Förslaget om informationsskyldighet för skatterådgivare om ”skattearrangemang” till Skatteverket saknar helt proportioner. Det berör hela redovisnings- och revisionsbranschen. Utredningen uppskattar själv att 165.000 inrapporteringar per år kommer att behöva lämnas till Skatteverket om förslaget införs 1 juli 2020. Av dessa väntas 10.000 inrapporteringar komma från skatterådgivare vid de 20 största revisions- och advokatbyråerna, 100.000 från revisionsföretag och redovisningskonsulter (Nej, det är ingen nolla för mycket!) och 55.000 från större bolag som har egna skatteavdelningar och bolag i flera länder.
Förslaget berör uttryckligen 1.616 revisionsbyråer och 19.606 redovisnings- och bokföringsbyråer. Hälften av de senare antas medverka i rapporteringspliktiga arrangemang. Sifforna är hämtade ur SNI-koderna 2016. Även banker, försäkringsbolag och begravningsbyråer och företag som själv sköter sina skatter berörs. Tillsammans cirka 25.000 stycken.
Vad är det då som ska rapporteras? Det är både inhemska och gränsöverskridande arrangemang. När det gäller inhemska arrangemang är det främst sådana som rör ”omvandling av inkomst” om skatteförmånen är en av de viktigaste fördelarna som en person kan förvänta sig av arrangemanget. Undantag ska gälla ”om de skattemässiga effekterna är en direkt och förutsedd följd av skattelagstiftningen”. Skatteverket ska sedan meddela närmare föreskrifter i form av ställningstaganden. Den som inte rapporterar kan påföras en sanktionsavgift på upp till 500.000 kronor. Vem vågar ens nämna ordet skatt om förslaget genomförs?
Vad betyder allt detta? Vad ska rapporteras och vad ska inte rapporteras?
Inte vet jag. Det är det som är problemet.
Den gränsöverskridande delen har FAR inga problem med, förutom att den måste förtydligas. Men den inhemska delen måste stoppas. FAR kommer att arbeta stenhårt för det.
Hans Peter Larsson är skatteansvarig på FAR och auktoriserad skatterådgivare.