Den nya revisionsberättelsen är inte bara språkligt onjutbar utan även obegriplig. Det skriver pensionerade revisorn Lennart Huldén, som anser att det handlar om ett dåligt översättningsarbete.
Efter ett långt liv som revisor gick jag i pension för tio år sedan. Jag har inte ägnat mig åt yrket sedan dess, med ett undantag: Jag är medrevisor till en auktoriserad revisor i den golfklubb där jag är medlem.
Efter att vi hade avslutat revisionen för år 2012 presenterade han en ny variant av revisionsberättelsen, som jag alltså skulle skriva under. Jag läste handlingen och läste den igen och blev förfärad. Jag har sällan läst något så onjutbart och jag tycker verkligen synd om den revisor som ska behöva läsa upp detta hopplösa alster på en bolagsstämma. Revisorernas anseende är ju inte det bästa i alla kretsar och att nu presentera en fullständigt omöjlig revisionsberättelse gör inte saken bättre, utan sprider ett löjets skimmer över kåren.
Felet verkar vara att man okritiskt översatt den internationella förlagan trots att det inte fungerar att översätta den ordagrant. Ta till exempel den långa meningen i mittstycket: ”Vid denna riskbedömning beaktar revisorn de delar av den interna kontrollen som är relevanta för hur bolaget upprättar årsredovisningen för att ge en rättvisande bild i syfte att utforma granskningsåtgärder som är ändamålsenliga med hänsyn till omständigheterna, men inte i syfte att göra ett uttalande om effektiviteten i bolagets interna kontroll.” Jag läste den tre gånger utan att förstå vad det stod. Meningen är ju så lång att när man kommit till slutet har man glömt hur meningen började!
En annan mening, som funnits med ett antal år och som alltid irriterat mig, är den som står sist i uttalandet: ”Förvaltningsberättelsen är förenlig med årsredovisningens övriga delar.” Jag tror mig känna till den internationella bakgrunden till denna skrivning, men för de flesta läsare torde den vara helt obegriplig. Förvaltningsberättelsen ingår ju faktiskt i den svenska årsredovisningen som revisorn just uttalat sig om. Meningen bör utgå.
För ett antal år sedan infördes den geniala nyheten att alla avvikelser från standardskrivningen i revisionsberättelsen skulle markeras med ett streck i kanten eller med avvikande typsnitt. Tanken var naturligtvis att läsaren direkt skulle se om berättelsen innehöll något utöver det vanliga och därmed slippa läsa en massa standardskrivningar. Denna praktiska lösning har nu, om jag förstått saken rätt, tagits bort. Varför?
Jag förstår att FAR förmodligen tvingats till denna förfärliga utformning av revisionsberättelsen till följd av olika internationella åtaganden. Men om man anstränger sig riktigt borde det gå att få byråkrater i Bryssel och besvärliga jurister hos Revisorsnämnden att inse att man inte kan få en text begriplig och läsvänlig genom att översätta ord för ord. Gör ett nytt försök – för kårens anseendes skull!
Lennart Huldén är före detta revisor vid Ernst & Young i Göteborg och FAR-aktiv.