En exponering genom exempelvis rörliga räntor på ett lån säkras ofta med en ränte-SWAP, både i större och mindre företag. I motsats till andra regelverk, som exempelvis K3 eller IFRS, saknar K2 regler för hur en sådan säkringstransaktion ska redovisas. Vid tillämpning av K2 innebär detta att vägledning ska sökas i K2s regler för andra liknande transaktioner eller i de grundläggande principerna. I denna artikel redogör Johan Månsson, Anna Lööw och Mikael Scheja för sin syn på hur den ekonomiska innebörden av säkringsrelationer bör beaktas vid tillämpning av K2.
Med säkring avses normalt att två poster eller exponeringar har en värdeutveckling som motverkar varandra. Om värdet på den ena posten utvecklas i en riktning så är förändringen den motsatta på den andra posten. När säkring föreligger tillåter olika redovisningsregelverk att den ekonomiska innebörden av säkringen får beaktas i redovisningen. Ofta innebär detta att de grundläggande redovisningsreglerna frångås och särskilda värderingsregler tillämpas i stället. Denna typ av avvikande redovisningsregler kallas för säkringsredovisning. Olika redovisningsregelverk har olika principer för säkringsredovisning och när den får tillämpas.
K2 har mycket begränsat med regler som specifikt avser säkringsredovisning. Det finns dock områden där säkringsredovisning eller närliggande frågor regleras i K2:
Punkterna 11.7, 13.5, 17.8 och 16.5; Om värdet på fordringar eller skulder i utländsk valuta säkras med en valutatermin ska fordran eller skulden inte värderas till balansdagens kurs, enligt huvudregeln i K2, utan värderingen ska ske till terminskursen. Värdeförändringar på terminskontraktet redovisas inte separat.
Punkt 16.15; Ett åtagande om pension som uteslutande är beroende av värdet på en av företaget ägd tillgång, ska tas upp till tillgångens redovisade värde. Om tillgången enligt anskaffningsvärdeprincipen är redovisad till 1.000 tkr men verkliga värdet är högre, värderas och redovisas även pensionsutfästelsen till 1.000 tkr även om den grundläggande principen för avsättningar är att de ska redovisas till åtagandets verkliga värde.
Punkt 11.2 och 11.5; Flera olika finansiella instrument som ingår i en värdepappersportfölj behöver inte redovisas enligt lägsta värdets princip post-för-post, utan orealiserade vinster och förluster kan kvittas mot varandra genom en kollektiv värdering.
Vad gäller i andra typer av situationer?
Det finns inte fler konkreta exempel på situationer där säkringsförhållanden beaktas, men heller inget generellt förbud. Frågan är då vad som gäller enligt K2 i andra typer av situationer där företag säkrar sig mot risker och exponeringar. I punkt 1.6 i K2 anges att om en fråga inte är reglerad ska vägledning sökas i följande ordning:
Regler i K2 som behandlar liknande frågor.
Grundläggande redovisningsprinciper enligt ÅRL och grundläggande principer enligt kapitel 2 i K2.
Baserat på första steget a) kan konstateras att de enda ställen i K2 där säkringsredovisning behandlas är där det beskrivs att säkringsredovisning ska eller kan tillämpas. Som sagts ovan finns det ingen regel i K2 som förbjuder säkringsredovisning i andra situationer. Tolkningen av detta skulle kunna vara att vägledning i likartade frågor leder till slutsatsen att säkringsredovisning kan tillämpas i situationer där företag har en säkringsrelation. Mot denna tolkning kan anföras att man generellt bör vara försiktig med att göra analogitolkningar utifrån regler som är specifika avsteg från grundläggande regler eller principer.
Om man anser att steg a) inte ger tillräcklig vägledning ska detta i stället sökas i steg b). I kapitel 2 i K2 har punkt 2.6 direkt relevans avseende frågan om säkringsredovisning. Punkten lyder enligt följande:
”2.6 Varje transaktion ska normalt redovisas för sig. [...] Flera transaktioner ska redovisas tillsammans om de hör samman på ett sådant sätt att den ekonomiska innebörden inte kan förstås annars.”
Normalt ska varje enskild transaktion redovisas för sig, men punkt 2.6 innebär att flera transaktioner ska redovisas tillsammans om de hör samman på ett sådant sätt att den ekonomiska innebörden inte kan förstås annars. Orsaken till att det finns vissa regler om säkringsredovisning i K2, men framför allt i andra regelverk, är just detta att syftet med de olika transaktionerna eller posterna inte kan förstås om var och en redovisas för sig enligt de grundläggande reglerna för varje enskild post. I säkringsrelationer måste de olika posterna ses tillsammans för att den ekonomiska innebörden ska kunna förstås.
Ett exempel som är en form av säkringsrelation då det rimligtvis är självklart för de flesta att två poster ska ses i ett sammanhang är ett företag som har ett försäljningsavtal till fast pris på sina varor och samtidigt ska bedöma nettoförsäljningsvärdet på detta varulager. Lagerposten kommer då inte värderas lägre än det kontrakterade försäljningspriset.
Fast ränta med ränte-SWAP
Ett annat exempel är ett företag som har en skuld som löper med rörlig ränta och säkrar dessa framtida rörliga räntebetalningar genom att omvandla dem till en fast ränta med en ränte-SWAP. Ränte-SWAPen innebär att företaget erhåller en rörlig ränta från motparten (normalt en bank) och betalar en fast ränta. Räntesäkring på detta sätt förekommer både i större och mindre företag. Mindre företag där detta förekommer är bland annat bostadsrättsföreningar, men även andra typer av företag.
En SWAP som är utformad enligt ovan har ett verkligt värde för företaget som kan vara positivt eller negativt. Värdet är positivt om den fasta ränta som företaget ska betala är lägre än aktuell marknadsnivå på fasta räntor. SWAPen har ett negativt värde för företaget om den ränta som företaget ska betala är högre än marknadsmässig nivå.
Det är inte direkt reglerat i K2 hur verkliga värdet på en SWAP ska redovisas, men baserat på den grundläggande försiktighetsprincipen i ÅRL och reglerna om avsättningar, gör vi bedömningen att om en SWAP har ett negativt verkligt värde är den grundläggande principen att avsättning ska göras för det negativa verkliga värdet. Effekten av avsättningen redovisas i resultaträkningen. För SWAPar som innehas i säkringssyfte däremot visar en sådan redovisning inte den ekonomiska innebörden av att företaget har tecknat SWAPen. För att förstå innebörden av en SWAP som innehas i säkringssyfte måste den redovisas tillsammans med skulden. Innebörden av en SWAP och ett lån med rörlig ränta är att dessa tillsammans har samma ekonomiska innebörd som ett lån till fast ränta. Lån till fast ränta har, liksom en SWAP, ett negativt värde om den fasta räntan är högre än aktuell marknadsmässig ränta. Detta negativa värde beaktas dock inte i redovisningen utan skulden redovisas endast till sitt upplupna anskaffningsvärde. Eftersom den ekonomiska innebörden är densamma för ett fasträntelån och ett ”paket” med en SWAP och ett lån med rörlig ränta, gör vi bedömningen att även redovisningen ska vara densamma i de två situationerna. Följden är att avsättning inte bör ske för eventuellt negativt verkligt värde på en SWAP som innehas i säkringssyfte.
Slutsats
Vår slutsats är, baserad dels på analogi med de punkter i K2 som behandlar olika säkringsrelationer, dels den grundläggande principen i punkt 2.6, att en säkringsrelation mellan ett lån med rörlig ränta och en ränte-SWAP bör beaktas vid redovisning enligt K2. Den samlade ekonomiska innebörden av de två instrumenten redovisas tillsammans genom tillämpning av så kallad säkringsredovisning.
I andra regelverk, exempelvis K3, finns två alternativa tekniker för att tillämpa säkringsredovisning. Den ena tekniken baseras på anskaffningsvärden och innebär att derivat som används i en säkringsrelation inte omvärderas även om verkliga värdet på derivatet ändras. Motivet till detta är att det finns en motsvarande värdeförändring i den säkrade positionen. Det är denna teknik för säkringsredovisning som exemplen ovan i K2 baseras på. Den alternativa tekniken tillämpas av företag som enligt ÅRL 4:14a) – e) valt att värdera vissa finansiella instrument till verkliga värden. När säkringsförhållanden ska beaktas vid tillämpning av K2 är det vår bedömning att det är den första av de två teknikerna som bör användas. Motiv för detta är dels att det är denna teknik som anvisas i de punkter där K2 reglerar olika säkringsrelationer, dels att den andra metoden baseras på tillämpning av ÅRL 4:14a) – e), vilket är paragrafer som inte får tillämpas enligt K2.
Anna Lööw är redovisningsspecialist på PwC.
Johan Månsson är auktoriserad revisor på PwC.
Mikael Scheja är ekonomie doktor och auktoriserad revisor på PwC.