför följas av de företag som berörs av IAS-förordningen vid upprättande av koncernredovisningen. IASB ger ut omfattande texter som är till hjälp för tolkning av standarder, men som inte tillhör själva standarden. Där ingår Basis for Conclusions, Illustrative Examples, etcetera, till specifika standarder. Där ingår också Föreställningsramen. Dessa texter för tolkning är inte med i EUs process för godkännande.
Föreställningsramen är alltså inte godkänd av EU, men kan vara till hjälp vid tolkning och tillämpning av IFRS och dessutom hänvisar godkända standarder till Föreställningsramen. När det sker är det dock viktigt att utgå från den Föreställningsram som för närvarande är aktuell. Gamla versioner av Föreställningsramen har ingen särskild ställning som grund för tolkning.
IAS 8, punkt 7–12 innehåller en hierarki för val av redovisningsprinciper. I första hand följs standarder och tolkningar. I andra hand följs vägledningen i Föreställningsramen, eventuellt kopplat till standarder som behandlar liknande frågeställningar. I tredje hand används annan redovisningslitteratur och branschpraxis. Den aktuella Föreställningsramen kommer alltså in i steg 2 i tolkningshierarkin. Äldre versioner av Föreställningsramen skulle möjligtvis kunna ses som annan redovisningslitteratur, det vill säga något som kommer in i steg 3 i hierarkin.
Skälet att ta upp denna fråga i en krönika är att IASB gav ut en ny version av Föreställningsramen i september 2010. I Sverige refererar man dock fortfarande till den gamla, ej längre gällande, versionen av Föreställningsramen som gavs ut av IASC 1989. Vad är då ändrat i den nya Föreställningsramen?
Strukturen är tydligare i och med att den är indelad i kapitel. Kapitel 1 handlar om mål med finansiell rapportering, medan kapitel 3 handlar om kvalitativa egenskaper som gör redovisningen användbar. Kapitel 2 handlar om den rapporterande enheten, men är ännu ej skrivet. Kapitel 4 innehåller de delar av den tidigare Föreställningsramen som fortfarande är aktuella. Det inkluderar definitioner på poster i finansiella rapporter samt värderingsmetoder.
De stora förändringar gentemot tidigare gäller de kvalitativa egenskaper som gör redovisningen användbar. De är tydligt indelade i två grundläggande egenskaper (relevans och korrekt återgivande) och fyra förstärkande kvalitativa egenskaper (jämförbarhet, verifierbarhet, aktualitet och förståelse). De grundläggande egenskaperna måste vara uppfyllda i första hand. Om inte de är uppfyllda är de förstärkande egenskaperna inte intressanta.
Relevans är definierat ungefär som tidigare, vilket innebär att redovisningen ska avspegla ekonomiska händelser och omständigheter som kan påverka redovisningsanvändares beslutsfattande.
Korrekt återgivande (faithful representation) är ett nytt begrepp, och det ersätter det tidigare begreppet tillförlitlighet. Skälet att byta begrepp är att man i praktiken ofta tolkade tillförlitlighet synonymt med verifierbarhet. Det anser IASB är en felaktig tolkning. I stället handlar korrekt återgivande om att ekonomiska händelser och omständigheter ska beskrivas så att mottagaren av redovisningen har en möjlighet att förstå vad det handlar om.
Det finns alltså en mycket tydlig logik i Föreställningsramen: Ekonomiska fenomen (händelser och omständigheter) som är relevanta för användare av redovisningen ska inkluderas i redovisningen om de kan beskrivas för användaren (återges korrekt). Verifierbarhet har degraderats till en förstärkande egenskap, vilket innebär att dess betydelse har tonats ner. Det kan tolkas som att IASB höjer betydelsen av bedömningar i redovisningen, och minskar betydelsen av verifierbarhet. Det är också en trend som kan ses i vissa nyare standarder, som IFRS 3 Rörelseförvärv (version 2008), IFRS 9 Finansiella instrument och IFRS 10 Koncernredovisning.
För övrigt har begreppet försiktighet tagits bort från Föreställningsramen. Det innebär att försiktighet försvagas som argument i samband med tillämpning och tolkning av standarder inom IFRS. Ett skäl att försiktighet togs bort är att det är svårt att förena med neutralitet i redovisningen, vilket är en del av korrekt återgivande.
Kom dock ihåg när ni nu efter att ha läst denna krönika kastar er över den nya Föreställningsramen: Innehållet i en specifik standard går alltid före Föreställningsramen!
Jan Marton är ekonomie doktor och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg. Han skriver i vartannat nummer av Balans.
jan.marton@handels.gu.se