En av de mer centrala klassificeringsfrågorna i balansräkningen är distinktionen mellan eget kapital och skulder. I enlighet med IAS 32 innebär eget kapital att det inte finns någon avtalsenlig förpliktelse att erlägga resurser i framtiden. Skulder, å andra sidan, innehåller just en sådan förpliktelse. Storleken på eget kapital är viktig i många situationer, men för att kunna mäta storleken är det nödvändigt att kunna skilja mellan eget kapital och skulder..
Det har visat sig att det finns ett ökande antal situationer när denna åtskillnad är svår att göra. Det beror på att det i ökande utsträckning ges ut svårklassificerade finansiella instrument med inslag av både eget kapital och skuld. Exempel på sådana instrument är säljoptioner på innehav utan bestämmande inflytande, konvertibla obligationer i utländsk valuta, vissa typer av preferensaktier, och konvertibler som villkoras av framtida händelser. IASB konstaterar dessutom att IAS 32 saknar en stark konceptuell grund för klassificering och överensstämmer dåligt med både Föreställningsramen och andra standarder. IASB gav därför i juni ut ett Discussion Paper (DP/2018/1) benämnt Financial Instruments with Characteristics of Equity.
I DP har IASB gjort en noggrann analys av användares behov, och vilken information som kan behöva visas angående eget kapital och skuld. Man konstaterar att det är viktigt för mottagare av finansiella rapporter att veta vilka avtalade framtida utbetalningar som finns, och vilka betalningar som är ”residuala”, det vill säga baserade på företagets prestation. Det är även viktigt att veta storlek på eget kapital för att bilda sig en uppfattning om storlek på avkastning.
Baserat på analysen föreslår IASB att skulder definieras som instrument som 1) innebär en förpliktelse att erlägga resurser vid en specifik tidpunkt, och/eller 2) förpliktelsen är oberoende av företagets prestation. Om ingen av de två villkoren är uppfyllda klassificeras instrumentet som eget kapital. Den förväntade effekten av villkoren är att vissa instrument som idag klassificeras som eget kapital i stället blir skulder.
Ett problem med klassificering mellan skuld och eget kapital är att den är binär. En post är antingen skuld eller eget kapital; det finns inget mellanting. IASB konstaterar därmed att klassificering behöver kompletteras med upplysningar som fångar upp ytterligare aspekter. I dagsläget finns ingen standard som specifikt behandlar upplysningskrav för egetkapitalinstrument, medan upplysningar om skulder håller en högre kvalitet. I DP föreslås att upplysningskrav stärks med avseende på senioritet, potentiell utspädning av existerande aktier och väsentliga avtalsvillkor.
IASB:s målsättning med DP är att stärka den konceptuella stringensen i klassificeringen mellan eget kapital och skuld, utan att ändra alltför mycket i den praktiska tillämpningen. Avsikten är att DP i framtiden ska resultera i ny standardtext, antingen via tillägg till IAS 32 eller en ny standard.
Om man vill ha gehör för synpunkter i samband med IASB:s normsättning är det viktigt att agera tidigt i processen snarare än i samband med att en färdig standard publiceras. Just nu är alltså ett utmärkt tillfälle att föra fram synpunkter på de aktuella förslagen. För att få effekt bör synpunkter tydligt bottna i genomtänkta principer eller visa praktiska konsekvenser som IASB inte täkt på. Av särskilt intresse kan vara specifika svenska frågor som inte uppmärksammas i kommentarer från andra länder. Kommentarer på aktuellt Discussion Paper lämnas senast 7 januari 2019, så det är dags att börja skriva!
Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg.