Gunilla Svedberg, revisor, iRevision, Göteborg
Michael Ottosson, revisor, Revisorsringen Eslöv
Håkan Juhlin, revisor, Grant Thornton, Kristianstad
1. Slarvas det vid inventering av varulager?
– När vi diskuterar revision av inventering i mina nätverk så låter det inte som om man slarvar. När jag läser RN:s tillsynsärenden verkar det dock hända emellanåt. Sen kan man alltid fråga sig vad som menas med att slarva. Det som kändes rätt och tillräckligt i stunden kan ju i backspegeln visa sig var otillräckligt.
– Inte generellt. Tyvärr får man en helt annan uppfattning när man läser RN:s tillsynsärenden. Däremot upplever jag att det ibland är för stort fokus på själva närvaron i sig vilket kanske inte är så konstigt med utformningen av ISA 501, vi måste i princip närvara varje år. Att tidspressen påverkar kvaliteten på arbetsprestationen är uppenbart, det innebär inte att det är detsamma som slarv.
– Beträffande närvarokravet vid väsentliga lager tycker jag inte att det slarvas, utan det har blivit bättre genom åren. Däremot tycker jag att det finns en förbättringspotential när det gäller hur man ska granska ett varulager. Exempelvis: I vilken omfattning ska granskning ske, vilken urvalsmetodik använder revisorn och hur ska man skatta funna fel i förhållande till hela populationen?
2. Ger FAR och RN den vägledning som behövs?
– FAR ger absolut de verktyg och den vägledning som behövs när det gäller inventering och värdering av varulager. Det finns ju flera kurser som behandlar ämnet. Revisorsnämndens vägledning är mer diffus. De visar i sina tillsynsärenden vad som inte är rätt men anger sällan hur revisorn borde gjort.
– Att det enligt ISA 501 i praktiken saknas giltiga skäl till att inte närvara är ett problem. Den vägledning som RN ger har ytterligare förstärkt den bilden. Det finns naturligtvis fall då det inte är praktiskt genomförbart att närvara. Att en revisor, enligt RN, inte med hjälp av ett utdrag från fordonsregistret i efterhand anses ha uppvägt frånvaro vid inventeringen är besvärande.
– Som jag ser det är det FAR som i första hand ska stå för vägledningen, medan RN uttolkar praxis. I stora drag är RN:s gränsdragning rimlig. I enstaka fall har de kanske gått för långt i sina krav, till exempel i dnr 2014–187 om inventeringslistorna. Om FAR ville utveckla sin vägledning borde inriktningen vara mot själva genomförandet såsom omfattning, urvalsmetodik och skattning av fel.
3. Har kraven på dokumentation blivit för höga?
– Utan dokumentation är det svårt att visa på vilken granskning revisorn faktiskt har utfört. Det kan dock finnas en risk för att revisorn hamnar i checklisteträsket för att känna sig säker på att alla krav har uppfyllts. Jag ser fram mot den nya nordiska standarden som jag uppfattar kommer att ge revisorn mer eget beslutsutrymme för vad som ska dokumenteras.
– Varulager är nästan alltid väsentligt för de finansiella rapporterna. Det är självklart att vi måste inhämta tillräckliga och vettiga revisionsbevis och att detta ska dokumenteras. Dock har jag svårt att förstå den praxis som RN i vissa fall tillämpar när man fäller revisorer på grund av bristande granskning av IB-lager trots att en annan kompetent yrkesrevisor har tillstyrkt lager föregående år.
– Generellt sett tycker jag inte att kraven på dokumentation vid revision av varulager är för omfattande. Detta med utgångspunkt i att varulagret ofta är en väsentlig post med en förhöjd risk som kräver hantering genom en fördjupad granskning.