Få områden är mer intressanta än IASB:s nyligen utsända diskussionspapper om redovisningens ramverk. I den återfinns en diskussion kring vad som ska ingå i Övrigt totalresultat, alltså det tillägg till resultaträkningen, som på engelska benämns Other Comprehensive Income (OCI). Det är en av IASB:s bästa uppfinningar.
I dag gäller att bara poster specificerade i en standard får ingå i OCI. Det handlar generellt om omvärderingar. I Sverige är den vanligaste posten omräkningsdifferensen från utländska dotterbolag. Nästan alla börsbolag presenterar en effekt. I de mest internationella, kan posten lätt uppgå till motsvarande en kvartalsvinst, ibland positiv, ibland negativ. Ingen analytiker vill ha detta inlagt i rörelseresultatet. Det skulle trasa sönder analysen.
Näst vanligast är säkringsredovisade valutaderivat. Ungefär 60 procent av börsbolagen redovisar denna effekt. Effekterna är normalt små, men ökar markant om svenska kronan svänger. Under perioden 2006–2013 toppade den samlade effekten på 7–8 procent av kvartalsvinsten före skatt, i tre av fyra kvartal, men under tredje kvartalet 2008 sköt den negativa effekten i höjden och motsvarade 25 procent av en normal kvartalsvinst. Det var då kronan försvagades kraftigt. Ett år senare blev effekten nästan lika stor, men positiv. Det berodde på att de negativa omvärderingarna realiserades och överfördes till rörelseresultatet, men också på att kronan återtog förlorad mark.
Den tredje stora posten är omvärderingar av pensionsskulden. Som jag skrivit om tidigare här i Balans (nr 2/2013), har den reviderade standarden IAS 19R resulterat i att värdeförändringar på pensionsskulden från 2013 presenteras i OCI. Tidigare använde 14 större bolag frivilligt denna teknik, medan antalet nu ökat till 70. I många fall är effekterna försumbara, men i ett tjugotal bolag är de betydande. Tack vare presentationen i OCI har analytikern möjlighet att följa skuldens fluktuation och jämföra med förändringar i viktiga parametrar, som räntenivå, börskurser och livslängdsantaganden. Detta ger en överlägsen förståelse för posten, samtidigt som läsaren får en ökad möjlighet att se om skulden är långsiktigt rätt värderad. Då ska den ha en OCI-effekt som kretsar kring kring noll. Det är dock sällan fallet, varför min slutsats är att pensionskostnaden normalt är underskattad i börsbolag med större pensionsåtaganden.
Den fjärde vanligaste posten i OCI är omvärdering av tillgångar ”tillgängliga för försäljning”, normalt aktier och räntebärande papper och finns i 25 bolag. Därutöver finns det möjlighet för bolag att under vissa omständigheter omvärdera egna obligationslån, men det har jag inte sett i något bolag i Sverige, så det kan vi släppa.
Är redovisningen av OCI bra? Mitt svar är tveklöst ”ja”. Det omvända – att få in posterna direkt i rörelseresultatet, skulle bli en katastrof. I många fall skulle det helt förstöra möjligheterna att använda resultaträkningen för bedömning av företagets utveckling. Samtliga analytiker jag pratat med vill hellre se en utvidgning av OCI. Ett vanligt önskemål är att inkludera omvärderingar av förvaltningsfastigheter enligt IAS 40 och omvärdering av biologiska tillgångar enligt IAS41 (i Sverige skogsmark). Själv vill jag ha en ännu bredare tillämpning och anser att alla poster som skall omvärderas enligt IFRS, ska redovisas i OCI. När omvärderingen senare realiseras ska vinsten/förlusten föras över till resultaträkningen. Av praktiska skäl kan jag tänka mig att undanta poster som sammanhänger med rörelsekapitalet, där det vanligaste problemet gäller valutaeffekter i kundfordringar och leverantörsskulder.
Viktigt är också att OCI-posterna överförs till resultaträkningen. Det kräver inte IASB i samband med pensionsredovisningen, vilket är underligt. Visst är det komplicerat att räkna fram ”realiseringstidpunkten” för en pensionsskuld som täcker tusentals anställda, men det behövs inte. Det går att schablonmässigt skriva av differensen via resultatet utan att det blir administrativt kostsamt för företaget. Ingen ifrågasätter exempelvis grunden för rätlinjiga avskrivningar på inventarier, trots att det är en grov schablon.
Eftersom jag möter en mycket positiv inställning till OCI, både från företag och analytiker tror jag konceptet kommer att utvecklas. Det skulle överraska om de ”comment letters” som skickas till IASB inte skulle göra tummen upp för en utvidgning av konceptet.
Peter Malmqvist är ordförande i värderingskommittén inom Sveriges Finansanalytikers Förening. Han skriver i vartannat nummer av Balans.
peter.malmqvist@eqr.se