I branschen: ”Jag stannar så länge jag trivs och kan utvecklas”

Auktoriserade skatterådgivaren Sevim Güven tycker om att arbeta med individer. Först ville hon bli folkrättsjurist.

Efterfrågan på specialister inom internationell individbeskattning ökar i takt med att människor rör sig allt mer över världen. Men så länge Sevim Güven trivs och har utvecklingsmöjligheter på Deloitte kommer hon inte att byta jobb.

Varför började du läsa juridik?

– Jag ville bli folkrättsjurist och jobba för Sida i Afrika. Jag var engagerad i mänskliga rättigheter och jobbade ideellt som FN-informatör. Men ju längre in i utbildningen jag kom, desto mer kom jag i kontakt med andra delar av juridiken. Jag har alltid gillat matte och tyckte att skatterätt var roligt, framför allt individbeskattning som jag nu jobbar med.

Vad tycker du mest om i ditt jobb?

– Jag tycker om att jobba med individer. Även om vi har företag som kunder så är det ju enskilda individer som vi har daglig kontakt med och det gäller att vara serviceinriktad. Det finns egentligen ingen gräns för vad man kan göra. På Deloitte i Sydafrika erbjuder man exempelvis en kontaktperson som möter upp vid flygplatsen och berättar om landet och diverse oskrivna kulturella regler. Denna person fungerar även som en stödperson under den första tiden i landet.

Vilka är trenderna inom internationell individbeskattning?

– Vårt tjänsteutbud ökar hela tiden och nya områden växer fram. Ett stort svenskt företag kan ha flera hundra av sina anställda utomlands och då behöver de någon som kan hantera alla olika regelverk kring utlandstjänstgöringen och regelverken i de aktuella länderna. Detsamma gäller svenska företag som använder sig av utländsk arbetskraft. Jag lägger mycket av min arbetstid på att utveckla vårt tjänsteutbud för att möta företagens efterfrågan på de här områdena.

Marknaden växer, många drar i er rådgivare men du har stannat på samma byrå, varför?

– Få bolag har egen kompetens inom internationell individbeskattning och vi som jobbar med området ute på byråerna är ganska få, så det är kanske lite av en dragkamp om oss. Visst ska man lämna sin arbetsgivare om man känner för det, men så länge man trivs på sin arbetsplats och får nya utmaningar finns det ingen anledning att göra det. Är man osäker kan det vara bra att diskutera sin framtid eller ett eventuellt erbjudande med sin närmaste chef.

Du har invandrarbakgrund, varifrån kommer du?

– Jag har alltid haft svårt att svara på den frågan, jag kommer ju från Stockholmsförorten Fittja i Botkyrka kommun. Jag är född och uppvuxen i Sverige, men med kurdisk bakgrund. Mina föräldrar flyttade hit från Turkiet. Jag har bevarat det bästa av kulturen och pratar kurdiska och turkiska, vilket kan vara en fördel i vissa kundkontakter.

Rakel Lennartsson