Många revisorer tycks okunniga om skattereglerna för bemanningsföretag. Det skriver Olof Ljunghusen, vd Svensk läkartjänst LILAB, som även varnar konkurrenterna för en framtida skattesmäll.
Jag är sedan snart 25 år vd för ett bemanningsföretag inom vård. Vi bemannar sjukvården i Sverige med så kallade hyrläkare. När ett sjukhus har behov av hyrläkare skickas meddelande till samtliga bemanningsföretag som sjukhuset har avtal med. Priset är samma för alla som har avtal, det är ”först till kvarn” som gäller. Det företag som först får fram en läkare som motsvarar beställarens specifikation får uppdraget. För en tid sedan talade jag med en kvinna på bemanningsenheten på ett sjukhus som vi har ramavtal med. Kvinnan utryckte sin förvåning över att så många läkare väljer att arbeta för företaget X. ”Det är precis som om de betalade bättre än ni andra”, sa hon. Jag förklarade att det kanske beror på att företaget X inte redovisar förmåner för läkarna, som resa och boende, till Skatteverket. Det innebär att de inte drar 30 procent preliminärskatt och inte betalar in 31,42 procent arbetsgivaravgifter till Skatteverket på dessa förmåner. I stället går pengarna oavkortat till läkarna – inte konstigt att de flockas som flugor runt en sockerbit!
Detta innebär även att vi konkurrerar på olika villkor, vilket vållar mig såväl principiella som praktiska problem. När en läkare ringer oss och anmäler intresse för att arbeta som timanställd hyrläkare åt oss, får vi oftast frågan om vi betalar resa och boende. Vi svarar ja på frågan och tillägger att vi betalar arbetsgivaravgift och drar minst 30 procent i preliminärskatt. Allt som oftast får vi då den upprörda kommentaren från läkaren: ”Varför då? Det är det ingen annan som gör!”.
2005 kom skatteverket med sitt ställningstagande som innebär att för korttidsanställd personal med växlande arbetsplatser räknas tjänstestället som platsen där man för tillfället arbetar. Som en följd av detta ska den anställda betala resan till och från bostaden själv, som vilken arbetsplatsresa som helst. Även eventuell bostadskostnad ska betalas av arbetstagaren. Om bemanningsföretaget betalar resa och bostad ska arbetsgivaravgifter betalas för dessa förmåner och preliminärskatt dras.
Efter några år var det uppenbart att inte alla bemanningsföretag uppmärksammat detta ställningstagande från 2005, eller hade valt att strunta i det. Eftersom jag gärna konkurrerar på lika villkor skrev jag 2009 ett brev till samtliga bemanningsföretag inom vårdsektorn i landet och påtalade regelverket. Jag kan inte säga att det ledde till någon skillnad, och jag fick inte heller någon feedback på något sätt. En artikel i Dagens Medicin 2009 tog upp farorna med att hyrpersonalens förmåner inte redovisas på rätt sätt. Inte heller det verkar ha påverkat följsamheten gentemot regelverket.
Genom olika omständigheter kan jag med god säkerhet säga att jag vet minst ett konkurrerande företag som inte följer regelverket. Jag bestämde mig för att ringa företagets revisor och ifrågasätta varför man gör sig skyldig till skattebrott och om hen inte känner till Skatteverkets ställningstagande. Jag fick en ganska imponerande utskällning och ett vrål i luren: ”Du ska inte komma här och ifrågasätta min kompetens”.
Tyvärr är det nog precis det jag gör, och det gäller inte enbart den upprörda revisorn enligt ovan.
Som revisor finns det ett stort antal skattemässiga regler att ha kunskap om och dessa torde i grunden vara samma mellan olika branscher. Ett undantag är dock hur förmåner som resa och boende i vissa fall ska redovisas. Det är knappast ett kontroversiellt påstående att en revisor har skyldighet att känna till även undantagen, och naturligtvis se till att bemanningsföretag och andra följer befintliga skatteregler.
Att betala ut en högre ersättning till timanställda läkare och sjuksköterskor, än andra företag i branschen, genom att inte betala in korrekta skatter är ett kortsiktigt framgångskoncept – fram till den dagen då det sker en skatterevision. Den ackumulerade skatteskuld det i många fall kan bli frågan om, med mycket personal och många resor och boenden under kanske flera år, torde kunna bli övermäktig. Jag har bestämt för mig att företagets styrelse har ett personligt ansvar för skatteskulder, så ringarna-på-vattnet-effekten kan i så fall bli påtaglig. Om man i detta läge som revisor har lämnat felaktiga besked till företagsledningen så befinner man sig i en mindre avundsvärd situation.
Jag hoppas att jag med denna artikel kan bidra till att minska risken för revisorer och styrelseledamöter i bemanningsföretag runtom i Sverige, och framför allt till en hård men rättvis konkurrens bemanningsföretag emellan. Lämnar du rätt besked avseende förmånsbeskattning för resa och boende till korttidsanställda med växlande arbetsplatser?
Olof Ljunghusen är specialistläkare och vd på Svensk läkartjänst LILAB.