Ny vår för Carl Lindgren

KPMG:S TIDIGARE ORDFÖRANDE BETALAR TILLBAKA

Carl Lindgren är jägmästaren som blev ekonom och som efter 30 år i näringslivets toppskikt har gjort en helomvändning. Balans har träffat KPMG:s före detta styrelseordförande som lämnat finansvärlden för att studera vattenlära på Stockholms universitet.

Det lyser i ögonen på Carl Lindgren när han pratar om miljö, särskilt när det handlar om hur ekonomi och miljö kombineras. Han brinner för att använda sina erfarenheter från näringslivet inom bistånds- och miljöorganisationer.

– Du kan inte bortse från ekonomin, det är en del av lösningen på världens stora utmaningar, säger Carl Lindgren.

Efter att ha studerat till jägmästare, och läst ekonomi vid sidan av, hamnade Carl Lindgren på Bohlins (nuvarande KPMG). Tanken var att jobba extra i några månader, men det blev 30 år. Tidigare i år lämnade han posten som styrelseordförande i KPMG och i december lämnade han branschen för gott.

– Det känns skönt faktiskt, jag tror inte att jag kommer att sakna den. Det finns så många andra saker i världen att ta tag i. Det är det jag gör nu. Nu ska jag jobba för att göra världen bättre utan att ta betalt, berättar Carl Lindgren.

– Jag håller på att fylla kalendern med olika uppdrag, så nu är det fullt upp igen, men det är mina egna val, tillägger han.

Det är filantropi som han kommer att ägna sig åt framöver. Han vill använda de pengar han har tjänat till något bra. Och det är en hel del ... drygt elva miljoner kronor taxeringsåret 2011 och nästan lika mycket året innan, för att nämna några som exempel.

– Om jag har tjänat orimligt mycket pengar? Ja, det kan jag tycka. Men jag ska använda dem till någonting bra. Jag har haft en sanslös tur. Jag har befunnit mig på rätt plats vid rätt tidpunkt och varit stor delägare när firman har gått väldigt bra. Men det för med sig en ansenlig finansiell risk att vara delägare i en stor revisionsfirma, det måste man komma ihåg.

Han säger sig inte vara särskilt intresserad av vad pengar kan köpa utan är mer intresserad av vad pengar kan göra för att skapa en bättre värld. Hans sommarstuga saknar rinnande vatten, han har bott i samma lägenhet i tjugo år och han kör en gammal Mitsubishi.

Carl Lindgren har många tankar om den bransch som han har verkat i så länge och som han nu alltså har lämnat. Hans främsta insikt är att en revisor måste skapa långsiktigt värde, vilket kan tyckas självklart, men kanske inte alltid är det i praktiken.

– Det är bara de revisorer som skapar värde som kommer att överleva i framtiden. Det brukar sägas att ”en revisor är en person som löser problem som du inte visste att du hade på ett sätt som du inte förstår”. Det är förstås ett problem för förtroendet. Kunderna kan i allmänhet inte syna revisorn och de flesta kunder vet inte om de har en bra eller en dålig revisor.

Han menar även att många kunder inte förväntar sig att revisorn ska skapa värde. Om kunderna hade gjort det hade de ställt andra krav, menar han och tillägger lite utmanande att branschen överlever för att kunderna har låga förväntningar.

Det finns dock undantag. När det finns ett nära band mellan företagsledningen och revisorn blir det bra resultat på lång sikt.

– Revision handlar mycket om relationer, tillit och förtroende. Du hjälper inte företag utan du hjälper människor. Som revisor får man unik inblick i ett företag, vilket skiljer oss från andra konsulter. Dra nytta av den fördelen och föreslå förändringar, ifrågasätt och var proaktiv.

Men för att kunna ifrågasätta och ge förslag på förändringar krävs inte bara en ingående kunskap om företaget utan även om den specifika branschen, enligt Carl Lindgren. Han hänvisar till att det internationellt finns en större industrispecialisering, något vi borde ta intryck av. En av hans käpphästar är att revisorer generellt sett kan sina bolag för dåligt.

– Du blir bättre om du lär dig mer helt enkelt. Kvaliteten ökar och du tillför mer värde. Ställtiden blir dessutom kortare för en ny revisor som kan branschen. Men det verkar vara lite kontroversiellt att tycka så i Sverige.

En framgångsrik revisor är duktig på relationer och på att kommunicera. Många kanske har en föreställning om att en revisor är väldigt ”mallad”, men snarare är det enligt Carl Lindgren så att de riktigt framgångsrika revisorerna inte är ”standard ett”. De har i stället utvecklat ett eget personligt sätt att kommunicera och en egen personlighet.

– Det är de personerna som lyckas, menar Carl Lindgren.

Själv tränades han av skådespelare i retorik och presentationsteknik inför viktiga presentationer.

– De flesta som ska hålla ett anförande går in i ”presentation mode”. De blir därmed totalt ointressanta. När du är med kompisar är du intressant, så våga vara sig själv. Det är klart att det finns begränsningar, allt du säger till dina kompisar kan du inte säga på en bolagsstämma, men försök vara avslappnad och personlig. Många underskattar hur mycket träning det måste till för att bli en bra talare.

Carl Lindgren har dock aldrig tänkt i karriärmål, trots att han verkar vara en strategiskt slipad person. Men han medger att alla som kommer så långt som han har gjort i karriären måste ha en utpräglad tävlingsinstinkt.

– Om styrelseordförandena för de stora revisionsbolagen skulle spela brännboll hade du fått köra folk till sjukhus eftersom de hade tagit i över sin förmåga. Tävlingsinstinkten sitter där latent.

Carl Lindgren har länge varit intresserad av natur och miljö. Intresset fick honom att börja studera hydrologi (vattenlära) på Stockholms universitet. Hans medstudenter skulle rent åldersmässigt kunna vara hans barn och lärarna är hälften så gamla som han själv. En inspirerande smältdegel av olika erfarenheter och infallsvinklar.

– Jag är bättre på en del saker och de är bättre på andra. De har helt andra bakgrunder och drivkrafter. Det är spännande och utvecklande och skiljer sig väldigt mycket mot finansbranschen, förklarar Carl Lindgren som alltså känner sig färdig med jobbet som revisor, trots spännande uppdrag i Nordea, Brummer & Partners, East Capital med flera. Kan det möjligen vara så att branschen håller på att förändras till något Carl Lindgren inte vill vara en del av?

– Det har faktiskt funnits utrymme för många olika synpunkter i den här branschen, det har historiskt varit ”väldigt stora tält”. Utrymmet håller dock på att bli mindre. Branschen går igenom en professionaliseringsfas och regleras mer och mer. Utrymmet för fritänkare blir mindre och därmed utrymmet för sådana som mig.

Christian Albinsson