Samtliga stora revisionsbyråer påstår att jämställdhet är en prioriterad fråga. Trots det har utvecklingen på delägarnivå stannat upp år 2018. Inför nästa år behöver flera byråer göra kraftansträngningar för att klara sina utställda löften.
Det är första gången sedan Balans regelbundet började mäta jämställdheten i branschen som utvecklingen inte går framåt. Med årets uppmätta genomsnitt på 23 procent kvinnor bland delägarna i de sju största revisionsbyråerna står resultatet och stampar. 23 procent är samma genomsnitt som uppmättes 2017. Det är alltså första gången sedan 2010 som jämställdheten bland delägarna i de största revisionsbyråerna inte går framåt.
Det svaga resultatet är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att branschen de två förevarande åren, 2016 och 2017, gjort betydande framsteg med två procentenheters tillväxt per år. Flera byråledare har också utställt löften om att hålla takten för att tillsammans klara jämställdhetsmålet på minst 40 procent kvinnor till år 2026.
Årets resultat är förbryllande av flera skäl. Dels utvecklas jämställdheten generellt sett positivt, både i branschen och i näringslivet i stort. Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser nådde 2017 över 33 procent och i de största bolagen var andelen kvinnor i styrelsen 39 procent, enligt Kollegiet för svensk bolagsstyrning. Även i revisions- och rådgivningsbranschen syns allt fler kvinnor i beslutsfattande positioner. Under förra året fick ytterligare en storbyrå en kvinna som vd, vilket gör att tre av sju stora revisionsbyråer i dag leds av kvinnor. Även bland övriga chefer blir andelen kvinnor långsamt fler, och är totalt sett jämställt med minst 40 procent kvinnor bland ledarna på olika linjepositioner.
Delägarskapet framstår i sammanhanget som näringslivets sista manliga bastion. Det finns naturligtvis förklaringar till detta, såsom att den inbyggda trögheten i det att delägare som regel inte byts ut, utan stannar yrkestiden ut.
Samtidigt anger samtliga stora revisionsbyråer att jämställdhet är en ”prioriterad fråga” ”högt upp på agendan”, som de ”arbetar aktivt” med. Som den minnesgode läsaren vet gick också flera revisionsbyrå-vd:ar ut och lovade jämställt delägarskap inom tio år. Detta var 2016. Nu är det 2018 och byråerna behöver öka takten om de ska nå sina mål – eller löften – till kvinnorna i branschen.
Hur reagerar de ansvariga? Balans har fått kommentarer från samtliga berörda av undersökningen och alla framhåller att jämställdhet är en viktig och prioriterad fråga. De förklarar att det handlar om allt från icke-diskriminering till kamp om de bästa talangerna och bättre beslut och prestationer. Några exempel:
– På KPMG är vi övertygade om att ett jämställt ledarskap skapar bättre förutsättningar för att bli framgångsrika och attrahera de bästa medarbetarna, säger vd Magnus Fagerstedt.
Så här säger Deloittes personaldirektör, tillika delägare, Anna Pontén:
– I ledningen är vi övertygade om det goda sambandet mellan mångfald, jämställdhet och affärsmässiga framgångar.
Malin Nilsson, vd för BDO, är inne på samma linje:
–Jämställda grupper fungerar bättre, det handlar både om jämställdhet mellan kvinnor och män och om mångfald över huvud taget.
Peter Nyllinge, vd för PwC, talar om jämställdhet i termer av likabehandling.
– Vi har en bit kvar till en jämn könsfördelning men vi arbetar strukturerat och långsiktigt med vårt likabehandlingsarbete. Målbilden är att PwC Sverige ska vara en diversifierad och inkluderande arbetsgivare.
Trots alla utsagor och rationella anledningar att arbeta för ökad jämställdhet visar siffrorna att viljan att ta till mer radikala grepp saknas. Många byråer hänvisar till den inbyggda trögheten, samtidigt som de utrycker tillförsikt om att problemet snart ska vara löst genom naturliga avgångar och succesiv generationsväxling. I så måtto att de nya delägarna i huvudsak rekryteras från gruppen övriga chefer går det i dag att tala om en jämställd rekryteringsbas. Men årets svaga resultat i Balans jämställdhetsundersökning indikerar samtidigt att det inte går att luta sig tillbaka och bara lita till generationsväxlingen. Risken att ”ingenting händer” är ett faktum.
Rakel Lennartsson
