Vi beklagar att Mats Brockert tycker att ”FAR arbetar för mer komplicerade regler” och att FAR:s skrivelser är hastverk. Det skriver Göran Arnell, Sven-Inge Danielsson och Pernilla Lundqvist, alla tre ledamöter i FAR:s policygrupp för redovisning.
Från år 2011 har det i Balans förekommit elva artiklar, inklusive denna, om pågående arbeten. Orsaken till att debatten satte fart var rättsfallet från HFD 2011 ref 20. I detta rättsfall fastslogs att pågående arbeten på löpande räkning är ett frikopplat område, det vill säga, det föreligger inget samband mellan redovisning och beskattning. Redovisning av pågående arbeten på löpande räkning styrs därför av redovisningsrätten, inte skatterätten. Vi vill belysa denna fråga utifrån ett användarperspektiv. Vi önskar också hålla debatten på en saklig nivå med respekt för olika parters uppfattningar.
I artiklarna i Balans samt de brev som FAR skickat till Bokföringsnämnden har argument presenterats som visar varför tidigare redovisning varit tillåten, det vill säga varför vi kunde underlåta att redovisa denna tillgång innan området bedömdes vara frikopplat, samt vilka redovisningsregler som gäller för dessa transaktioner när området är frikopplat. Brockert verkar inte ta till sig dessa argument och presenterar inte heller argument varför det skulle vara tillåtet att underlåta att redovisa dessa tillgångar.
Vi kan inte se att det finns någon svårighet att tolka ÅRL 4 kap. vad gäller lägsta värdets princip (LVP). Det synes helt klart att det inte kan finnas anledning att undanta en viss post från denna regel med mindre än att det krävs en krock med annan lagstiftning. Att försöka göra detta till en svårtolkad fråga känns överdrivet och svårbegripligt.
En annan fråga är om det är komplicerat att i praktiken värdera posten pågående arbeten avseende upparbetade men ännu ej fakturerade arbeten. Knappast – i de flesta fall räcker det med att bläddra bland de utgående fakturorna månaderna efter bokslutet och göra en sammanställning av timmarna. Om man inte vet hur mycket tid som lagts ned kan man heller inte fakturera. Det finns många omsättningstillgångar som är betydligt mer komplicerade att hantera i redovisningen såsom exempelvis inventering och värdering av varulager i en järn- och bygghandel, men även där är lagen tydlig att det är LVP som gäller; man kan inte redovisa varuinköp som kostnad vid inköpet och intäkt vid försäljning/fakturering.
Så varför just denna relativt enkla post har blivit föremål för debatt kan tyckas märkligt. Brockert har gjort frågan mycket märkvärdigare än vad den är.
Här kommer därför en kort sammanfattning av de regler som gäller för värdering av omsättningstillgångar. Utgångspunkten för pågående arbeten är att de utgör omsättningstillgångar och då gäller LVP. Pågående arbeten på löpande räkning är ett frikopplat område. Skatterätten är därför inte relevant.
LVP regleras inom EU-rätten i artikel 6.1 i) och artikel 12.7. (När hänvisning sker till EU-direktiv avses, i de fall inget annat sägs, hänvisning till artiklar i det Redovisningsdirektiv som antogs 29 juni 2013 och som ersatte fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven.) Artikel 6.1 i) anger att ”[p]oster som redovisas i de finansiella rapporterna ska värderas i enlighet med principen om anskaffnings- eller tillverkningskostnad”. Enligt direktivet är man skyldig att värdera en omsättningstillgång till ett lägre värde om marknadsvärdet eller annat lägre värde kan åsättas dem på balansdagen. Dessa artiklar beskriver att omsättningstillgångar ska redovisas enligt LVP. En värdering understigande LVP tillåts alltså inte. Det är dessa regler som återfinns i ÅRL 4 kap. 9§. LVP är oförändrad jämfört med tidigare redovisningsdirektiv och därför föreslås heller inga ändringar i ÅRL i samband med införande av nya redovisningsdirektivet i svensk rätt. I fjärde direktivet återfanns dock dessa regler i artikel 32 samt artikel 39.
Vi tolkar det som att Brockert enbart hänvisar till realisationsprincipen (artikel 6.1 c) i)), vilken återfinns i ÅRL 2 kap. 4§, men det räcker inte. Reglerna för värdering av omsättningstillgångar måste också tillämpas. När det gäller realisationsprincipen hänvisas det i ÅRL:s förarbeten till IAS 18 Revenue. IAS 18 tillåter ingen faktureringsmetod. I stället är det värdet av nedlagt arbete inklusive vinst som ska redovisas som intäkt i den period som arbetet utförs förutsatt att ekonomiska utfallet kan beräknas tillförlitligt, alltså successiv vinstavräkning. Om utfallet inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt ska intäkten redovisas endast i den utsträckning den motsvarar kostnader som är återvinningsbara – någon vinst redovisas således inte i dessa fall. När utfallet inte kan beräknas och det inte är sannolikt att uppkomna uppdragsutgifter kommer att ersättas sker ingen intäktsredovisning och uppkomna utgifter redovisas som kostnader. Det innebär att även inom ramen för IAS 18 kommer LVP till uttryck men med en skyldighet att även redovisa vinsten om tillförlitlig beräkning av det ekonomiska utfallet kan ske.
Vi har ingen annan syn än att EU-rätt och svensk rätt ska följas och inom denna ram ska förenkling ske. FAR anser sig därför ha presenterat de handlingsdirektiv som finns.
Ett sätt att lösa problematiken är att skattelagstiftningen ändrads så att beskattningen av pågående arbeten på löpande räkning åter igen blir ett kopplat område. Då uppnås dessutom effekten att minska arbetet för företagen vid upprättande av inkomstdeklaration.
Göran Arnell
Ordförande i FAR:s policygrupp för redovisning, redovisningsspecialist och delägare i KPMG.
Sven-Inge Danielsson
Ledamot i FAR:s policygrupp för redovisning, ordförande i SRF:s Redovisningsgrupp, delägare i Tirfing RAS AB.
Pernilla Lundqvist
Ledamot i FAR:s policygrupp för redovisning, Redovisningsspecialist i Redovisningsutredningen, redovisningsspecialist på KPMG.