Vad är nyttan med en reviderad årsredovisning? Att uppfylla lagen eller att förmedla en rättvisande bild till intressenterna? Det frågar sig journalisten Jonas Malmborg med anledning av Rolf Rundfelts krönika om Veckans Affärers granskning av Media Markt.
Varför ska företag och revisorer upprätta en årsredovisning? För att lagarnas paragrafer och punkter säger så – eller för att långivare, aktieägare, anställda, kunder och andra intressenter ska kunna skapa sig en rättvisande bild av situationen i bolaget? Är revisorn företagsledningens inköpte konsult, eller är revisorns ansvar större än så?
Dessa avgörande frågeställningar blir återigen aktualiserade när professor Rolf Rundfelt i Balans nr 8–9/2012 kritiserar mitt avslöjande (Veckans Affärer 31 maj) om att KPMG genom ett kryphål i redovisningslagen bistått kunden Media Markt att mörka ett negativt eget kapital på hela 1,2 miljarder kronor.
Förutom att konsekvent omnämna mig med felaktigt förnamn beskyller Rolf Rundfelt mig för att ”dölja fakta” och att ha drabbats av ”hjärnsläpp” när jag pekar på KPMGs tvivelaktiga agerande som revisor. Det är stora ord från en person som anser sig vara en objektiv bedömare. Däremot nämner inte Rundfelt med ett ord att han tidigare varit partner vid ovan nämnda revisionsbyrå.
Jag har i flera artiklar granskat KPMGs agerande. Utgångspunkten i samtliga texter har varit att årsredovisningen ska ge en rättvisande bild av bolagets och koncernens resultat och ställning. Revisorn är garanten för att den finansiella informationen är rättvisande. Intressenterna ska kunna lita på informationen i årsredovisningen och en ren revisionsberättelse är revisorns bekräftelse. KPMG beskriver själva denna roll i sin så kallade Transparency Report: ” Revisionens främsta uppgift är att kvalitetssäkra företagens finansiella information till ägarna och övriga intressenter”.
Men vackra måldokument är en sak, den krassa verkligheten en annan. I fallet Media Markt invaggas kreditgivare och leverantörer i en falsk trygghet när de tar del av de senaste årsredovisningarna för koncernens svenska moderbolag. I förvaltningsberättelsen beskrivs den svenska verksamheten, alltså den svenska koncernen, i idel positiva ordalag. Verksamheten fortsätter att expandera och utveckling går enligt budget. Däremot nämns inte med ett ord att förlusterna ökar och försäljningen i de flesta dotterbolagen minskar.
Förlusten i den svenska verksamheten 2010/11 var 240 miljoner kronor och den ansamlade förlusten ökade därmed till 1.159 miljoner kronor.
Av dessa illröda siffror syns inget i det svenska moderbolagets årsredovisning. Detta tycker jag är ytterst anmärkningsvärt. I detta har jag också stöd av professor emeritus i revisionsrätt Ulf Gometz. Rolf Rundfelt verkar däremot tycka att det är helt i sin ordning att mörka förluster i miljardklassen.
Men Rolf Rundfelts krumbukter slutar inte här. Den kortfattade meningen om att det tyska moderbolaget ”ställt ut kapitaltäckningsgarantier för att säkra det egna kapitalet” i de svenska bolagen är felaktig. När årsredovisningen och revisionsberättelsen skrivs under, exakt sex månader efter bokslutsdagen, räcker inte dessa garantier till. Förlusterna har fortsatt att öka vilket innebär att kapitalbristen sannolikt överstiger 100 miljoner kronor när revisorn lämnar sin rena – men felaktiga – revisionsberättelse.
Kapitaltäckningsgarantin täcker nämligen ”bara” förlusterna till och med senaste bokslutsdag. Det gör att nästan samtliga dotterbolag i Sverige, och det svenska moderbolaget, ska upprätta kontrollbalansräkning och riskerar likvidationsplikt. Men årsredovisningen säger ingenting om detta och läsaren har ingen aning om villkoren för kapitaltäckningsgarantin – hur den beräknats eller hur länge den gäller. För att dölja förlusterna hänvisar Media Markts svenska moderbolag till en undantagsregel i årsredovisningslagen där det anges att moderbolag i en underkoncern får utelämna koncernredovisning om en reviderad koncernredovisning för det överordnade moderbolaget skickas in till Bolagsverket. En regel med det vällovliga syftet att undvika onödig dubblering av information. Detta tycker Rundfelt är helt i sin ordning.
Problemet i detta fall är också att informationen om förlusterna i Sverige försvinner. Media Markt skickar inte in någon koncernredovisning till Bolagsverket avseende det tyska moderbolaget. Det finns inte heller någon sådan koncernredovisning för samma period eftersom de olika verksamheterna har olika räkenskapsår.
Media Markt bryter därmed mot årsredovisningslagen – och revisorn reagerar inte! Problemet blir inte direkt mindre av att professor Rundfelt väljer att aktivt bortse från att lagen förvandlas till rundningsmärke.
Man kan ju undra vem det är som drabbats av hjärnsläpp? Den som aktivt gömmer förluster, kapitalbrist och hot om likvidationsplikt, den som godkänner och signerar tricksandet eller den som påpekar felaktigheten.
Rolf Rundfelts försvar av MediaMarkt måste sättas in i sitt sammanhang. Den är nämligen en starkt vinklad partsinlaga. Rundfelts tidigare arbetsgivare försvarar ivrigt sitt agerande i de svenska Media Markt-bolagen: på KPMGs hemsida, i skrivelser till Revisorsnämnden och nu senast alltså genom sin tidigare partner och delägare Rolf Rundfelt.
Revisionsjätten genomgår just nu en svår förtroendekris. Både KPMG och den aktuella revisorn i fallet Media Markt är i stort behov av eldunderstöd från en akademisk auktoritet. I skrivande stund utreds nämligen KPMG-revisorn av Revisorsnämnden i tre disciplinärenden samtidigt: Arkitekthus, Coop och Media Markt.
Nyligen signalerade FAR, via sin nyvalde ordförande, att organisationen måste ”ta tag i de obekväma frågorna” för att säkerställa förtroendet för branschen. Det är bara att sätta igång. Men med vänner som Rolf Rundfelt rider man inte ut några förtroendekriser.
Jonas Malmborg är ekonomijournalist, tidigare knuten till Veckans Affärer, numera frilans.