Hur mäter man förekomsten av mutbrott? När det handlar om ett brott där mörkertalet är stort och viljan att anmäla näst intill noll. Inom rättsväsendet arbetar man hårt för att öka medvetenheten kring brottet och vilka konsekvenser det kan få om vi får ett samhälle genomsyrat av korruption.

Förra året nåddes ”all time high” sett till antalet anmälningar om korruptionsbrott. Och hittills tyder ingenting på att det blir bättre i år.

Statistik från Riksenheten mot korruption visar att fram till 31 maj i år hade 81 anmälningar kommit in. Fortsätter det i samma takt skulle det kunna bli närmare 200 anmälningar under året. Men säger anmälningarna egentligen något om förekomsten av mutbrott?

Tveksamt, menar chefsåklagare Alf Johansson vid Riksenheten mot korruption.

– Det stämmer att vi har fått in rekordmånga anmälningar, men en del av det som kommer in till oss är bara strunt och anmälningar som är uttryck för folks missnöje. Ändå blir det en del i statistiken, vilket gör att den inte är helt rättvisande. Men det är långt ifrån hela förklaringen, snarare tyder det på en kraftigt ökad anmälningsbenägenhet, säger han.

Enligt honom ligger antalet anmälningar, åtal och fällande domar ganska konstant bortsett från de senaste åren. Runt 110 konkretiserade, seriösa anmälningar om året, en tredjedel av dem leder till förundersökning och av förundersökningarna leder en tredjedel till åtal.

Thomas Palmberg är polis och arbetar förebyggande med frågorna i polisens nationella korruptionsgrupp. Han lyfter problematiken med att mutbrott inte är ett tydligt brott i sig, eftersom det inte är uppenbart synligt att någon lider skada. Det gör också benägenheten att anmäla mindre.

– Men man får inte glömma bort att när det gäller mutbrott är brottet begånget i samma stund som erbjudandet om en muta ges. Många nöjer sig med att tacka nej, men vi skulle önska att alla väljer att polisanmäla, säger han.

En ökad internationalisering innebär också ökade risker. Även om Sverige skulle rasa på Transparency Index behöver det inte betyda att korruptionen ökat. Bara att vi fått en mer nyanserad bild av hur det faktiskt ser ut i Sverige. Och det i sin tur kommer att uppmärksamma problematiken och därmed också påverka attityder och den dömande verksamheten.

– Jag upplever att domstolarnas inställning till mutbrott behöver förändras. När det gäller lågprofilerad korruption finns en njugghet i domstolen, jämfört med hur stora pengar och kända företag hanteras, säger Alf Johansson.

Han konstaterar att vissa kanske uppfattar det som löjligt att bry sig om lågprofilerad brottslighet som konferenshelger, middagar med mera. Att det inte skulle vara så farligt.

– För mig som åklagare och kanske yrkesskadad är det ett tecken på att något är felaktigt. Ett seriöst företag eller en kommun vill inte att anställda ska bjudas och eventuellt påverkas omdömesmässigt när de ska göra inköp. Det riskerar konkurrensen mellan företagen och därmed marknadsekonomins funktionssätt samt tilliten till offentlig sektor, säger han.

I stort handlar det om förtroende. Och Alf Johansson är tydlig med vad han tycker. Finns det en risk för att andra tror att man låtit sig påverkas är det tillräckligt för att undergräva förtroendet och då är det bättre att tacka nej.

– Men man måste vara förnuftig också. Att låta sig bjudas på en vanlig enkel lunch i samband med att man håller ett föredrag eller deltar i en debatt är inte samma sak. Det rör sig då i regel om ett sedvanligt mellanmänskligt umgänge. Med andra ord är det situationen som styr, säger han.

Texter: Charlotta Marténg Research: Charlotta Marténg & Henrik Frölich

Var sker mutbrotten?

PRIVAT SEKTOR 34 %

STATLIG SEKTOR 27 %

KOMMUNAL SEKTOR 26 %

PRIVATPERSONER 10 %

FÖRENINGAR OCH STIFTELSER 3 %

Källa: Brå

Antalet polisamälningar vs. åtalade personer

BALANS_2016_N07_A0010_bild

Straffet för korruption är böter eller fängelse i högst två år, vid grova brott upp till sex år.