Göran Lambertz – söker strålkastarljuset

Han vet allt om att arbeta i en förtroendebransch när det stormar. Till skillnad från de topprevisorer som hängts ut i medierna de senaste åren har justitierådet Göran Lambertz själv sökt strålkastarljuset. Driven av rättspatos, men också fåfänga. Sedan tre år tillbaka har han också inblick i revisorers och redovisningskonsulters tillkortakommanden.

Den svarta parkasen fladdrar som en domarkappa, när han kommer gående med raska steg över Stortorget i Gamla Stan i Stockholm. I övrigt är det inte mycket i Göran Lambertz uppenbarelse som påminner om hur domare brukar framställas. Göran Lambertz personliga stil och direkta tilltal har säkert bidragit till hans popularitet i media och bland allmänheten. Han pratar om juridik, på samma sätt som han beställer en ostmacka – distinkt men vardagligt.

– Det är fullt möjligt att det var helt rätt dömt men det är också fullt möjligt att det där var för mycket att lägga på revisionsföretaget, kommenterar han den högaktuella Prosolviadomen.

2010 UTSÅGS GÖRAN Lambertz till ordförande i FAR:s disciplinnämnd. Han stod då på toppen av sin karriär; året innan hade han blivit ledamot i Högsta domstolen (HD) efter att under nästan ett decennium ha axlat ansvaret som Justitiekansler. Det var i den rollen som han fick sitt publika genombrott. I intervjuer från den tiden framställs han ofta med hjältegloria. Quickskandalen kom att ändra på det, vi återkommer dit. Men hösten 2013 gör jag som alla andra i branschen, börjar med att prata om Prosolviadomen.

– Jag tror att Prosolviadomen kommer att få den effekten att man funderar över om det är en rimlig konsekvens att revisorn kan få ett så högt skadestånd, för egentligen är ju försäkringsmöjligheterna inte någonting som domstolen ska falla tillbaka på utan domen ska falla tillbaka på vad som är ett rimligt skadeståndsansvar, säger Göran Lambertz.

Hur mycket pengar som finns att pumpa ut ur de största revisionsbyråernas försäkringssystem ska alltså inte påverka storleken på skadeståndet. Göran Lambertz avfärdar likaså alla spekulationer om att Prosolviadomen skulle vara färgad av de senaste årens medieexponering av börsrevisorers höga ersättningar och förmånliga skattesituation, samtidigt som de sällan får bära det ekonomiska ansvaret när en företagsskandal briserar.

– Nej, det tror jag absolut inte spelar någon roll. Jag tror helt enkelt att man har gjort en juridisk bedömning. Hovrätten bedömde att det fanns ett orsakssamband mellan revisorns oaktsamhet och skadan.

Detta orsakssamband ledde till att Hovrätten för Västra Sverige dömde PwC att betala det hittills största skadestånd som förekommit mot en svensk revisionsbyrå. Som HD-domare kunde det ha blivit Göran Lambertz uppgift att hantera PwC:s ansökan om att få domen överprövad, men i och med att parterna förlikades blev frågan om prövningstillstånd inaktuell. Om HD skulle ha tagit upp Prosolviamålet är nu enbart en hypotetiskt fråga. Det som väger för ett prövningstillstånd är om det finns en juridiskt sett tillräckligt intressant fråga, en så kallad prejudikatfråga, där det behövs ledning för den fortsatta rättstillämpningen.

– Mot ett prövningstillstånd väger om målet är alldeles för stort. Då kan det vara så att man inte tar upp det även om det är prejudikatintressant. Eller så blir man tvungen att avgränsa målet.

– Jag vet inte om vi hade gjort det, men hela målet hade vi nog inte tagit upp. Vi ska i princip kunna ta upp vilket mål som helst, men är det för stort försvinner ju möjligheten att ta upp en massa andra mål.

Så länge som HD inte prövar frågan finns inget prejudikat, men Prosolviadomen öppnar för att ett likadant fall skulle bedömas på samma sätt en gång till.

– Hovrättsdomen är inte prejudicerande i den meningen att man nu vet vad som gäller. Men om en hovrätt har bedömt det så här finns ju möjligheten att det blir så även nästa gång, säger Göran Lambertz.

Senast frågan om revisorns skadeståndsansvar var uppe till diskussion var i samband med utredningen om revisorer och revision, som leddes av tidigare HD-ledamoten Bo Svensson. Han föreslog ett det skulle införas ett tak för revisorns skadeståndsansvar, men regeringen valde att låta frågan bero tills vidare.

– Jag kan tänka mig att regeringen har gjort bedömningen att kan man försäkra sig utan tak så behöver man inte heller sätta något tak på skadeståndsskyldigheten, säger Göran Lambertz.

Andra förslag som varit uppe till debatt, bland annat i denna tidning, är om skadeståndsansvaret borde delas mera lika.

– Jag tycker att det känns rimligare att andra bolagsorgan får vara med och betala än att revisorn ska stå för alltihop, säger Göran Lambertz.

Efter tre år som ordförande i FAR:s disciplinnämnd har Göran Lambertz skaffat sig fördjupad kunskap om revisions- och rådgivningsbranschen.

– Jag får viss inblick i vilka fel revisorerna och redovisningskonsulterna gör och hur de kan vara beskaffade, men det vi ser i disciplinnämnden är ju inte representativt för branschen som helhet.

HITTILLS HAR HAN varit med och hanterat omkring 30 ärenden, varav majoriteten berör redovisningskonsulter. Detta kan förklaras med att redovisningskonsulterna varit en växande medlemskategori i FAR, men framför allt beror det på att medan tillsynen över revisorer delas mellan FAR och Revisorsnämnden är redovisningskonsulterna inte underordnande någon statlig tillsyn utan hanteras helt och hållet av FAR:s disciplinnämnd. Disciplinnämnden är den yttersta instansen i redovisningskonsulternas kvalitetskontroll. För revisorerna, däremot, är disciplinnämndens uppdrag avgränsat till brott mot god yrkessed, det vill säga etikfrågor. Oberoendefrågan är ständigt aktuell eftersom den berör kärnan i all revisionsverksamhet.

– Uppenbarligen finns det ett problem där. Revisorernas oberoende är ju en jättestor fråga. Man måste vara så oberoende att man inte kan misstänkas för att i sitt revisionsuppdrag gå kundens ärenden, säger Göran Lambertz.

Revisorernas problem är att kunden och uppdragsgivaren inte är samma person. Om bolaget är kunden som betalar, så är det aktieägarna som utser revisorn och formellt sett är uppdragsgivare. Därtill finns en idé om att revisorn agerar i det allmännas intresse. Att det finns en statlig tillsyn över revisorer är i sig ett tecken på att det uppdrag som revisorerna har är ett uppdrag åt samhället, menar Göran Lambertz.

– Revisorns roll liknar advokatens, men advokaten är på många sätt friare än revisorn, för revisorn har ändå det ansvar som lagen ålägger honom eller henne. Den granskning som ska göras måste ju revisorn alltid göra. Revisorn har ett uppenbart sanningsansvar.

GÖRAN LAMBERTZ DRIVS av sanningslidelse. Ibland har han blivit trodd och hyllad, ibland misstrodd och ifrågasatt.

– Det är ju oerhört lätt att vara hyllad. Alla tittar och hälsar glatt på en hela tiden. Sen märker man skillnaden när det går emot, som det gjorde i Quick-ärendet. Folk blir tysta och bortvända, säger Göran Lambertz.

Sensommaren 2012 kom Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare. Det blev starten på ett infekterat mediebråk där Göran Lambertz stod till synes ensam mot dem som ansåg att fallet Thomas Quick var tidernas svenska rättsskandal. Det var ombytta roller. Han som tidigare haft till yrke att avslöja brister i rättsväsendet tog det nu i försvar, trots att Råstam hade lyckats övertyga i princip hela Sverige om att åtalet mot Thomas Quick hade byggts upp bit för bit av en rättskedja där den ena länken tycktes vara svagare än den andra.

– När jag först läste Råstams bok tänkte jag att det här stämmer nog, Råstam har nog rätt. När jag sedan talade med Christer van der Kwast och Seppo Penttinen hade jag den inställningen, men de stod på sig. Så småningom lyckades de få mig att svänga samtidigt som det skulle visa sig att de som hade samma uppfattning som Råstam inte hade några argument.

Tvivlar du aldrig?

– Jo, det händer och då granskar jag mer noga. Men i i Quickärendet så vet jag ganska säkert vad som har hänt, jag kan ju se hur medierna har agerat och hur de har fastnat i den här positionen.

Du är fortfarande arg:

– Jag tycker att media har skött sig förfärligt illa och det är inte framför allt påhoppen på mig, utan det är bevakningen av ärendet som jag är arg på och att public service har kunnat bevaka frågan så ensidigt utan att ens vilja försöka se den andra sidan.

Du har sagt att du är fåfäng, har fåfängan fått sig en törn?

– Nej, det tycker jag inte, utan det är ganska lätt att stå stark mot det som man tycker är oförstånd, säger han.

Om ett hätskt debattklimat är relativt lätt att slå ifrån sig, kan det vara desto svårare att hantera tystnaden som breder ut sig när ens person hamnar i onåd.

– Allmänt sett så var det ganska tyst runt omkring mig då. Förutom att medierna hoppade på mig var det rätt så tyst.

– Det var i och för sig många som hörde av sig och jag antecknar alla som är trevliga och hör av sig med stöd. Jag har en lång lista på sådana personer som har stöttat mig. Och då tar jag bara upp sådana som har stöttat mig oreserverat, säger han.

På listan finns både gamla vänner och främlingar.

– Men det finns ju då ett antal personer som inte har hört av sig på det sättet, tillägger Lambertz snabbt.

Han är öppen med att många i hans närhet tyckte att situationen var besvärande och hanterade den genom undvikande.

– Det är ju ett väldigt stort förtroende att vara domare i HD så man får inte göra bort sig där och bli betraktad som en som man inte kan lita på. Visserligen har jag inte haft något ledaransvar, men jag har haft kollegorna att tänka på, institutionen att tänka på. Under Quickärendet var det nog inte så lätt för alla.

Det är inte första gången som Göran Lambertz hanterar en mediastorm. Efter en lång karriär i förtroendebranschen har han då och då haft anledning att tänka på frågan: Hur kan jag göra nu för att inte förstöra mer än jag rättar till?

– Min bestämda erfarenhet är att man inte ska följa trender och se till att bli populär utan man ska försöka stå fast vid vad som är sant och riktigt och säga det på ett sådant sätt att det kan få genomslag.

Rakel Lennartsson