Så här i inledningen av hösten, när arbetsbelastningen för redovisare och revisorer förhoppningsvis är lägre än vissa andra tider på året, kan det vara ett bra tillfälle att diskutera grundläggande principer i redovisningen. Som praktiskt inriktad redovisare eller revisor kan man eventuellt hävda att grundläggande principer inte är så intressanta, utan det som är viktigt är hur redovisning faktiskt ska gå till för konkreta transaktioner. Principerna kan diskuteras av normsättare och forskare, som har intresse för sådana diskussioner. Jag anser att detta är en felaktig premiss. Principbaserad redovisning – såsom IFRS – kräver att den som upprättar och reviderar finansiella rapporter gör bedömningar, och dessa bedömningar måste vara baserade på någon form av grundläggande princip. Även om den fullständiga versionen av IFRS omfattar över 3000 sidor text, och de stora revisionsbyråerna tillhandahåller ytterligare text om hur IFRS ska tolkas, kommer det i praktiken uppstå situationer där bedömningar är viktiga. Dessa bedömningar blir lättare att göra om det finns någon grundläggande utgångspunkt – princip – att förhålla sig till.
En sådan grundläggande princip, som dessutom har en lång historia i redovisningen, är försiktighet. Traditionellt har försiktighet definierats som att tillgångar värderas lågt och skulder värderas högt, det vill säga en asymmetrisk värdering. Det ses följaktligen som mer acceptabelt att undervärdera än övervärdera en tillgång (och tvärtom för skulder). I enlighet med den dubbla bokföringens logik innebär det att vinster i resultaträkningen förskjuts till senare perioder.
För redovisare och revisorer kan det finnas flera incitament att tillämpa försiktighet i redovisningen. I den mån det finns en skattekoppling i redovisningen är försiktighet fördelaktigt för företag (även om Skatteverket har motsatt syn), eftersom senarelagda vinster innebär att beskattning skjuts på framtiden. För revisorer kan försiktighet innebära lägre risker i revisionen. En undervärderad tillgång kan leda till positiva överraskningar i framtiden, när investerare upptäcker att företagets tillgångar är mer värda än vad de trodde. En övervärderad tillgång, däremot, kan leda till negativa överraskningar i framtiden. Det är mer troligt att en revisor kritiseras vid negativa än vid positiva överraskningar.
Denna traditionella syn på försiktighet är dock inget som IASB i dagsläget anser ska utgöra en grund för tillämpning av IFRS, vilket har blivit tydligt i samband med IASB:s arbete med en ny föreställningsram. I den föreställningsram som gavs ut 2010 var försiktighet borttaget som kvalitativ egenskap. Försiktighet var med i den ursprungliga föreställningsram som gavs ut i juli 1989. Det var dock länge sedan. När den föreställningsramen gavs ut existerade fortfarande Östtyskland och Sovjetunionen, Sverige hade valutakontroller och begränsningar för utländskt ägande på börsen, mobiltelefoner var sju centimeter tjocka och internet var främst en angelägenhet för it-specialister. Argumentet som IASB använde för att ta bort försiktighet i föreställningsramen är att det inte är förenligt med neutralitet i redovisningen, vilket är en annan kvalitativ egenskap. Man hävdar att bedömningar som görs i samband med framtagandet av finansiella rapporter ska vara neutrala, inte medvetet snedvridna (vilket försiktighet i den traditionella tolkningen leder till).
Borttagandet av försiktighet har dock lett till en viss debatt, vilket har påverkat IASB:s fortsatta arbete med föreställningsramen. I juli 2013 gav IASB ut ett Discussion Paper (DP/2013/1), där inget nytt sades om försiktighet. I det Exposure Draft (ED/2015/3) som gavs ut i maj 2015 föreslås däremot ett återinförande av begreppet försiktighet (prudence). Begreppet diskuteras, och IASB fastslår att det finns två definitioner på försiktighet. Den ena är den traditionella, som innebär asymmetrisk värdering av tillgångar och skulder. IASB anser att det synsättet inte ska utgöra en grund för finansiella rapporter. I stället framhåller man en alternativ definition, som man kallar cautious prudence. Det innebär, att när bedömningar ska göras i situationer som utmärks av en hög grad av osäkerhet, ska man vara försiktig (cautious) i sin antagande och utgångspunkter, i syfte att säkerställa att tillgångar och intäkter inte överskattas eller att skulder och kostnader inte underskattas. Det påpekas dock att detta inte får leda till en underskattning av tillgångar och intäkter alternativt en överskattning av skulder och kostnader, eftersom det leder till överskattade vinster i framtida perioder.
Slutsatsen av detta är att IASB i dagsläget inte ger någon grund för en traditionell (asymmetrisk) tolkning av begreppet försiktighet vid tillämpning av IFRS, även om begreppet i sig är på väg att återinföras. Vi bör alltså vara försiktiga i vår användning av försiktighet i IFRS!
Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg. Han skriver i vartannat nummer av Balans.