Varför tar far strid mot småföretagarkollektivet med krav på mer komplicerade regler? Egenföretagare Mats Brockert ifrågasätter FAR:s motivering till att ta bort alternativregeln i K2 för pågående arbeten.
Jag är en av många som helt i onödan skulle drabbas av ökad administrativ börda om FAR:s begäran fick genomslag. Varför tar FAR strid mot oss småföretagare och på vilka grunder? Frågan är ställd mot bakgrund av att FAR åter igen har begärt att BFN ska utmönstra alternativregeln i K2 för pågående arbeten. Trots att det skulle innebära en väsentligt ökad administrativ börda menar man att frågan till och med är så viktig att den bör prioriteras.
Den som på detta sätt lobbar för mer komplicerade regler bör rimligen kunna framföra juridiskt oantastliga argument. Skrivelsen innehåller dock rena spekulationer. Vissa argument framstår ur ett juridiskt perspektiv som högst tvivelaktiga och andra är utan tvekan felaktiga.
FAR grundar sin bedömning på en princip man benämner Principen om skatteregels företräde. En princip som skulle innebära att en skatteregel har företräde framför en redovisningsregel. Att skatteregler kan påverka vad som är god redovisningssed är välkänt och odiskutabelt. Däremot får det betecknas som uppseendeväckande att det skulle finnas en princip som innebär att en beskattningsregel ges tolkningsföreträde framför redovisningslagstiftningen.
Margit Knutson har i Balans argumenterat mot den tolkning av gällande rätt som FAR framför. FAR konstaterar dock att ”Margit Knutsson verkar inte beakta principen om skatteregels företräde”. Margit Knutsson är justitieråd och en mycket välrenommerad jurist. Hon har dessutom stor erfarenhet av just redovisningsfrågor, bland annat genom deltagande i ett flertal statliga utredningar inom redovisningsområdet. Frågan är om inte FAR har blandat ihop korten och gjort väldigt vidlyftiga tolkningar
FAR finner stöd för denna även för mig helt okända princip i en enstaka mening i förarbetena till 1975 års bokföringslag.
”Ett annat exempel är att för vissa branscher särskilda värderingsregler kan vara befogade utifrån skattemässiga synpunkter.”
Läses meningen lösryckt ur sitt sammanhang och utan närmare analys kan man möjligen förledas att tro att skattelagstiftningens värderingsregler har tolkningsföreträde framför redovisningslagstiftningen. Läses meningen däremot i sitt sammanhang framgår det att syftet med den aktuella meningen är att lämna exempel på när det uppkommer en lagkollision mellan bokföringslagen och andra lagar som innehåller bestämmelser hur bokföringsskyldigheten ska fullgöras.
Det som diskuteras i den aktuella meningen är en lagkollision mellan inventeringslagens och bokföringslagens bokföringsregler. Den uttrycker alltså inte att en skatteregel har företräde. I stället fastställs det att en bokföringsregel i en annan lagstiftning än bokföringslagen, till exempel skattelagstiftningen eller aktiebolagslagen, har företräde (så kallad lex specialis). Att det är på detta sätt framstår särskilt tydligt om man läser utredningens förslag till utformning av den bestämmelse som diskuteras i den aktuella meningen:
”Bestämmelserna i denna lag äger ej tillämpning i den mån särskilda bestämmelser angående bokföringsskyldighetens fullgörande gäller enligt annan lag (min kursivering) eller författning.”
FAR:s argumentation avseende principen om skatteregelns företräde bygger därför på felaktiga grunder och ger inte heller något stöd för att denna princip faktiskt skulle existera.
Spekulativt drar FAR slutsatsen att orsaken till att den aktuella lex specialisregeln utmönstrades i 1999 års bokföringslag ”kan” ha varit att ”ÅRL implicit anger att Principen om skatteregels företräde gäller”.
När 1975 års bokföringslag antogs fanns det som tidigare nämnts andra lagar än bokföringslagen som reglerade ”bokföringsskyldighetens fullgörande”. Bokföringsregler fanns bland annat i skattelagstiftningen, aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Mot denna bakgrund fanns det också ett behov av en lex specialisregel. Den innebar till exempel att aktiebolagens redovisningsregler i kap. 11 hade företräde framför bokföringslagens regler.
När 1999 års bokföringslag antogs hade det genomförts en hel del viktiga lagändringar i redovisningslagstiftningen. Bland annat hade en allmän årsredovisningslag införts och de särskilda redovisningsreglerna i aktiebolagslagen hade avskaffats. Vidare hade samtliga bokföringsregler i skattelagstiftningen utmönstrats. Utvecklingen inom redovisningsområden hade helt enkelt medfört att det inte längre fanns något behov av denna lex specialisregel.
Förutom att spekulera ger FAR också en märklig bild av hur de ser på lagstiftningsarbetet. Mig veterligen har det aldrig inträffat att lagstiftaren utan närmare kommentar har utmönstrat en regel som fortsättningsvis är tänkt att tillämpas implicit. Särskilt inte en regel som givetvis skulle få stor påverkan på redovisningen i många situationer.
Utöver en okänd princip framför FAR att revisorn kan bli skadeståndsskyldig, att det uppkommer problem med fritt eget kapital som inte är beskattat samt att det finns fler än en lagstiftare. Argumenten är obegripliga och ger sken av någon som är beredd att göra allt för att försvara sina krav. För hade FAR faktiskt prioriterat en lösning före konfrontation så hade det givetvis varit naturligt (och enkelt) att lyfta in frågan i den statliga utredning som just nu ser över årsredovisningslagen utifrån nya EU-direktiv.
Mot bakgrund av att FAR genom sin begäran nu framstår som fientligt inställd mot småföretagarkollektivet är det helt omöjligt för mig att finna något rimligt svar på FAR:s agerande. Frågan är därför om FAR inte längre har något intresse av de mindre företagen. Något som skulle vara oerhört tråkigt med tanke på att den kompetens som finns inom organisationen självklart även behövs för dessa företag.
Mats Brockert är egenföretagare som arbetar med utbildning och information inom redovisning och beskattning.