Patrik Jacobsson, enhetschef redovisning, Finansinspektionen (FI)
Nils Liliedahl, generalsekreterare, Sveriges Finansanalytikers Förening
Anna-Carin Holmqvist-Larsson, kanslichef, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden
Redovisningstillsynen utreds igen, blir det något den här gången?
– Ja. Redan 2009 skrev FI att det var angeläget att få till en förändring. Nu har Sverige även fått påtryckningar från den europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) som tagit fram riktlinjer för hur redovisningstillsynen ska vara uppbyggd. Dessa är omöjliga att följa fullt ut om inte tillsynen är oberoende från marknadsplatserna, så nu krävs en ändring i organisationen.
– Ja, det hoppas jag verkligen! Börserna som har ansvaret idag vill inte hålla på med det – och det behövs en långsiktig, trovärdig lösning. Eftersom FI i alla fall kommer att ha det slutliga ansvaret så tycker jag att det verkar rörigt med två instanser.
– Ja – nuvarande svenska struktur för redovisningstillsyn där börserna i allt väsentligt sköter den löpande redovisningstillsynen på delegation från Finansinspektionen behöver ändras på grund av nya riktlinjer från den Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA). Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden är beredd att inrätta Nämnden för svensk redovisningstillsyn.
Självreglering eller myndighet – vad förespråkar du?
– Myndighet. En samlad organisation skulle undanröja frågor om likvärdig och konsekvent tillsyn i Sverige. En självregleringslösning skulle innebära att FI fortfarande skulle stå med yttersta ansvaret för tillsynen och behöva lägga resurser på samordning av organisationerna och tillsyn över en extra tillsynsnivå. Myndighetslösningen finns i merparten av de länder som deltar i den europeiska tillsynen.
– Generellt sett är jag för självreglering där det passar – men redovisningstillsynen är annorlunda till sin karaktär. Det är en oljetanker! Långa processer och ledtider som ska samordnas med andra länders övervakningsorganisationer. Eftersom självregleringsalternativet dessutom har svårt att helt lösa oberoendeproblematiken förespråkar jag myndighetsalternativet.
– Självreglering, på delegation av myndighet (FI). Självreglering har en lång tradition på den svenska värdepappersmarknaden och tillämpas för redovisningstillsyn på stora europeiska kapitalmarknader som Storbritannien och Tyskland. Erfarenheterna är goda. Uppskattningsvis 90 procent av bolagen under tillsyn är icke-finansiella bolag, dvs. bolag som Finansinspektionen i allt väsentligt saknar erfarenhet av.
Är det någon som bryr sig om tillsynens resultat?
– Absolut. Tillsynen är till för att skydda investerare och öka förtroendet på värdepappersmarknaden. Dessutom bidrar tillsynen till en enhetlig tillämpning av IFRS inom Europa. Tillsynen ger mer rättvisande finansiella rapporter som intressenter kan fatta välgrundade investeringsbeslut på. Både företag och revisorer tar del av tillsynsbeslut i sin utveckling av de finansiella rapporterna.
Det är viktigt att det finns en oberoende granskare av både bolagens och revisorernas arbete. Bara att man som bolag och revisor vet att någon kommer att titta på redovisningen gör att man i högre gard vill göra rätt. Det handlar om förtroende för marknaden. Sen tror jag att nästa steg blir att i högre grad ifrågasätta värderingsfrågorna – och inte bara upplysningskraven vilket hittills varit dominerande.
– Redovisningstillsynen syftar till att säkerställa investerarskyddet på kapitalmarknaderna, främja förtroendet för dessa marknader och förhindra regelarbitrage. Tanken är att alla noterade bolag i Europa ska tillämpa IFRS på ett samordnat sätt. Genom självreglering skulle redovisningstillsynen få tillgång till högre kompetens och mer relevant erfarenhet i linje med en internationellt beprövad struktur.