Fördjupning: IASB Agenda Consultation – vad kommer näst i IFRS?

Blir IFRS någonsin fullständigt?

Det är förmodligen verklighetsfrämmande att fråga när ifrs kommer att bli fullständigt, kanske till och med om det någonsin blir fullständigt. Ändå säger frågan något om rådfrågningen, trots det flitiga användandet av begreppet strategisk riktning. I skriften anges att begränsade resurser och tid, för såväl iasb som intressenterna, nödvändiggör val rörande balansering och prioritering, men ingenstans i själva skriften står något om att färdigställa en uppsättning standarder. Däremot står det i Appendix a att IFRS Foundations mål bland annat är:

”a single set of high quality, understandable, enforceable and globally accepted financial reporting standards”. Möjligen fäster IASB ingen vikt vid att det ska bli a single set, och med en tidshorisont på tre år för varje rådfrågning är det förmodligen för dem uppenbart att problemet är, att med begränsade resurser och tid prioritera projekt för att fortsätta utvecklingen.

IASB:s föregångare IASC försökte åstadkomma ”a reasonably complete set of accounting standards through the IASC core standards work program”, och år 2000 hade de nått så långt att International Organization of Securities Commissions (IOSCO)rekommenderade sina medlemmar att tillåta multinationella emittenter att upprätta sina rapporter enligt IASC:s dåvarande uppsättning6. Sedan dess, och inklusive de standarder som IASB arbetar med nu, är det ett betydande antal standarder som tillkommit, och det hade varit intressant med åtminstone en diskussion om vad IASB nu förstår med en enda uppsättning standarder.

I Trustees rapport från april 2011 om strategiomprövning står det för övrigt:

”As the organisation’s second decade begins, the goal of a single high quality globally accepted set of accounting standards is now within reach. The next 18 months will be critical in determining whether this goal is achieved.”7

Utan strävan mot konvergens: ökande divergens?

Konvergensprojektet tillsammans med fasb blev en följd av redovisningsskandalerna i usa, och enklast uttryckt uppstod det en historisk situation där den strategiska riktningen var given. Det går att ha olika synpunkter på projektet, och det är inte utan problem, men i förhållande till situationen för tio år sedan är det svårt att se det som annat än en stor framgång.

I skriften beskrivs de förutsättningar under vilka iasb verkar i dag och de ändringar som inträffat sedan 2001. IASB:s fokus på US GAAP konvergens mot IFRS hör till det som skapat mycket arbete och utövat press på användare lika väl som på redovisare. I avsnittet om utveckling av den finansiella rapporteringen står det att den begreppsliga föreställningsramen är ett stöd för iasb i att ta fram standarder som bland annat är internationellt konvergenta. I avsnittet om prioritering bland existerande och eventuella nya projekt anges att regionala behov kommer att beaktas för att uppnå balans i agendan, och mycket fokus under de senaste tio åren har riktats mot bland annat konvergensmålen med us gaap. Ingenstans behandlas emellertid hur det ska bli med konvergensen mot US GAAP i fortsättningen.

Det går förstås att säga att med så lika föreställningsramar som IASB och FASB har, bör mer eller mindre konvergenta standarder uppstå, men med erfarenheterna från de år som gått är det väl ganska klart att det lätt blir divergens även om man strävar efter konvergens. I så fall kan man undra över hur divergenta ifrs och US GAAP kommer att bli utan strävan efter konvergens.

IASB:s ordförande Hans Hoogervorst kommenterade nyligen amerikanska Security and Exchange Commissions (SEC) förestående beslut rörande antagande av IFRS och sade bland annat att en rapport från SEC visserligen visar en hel del återstående skillnader, men många av dem är inte så viktiga. Att bli av med dem genom konvergens skulle kunna ta många år till, till betydande kostnader men utan mycket särnytta8. Det kan mycket väl stämma, men en intressant synpunkt vid mötet i Stockholm var att om iasb och fasb bara samarbetade om nya standarder (rimligen även väsentligt ändrade) skulle identisk reglering så småningom uppnås.

Viktigare i sammanhanget är nog en annan rapport från SEC, som föreslår att usa antar IFRS genom det som kallas condorsement: US GAAP konvergerar mot ifrs under fem till sju år. Därefter skulle direkt endorsement av IFRS:er följa. (Endorsement är begreppet för EU:s antagande av IFRS:er.) Om det blir verklighet kommer US GAAP om säg tio år att till stor del överensstämma med IFRS, men US GAAP kommer fortsätta att vara mycket mer omfattande, eller, om man så vill, fyllt av regler. Vad kommer det att innebära för tillämpningen av ifrs i de redan fler än hundra länder som kräver eller tillåter IFRS? Som Hoogervorst också noterade är USA den enskilt största och mest likvida nationella kapitalmarknaden i världen. Även om den relativa vikten lär minska så lär USA förbli störst under lång tid.

Aspekten det regelfyllda US GAAP belyses ytterligare av vad Wayne Upton nyligen sade i sin nya roll som ordförande för IFRS Interpretations Committee (IFRIC). Han anser att det finns en uttrycklig önskan jorden runt om mer och effektivare hjälp vid implementering, och han fortsätter med att i en avlägsen rättsordning någonstans är en lektion om principbaserade standarder inte särskilt tillfredsställande. Inte heller uppfattas det som tillfredsställande att IFRIC avvisar frågor med motiveringen att IFRIC inte sysslar med implementeringsvägledning.9 Hur kommer det att fungera när den som ställer frågan finner ett fylligt svar i US GAAP, konvergent med IFRS?

Kompletterande normgivning av revisionsbyråerna

I avsnittet om utveckling av finansiell rapportering står det att föreställningsramen förser bland annat revisorer med vägledning då det saknas särskild vägledning i IFRS, för en konkret transaktion eller omständighet. IASB:s fokus är på placerare, långivare och andra kreditorer, men de beaktar också de olika intressen som andra användare har, bland annat revisorerna. I övrigt är revisorer eller revisionsbyråer inte nämnda i skriften. Möjligen är de underförstådda vad gäller underhåll av befintliga ifrs:er – ett syfte som IASB har är att befrämja användningen och den rigorösa tillämpningen av ifrs:er. För att få återföring om hur IFRS:er implementeras och uppmuntra åtgärder för att ta itu med avvikelser och skillnader ska formaliserade samarbeten upprättas med värdepappersövervakare, revisionsövervakare och nationella normgivare, står det i Trustees rapport, men revisionsbyråer nämns inte i detta sammanhang.

I ekonomijournalistiken förekommer påståenden om att det egentligen är de globala revisionsbyråerna eller nätverken av byråer som drar i trådarna vad gäller utformningen av IFRS. Detta hör dock nog hemma bland konspirationsteorier. Verkligheten för varje rapporterande företag är emellertid hela IFRS tillsammans med byråns kompletterande normgivning, och den senare ökar specificiteten i betydande grad. En återkommande synpunkt är att den även ökar rigiditeten.

Det går förstås att hävda att ifrs och byråernas IFRS-skrifter och deras banker av frågor och svar utgör en symbios, men med tanke på omfattningen och betydelsen av det som revisorerna gör borde symbiosen behandlas vid rådfrågningen. De finansiella rapporter som användarna får är ju bestämda av den symbiosen. Om IASB såg IFRS som en del av det regelverk som möter det rapporterande företaget är det mycket möjligt att utvecklingen och underhållet av ifrs skulle bli en annan.

Elektronisk ingivning av finansiella rapporter, eller XBRL

Redan i ingressen till följebrevet i skriften nämner Hans Hoogervorst att nya aspekter på finansiell rapportering, som elektronisk ingivning, blir viktigare, och avsnittet om underhåll av befintliga IFRS:er avslutas med att IASB ska överväga fullständigheten och konsekvensen av integration av eXtensible Business Reporting Language (XBRL) med IFRS:er. I det följande avsnittet om utveckling av finansiell rapportering står det att givet det ökade intresset för integrerad rapportering, den växande betydelsen av elektronisk rapportering och den utvidgade användningen av XBRL bör en fråga vara: på vilket sätt ska IASB och IFRS interagera med dessa och andra områden av integrerad rapportering. I övrigt behandlas inte XBRL i skriften. Varken elektronisk ingivning eller XBRL är alltså med på listan över uppskjutna projekt eller projekt som föreslagits till IASB10.

Rådet uttrycker i sitt svar sin bestämda uppfattning att en integrering av XBRL i IASB:s normgivningsprocess inte bör ingå i agendan. De ser nämligen en grundläggande skillnad mellan normgivning för finansiell rapportering och XBRL. Vidare skulle en integrering av XBRL i normgivningsprocessen kunna göra standarder för finansiell rapportering mer detaljerade, särskilt på området upplysningar. Det är en utveckling som skulle vara menlig för utvecklingen av principbaserade standarder. NRG finner å sin sida att en integrering i värsta fall skulle kunna skapa en tvångströja för utveckling av finansiell rapportering.

Beträffande principbaserade standarder sade Wayne Upton, efter sin verksamhet först nästan 20 år på FASB och nästan sedan bildandet av IASB, något tänkvärt i intervjun:

I think it’s a mistake to characterise our standards at the IASB as principle based and the FASB standards as rule based. I didn’t spend 17 years over there being unprincipled.

I think there is a desire for IFRSs to be structured differently but I frankly view the differences as differences in degree and not differences in fundamentals. FASB standards, as I say, are, in the main, principle based.

Så till frågan vad XBRL egentligen är, om något konkret svar finns på det. Rådets förklaring är att det är ett språk som stöder elektronisk kommunikation av information i finansiella rapporter. Det kan stämma. Men i alla fall för det rapporterande företag som ska kommunicera är XBRL-taxonomin en långtgående detaljering av utformningen av finansiella rapporter, nog ännu konkretare elektroniska blanketter med förtryckta begrepp och rutor för belopp för näst intill allt som ska ingå i såväl rapporterna (över finansiell ställning etcetera) som alla noterna.

Det gäller allmänt att undvika oavsiktliga följder av avsiktliga handlingar, men det rapporterande företaget kommer att ställas inför den detaljerade taxonomin. Om XBRL inte integreras i iasb:s normgivningsprocess uppstår det typiskt sett fler diskrepanser mellan standarderna och taxonomin, och det blir varje företags bekymmer att få sin rapportering att passa in i taxonomin.

Då IASB ser elektronisk rapportering och användning av XBRL som en strategisk fråga som bör utforskas hade det varit lämpligt med en utförligare och stringentare redogörelse för detta i skriften. Visserligen står det där att en strategisk översyn bör beakta vad som kommer att menas med finansiell rapportering om tio år, men rapportering med xbrl är inte är något som kommer att ske först om tio år från nu – utan i ett antal länder är den redan en realitet och troligen blir det så i framtiden också hos oss.