Detta är ytterligare en krönika om IASB:s arbete med att utveckla Föreställningsramen. Min föregående krönika handlade ju om hur IASB föreslår att begreppet försiktighet ska hanteras i framtiden. Ett annat begrepp som IASB föreslår ska införas är measurement uncertainty (någon officiell översättning till svenska finns inte, men det motsvaras närmast av osäkerhet vid värdering).
Bakgrunden är att det har framkommit viss kritik mot att IFRS kräver alltför osäkra bedömningar och att det riskerar att göra de finansiella rapporterna mindre användbara. Det mest omtalade området är nedskrivningsprövning av goodwill, där exempelvis tyska tillsynsorganisationer har hävdat att det inte är möjligt att utöva tillsyn över företagens goodwillnedskrivningar. Skälet är att det är alltför subjektiva bedömningar som ligger bakom nedskrivningsprövningen.
I viss mån verkar det som att IASB har lyssnat på kritiken. Man föreslår nu att begreppet measurement uncertainty kopplas till diskussionen om relevans. Budskapet är att bedömningar i redovisningen kan krävas för att erhålla relevant information i de finansiella rapporterna, men om osäkerheten är alltför stor minskar relevansen. Det krävs alltså en avvägning mellan å ena sidan det man önskar ska avspeglas i de finansiella rapporterna (exempelvis att värdet på goodwill har sjunkit) och osäkerheten i de bedömningar som krävs för att få fram informationen. Om texten om measurement uncertainty hade funnits med när IFRS 3 Rörelseförvärv togs fram och IAS 36 Nedskrivningar och IAS 38 Immateriella tillgångar uppdaterades hade de förmodligen fått en annan utformning. Sannolikt hade man inte föreskrivit den nuvarande subjektiva nedskrivningsprövningen av goodwill. Diskussionen om measurement uncertainty kan alltså få verkliga effekter på utformningen av framtida standarder inom IFRS.
Redovisning som kräver mycket bedömningar vid framtagandet av finansiella rapporter benämns ofta principbaserad redovisning. Motsatsen är regelbaserad redovisning, som därmed inte kräver lika mycket bedömningar. Betyder den föreslagna förändringen av Föreställningsramen därmed att IFRS i framtiden kommer att vara mindre principbaserat? Ja, kanske i någon mån. I svenskt perspektiv får man dock säga att det rör sig om mindre förändringar inom ramen för principbaserad redovisning. Med andra ord, IFRS är i dag principbaserat och kommer så vara även i framtiden. En global redovisningsstandard kan inte vara regelbaserad. Det måste nämligen finnas en möjlighet att ta hänsyn till olikheter mellan länder för att en redovisningsstandard ska kunna fungera globalt.
Att IFRS fortsätter att vara principbaserat har effekter på hur väl det fungerar i Sverige. Detta diskuteras exempelvis i en nyligen utgiven bok (”IFRS – Dilemman och utmaningar”, Carrington m fl, Studentlitteratur, 2015). För att principbaserad redovisning ska fungera väl krävs en kraftfull och professionell tillsyn. Principbaserade redovisningsstandarder bygger på att företagsledningen är den part som gör bedömningar när finansiella rapporter upprättas. Forskning visar att det systemet fungerar väl när företagsledningar är neutrala i sina bedömningar, det vill säga när de inte har alltför starka incitament att inte vara neutrala. När de däremot har starka incitament att inte vara neutrala visar forskningen att principbaserad redovisning endast fungerar väl om det finns en stark tillsyn.
Man kan tycka att det inte är så allvarligt att redovisningen är av lägre kvalitet endast i de fall företagsledningen har starka incitament, eftersom det handlar om en minoritet av företagen. Det är dock ett feltänk. Det är ju just när incitamenten är som starkast som redovisningen är som viktigast. Ett exempel kan vara ett företag som håller på att bryta mot koventanter i sina skuldavtal genom att soliditeten håller på att bli för låg. Användarna av redovisningen drabbas extra mycket av att företagsledningens bedömningar inte är neutrala i de fall när företagsledningen har starka incitament kopplat till upprättandet av finansiella rapporter.
Sverige behöver alltså en stark tillsyn. Den kan dock inte vara utformad hur som helst. Principbaserad redovisning kräver nämligen att tillsynen sköts professionellt, och att de som utövar tillsyn själva kan göra bedömningar av hur redovisningsstandarder ska tillämpas. Utmärkande för principbaserad redovisning är att det inte finns ett enkelt och ”rätt” svar i alla situationer. I stället utmärks redovisningen av bedömningar kopplade till det enskilda fallet. För att tillsynen ska bli effektiv och väl fungerande krävs att de som utövar tillsyn kan bedöma företagets bedömning.
Nu föreslås att Finansinspektionen ska bli mer involverad i tillsyn av redovisning i noterade företag från och med 2016. Detta är en möjlighet för Sverige att få den tillsyn som IFRS förutsätter, och vi kan alla hoppas att Finansinspektionen kan anta denna utmaning på ett bra sätt!
Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg. Han skriver i vartannat nummer av Balans.
jan.marton@handels.gu.se