Valutasäkringar är onödiga. Det är slutsatsen av en undersökning jag genomfört av 124 rörelsedrivande börsbolag (ej investment- eller FoU-bolag). Effekten från säkringsredovisningen har granskats under 37 kvartal 2005–2014. Totalt 73 procent av bolagen redovisar effekter från valutasäkringar något av kvartalen, men effekten är oftast försvinnande liten. Granskar vi det summerade beloppet för samtliga bolag, kan konstateras att nettoeffekten i övrigt totalresultat varje kvartal ligger på mellan minus 0,1 till plus 0,3 procent av eget kapital, i drygt 80 procent av kvartalen.
Den största positiva effekten i övrigt totalresultat uppnåddes under det andra kvartalet 2009 (1,0 procent av eget kapital), medan den största negativa effekten uppstod under tredje kvartalet 2008 (minus 1,4 procent), då kronan försvagades markant mot både dollar och euro. Eftersom de stora bolagen säkrar nettoexport, som ökar i värde när kronan försvagas, blir säkringseffekten negativ vid en kronförsvagning. Däremot speglar den stora omsvängningen under andra kvartalet 2009 inte valutasvängningar, utan säkringarnas längd, som ofta är ungefär tre kvartal. När kronan försvagades 2008 fick vi negativa omvärderingar, men när säkringarna löpte ut, ungefär tre kvartal senare överfördes de till rörelseresultatet. Därför blir överföringen positiv i övrigt totalresultat. Tyvärr är det ytterst få bolag som i kvartalsrapporterna redovisar säkringseffekterna separerade i omvärderingen och den överförda resultateffekten. Ett föredöme är Boliden, där det är mycket lätt att följa säkringarnas effekt på rörelseresultatet.
Låt mig illustrera effekten med valutasäkringar med ett exempel. Anta att en importerande elektronikhandlare gör beställningar i dollar med några månaders kredittid och samtidigt låser priset i svenska kronor i en kundkatalog som kommer ut en gång i halvåret. Om beställningen hade gjorts i november 2014, hade elektronikhandlaren fått stora problem eftersom dollarn sedan dess har gått upp med hisnande 40 procent mot kronan. Om katalogen är tryckt och försäljningspriset satt, kan inte handlaren kompensera sig för dollaruppgången. Anta att beställningarna görs halvårsvis. Målet för säkringen blir då att låsa fast dollarkursen fram till dess att priserna i katalogen kan justeras, alltså efter sex månader. Möjligen är konkurrensen på marknaden hård, varför det efter inte går att kompensera sig för dollaruppgången. Då faller handlarens långsiktiga lönsamhet.
Som analytiker vill jag att bolaget håller isär informationen om resultateffekten i rörelsen och omvärderingen av säkringstransaktionen. Det beror på att rörelseeffekten blir bestående så länge dollarn håller sig på den högre nivån, medan säkringseffekten alltid är tidsbegränsad och får härigenom karaktären av en jämförelsestörande post. I årsredovisningen måste omvärderingen och överföringen till rörelseresultatet separeras, men i kvartalsrapporterna tolkar de flesta bolagen redovisningsreglerna, som att det räcker med en nettoredovisning. Det är beklagligt och försvårar analysen av resultatutvecklingen.
Den fråga bolagen emellertid måste ställa sig är om valutasäkringar är lönsamma. De är inte gratis (banken tar betalt) och när effekterna blir så marginella som ovanstående undersökning visar, måste de ifrågasättas. Det krävs därtill människor och administrativa system för att hålla reda på säkringarna, som också kräver policys och regler inom vilka ekonomi-/finansavdelningarna ska hålla sig. Ovanpå det behövs ett system för koncernintern budgetering av olika valutaströmmar, i syfte att säkerställa att ”nettoexporten” är rätt beräknad. Dessutom exporteras och importeras ett flöde av produkter och tjänster varje vecka, varför elektronikhandlarens situation med halvårsvisa beställningar inte är tillämplig på ett normalstort börsbolag. Därtill är de flesta börsbolag synnerligen diversifierade geografiskt, vilket skapar en rimlig valutasäkring. Annat var det på 1980-talet, då den svenska exportens andel av utlandsverksamheten var betydligt högre.
Två av börsens största bolag verkar vara på väg i denna riktning – Volvo och Ericsson. Båda har slutat med säkringsredovisning, men fortsätter ändå att köpa valutaderivat. Därför landar omvärderingen direkt i finansnettot, inte i övrigt totalresultat. Det innebär tyvärr att svängningarna i nettoresultatet blir högre. Därför underlättar inte slopandet av säkringsredovisningen analytikerns jobb. Det har vi sett efter de två bolagens senaste rapporter. I takt med den svagare kronan har valutaderivaten medfört stora effekter på finansnettot, varför resultaten i bolagen ofta kommenteras med exkluderingen ”före effekter från valutasäkringar”. Det blir bara rörigt. Varför inte löpa linan ut? Sluta med valutasäkringarna helt och hållet, så får vi analytiker koncentrera oss på hur valutan påverkat rörelseresultatet. Det skulle hälsas med jubel från de flesta analytiker och troligen även från bolagets ekonomiavdelningar.
Peter Malmqvist är finansanalytiker och skriver i vartannat nummer av Balans.
peter.malmqvist@eqr.se