Martin Johansson, vd LR Revision
Urban Engerstedt, seniorrådgivare och tidigare chefsjurist på FAR
Ingrid Svedin, revisor, Hummelkläppen, Stockholm
Överanvänder RN disciplinåtgärden varning?
– Ja, spridningen är för stor mellan allvarliga brister och brister nära ett påpekande. Syftet med erinran var att införa fler alternativa påföljder, men i stället har RN infört en gradering i minst tre typer av varningar beroende på allvarlighetsgrad. Det finns flera jämförbara fall där vissa ärenden avskrivs och i andra fall leder till varning, det är svårt att förstå varför bedömningen skiljer sig åt.
– Min känsla är att varning blivit allt vanligare och numera framstår som den vanligaste formen av disciplinpåföljd då en revisor av RN befunnits ha åsidosatt sina yrkesplikter. Detta innebär också i så fall att utrymmet för den lindrigaste påföljden, erinran, minskat. Ju vanligare varningar blir desto mindre dramatiskt bör det dock rimligen också vara att bli föremål för sådana disciplinpåföljder.
– Som tillsynsmyndighet bör RN verka för att höja kvaliteten i branschen genom att sätta fokus på områden som bör förbättras. Mindre allvarliga brister bör föranleda erinran medan mer allvarliga överträdelser bör leda till varning. Vi revisorer bör kunna verka i en miljö där det är tillåtet att begå misstag, men samtidigt ska det finnas en strävan efter att hela tiden bli bättre.
Hur påverkar en varning revisorns förtroende?
– På ett övergripande plan bidrar tillsynen till ökat förtroende för revisorskåren. I de enskilda fallen är sambandet svagt eller i vissa fall obefintligt, detta oberoende av innehållet i RN:s beslut. Ett skäl är att det tar så lång tid att RN:s beslut, när det kommer, inte längre upplevs som relevant. Det behöver inte heller finnas något samband mellan beslutet och de frågor som gjorde att förtroendet ifrågasattes.
– Revisorer har nog i allmänhet en tendens att överdriva de negativa verkningarna av en varning. Risken för varningar utgör en naturlig del av yrkesverksamheten. Många varningar har också sin grund i rena ”ordnings-förseelser”, som bristfällig dokumentation. En annan vanlig anledning till varning rör frågor om revisors bristande oberoende där det som regel inte finns någon part som tagit skada eller lidit men.
– Det beror dels på anledningen till varningen och dels hur officiellt ärendet blir, det vill säga om och hur media rapporterar händelseförloppet. Med mindre klienter har man ofta en nära och öppen dialog vilket kan underlätta att förtroendet bibehålls. Större ärenden som blir officiella kan skada förtroendet för revisorsrollen i allmänhet.
Skadar det affären och vad kan man göra åt det?
– Lite krasst beror det på om revisorn har tur eller otur. I de flesta fall uppmärksammas inte en varning och då påverkas inte affärerna. Ibland leder en varning till en nyhetsartikel, även andra revisorer än den utpekade kan skadas av denna. Ofta finns ett skadeståndskrav i bakgrunden, då får motparten riskfritt och utan kostnad tillgång till en omfattande utredning vilket rubbar balansen mellan parterna.
– Nej, i allmänhet tror jag inte att en varning skadar affären. Förtroendet mellan revisor och kunder byggs som regel upp under en lång tid och grundar sig på andra faktorer än frånvaron av eventuella discipliningripanden från RN. Det ska nog mycket till innan en varning raserar ett sådant förtroende. Annorlunda förhåller det sig kanske med de få, men medialt mycket uppmärksammade, affärerna.
– En varning behöver inte nödvändigtvis skada revisorns verksamhet. Frågan är nog kopplad till de båda frågeställningarna ovan: Vad är orsaken till varningen och hur officiellt har ärendet blivit? Jag tycker det är viktigt att åter lyfta huvudfrågan; ”Överanvänder RN disciplinåtgärden varning?” Ja som det ser ut nu tycker jag nog det.