I Balans nummer 6/2014 berättade Eva Wallerstedt och Peter Öhman om systrarna Thyra och Dagmar Svenssons misslyckade försök att bli auktoriserade revisorer 1912. Denna uppföljande artikel handlar om systrarnas auktorisationer 1914, en ur ett kvinnohistoriskt perspektiv viktig händelse. Vidare avslöjar artikeln att Dagmar Svensson inte går att hitta i FAR:s ledamotsförteckningar efter 1922 och att systrarna hade en i revisionssammanhang okänd syster, Berta, som tillsammans med Thyra Svensson kom att bli framgångsrik inom en helt annan affärsverksamhet.
1914 är ett märkesår inom den svenska revisorsprofessionen. Det var då de två första kvinnorna auktoriserades. Att Thyra och Dagmar Svensson var före sin tid visas inte minst av att det gick hela 37 år från det att systrarna auktoriserades till det att den tredje kvinnliga FAR-revisorn – Barbro Kylin – fick sin auktorisation 1951.
Under rubriken ”Kvinnoporträtt till dagskrönikan” avporträtterades systrarna Svensson i tidskriften IDUN 1917:49. Tonen i artikeln visar att reportern var imponerad av att två kvinnor lyckats grunda och driva två välskötta företag: Stenografbyrån och Revisionskammaren.
”Det är inne på Stenografbyråns kontor hos dess direktörer fröknarna Dagmar och Thyra Svensson i denna byrås nya eleganta lokaler på Nybrogatan 11 A, och matrikeln öfver eleverna har nyss med en viss högtidlighet förevisats. Det är också en ganska märklig bok, ett mänskligt dokument skulle man kunna säga. Den innehåller noggranna anteckningar om elevens ålder, fallenhet, vunnen färdighet, anställning efter lärotiden och dessutom små talande upplysningar, som visa med hvilket intresse och hvilken noggrannhet Stenografbyråns direktörer följa det människomaterial, som går genom deras händer. Därom talar också de i den nya lokalen inredda pensionärsrummen för elever från landsorten. [...]
Systrarna Dagmar och Thyra Svensson ha ett godt stycke ihärdigt och målmedvetet arbete bakom sig, innan de fått sin stenografbyrå i det skick, som den nu framträder. De började 1905, då stenografi icke var så vanligt eller ansågs så behöfligt som nu och sedan dess har deras elevantal varit i ständig stegring. En från Stenografbyrån skild verksamhet ha de duktiga systrarna grundat i Revisionskammaren, som tillhandahåller revisorer för olika ändamål. De voro de första kvinnliga revisorer, som funnos i Stockholm och det var först efter åtskilliga svårigheter som de lyckades erhålla auktorisation i denna sin egenskap.”
Av ovanstående utdrag av tidningsartikeln framgår även att Thyra och Dagmar Svensson berättade för reportern om de problem de mötte på vägen mot auktorisation. Vilka konkreta svårigheter de hänvisade till kan vi bara spekulera om. I FAR:s ledamotsförteckning står att systrarna utnyttjade åren 1912–1913 till att förkovra sig ytterligare i handelsteknik, nationalekonomi och rättskunskap. Det är troligt att de genom kontakter med Revisorsnämnden fått klart för sig att det skulle krävas fördjupade teoretiska kunskaper inom dessa områden inför en förnyad ansökan om auktorisation. Gissningsvis ansåg de att denna teoretiska förkovran var en uppoffring, framför allt då de parallellt skulle driva sina båda företag och arbeta praktiskt med revision. En av allt att döma relaterad svårighet var hur de skulle kunna få den teoretiska kompetensen prövad.
I december 1913, endast ett år efter det första auktorisationstillfället, hade Revisorsnämnden uppmärksammat att revisorerna inte fått sysselsättning i så stor utsträckning som man hoppats. Samtidigt drogs slutsatsen att det skulle vara önskvärt att antalet auktoriserade revisorer ökade. ”Då årsskiftet stundar, blir det sannolikt efterfrågan på revisorer, och om verkligen de auktoriserade revisorerna såsom kår skola göra sig gällande, synes det vara lämpligt att de blifva flera till antalet.” 17 december publicerades en annons om den kommande auktorisationen av revisorer ”öfver två spalter” i fem stora dagstidningar.
Nu väntade bråda dagar för systrarna Svensson. Ansökningshandlingarna behövde de förvisso inte lägga ner någon större möda på (det stora arbetet hade gjorts när de skrev och lämnade in sina ansökningar ett drygt år tidigare). Systrarna skickade nu in identiska ansökningar daterade 14 januari 1914 (dagen före ansökningstidens utgång) genom att hänvisa till ansökningarna från 1912. Det som tillkom var en hänvisning till ett intyg från Oskar Sillén:
”Till stöd för den af mig gjorda ansökan får jag härmed vördsamt referera dels till min föregående ansökan till Stockholms Handelskammare af den 17 oktober 1912 jämte bilagor, dels nedanstående intyg af docenten och t.f. professorn i handelsteknik O. Sillén”
Det som hastade för systrarna var att med bara en månads varsel (dessutom över jul och nyår) få sina teoretiska kompetenser styrkta. Bara dagar innan ansökan lämnades in, 10 och 12 januari 1914, hade systrarna tenterat för nämnda Oskar Sillén. Detta framgår av nedanstående intyg, hämtat från Dagmar Svenssons ansökan:
”Härmed intygas, att fröken Dagmar J. Svensson den 10. och 12. ds för mig undergått såväl skriftlig som muntlig prövning i bokförings-, balans- och revisionsteknik och därvid visat sig besitta sådana insikter i dithörande frågor, som vid Handelshögskolan i Stockholm vid en tentamen inom denna del av ämnet handelsteknik skulle bedömas med vitsordet med beröm godkänd.
Stockholm den 12 januari 1914. O. Sillén”
Det måste ha varit en utmaning för systrarna att få till stånd skriftliga och muntliga prov för Oskar Sillén, som till följd av sina uppdrag som både revisor och lärare vid Handelshögskolan i Stockholm hade mycket stor arbetsbörda. Gissningsvis var det också en avsevärd ansträngning att i denna tidsanda tentera för en auktoriserad revisor och tillförordnad professor i handelsteknik som så sent som på 1950-talet var av den uppfattningen att marknaden var ”emot kvinnlig arbetskraft på detta område”. Samtidigt ska sägas att Sillén var omvittnat omtänksam mot sina studenter och att han vid flera tillfällen rekommenderade såväl manliga som kvinnliga studenter för anställningar vid företag där han hade kontakter.
Kvittot på systrarna Svenssons teoretiska kompetens var således att de passerat Handelshögskolans prov i bokförings-, balans- och revisionsteknik med vitsorden ”med beröm godkänd”. Även om systrarna saknade fullvärdig examen från Handelshögskolan i Stockholm hade de tack vare intyget från Oskar Sillén styrkt den teoretiska kompetensen på ett övertygande sätt. Deras praktiska erfarenheter av revision i den egna revisionsbyrån överskred tre år, vilket var tillräckligt enligt stadgarna. I anteckningarna från Revisorsnämnden då Thyra och Dagmar Svensson antogs som auktoriserade revisorer motiverades beslutet bland annat med att de
”äro innehafvare af Aktiebolaget Revisionskammaren och hafva i denna egenskap idkat en omfattande revisionsverksamhet”.
För systrarna talade även deras gedigna ansökningar. De hade styrkt teoretisk och praktisk kompetens. De redogjorde på ett systematiskt sätt för sina tankar om innebörden av revision. De citerade en standardiserad revisionsberättelse som de använde i Revisionskammaren. Formatet på och innehållet i denna revisionsberättelse var hämtat från England, vars revisionssystem var en förebild för systrarna. I en bilaga skickade de också med en promemoria med grundläggande riktlinjer för en effektiv kontroll. Bilagan innehöll detaljerade anvisningar om de olika stegen i räkenskapsrevisionen, vilka de anställda revisorerna vid Revisionskammaren förväntades följa. Promemorian påminner om de anvisningar som Oskar Sillén senare sammanställde. Även i detta avseende kan systrarna Svensson betraktas som pionjärer inom revisionsbranschen.
Utöver Thyra och Dagmar Svensson beviljades sex män auktorisation 1914. Två av dessa – John Nyberg och Karl Wilhelm Peterson – hade examen från Handelshögskolan i Stockholm. De som nu beviljades dispens fanns med i den första ansökningsomgången 1912 och Revisorsnämnden ansåg att det rörde sig om personer som ”för närvarande synas äga erforderliga förutsättningar” för auktorisation. De män som fick dispens hade arbetat vid Köpmannaföreningens ackords- och konkursavdelning, var rektor för Smedmans d. ä.:s handelsskola, hade arbetat på bank eller visat sig vara kunniga i jordbruksbokföring.
Åren 1914–1922 fanns systrarna med i FAR:s ledamotsförteckningar, först på adressen Regeringsgatan 31 och därefter på Riddaregatan 7. Konkreta uppgifter om vilka bolag som systrarna reviderade under dessa år är tyvärr svåra att finna. Däremot framgår att de var verkställande direktörer i Revisionskammaren.
Parallellt med yrkesverksamheten engagerade sig systrarna, särskilt Dagmar Svensson, i olika kvinnoorganisationer. I den ovan refererade artikeln i tidskriften IDUN 1917:49 lyfte reportern fram systrarnas sociala och politiska intresse:
”Bägge systrarna äro mycket socialt och politiskt intresserade och fröken Dagmar Svensson är sedan länge en värderad och mycket använd kraft inom Moderata Kvinnoförbundet.”
I Rösträtt för kvinnor 1913 (utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt) kan man läsa att Dagmar Svensson blivit utsedd till ordinarie ledamot i Pensionsnämnden i 3:e distriktet i Stockholm. Även i Dagny 1913, en tidning för den Svenska kvinnorörelsen, finns Dagmar Svensson nämnd. Hon blev senare sekreterare i Stockholms kvinnors landstormsförening, som arbetade för tillverkning och anskaffning av sjukvårdsartiklar och ”klädespersedlar” för landstormens fältutrustning. I Herta Tidskrift för den svenska kvinnorörelsen framgår att hon deltog i en social kvinnokongress i Stockholm under tre dagar i januari 1920, där ärkebiskopinnan Anna Söderblom talade över ämnet ”Något om kvinnokall i gångna tider och i vår tid”. På kongressens första dag avhandlades ”Kvinnan och samhället” och Dagmar Svensson är omnämnd i reportaget om den dagens diskussioner. I samma artikel nämns även Lydia Wahlström och Kerstin Hesselgren, två välkända namn inom dåtidens kvinnorörelse. I en doktorsavhandling i historia: Högerns kvinnor. Problem och resurs för Allmänna valmansförbundet perioden 1900–1936/37, omnämns Dagmar Svensson på flera ställen, bland annat enligt följande:
”En annan viktig verksamhet var högerkvinnornas frivilliga arbete under valrörelserna. Detta behövde stramas upp för att bli effektivare. [...] MKF:s revisor Dagmar Svensson organiserade dessa frivilliga aktörer i arbetskommittéer, en för varje valdistrikt.” (MKF står för Moderata Kvinno Förbund.)
Dagmar Svensson var skattmästare i Sveriges Moderata Kvinnoförbunds styrelse och ordförande i Stockholms Moderata Kvinnoförbund tills hon förklarade att hon av hälsoskäl tänkte lämna det politiska arbetet. Efter en tids sjukdom avled Dagmar Svensson i slutet av 1922, 37 år gammal.
Efter systerns död återfanns Thyra Svensson först på Strandvägen 3 och från 1931 på Sveavägen 29. Åren 1934 till 1935 fanns Sven Hagström, som hade auktoriserats 1921 och senare blev en välkänd medlem av revisorsprofessionen, på samma adress som Thyra Svensson. Det betydde dock inte att de hade gemensam firma. Vid denna tid var det vanligt att revisorer på samma adress delade på gemensamma kostnader, men att de i övrigt drev sina egna firmor. Att Sven Hagström delade adress med Thyra Svensson tyder på att hon var en respekterad revisor och accepterad inom professionen. Däremot tycks hon inte ha haft några riktigt prestigefyllda revisionsuppdrag. En genomgång av Svenska Aktiebolag 1928, som innehåller de större aktiebolagen, visar att Thyra Svensson inte finns angiven som revisor i något enda fall. De manliga revisorer som auktoriserades 1912–1914 finns däremot upptagna som revisorer i flera företag.
Thyra Svensson fortsatte att arbeta med annat parallellt med att hon var verksställande direktör för Revisionskammaren och arbetade som auktoriserad revisor. Det tyder på att hon kan ha sökt och beviljats dispens för att även kunna arbeta med sådant som inte ansågs inverka på revisorns oberoende. 1945 står det exempelvis om Thyra Svensson i Vem är Vem Stockholmsdelen att hon var praktiskt verksam inom skol-, handels- och industriföretag.
Nio år tidigare, 1936, startade Thyra Svensson tillsammans med sin fyra år yngre syster Berta, sällskapsspelsfabriken AB Aristospel i Stockholm. Företaget sålde bland annat kortfrågespel och en känd svampbok, men mest uppmärksamhet fick ishockeyspelet PUCK. 1937 tog en man vid namn Bernt Unger patent på den första varianten av ishockeyspel, ”mangeln”, som han presenterade för Aristospel ett år senare.
”Plötsligt kom en man upp till kontoret på Birger Jarlsgatan med en trälåda med spakar på som han kallade ’ishockeyspel’. Thyra köpte idén. Några vänner bröderna Widegren åtog sig att vidareutveckla spelet som senare blev en jättesuccé.”
Som de drivna affärskvinnor de var såg alltså Thyra och Berta Svensson stora möjligheter med spelet, vilket vidareutvecklades av uppfinnarbröderna Klas och Henrik Widegren. Aristospel köpte patentet för en engångssumma och ishockeyspelet generade betydande intäkter till systrarnas företag innan konkurrensen på marknaden till slut blev övermäktig.
Under sin livsgärning var Thyra Svensson således med om att starta och driva framgångsrika företag i tre vitt skilda branscher. Hon fanns med i FAR:s ledamotsförteckning fram till februari 1946 (då hon var 63 år). I 29 år var hon den enda kvinnliga auktoriserade revisorn i Sverige och när hon lämnade yrket kom kvinnlig representation att saknas tills Barbro Kylin auktoriserades fem år senare. Thyra Svensson dog 1978, 95 år gammal. Lillasyster Berta avled fem år tidigare.
Eva Wallerstedt och Peter Öhman
Eva Wallerstedt är professor emeritus i företagsekonomi vid Uppsala universitet och verksam vid Centrum för forskning om ekonomiska relationer (CER) vid Mittuniversitetet.
Peter Öhman är docent i företagsekonomi, centrumledare för CER och verksam som lärare och forskare vid Mittuniversitetet.