ESRS 1 Allmänna krav

4.Det finns tre kategorier av ESRS-standarder:

1. Övergripande standarder.

2. Tematiska standarder (miljöstandarder, sociala standarder och styrningsstandarder).

3. Sektorsspecifika standarder.

Övergripande standarder och tematiska standarder är sektorsövergripande, vilket innebär att de gäller för alla företag oavsett i vilken eller vilka sektorer företaget är verksamt.

5.De övergripande standarderna ESRS 1 Allmänna krav och ESRS 2 Allmänna upplysningar gäller för de hållbarhetsfrågor som omfattas av tematiska standarder och sektorsspecifika standarder.

6.Denna standard (ESRS 1) beskriver ESRS-standardernas struktur, förklarar skrivregler och grundläggande begrepp och fastställer allmänna krav för utarbetande och redovisning av hållbarhetsrelaterad information.

7.I ESRS 2 fastställs upplysningskrav avseende den information som företaget ska tillhandahålla på allmän nivå i alla väsentliga hållbarhetsfrågor om hantering av rapporteringsområdena styrning, strategi, konsekvenser, risker och möjligheter samt mått och mål.

8.Tematiska ESRS täcker ett hållbarhetstema och är indelade i ämnen och underämnen, och vid behov del-underämnen. Tabellen i tillämpningskrav 16 (AR 16) till denna standard ger en översikt över de hållbarhetsämnen, underämnen och del-underämnen (sammantaget ”hållbarhetsfrågor”) som omfattas av aktuella ESRS.

9.Tematiska ESRS kan innehålla särskilda krav som kompletterar de allmänna upplysningskraven i ESRS 2. ESRS 2 Tillägg C Upplysnings-/tillämpningskrav i tematiska ESRS som är tillämpliga tillsammans med Allmänna upplysningar i ESRS 2 innehåller en förteckning över de ytterligare krav i tematiska ESRS som företaget ska tillämpa tillsammans med de allmänna upplysningskraven i ESRS 2.

10.Sektorspecifika standarder gäller för samtliga företag inom en sektor. De behandlar konsekvenser, risker och möjligheter som sannolikt kommer att vara väsentliga för alla företag inom en viss sektor och som inte omfattas, eller inte omfattas tillräckligt, av aktuella standarder. Sektorsspecifika standarder är har flera ämnen och omfattar de ämnen som är mest relevanta för sektorn i fråga. Sektorspecifika standarder ger en hög grad av jämförbarhet.

11.Utöver de upplysningskrav som fastställs i de tre kategorierna av ESRS ska ett företag, när det konstaterar att en konsekvens, risk eller möjlighet inte omfattas eller inte omfattas tillräckligt detaljerat av en ESRS men är väsentlig på grund av dess specifika fakta och omständigheter, tillhandahålla ytterligare enhetsspecifika upplysningar för att göra det möjligt för användarna att förstå företagets hållbarhetsrelaterade konsekvenser, risker eller möjligheter. Tillämpningskraven AR 1 till AR 5 ger ytterligare vägledning om enhetsspecifika upplysningar.

12.Upplysningskraven i ESRS 2, i tematiska ESRS och i sektorsspecifika ESRS är indelade i följande rapporteringsområden:

1. Styrning (GOV), även kallat bolagsstyrning: de processer, kontroller och förfaranden för bolagsstyrning som används för övervakning, hantering och tillsyn av konsekvenser, risker och möjligheter (se ESRS 2, kapitel 2 Styrning).

2. Strategi (SBM): hur företagets strategi och affärsmodell samverkar med dess väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter, inklusive strategin för att behandla dem (se ESRS 2, kapitel 3 Strategi).

3. Hantering av konsekvenser, risker och möjligheter (IRO): den eller de processer genom vilka företaget

   1. identifierar konsekvenser, risker och möjligheter och bedömer deras väsentlighet (se IRO-1 i avsnitt 4.1 i ESRS 2),

   2. hanterar väsentliga hållbarhetsfrågor genom policyer och åtgärder (se avsnitt 4.2 i ESRS 2).

4. Mått och mål: företaget prestation, däribland de mål man har satt upp och framstegen med att nå dem (se ESRS 2, kapitel 5 Mått och mål).

13.ESRS 2 inkluderar:

1. i avsnitt 4.2, minimikrav för upplysningar om policyer (MDR-P) och åtgärder (MDR-A),

2. i avsnitt 5, minimikrav för upplysningar om mått (MDR-M) och mål (MDR-T).

Företaget ska tillämpa minimikraven för upplysningar om policyer, åtgärder, mått och mål tillsammans med motsvarande upplysningskrav i tematiska och sektorsspecifika ESRS.

14.I samtliga ESRS:

1. Termen ”konsekvenser” avser positiva och negativa hållbarhetsrelaterade konsekvenser som har samband med företagets verksamhet, så som de identifieras genom en bedömning av konsekventiell väsentlighet (se avsnitt 3.4 Konsekventiell väsentlighet). Den avser både faktiska och potentiella framtida effekter.

2. Termen ”risker och möjligheter” avser företagets hållbarhetsrelaterade ekonomiska risker och möjligheter, inklusive de som härrör från beroendet av naturliga, mänskliga och sociala resurser, som identifierats genom en bedömning av finansiell väsentlighet (se avsnitt 3.5).

Tillsammans benämns dessa som ”konsekvenser, risker och möjligheter”. De återspeglar ESRS dubbla väsentlighetsperspektiv som beskrivs i avsnitt 3.

15.ESRS-termer som definieras i ordlistan över definitioner (bilaga II) anges i fetkursiv stil, utom när en definierad term används mer än en gång i samma stycke.

16.I ESRS struktureras den information som ska lämnas enligt upplysningskraven. Varje upplysningskrav består av en eller flera specifika datapunkter. Termen ”datapunkt” syftar även på en beskrivande underställd del i ett upplysningskrav.

17.Utöver upplysningskraven innehåller de flesta ESRS även tillämpningskrav. Tillämpningskraven stöder tillämpningen av upplysningskraven och har samma auktoritet som andra delar av ESRS.

18.ESRS använder följande termer för att skilja mellan olika grader av skyldighet för företaget att lämna upplysningar:

1. ”ska lämna upplysningar” (alt. lämna, upplysa) – anger att bestämmelsen är föreskriven genom ett upplysningskrav eller en datapunkt.

2. ”får/kan lämna upplysningar” (alt. lämna, upplysa) – anger frivillig upplysning för att uppmuntra till god praxis.

Dessutom använder ESRS termen ”ska beakta” när det gäller frågor, resurser eller metoder som företaget förväntas ta hänsyn till eller använda vid utarbetandet av ett visst offentliggörande i tillämpliga fall.

22.Intressenter är de som kan påverka eller påverkas av företaget. Det finns två huvudgrupper av intressenter:

1. Påverkade intressenter: enskilda personer eller grupper vars intressen påverkas eller skulle kunna påverkas – positivt eller negativt – av företagets verksamhet och dess direkta och indirekta affärsförbindelser i hela värdekedjan.

2. Användare av hållbarhetsförklaringar: primära användare av finansiell rapportering för allmänna syften (befintliga och potentiella investerare, långivare och andra borgenärer, däribland tillgångsförvaltare, kreditinstitut, försäkringsföretag) och andra användare av hållbarhetsförklaringar, inklusive företagets affärspartner, fackföreningar och arbetsmarknadens parter, civilsamhället och icke-statliga organisationer, statliga förvaltningar, analytiker och akademiker.

23.Vissa intressenter, men inte alla, kan tillhöra båda de grupper som avses i punkt 22.

24.Samarbete med påverkade intressenter är centralt för företagets fortlöpande process för tillbörlig aktsamhet (se kapitel 4 Tillbörlig aktsamhet) och dess bedömning av väsentlighetför hållbarhet. Här ingår dess processer med att identifiera och bedöma faktiska och potentiella negativa konsekvenser, som sedan kan utgöra underlag för bedömningsprocessen där man identifierar de väsentliga konsekvenserna till hållbarhetsrapporteringen (se avsnitt 3.4 i denna standard).

25.Det är nödvändigt att företaget utför en väsentlighetsbedömning (se avsnitt 3.4 Konsekventiell väsentlighet och 3.5 Finansiell väsentlighet) för att kunna identifiera de väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter som ska rapporteras.

26.Väsentlighetsbedömning är utgångspunkten för hållbarhetsrapportering inom ramen för ESRS. IRO-1 i avsnitt 4.1 i ESRS 2 innehåller allmänna upplysningskrav om företagets process för att identifiera konsekvenser, risker och möjligheter och bedöma deras väsentlighet. SBM-3 i ESRS 2 innehåller allmänna upplysningskrav om de väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter som följer av företagets väsentlighetsbedömning.

27.Tillämpningskraven i tillägg A till denna standard innehåller en förteckning över de hållbarhetsfrågor som omfattas av tematiska ESRS, kategoriserade efter ämnen, underämnen och del-underämnen, till stöd för väsentlighetsbedömningen. I tillägg E Flödesschema för att fastställa vilka upplysningar som ska ingå i denna standard finns en illustration av den väsentlighetsbedömning som beskrivs i detta avsnitt.

28.En hållbarhetsfråga är ”väsentlig” när den uppfyller de kriterier som definieras för konsekventiell väsentlighet (se avsnitt 3.4 i denna standard) eller finansiell väsentlighet (se avsnitt 3.5 i denna standard) eller båda.

29.Oavsett resultatet av sin väsentlighetsbedömning ska företaget alltid lämna de uppgifter som krävs enligt ESRS 2 Allmänna upplysningar (dvs. alla upplysningskrav och datapunkter som fastställs i ESRS 2) och upplysningskraven (inklusive deras datapunkter) som fastställs i tematiska ESRS kopplade till upplysningskrav IRO-1 – Beskrivning av arbetsgången för att fastställa och bedöma väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter, som förtecknas i ESRS 2 tillägg C Upplysnings-/tillämpningskrav i tematiska ESRS som är tillämpliga tillsammans med ESRS 2 Allmänna upplysningar.

30.När företaget drar slutsatsen att en hållbarhetsfråga är väsentlig till följd av dess väsentlighetsbedömning, för vilken ESRS 2 IRO-1, IRO-2 och SBM-3 fastställer upplysningskrav, ska det

1. lämna upplysningar i enlighet med de upplysningskrav (inklusive tillämpningskrav) som gäller just den hållbarhetsfrågan i den relevanta tematiska och sektorspecifika ESRS, och

2. lämna ytterligare enhetsspecifika upplysningar (se punkt 11 och AR 1–5 i denna standard) när den väsentliga hållbarhetsfrågan inte täcks av ett ESRS eller omfattas av otillräcklig detaljnivå.

31.Den tillämpliga information som föreskrivs i ett upplysningskrav, inklusive dess datapunkter, eller i en enhetsspecifik upplysning ska lämnas när företaget som ett led i bedömningen av väsentlig information bedömer att den är relevant ur ett eller flera av följande perspektiv:

1. Informationens betydelse med avseende på den fråga den hävdas framställa eller förklara.

2. Informationens kapacitet för att tillgodose användarnas beslutsbehov, inbegripet behoven hos de primära användarna av den allmänna finansiella rapportering som beskrivs i punkt 48 och/eller behoven hos användare vars huvudsakliga intresse är information om företagets effekter.

32.Om företaget drar slutsatsen att klimatförändringar inte är väsentliga och därför utelämnar alla upplysningskraven ESRS E1 Klimatförändringar ska det i detalj förklara slutsatserna i sin väsentlighetsbedömning gällande klimatförändringar (se ESRS 2 IRO-2 Upplysningskrav i ESRS-standarder som omfattas av företagets hållbarhetsförklaringar), tillsammans med en framåtblickande analys av de förhållanden som skulle kunna leda till att företaget kommer fram till att klimatförändringar är väsentliga i framtiden. Om företaget drar slutsatsen att ett annat ämne än klimatförändringar inte är väsentligt och därför utelämnar alla upplysningskraven i motsvarande tematisk ESRS, ska det kortfattat förklara slutsatserna i sin väsentlighetsbedömning för ämnet.

33.När företaget lämnar upplysningar om policyer, åtgärder och mål i samband med en hållbarhetsfråga som har bedömts vara väsentlig, inkludera den information som föreskrivs i alla upplysningskrav och datapunkter i den tematiska och sektorsspecifika ESRS med anknytning till denna fråga och i det motsvarande minimikravet för upplysningar om riktlinjer, åtgärder och mål som krävs enligt ESRS 2. Om företaget inte kan lämna de upplysningar om som föreskrivs antingen i upplysningskraven i den tematiska eller sektorsspecifika ESRS eller minimikravet för upplysningar i ESRS 2 om policyer, åtgärder och mål, eftersom det inte har infört respektive policyer, åtgärder och mål, ska det ange att så är fallet, och kan rapportera en tidsram då det tänker ha dem på plats.

34.När företaget lämnar upplysningar om mått för en väsentlig hållbarhetsfråga i enlighet med avsnittet Mått och mål i relevant tematisk ESRS

1. ska det inkludera den information som föreskrivs i ett upplysningskrav, om det bedömer att den informationen är väsentlig, och

2. får det utelämna den information som föreskrivs i en datapunkt i ett upplysningskrav, om det bedömer att sådan information inte är väsentlig, och drar slutsatsen att sådan information inte behövs för att uppfylla syftet med upplysningskravet.

35.Om företaget utelämnar information som föreskrivs i en datapunkt som härrör från annan EU-lagstiftning som förtecknas i Tillägg B i ESRS 2 ska det uttryckligen ange att informationen är icke-väsentlig.

36.Företaget ska fastställa hur det tillämpar kriterier, däribland lämpliga gränsvärden, för att fastställa

1. den information som den lämnar om mått för en väsentlig hållbarhetsfråga i enlighet med avsnittet Mått och mål i relevant tematisk ESRS, i enlighet med punkt 34, och

2. de upplysningar som ska lämnas som enhetsspecifika upplysningar.

37.Det dubbla väsentlighetsperspektivet har två dimensioner: Konsekventiell väsentlighet och finansiell väsentlighet. Om inte annat anges används termerna ”väsentlig” och ”väsentlighet” i hela ESRS för att hänvisa till det dubbla väsentlighetsperspektivet.

38.Bedömningar av konsekventiell väsentlighet och finansiell väsentlighet hänger samman, och beroendeförhållandet mellan de två aspekterna ska beaktas. I allmänhet är utgångspunkten bedömningen av effekterna, även om det även kan finnas väsentliga risker och möjligheter som inte är kopplade till företagets effekter. En hållbarhetseffekt kan vara finansiellt väsentlig från starten eller bli finansiellt väsentlig när den rimligen kan förväntas påverka företagets finansiella ställning, finansiella resultat, kassaflöden, tillgång till finansiering eller kapitalkostnader på kort, medellång eller lång sikt. Effekterna fångas upp av det konsekventiella väsentlighetsperspektivet oavsett om de är finansiellt väsentliga eller inte.

39.När företaget identifierar och bedömer konsekvenserna, riskerna och möjligheterna i sin värdekedja för att avgöra väsentligheten, ska det fokusera på områden där det bedöms som sannolikt att de uppkommer, på grundval av verksamheternas karaktär, affärsförbindelser, geografiska faktorer eller andra relevanta riskfaktorer.

40.Företaget ska beakta hur det påverkas av sitt beroende av tillgång till natur- och samhällsresurser till lämpliga priser och kvalitet, oberoende av dess potentiella konsekvenser på dessa resurser.

41.Ett företags huvudsakliga konsekvenser, risker och möjligheter ska uppfattas som identiska med de väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter som identifieras enligt principen om dubbel väsentlighet, och därför rapporteras i företagets hållbarhetsförklaring.

42.Företaget ska tillämpa kriterierna i avsnitt 3.4 och 3.5 i denna standard genom att använda lämpliga kvantitativa och/eller kvalitativa tröskelvärden. Lämpliga tröskelvärden är nödvändiga för att fastställa vilka effekter, risker och möjligheter som företaget identifierar och hanterar som väsentliga och för att fastställa vilka hållbarhetsfrågor som är väsentliga för rapporteringsändamål. I vissa befintliga standarder och ramar används termen ”mest betydande konsekvenser” vid hänvisning till det tröskelvärde som används för att identifiera de konsekvenser som i ESRS beskrivs som ”väsentliga effekter”.

43.En hållbarhetsfråga är väsentlig ur ett konsekvensperspektiv när den hänför sig till företagets väsentliga, faktiska eller potentiella, positiva eller negativa konsekvenser för människor eller miljön på kort, medellång och lång sikt. Konsekvenserna är bland annat de som hänger samman med företagets egen verksamhet och värdekedjan i tidigare och senare led, inbegripet genom dess produkter och tjänster, samt genom dess affärsförbindelser. Affärsförbindelser innefattar företagets värdekedja i tidigare och senare led, och är inte begränsade till direkta avtalsförbindelser.

44.Konsekvenser för människor eller miljön innefattar i detta sammanhang konsekvenser i samband med miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning.

45.Som underlag till väsentlighetsbedömningen för en negativ konsekvens används den process för tillbörlig aktsamhet som definieras i de internationella instrumenten för FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag. För faktiska negativa konsekvenser bygger väsentligheten på konsekvensens allvarlighetsgrad, medan den för potentiella negativa konsekvenser bygger på konsekvensens allvarlighetsgrad och sannolikhet. Allvarlighetsgraden baseras på följande faktorer:

1. skala,

2. tillämpningsområde och

3. återställbarhet.

I händelse av potentiella negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter beaktas konsekvensens allvarlighetsgrad före dess sannolikhet.

46.För positiva konsekvenser bygger väsentligheten på

1. konsekvensens skala och omfattning, för faktiska konsekvenser, och

2. konsekvensens skala, omfattning och sannolikhet, för potentiella konsekvenser.

47.Finansiell väsentlighet vid hållbarhetsrapportering har en utökad omfattning jämfört med väsentligheten när man avgör vilken information som bör ingå i företagets bokslut (finansiella rapporter).

48.Bedömningen av finansiell väsentlighet innebär identifiering av information som betraktas som väsentlig för primära användare av finansiella rapporter för allmänna ändamål när beslut fattas om att tillhandahålla företaget resurser. Framför allt anses information väsentlig för primära användare av finansiella rapporter för allmänna syften om det rimligen kan förväntas att det, om informationen utelämnas, anges felaktigt eller döljs, påverkar vilka beslut användarna fattar utifrån företagets hållbarhetsförklaring.

49.En hållbarhetsfråga är väsentlig ur ett finansiellt perspektiv om den utlöser eller rimligen kan förväntas utlösa väsentliga finansiella effekter för företaget. Detta är fallet när en hållbarhetsfråga genererar risker eller möjligheter som har en väsentlig påverkan, eller rimligen kan förväntas ha en väsentlig påverkan, på företagets utveckling, finansiella ställning, finansiella resultat, kassaflöden, tillgång till finansiering eller kapitalkostnader på kort, medellång eller lång sikt. Risker och möjligheter kan härröra från tidigare händelser eller framtida händelser. En hållbarhetsfrågas finansiella väsentlighet är inte begränsad till frågor som är inom företagets kontroll, utan innefattar information om väsentliga risker och möjligheter som kan hänföras till affärsförbindelser utöver den konsolideringsomfattning som används när boksluten utarbetas.

50.Beroende av naturresurser, mänskliga resurser och samhällsresurser är källor till finansiella risker eller möjligheter. Beroendeförhållanden kan utlösa effekter på två möjliga sätt:

1. De kan påverka företagets möjlighet att fortsätta använda eller erhålla de resurser som behövs i dess affärsprocesser, samt kvaliteten och prissättningen på dessa resurser.

2. De kan påverka företagets möjlighet att förlita sig på förbindelser det behöver i sina affärsprocesser på godtagbara villkor.

51.Riskers och möjligheters väsentlighet bedöms utifrån en kombination av hur sannolikt det är att de inträffar och de finansiella effekternas potentiella omfattning.

52.Företagets väsentlighetsbedömning kan leda till identifiering av situationer där dess åtgärder för att behandla vissa konsekvenser eller risker, eller utnyttja vissa möjligheter när de gäller en hållbarhetsfråga, kan få väsentliga negativa konsekvenser eller orsaka väsentliga risker med avseende på en eller flera andra hållbarhetsfrågor. Exempel:

1. En åtgärdsplan för att fasa ut fossila bränslen i produktion, där det ingår att överge vissa produkter, kan få väsentliga negativa konsekvenser för företagets egen personal och leda till väsentliga risker p.g.a. ersättningar vid uppsägningar.

2. En billeverantörs åtgärdsplan för att fokusera på att leverera elbilar kan leda till strandade tillgångar för produktionen av reservdelar till konventionella fordon.

53.I sådana situationer ska företaget

1. upplysa om att det finns väsentliga negativa konsekvenser eller väsentliga risker, och även nämna de åtgärder som ger upphov till dem, med en korshänvisning till det ämne som konsekvenserna eller riskerna hänför sig till, och

2. lämna en beskrivning av hur de väsentliga negativa konsekvenserna eller väsentliga riskerna behandlas under det ämne de hänför sig till.

54.När det behövs för att ordentligt förstå företagets väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter, ska det dela upp den rapporterade informationen

1. efter land, när de väsentliga konsekvenserna, riskerna och möjligheterna varierar avsevärt mellan länder och när det skulle medföra att väsentlig information om konsekvenser, risker och möjligheter skulle döljas om informationen presenterades med en högre uppdelningsnivå, eller

2. efter betydande plats eller efter betydande tillgång, när väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter i hög grad är beroende av en viss plats eller tillgång.

55.När företaget definierar lämplig uppdelningsnivå för rapportering, ska det beakta den uppdelning som antogs i dess väsentlighetsbedömning. Beroende på företagets särskilda sakförhållanden och omständigheter kan det vara nödvändigt att dela upp efter dotterföretag.

56.När uppgifter från olika nivåer, eller flera platser inom samma nivå, slås samman ska företaget säkerställa att den sammanslagningen inte döljer de specifika faktorer och den bakgrund som behövs för att tolka informationen. Företaget ska inte slå samman väsentliga punkter som är av olika karaktär.

57.När företaget presenterar information som är uppdelad efter sektorer, ska det tillämpa sektorklassificeringen i ESRS som kommer att fastställas i en delegerad akt som antas av kommissionen i enlighet med artikel 29b 1 tredje stycket ii i direktiv 2013/34/EG. När det krävs i en tematisk ESRS att uppdelning på en viss specifik nivå används för att utarbeta en viss informationspunkt, ska kravet i den tematiska eller sektorspecifika ESRS ha företräde.

62.Hållbarhetsförklaringen ska avse samma rapporterande företag som de finansiella rapporterna. Om det rapporterande företaget till exempel är ett moderföretag som måste utarbeta konsoliderade finansiella rapporter gäller hållbarhetsförklaringarna för koncernen. Detta krav gäller inte när det rapporterande företaget inte måste upprätta finansiella rapporter eller när det rapporterande företaget utarbetar konsoliderad hållbarhetsrapportering enligt artikel 481 i direktiv 2013/34/EG.

63.Den information om det rapporterande företaget som lämnas i hållbarhetsförklaringen ska utökas så att det ingår information om de väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter som är kopplade till företaget genom dess direkta och indirekta affärsförbindelser i tidigare och senare led i värdekedjan (”information om värdekedjan”). När företaget utökar informationen om det rapporterande företaget, ska det inkludera väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter i samband med dess värdekedja i tidigare och senare led

1. utifrån utfallet av dess process med tillbörlig aktsamhet och av dess väsentlighetsbedömning, och

2. i enlighet med eventuella särskilda krav som rör värdekedjan i andra ESRS.

64.Punkt 63 kräver inte information om varje aktör i värdekedjan, utan endast inkludering av väsentlig information om värdekedjan i tidigare och senare led. Olika hållbarhetsfrågor kan vara väsentliga i förhållande till olika delar av företagets värdekedja i tidigare och senare led. Informationen ska utvidgas till att omfatta information om värdekedjan endast i förhållande till de delar av värdekedjan för vilka ämnet är väsentligt.

65.Företaget ska inkludera väsentlig information om värdekedjan när detta är nödvändigt

1. för att användare av hållbarhetsförklaringarna ska kunna förstå företagets väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter, och/eller

2. för att framställa en uppsättning information som uppfyller de kvalitativa egenskaperna för information (se tillägg B i denna standard).

66.När företaget avgör på vilken nivå inom dess egen verksamhet och dess värdekedja i tidigare och senare led en väsentlig hållbarhetsfråga uppkommer, ska det använda sin bedömning av konsekvenser, risker och möjligheter i enlighet med principen om dubbel väsentlighet (se kapitel 3 i denna standard).

67.När intresseföretag eller gemensamma företag, som redovisas enligt kapitalandelsmetoden eller proportionerligt konsolideras i boksluten, ingår i företagets värdekedja, t.ex. leverantörer, ska företaget inkludera information gällande dessa intresseföretag eller joint ventures, i enlighet med punkt 63, på ett sätt som är konsekvent med den metod som används för de andra affärsförbindelserna i värdekedjan. I detta fall, när man fastställer konsekvensmått, är uppgifterna om intresseföretaget eller det gemensamma företaget inte begränsade till den kapitalandel som innehas, utan de ska tas i beaktande på grundval av de konsekvenser som är kopplade till företagets produkter och tjänster genom dess affärsförbindelser.

68.Företagets förmåga att framskaffa den information om värdekedjan i tidigare och senare led som behövs kan variera beroende på olika faktorer, såsom företagets kontraktsmässiga arrangemang, hur pass stor kontroll det utövar över verksamheterna utanför konsolideringens omfattning, eller dess köpkraft. När företaget inte har möjlighet att kontrollera verksamheterna i sin värdekedja i tidigare och/eller senare led och sina affärsförbindelser, kan det vara svårare att få fram värdekedjeinformation.

69.Det finns omständigheter när företaget inte kan samla information om sin värdekedja i tidigare och senare led i enlighet med punkt 63 efter att ha gjort rimliga ansträngningar för att göra detta. I sådana fall ska företaget uppskatta vilken information som ska rapporteras om dess värdekedja i tidigare och senare led, genom att använda all rimlig och underbyggbar information, såsom genomsnittliga uppgifter från sektorn och andra substitutmått.

70.Det skulle också kunna vara svårt att erhålla information om värdekedjan när det gäller små och medelstora företag och andra enheter i värdekedjan i tidigare och senare led som inte omfattas av den hållbarhetsrapportering som krävs enligt artiklarna 19a och 29a i direktiv 2013/34/EU (se ESRS 2 BP-2 Upplysningar med avseende på särskilda omständigheter).

71.När det gäller hänvisningar till policyer, åtgärder och mål ska företagets rapportering innehålla information om värdekedjan i tidigare och/eller senare led i den utsträckning dessa policyer, åtgärder och mål faktiskt inkluderar aktörer i värdekedjan. När det gäller hänvisningar till mått kan företaget i många fall, i synnerhet för miljöfrågor där det finns substitutmått tillgängliga, följa rapporteringskraven utan att samla in uppgifter från aktörerna i sin värdekedja i tidigare och senare led, särskilt från små och medelstora företag, t.ex. när företaget beräknar sina växthusgasutsläpp inom scope 3.

72.Om man inkluderar uppskattningar som gjorts med hjälp av genomsnittliga värden i sektorn eller andra substitutmått får det inte resultera i information som inte uppfyller de kvalitativa egenskaperna för information (se kapitel 2 och avsnitt 7.2 Källor till osäkerhet i uppskattning och utfall i denna standard).

73.Rapporteringsperioden för företagets hållbarhetsförklaring ska vara konsekvent med perioden för dess bokslut.

74.Företaget ska i sin hållbarhetsförklaring när så är relevant fastställa lämpliga kopplingar mellan efterhandsinformation och framåtblickande information, så att det blir lättare att tydligt förstå hur historisk information hör samman med framtidsinriktad sådan.

75.Ett basår är den historiska referensdag eller referensperiod som det finns information för och som efterföljande information kan jämföras med över tiden.

76.När företaget rapporterar utvecklingen och framstegen i riktning mot ett mål, ska det presentera information som jämför med basåret för belopp som rapporteras under den aktuella perioden, såvida det inte redan definieras i det relevanta upplysningskravet hur framsteg ska rapporteras. Företaget ska också inkludera historisk information om uppnådda delmål mellan basåret och rapporteringsperioden, när detta är relevant information.

77.När företaget utarbetar sin hållbarhetsförklaring ska det anta följande tidsintervaller räknat från rapporteringsperiodens slut:

1. En period på kort sikt är den som företaget använder som rapporteringsperiod i sina bokslut.

2. En period på medellång sikt är från slutet av den kortsiktiga rapporteringsperioden enligt (a) och upp till fem år.

3. En period på lång sikt är mer än fem år.

78.Företaget ska använda en ytterligare uppdelning för den långsiktiga tidshorisonten när det förväntas konsekvenser eller åtgärder under en period som är längre än fem år om det behövs en ytterligare uppdelning för att ge relevant information till användarna av hållbarhetsförklaringarna.

79.Om olika definitioner av tidshorisonter på medellång eller lång sikt krävs för specifika upplysningar i andra ESRS ska definitionerna i dessa ESRS ha företräde.

80.Det kan finnas omständigheter då användningen av medellång eller lång sikt i punkt 77 resulterar i icke-relevant information, då företaget använder en annan definition av tidsperspektiven i (i) sina processer med att identifiera och hantera väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter, eller (ii) sina åtgärder och målsättningar. Sådana omständigheter kan bero på branschspecifika egenskaper, som kassaflöde och affärscykler, den förväntade varaktighetstiden för kapitalinvesteringar, de tidsperioder då användarna av hållbarhetsförklaringar utför sina bedömningar eller de planeringsperioder som vanligen används för beslutsfattande i företagets bransch. Under sådana omständigheter kan företaget anta en annan definition av medellång- och/eller långsiktiga tidshorisonter (se ESRS 2 BP-2 punkt 9).

81.Hänvisningar till ”kort sikt”, ”medellång sikt” och ”lång sikt” i ESRS avser den tidshorisont som företaget fastställt enligt bestämmelserna i punkterna 77–80.

83.Företaget ska lämna jämförande upplysningar om den föregående perioden för alla kvantitativa mått och monetära belopp som offentliggjorts under den aktuella perioden. När det är relevant för att förstå den aktuella periodens hållbarhetsupplysningar, ska företaget även lämna jämförande upplysningar för beskrivande hållbarhetsupplysningar.

84.När företaget rapporterar jämförande upplysningar som skiljer sig från den information som rapporteras under den föregående perioden, ska det lämna upplysningar om

1. skillnaden mellan den siffra som rapporterades under den tidigare perioden och den ändrade jämförande siffran, och

2. skälen till ändringen av siffran.

85.Ibland är det inte praktiskt genomförbart att justera jämförande information för en eller flera tidigare perioder för att uppnå jämförbarhet med aktuell period. Exempelvis har kanske inte uppgifter samlats in under den föregående perioden på ett sådant sätt att det går att antingen i efterhand tillämpa en ny definition av ett mått eller mål, eller i efterhand göra en ny redovisning för att korrigera ett fel i den föregående perioden, och det är kanske inte praktiskt genomförbart att återskapa informationen (se ESRS 2 BP-2). När det inte är praktiskt genomförbart att justera jämförande upplysningar för en eller flera föregående perioder, ska företaget upplysa om den omständigheten.

86.När det krävs i en ESRS att företaget presenterar mer än en jämförande period för ett mått eller en datapunkt, ska kraven i den standarden ha företräde.

87.När kvantitativa mått och monetära belopp, inklusive information om värdekedjan i tidigare och senare led (se kapitel 5 i denna standard), inte kan mätas direkt utan bara uppskattas, kan det uppstå osäkerhet i mätningarna.

88.Företag ska offentliggöra information som gör det möjligt för användare att förstå de mest betydande osäkerheterna kring de kvantitativa måtten och monetära beloppen som rapporteras i hållbarhetsförklaringen.

89.Att använda rimliga antaganden och uppskattningar, däribland scenarioanalys eller känslighetsanalys, är en nödvändig del i att utarbeta hållbarhetsrelaterad information och gör inte informationen mindre användbar, förutsatt att antagandena och uppskattningarna beskrivs och förklaras korrekt. Inte ens mätningsosäkerhet på hög nivå skulle nödvändigtvis förhindra att ett sådant antagande eller en sådan uppskattning skulle ge användbar information eller uppfylla de kvalitativa egenskaperna för information (se tillägg B till denna standard).

90.Uppgifter och antaganden som används i hållbarhetsförklaringen ska i möjligaste mån vara konsekventa med de motsvarande finansiella uppgifter och antaganden som används i företagets redovisning.

91.I vissa ESRS [utkast] krävs upplysningar med information såsom förklaringar av eventuella framtida händelser med osäker utgång. När företaget bedömer huruvida information om sådana möjliga framtida händelser är väsentlig, ska det hänvisa till kriterierna i kapitel 3 i denna standard och beakta

1. händelsernas potentiella finansiella effekter (det möjliga resultatet),

2. allvarlighetsgraden och sannolikheten för effekter på människor eller miljön till följd av de möjliga händelserna, med beaktande av de allvarlighetsfaktorer som anges i punkt 45, och

3. hela raden av möjliga utfall och sannolikheten för vart och ett av dem.

92.När företaget bedömer de möjliga utfallen ska det beakta alla relevanta fakta och omständigheter, däribland information om utfall med låg sannolikhet och stora konsekvenser, som sammantaget kan bli väsentliga. Exempelvis kan företaget vara utsatt för åtskilliga konsekvenser eller risker, som var och en skulle kunna orsaka samma typ av störning, t.ex. störningar i företagets leveranskedja. Information om en enskild riskkälla är kanske inte väsentlig om det är mycket osannolikt att störningar från den källan uppstår. Information om den sammantagna risken för att alla källor tillsammans stör leveranskedjan kan dock vara väsentlig (se ESRS 2 BP-2).

93.I vissa fall kan företaget få information efter rapporteringsperioden men innan förvaltningsberättelsen har godkänts för utfärdande. Om det i den informationen finns bevis eller insikter om förhållanden som föreligger vid periodens slut, ska företaget där så är lämpligt uppdatera uppskattningarna och hållbarhetsupplysningarna med den nya informationen i åtanke.

94.När det i informationen finns bevis eller insikter om väsentliga transaktioner, andra händelser och förhållanden som uppkommer efter rapporteringsperiodens slut, ska företaget om lämpligt tillhandahålla beskrivande information där man anger att det finns sådana händelser efter årets slut, deras karaktär och deras potentiella konsekvenser.

95.Definitionen och beräkningen av mått, däribland mått som används för att fastställa mål och övervaka framstegen mot dessa mål, ska vara konsekvent över tid. Företaget ska ange nya jämförande siffror, om inte detta är praktiskt ogenomförbart (se ESRS 2 BP-2) om det har

1. omdefinierat eller bytt ut ett mått eller mål,

2. identifierat ny information gällande de uppskattade siffrorna som lämnats ut under föregående period och den nya informationen visar på omständigheter som förelåg under den perioden.

96.Företaget ska korrigera väsentliga fel för tidigare perioder genom att ange nya jämförande belopp i upplysningarna för den perioden, om inte detta är praktiskt ogenomförbart. Detta krav omfattar inte rapporteringsperioder före det första året då företaget tillämpar ESRS.

97.Fel för tidigare perioder är utelämnanden från, eller felaktiga angivelser i, företagets hållbarhetsförklaring för en eller flera föregående perioder. Sådana fel uppkommer genom att man inte använder, eller felaktigt använder, pålitlig information som

1. fanns tillgänglig när förvaltningsberättelsen med hållbarhetsförklaringen för dessa perioder godkändes för utfärdande, och

2. rimligen kan förväntas ha erhållits och beaktats när de hållbarhetsupplysningar som ingick i dessa rapporter utarbetades.

98.Sådana fel omfattar effekterna av matematiska misstag, misstag i tillämpningen av definitionerna för mått eller mål, förbiseenden eller misstolkningar av fakta, samt bedrägeri.

99.Potentiella fel under den aktuella perioden som upptäcks under den perioden korrigeras innan förvaltningsberättelsen godkänns för utfärdande. Emellertid upptäcks ibland väsentliga fel först under en efterföljande period.

100.När det inte är praktiskt genomförbart att avgöra hur ett fel påverkar alla tidigare fel som presenteras, ska företaget ange ny jämförande information så att felet blir korrigerat från det tidigaste praktiskt möjliga datumet. När företaget korrigerar upplysningar för en tidigare period, ska det inte använda i efterhand erhållen information, vare sig genom antaganden om vad ledningen skulle haft för avsikter under en tidigare period eller för att uppskatta belopp som angavs under en tidigare period. Detta krav gäller för korrigering av både bakåtblickande och framåtblickande upplysningar.

101.Att korrigera fel är en annan sak än att ändra på uppskattningar. Uppskattningar kan behöva ändras så snart ytterligare information blir känd (se ESRS 2 BP-2).

102.När företaget rapporterar på konsoliderad nivå, ska det utföra sin bedömning av väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter för hela koncernen, oavsett dess juridiska struktur. Det ska säkerställa att alla dotterbolag omfattas på ett sådant sätt att det opartiskt går att identifiera väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter. Kriterier och gränser för att bedöma en konsekvens, risk eller möjlighet som väsentlig ska avgöras utifrån kapitel 3 i denna standard.

103.När företaget identifierar betydande skillnader mellan väsentliga konsekvenser, risker eller möjligheter på koncernnivå och väsentliga konsekvenser, risker eller möjligheter hos ett eller flera av sina dotterföretag, ska företaget ge en lämplig beskrivning av det eller de berörda dotterföretagens konsekvenser, risker och möjligheter.

104.När företaget bedömer huruvida skillnaderna mellan väsentliga konsekvenser, risker eller möjligheter på koncernnivå och väsentliga konsekvenser, risker eller möjligheter hos ett eller flera av dess dotterföretag är betydande, kan det ta olika omständigheter i beaktande, såsom huruvida dotterföretaget eller dotterföretagen är verksamma i en annan sektor än resten av koncernen eller de omständigheter som anges i avsnitt 3.7 Uppdelningsnivå.

105.Företaget är inte skyldigt att lämna ut sekretessbelagd eller känslig information, även om denna information anses vara väsentlig.

106.När företaget lämnar upplysningar om sin strategi, sina planer och sina åtgärder och det finns viss information om immateriella rättigheter, know-how eller resultat av innovation som är relevant för att uppfylla syftet med ett upplysningskrav, får företaget ändå utelämna just den informationen om

1. den är hemlig i den meningen att den inte, som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman, är allmänt känd hos eller lättillgänglig för personer i de kretsar som normalt sett handskas med typen av information i fråga,

2. den har kommersiellt värde på grund av att den är hemlig, och

3. den har varit föremål för rimliga åtgärder från företaget för att hållas hemlig.

107.Om företaget utelämnar sekretessbelagd eller känslig information, eller viss information om immateriella rättigheter, know-how eller resultat av innovation på grund av att den uppfyller kriterierna i föregående punkt, ska det uppfylla upplysningskravet genom att lämna alla andra nödvändiga uppgifter.

108.Företaget ska göra alla rimliga ansträngningar för att se till att det utöver utelämnandet av den sekretessbelagda eller känsliga informationen, eller informationen om immateriella rättigheter, know-how eller resultat av information, inte skadar den övergripande relevansen av offentliggörandet i fråga.

109.Vid rapportering av möjligheter bör upplysningen bestå av beskrivande information som gör att läsaren kan förstå möjligheten för företaget eller hela sektorn. När företaget rapporterar om möjligheter ska det ta i beaktande hur väsentlig den information är som ska lämnas. Här ska företaget bland flera andra faktorer beakta

1. om möjligheten eftersträvas för närvarande och är införlivad i företagets allmänna strategi, i motsats till en mer allmän möjlighet för företaget eller sektorn, och

2. om det är lämpligt att inkludera kvantitativa mått på förväntade finansiella effekter, med hänsyn till den mängd antaganden det skulle kräva och den därav följande osäkerheten.

111.Hållbarhetsinformation ska presenteras

1. på ett sådant sätt att det går att skilja mellan den information som krävs i upplysningar enligt ESRS och annan information som ingår i förvaltningsberättelsen, och

2. i en struktur som underlättar tillgången till och förståelsen av hållbarhetsförklaringen, i ett format som kan läsas av både människor och maskiner.

112.Med undantag för möjligheten att införliva information genom hänvisning i enlighet med avsnitt 9.1 Införlivande genom hänvisning i denna standard, ska företaget rapportera alla tillämpliga upplysningar som krävs i ESRS enligt kapitel 1 i denna standard, inom ett enda avsnitt i förvaltningsberättelsen.

113.Företaget ska i sin hållbarhetsförklaring inkludera upplysningar enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 och kommissionens delegerade förordningar som specificerar innehållet i och modaliteterna för dessa upplysningar. Företaget ska se till att dessa upplysningar kan identifieras separat i hållbarhetsförklaringen. Upplysningarna om vart och ett av de miljömål som anges i taxonomiförordningen ska presenteras tillsammans i en tydligt identifierbar del av miljöavsnittet i hållbarhetsförklaringen. Dessa upplysningar omfattas inte av ESRS-bestämmelserna med undantag för denna punkt och den första meningen i punkt 115 i denna standard.

114.Om företaget i sin hållbarhetsförklaring inkluderar ytterligare upplysningar som härrör från i) annan lagstiftning som kräver att företaget lämnar hållbarhetsinformation, eller ii) allmänt accepterade standarder och ramar för hållbarhetsrapportering, inklusive icke-obligatorisk vägledning och sektorsspecifik vägledning, som offentliggjorts av andra standardiseringsorgan (t.ex. tekniskt material som utfärdats av International Sustainability Standards Board eller Global Reporting Initiative), ska sådana upplysningar

1. tydligt identifieras med en lämplig hänvisning till tillhörande lagstiftning, standard eller ram (se ESRS 2 BP-2 punkt 15),

2. uppfylla kraven för kvalitativa egenskaper hos upplysningar som specificeras i kapitel 2 och bilaga B till denna standard.

115.Företaget ska strukturera sin hållbarhetsförklaring i fyra delar i följande ordning: allmän information, miljöinformation (inbegripet upplysningar enligt artikel 8 i förordning 2020/852), information om samhällsansvar och information om (bolags)styrning. När information som lämnas i en del omfattar information som ska rapporteras i en annan del, får företaget, med respekt för bestämmelsen i avsnitt 3.6 Väsentliga konsekvenser eller risker som uppkommer genom åtgärder för att behandla hållbarhetsfrågor i denna standard, hänvisa i en del till information som presenteras i en annan del, för att undvika dubblering. Företaget får använda den detaljerade struktur som illustreras i tillägg F i denna standard.

116.De upplysningar som krävs i sektorspecifika ESRS ska grupperas efter rapporteringsområde och i tillämpliga fall efter hållbarhetsämne. De ska presenteras tillsammans med de upplysningar som krävs i ESRS 2 och motsvarande tematiska ESRS.

117.När företaget tar fram väsentliga enhetsspecifika upplysningar i enlighet med avsnitt 11 ska det rapportera dessa upplysningar tillsammans med de mest relevanta sektorsövergripande och sektorspecifika upplysningarna.

119.Förutsatt att villkoren i punkt 120 är uppfyllda, får information som föreskrivs i ett upplysningskrav i en ESRS, däribland en särskild datapunkt som föreskrivs i ett upplysningskrav, införlivas i hållbarhetsförklaringen genom hänvisning till

1. ett annat avsnitt i förvaltningsberättelsen,

2. boksluten,

3. företagsstyrningsrapporten (om inte den ingår i förvaltningsberättelsen),

4. den ersättningsrapport som krävs enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG,

5. det universella registreringsdokument som avses i artikel 9.1 i förordning (EU) 2017/1129, och

6. offentliggörande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (upplysningar enligt tredje pelaren). Om företaget genom hänvisning införlivar upplysningar enligt tredje pelaren ska det säkerställa att informationen matchar den omfattning av konsolidering som används för hållbarhetsförklaringen genom att komplettera den införda informationen med ytterligare uppgifter vid behov.

120.Företaget får införliva upplysningar genom hänvisning till de dokument eller delar av dokument som förtecknas i punkt 119, förutsatt att de upplysningar som införlivas genom hänvisning

1. utgör en separat informationsdel och i det berörda dokumentet tydligt identifieras som att den behandlar det relevanta upplysningskravet, eller den relevanta specifika datapunkt som föreskrivs i ett upplysningskrav,

2. offentliggörs före eller samtidigt som förvaltningsberättelsen,

3. är på samma språk som hållbarhetsförklaringen,

4. är underställda som minst samma säkerhetsnivå som hållbarhetsförklaringen, och

5. uppfyller samma tekniska digitaliseringskrav som hållbarhetsförklaringen.

121.Förutsatt att villkoren i punkt 120 är uppfyllda, kan information som föreskrivs i ett upplysningskrav i en ESRS, däribland en särskild datapunkt som föreskrivs i ett upplysningskrav, införlivas i hållbarhetsförklaringen genom hänvisning till den rapport som företaget utarbetat enligt EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), förordning (EU) nr 1221/2009. I så fall ska företaget säkerställa att informationen som införlivas genom hänvisning tas fram med samma grund för utarbetande av information som i ESRS, däribland omfattning av konsolidering och behandling av information om värdekedjan.

122.När företaget utarbetar sin hållbarhetsförklaring med hjälp av införlivande genom hänvisning, ska det beakta hur sammanhållen den rapporterade informationen är överlag, och säkerställa att införlivandet genom hänvisning inte gör hållbarhetsförklaringarna mindre läsbara. Tillägg G Exempel på införlivande genom hänvisning i denna standard är ett illustrerande exempel på införlivande genom hänvisning (se ESRS 2 BP-2).

123.Företaget ska beskriva hur olika informationsuppgifter är kopplade till varandra. För att göra det kan det krävas att beskrivande information om bolagsstyrning, strategi och riskhantering anknyts till relaterade mått och mål. När det tillhandahåller anknuten information kan företaget t.ex. behöva förklara vad dess strategi har för effekt eller sannolik effekt på dess bokslut eller finansieringsplaner, eller förklara hur dess strategi är kopplad till mått och mål som används för att mäta framstegen i förhållande till prestationen. Dessutom kan företaget behöva förklara hur dess användning av naturresurser och förändringar i dess leveranskedja skulle kunna förstärka, ändra eller minska dess väsentliga konsekvenser, risker och möjligheter. Det kan behöva koppla denna information till information om de nuvarande eller förväntade finansiella effekterna på dess produktionskostnader, dess strategiska reaktion för att begränsa sådana konsekvenser eller risker och dess investeringar i nya tillgångar med anledning av detta. Företaget kan också behöva koppla beskrivande information till relaterade mått och mål och till information i de finansiella rapporterna. Information som beskriver anknytningar ska vara klar och tydlig.

124.Om hållbarhetsförklaringen innehåller monetära belopp eller andra kvantitativa datapunkter som överskrider ett tröskelvärde för väsentlighet och som presenteras i boksluten (direkt konnektivitet mellan information som redovisas i hållbarhetsförklaringen och information som redovisas i boksluten), ska företaget inkludera en hänvisning till den relevanta punkt i sina bokslut där motsvarande information kan hittas.

125.Hållbarhetsförklaringen får innehålla monetära belopp eller andra kvantitativa datapunkter som överskrider ett tröskelvärde för väsentlighet och som antingen är en aggregering av, eller en del av, monetära belopp eller kvantitativa uppgifter som presenteras i företagets bokslut (indirekt konnektivitet mellan information som lämnas i hållbarhetsförklaringen och information som lämnas i boksluten). Om så är fallet ska företaget förklara hur dessa belopp eller datapunkter i hållbarhetsförklaringen hör samman med de mest relevanta beloppen som presenteras i boksluten. Denna upplysning ska innehålla en hänvisning till den post och/eller de relevanta stycken i dess bokslut där motsvarande information återfinns. I förekommande fall kan en avstämning göras som får presenteras i tabellform.

126.När det gäller information som inte omfattas av punkterna 124 och 125 ska företaget, på grundval av en tröskel för väsentlighet, förklara överensstämmelsen mellan betydande uppgifter, antaganden och kvalitativ information i sin hållbarhetsförklaring och motsvarande uppgifter, antaganden och kvalitativ information i boksluten. Detta kan inträffa när hållbarhetsförklaringen innehåller

1. monetära belopp eller andra kvantitativa uppgifter kopplade till monetära belopp eller andra kvantitativa uppgifter som redovisas i boksluten, eller

2. kvalitativ information som är kopplad till kvalitativ information som presenteras i boksluten.

127.Konsekvens enligt vad som krävs i punkt 126 ska vara på enskilda datapunkters nivå och ska innehålla en hänvisning till relevant post/stycke i noterna i boksluten. När väsentliga uppgifter, antaganden och kvalitativ information inte är konsekventa, ska företaget uppge den omständigheten och förklara anledningen.

128.Exempel på poster för vilka förklaringen i punkt 126 krävs:

1. när samma mått presenteras som gällande på rapporteringsdatumet i bokslut och som en prognos för framtida perioder i hållbarhetsförklaringen, och

2. när makroekonomiska projekteringar eller affärsprojekteringar används för att utforma mått i hållbarhetsförklaringen och de också är relevanta för att uppskatta tillgångarnas återvinningsvärden, skuldernas återvinningsvärden eller bestämmelser i bokslut.

129.Tematiska och sektorspecifika ESRS kan innehålla krav på att för vissa upplysningskrav inkludera avstämningar eller illustrera uppgifters konsekvens och antaganden. I sådana fall ska kraven i dessa ESRS ha företräde.

130.Allt eftersom det utformas fler upplysningskrav förväntas det att fler hållbarhetsfrågor omfattas av ESRS. Behovet av enhetsspecifika upplysningar förväntas därför minska över tiden, särskilt tack vare framtida antagande av sektorsspecifika standarder.

131.När företaget definierar sina enhetsspecifika upplysningar kan det anta övergångsåtgärder för att utarbeta dem i sina första tre årliga hållbarhetsförklaringar, och kan då som en prioritering

1. införa i sin rapportering de enhetsspecifika upplysningar som det rapporterade under tidigare perioder, om dessa upplysningar uppfyller eller anpassas för att uppfylla de kvalitativa egenskaper för information som avses i kapitel 2 i denna standard, och

2. komplettera sina upplysningar, utarbetade på grundval av den tematiska ESRS-standarden, med en lämplig uppsättning ytterligare upplysningar för att täcka hållbarhetsfrågor som är väsentliga för företaget i dess sektor(er), med hjälp av tillgänglig bästa praxis och/eller tillgängliga ramar eller standarder för rapportering, såsom branschbaserad IFRS-vägledning och GRI Sector Standards.

132.Under de första tre åren då företaget rapporterar hållbarhet enligt ESRS ska företaget, om en del av den nödvändiga informationen om värdekedjan i tidigare och senare led inte är tillgänglig, förklara de insatser som gjorts för att erhålla informationen om värdekedjan i tidigare och senare led, anledningarna till att den informationen inte kunde anskaffas samt företagets planer för att skaffa sådan information i framtiden.

133.För att ta hänsyn till de svårigheter som företag kan stöta på vid insamling av information och för att begränsa bördan för små och medelstora företag som ingår i värdekedjan, gäller under de första tre åren då ett företag rapporterar hållbarhet enligt ESRS:

1. att företaget, vid upplysningar om policyer, åtgärder och mål i enlighet med ESRS 2 och andra ESRS, får begränsa information om värdekedjan i tidigare och senare led till den information som finns tillgänglig internt, såsom uppgifter som företaget redan har tillgång till och allmänt tillgänglig information och

2. att företaget när upplysningar om mått lämnas inte är skyldigt att inkludera värdekedjeinformation i tidigare och senare led, med undantag för datapunkter som härrör från annan EU-lagstiftning, enligt förteckningen i tillägg B till ESRS 2.

134.Punkterna 132 och 133 gäller oavsett om den relevanta aktören i värdekedjan är ett litet eller medelstort företag eller inte.

135.Med början det fjärde året av dess rapportering enligt ESRS, ska företaget inkludera information om värdekedjan i tidigare och senare led enligt punkt 63. Här kommer inte den information som enligt ESRS måste erhållas från små och medelstora företag i företagets värdekedja i tidigare och/eller senare led att överskrida innehållet i den kommande ESRS för börsnoterade små och medelstora företag.

136.För att underlätta den första tillämpningen av denna standard är företaget inte skyldigt att lämna den jämförande information som krävs i avsnitt 7.1 Presentation av jämförande information under det första året av utarbetandet av hållbarhetsförklaringen enligt ESRS. För upplysningskrav enligt tillägg C Förteckning över infasade upplysningskrav gäller denna övergångsbestämmelse med hänvisning till det första året för obligatorisk tillämpning av det infasade upplysningskravet.

137.I tillägg C Förteckning över infasade upplysningskrav i denna standard fastställs bestämmelser för infasning av upplysningskraven eller datapunkter i upplysningskrav i ESRS som får utelämnas eller som inte är tillämpliga under det första året då det utarbetas hållbarhetsförklaringar enligt ESRS.

AR 1.Genom de enhetsspecifika upplysningarna ska användarna kunna förstå konsekvenser som företaget förorsakar, och företagets risker och möjligheter, när det gäller frågor om miljö, samhällsansvar (sociala frågor) och (bolags) styrning.

AR 2.När företaget tar fram enhetsspecifika upplysningar ska det säkerställa

1. att upplysningarna uppfyller de kvalitativa egenskaper för information som fastställs i kapitel 2 Informationens kvalitativa egenskaper, och

2. att dess upplysningar i tillämpliga fall omfattar all väsentlig information som rör rapporteringsområdena för hantering av styrning, strategi, konsekvenser, risker och möjligheter samt mått och mål (se ESRS 2 kapitel 2–5).

AR 3.När företaget avgör hur användbara mått är för att ta med i dess enhetsspecifika upplysningar, ska det beakta följande:

1. Om dess valda prestationsmått ger insikt i

   1. hur ändamålsenliga dess metoder är för att minska negativa utfall och/eller öka positiva utfall för människor och miljö (för konsekvenser), och/eller

   2. sannolikheten för att dess metoder leder till finansiella effekter för företaget (för risker och möjligheter),

2. om de uppmätta utfallen är tillräckligt tillförlitliga, dvs. inte innehåller alltför många antaganden och okända faktorer som skulle göra måtten för godtyckliga för att ge en trogen återgivning, och

3. om företaget har lämnat tillräcklig bakgrundsinformation för att tolka prestationsmåtten på rätt sätt, och om variationer i sådan bakgrundsinformation kan påverka måttens jämförbarhet över tid.

AR 4.När företaget tar fram sina enhetsspecifika upplysningar ska det noga beakta följande:

1. Jämförbarheten mellan företag, samtidigt som det säkerställs att den lämnade informationen är relevant och uppmärksammar att jämförbarheten kan vara begränsad i enhetsspecifika upplysningar. Företaget ska beakta om de tillgängliga och relevanta ramarna, initiativen, rapporteringsstandarderna och referensvärdena (t.ex. tekniskt material utfärdat av International Sustainability Standards Board eller Global Reporting Initiative) medför aspekter som i mesta möjliga mån kan understödja jämförbarheten.

2. Jämförbarheten över tid: konsekvens i metoder och upplysningar är en central faktor för att uppnå jämförbarhet över tid.

AR 5.Det går att hämta ytterligare vägledning för att ta fram enhetsspecifika upplysningar genom att beakta den information som krävs enligt tematiska ESRS som tar upp liknande hållbarhetsfrågor.

Intressenter och hur relevanta de är för processen att bedöma väsentlighet

Bedömning av konsekventiell väsentlighet

Kännetecken för allvarlighetsgrad

Konsekvenser kopplade till företaget

Bedömning av finansiell väsentlighet

Hållbarhetsfrågor som ska inkluderas i väsentlighetsbedömningen

Uppskattning genom sektorsgenomsnitt och substitutmått

Hållbarhetsförklaringens innehåll och struktur

QC 1.Hållbarhetsinformation är relevant när den kan göra skillnad för vad användarna beslutar enligt en metod med dubbel väsentlighet (se kapitel 3 i denna standard).

QC 2.Information kan göra skillnad för ett beslut även om vissa användare väljer att inte utnyttja den eller redan är medvetna om den genom andra källor. Hållbarhetsinformation kan påverka användares beslut om den har förutsägande värde, bekräftande värde eller båda. Information har förutsägande värde om den kan användas som underlag i processer som användarna tillämpar för att förutsäga framtida utfall. Hållbarhetsinformation behöver inte vara en förutsägelse eller prognos för att ha förutsägande värde, utan har snarare förutsägande värde om användarna tillämpar den för att göra egna förutsägelser.

QC 3.Information har bekräftande värde om den ger återkoppling om (bekräftar eller ändrar) tidigare bedömningar.

QC 4.Väsentlighet är en enhetsspecifik aspekt av relevans som bygger på karaktären eller storleksgraden, eller båda, hos de saker informationen gäller, enligt bedömningen i samband med företagets hållbarhetsrapportering (se kapitel 3 i denna standard).

QC 5.För att vara användbar måste informationen inte bara återge relevanta företeelser utan även troget återge själva kärnan i de företeelser den gör anspråk på att återge. Trogen återgivning kräver att informationen är (i) fullständig, (ii) neutral och (iii) felfri.

QC 6.I en fullständig beskrivning av en konsekvens, risk eller möjlighet ingår all väsentlig information som användarna behöver för att förstå denna konsekvens, risk eller möjlighet. Där ingår hur företaget har anpassat sin strategi, riskhantering och styrning för att bemöta konsekvensen, risken eller möjligheten, samt de mått som identifieras för att sätta upp mål och mäta resultat.

QC 7.I en neutral beskrivning är informationen utvald eller utlämnad på ett helt opartiskt sätt. Information är neutral om den inte är skev, viktad, betonad, nedtonad eller på annat sätt manipulerad så att användarna mer sannolikt ska uppfatta informationen som gynnsam eller ogynnsam. Den ska vara balanserad så att den omfattar gynnsamma/positiva och ogynnsamma/negativa aspekter. Både negativa och positiva väsentliga konsekvenser ur ett konsekventiellt väsentlighetsperspektiv, och väsentliga risker och möjligheter ur ett finansiellt väsentlighetsperspektiv, ska uppmärksammas lika mycket. All ambitionsrelaterad hållbarhetsinformation, exempelvis mål eller planer, ska innehålla både själva ambitionerna och faktorer som skulle kunna hindra företaget från att uppfylla de ambitionerna, så att beskrivningen blir neutral.

QC 8.Neutraliteten underbyggs genom att utöva försiktighet, vilket är att iaktta varsamhet när man gör bedömningar under osäkra förhållanden. Information får inte avräknas eller kompenseras för att bli neutral. Att iaktta försiktighet innebär att möjligheterna inte överskattas och riskerna inte underskattas. På samma sätt gör iakttagandet av försiktighet att man inte kan underskatta möjligheter eller överskatta risker. Företaget får presentera avräknad information, utöver bruttovärden, om presentationen inte döljer relevant information och om den innehåller en tydlig förklaring av avräkningens effekter och av skälen till avräkningen.

QC 9.Information kan vara korrekt utan att vara fullkomligt exakt i alla avseenden. Korrekt information förutsätter att företaget har genomfört adekvata processer och interna kontroller för att undvika väsentliga fel eller väsentliga felaktigheter. Uppskattningar ska därför presenteras med tydlig tonvikt på sina möjliga begränsningar och tillhörande osäkerhet (se avsnitt 7.2 i denna standard). Hur stor exakthet som behövs och går att uppnå, och vilka faktorer som gör informationen korrekt, beror på informationens karaktär och karaktären på de frågor den behandlar. Exempelvis krävs det för korrekthet att

1. faktauppgifter är utan väsentliga fel,

2. beskrivningar är exakta,

3. uppskattningar, överslag och prognoser identifieras tydligt som just sådana,

4. inga väsentliga fel har gjorts när man valt ut och tillämpat en lämplig process för att ta fram en uppskattning, ett överslag eller en prognos, och underlagen i denna process är rimliga och underbyggbara,

5. antaganden är rimliga och bygger på information av tillfredsställande kvalitet och kvantitet, och

6. information om bedömningar om framtiden troget återspeglar både dessa bedömningar och informationen de bygger på.

QC 10.Hållbarhetsinformation är jämförbar när det går att jämföra den med information som företaget tillhandahållit under tidigare perioder, och med information som tillhandahållits av andra företag, i synnerhet de med liknande verksamheter eller som arbetar i samma bransch. En referenspunkt för jämförelse kan vara ett mål, en baslinje, ett referensvärde för branschen, jämförbar information från antingen andra företag eller en internationellt erkänd organisation etc.

QC 11.Konsekvens är besläktat med jämförbarhet, men är inte samma sak. Med konsekvens menas att företaget och andra företag använder samma strategier eller metoder för samma hållbarhetsfråga från en period till en annan. Konsekvens bidrar till att uppnå målet jämförbarhet.

QC 12.Jämförbarhet är inte lika med enhetlighet. För att information ska vara jämförbar ska liknande beståndsdelar se lika ut och olika beståndsdelar se olika ut. Hållbarhetsinformation blir inte mer jämförbar av att man får olika saker att verka lika, på samma sätt som den inte blir det när man får liknande saker att verka olika.

QC 13.Genom verifierbarhet blir användarna tillförsäkrade om att information är fullständig, neutral och korrekt. Hållbarhetsinformation är verifierbar om det är möjligt att bestyrka själva informationen eller det underlag som använts för att få fram den.

QC 14.Verifierbarhet innebär att olika kunniga och oberoende observatörer kan nå konsensus, om än inte nödvändigtvis en fullständig överenskommelse, om att en viss beskrivning är en trogen återgivning. Hållbarhetsinformation ska tillhandahållas på ett sätt som stärker dess verifierbarhet, t.ex. genom

1. inkludering av information som kan bestyrkas genom att jämföras med annan information som finns tillgänglig för användarna om företagets verksamhet, om andra företag eller om den externa miljön,

2. tillhandahållande av information om underlag och beräkningsmetoder som används för att ta fram uppskattningar eller överslag, och

3. tillhandahållande av information som granskats och godkänts av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller deras kommittéer.

QC 15.En del hållbarhetsinformation blir i form av förklaringar eller framåtblickande information. Sådana upplysningar kan underbyggas genom att troget återge på faktamässiga grunder t.ex. företagets strategier, planer och riskanalyser. För att hjälpa användarna avgöra om de ska använda sådan information, ska företaget beskriva de bakomliggande antagandena och metoderna för att ta fram informationen, samt andra faktorer med belägg för att den återspeglar företagets faktiska planer eller beslut.

QC 16.Hållbarhetsinformation är förståelig när den är tydlig och koncis. Förståelig information gör det möjligt för varje rimligt kunnig användare att med lätthet begripa den information som förmedlas.

QC 17.För att hållbarhetsupplysningar ska vara koncisa behöver de (a) undvika allmän ”mall”-information, som inte är specifik för företaget, (b) undvika onödig dubblering av information, såsom information som redan tillhandahållits i bokslut, och (c) vara på ett tydligt språk med välstrukturerade meningar och stycken. Koncisa upplysningar får bara innehålla väsentlig information. Kompletterande information som presenteras i enlighet med punkt 113 ska tillhandahållas på ett sådant sätt att väsentlig information inte döljs.

QC 18.Tydligheten kan förbättras genom att information om utveckling under rapporteringsperioden åtskiljs från ”ständig” information som förblir relativt oförändrad från en period till nästa. Detta kan t.ex. göras genom att inslag i företagets hållbarhetsrelaterade styrnings- och riskhanteringsprocesser som har ändrats sedan den föregående rapporteringsperioden beskrivs separat från dem som förblivit oförändrade.

QC 19.Hållbarhetsupplysningars fullständighet, tydlighet och jämförbarhet bygger alla på att informationen presenteras som en sammanhängande helhet. För att hållbarhetsupplysningar ska vara sammanhängande ska de presenteras på ett sådant sätt att sammanhanget och kopplingarna mellan den besläktade informationen förklaras. Sammanhang kräver också att företaget tillhandahåller information på ett sådant sätt att användarna kan koppla information om dess hållbarhetsrelaterade konsekvenser, risker och möjligheter till informationen i företagets bokslut.

QC 20.Om hållbarhetsrelaterade risker och möjligheter som diskuteras i boksluten har följder för hållbarhetsrapporteringen, ska företaget i hållbarhetsförklaringen inkludera den information som användarna behöver för att bedöma dessa följder och presentera lämpliga kopplingar till boksluten (se kapitel 9 i denna standard [utkast]). Nivån för information, detaljrikedom och teknikaliteter ska anpassas efter användarnas behov och förväntningar. Förkortningar ska undvikas och måttenheterna ska definieras och anges.