Innehåll

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/16/EU

Administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 6)

(senast ändrat genom (EU) 2021/514)

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit detta direktiv

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 113 och 115,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande,

och av följande skäl:

  1. I denna tid av globalisering växer medlemsstaternas behov av ömsesidigt bistånd i fråga om beskattning snabbt. Utvecklingen går väldigt snabbt när man ser till de skattskyldigas rörlighet, antalet gränsöverskridande transaktioner och de finansiella instrumentens internationella karaktär, vilket gör det svårt för medlemsstaterna att fastställa skatter korrekt. Denna ökande svårighet inverkar på skattesystemens funktion och medför dubbelbeskattning, vilket i sig ger incitament till skattebedrägeri och skatteundandragande, samtidigt som kontrollbefogenheterna kvarstår på nationell nivå. Denna situation äventyrar därför den inre marknadens funktion.

  2. En enskild medlemsstat kan därför inte förvalta sitt nationella skattesystem, särskilt när det gäller direkt beskattning, utan att få upplysningar från andra medlemsstater. För att hantera de negativa effekterna av detta är det nödvändigt att utveckla ett nytt administrativt samarbete mellan medlemsstaternas skatteförvaltningar. Det behövs instrument som kan skapa förtroende mellan medlemsstaterna genom att samma regler, skyldigheter och rättigheter fastställs för samtliga medlemsstater.

  3. Ett helt nytt tillvägagångssätt bör följaktligen användas genom att man skapar en ny rättsakt, som ger medlemsstaterna befogenhet att samarbeta effektivt på internationell nivå i syfte att motverka den ständigt ökande globaliseringens negativa effekter på den inre marknaden.

  4. Mot bakgrund av detta är de åtgärder som föreskrivs i det gällande rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier inte längre adekvata. Dess djupgående brister granskades av rådets ad hoc-arbetsgrupp om skattebedrägerier i dess rapport av den 22 maj 2000 och mer nyligen i kommissionens meddelanden av den 27 september 2004 om förebyggande av ekonomiska oegentligheter i företagssektorn och finansiella oegentligheter och kommissionens meddelande om behovet av att utarbeta en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägeri av den 31 maj 2006.

  5. Direktiv 77/799/EEG utformades, även om man beaktar de senare ändringarna, i ett sammanhang som skilde sig från dagens krav på den inre marknaden och det kan inte längre uppfylla de nya kraven på administrativt samarbete.

  6. På grund av antalet och omfattningen av de anpassningar av direktiv 77/799/EEG som måste göras räcker en ren ändring av detta inte till för att de mål som beskrivs ovan ska uppnås. Direktiv 77/799/EEG bör därför upphävas och ersättas med ett nytt rättsligt instrument. Det instrumentet bör gälla för direkta skatter och indirekta skatter som ännu inte omfattas av annan unionslagstiftning. För detta ändamål anses detta nya direktiv vara det korrekta rättsliga instrumentet för att uppnå ett effektivt administrativt samarbete.

  7. Detta direktiv bygger på resultatet av direktiv 77/799/EEG, men föreskriver där så är nödvändigt tydligare och exaktare regler för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att etablera ett mer omfattande administrativt samarbete mellan medlemsstaterna, i särskilt vad gäller utbyte av upplysningar. I synnerhet bör tydligare regler även göra det möjligt att täcka in alla juridiska och fysiska personer i unionen mot bakgrund av det allt större antalet juridiska konstruktioner, som inte bara omfattar traditionella lösningar som truster, stiftelser och investeringsfonder, utan även nya konstruktioner som kan komma att tillskapas av skattebetalare i medlemsstaterna.

  8. Det bör finnas mer direkt kontakt mellan medlemsstaternas lokala eller nationella kontor med ansvar för administrativt samarbete, samtidigt som kommunikation mellan centrala kontaktkontor är huvudregeln. Brist på direkta kontakter medför ineffektivitet, underutnyttjande av arrangemangen för administrativt samarbete och att kommunikationen fördröjs. Åtgärder bör därför vidtas för att åstadkomma fler direkta kontakter mellan myndigheterna, så att samarbetet effektiviseras och påskyndas. Delegeringen av behörighet till kontaktorganen bör överlåtas till varje medlemsstats nationella bestämmelser.

  9. Medlemsstaterna bör utbyta upplysningar om specifika fall om en annan medlemsstat så begär och bör göra de efterforskningar som är nödvändiga för att ta fram dessa upplysningar. Standarden kan antas vara relevant syftar till ett utbyte av upplysningar i skatteärenden i vidast möjliga omfattning och klargör samtidigt att det inte står medlemsstaterna fritt att genomföra så kallade fishing expeditions eller begära upplysningar som sannolikt inte är relevanta för ett skatteärende avseende viss bestämd skattskyldig. Artikel 20 i detta direktiv innehåller formföreskrifter, men de bestämmelserna måste tolkas liberalt så att de inte hindrar ett effektivt utbyte av upplysningar.

  10. Det är känt att ett obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar utan inskränkningar är den mest effektiva metoden för att förbättra möjligheterna att fastställa skatter korrekt och bekämpa bedrägerier i fall där mer än ett land berörs. Därför bör man gå stegvis tillväga genom att börja med automatiskt utbyte av tillgängliga upplysningar avseende fem kategorier av inkomst och därefter se över bestämmelserna i fråga efter det att kommissionen har lämnat en rapport.

  11. Utbytet av upplysningar utan föregående begäran mellan medlemsstaterna bör också stärkas och uppmuntras.

  12. Tidsfrister för tillhandahållandet av upplysningar enligt detta direktiv bör fastställas för att säkerställa att utbytet av upplysningar sker i tid och därmed blir ändamålsenligt.

  13. Det är viktigt att tjänstemän från en medlemsstats skatteförvaltning tillåts närvara på en annan medlemsstats territorium.

  14. Eftersom uppgifter om skattesituationen för en eller flera skattskyldiga personer som är etablerade i flera medlemsstater ofta är av gemensamt eller kompletterande intresse, bör sådana personer, efter ömsesidig överenskommelse och på frivillig grund, kunna bli föremål för samtidiga kontroller i två eller flera medlemsstater.

  15. Med hänsyn till det rättsliga kravet i vissa medlemsstater på att skattebetalare ska delges beslut och handlingar som påverkar deras skattskyldighet och de därav följande svårigheterna för skattemyndigheterna, bland annat i fall där en skattebetalare har flyttat till en annan medlemsstat, är det önskvärt att skattemyndigheterna i dessa fall ska kunna begära samarbete från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat till vilken skattebetalaren har flyttat.

  16. Återkoppling rörande de upplysningar som lämnats främjar det administrativa samarbetet.

  17. För att man löpande ska kunna studera samarbetsformer och utbyta erfarenheter och bästa praxis på de berörda områdena krävs ett samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.

  18. För att det administrativa samarbetet ska kunna bli effektivt är det viktigt att upplysningar och handlingar som erhålls enligt detta direktiv också kan användas för andra ändamål i den medlemsstat som erhållit dem, med de begränsningar som fastställs i detta direktiv. Det är också viktigt att medlemsstaterna under vissa förutsättningar får överlämna upplysningar till ett tredjeland.

  19. De situationer då en anmodad medlemsstat får vägra att lämna upplysningar bör definieras tydligt och avgränsas med beaktande av vissa skyddsvärda privata intressen samt allmänintresset.

  20. En medlemsstat bör emellertid inte vägra att lämna upplysningar på grund av att de inte har något eget intresse av sådana upplysningar eller på grund av att upplysningarna innehas av en bank, en annan finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare eller på grund av att upplysningarna rör äganderätt i en person.

  21. Detta direktiv innehåller minimiregler och bör därför inte påverka medlemsstaternas rätt att inleda mer omfattande samarbete med andra medlemsstater enligt nationell lagstiftning eller inom ramen för bilaterala och multilaterala avtal som ingås med andra medlemsstater.

  22. Det bör även klargöras att i de fall en medlemsstat erbjuder ett tredjeland ett mer omfattande samarbete än vad som föreskrivs i detta direktiv bör den inte vägra att erbjuda övriga medlemsstater som så önskar ett sådant ömsesidigt, mer omfattande samarbete.

  23. Utbytet av upplysningar bör ske med hjälp av standardiserade formulär, format och kommunikationskanaler.

  24. En utvärdering bör göras av hur ändamålsenligt det administrativa samarbetet är, särskilt på grundval av statistik.

  25. De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

  26. I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i unionens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

  27. Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv omfattas av bestämmelserna om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. Begränsningar av vissa rättigheter och skyldigheter enligt direktiv 95/46/EG bör emellertid övervägas för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet. Med hänsyn till medlemsstaternas potentiella inkomstbortfall och den centrala betydelse som de upplysningar som omfattas av detta direktiv har för en effektiv bedrägeribekämpning är sådana begränsningar nödvändiga och proportionella.

  28. Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

  29. Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, dvs. ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna för att motverka den ökande globaliseringens negativa effekter på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av den enhetlighet och ändamålsenlighet som krävs, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Syfte

1.I detta direktiv fastställs de regler och förfaranden enligt vilka medlemsstaterna ska samarbeta med varandra för att utbyta sådana upp­ lysningar som kan antas vara relevanta för administration och verkstäl­ lighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som avses i artikel 2.

2.I detta direktiv fastställs även bestämmelser för sådant utbyte av upplysningar som avses i punkt 1 på elektronisk väg, samt för de regler och förfaranden enligt vilka medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta i frågor som gäller samordning och utvärdering.

3.Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen i medlemsstaterna av reglerna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Det ska inte heller påverka medlemsstaternas fullgörande av eventuella skyldigheter när det gäller mer omfattande administrativt samarbete som följer av andra rättsliga instrument, däri inbegripet bilaterala eller multilaterala avtal.

Artikel 2 Tillämpningsområde

1.Detta direktiv ska tillämpas på alla typer av skatter som tas ut av en medlemsstat eller av medlemsstatens territoriella eller administrativa underenheter, däri inbegripet dess lokala myndigheter, eller på dessas vägnar.

2.Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska detta direktiv inte tillämpas på mervärdesskatt och tullar eller på punktskatter som omfat­ tas av annan unionslagstiftning om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna. Detta direktiv ska inte heller tillämpas på obligatoriska sociala avgifter som ska betalas till medlemsstaten eller en underenhet i medlemsstaten eller till offentligrättsliga socialförsäkringsinstitutioner.

3.Inte i något fall ska de skatter som avses i punkt 1 tolkas som att de omfattar

  1. avgifter, t.ex. för intyg och andra handlingar som utfärdas av offent­ liga myndigheter, eller

  2. avgifter av avtalsmässig karaktär, t.ex. ersättning för allmännyttiga tjänster.

4.Detta direktiv ska tillämpas på de skatter som avses i punkt 1 och som tas ut på de territorier där fördragen är tillämpliga enligt artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen.

Artikel 3 Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

  1. behörig myndighet: den myndighet i en medlemsstat som har utsetts som sådan av medlemsstaten. Med behöriga myndigheter ska även avses ett centralt kontaktkontor, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman som agerar i enlighet med detta direktiv genom delegering i enlighet med artikel 4.

  2. centralt kontaktkontor: det kontor som har utsetts som sådant och som har huvudansvaret för kontakterna med andra medlemsstater när det gäller administrativt samarbete.

  3. kontaktorgan: varje annat kontor än det centrala kontaktkontoret vilket har utsetts som sådant för att direkt utbyta upplysningar enligt detta direktiv.

  4. behörig tjänsteman: varje tjänsteman som har givits behörighet att direkt utbyta upplysningar enligt detta direktiv.

  5. begärande myndighet: det centrala kontaktkontoret, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman i en medlemsstat som begär bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

  6. anmodad myndighet: det centrala kontaktkontoret, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman i en medlemsstat som tar emot en begäran om bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

  7. administrativ utredning: alla kontroller, utredningar och andra åtgärder som medlemsstaterna genomför för att fullgöra sina skyldigheter att sörja för en korrekt tillämpning av skattelagstiftningen.

  8. utbyte av upplysningar på begäran: utbyte av upplysningar baserat på en begäran som en begärande medlemsstat lämnar till en anmodad medlemsstat avseende ett specifikt fall.

  9. automatiskt utbyte:

    1. vid tillämpning av artiklarna 8.1, 8a, 8aa och 8ab, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar till en annan medlemsstat, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller. Med tillgängliga upplysningar enligt artikel 8.1 avses sådana upplysningar i skattemyndigheternas akter i den medlemsstat som lämnar informationen vilka kan inhämtas i enlighet med förfarandena för insamling och behandling av upplysningar i den medlemsstaten,

    2. vid tillämpning av artikel 8.3a, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar om personer med hemvist i andra medlemsstater till den relevanta hemvistmedlemsstaten, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller,

    3. vid tillämpning av andra bestämmelser i detta direktiv än artiklarna 8.1, 8.3a, 8a, 8aa och 8ab, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar i enlighet med leden a och b i denna punkt.

      I artiklarna 8.3a, 8.7a, 21.2, 25.2 och 25.3 samt i bilaga IV ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga I. I artikel 8aa och bilaga III ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga III.

  10. utbyte utan föregående begäran: icke systematiskt lämnande av upplysningar till en annan medlemsstat, vid vilken tidpunkt som helst och utan föregående begäran.

  11. person:

    1. en fysisk person,

    2. juridisk person,

    3. om gällande lagstiftning medger det, en sammanslutning av personer som har befogenhet att utföra rättshandlingar men som inte har en juridisk persons rättsställning, eller

    4. varje annan juridisk konstruktion, oavsett slag eller form, och oberoende av om den har status som juridisk person, som äger eller förvaltar tillgångar, inklusive inkomster som härrör därifrån, som omfattas av en skatt som täcks av detta direktiv.

  12. på elektronisk väg: med hjälp av elektronisk utrustning för behandling, inbegripet inbegripet digital signalkomprimering, och lagring av uppgifter, via kabel, radio, optisk teknik eller andra elektromagnetiska medel.

  13. CCN-nätet: den gemensamma plattform som bygger på gemensamma kommunikationsnätet (CCN), vilken unionen har utformat för att säkerställa all överföring på elektronisk väg mellan behöriga myndigheter på området för tull och beskattning.

  14. förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor:

    varje avtal, meddelande eller varje annat instrument eller åtgärd med liknande effekter, inbegripet sådana som utfärdas, ändras eller förnyas i samband med en skatterevision och som

    1. utfärdas, ändras eller förnyas av regeringen eller skattemyndigheten i en medlemsstat, eller av medlemsstatens territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter, eller på deras vägnar, oavsett om det faktiskt används eller inte,

    2. utfärdas, ändras eller förnyas till en viss person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på,

    3. avser tolkning eller tillämpning av en rättslig eller administrativ bestämmelse som rör administration eller verkställighet av nationell lagstiftning rörande skatter i en medlemsstat eller dess territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter,

    4. avser en gränsöverskridande transaktion eller frågan om huruvida den verksamhet som bedrivs av en person i en annan jurisdiktion utgör ett fast driftsställe och

    5. äger rum före transaktionerna eller den verksamhet i en annan jurisdiktion som eventuellt ger upphov till ett fast driftsställe eller före inlämnandet av en skattedeklaration som täcker den period under vilken transaktionen eller serien av transaktioner eller verksamheter ägde rum.

      Gränsöverskridande transaktioner kan omfatta, men är inte begränsade till, investeringar, tillhandahållande av varor, tjänster och finansiering eller användning av materiella eller immateriella tillgångar och behöver inte direkt beröra den person som mottar förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor.

  15. förhandsbesked om prissättning:

    varje avtal, meddelande eller annat instrument eller åtgärd med liknande effekter, inbegripet sådana som utfärdas, ändras eller förnyas i samband med en skatterevision och som

    1. utfärdas, ändras eller förnyas av regeringen eller skattemyndigheten i en eller flera medlemsstater, inbegripet berörda medlemsstaters territoriella eller administrativa underenheter eller lokala myndigheter, eller på deras vägnar, oavsett om det faktiskt används,

    2. utfärdas, ändras eller förnyas till en viss person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på och

    3. före gränsöverskridande transaktioner mellan företag i intressegemenskap fastställer en uppsättning lämpliga kriterier för fastställandet av internprissättningen för dessa transaktioner eller fastställer fördelningen av vinst till ett fast driftsställe.

      Företag är i intressegemenskap när ett företag deltar direkt eller indirekt i ett annat företags förvaltning, kontroll eller kapital, eller när samma personer deltar direkt eller indirekt i företagens förvaltning, kontroll eller kapital.

      Internpriser är de priser som ett företag använder vid överföring av fysiska varor eller immateriella tillgångar eller vid tillhandahållande av tjänster till företag i intressegemenskap, och internprissättning ska förstås i enlighet med detta.

  16. gränsöverskridande transaktion:

    vid tillämpning av punkt 14, en transaktion eller serie av transaktioner där

    1. inte samtliga parter i transaktionen eller serien av transaktioner har sin skatterättsliga hemvist i den medlemsstat som utfärdar, ändrar eller förnyar förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor,

    2. någon av parterna i transaktionen eller serien av transaktioner samtidigt har sin skatterättsliga hemvist i mer än en jurisdiktion,

    3. en av parterna i transaktionen eller serien av transaktioner bedriver affärsverksamhet i en annan jurisdiktion via ett fast driftsställe och transaktionen eller serien av transaktioner utgör en del av eller hela verksamheten vid det fasta driftsstället; en gränsöverskridande transaktion eller serie av transaktioner ska också omfatta de arrangemang som vidtagits av en person rörande affärsverksamhet i en annan jurisdiktion som den personen bedriver via ett fast driftsställe, eller

    4. transaktionen eller serien av transaktioner har gränsöverskridande verkan.

      Vid tillämpning av punkt 15 avses med gränsöverskridande transaktion en transaktion eller serie av transaktioner som rör företag i intressegemenskap som inte samtliga har sin skatterättsliga hemvist inom en enda jurisdiktions territorium eller där en transaktion eller serie av transaktioner har gränsöverskridande verkan.

  17. Vid tillämpning av punkterna 15 och 16 avses med företag varje form av bedrivande av affärsverksamhet.

  18. gränsöverskridande arrangemang: ett arrangemang som rör antingen mer än en medlemsstat eller en medlemsstat och ett tredjeland, om minst ett av följande villkor är uppfyllt:

    1. Att inte samtliga deltagare i arrangemanget har skatterättslig hemvist i samma jurisdiktion.

    2. En eller flera av deltagarna i arrangemanget samtidigt har sin skatterättsliga hemvist i fler än en jurisdiktion.

    3. En eller flera av deltagarna i arrangemanget bedriver affärsverksamhet i en annan jurisdiktion genom ett fast driftsställe beläget i den jurisdiktionen och arrangemanget utgör en del av eller hela verksamheten vid det fasta driftsstället.

    4. En eller flera av deltagarna i arrangemanget bedriver verksamhet i en annan jurisdiktion utan att ha sin skatterättsliga hemvist eller skapa ett fast driftställe beläget i den jurisdiktionen.

    5. Sådana arrangemang har en eventuell inverkan på det automatiska utbytet av upplysningar eller identifieringen av verkligt huvudmannaskap.

      Vid tillämpning av punkterna 18–25 i den här artikeln, artikel 8ab och bilaga IV ska ett arrangemang också omfatta en serie av arrangemang. Ett arrangemang kan bestå av flera steg eller delar.

  19. rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang: varje gränsöverskridande arrangemang som innehåller minst ett av de kännetecken som anges i bilaga IV.

  20. kännetecken: en karaktäristik eller egenskap i ett gränsöverskridande arrangemang som utgör en indikation på en potentiell risk för skatteflykt som förtecknas i bilaga IV.

  21. förmedlare: en person som utformar, marknadsför, organiserar eller tillgängliggör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang förgenomförande eller som förvaltar genomförandet.

    Med förmedlare avses också en person som, med beaktande av relevanta fakta och omständigheter och på grundval av de upplysningar som finns att tillgå och den relevanta sakkunskap och förståelse som krävs för att tillhandhålla sådana tjänster, vet eller skäligen kan förväntas veta att hon eller han har åtagit sig att, direkt eller genom andra personer, tillhandahålla hjälp, bistånd eller rådgivning med avseende på utformning, marknadsföring, organisation, tillgängliggörande för genomförande eller förvaltning av genomförande av ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang. Varje person ska ha rätt att tillhandahålla bevis för att en sådan person inte visste eller skäligen inte kunde förväntas veta att den personen deltog i ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang. I detta syfte får den personen hänvisa till alla relevanta fakta och omständigheter samt alla tillgängliga upplysningar och sina relevanta sakkunskaper och insikter.

    För att vara förmedlare ska en person uppfylla minst ett av följande ytterligare villkor:

    1. Ha sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat.

    2. Ha ett fast driftställe i en medlemsstat genom vilket tjänster avseende arrangemanget tillhandahålls.

    3. Vara registrerad i eller regleras av lagstiftningen i en medlemsstat.

    4. Vara registrerad hos en yrkesorganisation på området för juridisk rådgivning, skatterådgivning eller konsulttjänster i en medlemsstat.

  22. berörd skattebetalare: en person för vilken ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang tillgängliggörs för genomförande eller som är redo att genomföra ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang eller som har genomfört det första steget i ett sådant arrangemang.

  23. Vid tillämpning av artikel 8ab avses med anknutet företag en person som är närstående en annan person på minst ett av följande sätt:

    1. En person deltar i ledningen av en annan person genom att kunna utöva ett väsentligt inflytande över den andra personen.

    2. En person deltar i kontrollen av en annan person genom ett innehav som överstiger 25 % av rösterna.

    3. En person som har en del i kapitalet i en annan person genom en äganderätt som, direkt eller indirekt, överstiger 25 % av kapitalet.

    4. En person har rätt till 25 % eller mer av en annan persons vinster.

      Om mer än en person, som avses i leden a–d, deltar i ledning, kontroll, kapital eller vinster i samma person ska samtliga berörda personer betraktas som anknutna företag.

      Om samma personer, som avses i leden a–d, deltar i ledning, kontroll, kapital eller vinster i mer än en person ska samtliga berörda personer betraktas som anknutna företag.

      Vid tillämpning av denna punkt ska en person som agerar tillsammans med en annan person när det gäller rösträtter eller kapitalinnehav i en enhet anses inneha ett ägarintresse i samtliga rösträtter eller hela kapitalinnehavet i den enhet som innehas av den andra personen.

      Vid indirekta andelar ska uppfyllandet av villkoren i led c bedömas genom att andelarna på respektive nivå multipliceras med varandra. En person som innehar mer än 50 % av rösterna ska anses inneha 100 % av rösterna.

      En fysisk person, dennes make och dennes släktingar i upp- eller nedstigande led ska behandlas som en enda person.

  24. marknadsförbart arrangemang: ett gränsöverskridande arrangemang som utformas, marknadsförs, är redo för genomförande eller tillgängliggörs för genomförande utan att behöva anpassas i väsentlig omfattning.

  25. anpassat arrangemang: varje gränsöverskridande arrangemang som inte är ett marknadsförbart arrangemang.

Direktiv (EU) 2018/822

Artikel 3 Definitioner1

I detta direktiv gäller följande definitioner:

  1. behörig myndighet: den myndighet i en medlemsstat som har utsetts som sådan av medlemsstaten. Med behöriga myndigheter ska även avses ett centralt kontaktkontor, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman som agerar i enlighet med detta direktiv genom delegering i enlighet med artikel 4.

  2. centralt kontaktkontor: det kontor som har utsetts som sådant och som har huvudansvaret för kontakterna med andra medlemsstater när det gäller administrativt samarbete.

  3. kontaktorgan: varje annat kontor än det centrala kontaktkontoret vilket har utsetts som sådant för att direkt utbyta upplysningar enligt detta direktiv.

  4. behörig tjänsteman: varje tjänsteman som har givits behörighet att direkt utbyta upplysningar enligt detta direktiv.

  5. begärande myndighet: det centrala kontaktkontoret, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman i en medlemsstat som begär bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

  6. anmodad myndighet: det centrala kontaktkontoret, ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman i en medlemsstat som tar emot en begäran om bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

  7. administrativ utredning: alla kontroller, utredningar och andra åtgärder som medlemsstaterna genomför för att fullgöra sina skyldigheter att sörja för en korrekt tillämpning av skattelagstiftningen.

  8. utbyte av upplysningar på begäran: utbyte av upplysningar baserat på en begäran som en begärande medlemsstat lämnar till en anmodad medlemsstat avseende ett specifikt fall.

  9. automatiskt utbyte:

    1. vid tillämpning av artiklarna 8.1 och 8a–8ac, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar till en annan medlemsstat, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller. Med tillgängliga upplysningar enligt artikel 8.1 avses sådana upplysningar i skattemyndigheternas akter i den medlemsstat som lämnar upplysningarna vilka kan inhämtas i enlighet med förfarandena för insamling och behandling av upplysningar i den medlemsstaten,

    2. vid tillämpning av artikel 8.3a, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar om personer med hemvist i andra medlemsstater till den relevanta hemvistmedlemsstaten, utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna intervaller,

    3. vid tillämpning av andra bestämmelser i detta direktiv än artiklarna 8.1, 8.3a och 8a–8ac, systematiskt lämnande av på förhand bestämda upplysningar i enlighet med första stycket a och b i denna punkt.

      I artiklarna 8.3a, 8.7a, 21.2 och i bilaga IV ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga I. I artikel 25.3 och 25.4 ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga I eller V. I artikel 8aa och bilaga III ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga III. I artikel 8ac och bilaga V ska alla begrepp med stor begynnelsebokstav ha den betydelse som de har enligt motsvarande definitioner i bilaga V.

  10. utbyte utan föregående begäran: icke systematiskt lämnande av upplysningar till en annan medlemsstat, vid vilken tidpunkt som helst och utan föregående begäran.

  11. person:

    1. en fysisk person,

    2. juridisk person,

    3. om gällande lagstiftning medger det, en sammanslutning av personer som har befogenhet att utföra rättshandlingar men som inte har en juridisk persons rättsställning, eller

    4. varje annan juridisk konstruktion, oavsett slag eller form, och oberoende av om den har status som juridisk person, som äger eller förvaltar tillgångar, inklusive inkomster som härrör därifrån, som omfattas av en skatt som täcks av detta direktiv.

  12. på elektronisk väg: med hjälp av elektronisk utrustning för behandling, inbegripet inbegripet digital signalkomprimering, och lagring av uppgifter, via kabel, radio, optisk teknik eller andra elektromagnetiska medel.

  13. CCN-nätet: den gemensamma plattform som bygger på gemensamma kommunikationsnätet (CCN), vilken unionen har utformat för att säkerställa all överföring på elektronisk väg mellan behöriga myndigheter på området för tull och beskattning.

  14. förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor:

    varje avtal, meddelande eller varje annat instrument eller åtgärd med liknande effekter, inbegripet sådana som utfärdas, ändras eller förnyas i samband med en skatterevision och som

    1. utfärdas, ändras eller förnyas av regeringen eller skattemyndigheten i en medlemsstat, eller av medlemsstatens territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter, eller på deras vägnar, oavsett om det faktiskt används eller inte,

    2. utfärdas, ändras eller förnyas till en viss person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på,

    3. avser tolkning eller tillämpning av en rättslig eller administrativ bestämmelse som rör administration eller verkställighet av nationell lagstiftning rörande skatter i en medlemsstat eller dess territoriella eller administrativa underenheter, inbegripet lokala myndigheter,

    4. avser en gränsöverskridande transaktion eller frågan om huruvida den verksamhet som bedrivs av en person i en annan jurisdiktion utgör ett fast driftsställe och

    5. äger rum före transaktionerna eller den verksamhet i en annan jurisdiktion som eventuellt ger upphov till ett fast driftsställe eller före inlämnandet av en skattedeklaration som täcker den period under vilken transaktionen eller serien av transaktioner eller verksamheter ägde rum.

      Gränsöverskridande transaktioner kan omfatta, men är inte begränsade till, investeringar, tillhandahållande av varor, tjänster och finansiering eller användning av materiella eller immateriella tillgångar och behöver inte direkt beröra den person som mottar förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor.

  15. förhandsbesked om prissättning:

    varje avtal, meddelande eller annat instrument eller åtgärd med liknande effekter, inbegripet sådana som utfärdas, ändras eller förnyas i samband med en skatterevision och som

    1. utfärdas, ändras eller förnyas av regeringen eller skattemyndigheten i en eller flera medlemsstater, inbegripet berörda medlemsstaters territoriella eller administrativa underenheter eller lokala myndigheter, eller på deras vägnar, oavsett om det faktiskt används,

    2. utfärdas, ändras eller förnyas till en viss person eller grupp av personer och som den personen eller gruppen av personer har rätt att förlita sig på och

    3. före gränsöverskridande transaktioner mellan företag i intressegemenskap fastställer en uppsättning lämpliga kriterier för fastställandet av internprissättningen för dessa transaktioner eller fastställer fördelningen av vinst till ett fast driftsställe.

      Företag är i intressegemenskap när ett företag deltar direkt eller indirekt i ett annat företags förvaltning, kontroll eller kapital, eller när samma personer deltar direkt eller indirekt i företagens förvaltning, kontroll eller kapital.

      Internpriser är de priser som ett företag använder vid överföring av fysiska varor eller immateriella tillgångar eller vid tillhandahållande av tjänster till företag i intressegemenskap, och internprissättning ska förstås i enlighet med detta.

  16. gränsöverskridande transaktion:

    vid tillämpning av punkt 14, en transaktion eller serie av transaktioner där

    1. inte samtliga parter i transaktionen eller serien av transaktioner har sin skatterättsliga hemvist i den medlemsstat som utfärdar, ändrar eller förnyar förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor,

    2. någon av parterna i transaktionen eller serien av transaktioner samtidigt har sin skatterättsliga hemvist i mer än en jurisdiktion,

    3. en av parterna i transaktionen eller serien av transaktioner bedriver affärsverksamhet i en annan jurisdiktion via ett fast driftsställe och transaktionen eller serien av transaktioner utgör en del av eller hela verksamheten vid det fasta driftsstället; en gränsöverskridande transaktion eller serie av transaktioner ska också omfatta de arrangemang som vidtagits av en person rörande affärsverksamhet i en annan jurisdiktion som den personen bedriver via ett fast driftsställe, eller

    4. transaktionen eller serien av transaktioner har gränsöverskridande verkan.

      Vid tillämpning av punkt 15 avses med gränsöverskridande transaktion en transaktion eller serie av transaktioner som rör företag i intressegemenskap som inte samtliga har sin skatterättsliga hemvist inom en enda jurisdiktions territorium eller där en transaktion eller serie av transaktioner har gränsöverskridande verkan.

  17. Vid tillämpning av punkterna 15 och 16 avses med företag varje form av bedrivande av affärsverksamhet.

  18. gränsöverskridande arrangemang: ett arrangemang som rör antingen mer än en medlemsstat eller en medlemsstat och ett tredjeland, om minst ett av följande villkor är uppfyllt:

    1. Att inte samtliga deltagare i arrangemanget har skatterättslig hemvist i samma jurisdiktion.

    2. En eller flera av deltagarna i arrangemanget samtidigt har sin skatterättsliga hemvist i fler än en jurisdiktion.

    3. En eller flera av deltagarna i arrangemanget bedriver affärsverksamhet i en annan jurisdiktion genom ett fast driftsställe beläget i den jurisdiktionen och arrangemanget utgör en del av eller hela verksamheten vid det fasta driftsstället.

    4. En eller flera av deltagarna i arrangemanget bedriver verksamhet i en annan jurisdiktion utan att ha sin skatterättsliga hemvist eller skapa ett fast driftställe beläget i den jurisdiktionen.

    5. Sådana arrangemang har en eventuell inverkan på det automatiska utbytet av upplysningar eller identifieringen av verkligt huvudmannaskap.

      Vid tillämpning av punkterna 18–25 i den här artikeln, artikel 8ab och bilaga IV ska ett arrangemang också omfatta en serie av arrangemang. Ett arrangemang kan bestå av flera steg eller delar.

  19. rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang: varje gränsöverskridande arrangemang som innehåller minst ett av de kännetecken som anges i bilaga IV.

  20. kännetecken: en karaktäristik eller egenskap i ett gränsöverskridande arrangemang som utgör en indikation på en potentiell risk för skatteflykt som förtecknas i bilaga IV.

  21. förmedlare: en person som utformar, marknadsför, organiserar eller tillgängliggör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang förgenomförande eller som förvaltar genomförandet.

    Med förmedlare avses också en person som, med beaktande av relevanta fakta och omständigheter och på grundval av de upplysningar som finns att tillgå och den relevanta sakkunskap och förståelse som krävs för att tillhandhålla sådana tjänster, vet eller skäligen kan förväntas veta att hon eller han har åtagit sig att, direkt eller genom andra personer, tillhandahålla hjälp, bistånd eller rådgivning med avseende på utformning, marknadsföring, organisation, tillgängliggörande för genomförande eller förvaltning av genomförande av ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang. Varje person ska ha rätt att tillhandahålla bevis för att en sådan person inte visste eller skäligen inte kunde förväntas veta att den personen deltog i ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang. I detta syfte får den personen hänvisa till alla relevanta fakta och omständigheter samt alla tillgängliga upplysningar och sina relevanta sakkunskaper och insikter.

    För att vara förmedlare ska en person uppfylla minst ett av följande ytterligare villkor:

    1. Ha sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat.

    2. Ha ett fast driftställe i en medlemsstat genom vilket tjänster avseende arrangemanget tillhandahålls.

    3. Vara registrerad i eller regleras av lagstiftningen i en medlemsstat.

    4. Vara registrerad hos en yrkesorganisation på området för juridisk rådgivning, skatterådgivning eller konsulttjänster i en medlemsstat.

  22. berörd skattebetalare: en person för vilken ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang tillgängliggörs för genomförande eller som är redo att genomföra ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang eller som har genomfört det första steget i ett sådant arrangemang.

  23. Vid tillämpning av artikel 8ab avses med anknutet företag en person som är närstående en annan person på minst ett av följande sätt:

    1. En person deltar i ledningen av en annan person genom att kunna utöva ett väsentligt inflytande över den andra personen.

    2. En person deltar i kontrollen av en annan person genom ett innehav som överstiger 25 % av rösterna.

    3. En person som har en del i kapitalet i en annan person genom en äganderätt som, direkt eller indirekt, överstiger 25 % av kapitalet.

    4. En person har rätt till 25 % eller mer av en annan persons vinster.

      Om mer än en person, som avses i leden a–d, deltar i ledning, kontroll, kapital eller vinster i samma person ska samtliga berörda personer betraktas som anknutna företag.

      Om samma personer, som avses i leden a–d, deltar i ledning, kontroll, kapital eller vinster i mer än en person ska samtliga berörda personer betraktas som anknutna företag.

      Vid tillämpning av denna punkt ska en person som agerar tillsammans med en annan person när det gäller rösträtter eller kapitalinnehav i en enhet anses inneha ett ägarintresse i samtliga rösträtter eller hela kapitalinnehavet i den enhet som innehas av den andra personen.

      Vid indirekta andelar ska uppfyllandet av villkoren i led c bedömas genom att andelarna på respektive nivå multipliceras med varandra. En person som innehar mer än 50 % av rösterna ska anses inneha 100 % av rösterna.

      En fysisk person, dennes make och dennes släktingar i upp- eller nedstigande led ska behandlas som en enda person.

  24. marknadsförbart arrangemang: ett gränsöverskridande arrangemang som utformas, marknadsförs, är redo för genomförande eller tillgängliggörs för genomförande utan att behöva anpassas i väsentlig omfattning.

  25. anpassat arrangemang: varje gränsöverskridande arrangemang som inte är ett marknadsförbart arrangemang.

  26. gemensam revision: en administrativ utredning som utförs gemensamt av de behöriga myndigheterna i två eller flera medlemsstater, och som är kopplad till en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för de behöriga myndigheterna i de medlemsstaterna.

  27. uppgiftsincident: en säkerhetsöverträdelse som leder till förstöring, förlust eller ändring eller olämplig eller obehörig åtkomst till, utlämning eller användning av uppgifter, inbegripet men inte begränsat till personuppgifter som överförts, lagrats eller på annat sätt behandlats, till följd av avsiktliga olagliga handlingar, försumlighet eller olycka. En uppgiftsincident kan röra uppgifters konfidentialitet, tillgänglighet och integritet.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

Artikel 4 Organisation

1.Varje medlemsstat ska, inom en månad från den 11 mars 2011, underrätta kommissionen om sin behöriga myndighet enligt detta direktiv och ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar.

Kommissionen ska göra informationen tillgänglig för de övriga medlemsstaterna och offentliggöra en förteckning över medlemsstaternas myndigheter i Europeiska unionens officiella tidning.

2.Den behöriga myndigheten ska utse ett centralt kontaktkontor. Den behöriga myndigheten ska ansvara för att underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta.

Det centrala kontaktkontoret får också utses som ansvarig för kontakterna med kommissionen. Den behöriga myndigheten ska ansvara för att underrätta kommissionen om detta.

3.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får utse kontaktorgan med den behörighet som tilldelas i enlighet med dess nationella lagstiftning eller policy. Det centrala kontaktkontoret ska ansvara för att hålla förteckningen över dessa kontaktorgan aktuell och ställa den till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna och för kommissionen.

4.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får utse behöriga tjänstemän. Det centrala kontaktkontoret ska ansvara för att hålla förteckningen över dessa behöriga tjänstemän aktuell och ställa den till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna och för kommissionen.

5.De tjänstemän som medverkar i administrativt samarbete enligt detta direktiv ska under alla omständigheter anses vara behöriga tjänstemän för detta ändamål i enlighet med villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna.

6.När ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman skickar eller tar emot en begäran eller ett svar på en begäran om samarbete, ska de underrätta det centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat i enlighet med de förfaranden som denna medlemsstat fastställer.

7.Om ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman tar emot en begäran om samarbete som faller utanför den behörighet som den tilldelas i enlighet med medlemsstatens nationella lagstiftning eller policy, ska de utan dröjsmål överlämna denna begäran till det centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat och underrätta den begärande myndigheten om detta. I ett sådant fall ska tidsfristen enligt artikel 7 börja löpa dagen efter det att begäran om samarbete överlämnas till det centrala kontaktkontoret.

Kapitel II Utbyte av upplysningar

Avsnitt I Utbyte av upplysningar på begäran

Artikel 5 Förfarande för utbyte av upplysningar på begäran

På begäran av den begärande myndigheten ska en anmodad myndighet till den begärande myndigheten lämna alla sådana upplysningar som avses i artikel 1.1 som den har tillgång till eller som den erhåller till följd av administrativa utredningar.

Artikel 5a Standarden "kan antas vara relevant"

1.2Vid en begäran som avses i artikel 5 antas de begärda upplysningarna vara relevanta om den begärande myndigheten vid den tidpunkt då begäran inges anser att det i enlighet med dess nationella rätt finns en rimlig möjlighet att de begärda upplysningarna kommer att vara relevanta för en eller flera skattebetalares skatteärenden, vare sig de identifieras med namn eller på annat sätt, och om det är motiverat med tanke på utredningens syfte.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

2.3För att visa att de begärda upplysningarna kan antas vara relevanta ska den begärande myndigheten förse den anmodade myndigheten med åtminstone följande upplysningar:

  1. Det beskattningsändamål för vilket upplysningarna begärs.

  2. Närmare uppgifter om vilka upplysningar som krävs för administration eller verkställighet av dess nationella rätt.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

3.4Om en begäran som avses i artikel 5 avser en grupp skattebetalare som inte kan identifieras individuellt ska den begärande myndigheten förse den anmodade myndigheten med åtminstone följande upplysningar:

  1. En detaljerad beskrivning av gruppen.

  2. En redogörelse för tillämplig lagstiftning och de fakta som föranleder antagandet att skattebetalarna i gruppen inte har följt tillämplig lagstiftning.

  3. En redogörelse för hur de begärda upplysningarna skulle underlätta fastställande av huruvida skattebetalarna i gruppen har följt tillämplig lagstiftning.

  4. När så är relevant, fakta och omständigheter i fråga om deltagande av en tredje part som aktivt har bidragit till att skattebetalarna i gruppen eventuellt inte har följt tillämplig lagstiftning.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

Artikel 6 Administrativa utredningar

1.Den anmodade myndigheten ska se till att de administrativa utredningar utförs som krävs för att få fram de upplysningar som avses i artikel 5.

2.Den begäran som avses i artikel 5 får innehålla en motiverad begäran om en särskild administrativ utredning. Om den anmodade myndigheten anser att det inte behövs någon administrativ utredning, ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.

2.5Den begäran som avses i artikel 5 får innehålla en motiverad begäran om en administrativ utredning. Om den anmodade myndigheten anser att det inte behövs någon administrativ utredning, ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direkriv (EU) 2021/514

3.För att erhålla de begärda upplysningarna eller genomföra den begärda administrativa utredningen ska den anmodade myndigheten följa samma förfaranden som den skulle ha gjort om den hade agerat på eget initiativ eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

4.Om den begärande myndigheten särskilt begär detta, ska den anmodade myndigheten tillhandahålla originalhandlingar, förutsatt att detta inte strider mot de gällande bestämmelserna i den anmodade myndighetens medlemsstat.

Artikel 7 Tidsfrister

1.Den anmodade myndigheten ska snarast möjligt, dock senast inom sex månader från det att begäran mottagits, lämna de upplysningar som avses i artikel 5.

Om emellertid den anmodade myndigheten redan har tillgång till upplysningarna ska den lämnas inom två månader.

1.6Den anmodade myndigheten ska snarast möjligt, dock senast inom tre månader från det att begäran mottagits, lämna de upplysningar som avses i artikel 5. Om den anmodade myndigheten inte kan besvara begäran inom den relevanta tidsfristen, ska den emellertid omedelbart och under alla omständigheter inom tre månader från mottagandet av begäran underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta och om den dag då den senast anser sig kunna besvara begäran. Tidsfristen ska inte vara längre än sex månader från det att begäran mottagits.

Om den anmodade myndigheten redan har tillgång till upplysningarna ska de emellertid lämnas inom två månader från den dagen.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direkriv (EU) 2021/514

2.För vissa särskilda fall kan den anmodade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än dem som anges i punkt 1.

3.Den anmodade myndigheten ska omedelbart och under alla omständigheter inom sju arbetsdagar från mottagandet, om möjligt på elektronisk väg, bekräfta för den begärande myndigheten att den har mottagit en begäran.

4.Den anmodade myndigheten ska inom en månad efter mottagandet av begäran underrätta den begärande myndigheten om eventuella brister i begäran och om den behöver ytterligare bakgrundsinformation. Om så är fallet ska de tidsfrister som fastställs i punkt 1 börja löpa dagen efter det att den anmodade myndigheten har erhållit den ytterligare information som behövs.

5.7Om den anmodade myndigheten inte kan besvara begäran inom den berörda tidsfristen, ska den omedelbart och under alla omständigheter inom tre månader från mottagandet av begäran underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta och om den dag som den anser sig kunna besvara begäran.

Denna punkt upphör att gälla den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

6.När den anmodade myndigheten inte har tillgång till de begärda upplysningarna eller inte kan besvara begäran om upplysningar eller vägrar att göra det av de skäl som anges i artikel 17, ska den omedelbart, och under alla omständigheter inom en månad efter mottagandet av begäran, underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta.

Avsnitt II Obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar

Artikel 8 Räckvidd och villkor för det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar

1.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska genom ett automatiskt utbyte av upplysningar till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna tillgängliga upplysningar rörande beskattningsperioder från och med den 1 januari 2014, avseende personer bosatta i den andra medlemsstaten när det gäller följande specificerade kategorier av inkomst och kapital såsom de får förstås enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som lämnar upplysningarna:

  1. Inkomster från anställning.

  2. Styrelsearvoden.

  3. Livförsäkringsprodukter som inte omfattas av andra unionsrättsakter om utbyte av upplysningar och andra liknande åtgärder.

  4. Pensioner.

  5. Ägande av och inkomster från fast egendom.

1.8Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska genom automatiskt utbyte av upplysningar till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna alla tillgängliga upplysningar avseende personer med hemvist i den andra medlemsstaten när det gäller följande specificerade kategorier av inkomst och kapital såsom de får förstås enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som lämnar upplysningarna:

  1. Inkomster från anställning.

  2. Styrelsearvoden.

  3. Livförsäkringsprodukter som inte omfattas av andra unionsrättsakter om utbyte av upplysningar och andra liknande åtgärder.

  4. Pensioner.

  5. Ägande av och inkomster från fast egendom.

  6. Royalties.

För beskattningsperioder som inleds den 1 januari 2024 eller senare ska medlemsstaterna sträva efter att ange det Skatteregistreringsnummer som utfärdats av hemvistmedlemsstaten till personer med hemvist i medlemsstaten när de lämnar sådana upplysningar som avses i första stycket.

Medlemsstaterna ska årligen underrätta kommissionen om minst två av de kategorier av inkomst och kapital som förtecknas i första stycket, med avseende på vilka de lämnar upplysningar om personer med hemvist i en annan medlemsstat.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

2.Före den 1 januari 2014 ska medlemsstaterna informera kommissionen om de kategorier som förtecknas i punkt 1 för vilka de har upplysningar tillgängliga. De ska informera kommissionen om eventuella senare ändringar i detta hänseende.

2.9Före den 1 januari 2024 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om minst fyra av de kategorier som förtecknas i punkt 1 första stycket, med avseende på vilka den behöriga myndigheten i varje medlemsstat genom automatiskt utbyte till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat ska lämna upplysningar om personer med hemvist i denna andra medlemsstat. Sådana upplysningar ska avse beskattningsbara perioder som inleds den 1 januari 2025 eller senare.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

3.En medlemsstats behöriga myndighet får meddela varje annan medlemsstats behöriga myndighet att den inte önskar erhålla upplysningar beträffande en eller flera av de kategorier av inkomst och kapital som avses i punkt 1. Den ska också underrätta kommissionen om detta.

Det kan tolkas som att en medlemsstat inte önskar få upplysningar i enlighet med punkt 1 om den inte informerar kommissionen om någon kategori alls för vilken den har upplysningar tillgängliga.

Direktiv (2014/107/EU)

3.10En medlemsstats behöriga myndighet får meddela varje annan medlemsstats behöriga myndighet att den inte önskar erhålla upplysningar beträffande en eller flera av de kategorier av inkomst och kapital som avses i punkt 1. Den ska också underrätta kommissionen om detta.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

3a.Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dess Rapporteringsskyldiga finansiella institut följer reglerna för rapportering och åtgärder för kundkännedom (due diligence) i bilagorna I och II och för att säkerställa att reglerna faktiskt genomförs och efterlevs i enlighet med avsnitt IX i bilaga I.

I enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om rapportering och åtgärder för kundkännedom i bilagorna I och II ska den behöriga myndigheten i varje medlemsstat, genom automatiskt utbyte av upplysningar och inom den tidsfrist som anges i punkt 6.b, till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna följande upplysningar om beskattningsperioder från och med den 1 januari 2016 avseende ett Rapporteringspliktigt konto:

  1. Namn, adress, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort (när det gäller fysiska personer) för varje Rapporteringsskyldig person som är Kontohavare av detta konto och, när det gäller Enheter som är Kontohavare och som efter tillämpning av reglerna om åtgärder för kundkännedom i enlighet med bilagorna fastställs ha en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer, Enhetens namn, adress och Skatteregistreringsnummer samt varje Rapporteringskyldig persons namn, adress, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort.

  2. Kontonummer (eller, om kontonummer saknas, funktionell motsvarighet till sådant).

  3. Det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets namn och identifikationsnummer (i förekommande fall).

  4. Kontots saldo eller värde (inklusive Kontantvärdet eller återköpsvärdet om det rör sig om ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal) vid utgången av relevant kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod, eller att kontot avslutats, om kontot avslutats under det aktuella kalenderåret eller den aktuella perioden.

  5. När det gäller Depåkonton:

    1. Totalt bruttobelopp för ränta, totalt bruttobelopp för utdelning och totalt bruttobelopp för annan inkomst som härrör från de tillgångar som förvaltas på kontot, och som i vart och ett av fallen betalats ut till eller krediterats kontot (eller med avseende på kontot) under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

    2. Total bruttoavkastning från försäljning eller inlösen av Finansiella tillgångar som betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod där det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet agerat förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för Kontohavaren.

  6. När det gäller Inlåningskonton, totalt bruttobelopp för ränta som betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

  7. När det gäller konton som inte anges i led e eller f, totalt bruttobelopp som under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod betalats ut till eller krediterats Kontohavaren med avseende på kontot och som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet står som garant för eller är gäldenär för, inklusive sammanlagt belopp för eventuella betalningar av inlösen som gjorts till Kontohavaren under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

Vid utbyte av upplysningar enligt denna punkt ska, om inget annat föreskrivs i denna punkt eller i bilagorna, belopp och typ för betalningar som görs avseende ett Rapporteringspliktigt konto fastställas i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som lämnar upplysningarna.

Första och andra styckena i denna punkt ska ha företräde framför punkt 1 c och alla andra unionens rättsliga instrument, inklusive rådets direktiv 2003/48/EG i den mån det berörda utbytet av upplysningar omfattas av punkt 1 c eller något annat av unionens rättsliga instrument, inklusive direktiv 2003/48/EG.

Direktiv (2014/107/EU)

4.har upphävts genom direktiv (EU) 2015/2376.

5.har upphävts genom direktiv (EU) 2015/2376.

6.Lämnande av upplysningar ska ske i enlighet med följande:

  1. För de kategorier som fastställs i punkt 1 ska upplysningarna lämnas åtminstone en gång om året, inom sex månader från utgången av det beskattningsår i medlemsstaten under vilket upplysningarna blev tillgängliga.

  2. För de upplysningar som fastställs i punkt 3a ska upplysningarna lämnas årligen, inom nio månader från utgången av det kalenderår eller den andra lämpliga rapporteringsperiod som upplysningarna gäller för.

Direktiv (2014/107/EU)

7.Före de datum som avses i artikel 29.1 ska kommissionen fastställa de praktiska formerna för det automatiska utbytet av upplysningar i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

7a.Varje medlemsstat ska senast den 31 juli 2015 till kommissionen överlämna sin förteckning över enheter och konton som ska betraktas som Icke rapporteringsskyldiga finansiella institut och Undantagna konton i enlighet med punkterna B.1 c och C.17 g i avsnitt VIII i bilaga I. Varje medlemsstat ska även underrätta kommissionen om eventuella ändringar i förteckningen. Kommissionen ska offentliggöra en samlad förteckning över de uppgifter den mottagit i Europeiska unionens officiella tidning och uppdatera den förteckningen vid behov.

Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa typer av Icke rapporteringsskyldiga finansiella institut och Undantagna konton uppfyller alla de krav som anges i punkterna B.1 c och C.17 g i avsnitt VIII i bilaga I och i synnerhet att ett Finansiellt instituts status som ett Icke rapporteringsskyldigt finansiellt institut eller ett kontos status som Undantaget konto inte äventyrar syftet med detta direktiv.

Direktiv (2014/107/EU)

8.Om medlemsstaterna i bilaterala eller multilaterala avtal som ingås med andra medlemsstater kommer överens om ett automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om ytterligare inkomst- och kapitalkategorier, ska de anmäla dessa avtal till kommissionen, som ska göra dessa avtal tillgängliga för alla övriga medlemsstater.

Artikel 8a Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning

1.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat där ett förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller ett förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förnyats efter den 31 december 2016 ska genom automatiskt utbyte lämna upplysningar om detta till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater samt Europeiska kommissionen, med den begränsning av de fall som anges i punkt 8 i denna artikel, i enlighet med de tillämpliga praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21.

Direktiv (EU) 2015/2376

2.Medlemsstatens behöriga myndighet ska, i enlighet med de tilllämpliga praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21, också lämna upplysningar till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater samt Europeiska kommissionen, med den begränsning av de fall som anges i punkt 8 i denna artikel, om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som har utfärdats, ändrats eller förlängts inom en period med början fem år före den 1 januari 2017.

Om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förlängts mellan den 1 januari 2012 och den 31 december 2013 ska sådana upplysningar lämnas under förutsättning att de fortfarande var giltiga den 1 januari 2014.

Om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning har utfärdats, ändrats eller förlängts mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2016 ska sådana upplysningar lämnas oavsett om de fortfarande är giltiga.

Medlemsstaterna får från det lämnande av upplysningar som avses i denna punkt undanta upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning som har utfärdats, ändrats eller förlängts före den 1 april 2016 till en särskild person eller grupp av personer, med undantag för dem som huvudsakligen bedriver finansiell verksamhet eller investeringsverksamhet, med en årlig nettoomsättning, enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU för hela gruppen, på mindre än 40.000.000 EUR (eller motsvarande summa i en annan valuta) under det beskattningsår som föregår dagen för utfärdande, ändring eller förnyelse av dessa förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning.

Direktiv (EU) 2015/2376

3.Bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning med tredjeländer ska undantas från det automatiska utbytet av upplysningar enligt denna artikel om det internationella skatteavtal enligt vilket förhandsbeskedet om prissättning förhandlades fram inte tillåter att upplysningar om det lämnas till tredje man. Sådana bilaterala eller multilaterala förhandsbesked om prissättning kommer att utbytas enligt artikel 9 om det internationella skatteavtal enligt vilket förhandsbeskedet om prissättning förhandlades fram tillåter att de lämnas ut och den behöriga myndigheten i tredjelandet ger sitt tillstånd till att upplysningarna lämnas ut.

När ett bilateralt eller multilateralt förhandsbesked om prissättning undantas från automatiskt utbyte av upplysningar enligt den första meningen i första stycket i denna punkt ska emellertid de upplysningar som anges i punkt 6 i denna artikel och som avses i den begäran som ledde till att ett sådant bilateralt eller multilateralt förhandsbesked om prissättning utfärdades i stället utbytas enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel.

Direktiv (EU) 2015/2376

4.Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas i det fall där ett förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor uteslutande gäller och omfattar en eller flera fysiska personers skatteärenden.

Direktiv (EU) 2015/2376

5.Utbytet av upplysningar ska ske i enlighet med följande:

  1. Med avseende på utbytet av upplysningar i enlighet med punkt 1, inom tre månader efter utgången av det kalenderhalvår under vilket förhandsbeskeden i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskeden om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades.

  2. Med avseende på utbytet av upplysningar i enlighet med punkt 2, före den 1 januari 2018.

Direktiv (EU) 2015/2376

5.11Utbytet av upplysningar ska ske i enlighet med följande:

  1. Med avseende på utbytet av upplysningar enligt punkt 1, utan dröjsmål efter det att förhandsbeskeden i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskeden om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades och senast tre månader efter utgången av det kalenderhalvår under vilket förhandsbeskeden i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskeden om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades.

  2. Med avseende på utbytet av upplysningar i enlighet med punkt 2, före den 1 januari 2018.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

6.De upplysningar som en medlemsstat ska lämna i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ska omfatta följande:

  1. Identiteten på personen, med undantag av fysiska personer, och när så är lämpligt den grupp av personer som den tillhör.

  2. En sammanfattning av innehållet i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, inbegripet en beskrivning av relevant affärsverksamhet eller relevanta transaktioner eller serier av transaktioner i abstrakta termer, som inte leder till att det röjs någon affärshemlighet, företagshemlighet eller yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller upplysning vars lämnande skulle strida mot allmän ordning.

  3. Datum då förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades.

  4. Startdatum för giltighetsperioden för förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, om detta anges.

  5. Slutdatum för giltighetsperioden för förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, om detta anges.

  6. Typen av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning.

  7. Beloppet för den transaktion eller serie av transaktioner som förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning avser, om det hänvisas till detta belopp i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning.

  8. En beskrivning av den uppsättning kriterier som används för att fastställa internprissättningen eller själva internpriset om det gäller ett förhandsbesked om prissättning.

  9. En angivelse av den metod som används för att fastställa internprissättningen eller själva internpriset om det gäller ett förhandsbesked om prissättning.

  10. En angivelse av eventuella andra medlemsstater som sannolikt kommer att beröras av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning.

  11. En angivelse av varje person, med undantag av fysiska personer, i eventuella andra medlemsstater som sannolikt kommer att beröras av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning (med angivande av vilka medlemsstater som de berörda personerna har anknytning till).

  12. En angivelse av huruvida de uppgifter som lämnas är baserade på förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning i sig eller på den begäran som avses i punkt 3 andra stycket i denna artikel.

Direktiv (EU) 2015/2376

6.12De upplysningar som en medlemsstat ska lämna i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ska omfatta följande:

  1. Identiteten på personen, med undantag av fysiska personer, och när så är lämpligt den grupp av personer som den tillhör.

  2. En sammanfattning av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, inbegripet en beskrivning av relevant affärsverksamhet eller relevanta transaktioner eller serier av transaktioner samt andra upplysningar som kan hjälpa den behöriga myndigheten att bedöma en potentiell skatterisk, utan att det leder till att det röjs någon affärshemlighet, företagshemlighet eller yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt eller upplysning vars lämnande skulle strida mot allmän ordning.

  3. Datum då förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning utfärdades, ändrades eller förnyades.

  4. Startdatum för giltighetsperioden för förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, om detta anges.

  5. Slutdatum för giltighetsperioden för förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning, om detta anges.

  6. Typen av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning.

  7. Beloppet för den transaktion eller serie av transaktioner som förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning avser, om det hänvisas till detta belopp i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning.

  8. En beskrivning av den uppsättning kriterier som används för att fastställa internprissättningen eller själva internpriset om det gäller ett förhandsbesked om prissättning.

  9. En angivelse av den metod som används för att fastställa internprissättningen eller själva internpriset om det gäller ett förhandsbesked om prissättning.

  10. En angivelse av eventuella andra medlemsstater som sannolikt kommer att beröras av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning.

  11. En angivelse av varje person, med undantag av fysiska personer, i eventuella andra medlemsstater som sannolikt kommer att beröras av förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning (med angivande av vilka medlemsstater som de berörda personerna har anknytning till).

  12. En angivelse av huruvida de uppgifter som lämnas är baserade på förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbeskedet om prissättning i sig eller på den begäran som avses i punkt 3 andra stycket i denna artikel.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

7.För att underlätta det utbyte av upplysningar som avses i punkt 6 i denna artikel ska kommissionen anta de praktiska arrangemang som krävs för att genomföra denna artikel, inbegripet åtgärder för att standardisera lämnandet av upplysningar enligt punkt 6 i denna artikel, som en del av förfarandet för att fastställa standardformuläret i artikel 20.5.

Direktiv (EU) 2015/2376

8.Upplysningar enligt definitionerna i punkt 6 a, b, h och k i denna artikel ska inte lämnas till Europeiska kommissionen.

Direktiv (EU) 2015/2376

9.Den behöriga myndigheten i de berörda medlemsstaterna, som fastställs i punkt 6 j, ska, om möjligt på elektronisk väg, bekräfta mottagandet av upplysningarna till den behöriga myndighet som tillhandahöll dem, utan dröjsmål och under alla omständigheter senast sju arbetsdagar efter mottagandet. Denna åtgärd ska tillämpas fram till dess att den katalog som avses i artikel 21.5 tas i drift.

Direktiv (EU) 2015/2376

10.Medlemsstaterna kan, i enlighet med artikel 5 och med beaktande av artikel 21.4, begära ytterligare upplysningar, inbegripet den fullständiga texten till förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor eller förhandsbesked om prissättning.

Direktiv (EU) 2015/2376

Artikel 8aa Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om land-för-land-rapporten

1.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att det Yttersta moderföretaget i en Multinationell koncern med skatterättslig hemvist på dess territorium eller någon annan Rapporteringsskyldig enhet i enlighet med avsnitt II i bilaga III, lämnar en land-för-land- rapport med avseende på sitt Rapporterade räkenskapsår inom tolv månader efter den sista dagen i den Multinationella koncernens Rapporterade räkenskapsår i enlighet med avsnitt II i bilaga III.

Direktiv (EU) 2016/881

2.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat där land-för-land- rapporten togs emot i enlighet med punkt 1 ska, genom automatiskt utbyte och inom den tidsfrist som anges i punkt 4, lämna land-för- land-rapporten till varje annan medlemsstat i vilken, enligt upplysningarna i land-för-land-rapporten, en eller flera Ingående enheter i den Multinationella koncern till vilken den Rapporteringsskyldiga enheten hör antingen har skatterättslig hemvist eller är skattskyldiga avseende den affärsverksamhet som bedrivs genom ett fast driftställe.

Direktiv (EU) 2016/881

3.Land-för-land-rapporten ska innehålla följande upplysningar om den Multinationella koncernen:

  1. Sammanställda upplysningar om intäkter, resultat före inkomstskatt, betald inkomstskatt, upplupen inkomstskatt, aktiekapital, ackumulerade vinstmedel, antal anställda och andra materiella anläggningstillgångar än kontanter eller likvida medel avseende varje jurisdiktion i vilken den Multinationella koncernen bedriver verksamhet.

  2. En identifiering av varje Ingående enhet i den Multinationella koncernen med angivande av jurisdiktion för den Ingående enhetens skatterättsliga hemvist och av den jurisdiktion enligt vars lagstiftning den Ingående enheten har bildats, om denna skiljer sig från jurisdiktionen för skatterättslig hemvist, samt den Ingående enhetens huvudsakliga ekonomiska verksamhet eller verksamheter.

Direktiv (EU) 2016/881

4.Upplysningarna ska lämnas inom 15 månader efter den sista dagen av det Räkenskapsår för den Multinationella koncernen som land-för- land-rapporten avser. Den första land-för-land-rapporten ska lämnas för det Räkenskapsår för den Multinationella koncernen som inleds den 1 januari 2016 eller senare, vilket ska ske inom 18 månader efter den sista dagen i detta Räkenskapsår.

Direktiv (EU) 2016/881

Artikel 8ab Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang

1.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att förmedlaren till de behöriga myndigheterna lämnar upplysningar, som de har kännedom om, äger eller kontrollerar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, inom 30 dagar räknat från

  1. dagen efter det att det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget tillgängliggörs för genomförande, eller

  2. dagen efter det att det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget är redo för genomförande, eller

  3. när det första steget i genomförandet av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget har tagits,

    beroende på vilket som inträffar först.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket ska de förmedlare som avses i artikel 3.21 andra stycket också vara skyldiga att lämna upplysningar inom 30 dagar räknat från dagen efter det att de, direkt eller genom andra personer, tillhandahöll hjälp, bistånd eller rådgivning.

Direktiv (EU) 2018/822

2.Vad gäller marknadsförbara arrangemang ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att förmedlaren var tredje månad upprättar en rapport med en uppdatering som innehåller nya rapporteringspliktiga upplysningar som avses i punkt 14 a, d, g och h och som har blivit tillgängliga sedan den senaste rapporteringen.

Direktiv (EU) 2018/822

3.Om en förmedlare är skyldig att lämna upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang till de behöriga myndigheterna i mer än en medlemsstat ska sådana upplysningar endast lämnas i den medlemsstat som avses först enligt nedan:

  1. Den medlemsstat där förmedlaren har sin skatterättsliga hemvist.

  2. Den medlemsstat där förmedlaren har ett fast driftställe genom vilket tjänster avseende arrangemanget tillhandahålls.

  3. Den medlemsstat där förmedlaren är registrerad eller vars lagstiftning denne regleras av.

  4. Den medlemsstat där förmedlaren är registrerad hos en yrkesorganisation avseende juridisk rådgivning, skatterådgivning eller konsulttjänster.

Direktiv (EU) 2018/822

4.När det enligt punkt 3 föreligger en skyldighet att rapportera flera gånger ska förmedlaren vara undantagen från skyldigheten att lämna upplysningar om denne, i enlighet med nationell lagstiftning, kan bevisa att samma upplysningar har lämnats i en annan medlemsstat.

Direktiv (EU) 2018/822

5.Varje medlemsstat får vidta nödvändiga åtgärder för att ge förmedlare rätten till ett undantag från skyldigheten att lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang om den rapporteringsskyldigheten skulle strida mot de yrkesmässiga privilegierna enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstaten. Under sådana omständigheter ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att förmedlarna utan dröjsmål underrättar eventuella andra förmedlare eller, om ingen sådan förmedlare finns, berörda skattebetalare om deras rapporteringsskyldighet i enlighet med punkt 6.

Förmedlare får bara vara berättigade till ett undantag enligt det första stycket i den mån de bedriver verksamhet inom ramen för de relevanta nationella lagar som styr deras yrken.

Direktiv (EU) 2018/822

6.Om det inte finns någon förmedlare eller om förmedlaren underrättar den berörda skattebetalaren eller en annan förmedlare om tillämpningen av ett undantag i enlighet med punkt 5, ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att den andra underrättade förmedlaren eller, om ingen sådan finns, den berörda skattebetalaren, ska vara skyldig att lämna upplysningar om ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang.

Direktiv (EU) 2018/822

7.Den berörda skattebetalare som är ålagd rapporteringsskyldigheten ska lämna upplysningar inom 30 dagar, med början dagen efter det att det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget görs tillgängligt för genomförande av den berörda skattebetalaren, eller är redo för genomförande av den berörda skattebetalaren, eller när det första steget av genomförandet har tagits med avseende på den berörda skattebetalaren, beroende på vilket som inträffar först.

Om en berörd skattebetalare är skyldig att lämna upplysningar om det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget till de behöriga myndigheterna i mer än en medlemsstat ska sådana upplysningar endast lämnas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som avses först enligt nedan:

  1. Den medlemsstat där den berörda skattebetalaren har sin skatterättsliga hemvist.

  2. Den medlemsstat där den berörda skattebetalaren har ett fast driftställe som gynnas av arrangemanget.

  3. Den medlemsstat där den berörda skattebetalaren uppbär inkomst eller genererar vinster, även om den berörda skattebetalaren varken har sin skatterättsliga hemvist eller ett fast driftställe i någon medlemsstat.

  4. Den medlemsstat där den berörda skattebetalaren bedriver verksamhet, även om den berörda skattebetalaren varken har sin skatterättsliga hemvist eller ett fast driftställe i någon medlemsstat.

Direktiv (EU) 2018/822

8.När det enligt punkt 7 föreligger en skyldighet att rapportera flera gånger ska den berörda skattebetalaren vara undantagen från skyldigheten att lämna upplysningar om denne, i enlighet med nationell lagstiftning, kan bevisa att samma upplysningar har lämnats i en annan medlemsstat.

Direktiv (EU) 2018/822

9.Om det finns mer än en förmedlare ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att samtliga förmedlare som deltar i samma rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang ska vara skyldiga att lämna upplysningar om det arrangemanget.

En förmedlare ska endast undantas från skyldigheten att lämna upplysningar om denne, i enlighet med nationell lagstiftning, kan bevisa att samma upplysningar som avses i punkt 14 redan har lämnats av en annan förmedlare.

Direktiv (EU) 2018/822

10.Om rapporteringsskyldigheten åligger den berörda skattebetalaren och det finns mer än en berörd skattebetalare ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att den berörda skattebetalare som ska lämna upplysningar i enlighet med punkt 6 är den som avses först enligt nedan:

  1. Den berörda skattebetalare som kom överens om det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget med förmedlaren.

  2. Den berörda skattebetalare som hanterar genomförandet av arrangemanget.

En berörd skattebetalare ska endast undantas från skyldigheten att lämna upplysningar om denne, i enlighet med nationell lagstiftning, kan bevisa att samma upplysningar som avses i punkt 14 redan har lämnats av en annan berörd skattebetalare.

Direktiv (EU) 2018/822

11.Varje medlemsstat får vidta nödvändiga åtgärder för att ålägga varje berörd skattebetalare att lämna upplysningar om sin användning av arrangemanget till skattemyndigheten under vart och ett av de år som denne använder det.

Direktiv (EU) 2018/822

12.Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att ålägga förmedlare och berörda skattebetalare att lämna upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang där det första steget genomfördes mellan den 25 juni 2018 och den 30 juni 2020. Förmedlare och berörda skattebetalare, beroende på vad som är tillämpligt, ska senast den 31 augusti 2020 lämna upplysningar om dessa rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang.

Direktiv (EU) 2018/822

13.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat i vilken upplysningar har lämnats in i enlighet med punkterna 1–12 i den här artikeln ska, genom automatiskt utbyte, lämna de upplysningar som specificeras i punkt 14 i den här artikeln till de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater, i enlighet med de praktiska arrangemang som antagits i enlighet med artikel 21.

Direktiv (EU) 2018/822

14.De upplysningar som den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska lämna enligt punkt 13 ska omfatta följande, beroende på vad som är tillämpligt:

  1. Identiteten på förmedlare och berörda skattebetalare, inklusive deras namn, födelsedatum och födelseort (när det gäller en fysisk person), skatterättslig hemvist, skatteregistreringsnummer och, när så är lämpligt, personer som är anknutna företag till den berörda skattebetalaren.

  2. Uppgifter om de kännetecken som anges i bilaga IV som gör det gränsöverskridande arrangemanget rapporteringspliktigt.

  3. En sammanfattning av innehållet i det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget, inbegripet en hänvisning till det namn som allmänt används, om sådant finns, och en beskrivning i abstrakta termer av relevant affärsverksamhet eller relevanta arrangemang, som inte leder till att det röjs någon affärshemlighet, företagshemlighet eller yrkeshemlighet, eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt, eller upplysning vars lämnande skulle strida mot allmän ordning.

  4. Det datum då det första steget i genomförandet av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget inleds eller har inletts.

  5. Uppgifter om de nationella bestämmelser som ligger till grund för det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget.

  6. Värdet av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget.

  7. Angivelse av den eller de berörda skattebetalarnas medlemsstat och varje annan medlemsstat som sannolikt kommer att beröras av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget.

  8. Angivelse av varje annan person i en medlemsstat som sannolikt kommer att beröras av det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget, med angivande av till vilka medlemsstater en sådan person är knuten.

Direktiv (EU) 2018/822

15.Det faktum att skattemyndigheterna inte reagerar mot ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang ska inte innebära ett godtagande av giltigheten eller den skattemässiga behandlingen av detta arrangemang.

Direktiv (EU) 2018/822

16.För att underlätta det utbyte av upplysningar som avses i punkt 13 i den här artikeln ska kommissionen anta de praktiska arrangemang som krävs för att genomföra denna artikel, inbegripet åtgärder för att standardisera lämnandet av de upplysningar som anges i punkt 14 i den här artikeln, som en del av förfarandet för att fastställa det standardformulär som anges i artikel 20.5.

Direktiv (EU) 2018/822

17.Kommissionen ska inte ha tillgång till de upplysningar som avses i punkt 14 a, c och h.

Direktiv (EU) 2018/822

18.Det automatiska utbytet av upplysningar ska äga rum inom en månad från slutet av det kvartal under vilket upplysningarna lämnades. De första upplysningarna ska utbytas senast den 31 oktober 2020.

Direktiv (EU) 2018/822

Artikel 8ac Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som rapporteras av plattformsoperatörer

1.13Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer genomför de förfaranden för kundkännedom och uppfyller de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III i bilaga V. Varje medlemsstat ska även säkerställa att åtgärderna faktiskt genomförs och efterlevs i enlighet med avsnitt IV i bilaga V.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

2.14Enligt de tillämpliga förfarandena för kundkännedom och rapporteringskraven i avsnitten II och III i bilaga V ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat, när rapportering i enlighet med punkt 1 har ägt rum, genom automatiskt utbyte av upplysningar och inom den tidsfrist som anges i punkt 3, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken det enligt avsnitt II punkt D i bilaga V har fastställts att den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist och, om den Rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom, i alla händelser till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen, lämna följande upplysningar om varje Rapporteringspliktig säljare:

  1. Namn, registrerad företagsadress, Skatteregistreringsnummer och, där så är relevant, det unika identifieringsnummer som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tilldelats enligt punkt 4 första stycket samt företagsnamn för den eller de Plattformar som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens rapportering avser.

  2. För- och efternamn för en Rapporteringspliktig säljare som är en fysisk person och registrerat namn för en Rapporteringspliktiga säljare som är en Enhet.

  3. Primär adress.

  4. Eventuellt Skatteregistreringsnummer för den Rapporteringspliktiga säljaren, inbegripet varje utfärdande medlemsstat, eller, om Skatteregistreringsnummer saknas, födelseort för en Rapporteringspliktig säljare som är en fysisk person.

  5. Bolagsregistreringsnummer för en Rapporteringspliktig säljare som är en Enhet.

  6. Den Rapporteringspliktiga säljarens Registreringsnummer för mervärdesskatt om sådant finns tillgängligt.

  7. Födelsedatum för en Rapporteringspliktiga säljare som är en fysisk person.

  8. Identifikationskod för finansiellt konto för det konto till vilket Ersättningen betalas eller krediteras, i den mån den finns tillgänglig för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, och om den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist i enlighet med avsnitt II punkt D i bilaga V inte har underrättat de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för finansiellt konto för detta ändamål.

  9. Om namnet skiljer sig från namnet på den Rapporteringspliktiga säljaren, utöver Identifikationskoden för finansiellt konto, namn på innehavaren av det finansiella konto till vilket Ersättningen betalas eller krediteras, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, samt eventuella andra finansiella identifieringsuppgifter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till med avseende på den kontoinnehavaren.

  10. Varje medlemsstat i vilken det enligt avsnitt II punkt D i bilaga V har fastställts att den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist.

  11. Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berördaverksamheter för vilka Ersättningen betalades eller krediterades.

  12. Eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringsskyldiga plattformen har innehållit eller tagit ut under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden.

Om den Rapporteringspliktiga säljaren tillhandahåller tjänster för uthyrning av fast egendom ska följande ytterligare upplysningar lämnas:

  1. Adress för varje Förtecknad egendom, fastställd på grundval av de förfaranden som anges i avsnitt II punkt E i bilaga V och respektive lagfartsnummer eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat där den är belägen, om sådana uppgifter finns tillgängliga.

  2. Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter som tillhandahålls med avseende på varje Förtecknad egendom.

  3. När uppgifter om det finns tillgängliga, det antal dagar som varje Förtecknad egendom var uthyrd under den Rapporteringspliktiga perioden samt varje Förtecknad egendoms typ.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

3.15Lämnandet av upplysningar enligt punkt 2 i denna artikel ska ske med användning av det standardiserade datorformat som avses i artikel 20.4 inom två månader efter utgången av den Rapporteringspliktiga period som de rapporteringskrav som gäller för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens avser. De första upplysningarna ska lämnas för Rapporteringspliktiga perioder från och med den 1 januari 2023.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

4.16För att uppfylla rapporteringskraven enligt punkt 1 i denna artikel ska varje medlemsstat fastställa nödvändiga regler med krav på att en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b i bilaga V ska registrera sig inom unionen. Den behöriga myndigheten i registreringsmedlemsstaten ska tilldela sådana Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer ett unikt identifieringsnummer.

Medlemsstaterna ska fastställa regler enligt vilka en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får välja att registrera sig hos de behöriga myndigheterna i en enda medlemsstat i enlighet med de regler som fastställs i avsnitt IV punkt F i bilaga V. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att kunna kräva att en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b i bilaga V, vars registrering har återkallats i enlighet med avsnitt IV punkt F.7 i bilaga V, endast kan tillåtas att återregistrera sig på villkor att operatören tillhandahåller myndigheterna i en berörd medlemsstat lämpliga försäkringar avseende sitt åtagande att följa rapporteringskraven inom unionen, inbegripet eventuella icke uppfyllda rapporteringskrav.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de praktiska arrangemang som är nödvändiga för registrering och identifiering av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

5.17Om en Plattformsoperatör bedöms vara en Undantagen plattformsoperatör ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där detta visades i enlighet med avsnitt I punkt A.3 i bilaga V underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om detta och om alla eventuella efterföljande ändringar.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

6.18Kommissionen ska senast den 31 december 2022 upprätta ett centralt register i vilket de upplysningar som är föremål för underrättelse i enlighet med punkt 5 i denna artikel och som lämnas i enlighet med avsnitt IV punkt F.2 i bilaga V ska registreras. Det centrala registret ska vara tillgängligt för de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

7.19Kommissionen ska genom genomförandeakter, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, fastställa huruvida de upplysningar som måste utbytas automatiskt enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga – i den mening som avses i avsnitt I punkt A.7 i bilaga V – med de upplysningar som anges i avsnitt III punkt B i bilaga V. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

En medlemsstat som begär en sådan åtgärd som avses i första stycket ska sända en motiverad begäran till kommissionen.

Om kommissionen anser sig sakna de upplysningar som krävs för att bedöma begäran ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter mottagandet av begäran och ange vilka ytterligare upplysningar som krävs. När kommissionen har erhållit alla de upplysningar som den anser vara nödvändiga ska den inom en månad underrätta den begärande medlemsstaten om detta och lämna de relevanta upplysningarna till den kommitté som avses i artikel 26.2.

När kommissionen agerar på eget initiativ ska den anta en genomförandeakt enligt första stycket först efter det att en medlemsstat har ingått ett avtal mellan behöriga myndigheter med en jurisdiktion utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar om säljare som har inkomster från verksamheter som förmedlas via Plattformar.

Vid fastställandet av huruvida upplysningarna är likvärdiga i den mening som avses i första stycket med avseende på en Berörd verksamhet, ska kommissionen vederbörligen beakta i vilken mån det system som upplysningarna grundar sig på motsvarar vad som anges i bilaga V, särskilt med avseende på följande:

  1. Definitionerna av Rapporteringsskyldig plattformsoperatör, Rapporteringspliktig säljare och Berörd verksamhet.

  2. De förfaranden som ska tillämpas för att identifiera Rapporteringspliktiga säljare.

  3. Rapporteringskraven.

  4. De regler och administrativa förfaranden som jurisdiktioner utanför unionen ska ha infört för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som fastställs i det systemet.

Samma förfarande ska gälla för fastställandet av att upplysningarna inte längre är likvärdiga.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

Artikel 8b Statistik om automatiska utbyten

1.Före den 1 januari 2018 ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen statistik för det berörda året om omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar enligt artiklarna 8 och 8a och, i den omfattning det är möjligt, information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med de utbyten som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skatteförvaltningar och för tredje man.

Direktiv (EU) 2015/2376

1.20Medlemsstaterna ska årligen tillhandahålla kommissionen statistik avseende omfattningen av automatiska utbyten enligt artiklarna 8.1, 8.3a, 8aa och 8ac och information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med utbyten som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skatteförvaltningar och för tredje parter.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

2.21Före den 1 januari 2019 ska kommissionen lägga fram en rapport med en översyn över och bedömning av den statistik och information som mottagits i enlighet med punkt 1 i denna artikel angående frågor såsom administrativa och andra relevanta kostnader samt fördelar med det automatiska utbytet av upplysningar liksom praktiska aspekter i samband med detta. Om det bedöms som lämpligt ska kommissionen lägga fram ett förslag för rådet om kategorierna och villkoren i artikel 8.1, inbegripet villkoret att upplysningar om personer med hemvist i andra medlemsstater ska vara tillgängliga, eller de poster som anges i artikel 8.3a, eller båda.

När rådet behandlar ett förslag från kommissionen ska det bedöma möjligheterna att ytterligare förstärka effektiviteten och funktionen av det automatiska utbytet av upplysningar och förbättra dess standard i syfte att uppnå följande:

  1. Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska, genom automatiskt utbyte, till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna upplysningar rörande beskattningsperioder från och med den 1 januari 2019 avseende personer med hemvist i den andra medlemsstaten när det gäller samtliga kategorier av inkomst och kapital i artikel 8.1 såsom de ska förstås enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som lämnar upplysningarna.

  2. Förteckningarna över kategorier och poster i artikel 8.1 och 8.3a ska utvidgas så att de omfattar andra kategorier och poster, däribland royalties.

Denna punkt upphör att gälla den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2015/2376

Avsnitt III Utbyte av upplysningar utan föregående begäran

Artikel 9 Räckvidd och villkor för utbyte av upplysningar utan föregående begäran

1.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska lämna de upplysningar som avses i artikel 1.1 till den behöriga myndigheten i varje annan berörd medlemsstat i följande fall:

  1. Den behöriga myndigheten i den ena medlemsstaten har skäl att anta att det kan uppstå ett skattebortfall i den andra medlemsstaten.

  2. En skattskyldig erhåller en skattenedsättning eller skattebefrielse i en medlemsstat vilket skulle föranleda en ökning av skatten eller till skattskyldighet i den andra medlemsstaten.

  3. Affärstransaktioner mellan en skattskyldig i en medlemsstat och en skattskyldig i den andra medlemsstaten genomförs genom ett eller flera länder på ett sådant sätt att det kan leda till skattebortfall i den ena eller andra medlemsstaten eller i båda.

  4. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat har skäl att anta att ett skattebortfall kan bli följden av artificiella överföringar av vinster inom koncerner.

  5. Upplysningar som har lämnats till den ena medlemsstaten av den andra medlemsstatens behöriga myndighet har gjort det möjligt att erhålla upplysningar som kan vara relevanta för fastställande av skattskyldighet i den senare medlemsstaten.

2.De behöriga myndigheterna i vardera medlemsstat får, genom utbyte utan föregående begäran, till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna överlämna alla upplysningar som de har kännedom om och som kan vara användbara för behöriga myndigheter i de övriga medlemsstaterna:

Artikel 10 Tidsfrister

1.Den behöriga myndighet för vilken sådana upplysningar som avses i artikel 9.1 blir tillgängliga ska överlämna dessa upplysningar till den behöriga myndigheten i varje annan berörd medlemsstat snarast möjligt, dock senast en månad efter det att de blir tillgängliga.

2.Den behöriga myndighet till vilken uppgifterna har överlämnats enligt artikel 9 ska, om möjligt på elektronisk väg, bekräfta mottagandet av uppgifterna för den behöriga myndighet som tillhandahöll dem, omedelbart och under alla omständigheter senast sju arbetsdagar efter mottagandet.

Kapitel III Andra former av administrativt samarbete

Avsnitt I Närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar

Artikel 11 Räckvidd och villkor

1.I syfte att utbyta sådana upplysningar som avses i artikel 1.1, får tjänstemän som bemyndigats av den begärande myndigheten, efter överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den anmodade myndigheten och på de villkor som fastställts av den anmodade myndigheten,

  1. närvara vid de kontor där förvaltningsmyndigheterna i den anmodade medlemsstaten utför sina arbetsuppgifter,

  2. närvara vid administrativa utredningar som utförs på den anmodade medlemsstatens territorium.

Om de begärda upplysningarna finns i dokumentation som den anmodade myndighetens tjänstemän har tillgång till, ska den begärande myndighetens tjänstemän få kopior av denna.

1.22I syfte att utbyta sådana upplysningar som avses i artikel 1.1 får den behöriga myndigheten i en medlemsstat begära att den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat tillåter tjänstemän som bemyndigats av den förstnämnda myndigheten, och i enlighet med de förfaranderegler som fastställts av den sistnämnda myndigheten, att

  1. närvara vid de kontor där förvaltningsmyndigheterna i den anmodade medlemsstaten utför sina arbetsuppgifter,

  2. närvara vid de administrativa utredningar som utförs på den anmodade medlemsstatens territorium,

  3. delta via elektroniska kommunikationsmedel i de administrativa utredningar som utförs av den anmodade medlemsstaten, när så är lämpligt.

Den anmodade myndigheten ska besvara en begäran i enlighet med första stycket inom 60 dagar från det att begäran mottagits, för att meddela den begärande myndigheten sitt samtycke eller en motiverad vägran.

Om de begärda upplysningarna finns i dokumentation som den anmodade myndighetens tjänstemän har tillgång till, ska tjänstemännen vid den begärande myndigheten ges kopior av denna dokumentation.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

2.I den utsträckning som detta är tillåtet enligt lagstiftningen i den anmodade medlemsstaten kan det i den överenskommelse som avses i punkt 1 föreskrivas att när tjänstemän från den begärande myndigheten närvarar vid administrativa utredningar får de intervjua personer och granska handlingar.

Om den person som är föremål för utredning vägrar att respektera de utredningsåtgärder som vidtas av tjänstemän från den begärande myndigheten, ska den anmodade myndigheten behandla den vägran som om den hade skett mot dess egna tjänstemän.

2.23Om tjänstemän vid den begärande myndigheten är närvarande under administrativa utredningar eller deltar i administrativa utredningar via elektroniska kommunikationsmedel får de intervjua personer och granska handlingar med förbehåll för de förfaranderegler som fastställts av den anmodade medlemsstaten.

Om den person som är föremål för utredning vägrar att respektera de utredningsåtgärder som vidtas av tjänstemän från den begärande myndigheten, ska den anmodade myndigheten behandla den vägran som om den hade skett mot dess egna tjänstemän.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

3.De bemyndigade tjänstemän från den begärande myndigheten som uppehåller sig i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 1 ska alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt, där deras identitet och befattning anges.

Avsnitt II Samtidiga kontroller

Artikel 12 Samtidiga kontroller

1.När två eller flera medlemsstater kommer överens om att på respektive eget territorium utföra samtidiga kontroller av en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse för dem i syfte att utbyta erhållna upplysningar, ska punkterna 2, 3 och 4 tilllämpas.

2.Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska självständigt identifiera de personer beträffande vilka de avser att föreslå en samtidig kontroll. Den ska underrätta den behöriga myndigheten i de övriga berörda medlemsstaterna om de ärenden beträffande vilka den avser föreslå en samtidig kontroll och därvid motivera sina val.

Den ska ange den tidsperiod under vilken sådana kontroller ska utföras.

3.Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska avgöra om den önskar delta i samtidiga kontroller. Den ska meddela den behöriga myndighet som föreslagit en samtidig kontroll sitt samtycke till att delta i kontrollen eller en motiverad vägran att delta.

3.24Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska besluta om den önskar delta i samtidiga kontroller. Den ska meddela den myndighet som föreslagit en samtidig kontroll sitt samtycke eller en motiverad vägran inom 60 dagar från det att förslaget mottagits.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

4.Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat ska utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna kontrollen.

Avsnitt IIa Gemensamma revisioner

Artikel 12a Gemensamma revisioner

1.25Den behöriga myndigheten i en eller flera medlemsstater får begära att den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat (eller i andra medlemsstater) ska utföra en gemensam revision. Den anmodade behöriga myndigheten ska besvara begäran om gemensam revision inom 60 dagar från mottagandet av begäran. Den anmodade behöriga myndigheten får avslå en begäran om gemensam revision från den behöriga myndigheten i en medlemsstat om det finns motiverade skäl.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2024 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

2.26Gemensamma revisioner ska utföras på ett på förhand överenskommet och samordnat sätt, inbegripet språkordningen, av de behöriga myndigheterna i den begärande och den anmodade medlemsstaten och i enlighet med lagarna och förfarandekraven i den medlemsstat där aktiviteterna i en gemensam revision äger rum. I varje medlemsstat där aktiviteter i en gemensam revision äger rum ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna den gemensamma revisionen i den medlemsstaten.

Vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för tjänstemän från medlemsstater som deltar i den gemensamma revisionen, när de närvarar vid utförandet av aktiviteter i en annan medlemsstat, ska fastställas i enlighet med lagarna i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum. Tjänstemän från en annan medlemsstat ska följa lagstiftningen i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, men de får inte utöva några befogenheter som går utöver de befogenheter som de har enligt den egna medlemsstatens lagar.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2024 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

3.27Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum vidta nödvändiga åtgärder för att

  1. tillåta att tjänstemän från andra medlemsstater som deltar i aktiviteterna i en gemensam revision intervjuar personer och granskar handlingar tillsammans med tjänstemännen i den medlemsstat där aktiviteterna i den gemensamma revisionen äger rum, med förbehåll för de förfaranderegler som fastställts av den medlemsstat där dessa aktiviteter äger rum,

  2. säkerställa att bevisning som insamlas under aktiviteterna i den gemensamma revisionen kan bedömas, inbegripet med avseende på dess tillåtlighet, på samma rättsliga villkor som vid en revision som utförs i den medlemsstaten där endast den medlemsstatens tjänstemän deltar, inbegripet under ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande, och

  3. säkerställa att den eller de personer som är föremål för en gemensam revision eller som påverkas av den åtnjuter samma rättigheter och har samma skyldigheter som vid en revision där endast den medlemsstatens tjänstemän deltar, inbegripet under ett eventuellt förfarande för klagomål, översyn eller överklagande.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2024 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

4.28När behöriga myndigheter i två eller flera medlemsstater utför en gemensam revision ska de sträva efter att enas om fakta och omständigheter av relevans för den gemensamma revisionen och sträva efter att nå en överenskommelse om skattesituationen för den eller de granskade personerna baserat på resultaten av den gemensamma revisionen. Slutsatserna från den gemensamma revisionen ska inkluderas i en slutrapport. Frågeställningar som de behöriga myndigheterna är överens om ska återges i slutrapporten och beaktas i de relevanta instrument som utfärdas av de behöriga myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna till följd av den gemensamma revisionen.

Om inte annat följer av första stycket ska de åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat eller någon av dess tjänstemän till följd av en gemensam revision och eventuella ytterligare förfaranden som äger rum i den medlemsstaten, såsom ett beslut av skattemyndigheterna, ett överklagandeförfarande eller förlikningsförfarande i samband med ett sådant, ske i enlighet med den medlemsstatens nationella rätt.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2024 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

5.29Den eller de granskade personerna ska underrättas om resultatet av den gemensamma revisionen och få en kopia av slutrapporten inom 60 dagar från utfärdandet av slutrapporten.”

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2024 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Avsnitt III Administrativ delgivning

Artikel 13 Begäran om delgivning

1.På begäran av den behöriga myndigheten i en medlemsstat ska den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, i enlighet med gällande bestämmelser om delgivning av liknande handlingar i den anmodade medlemsstaten, delge mottagaren alla handlingar och beslut som kommer från de administrativa myndigheterna i den begärande medlemsstaten och som rör tillämpningen på dess territorium av lagstiftning om skatter som omfattas av detta direktiv.

2.Begäran om delgivning ska innehålla uppgift om ämnet för den handling eller det beslut som ska delges och om mottagarens namn och adress samt all annan information som kan underlätta identifiering av mottagaren.

3.Den anmodade myndigheten ska omedelbart underrätta den begärande myndigheten om hur begäran om delgivning har behandlats, framför allt om den dag då handlingen eller beslutet delgivits mottagaren.

4.Den begärande myndigheten ska begära delgivning i enlighet med denna artikel enbart när den inte kan utföra delgivning i enlighet med gällande bestämmelser om delgivning av berörda handlingar i den begärande medlemsstaten eller där sådan delgivning skulle medföra orimliga svårigheter. En medlemsstats behöriga myndighet får delge alla handlingar direkt med rekommenderad post eller på elektronisk väg till en person som befinner sig på en annan medlemsstats territorium.

Avsnitt IV Återkoppling

Artikel 14 Villkor

1.När en behörig myndighet lämnar upplysningar i enlighet med artikel 5 eller artikel 9 får den begära att den behöriga myndighet som tar emot upplysningarna ger återkoppling om detta. Om återkoppling begärs, ska den behöriga myndighet som tog emot upplysningarna, med beaktande av de tillämpliga reglerna om skattesekretess och skydd av uppgifter i dess medlemsstat, så snart som möjligt men dock senast inom tre månader efter det att resultatet av användningen av de begärda upplysningarna har blivit känt, översända återkoppling till den behöriga myndighet som lämnade upplysningarna. Kommissionen ska fastställa de praktiska formerna i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

2.Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ge återkoppling rörande det automatiska utbytet av upplysningar till de övriga berörda medlemsstaterna en gång per år i enlighet med en bilateral överenskommelse om de praktiska formerna för återkopplingen.

Avsnitt V Utbyte av bästa praxis och erfarenheter

Artikel 15 Räckvidd och villkor

1.Tillsammans med kommissionen ska medlemsstaterna utreda och utvärdera det administrativa samarbetet som följer av detta direktiv och dela med sig av sina erfarenheter i syfte att förbättra samarbetet och vid behov utforma regler på de berörda områdena.

2.Medlemsstaterna får, tillsammans med kommissionen, utarbeta riktlinjer om alla aspekter som anses nödvändiga för utbyte av bästa praxis och erfarenheter.

Kapitel IV Villkor för det administrativa samarbetet

Artikel 16 Utlämnande av upplysningar och dokument

1.Alla upplysningar, oavsett form, som utväxlas mellan medlemsstaterna vid tillämpning av detta direktiv ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten. Sådana upplysningar får användas för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar avseende de skatter som avses i artikel 2.

Sådana upplysningar får också användas för fastställande och uppbörd av andra skatter och avgifter som omfattas av artikel 2 i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, tullar och andra åtgärder eller för fastställande och uppbörd av obligatoriska socialavgifter.

De får dessutom användas i samband med rättsliga och administrativa förfaranden som kan leda till påföljd och som inletts på grund av överträdelser av skattelagstiftningen, utan att det påverkar allmänna regler och bestämmelser om svarandes och vittnens rättigheter vid sådana förfaranden.

1.30Alla upplysningar, oavsett form, som utväxlas mellan medlemsstaterna enligt detta direktiv ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell rätt i den mottagande medlemsstaten. Sådana upplysningar får användas för taxering, administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella rätt i fråga om de skatter som avses i artikel 2 samt mervärdesskatt och andra indirekta skatter.

Sådana upplysningar får också användas för fastställande och uppbörd av andra skatter och avgifter som omfattas av artikel 2 i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, tullar och andra åtgärder eller för fastställande och uppbörd av obligatoriska socialavgifter.

De får dessutom användas i samband med rättsliga och administrativa förfaranden som kan leda till påföljd och som inletts på grund av överträdelser av skattelagstiftningen, utan att det påverkar allmänna regler och bestämmelser om svarandes och vittnens rättigheter vid sådana förfaranden.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

2.Upplysningar och dokument som tagits emot i enlighet med detta direktiv får med tillstånd av den behöriga myndighet i den medlemsstat som lämnade upplysningar i enlighet med detta direktiv, användas för andra ändamål än dem som avses i punkt 1, dock endast i den utsträckning som detta är tillåtet enligt lagstiftningen i den medlemsstat vars behöriga myndighet tagit emot upplysningarna. Ett sådant tillstånd ska beviljas om informationen kan användas för liknande ändamål i den medlemsstat vars behöriga myndighet lämnade dem.

2.31Upplysningar och handlingar som tagits emot enligt direktiv får med tillstånd av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som lämnade upplysningar enligt detta direktiv användas för andra ändamål än dem som avses i punkt 1, dock endast i den utsträckning som detta är tillåtet enligt nationell rätt i den medlemsstat vars behöriga myndighet tagit emot upplysningarna. Ett sådant tillstånd ska beviljas om upplysningarna kan användas för liknande ändamål i den medlemsstat vars behöriga myndighet lämnade upplysningarna.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får till de behöriga myndigheterna i samtliga övriga medlemsstater lämna en förteckning över de andra ändamål än dem som avses i punkt 1 för vilka upplysningar och handlingar får användas i enlighet med dess nationella rätt. Den behöriga myndighet som tar emot upplysningar och handlingar får använda de mottagna upplysningarna och handlingarna utan det tillstånd som avses i första stycket i denna punkt för de ändamål som har förtecknats av den medlemsstat som lämnade dem.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

3.Om en behörig myndighet i en medlemsstat anser att upplysningar som den har tagit emot från en annan medlemsstats behöriga myndighet sannolikt kan vara till nytta för de ändamål som avses i punkt 1 för en tredje medlemsstats behöriga myndighet, får den vidarebefordra upplysningarna till denna senare behöriga myndighet, under förutsättning att det överlämnandet av upplysningar står i överensstämmelse med reglerna och förfarandena i detta direktiv. Den ska underrätta den behöriga myndighet i den medlemsstat från vilken upplysningarna ursprungligen härrör om sin avsikt att vidarebefordra dessa upplysningar till en tredje medlemsstat. Den medlemsstat från vilken upplysningarna ursprungligen härrör kan motsätta sig ett sådant vidarebefordrande av upplysningarna inom tio arbetsdagar från mottagandet av meddelandet från den medlemsstat som önskar vidarebefordra upplysningarna.

4.Tillstånd att använda upplysningarna i enlighet med punkt 2, som har vidarebefordrats i enlighet med punkt 3, kan endast beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken upplysningarna ursprungligen härrör.

5.Upplysningar, rapporter, redogörelser och andra dokument eller vidimerade kopior av eller utdrag ur sådana, som den anmodade myndigheten har erhållit och lämnat till den begärande myndigheten i enlighet med detta direktiv får åberopas som bevismaterial av behöriga instanser i den begärande medlemsstaten, på samma villkor som för liknande upplysningar, rapporter, redogörelser och andra dokument som har lämnats av en annan myndighet i den medlemsstaten.

6.Trots vad som sägs i punkterna 1 och 4 i denna artikel ska upplysningar som lämnas mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 8aa användas för övergripande riskanalys inom internprissättningsområdet och andra risker med anknytning till skattebaserosion och flyttning av vinster, inbegripet bedömning av risken för att medlemmar i den Multinationella koncernen inte efterlever tillämpliga regler för internprissättning, och om lämpligt för ekonomisk och statistisk analys. Justering av internprissättning av den mottagande medlemsstatens skattemyndigheter ska inte baseras på de uppgifter som utbyts i enlighet med artikel 8aa. Trots detta föreligger det inget förbud mot att använda de upplysningar som lämnas mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 8aa som grund för att göra ytterligare efterforskningar om den Multinationella koncernens arrangemang för internprissättning eller andra skattefrågor vid en skatterevision, och lämpliga justeringar av en Ingående enhets skattepliktiga inkomst som följd därav.

Direktiv (EU) 2016/881

Artikel 17 Begränsningar

1.En anmodad myndighet i en medlemsstat ska ge en begärande myndighet i en annan medlemsstat sådana upplysningar som avses i artikel 5, under förutsättning att den begärande myndigheten har uttömt de vanliga informationskällor som den under omständigheterna kunde ha använt för att skaffa de begärda upplysningarna, utan att riskera det önskade resultatet.

2.Detta direktiv ska inte medföra någon skyldighet för en anmodad medlemsstat att utföra utredningar eller överlämna upplysningar, om det skulle strida mot dess lagstiftning att för egna ändamål utföra sådana utredningar eller inhämta de begärda upplysningarna.

3.Den behöriga myndigheten i en anmodad medlemsstat får vägra att lämna upplysningar, om den begärande medlemsstaten av rättsliga skäl inte får lämna liknande upplysningar.

4.Lämnande av upplysningar får vägras, om det skulle leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller ett i näringsverksamhet använt förfaringssätt röjs, eller om det gäller upplysningar vilkas lämnande skulle strida mot allmän ordning.

5.Den anmodade myndigheten ska underrätta den begärande myndigheten om skälen till att den vägrar att besvara en begäran om upplysningar.

Artikel 18 Skyldigheter

1.När en medlemsstat begär upplysningar i enlighet med detta direktiv, ska den anmodade medlemsstaten använda de medel som den förfogar över för att inhämta de begärda upplysningarna, även om denna medlemsstaten kanske inte behöver upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Den skyldigheten ska inte påverka tillämpningen av artikel 17.2, 17.3 och 17.4, vilkas åberopande inte i något fall medför en rätt för en anmodad medlemsstat att vägra att lämna upplysningar enbart därför att den inte har något eget intresse av denna information.

2.Artikel 17.2 och 17.4 får under inga omständigheter tolkas som att den ger en medlemsstats anmodade myndighet rätt att vägra att lämna upplysningar enbart därför att dessa upplysningar innehas av en bank, annan finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare eller på grund av att upplysningarna rör äganderätt i en person.

3.Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 får en medlemsstat vägra att lämna de begärda upplysningarna om dessa upplysningar avser beskattningsperioder som infaller före den 1 januari 2011 och om lämnandet av upplysningarna hade kunnat vägras med stöd av artikel 8.1 i direktiv 77/799/EEG om begäran hade lämnats före den 11 mars 2011.

Artikel 19 Utvidgning av mer omfattande samarbete som erbjuds ett tredjeland

När en medlemsstat erbjuder ett tredjeland ett mer omfattande samarbete än vad som föreskrivs i detta direktiv, får den medlemsstaten inte vägra att erbjuda någon annan medlemsstat som så önskar att inleda ett sådant ömsesidigt mer omfattande samarbete med den medlemsstaten.

Artikel 20 Standardformulär och standardiserade datorformat

1.Begäranden om upplysningar och administrativa utredningar enligt artikel 5 och svar på dessa, mottagningsbevis, begäranden om ytterligare bakgrundsinformation och oförmåga eller vägran att besvara enligt artikel 7 ska i möjligaste mån skickas med hjälp av ett standardformulär som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Standardformulären får åtföljas av rapporter, redogörelser och alla andra typer av dokument, eller vidimerade kopior av eller utdrag ur dessa.

2.Standardformuläret enligt punkt 1 ska innefatta åtminstone följande upplysningar som ska lämnas av den begärande myndigheten:

  1. Identiteten på den person som är föremål för utredning eller undersökning.

  2. Det beskattningsändamål för vilket upplysningarna begärs.

I enlighet med internationell praxis kan den begärande myndigheten, såvitt det är känt, uppge namn och adress på varje person som kan antas inneha de begärda upplysningarna, samt varje annan uppgift som kan underlätta den anmodade myndighetens insamling av upplysningarna.

2.32Standardformuläret enligt punkt 1 ska innefatta åtminstone följande upplysningar som ska lämnas av den begärande myndigheten:

  1. Identiteten på den person som är föremål för utredning eller undersökning, och i händelse av gruppbegäran i den mening som avses i artikel 5a.3, en detaljerad beskrivning av gruppen.

  2. Det beskattningsändamål för vilket upplysningarna begärs.

I enlighet med internationell praxis kan den begärande myndigheten, såvitt det är känt, uppge namn och adress på varje person som kan antas inneha de begärda upplysningarna, samt varje annan uppgift som kan underlätta den anmodade myndighetens insamling av upplysningarna.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

3.Upplysningar som lämnas utan föregående begäran och därpå följande mottagningsbevis som lämnas enligt artiklarna 9 respektive 10, begäran om delgivning enligt artikel 13 samt återkoppling enligt artikel 14 ska lämnas med hjälp av det standardformulär som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

3.33Upplysningar som lämnas utan föregående begäran och därpå följande mottagningsbevis som lämnas enligt artiklarna 9 respektive 10, begäran om delgivning enligt artikel 13, återkoppling enligt artikel 14 och underrättelser eller information som lämnas enligt artiklarna 16.2 och 16.3 samt 24.2 ska lämnas med hjälp av de standardformulär som antagits av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

4.Det automatiska utbytet av upplysningar enligt artikel 8 ska ske med användning av ett standardiserat datorformat som syftar till att underlätta detta automatiska utbyte och som baseras på det befintliga datorformatet som, i enlighet med artikel 9 i direktiv 2003/48/EG, ska användas för alla typer av automatiskt utbyte av upplysningar och ska fastställas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Direktiv (2014/107/EU)

4.34Det automatiska utbytet av upplysningar enligt artiklarna 8 och 8ac ska ske med användning av ett standardiserat datorformat som syftar till att underlätta sådant automatiskt utbyte, som antagits kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

5.Standardformulär, inbegripet språkordningen, ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2 i följande fall:

  1. För det automatiska utbytet av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning i enlighet med artikel 8a före den 1 januari 2017.

  2. För det automatiska utbytet av upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang i enlighet med artikel 8ab före den 30 juni 2019.

Dessa standardformulär ska inte gå utöver de komponenter för utbyte av upplysningar som förtecknas i artiklarna 8a.6 och 8ab.14 och andra besläktade områden med anknytning till dessa komponenter som är nödvändiga för att man ska uppnå målen med artikel 8a respektive 8ab.

Den språkordning som avses i första stycket ska inte hindra medlemsstaterna från att lämna de upplysningar som avses i artiklarna 8a och 8ab på något av unionens officiella språk. I denna språkordning kan emellertid föreskrivas att de centrala delarna av sådana upplysningar också ska lämnas på något annat av unionens officiella språk.

Direktiv (EU) 2018/822

6.Det automatiska utbytet av upplysningar om land-för-land-rapporten i enlighet med artikel 8aa ska ske med användning av standardformuläret i tabellerna 1, 2 och 3 i avsnitt III i bilaga III. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta språkordningen för utbytet senast den 31 december 2016. Den ska inte hindra medlemsstaterna från att lämna de upplysningar som avses i artikel 8aa på något av unionens officiella språk och arbetsspråk. Denna språkordning får emellertid föreskriva att de centrala delarna av sådana upplysningar också lämnas på något annat av unionens officiella språk. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

Direktiv (EU) 2016/881

Artikel 21 Praktiska arrangemang

1.Upplysningar som lämnas i enlighet med detta direktiv ska i möjligaste mån lämnas på elektronisk väg med hjälp av CCN-nätet.

I enlighet med förfarandet i artikel 26.2 ska kommissionen vid behov anta de praktiska arrangemang som krävs för att genomföra första stycket.

2.Kommissionen ska ansvara för den utveckling av CCN-nätet som krävs för att upplysningarna ska kunna utbytas mellan medlemsstaterna och för att säkerställa CCN-nätets säkerhet.

Medlemsstaterna ska ansvara för den utveckling av sina system som behövs för att upplysningarna ska kunna utbytas med hjälp av CCN-nätet och för att säkerställa sina systems säkerhet.

Medlemsstaterna ska säkerställa att varje Rapporteringsskyldig fysisk person underrättas om en säkerhetsöverträdelse med avseende på dennes uppgifter när denna överträdelse sannolikt kommer att påverka skyddet av dennes personuppgifter eller integritet negativt.

Medlemsstaterna ska avstå från ersättningskrav för utgifter som uppstår vid tillämpningen av detta direktiv, utom i tillämpliga fall vad gäller expertarvoden.

Direktiv (2014/107/EU)

3.Personer som är vederbörligen ackrediterade av kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet kan få tillgång till dessa upplysningar endast i den mån som det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av den katalog som avses i punkt 5 samt CCN-nätet.

Direktiv (EU) 2015/2376

4.En begäran om samarbete, inbegripet begäran om delgivning, och bifogade dokument får avfattas på varje språk som den anmodade och den begärande myndigheten kommit överens om.

En sådan begäran ska åtföljas av en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den anmodade myndighetens medlemsstat endast i de särskilda fall när denna myndighet motiverar en begäran om översättning.

5.Kommissionen ska senast den 31 december 2017 utveckla och tillhandahålla tekniskt och logistiskt stöd till en säker central medlemsstatskatalog för administrativt samarbete i fråga om beskattning där upplysningar som ska lämnas inom ramen för artikel 8a.1 och 8a.2 ska registreras för att uppfylla kraven för det automatiska utbyte som föreskrivs i dessa punkter.

Kommissionen ska senast den 31 december 2019 utveckla och med tekniskt och logistiskt stöd tillhandahålla en säker central medlemsstatskatalog för administrativt samarbete i fråga om beskattning där upplysningar som ska lämnas inom ramen för artikel 8ab.13, 8ab.14 och 8ab.16 ska registreras för att uppfylla det automatiska utbyte som föreskrivs i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna i alla medlemsstaterna ska ha tillgång till de upplysningar som registreras i denna katalog. Kommissionen ska också ha tillgång till de upplysningar som registreras i denna katalog, dock med de begränsningar som anges i artiklarna 8a.8 och 8ab.17. De nödvändiga praktiska arrangemangen ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

Fram till dess att denna säkra centrala katalog tas i drift ska det automatiska utbyte som föreskrivs i artiklarna 8a.1, 8a.2, 8ab.13, 8ab.14 och 8ab.16 utföras i enlighet med punkt 1 i den här artikeln och tillämpliga praktiska arrangemang.

Direktiv (EU) 2018/822

6.Upplysningar som lämnas i enlighet med artikel 8aa.2 ska lämnas på elektronisk väg med hjälp av CCN-nätet. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta nödvändiga praktiska bestämmelser för uppgraderingen av CCN-nätet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

Direktiv (EU) 2016/881

7.35Kommissionen ska utveckla och tillhandahålla tekniskt och logistiskt stöd till ett säkert centralt gränssnitt för administrativt samarbete i fråga om beskattning där medlemsstaterna kommunicerar med användning av standardformulär enligt artikel 20.1 och 20.3. De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater ska ha tillgång till detta gränssnitt. För att samla in statistik ska kommissionen ha tillgång till information om de utbyten som registreras på gränssnittet och som kan hämtas automatiskt. Kommissionen ska endast ha tillgång till anonyma och aggregerade uppgifter. Det faktum att kommissionen har tillgång till denna information ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att lämna statistik över utbyten av upplysningar i enlighet med artikel 23.4.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa nödvändiga praktiska arrangemang. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

Artikel 22 Särskilda skyldigheter

1.Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att

  1. säkerställa en ändamålsenlig intern samordning inom den organisation som avses i artikel 4,

  2. upprätta ett direkt samarbete med de myndigheter i de övriga medlemsstaterna som avses i artikel 4,

  3. se till att de arrangemang för administrativt samarbete som föreskrivs i detta direktiv fungerar på ett smidigt sätt.

1a.Vid genomförandet och verkställigheten av medlemsstaternas lagstiftning som ger verkan åt detta direktiv, och för att säkerställa att det administrativa samarbete som det inrättar fungerar, ska medlemsstaterna i lag föreskriva att skattemyndigheterna ges tillgång till de mekanismer, förfaranden, handlingar och den information som avses i artiklarna 13, 30, 31 och 40 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849.

Direktiv (EU) 2016/2258

1a.36Vid genomförandet och verkställigheten av medlemsstaternas lagar som ger verkan åt detta direktiv, och för att säkerställa att det administrativa samarbete som det inrättar fungerar, ska medlemsstaterna i lag föreskriva att skattemyndigheterna ges tillgång till de mekanismer, förfaranden, handlingar och de uppgifter som avses i artiklarna 13, 30, 31, 32a och 40 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

2.Kommissionen ska till varje medlemsstat vidarebefordra all allmän information avseende genomförande och tillämpning av detta direktiv som den tar emot och som den har möjlighet att tillhandahålla.

Kapitel V Förbindelserna med kommissionen

Artikel 23 Utvärdering

1.Medlemsstaterna och kommissionen ska undersöka och utvärdera hur det administrativa samarbete som föreskrivs i detta direktiv fungerar.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna alla relevanta upplysningar som krävs för att utvärdera hur ändamålsenligt det administrativa samarbetet enligt detta direktiv är när det gäller att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt.

3.Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en årlig utvärdering av ändamålsenligheten hos det automatiska utbyte av upplysningar som avses i artiklarna 8, 8a, 8aa och 8ab samt de praktiska resultat som uppnåtts. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa former och villkor för hur denna årliga utvärdering ska lämnas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 26.2.

Direktiv (EU) 2018/822

4.Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 26.2 fastställa en förteckning över de statistiska uppgifter som medlemsstaterna ska lämna för utvärderingen av detta direktiv.

5.har upphävts genom direktiv (EU) 2015/2376.

6.har upphävts genom direktiv (EU) 2015/2376.

Artikel 23a Sekretess

1.Upplysningar som har lämnats till kommissionen i enlighet med detta direktiv ska behandlas konfidentiellt av kommissionen i enlighet med de bestämmelser som gäller för unionsmyndigheter och får inte användas för andra ändamål än dem som krävs för att fastställa huruvida och i vilken utsträckning medlemsstater följer detta direktiv.

Direktiv (EU) 2015/2376

2.Upplysningar som har lämnats till kommissionen av en medlemsstat i enlighet med artikel 23, samt alla rapporter eller dokument som har utarbetats av kommissionen med användning av sådana upplysningar, får lämnas till övriga medlemsstater. Sådana inlämnade upplysningar ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten.

De rapporter och dokument som utarbetats av kommissionen och som avses i det första stycket får endast användas av medlemsstaterna för analysändamål och får inte offentliggöras eller göras tillgängliga för någon annan person eller något annat organ utan kommissionens uttryckliga samtycke.

Direktiv (EU) 2015/2376

2.37Upplysningar som har lämnats till kommissionen av en medlemsstat enligt artikel 23, samt alla rapporter eller dokument som har utarbetats av kommissionen med användning av sådana upplysningar, får lämnas till övriga medlemsstater. Sådana lämnade upplysningar ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell rätt i den mottagande medlemsstaten.

De rapporter och dokument som utarbetats av kommissionen och som avses i första stycket får endast användas av medlemsstaterna för analysändamål och får inte offentliggöras eller göras tillgängliga för någon annan person eller något annat organ utan kommissionens uttryckliga samtycke.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra stycket får kommissionen offentliggöra årliga anonymiserade sammanfattningar av de statistiska uppgifter som medlemsstaterna lämnar till den i enlighet med artikel 23.4.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

Kapitel VI Förbindelser med tredjeländer

Artikel 24 Utbyte av upplysningar med tredjeländer

1.När en medlemsstats behöriga myndighet från ett tredjeland tar emot upplysningar som kan antas vara relevanta för administration och verkställighet av den medlemsstatens nationella lagstiftningar i fråga om de skatter som avses i artikel 2, får denna myndighet, om det är tillåtet enligt ett avtal med det tredjelandet, vidarebefordra dessa upplysningar till de medlemsstaters behöriga myndigheter för vilka upplysningarna kan vara till nytta och till alla begärande myndigheter.

2.De behöriga myndigheterna får i enlighet med nationella bestämmelser om överföring av personuppgifter till tredjeländer lämna upplysningar som tagits emot enligt detta direktiv till ett tredjeland, under förutsättning att samtliga av följande villkor är uppfyllda:

  1. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken upplysningar härrör har samtyckt till att de vidarebefordras.

  2. Det berörda tredjelandet har åtagit sig att erbjuda det samarbete som krävs för insamling av bevisning för den oriktiga eller olagliga karaktären av transaktioner som verkar strida mot eller utgöra en överträdelse av skattelagstiftningen.

Kapitel VII Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 25 Dataskydd

1.Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av bestämmelserna om genomförande av direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 10, 11.1, 12 och 21 i direktiv 95/46/EG i den utsträckning som behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet.

Direktiv (2014/107/EU)

1.38Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679. Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i artiklarna 13, 14.1, och 15 i förordning (EU) 2016/679 i den utsträckning som behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 23.1 e i den förordningen.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

1a.39Förordning (EG) nr 45/2001 är tillämplig på all behandling av personuppgifter enligt detta direktiv av unionens institutioner och organ. För en korrekt tillämpning av detta direktiv ska emellertid tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som anges i artiklarna 11, 12.1 och 13–17 i förordning (EG) nr 45/2001 begränsas i den utsträckning som krävs för att skydda de intressen som avses i artikel 20.1 b i den förordningen.

Denna punkt upphör att gälla den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2015/2376

2.Rapporteringsskyldiga finansiella institut och de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska anses vara registeransvariga enligt direktiv 95/46/EG.

Direktiv (2014/107/EU)

2.40Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 ska tillämpas på behandling av personuppgifter enligt detta direktiv av unionens institutioner, organ och byråer. För en korrekt tillämpning av detta direktiv ska emellertid tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 15, 16.1 och 17–21 i förordning (EU) 2018/1725 begränsas i den utsträckning som krävs för att skydda de intressen som avses i artikel 25.1 c i den förordningen.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

3.Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska varje medlemsstat säkerställa att varje Rapporteringsskyldigt finansiellt institut under dess jurisdiktion underrättar varje berörd Rapporteringsskyldig fysisk person om att de upplysningar om denne som avses i artikel 8.3a kommer att samlas in och överföras i enlighet med detta direktiv och ska säkerställa att det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillhandahåller denna person med alla upplysningar som denne är berättigad till enligt den inhemska lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG i tillräckligt god tid för att den fysiska personen ska kunna utöva sina rättigheter vad gäller uppgiftsskydd och, under alla omständigheter, innan det berörda Rapporteringsskyldiga finansiella institutet rapporterar de upplysningar som avses i artikel 8.3a till den behöriga myndigheten i dess hemvistmedlemsstat.

Direktiv (2014/107/EU)

3.41Rapporteringsskyldiga finansiella institut, förmedlare, Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska anses vara personuppgiftsansvariga när de på egen hand eller gemensamt fastställer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter i den mening som avses i förordning (EU) 2016/679.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

4.Upplysningar som behandlas i enlighet med detta direktiv ska inte lagras längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med detta direktiv, och under alla omständigheter i enlighet med varje registeransvarigs inhemska regler om tidsfrister.

Direktiv (2014/107/EU)

4.42Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska varje medlemsstat säkerställa att varje Rapporteringsskyldigt finansiellt institut eller förmedlare eller Rapporteringsskyldig plattformsoperatör, allt efter omständigheterna, under dess jurisdiktion

  1. underrättar varje berörd fysisk person om att upplysningar om denne kommer att samlas in och överföras i enlighet med detta direktiv, och

  2. i tillräcklig god tid tillhandahåller alla upplysningar som den fysiska personen har rätt att få från den personuppgiftsansvarige för att kunna utöva sina dataskyddsrättigheter, och i alla händelser innan upplysningarna rapporteras.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket b ska varje medlemsstat fastställa regler med en skyldighet för Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer att informera Rapporteringspliktiga säljare om den rapporterade Ersättningen.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

5.43Upplysningar som behandlas i enlighet med detta direktiv ska inte lagras längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med detta direktiv, och under alla omständigheter i enlighet med varje personuppgiftsansvarigs inhemska regler om tidsfrister.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

6.44En medlemsstat i vilken en uppgiftsincident har inträffat ska utan dröjsmål rapportera uppgiftsincidenten och eventuella efterföljande korrigerande åtgärder till kommissionen. Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta samtliga medlemsstater om den uppgiftsincident som har rapporterats till den eller som den har kännedom om och om eventuella korrigerande åtgärder.

Varje medlemsstat får avbryta utbytet av upplysningar med den eller de medlemsstater där uppgiftsincidenten inträffade genom att meddela detta skriftligen till kommissionen och den eller de berörda medlemsstaterna. Ett sådant avbrytande ska ha omedelbar verkan.

Den eller de medlemsstater där en uppgiftsincident har inträffat ska utreda, begränsa och åtgärda uppgiftsincidenten och ska, genom att meddela detta skriftligen till kommissionen, begära att tillträdet till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv tillfälligt upphävs om uppgiftsincidenten inte omedelbart kan begränsas på ett adekvat sätt. Efter en sådan begäran ska kommissionen tillfälligt upphäva tillträdet till CCN-nätet för medlemsstaten eller medlemsstaterna i fråga för tillämpningen av detta direktiv.

När den medlemsstat där uppgiftsincidenten inträffade rapporterar att uppgiftsincidenten har åtgärdats ska kommissionen åter ge den eller de berörda medlemsstaterna tillträde till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv. Om en eller flera medlemsstater begär att kommissionen gemensamt med dem ska kontrollera att uppgiftsincidenten verkligen har åtgärdats ska kommissionen åter ge de berörda medlemsstaterna tillträde till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv efter en sådan kontroll.

Om en uppgiftsincident inträffar i den centrala katalogen eller i CCN-nätet vid tillämpningen av detta direktiv och om medlemsstaternas utbyten via CCN-nätet potentiellt kan påverkas ska kommissionen utan onödigt dröjsmål underrätta medlemsstaterna om uppgiftsincidenten och om eventuella korrigerande åtgärder som vidtagits. Sådana korrigerande åtgärder kan inkludera att tillfälligt upphäva tillträdet till den centrala katalogen eller till CCN-nätet för tillämpningen av detta direktiv till dess att uppgiftsincidenten har åtgärdats.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

7.45Medlemsstaterna ska med hjälp av kommissionen enas om de praktiska arrangemang som krävs för genomförandet av denna artikel, inbegripet förfaranden för hantering av uppgiftsincidenter som är anpassade till internationellt erkänd god praxis och i lämpliga fall ett avtal mellan gemensamt personuppgiftsansvariga, ett avtal mellan personuppgiftsbiträde(n) och personuppgiftsansvarig(a), eller mallar för sådana avtal.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

Artikel 25a Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv vad avser artiklarna 8aa och 8ab och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Direktiv (EU) 2018/822

Artikel 25a Sanktioner46

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv vad avser artiklarna 8aa, 8ab och 8ac och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.”

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2021/514

Artikel 26 Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av kommittén för administrativt samarbete i fråga om beskattning. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

Direktiv (EU) 2016/881

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Direktiv (EU) 2016/881

Artikel 27 Rapportering

1.Vart femte år efter den 1 januari 2013 ska kommissionen lämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet.

Direktiv (EU) 2018/822

2.Vartannat år efter den 1 juli 2020 ska medlemsstaterna och kommissionen utvärdera relevansen av bilaga IV och kommissionen lägga fram en rapport för rådet. Den rapporten ska om så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Direktiv (EU) 2018/822

Artikel 27a Frivilligt uppskjutande av tidsfrister på grund av covid-19-pandemin

1.Trots de tidsfrister för att lämna sådana upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang som anges i artikel 8ab.12 får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att tillåta att förmedlare och berörda skattebetalare senast den 28 februari 2021 lämnar upplysningar om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang där det första steget genomfördes mellan den 25 juni 2018 och den 30 juni 2020.

Direktiv (EU) 2020/876

2.Om en medlemsstat vidtar åtgärder enligt punkt 1 ska den även vidta nödvändiga åtgärder för att tillåta

  1. trots artikel 8ab.18, att de första upplysningarna utbyts senast den 30 april 2021,

  2. att den period på 30 dagar för att lämna upplysningar som anges i artikel 8ab.1 och 8ab.7 börjar löpa senast den 1 januari 2021 i fall då

    1. ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang tillgängliggörs för genomförande eller är redo för genomförande, eller i fall då det första steget i dess genomförande har tagits mellan den 1 juli 2020 och den 31 december 2020, eller

    2. förmedlare i den mening som avses i artikel 3.21 andra stycket, direkt eller genom andra personer, tillhandahåller hjälp, bistånd eller rådgivning mellan den 1 juli 2020 och den 31 december 2020,

  3. att, när det gäller marknadsförbara arrangemang, förmedlaren upprättar den första periodiska rapporten i enlighet med artikel 8ab.2 senast den 30 april 2021.

Direktiv (EU) 2020/876

3.Trots den tidsfrist som anges i artikel 8.6 b får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att tillåta att de upplysningar som avses i artikel 8.3a som avser kalenderåret 2019 eller en annan lämplig rapporteringsperiod, lämnas inom tolv månader efter utgången av kalenderåret 2019 eller den andra lämpliga rapporteringsperioden.

Direktiv (EU) 2020/876

Artikel 27b Förlängning av uppskjutandeperioden

1.Rådet får enhälligt på förslag av kommissionen fatta ett genomförandebeslut om att förlänga den period för uppskjutande av tidsfristerna som anges i artikel 27a med tre månader, under förutsättning att allvarliga risker för folkhälsan, problem och ekonomiska störningar orsakade av covid-19-pandemin fortfarande föreligger och att medlemsstaterna tillämpar nedstängningsåtgärder.

Direktiv (EU) 2020/876

2.Förslaget till rådets genomförandebeslut ska föreläggas rådet minst en månad före den relevanta tidsfristens utgång.

Direktiv (EU) 2020/876

Artikel 28 Upphävande av direktiv 77/799/EEG

Direktiv 77/799/EEG ska upphöra att gälla den 1 januari 2013.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet.

Artikel 29 Införlivande

1.Medlemsstaterna ska med verkan från och med den 1 januari 2013 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska dock med verkan från och med den 1 januari 2015 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 8 i detta direktiv.

De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 30 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 31 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för ändringsrättsakter

Direktiv (EU) 2018/822

Detta direktiv träder i kraft den 25 juni 2018.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 juli 2020.

Direktiv (EU) 2020/876

Detta direktiv träder i kraft den 27 juni 2020.

Direktiv (EU) 2021/514

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2022 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2023.

Genom undantag från första stycket ska medlemsstaterna senast den 31 december 2023 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 3.26 och avsnitt IIa.

De ska tillämpa dessa bestämmelser senast från och med den 1 januari 2024.

Bilaga I Regler om rapportering och åtgärder för kundkännedom (due diligence) vad gäller upplysningar om finansiella konton

I denna bilaga fastställs de regler om rapportering och åtgärder för kundkän­ nedom som ska tillämpas av Rapporteringsskyldiga finansiella institut för att göra det möjligt för medlemsstaterna att genom automatiskt utbyte lämna de upplysningar som avses i artikel 8.3a i detta direktiv. I bilagan beskrivs också de regler och administrativa förfaranden som medlemsstaterna ska ha för att säkerställa effektivt genomförande av och överensstämmelse med de förfaranden för rapportering och kundkännedom som fastställs nedan.

Avsnitt I Allmänna rapporteringskrav

  1. Med förbehåll för bestämmelserna i punkterna C–E ska varje Rapporteringsskyldigt finansiellt institut rapportera följande upplysningar till den behöriga myndigheten i dess medlemsstat avseende varje Rapporteringspliktigt konto hos detta Rapporteringsskyldiga finansiella institut:

    1. Namn, adress, den eller de medlemsstater där personen har sin hemvist, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort (när det gäller fysiska personer) för varje Rapporteringsskyldig person som är Kontohavare av kontot och när det gäller Enheter som är Kontohavare och som efter tillämpning av förfarandena för kundkännedom i enlighet med avsnitten V, VI och VII fastställs ha en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer, Enhetens namn, adress, den eller de medlemsstater och (i förekommande fall) de andra jurisdiktioner där Enheten har sin hemvist, Skatteregistreringsnummer samt varje Rapporteringskyldig persons namn, adress, den eller de medlemsstater där personen har sin hemvist, Skatteregistreringsnummer samt födelsedatum och födelseort.

    2. Kontonummer (eller, om kontonummer saknas, funktionell motsvarighet till sådant).

    3. Det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets namn och (i förekommande fall) identifikationsnummer.

    4. Kontots saldo eller värde (inklusive Kontantvärdet eller återköpsvärdet om det rör sig om ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal) vid utgången av relevant kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod, eller att kontots avslutats, om kontot avslutats under det aktuella kalenderåret eller den aktuella perioden.

    5. När det gäller Depåkonton:

      1. Totalt bruttobelopp för ränta, totalt bruttobelopp för utdelning och totalt bruttobelopp för annan inkomst som härrör från de tillgångar som förvaltas på kontot, och som i vart och ett av fallen betalats ut till eller krediterats kontot (eller med avseende på kontot) under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

      2. Total bruttoavkastning från försäljning eller inlösen av Finansiella tillgångar som betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod där det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet agerat förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för Kontohavaren.

    6. När det gäller Inlåningskonton, totalt bruttobelopp för ränta som betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

    7. När det gäller konton som inte beskrivs i punkt A.5 eller A.6, totalt bruttobelopp som under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod betalats ut till eller krediterats Kontohavaren med avseende på kontot och som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet står som garant för eller är gäldenär för, inklusive sammanlagt belopp för eventuella betalningar av inlösen som gjorts till Kontohavaren under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

  2. I de upplysningar som rapporteras måste den valuta som varje belopp visas i anges.

  3. Utan hinder av vad som sägs i punkt A.1 behöver inte Skatteregistreringsnummer eller födelsedatum rapporteras för Rapporteringspliktiga konton som är Redan befintliga konton om Skatteregistreringsnumret eller födelsedatumet inte finns i det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv och inte i övrigt ska inhämtas av en sådan Rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt nationell lag eller något av unionens rättsliga instrument. Ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska dock göra rimliga ansträngningar för att inhämta Skatteregistreringsnummer och födelsedatum för Redan befintliga konton före utgången av det kalenderår som följer på det år då Redan befintliga konton identifierats som Rapporteringspliktiga konton.

  4. Utan hinder av vad som sägs i punkt A.1 behöver inte Skatteregistreringsnummer rapporteras om ett Skatteregistreringsnummer inte har utfärdats av den behöriga medlemsstaten eller annan hemvistjurisdiktion.

  5. Utan hinder av vad som sägs i punkt A.1 behöver inte födelseort rapporteras om inte

    1. det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet i övrigt ska inhämta och rapportera den i enlighet med nationell lag eller det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet i övrigt skulle eller ska inhämta och rapportera den i enlighet med något av unionens rättsliga instrument som har verkan eller hade verkan den 5 januari 2015, och

    2. den finns tillgänglig bland de elektroniskt sökbara uppgifter som innehas av det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

Avsnitt II Allmänna krav avseende åtgärder för kundkännedom

  1. Ett konto ska betraktas som ett Rapporteringspliktigt konto från och med den dag det har identifierats som ett sådant i enlighet med förfarandena för kundkännedom i avsnitten II–VII, och om inte annat föreskrivs ska upplysningar med avseende på ett Rapporteringspliktigt konto rapporteras årligen under det kalenderår som följer på det år för vilket upplysningarna gäller.

  2. Ett kontos saldo eller värde ska fastställas per den sista dagen ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod.

  3. Om ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per den sista dagen ett kalenderår ska relevant saldo eller värde fastställas per den sista dagen för den rapporteringsperiod som löper ut vid slutet av eller inom det kalenderåret.

  4. Medlemsstaterna får låta Rapporteringsskyldiga finansiella institut använda sig av tjänsteleverantörer, i enlighet med nationell lag, för att fullgöra de skyldigheter avseende rapportering och åtgärder för kundkännedom som åligger de Rapporteringsskyldiga finansiella instituten, men skyldigheterna ska förbli det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets ansvar.

  5. Medlemsstaterna får låta Rapporteringsskyldiga finansiella institut tillämpa förfaranden för kundkännedom för Nya konton Redan befintliga konton och förfaranden för kundkännedom för Högvärdekonton Lågvärdekonton. Om en medlemsstat tillåter att förfaranden för kundkännedom för Nya konton används för Redan befintliga konton ska övriga regler för Redan befintliga konton fortsätta att gälla.

Avsnitt III Åtgärder för kundkännedom för redan befintliga enskilda konton

  1. Inledning. Följande förfaranden gäller för att fastställa vilka Redan befintliga enskilda konton som är Rapporteringspliktiga konton.

  2. Lågvärdekonton. Följande förfaranden gäller för Lågvärdekonton.

    1. Bostadsadress. Om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet i sina arkiv har en aktuell bostadsadress till en innehavare av ett enskilt konto som baseras på Styrkande dokumentation får det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet när den fastställer huruvida innehavaren av detta enskilda konto är en Rapporteringsskyldig person, betrakta Kontohavaren som en person som har sin skatterättsliga hemvist i medlemsstaten eller i den andra jurisdiktion i vilken adressen är lokaliserad.

    2. Sökning i elektroniska arkiv. Om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte förlitar sig på en aktuell bostadsadress till innehavaren av det enskilda kontot som baseras på Styrkande dokumentation i enlighet med punkt B.1 ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet söka igenom de elektroniskt sökbara uppgifter som innehas av det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet efter något av följande indicier och tillämpa punkterna B.3–6:

      1. Identifiering av att Kontohavaren har hemvist i en medlemsstat.

      2. Aktuell postadress eller bostadsadress (inklusive postbox) i en medlemsstat.

      3. Ett eller flera telefonnummer i en medlemsstat och inget telefonnummer i den medlemsstat där det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet har sitt säte.

      4. Stående order (förutom avseende Inlåningskonton) om överföring av medel till ett konto i en medlemsstat.

      5. Gällande fullmakt eller underteckningsrätt som tilldelats en person med adress i en medlemsstat, eller

      6. en poste restante-adress (hold mail) eller c/o-adress i en medlemsstat om det är den enda adress som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet har registrerad för Kontohavaren.

    3. Om inga av de indicier som anges i punkt B.2 upptäcks under sökningen i de elektroniska arkiven behöver inga ytterligare åtgärder vidtas förrän förhållandena ändras på ett sådant sätt att ett eller flera indicier kan kopplas till kontot eller kontot blir ett Högvärdekonto.

    4. Om något av de indicier som anges i punkt B.2 a–e upptäcks under sökningen i de elektroniska arkiven eller om förhållandena ändras på ett sådant sätt att ett eller flera indicier kan kopplas till kontot ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta Kontohavaren som en person som har sin skatterättsliga hemvist i varje medlemsstat för vilken ett indicium identifierats, om den inte väljer att tillämpa punkt B.6 och ett av de undantag som anges i den punkten föreligger med avseende på kontot.

    5. Om en poste restante-adress eller c/o-adress upptäcks under sökningen i de elektroniska arkiven och ingen annan adress och inga andra av de indicier som anges i punkt B.2 a–e identifieras för Kontohavaren ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet, i den ordning som är bäst anpassad efter omständigheterna, tillämpa den sökning i pappersarkiv som beskrivs i punkt C.2 eller från Kontohavaren försöka inhämta ett intygande eller Styrkande dokumentation för att fastställa Kontohavarens skatterättsliga hemvist. Om man efter sökningen i pappersarkiv inte lyckas fastställa något indicium och om försöket att inhämta ett intygande från Kontohavaren eller Styrkande dokumentation misslyckas ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet till den behöriga myndigheten i sin medlemsstat anmäla kontot som ett konto utan dokumentation.

    6. Trots att indicier upptäckts i enlighet med punkt B.2 behöver ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte anse att en Kontohavare har hemvist i en medlemsstat såvida:

      1. Upplysningarna om Kontohavaren inbegriper en aktuell postadress eller bostadsadress i den medlemsstaten, eller ett eller flera telefonnummer i den medlemsstaten (och inget telefonnummer i den medlemsstat där det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet har sitt säte) eller stående order (förutom avseende inlåningskonton) om överföring av medel till ett konto i en medlemsstat och det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar, eller tidigare har granskat och innehar, dokumentation i form av

        1. ett intygande där Kontohavaren intygar att denne har hemvist i en eller flera medlemsstater eller i en annan eller andra jurisdiktioner som inte är den medlemsstaten, och

        2. Styrkande dokumentation som fastställer Kontohavarens status som icke rapporteringsskyldig.

      2. Upplysningarna om Kontohavaren inbegriper en gällande fullmakt eller underteckningsrätt som tilldelats en person med adress i den medlemsstaten och det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller tidigare har granskat och innehar dokumentation i form av

        1. ett intygande där Kontohavaren intygar att denne har hemvist i en eller flera medlemsstater eller i en annan eller andra jurisdiktioner som inte är den medlemsstaten, eller

        2. Styrkande dokumentation som fastställer Kontohavarens status som icke rapporteringsskyldig.

  3. Förstärkta granskningsförfaranden för Högvärdekonton. Följande förstärkta granskningsförfaranden gäller för Högvärdekonton:

    1. Sökning i elektroniska arkiv. Vad gäller Högvärdekonton ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet söka igenom de elektroniskt sökbara uppgifter som innehas av det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet efter de indicier som beskrivs i punkt B.2.

    2. Sökning i pappersarkiv. Om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara arkiv innehåller fält för och omfattar alla de upplysningar som beskrivs i punkt C.3 krävs ingen ytterligare sökning i pappersarkiv. Om de elektroniska arkiven inte omfattar alla dessa upplysningar ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet när det är fråga om Högvärdekonton även söka igenom gällande huvudkundregister och, om upplysningarna inte finns i gällande huvudkundregister, följande dokument som rör kontot och som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste fem åren, efter något av de indicier som beskrivs i punkt B.2:

      1. Den senaste inhämtade Styrkande dokumentationen avseende kontot.

      2. Det senaste kontoöppningsavtalet eller annan dokumentation när det gäller kontots öppnande.

      3. Den dokumentation som senast inhämtats av det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet i enlighet med förfaranden för kundkännedom/bekämpning av penningtvätt (nedan kallade AML/KYC-förfaranden) eller för andra regleringsändamål.

      4. Gällande fullmakter eller underteckningsrätter.

      5. Gällande stående order (förutom avseende Inlåningskonton) om överföring av medel.

    3. Undantag i det fall de elektroniska arkiven innehåller tillräckliga upplysningar. Ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut behöver inte göra den sökning i pappersarkiv som beskrivs i punkt C.2 om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara upplysningar inbegriper följande:

      1. Kontohavarens hemvist.

      2. Den bostadsadress och den postadress till Kontohavaren som vid det aktuella tillfället finns registrerad hos det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

      3. Eventuella telefonnummer som vid det aktuella tillfället finns registrerade för Kontohavaren hos det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

      4. När det gäller andra Finansiella konton än Inlåningskonton, upplysningar om huruvida stående order finns för överföring av medel från kontot till ett annat konto (inklusive ett konto hos en annan filial till det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller ett annat Finansiellt institut).

      5. Upplysningar om huruvida en giltig c/o- eller poste restante-adress finns för Kontohavaren.

      6. Upplysningar om huruvida fullmakt eller underteckningsrätt finns för kontot.

    4. Förfrågan hos kundansvarig om faktisk kännedom. Utöver sådana sökningar i elektroniska arkiv och pappersarkiv som beskrivs i punkterna C.1 och C.2 ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta varje Högvärdekonto för vilket det finns en kundansvarig (inklusive Finansiella konton som lagts samman med ett sådant Högvärdekonto) som ett Rapporteringspliktigt konto om den kundansvarige har faktisk kännedom om att Kontohavaren är en Rapporteringsskyldig person.

    5. Konsekvenser av att indicier upptäcks.

      1. Om inga av de indicier som anges i punkt B.2 upptäcks under det förstärkta granskningsförfarande för Högvärdekonton som beskrivs i punkt C och om kontot inte har identifierats som ett konto som innehas av en Rapporteringsskyldig person i enlighet med punkt C.4 behöver inga ytterligare åtgärder vidtas förrän förhållandena ändras på ett sådant sätt att ett eller flera indicier kan kopplas till kontot.

      2. Om något av de indicier som anges i punkt B.2 a–e upptäcks under det förstärkta granskningsförfarande för Högvärdekonton som beskrivs i punkt C eller om förhållandena senare ändras på ett sådant sätt att ett eller flera indicier kan kopplas till kontot ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta kontot som ett Rapporteringspliktigt konto i förhållande till var och en av de medlemsstater för vilka ett indicium identifierats, såvida inte institutet väljer att tillämpa punkt B.6 och ett av de undantag som anges i den punkten föreligger med avseende på kontot.

      3. Om en c/o- eller poste restante-adress upptäcks under det förstärkta granskningsförfarande för Högvärdekonton som beskrivs i punkt C och ingen annan adress och inga andra av de indicier som anges i punkt B.2 a–e identifieras för Kontohavaren ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet från Kontohavaren inhämta ett intygande eller Styrkande dokumentation som fastställer Kontohavarens skatterättsliga hemvist eller hemvister. Om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte kan inhämta ett sådant intygande eller sådan Styrkande dokumentation måste den anmäla kontot till den behöriga myndigheten i sin medlemsstat som ett konto utan dokumentation.

    6. Om ett Redan befintligt personkonto inte är ett Högvärdekonto per den 31 december 2015, men övergår till att bli ett Högvärdekonto per den sista dagen ett senare kalenderår ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet senast inom det kalenderår som närmast följer på det kalenderår då kontot övergår till att bli ett Högvärdekonto slutföra det förstärkta granskningsförfarande som beskrivs i punkt C med avseende på detta konto. Om kontot baserat på denna granskning identifieras som ett Rapporteringspliktigt konto ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet rapportera de föreskrivna upplysningarna om detta konto med avseende på det år då det identifierades som ett Rapporteringspliktigt konto och därefter årligen, såvida inte Kontohavaren upphör att vara en Rapporteringsskyldig person.

    7. Om ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpar det förstärkta granskningsförfarande som beskrivs i punkt C för ett Högvärdekonto behöver det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte, förutom när det gäller sådan förfrågan hos kundansvarig som beskrivs i punkt C.4, återigen tillämpa detta förfarande för samma Högvärdekonto under något efterföljande år, om det inte gäller ett konto utan dokumentation, i vilket fall det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska upprepa förfarandet tills ett sådant konto inte längre är utan dokumentation.

    8. Om förhållandena ändras med avseende på ett Högvärdekonto på ett sådant sätt att ett eller flera av de indicier som anges i punkt B.2 kan kopplas till kontot ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta kontot som ett Rapporteringspliktigt konto i förhållande till var och en av de medlemsstater för vilka indicierna identifierats, såvida inte det väljer att tillämpa punkt B.6 i detta avsnitt och ett av de undantag som anges i den punkten föreligger med avseende på kontot.

    9. Ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska genomföra förfaranden för att säkerställa att en kundansvarig identifierar varje ändring i förhållandena avseende ett konto. Om en kundansvarig exempelvis får information om att Kontohavaren har en ny postadress i en medlemsstat ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta den nya adressen som ändrade förhållanden och ska, om institutet väljer att tillämpa punkt B.6, inhämta nödvändig dokumentation från Kontohavaren.

  4. Granskning av Redan befintliga enskilda konton som är Högvärdekonton ska ha utförts senast den 31 december 2016. Granskning av Redan befintliga enskilda konton som är Lågvärdekonton ska ha utförts senast den 31 december 2017.

  5. Redan befintliga enskilda konton som identifierats som Rapporteringspliktiga konton i enlighet med detta avsnitt ska betraktas som Rapporteringspliktiga konton under alla efterföljande år om inte Kontohavaren upphör att vara en Rapporteringsskyldig person.

Avsnitt IV Åtgärder för kundkännedom för nya enskilda konton

Följande förfaranden gäller för att fastställa vilka Nya enskilda konton som är

Rapporteringspliktiga konton.

  1. När det gäller Nya enskilda konton ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet vid kontots öppnande inhämta ett intygande från Kontohavaren som kan utgöra en del av dokumentationen vid kontots öppnande och som gör det möjligt för det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet att fastställa Kontohavarens skatterättsliga hemvist, samt bekräfta rimligheten i detta intygande på grundval av de upplysningar som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtat i samband med kontots öppnande, inklusive dokumentation som inhämtats i enlighet med AML/KYC-förfaranden.

  2. Om det av intygandet från Kontohavaren framgår att Kontohavaren har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta kontot som ett Rapporteringspliktigt konto, intygandet ska dock även innehålla kontoinnehavarens Skatteregistreringsnummer avseende den medlemsstaten (om inte annat följer av avsnitt I punkt D) samt födelsedatum.

  3. Om förhållandena ändras avseende ett Nytt enskilt konto på ett sätt som gör att det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet får kännedom om eller ges anledning att känna till att den ursprungliga intygandet från Kontohavaren är inkorrekt eller otillförlitligt kan det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte förlita sig på det ursprungliga intygandet utan ska inhämta ett giltigt intygande från Kontohavaren i vilken Kontohavarens skatterättsliga hemvist fastställs.

Avsnitt V Åtgärder för kundkännedom för redan befintliga enhetskonton

Följande förfaranden gäller för att fastställa vilka Redan befintliga enhetskonton som är Rapporteringspliktiga konton.

  1. Enhetskonton som inte behöver granskas, identifieras eller rapporteras. Såvida inte det Rapporteringsskyldiga institutet gör ett annat val, antingen avseende alla Redan befintliga enhetskonton eller, separat, avseende en tydligt identifierad grupp av sådana konton, behöver inte ett Redan befintligt enhetskonto med ett sammanlagt saldo eller värde som den 31 december 2015 inte överstiger ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta motsvarande 250 000 USD granskas, identifieras eller rapporteras som ett Rapporteringspliktigt konto förrän kontots sammanlagda saldo eller värde överstiger detta belopp den sista dagen något efterföljande kalenderår.

  2. Enhetskonton som ska granskas. Ett Redan befintligt enhetskonto som har ett sammanlagt saldo eller värde som den 31 december 2015 överstiger ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 250 000 USD, och ett Redan befintligt enhetskonto som den 31 december 2015 inte överstiger detta belopp men vars sammanlagda saldo eller värde överstiger detta belopp den sista dagen något efterföljande kalenderår, måste granskas i enlighet med de förfaranden som anges i punkt D.

  3. Rapporteringspliktiga enhetskonton. Vad gäller de Redan befintliga enhetskonton som beskrivs i punkt B ska bara konton som innehas av en eller flera Enheter som är Rapporteringsskyldiga personer eller av Passiva icke-finansiella enheter med en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer betraktas som Rapporteringspliktiga konton.

  4. Granskningsförfaranden för att identifiera Rapporteringspliktiga enhetskonton. För sådana Redan befintliga enhetskonton som beskrivs i punkt B ska ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa följande granskningsförfaranden för att fastställa om kontot innehas av en eller flera Rapporteringsskyldiga personer eller av Passiva icke-finansiella enheter med en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer:

    1. Fastställa huruvida Enheten är en Rapporteringsskyldig person.

      1. Granska upplysningar som innehas för regleringsändamål eller kundrelationsändamål (inklusive upplysningar som inhämtats i enlighet med AML/KYC-förfaranden) för att fastställa om upplysningarna visar att Kontohavaren har sin hemvist i en medlemsstat. Med upplysningar som tyder på att en Kontohavare har sin hemvist i en medlemsstat avses bland annat platsen för Enhetens bildande eller organisation, eller en adress i en medlemsstat.

      2. Om upplysningarna tyder på att Kontohavaren har sin hemvist i en medlemsstat ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta kontot som ett Rapporteringspliktigt konto såvida inte institutet från Kontohavaren inhämtar ett intygande eller, baserat på upplysningar som det förfogar över eller som är allmänt tillgängliga, rimligen fastställer att Kontohavaren inte är en Rapporteringsskyldig person.

    2. Fastställa huruvida Enheten är en Passiv icke-finansiell enhet med en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer. När det är fråga om en Kontohavare av ett Redan befintligt konto (inklusive en Enhet som är en Rapporteringsskyldig person) ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet fastställa huruvida Kontohavaren är en Passiv icke-finansiell enhet med en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer. Om någon av Personerna med bestämmande inflytande över den Passiva icke-finansiella enheten är en Rapporteringsskyldig person ska kontot betraktas som ett Rapporteringspliktigt konto. När det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet fastställer ovanstående ska den följa riktlinjerna i punkt D.2 a–c i den ordning som efter omständigheterna är lämpligast.

      1. Fastställa huruvida Kontohavaren är en Passiv icke-finansiell enhet. För att fastställa huruvida Kontohavaren är en Passiv icke-finansiell enhet ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet från Kontohavaren inhämta ett intygande där dennes status fastställs, såvida inte institutet, på grundval av upplysningar som den förfogar över eller som är allmänt tillgängliga, rimligen kan fastställa att Kontohavaren är en Aktiv icke-finansiell enhet eller ett annat Finansiellt institut än en sådan Investeringsenhet som beskrivs i avsnitt VIII punkt A.6 b som inte är ett Finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.

      2. Identifiera Personer med bestämmande inflytande över Kontohavaren. För att identifiera Personer med bestämmande inflytande över Kontohavaren får ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut förlita sig på upplysningar som inhämtas och förvaras i enlighet med AML/ KYC-förfaranden.

      3. Fastställa huruvida en Person med bestämmande inflytande över en Passiv icke-finansiell enhet är en Rapporteringsskyldig person. För att fastställa huruvida en Person med bestämmande inflytande över en Passiv icke-finansiell enhet är en Rapporteringsskyldig person får ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut förlita sig på

        1. upplysningar som inhämtats och förvaras i enlighet med AML/KYC- förfaranden när det är fråga om ett Redan befintligt enhetskonto som innehas av en eller flera Icke-finansiella enheter och vars sammanlagda saldo eller värde inte överstiger ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 1 000 000 USD, eller

        2. ett intygande från Kontohavaren eller Personen med bestämmande inflytande från den eller de medlemsstater eller den eller de andra jurisdiktioner där Personen med bestämmande inflytande har sin skatterättsliga hemvist.

  5. Tidsplan för granskning och ytterligare förfaranden som gäller för Redan befintliga enhetskonton.

    1. Granskning av Redan befintliga enhetskonton med ett sammanlagt saldo eller värde som den 31 december 2015 överstiger ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 250 000 USD ska ha utförts senast den 31 december 2017.

    2. Granskning av Redan befintliga enhetskonton med ett sammanlagt saldo eller värde som den 31 december 2015 inte överstiger ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 250 000 USD, men som överstiger detta belopp den 31 december något efterföljande år, ska ha slutförts före utgången av det kalenderår som följer på det år då det sammanlagda saldot eller värdet överstiger detta belopp.

    3. Om förhållandena ändras med avseende på ett Redan befintligt enhetskonto på ett sätt som gör att det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet får kännedom om eller ges anledning till att känna till att intygandet eller annan dokumentation med avseende på ett konto är inkorrekt eller otillförlitlig ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet ompröva sin bedömning av kontots status i enlighet med de förfaranden som anges i punkt D.

Avsnitt VI Åtgärder för kundkännedom för nya enhetskonton

Följande förfaranden gäller för att fastställa vilka Nya enhetskonton som är Rapporteringspliktiga konton.

Granskningsförfaranden för att identifiera Rapporteringspliktiga enhetskonton. För Nya enhetskonton ska ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa följande granskningsförfaranden för att fastställa huruvida kontot innehas av en eller flera Rapporteringsskyldiga personer eller av Passiva icke-finansiella enheter med en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer:

  1. Fastställa huruvida Enheten är en Rapporteringsskyldig person.

    1. Inhämta ett intygande från Kontohavaren som kan utgöra en del av dokumentationen vid kontots öppnande och som gör det möjligt för det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet att fastställa Kontohavarens skatterättsliga hemvist, samt bekräfta rimligheten i detta intygande på grundval av de upplysningar som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtat i samband med kontots öppnande, inklusive dokumentation som inhämtats i enlighet med AML/KYC-förfaranden. Om Enheten i sitt intygande anger att denne inte har någon skatterättslig hemvist får det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på adressen till Enhetens huvudkontor för att fastställa Kontohavarens hemvist.

    2. Om det av intygandet framgår att Kontohavaren har sin hemvist i en medlemsstat ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta kontot som ett Rapporteringspliktigt konto såvida den inte baserat på upplysningar som den förfogar över eller som är allmänt tillgängliga med rimlighet fastställer att kontoinnehavaren inte är en Rapporteringsskyldig person med avseende på den medlemsstaten.

  2. Fastställa huruvida Enheten är en Passiv icke-finansiell enhet med en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer. När det gäller en Kontohavare av ett Nytt enhetskonto (inklusive en Enhet som är en Rapporteringsskyldig person) måste det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet fastställa huruvida Kontohavaren är en Passiv icke-finansiell enhet med en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer. Om någon Person med bestämmande inflytande över den Passiva icke-finansiella enheten är en Rapporteringsskyldig person ska kontot betraktas som ett Rapporteringspliktigt konto. När det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet fastställer ovanstående ska den följa riktlinjerna i punkt A.2 a–c i den ordning som efter omständigheterna är lämpligast.

    1. Fastställa huruvida Kontohavaren är en Passiv icke-finansiell enhet. För att fastställa huruvida Kontohavaren är en Passiv icke-finansiell enhet ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på ett intygande från Kontohavaren för att fastställa dennes status, såvida inte institutet, på grundval av upplysningar som den förfogar över eller som är allmänt tillgängliga, rimligen kan fastställa att Kontohavaren är en Aktiv icke-finansiell enhet eller ett Finansiellt institut som inte är en sådan Investeringsenhet som beskrivs i avsnitt VIII punkt A.6 b som inte är ett Finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.

    2. Identifiera Personer med bestämmande inflytande över Kontohavaren. För att identifiera Personer med bestämmande inflytande över Kontohavaren får ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut förlita sig på upplysningar som inhämtas och förvaras i enlighet med AML/KYC-förfaranden.

    3. Fastställa huruvida en Person med bestämmande inflytande över en Passiv icke-finansiell enhet är en Rapporteringsskyldig person. För att fastställa huruvida en Person med bestämmande inflytande över en Passiv icke-finansiell enhet är en Rapporteringsskyldig person får ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut förlita sig på ett intygande från Kontohavaren eller från Personen med bestämmande inflytande.

Avsnitt VII Särskilda regler om åtgärder för kundkännedom

Följande ytterligare regler gäller för genomförande av de förfaranden för kundkännedom som beskrivs ovan:

  1. Användning av intygande från Kontohavaren och Styrkande dokumentation. Ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut får inte förlita sig på ett intygande från Kontohavaren eller på Styrkande dokumentation om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet känner till eller har anledning att känna till att intygandet från Kontohavaren eller den Styrkande dokumentationen är inkorrekta eller otillförlitliga.

  2. Alternativa förfaranden för Finansiella konton som innehas av Fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal samt för Gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller Grupplivränteavtal. Ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anta att en fysisk person som är förmånstagare (och som inte är försäkringstagare) till ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal och som mottar en dödsfallsförmån, inte är en Rapporteringsskyldig person och får betrakta ett sådant Finansiellt konto som ett icke Rapporteringspliktigt konto, såvida inte det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet har faktisk kännedom om eller anledning att känna till att förmånstagaren är en Rapporteringsskyldig person. Ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut har anledning att känna till att en förmånstagare i ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal är en Rapporteringsskyldig person om de upplysningar som inhämtats av det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet med avseende på förmånstagaren innehåller sådana indicier som beskrivs i avsnitt III punkt B. Om ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut har faktisk kännedom om eller har anledning att känna till att förmånstagaren är en Rapporteringsskyldig person ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet följa förfarandena i avsnitt III punkt B.

    Ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut får betrakta ett Finansiellt konto som är en medlems andel i ett Gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett Grupplivränteavtal som ett Finansiellt konto som inte är Rapporteringspliktigt konto fram till den dag då en summa ska utbetalas till den anställda/ försäkringstagaren eller förmånstagaren, om det Finansiella kontot som är en medlems andel i ett Gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett Grupplivränteavtal uppfyller följande krav:

    1. Gruppförsäkringsavtalet med kontantvärde eller Grupplivränteavtalet är ställt till en arbetsgivare och täcker 25 eller fler anställda/försäkringstagare.

    2. De anställda/försäkringstagarna har rätt att erhålla det kontraktsvärde som är kopplat till deras andel och namnge förmånstagare för den förmån som ska utbetalas vid den anställdes död.

    3. Det sammanlagda belopp som ska utbetalas till en anställd/försäkringstagare eller förmånstagare överstiger inte ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 1 000 000 USD.

    I detta direktiv avses med Gruppförsäkringsavtal med kontantvärde ett Försäkringsavtal med kontantvärde som i) täcker fysiska personer som är anslutna genom en arbetsgivare, en branschorganisation, en fackförening eller annan förening eller grupp, och som ii) tar ut en premie för varje medlem i gruppen (eller medlemmar av en kategori inom gruppen) som fastställs utan att ta hänsyn till medlemmarnas (eller medlemskategoriernas) personliga hälsoförhållanden förutom ålder, kön och rökvanor.

    I detta direktiv avses med Grupplivränteavtal ett Livränteavtal i vilket rättighetsinnehavarna är fysiska personer som är anslutna genom en arbetsgivare, en branschorganisation, en fackförening eller annan förening eller grupp.

  3. Regler för sammanläggning av kontosaldon samt valutaomvandling.

    1. Sammanläggning av enskilda konton. För att fastställa ett sammanlagt saldo eller värde för de Finansiella konton som innehas av en fysisk person ska ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut lägga samman samtliga Finansiella konton som förvaltas av det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller av en Närstående enhet, men endast om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets it-system kopplar de Finansiella kontona till ett dataelement som exempelvis ett kundnummer eller Skatteregistreringsnummer samt tillåter sammanläggning av kontosaldon och kontovärden. Varje innehavare av ett gemensamt ägt Finansiellt konto ska påföras det totala saldot eller värdet för det gemensamt ägda Finansiella kontot vid tillämpningen av de sammanläggningskrav som beskrivs i denna punkt.

    2. Sammanläggning av Enhetskonton. För att fastställa ett sammanlagt saldo eller värde för de Finansiella konton som innehas av en Enhet ska ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut beakta samtliga Finansiella konton som förvaltas av det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller av en Närstående enhet, men endast om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets it-system kopplar de Finansiella kontona till ett dataelement som exempelvis ett kundnummer eller Skatteregistreringsnummer samt tillåter sammanläggning av kontosaldon och kontovärden. Varje innehavare av ett gemensamt ägt Finansiellt konto ska påföras det totala saldot eller värdet för det gemensamt ägda Finansiella kontot vid tillämpningen av de sammanläggningskrav som beskrivs i denna punkt.

    3. Särskild sammanläggningsregel för kundansvariga. För att fastställa ett sammanlagt saldo eller värde för ett Finansiellt konto som innehas av en person i syfte att avgöra om ett Finansiellt konto är ett Högvärdekonto ska det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet, i förekommande fall, även lägga samman samtliga Finansiella konton som en kundansvarig känner till eller har anledning att känna till direkt eller indirekt ägs, kontrolleras eller har öppnats (förutom i egenskap av förvaltare) av en och samma person.

    4. Belopp ska förstås så att de omfattar motsvarande belopp i andra valutor. Alla belopp som anges i varje medlemsstats nationella valuta ska förstås omfatta motsvarande belopp i andra valutor, i enlighet med nationell lagstiftning.

Avsnitt VIII Definierade begrepp

Följande begrepp ska ha den betydelse som anges nedan:

  1. Rapporteringsskyldigt finansiellt institut

    1. Rapporteringsskyldigt finansiellt institut: ett Finansiellt institut i en medlemsstat som inte är ett Icke rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Begreppet Finansiellt institut i en medlemsstat: i) ett Finansiellt institut som har sin hemvist i en medlemsstat, men inte filialer till det Finansiella institutet som är belägna utanför den medlemsstaten och ii) en filial till ett Finansiellt institut som inte har sin hemvist i en medlemsstat om filialen är belägen i den medlemsstaten.

    2. Finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion: i) ett Finansiellt institut som har sin hemvist i en deltagande jurisdiktion, men inte filialer till det Finansiella institutet som är belägna utanför en sådan deltagande jurisdiktion och ii) en filial till ett Finansiellt institut som inte har sin hemvist i en deltagande jurisdiktion om filialen är belägen i en sådan deltagande jurisdiktion.

    3. Finansiellt institut: ett Depåinstitut, ett Inlåningsinstitut, en Investeringsenhet eller ett Specificerat försäkringsföretag.

    4. Depåinstitut: en Enhet där innehav av Finansiella tillgångar för andras räkning utgör en väsentlig del av verksamheten. En Enhets innehav av Finansiella tillgångar för andras räkning ska anses utgöra en väsentlig del av verksamheten om de bruttointäkter inom Enheten som härrör från innehav av Finansiella tillgångar och därtill knutna finansiella tjänster motsvarar eller överstiger 20 % av Enhetens bruttointäkter under den period som är kortast av antingen i) den treårsperiod som avslutas den 31 december (eller det slutdatum som gäller för räkenskapsår som inte är kalenderår) det år som föregår det år då bedömningen görs, eller ii) den period som Enheten har existerat.

    5. Inlåningsinstitut: en Enhet som tar emot insättningar inom ramen för sin ordinarie bankverksamhet eller liknande verksamhet.

    6. Investeringsenhet:

      1. en Enhet vars näringsverksamhet till övervägande del består i att bedriva en eller flera av följande verksamheter för en kund eller för en kunds räkning:

        1. Handel med penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, inlåningsbevis, derivatinstrument etc.), valuta, valuta-, ränte- och indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller handel med råvaruterminer.

        2. Individuell och kollektiv portföljförvaltning.

        3. Annan investering, administration eller förvaltning av Finansiella tillgångar för andra personers räkning. eller

      2. en Enhet vars bruttointäkter främst kommer från investering i, återinvestering i och handel med Finansiella tillgångar om Enheten förvaltas av en annan Enhet som är ett sådant Depåinstitut, Inlåningsinstitut, Specificerat försäkringsföretag eller en sådan Investeringsenhet som beskrivs i punkt A.6 a.

        En Enhet ska anses ha som övervägande näringsverksamhet att bedriva en eller flera av de verksamheter som avses i punkt A.6 a, eller en Enhets bruttointäkter ska anses främst komma från investering i, återinvestering i och handel med Finansiella tillgångar i enlighet med punkt A.6 b, om de bruttointäkter inom Enheten som härrör från verksamheten i fråga motsvarar eller överstiger 50 % av Enhetens bruttointäkter under den period som är kortast av antingen i) den treårsperiod som avslutas den 31 december det år som föregår det år då bedömningen görs, eller ii) den period som Enheten har existerat. Med Investeringsenhet avses inte en Enhet som på grund av att den uppfyller något av villkoren i punkt D.8 d–g är en Aktiv icke-finansiell enhet.

      Tolkningen av denna punkt ska stämma överens med motsvarande formuleringar i definitionen av financial institution i rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF).

    7. Finansiella tillgångar: värdepapper (till exempel aktier i företag, andelar i en delägarbeskattad juridisk person (partnership) eller förmånsintresse i ett bolag eller en trust med ett stort antal delägare eller ett börsnoterat bolag eller trust; skuldebrev, obligationer, lånebevis för en delägarbeskattad juridisk person, eller andra skuldbevis), delägarandelar, råvaror, swappar (till exempel ränteswappar, valutaswappar, basswappar, räntetak, räntegolv, råvaruswappar, aktieswappar, aktieindexswappar och liknande avtal), Försäkringsavtal eller Livränteavtal eller en andel (inklusive ett termins- eller forwardkontrakt eller en option) i ett värdepapper, delägarandel, råvara, swap, Försäkringsavtal eller Livränteavtal. Med Finansiella tillgångar avses inte icke belånade direkta fastighetsinnehav.

    8. Specificerat försäkringsföretag: en Enhet som är ett försäkringsföretag (eller ett försäkringsföretags holdingbolag) och som tecknar, eller är förpliktigat att verkställa utbetalningar i enlighet med, ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller Livränteavtal.

  2. Icke rapporteringsskyldigt finansiellt institut

    1. Icke rapporteringsskyldigt finansiellt institut: ett Finansiellt institut som är

      1. en Myndighetsenhet, en Internationell organisation eller en Centralbank, förutom avseende en utbetalning som hänför sig till en skyldighet som uppstått i samband med sådan kommersiell finansiell verksamhet som ett Specificerat försäkringsföretag, ett Depåinstitut eller ett Inlåningsinstitut ägnar sig åt,

      2. en Bred pensionsfond, en Smal pensionsfond, en pensionsfond hos ett statligt organ, Internationell organisation eller Centralbank eller en Kvalificerad kreditkortsutfärdare,

      3. en annan Enhet för vilken risken är låg att den används för skatteundandragande och som liknar någon av de Enheter som anges i punkt B.1 a–b samt finns uppförd på den förteckning över Icke rapporteringsskyldiga finansiella institut som avses i artikel 8.7a i detta direktiv, om det Finansiella institutets status som en Icke rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte äventyrar syftet med detta direktiv,

      4. ett Undantaget företag för kollektiva investeringar, eller

      5. en trust om trustförvaltaren är ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut och rapporterar alla upplysningar som ska rapporteras i enlighet med avsnitt I avseende trustens samtliga Rapporteringspliktiga konton,

    2. Myndighetsenhet: en medlemsstats eller annan jurisdiktions regering, ett subnationellt politiskt förvaltningsområde i en medlemsstat eller i en annan jurisdiktion (för att undvika oklarheter omfattar subnationellt politiskt förvaltningsområde stat, provinser, län och kommuner), eller ett av en medlemsstat eller en annan jurisdiktion eller en eller flera av de ovannämnda, helägt organ eller verk (var och en utgör en Myndighetsenhet). Denna kategori omfattar integrerade delar, kontrollerade enheter och subnationella politiska förvaltningsområden i en medlemsstat eller i annan jurisdiktion.

      1. integrerad del (av en medlemsstat eller en annan jurisdiktion): en person, organisation, förvaltning, byrå, fond, verk eller annat organ, oavsett sammansättning, som utgör en styrande myndighet i en medlemsstat eller en annan jurisdiktion. Myndighetens nettoinkomster ska krediteras myndighetens eget konto eller annat konto som tillhör medlemsstaten eller den andra jurisdiktionen, och ingen del härav får utfalla till förmån för en privatperson. Med integrerad del avses inte en fysisk person som är statschef, tjänsteman eller handläggare inom offentlig förvaltning och som agerar i privat eller eget syfte.

      2. kontrollerad enhet: Enhet som till sin form är skild från medlemsstaten eller den andra jurisdiktionen eller som på annat sätt utgör en separat juridisk person, under förutsättning att

        1. Enheten helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera Myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,

        2. Enhetens nettoinkomster krediteras Enhetens eget konto eller konton hos en eller flera Myndighetsenheter, och ingen del av Enhetens inkomster utfaller till förmån för någon privatperson, och

        3. Enhetens tillgångar tillfaller en eller flera Myndighetsenheter vid upplösning.

      3. Inkomster anses inte utfalla till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning. Utan hinder av det som anges ovan ska inkomsterna anses utfalla till förmån för privatpersoner om inkomsterna härrör från en Myndighetsenhet som används för att bedriva kommersiell näringsverksamhet, t.ex. kommersiell bankverksamhet som tillhandahåller tjänster till privatpersoner.

    3. Internationell organisation: Internationell organisation, eller organ eller verk som ägs helt av sådan organisation. Denna kategori omfattar mellanstatliga organisationer (inklusive överstatliga organisationer) som i) huvudsakligen består av regeringar, ii) har en gällande överenskommelse om säte eller ett i huvudsak liknande avtal med medlemsstaten och iii) vars inkomster inte utfaller till förmån för privatpersoner.

    4. Centralbank: en institution som enligt lag eller regeringsbeslut är den centrala myndighet, förutom medlemsstatens regering, som utfärdar instrument avsedda att användas som cirkulerande valuta. En sådan institution kan inbegripa ett organ som är skilt från medlemsstatens regering, oavsett om det helt eller delvis ägs av medlemsstaten.

    5. Bred pensionsfond: fond som etablerats för att tillhandahålla förmåner vid ålderspensionering, invaliditet eller dödsfall, eller någon kombination av dessa, till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda (eller förmånstagare som angetts av sådana anställda) hos en eller flera arbetsgivare på grundval av utförda tjänster, under förutsättning att fonden

      1. inte har någon enskild förmånstagare som har rätt till mer än 5 % av fondens tillgångar,

      2. regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till skattemyndigheterna och

      3. uppfyller minst ett av följande krav:

        1. Fonden är generellt undantagen från beskattning av investeringsinkomst, alternativt att investeringsinkomster från kontot är föremål för uppskjuten skatt eller lägre skattesats, på grund av fondens status som ålderspensionssystem eller annat pensionssystem.

        2. Minst 50 % av inbetalningarna till fonden (med undantag för överföringar av tillgångar från sådana andra system som beskrivs i punkterna B.5–7 eller från sådana pensionskonton som beskrivs i punkt C.17.a kommer från den finansierande arbetsgivaren.

        3. Utdelning eller uttag från fonden medges endast vid specificerade händelser i samband med ålderspensionering, invaliditet eller dödsfall (förutom överföringar till sådana andra pensionsfonder som beskrivs i punkterna B.5–7 i detta avsnitt eller sådana pensionskonton som beskrivs i punkt C.17.a, alternativt att utdelning eller uttag som görs före sådana specificerade händelser är förbundna med kostnader.

        4. Inbetalningar (med undantag för vissa tillåtna kompensationsinbetalningar) som arbetstagare gör till fonden ska begränsas med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomst alternativt får inte överstiga ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 50 000 USD per år, varvid de regler för sammanläggning av konton och valutaomräkning som anges i avsnitt VII punkt C ska tillämpas.

    6. Smal pensionsfond: fond som etablerats för att tillhandahålla förmåner vid ålderspensionering, invaliditet eller dödsfall till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda (eller förmånstagare som angetts av sådana anställda) hos en eller flera arbetsgivare på grundval av utförda tjänster, under förutsättning att

      1. fonden har färre än 50 deltagare,

      2. fonden finansieras av en eller fler arbetsgivare som inte är Investeringsenheter eller Passiva icke-finansiella enheter,

      3. arbetstagarens och arbetsgivarens respektive inbetalningar till fonden (med undantag för överföringar av tillgångar från sådana pensionskonton som beskrivs i punkt C.17 a) begränsas med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomster och ersättningar,

      4. deltagare som inte har sin hemvist i medlemsstaten inte har rätt till mer än 20 % av fondens tillgångar, och

      5. fonden är offentligt reglerad och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till skattemyndigheterna.

    7. Pensionsfond hos en myndighetsenhet, en Internationell organisation eller en Centralbank: en fond som etablerats av en Myndighetsenhet, en Internationell organisation eller en Centralbank för att tillhandahålla förmåner vid ålderspensionering, invaliditet eller dödsfall till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda (eller förmånstagare som angetts av sådana anställda) eller som inte är eller tidigare varit anställda om förmånerna tillhandahållits förmånstagarna på grundval av personligen utförda tjänster åt Myndighetsenheten, den Internationella organisationen eller Centralbanken.

    8. Kvalificerad kreditkortsutfärdare: ett Finansiellt institut som uppfyller följande krav:

      1. Det Finansiella institutet är ett Finansiellt institut endast på grundval av att den utfärdar kreditkort på vilka insättningar endast accepteras när en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart återbetalas till kunden.

      2. Det Finansiella institutet inför riktlinjer och förfaranden senast den 1 januari 2016 antingen för att förhindra att en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med mer än ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 50 000 USD, eller för att säkerställa att en kundbetalning som överstiger det utestående saldot med mer än detta belopp återbetalas till kunden inom 60 dagar, varvid de regler för sammanläggning av konton och valutaomräkning som anges i avsnitt VII.C ska tillämpas i båda fallen. I detta sammanhang ska en överskjutande kundbetalning inte avse kreditsaldon som uppstått på grund av omtvistade debiteringar, medan däremot kreditsaldon som uppstått på grund av returnerade varor omfattas.

    9. Undantaget företag för kollektiva investeringar: en Investeringsenhet som regleras som ett företag för kollektiva investeringar, under förutsättning att alla andelar i företaget för kollektiva investeringar ägs av eller genom Enheter eller fysiska personer som inte är Rapporteringsskyldiga personer, med undantag för Passiva icke-finansiella enheter med Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer.

      En Investeringsenhet som regleras som ett företag för kollektiva investeringar ska inte anses inte ha uppfyllt kraven för ett Undantaget företag för kollektiva investeringar i punkt B.9 endast på grundval av att företaget för kollektiva investeringar har emitterat fysiska aktier ställda till innehavaren (nedan kallade innehavaraktier), under förutsättning att

      1. företaget för kollektiva investeringar inte har emitterat och inte emitterar några fysiska innehavaraktier efter den 31 december 2015,

      2. företaget för kollektiva investeringar drar in alla sådana aktier efter inlösen,

      3. företaget för kollektiva investeringar vidtar de förfaranden för kundkännedom som anges i avsnitten II–VII och rapporterar alla upplysningar som ska rapporteras med avseende på sådana aktier när sådana aktier blir föremål för inlösen eller annan utbetalning, och

      4. företaget för kollektiva investeringar har infört riktlinjer och förfaranden för att säkerställa att sådana aktier löses in eller spärras snarast möjligt och i alla händelser före den 1 januari 2018.

  3. Finansiellt konto

    1. Finansiellt konto: ett konto hos ett Finansiellt institut, inklusive Inlåningskonton, Depåkonton och

      1. när det är fråga om en Investeringsenhet, andel i eget kapital eller skulder i det Finansiella institutet. Trots vad som anges i det föregående omfattar begreppet Finansiellt konto inte andel i eget kapital eller skulder i en Enhet som är en Investeringsenhet enbart på grundval av att den i) erbjuder investeringsrådgivning till kund och agerar på sådan kunds vägnar eller ii) hanterar portföljer för kund och agerar på sådan kunds vägnar i syfte att investera, förvalta eller administrera Finansiella tillgångar som i kundens namn sätts in hos ett annat Finansiellt institut än en sådan Enhet.

      2. när det är fråga om ett Finansiellt institut som inte beskrivs i punkt C.1 a, andel i eget kapital eller skulder i det Finansiella institutet om typen av andel har valts i syfte att undvika rapportering i enlighet med avsnitt I, och

      3. Försäkringsavtal med kontantvärde eller Livränteavtal som tecknas eller förvaltas av ett Finansiellt institut, dock inte icke-investeringsrelaterad, icke-överförbar och omedelbart utbetalbar livränteförsäkring som tecknats för en fysisk person och innebär penningutbetalning av ålders- eller invaliditetspensionsförmån på ett konto som är ett Undantaget konto.

      Med Finansiellt konto avses inte ett sådant konto som är ett Undantaget konto.

    2. Inlåningskonto: ett företags-, löne-, spar-, termins- eller kapitalkonto eller ett konto som finns dokumenterat genom bankcertifikat, sparbevis, investeringsbevis, inlåningsbevis eller annat liknande instrument som tillhandahålls av ett Finansiellt institut inom ramen för dess regelmässiga bankverksamhet eller liknande verksamhet. Ett Inlåningskonto omfattar även belopp som förvaltas av ett försäkringsföretag och som i enlighet med ett avtal om garanterad investering eller liknande avtal är föremål för utbetalning eller kreditering av ränta.

    3. Depåkonto: ett konto (dock inte ett Försäkrings- eller Livränteavtal) som innehåller Finansiella tillgångar och förs till förmån för annan person.

    4. Andel i eget kapital: när det gäller en delägarbeskattad juridisk person som är ett Finansiellt institut, en andel antingen i den juridiska personens kapital eller i dess avkastning. När det gäller en trust som är ett Finansiellt institut ska Andel i eget kapital anses innehas av en person som betraktas som stiftare eller förmånstagare för hela eller del av trusten eller annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. En Rapporteringsskyldig person ska betraktas som förmånstagare av en trust om den Rapporteringsskyldiga personen har rätt att direkt eller indirekt (t.ex. genom ombud) erhålla en fixerad utdelning eller kan, direkt eller indirekt, erhålla en diskretionär utdelning från trusten.

    5. Försäkringsavtal: ett avtal (dock inte Livränteavtal) som innebär att utfärdaren förbinder sig att betala ut ett belopp i samband med en specificerad oförutsedd händelse förknippad med dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskaderisk.

    6. Livränteavtal: ett avtal enligt vilket utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis fastställs med hänsyn till den förväntade livslängden för en eller flera fysiska personer. Begreppet innefattar även avtal som betraktas som Livränteavtal i enlighet med lagstiftning, föreskrifter eller praxis inom den medlemsstat eller annan jurisdiktion inom vilken avtalet slöts och i enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under ett visst antal år.

    7. Försäkringsavtal med kontantvärde: ett Försäkringsavtal (som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag) med ett Kontantvärde.

    8. Kontantvärde: det belopp som är det högsta av i) det belopp som försäkringstagaren har att erhålla vid återköp eller uppsägning av avtalet (utan avdrag för avgifter för återköp eller pantsättning) och ii) det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet. Utan hinder av vad som sägs ovan innefattar begreppet Kontantvärde inte ett belopp som ska betalas enligt ett Försäkringsavtal

      1. endast då en fysisk person som är försäkrad enligt ett livförsäkringsavtal avlider,

      2. som en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkringsförmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

      3. som en återbetalning till försäkringstagaren av premie (exklusive försäkringsavgifter, oavsett om de faktiskt uppkommit) som tidigare erlagts i enlighet med ett Försäkringsavtal (som inte är ett investeringsrelaterat livförsäkringsavtal eller livränteavtal) på grund av att avtalet hävts eller sagts upp, risken reducerats under avtalets löptid eller premien ändrats till följd av en korrigering av ett räknefel eller liknande fel,

      4. som en återbäring till försäkringstagaren (utom utbetalning vid uppsägning) förutsatt att återbäringen avser ett Försäkringsavtal enligt vilket de enda förmåner som ska betalas beskrivs i punkt C.8 b, eller

      5. som avkastning på en förskottspremie eller en premieinbetalning för ett Försäkringsavtal för vilket premien ska betalas minst årligen, om beloppet av förskottspremien eller premieinbetalningen inte överstiger nästa årspremie som ska betalas enligt avtalet.

    9. Redan befintligt konto:

      1. ett Finansiellt konto som förvaltas av ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut från och med den 31 december 2015,

      2. varje Finansiellt konto tillhörande en Kontohavare, oavsett vilket datum detta Finansiella konto öppnades om

        1. Kontohavaren även innehar ett Finansiellt konto som är ett Redan befintligt konto enligt punkt C.9 a hos det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet (eller hos en Närstående enhet inom samma medlemsstat som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet),

        2. det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet (och, i tillämpliga fall, den Närstående enheten inom samma medlemsstat som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet) behandlar de två ovannämnda Finansiella kontona, samt Kontohavarens eventuella andra Finansiella konton som behandlas som Redan befintliga konton enligt led b, som ett enda Finansiellt konto i syfte att följa standarderna för kunskapskrav i avsnitt VII.A och i syfte att fastställa saldot eller värdet av något av de Finansiella kontona vid tillämpning av något av tröskelvärdena för konton,

        3. det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet, med avseende på ett Finansiellt konto som omfattas av AML/KYC-förfaranden, får uppfylla kraven för sådana förfaranden för det Finansiella kontot genom att använda de AML/KYC-förfaranden som genomförs för det Redan befintliga kontot enligt punkt C.9 a, och

        4. det för att öppna det Finansiella kontot inte krävs att Kontohavaren tillhandahåller nya, kompletterande eller ändrade kundupplysningar utöver dem som krävs för detta direktivs tillämpning.

    10. Nytt konto: ett Finansiellt konto som förvaltas av ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut och som öppnas den 1 januari 2016 eller senare, såvida det inte behandlas som ett Redan befintligt konto enligt punkt C.9 b.

    11. Redan befintligt enskilt konto: ett Redan befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer.

    12. Nytt enskilt konto: ett Nytt konto som innehas av en eller flera fysiska personer.

    13. Redan befintligt enhetskonto: ett Redan befintligt konto som innehas av en eller flera Enheter.

    14. Lågvärdekonto: ett Redan befintligt enskilt konto med ett sammanlagt saldo eller värde den 31 december 2015 som inte överstiger ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 1 000 000 USD.

    15. Högvärdekonto: ett Redan befintligt enskilt konto med ett sammanlagt saldo eller värde den 31 december 2015 eller den 31 december något efterföljande år som överstiger ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 1 000 000 USD.

    16. Nytt enhetskonto: ett Nytt konto som innehas av en eller flera Enheter.

    17. Undantaget konto:

      1. Ett pensionskonto som uppfyller följande krav:

        1. Kontot regleras som ett individuellt pensionskonto eller ingår som en del i en registrerad eller reglerad pensionsordning vars syfte är att tillhandahålla pensionsförmåner (inklusive förmåner vid invaliditet eller dödsfall).

        2. Kontot är förknippat med skattelättnader (t.ex. genom att insättningar på kontot som annars skulle beskattas är avdragsgilla eller inte räknas in i Kontohavarens bruttoinkomster eller beskattas enligt lägre skattesats, eller genom att investeringsinkomster från kontot är föremål för uppskjuten skatt eller lägre skattesats).

        3. Inrapportering av upplysningar till skattemyndigheterna krävs med avseende på kontot.

        4. Utbetalningar sker på villkor att en specificerad pensionsålder uppnåtts eller att invalididet eller dödsfall inträffat, alternativt att utbetalningar som görs innan sådana specificerade händelser inträffat är förbundna med kostnader.

        5. Antingen i) är de årliga insättningarna begränsade till ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta motsvarande högst 50 000 USD eller ii) får det totala belopp som sätts in på kontot under en livstid uppgå till högst ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta motsvarande högst 1 000 000 USD, och i båda fallen ska de regler för sammanläggning av konton och valutaomräkning som anges i avsnitt VII.C tillämpas.

          Ett Finansiellt konto som i övrigt uppfyller kravet i punkt C.17 a v fortsätter att uppfylla detta krav även om ett sådant Finansiellt konto får erhålla tillgångar eller medel som överförts från ett eller flera Finansiella konton som uppfyller kraven i punkt C.17 a–b eller från en eller flera pensionsfonder som uppfyller något av kraven i punkterna B.5–7.

      2. Ett konto som uppfyller följande krav:

        1. Kontot regleras som ett investeringsinstrument med annat syfte än att tillhandahålla pension och är föremål för regelbunden handel på en etablerad värdepappersmarknad, alternativt regleras det som ett sparinstrument med annat syfte än att tillhandahålla pension.

        2. Kontot är förknippat med skattelättnader (t.ex. genom att insättningar på kontot som annars skulle beskattas är avdragsgilla eller inte räknas in i Kontohavarens bruttoinkomster eller beskattas enligt lägre skattesats, eller genom att investeringsinkomster från kontot är föremål för uppskjuten skatt eller lägre skattesats).

        3. För uttag krävs uppfyllande av specifika kriterier i fråga om syftet med investerings- eller sparkontot (till exempel tillhandahållande av utbildningsförmåner eller sjukvårdsförmåner), och kostnader tillämpas om uttag görs utan att dessa kriterier är uppfyllda.

        4. De årliga insättningarna är begränsade till högst ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar högst 50 000 USD, med tillämpning av de bestämmelser som anges i avsnitt VII.C om sammanläggning av konton och valutaomräkning.

          Ett Finansiellt konto som i övrigt uppfyller kravet i punkt C.17 b iv fortsätter att uppfylla detta krav även om ett sådant Finansiellt konto får erhålla tillgångar eller medel som överförts från ett eller flera Finansiella konton som uppfyller kraven i punkt C.17 a–b eller från en eller flera pensionsfonder som uppfyller något av kraven i punkterna B.5–7.

      3. Ett livförsäkringsavtal med en löptid som löper ut innan den försäkrade personen når 90 års ålder, förutsatt att avtalet uppfyller följande krav:

        1. Regelbundna premier som inte minskar över tid och som ska betalas minst årligen under den tid som avtalet löper eller fram till dess att den försäkrade fyller 90 år, beroende på vilken period som är kortast.

        2. Avtalet har inget avtalsvärde som en person kan få tillgång till (genom uttag, lån eller på annat sätt) utan att avtalet sägs upp.

        3. Det belopp (förutom dödsfallsförmån) som ska betalas ut vid avtalets annullering eller utgång får inte överstiga de sammanlagda premier som betalats in under avtalet, minus dödsfalls-, sjukdoms- och omkostnadsersättning (oavsett om sådan faktiskt uppkommit) för den period eller de perioder som avtalet löpt och eventuella belopp som betalats innan avtalet annullerats eller löpt ut.

        4. Avtalet innehas inte av en person som förvärvat avtalet i värdeskapande syfte.

      4. Ett konto som innehas uteslutande av dödsbo om kopia på den avlidnes testamente eller dödsattest finns med i dokumentationen för kontot.

      5. Ett konto som upprättats i samband med något av följande:

        1. Domstols beslut eller dom.

        2. Försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom, under förutsättning att kontot uppfyller följande krav:

          • Kontomedlen utgörs uteslutande av förskottsbetalning, handpenning, deposition av ett lämpligt belopp som säkerhet med en direkt koppling till transaktionen i fråga, eller en liknande betalning, eller av Finansiella tillgångar som satts in på kontot i samband med försäljning, byte eller uthyrning av egendomen.

          • Kontot har öppnats och används uteslutande för att säkerställa fullgörandet av köparens skyldighet att betala köpeskilling för egendomen, säljarens skyldighet att stå för eventuella ansvarsförpliktelser eller uthyrarens eller hyrestagarens skyldighet att ersätta eventuella skador på den hyrda egendomen i enlighet med hyreskontraktet.

          • Tillgångarna på kontot, inklusive de inkomster som de genererar, kommer att utbetalas eller på annat sätt utfalla till förmån för köparen, säljaren, uthyraren eller hyrestagaren (inklusive för att någon av dessa ska kunna uppfylla sina skyldigheter) när egendomen säljs, byts eller överlåts, eller när avtalet upphör att gälla.

          • Kontot är inte ett marginalkonto eller liknande konto som öppnats i samband med att en Finansiell tillgång säljs eller byts.

          • Kontot är inte knutet till ett konto som beskrivs i punkt C.17 f.

        3. Skyldighet för ett Finansiellt institut som betalar kostnader för ett lån med fast egendom som säkerhet att sätta av en del av betalningen uteslutande i syfte att underlätta att skatter eller försäkringsavgifter som rör den fasta egendomen kan betalas vid ett senare tillfälle.

        4. Ett Finansiellt instituts skyldighet, enbart i syfte att underlätta betalning av skatter vid ett senare tillfälle.

      6. Ett Inlåningskonto som uppfyller följande krav:

        1. Kontot finns uteslutande på grund av att en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på ett kreditkort eller annan revolverande kredit, och det överskjutande beloppet återbetalas inte omedelbart till kunden.

        2. Det Finansiella institutet inför riktlinjer och förfaranden senast den 1 januari 2016 antingen för att förhindra att en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med mer än ett belopp angivet i varje medlemsstats nationella valuta som motsvarar 50 000 USD, eller för att säkerställa att en kundbetalning som överstiger det utestående saldot med mer än detta belopp återbetalas till kunden inom 60 dagar, varvid de regler för valutaomräkning som anges i avsnitt VII.C ska tillämpas i båda fallen. I detta sammanhang ska en överskjutande kundbetalning inte avse kreditsaldon som uppstått på grund av omtvistade debiteringar, medan däremot kreditsaldon som uppstått på grund av returnerade varor omfattas.

      7. Andra konton med låg risk för skatteundandragande och som liknar något av de konton som beskrivs i punkt C.17 a–f och finns uppförda på den förteckning över Undantagna konton som avses i artikel 8.7a i detta direktiv, om kontots status som ett Undantaget konto inte äventyrar syftet med detta direktiv.

  4. Rapporteringspliktiga konton

    1. Rapporteringspliktigt konto: ett Finansiellt konto som förvaltas av ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut i en medlemsstat och innehas av en eller flera Rapporteringsskyldiga personer eller en Passiv icke-finansiell enhet med en eller flera Personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer, förutsatt att det har identifierats som ett sådant i enlighet med de åtgärder för kundkännedom som beskrivs i avsnitten II–VII.

    2. Rapporteringsskyldig person: en person i en medlemsstat som inte är i) ett bolag vars aktier det handlas regelmässigt med på en eller flera etablerade värdepappersmarknader, ii) ett bolag som är en Närstående enhet till ett bolag som beskrivs i led i, iii) en Myndighetsenhet, iv) en Internationell organisation, v) en Centralbank eller vi) ett Finansiellt institut.

    3. En person i en medlemsstat: med avseende på en medlemsstat en fysisk person eller Enhet som har sin hemvist i en annan medlemsstat i enlighet med den andra medlemsstatens skattelagstiftning eller ett dödsbo efter en avliden som hade sin hemvist i en annan medlemsstat. I detta syfte ska en Enhet såsom en delägarbeskattad juridisk person, en delägarbeskattad juridisk person med begränsat ansvar eller liknande juridisk konstruktion som inte har någon skatterättslig hemvist behandlas som om den hade sin hemvist i den jurisdiktion där platsen för dess faktiska företagsledning finns.

    4. Deltagande jurisdiktion: med avseende på en medlemsstat

      1. övriga medlemsstater,

      2. övriga jurisdiktioner i) med vilka den berörda medlemsstaten har en överenskommelse enligt vilken den jurisdiktionen tillhandahåller de upplysningar som specificeras i avsnitt I, och ii) som identifieras i en förteckning som offentliggörs av den medlemsstaten och anmäls till Europeiska kommissionen,

      3. övriga jurisdiktioner i) med vilka unionen har en överenskommelse enligt vilken den jurisdiktionen kommer att tillhandahålla de upplysningar som specificeras i avsnitt I, och ii) som identifieras i en förteckning som offentliggörs av Europeiska kommissionen.

    5. Personer med bestämmande inflytande: de fysiska personer som utövar kontroll över en Enhet. När det är fråga om en trust avses stiftare, förvaltare, beskyddare (i förekommande fall), förmånstagare eller förmånstagarkrets(ar) och andra fysiska personer som utövar verklig kontroll över trusten, och när det är fråga om en juridisk konstruktion som inte är en trust avser begreppet personer i motsvarande eller liknande ställning. Tolkningen av Personer med bestämmande inflytande måste stämma överens med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder.

    6. Icke-finansiell enhet: varje Enhet som inte är ett Finansiellt institut.

    7. Passiv icke-finansiell enhet: varje i) Icke-finansiell enhet som inte är en Aktiv icke-finansiell enhet, eller ii) en Investeringsenhet som beskrivs i punkt A.6 b som inte är ett Finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.

    8. Aktiv icke-finansiell enhet: varje Icke-finansiell enhet som uppfyller något av följande kriterier:

      1. Mindre än 50 % av den Icke-finansiella enhetens bruttointäkter under föregående kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod utgörs av passiva intäkter, och mindre än 50 % av de tillgångar som innehades av den Icke-finansiella enheten under föregående kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod utgörs av tillgångar som genererar eller innehas i syfte att generera passiva intäkter.

      2. Aktierna i den Icke-finansiella enheten är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad, eller också är enheten en Närstående enhet till en Enhet vars aktier är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad.

      3. Den Icke-finansiella enheten är en Myndighetsenhet, en Internationell organisation, en Centralbank eller en Enhet som helt ägs av någon av dessa.

      4. Väsentligen all verksamhet i den Icke-finansiella enheten består i att äga (hela eller delar av) det utestående aktieinnehavet i, eller tillhandahålla finansiering och tjänster till, ett eller flera dotterbolag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i en Finansiell enhet, där dock en Enhet inte ska anses ha denna status om Enheten fungerar som (eller utger sig för att vara) en investeringsfond, såsom exempelvis en private equity-fond, riskkapitalfond, leveraged buy-out-fond eller någon form av investeringsinstrument vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan äga andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål.

      5. Den Icke-finansiella enheten bedriver ännu inte någon affärsverksamhet och har inte tidigare bedrivit någon affärsverksamhet men investerar kapital i tillgångar i syfte att bedriva annan affärsverksamhet än verksamhet i en Finansiell enhet, under förutsättning att den Icke-finansiella enheten inte anses uppfylla kraven för detta undantag efter det datum som infaller 24 månader efter det datum då den Icke-finansiella enheten först etablerades.

      6. Den Icke-finansiella enheten har inte varit en Finansiell enhet under de senaste fem åren och håller på att avveckla sina tillgångar eller genomgår en omorganisation i syfte att fortsätta eller återuppta affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i en Finansiell enhet.

      7. Den Icke-finansiella enheten ägnar sig huvudsakligen åt finansierings- och hedgingtransaktioner med eller åt Närstående enheter som inte är Finansiella enheter, och tillhandahåller inte några finansierings- eller hedgingtjänster till någon Enhet som inte är en Närstående enhet, förutsatt att den grupp som sådana Närstående enheter ingår i huvudsakligen ägnar sig åt affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i en Finansiell enhet.

      8. Den Icke-finansiella enheten uppfyller samtliga följande krav:

        1. Den har etablerats och är verksam i den medlemsstat eller jurisdiktion där den har sin hemvist uteslutande för religiösa, välgörenhetsmässiga, vetenskapliga, konstnärliga, kulturella, idrottsliga eller utbildningsmässiga ändamål, eller har etablerats och är verksam i den medlemsstat eller jurisdiktion där den har sin hemvist och är en yrkesorganisation, branschorganisation, handelskammare, arbetstagarorganisation, jordbruks- eller trädgårdsbruksorganisation, medborgarorganisation eller en organisation som uteslutande verkar för att främja social välfärd.

        2. Den är befriad från inkomstskatt i den medlemsstat eller jurisdiktion där den har sin hemvist.

        3. Den har inga aktieägare eller medlemmar med ägar- eller vinstintressen när det gäller dess intäkter eller tillgångar.

        4. Gällande lagstiftning i den medlemsstat eller jurisdiktion där den Icke-finansiella enheten har sin hemvist eller Enhetens stiftelseurkund tillåter inte att några av Enhetens intäkter eller tillgångar utdelas till eller används till förmån för privatperson eller Enhet som inte är en välgörenhetsenhet, förutom om detta sker som en följd av den Icke-finansiella enhetens välgörenhetsverksamhet eller som betalning av rimlig ersättning för utförda tjänster eller som betalning som motsvarar skäligt marknadsvärde för egendom som den Icke-finansiella enheten har förvärvat.

        5. Gällande lagstiftning i den medlemsstat eller jurisdiktion där den Icke-finansiella enheten har sin hemvist eller den Icke-finansiella enhetens stiftelseurkund föreskriver att alla tillgångar vid den Icke- finansiella enhetens likvidation eller upplösning överförs till en Myndighetsenhet eller annan organisation utan vinstsyfte eller tillfaller regeringen i den medlemsstat eller jurisdiktion där den Icke- finansiella enheten har sin hemvist eller något politiskt förvaltningsområde under sådan regering.

  5. Övrigt

  1. Kontohavare: den person som den kontohållande Finansiella enheten har registrerat eller identifierat som innehavare av ett Finansiellt konto. En person som inte är ett Finansiellt institut och som i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, underteckningsbehörig, investeringsrådgivare eller förmedlare förvaltar ett Finansiellt konto till förmån för annan person eller för annan persons räkning ska inte anses vara innehavare av kontot vid tillämpningen av detta direktiv, utan denna andra person ska anses vara innehavare av kontot. När det är fråga om ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal är Kontohavaren varje person som har rättmätig tillgång till Kontantvärdet eller rätt att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte finns någon person som har tillgång till Kontantvärdet eller rätt att ändra förmånstagare ska Kontohavaren anses vara varje person som i avtalet anges som ägare och varje person med förvärvade rättigheter till utbetalning i enlighet med avtalet. När ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal faller ut anses varje person som i enlighet med avtalet har rätt till utbetalning som Kontohavare.

  2. AML/KYC-förfaranden: ett Rapporteringsskyldigt finansiellt instituts åtgärder för kundkännedom i enlighet med kraven på bekämpning av penningtvätt eller liknande krav som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet omfattas av.

  3. Enhet: en juridisk person eller rättslig konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse.

  4. Närstående enhet: i) en Enhet som kontrollerar eller kontrolleras av en annan Enhet, ii) en Enhet som står under gemensam kontroll med en annan Enhet eller iii) två Enheter som är Investeringsenheter enligt punkt A.6 b och står under gemensam företagsledning, och ledningen uppfyller kraven på åtgärder för kundkännedom för sådana Investeringsenheter. Med kontroll avses här direkt eller indirekt innehav av över 50 % av rösterna och värdet i en Enhet.

  5. Skatteregistreringsnummer: identifikationsnummer för skattebetalare (eller funktionell motsvarighet om sådant nummer saknas).

  6. Styrkande dokumentation:

    1. Ett hemvistsintyg utfärdat av ett behörigt myndighetsorgan (till exempel en regering, ett regeringsorgan eller en kommun) i den medlemsstat eller jurisdiktion där betalningsmottagaren uppger sig ha hemvist.

    2. För fysiska personer, en giltig identitetshandling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan (till exempel en regering, ett regeringsorgan eller en kommun) och som innehåller personens namn och vanligtvis används för identifikationsändamål.

    3. När det är fråga om en Enhet, officiella handlingar som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan (till exempel en regering, ett regeringsorgan eller en kommun) och som innehåller Enhetens namn och adressen till dess huvudkontor antingen i den medlemsstat eller jurisdiktion där Enheten säger sig ha sin hemvist eller i den medlemsstat eller jurisdiktion där Enheten bildades eller organiserades.

    4. Årsredovisningshandling, tredje parts kreditrapport, konkursansökan eller rapport från myndighet med ansvar för värdepapperstillsyn.

    När det är fråga om ett Redan befintligt enhetskonto får Rapporteringsskyldiga finansiella institut som Styrkande dokumentation använda varje klassificering i det Rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv med avseende på Kontohavaren och som fastställts på grundval av ett standardiserat system för branschkoder, som registrerats av det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet i överensstämmelse med dess normala affärsmetoder för förfaranden för kundkännedom/bekämpning av penningtvätt eller för andra regleringsändamål (utom beskattningsändamål) och som det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet genomförde före dagen för klassificeringen av det Finansiella kontot som ett Redan befintligt konto, förutsatt att det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte känner till eller inte har anledning att känna till att en sådan klassificering är felaktig eller otillförlitlig. Ett Standardiserat system för branschkoder är ett kodsystem som används för att klassificera verksamheter efter verksamhetstyp för andra ändamål än skatteändamål.

Avsnitt IX Faktiskt genomförande

I enlighet med artikel 8.3a i detta direktiv ska det i medlemsstaterna finnas regler och administrativa förfaranden för att säkerställa ett effektivt genomförande och effektiv efterlevnad av de förfaranden för rapportering och åtgärder för kundkännedom som anges ovan, inbegripet:

  1. Regler för att förhindra att Finansiella institut, fysiska personer eller förmedlare inför rutiner avsedda att kringgå förfarandena för rapportering och åtgärderna för kundkännedom.

  2. Regler enligt vilka det krävs att Rapporteringsskyldiga finansiella institut för register över de åtgärder som vidtas och de belägg som åberopas för att genomföra förfarandena ovan samt lämpliga åtgärder för att inhämta dessa registrerade upplysningar.

  3. Administrativa förfaranden för att verifiera Rapporteringsskyldiga finansiella instituts efterlevnad av förfarandena för rapportering och åtgärderna för kundkännedom, och administrativa förfaranden för uppföljning av ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut när icke dokumenterade konton rapporteras.

  4. Administrativa förfaranden för att säkerställa att risken är fortsatt låg för att de Enheter och konton som enligt nationell lagstiftning är Icke rapporteringsskyldiga finansiella institut och Undantagna konton ska användas för skatteundandragande.

  5. Effektiva verkställighetsbestämmelser för att komma tillrätta med bristande efterlevnad.

Avsnitt X Genomförandedatum för rapporteringsskyldiga finansiella institut belägna i Österrike

För Rapporteringsskyldiga finansiella institut belägna i Österrike ska samtliga hänvisningar till ”2016” och ”2017” i denna bilaga betraktas som hänvisningar till ”2017” respektive ”2018”.

Vad gäller Redan befintliga konton som innehas av Rapporteringsskyldiga finansiella institut belägna i Österrike ska samtliga hänvisningar till den 31 december 2015 i denna bilaga betraktas som hänvisningar till den 31 december 2016.

Direktiv (2014/107/EU)

Bilaga II Kompletterande regler om rapportering och åtgärder för kundkännedom vad gäller upplysningar om finansiella konton

  1. Ändrade förhållanden

    Ändrade förhållanden är varje förändring som leder till tillägg av upplysningar som är relevanta för en persons status eller som på annat sätt står i strid med personens status. Ändrade förhållanden är även varje förändring eller tillägg av upplysningar avseende Kontohavarens konto (inbegripet tilllägg, ersättning eller annan förändring avseende en Kontohavare) eller varje förändring eller tillägg av upplysningar avseende varje konto som är knutet till ett sådant konto (med tillämpning av de regler för sammanläggning av konton som beskrivs i punkt C.1–3) om en sådan förändring eller ett sådant tillägg av upplysningar påverkar Kontohavarens status.

    Om ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut har gjort en kontroll av hemvistadressen enligt bilaga I avsnitt III punkt B.1, och ändrade förhållanden gör att det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet får kännedom om eller ges anledning till att känna till att den ursprungliga Styrkande dokumentationen (eller annan motsvarande dokumentation) är felaktig eller otillförlitlig, måste det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet, senast den sista dagen på kalenderåret i fråga eller annan lämplig rapporteringsperiod eller 90 kalenderdagar efter anmälan eller upptäckten av sådana ändrade förhållanden, inhämta ett intygande från Kontohavaren och ny Styrkande dokumentation för att fastställa Kontohavarens skatterättsliga hemvist(er). Om det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte kan inhämta intyganden och den Styrkande dokumentationen till denna dag måste det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa det förfarande för sökning i elektroniska arkiv som beskrivs i bilaga I avsnitt III punkt B.2–6.

  2. Intyganden för Nya enhetskonton

    I syfte att fastställa, i fråga om Nya enhetskonton, huruvida en Person med bestämmande inflytande över en Passiv icke-finansiell enhet är en Rapporteringsskyldig person får ett Rapporteringsskyldigt finansiellt institut endast använda ett intygande, antingen från Kontohavaren eller från Personen med bestämmande inflytande.

  3. Ett Finansiellt instituts hemvist

    Ett Finansiellt institut har sin hemvist i en medlemsstat om den omfattas av medlemsstatens jurisdiktion (dvs. att medlemsstaten kan ålägga det Rapporteringsskyldiga finansiella institutet en rapporteringsskyldighet). Om ett Finansiellt institut har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat omfattas den i allmänhet av medlemsstatens jurisdiktion och är således ett Finansiellt institut i den medlemsstaten. När det är fråga om en trust som är ett Finansiellt institut (oavsett om den har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat) anses trusten omfattas av en medlemsstats jurisdiktion om en eller flera av dess förvaltare har sin hemvist i denna medlemsstat, utom om trusten rapporterar samtliga upplysningar som krävs i enlighet med detta direktiv med avseende på Rapporteringspliktiga konton som förvaltas av trusten till en annan medlemsstat eftersom den har sin skatterättsliga hemvist i denna andra medlemsstat. Om ett Finansiellt institut (med undantag för truster) inte har någon skatterättslig hemvist (t.ex. eftersom den behandlas som skatterättslig transparent eller är belägen i en jurisdiktion som inte har någon inkomstskatt) anses den lyda under en medlemsstats jurisdiktion och är således ett Finansiellt institut i en medlemsstat om

    1. den är registrerad i enlighet med medlemsstatens lagstiftning,

    2. den har sin företagsledning (inbegripet faktisk företagsledning) i medlemsstaten eller

    3. den omfattas av finansiell tillsyn i medlemsstaten.

    Om ett Finansiellt institut (med undantag för truster) har sin hemvist i två eller fler medlemsstater kommer detta Finansiella institut att omfattas av skyldigheterna avseende rapportering och åtgärder för kundkännedom i den medlemsstat där den förvaltar det eller de Finansiella kontona.

  4. Kontoförvaltning

    Ett konto anses i allmänhet förvaltas av ett Finansiellt institut enligt följande:

    1. Ett Depåkonto förvaltas av det Finansiella institut som förvaltar tillgångarna på kontot (inbegripet ett Finansiellt institut som i egenskap av mäklare innehar tillgångar för en Kontohavare i detta institut).

    2. Ett Inlåningskonto förvaltas av det Finansiella institut som är skyldigt att göra utbetalningar med avseende på kontot (utom ett ombud för ett Finansiellt institut oavsett om ombudet är ett Finansiellt institut).

    3. Ränta på aktiekapital eller lån som utgör ett Finansiellt konto i ett Finansiellt institut förvaltas av ett sådant Finansiellt institut.

    4. Ett Försäkringsavtal med kontantvärde eller ett Livränteavtal förvaltas av det Finansiella institut som är skyldigt att göra utbetalningar med avseende på avtalet.

  5. Truster som är Passiva icke-finansiella enheter

    En Enhet såsom en delägarbeskattad juridisk person, en delägarbeskattad juridisk person med begränsat ansvar eller liknande juridisk konstruktion som i enlighet med bilaga I avsnitt VIII punkt D.3 inte har någon skatterättslig hemvist, ska behandlas som om den hade hemvist i den jurisdiktion där platsen för dess faktiska företagsledning finns. För dessa syften anses en juridisk person eller juridisk konstruktion ”likna” en delägarbeskattad juridisk person och en delägarbeskattad juridisk person med begränsat ansvar om den inte behandlas som en beskattningsbar enhet i en medlemsstat enligt medlemsstatens skattelagstiftning. I syfte att undvika dubbelrapportering (med tanke på omfattningen av begreppet Personer med bestämmande inflytande i fråga om truster) får en trust som är en Passiv icke-finansiell enhet inte anses vara en liknande juridisk konstruktion.

  6. Adress till Enhetens huvudkontor

    Ett av de krav som beskrivs i bilaga I avsnitt VIII punkt E.6 c är att den officiella dokumentationen om en Enhet ska innehålla adressen till Enhetens huvudkontor antingen i den medlemsstat eller jurisdiktion där Enheten uppger sig ha sin hemvist, eller den medlemsstat eller jurisdiktion där Enheten bildades eller organiserades. Adressen till Enhetens huvudkontor är i allmänhet platsen för dess faktiska företagsledning. Adressen till ett Finansiellt institut där Enheten för ett konto, en postbox eller en adress som används enbart för post är inte adressen till Enhetens huvudkontor såvida inte denna adress är den enda adress som Enheten använder och anges som Enhetens registrerade adress i dess organisationsdokumentation. Vidare är en adress som tillhandahålls med anvisningar om att hålla kvar all post till adressen i fråga inte adressen till Enhetens huvudkontor.

Direktiv (2014/107/EU)

Bilaga III Rapporteringsregler för multinationella koncerner

Avsnitt I Definierade begrepp

  1. Koncern: ett antal företag som är knutna till varandra genom ägande eller kontroll på ett sådant att de antingen är skyldiga att upprätta Koncernredovisningar för finansiell rapportering enligt tillämpliga redovisningsprinciper eller skulle vara skyldiga att göra det, om egetkapitalandelar i något av företagen handlades på en offentlig värdepappersmarknad.

  2. Företag: varje form av affärsverksamhet som bedrivs av varje person som avses i artikel 3.11 b, c och d.

  3. Multinationell koncern: varje Koncern som består av två eller flera företag med skatterättslig hemvist i olika jurisdiktioner eller som består av ett företag med skatterättslig hemvist i en jurisdiktion som beskattas avseende den verksamhet som bedrivs genom ett fast driftställe i en annan jurisdiktion, vilken inte är en Undantagen multinationell koncern.

  4. Undantagen multinationell koncern: med avseende på varje givet Räkenskapsår för Koncernen, en koncern med totala koncernintäkter på mindre än 750 000 000 EUR eller ett belopp i lokal valuta som i januari 2015 ungefär motsvarade 750 000 000 EUR under det Räkenskapsår som omedelbart föregår det Rapporterade räkenskapsår som avspeglas i dess Koncernredovisning för ett sådant föregående Räkenskapsår.

  5. Ingående enhet: något av följande:

    1. Varje separat affärsenhet i en Multinationell koncern som ingår i den Multinationella koncernens Koncernredovisning för finansiella rapporteringsändamål eller som skulle ingå i denna, om egetkapitalandelar i sådana affärsenheter i en Multinationell koncern handlades på en offentlig värdepappersmarknad.

    2. Varje sådan affärsenhet som undantas från den Multinationella koncernens Koncernredovisning uteslutande på grund av storlek eller väsentlighet.

    3. Varje fast driftställe i en separat affärsenhet inom en Multinationell koncern som omfattas av led a eller b under förutsättning att affärsenheten utarbetar en separat redovisning för ett sådant fast driftställe för ändamål som gäller finansiell rapportering, lagstiftning, inkomstdeklaration eller interna förvaltnings- och kontrollfrågor.

  6. Rapporteringsskyldig enhet: den Ingående enhet som är skyldig att lämna en land-för-land-rapport i enlighet med kraven i artikel 8aa.3 i den jurisdiktion där den har sin hemvist för den Multinationella koncernens räkning. Den Rapporteringsskyldiga enheten kan vara det Yttersta moderföretaget, det Ställföreträdande moderföretaget eller varje enhet som beskrivs i avsnitt II punkt 1.

  7. Yttersta moderföretag: en Ingående enhet i en Multinationell koncern som uppfyller följande kriterier:

    1. Den äger direkt eller indirekt en andel i en eller flera andra Ingående enheter i en sådan Multinationell koncern som är tillräcklig för att det ska vara skyldigt att upprätta Koncernredovisning enligt redovisningsprinciper som tillämpas allmänt inom den jurisdiktion där den har sin hemvist eller skulle vara skyldigt att göra detta, om dess egetkapitalandelar handlades på en offentlig värdepappersmarknad inom den jurisdiktion där den har sin hemvist.

    2. Det finns inte någon annan Ingående enhet i den Multinationella koncernen som direkt eller indirekt äger en sådan andel som beskrivs i led a i den först nämnda Ingående enheten.

  8. Ställföreträdande moderföretag: en Ingående enhet i en Multinationell koncern som av den Multinationella koncernen som enda ersättare för det Yttersta moderföretaget har utsetts att lämna land-för-land-rapporten i den jurisdiktion där den Ingående enheten har sin hemvist på den Multinationella koncernens vägnar, om ett eller flera av de villkor som anges i punkt 1 b i avsnitt II är tillämpliga.

  9. Räkenskapsår: en årlig redovisningsperiod för vilken det Yttersta moderföretaget i den Multinationella koncernen utarbetar finansiella rapporter.

  10. Rapporterat räkenskapsår: det Räkenskapsår för de finansiella och operativa resultat som tas upp i den land-för-land-rapport som avses i artikel 8aa.3.

  11. Kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter: ett avtal som ingåtts mellan behöriga företrädare för en EU-medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen vilka är parter i ett Internationellt avtal och som kräver ett automatiskt utbyte av land-för-land-rapporter mellan parternas jurisdiktioner.

  12. Internationellt avtal: den multilaterala konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, bilaterala eller multilaterala skatteavtal eller varje avtal om utbyte av upplysningar i skatteärenden som en medlemsstat är part i, vilket enligt sina villkor ger rätt till utbyte av skatteupplysningar mellan jurisdiktioner, däribland automatiskt utbyte av sådana upplysningar.

  13. Koncernredovisning: en Multinationell koncerns finansiella rapporter, där tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och kassaflöden hos det Yttersta moderföretaget och de Ingående enheterna redovisas som en enda ekonomisk enhet.

  14. Systemsammanbrott: när det gäller en jurisdiktion, antingen att en jurisdiktion har ett Kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter som är i kraft med en medlemsstat men har avbrutit automatiskt utbyte (av andra orsaker än sådana som är förenliga med villkoren i avtalet) eller att en jurisdiktion av andra skäl fortlöpande underlåtit att automatiskt till en medlemsstat lämna land-för-land-rapporter i sin besittning för Multinationella koncerner som har Ingående enheter i denna medlemsstat.

Avsnitt II Allmänna rapporteringskrav

  1. En Ingående enhet med hemvist i en medlemsstat som inte är Yttersta moderföretag för en Multinationell koncern ska lämna en land-för-land-rapport för en Multinationell koncerns Rapporterade räkenskapsår i vilken den är en Ingående enhet, om följande kriterier är uppfyllda:

    1. Enheten har skatterättslig hemvist i en medlemsstat.

    2. Ett av följande villkor är tillämpligt:

      1. Det Yttersta moderföretaget i den Multinationella koncernen är inte skyldigt att lämna en land-för-land-rapport i den jurisdiktion där det har sin hemvist.

      2. Den jurisdiktion där det Yttersta moderföretaget har skatterättslig hemvist har ett gällande Internationellt avtal i vilket medlemsstaten är part, men har inte ett gällande Kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter i vilket medlemsstaten är part vid den tidpunkt som anges i artikel 8aa.1, för lämnande av land-för-land-rapporten för det Rapporterade räkenskapsåret.

      3. Det har skett ett Systemsammanbrott i den jurisdiktion där det Yttersta moderföretaget har skatterättslig hemvist som av medlemsstaten har anmälts till den Ingående enheten med skatterättslig hemvist i medlemsstaten.

    Medlemsstaterna får besluta att skyldigheten för Ingående enheter i enlighet med punkt 1 i detta avsnitt ska gälla för land-för-land-rapporter med avseende på Rapporterade räkenskapsår som inleds den 1 januari 2017 eller senare, utan att det påverkar skyldigheten för det Yttersta moderföretaget enligt artikel 8aa.1 eller dess Ställföreträdande moderföretag att lämna den första land-för-land-rapporten med avseende på en Multinationell koncerns Räkenskapsår vilket inleds den 1 januari 2016 eller senare.

    En Ingående enhet med hemvist i en medlemsstat enligt första stycket i denna punkt ska begära att dess Yttersta moderföretag förser den med all information som krävs för att den ska kunna uppfylla sina skyldigheter att lämna en land-för-land-rapport i enlighet med artikel 8aa.3. Om denna Ingående enhet trots detta inte har erhållit eller inskaffat all den information som krävs för att lämna en rapport för den Multinationella koncernen, ska denna Ingående enhet lämna en land-för-land-rapport som innehåller all erhållen eller inskaffad information som den förfogar över och underrätta den medlemsstat där den har sin hemvist om att det Yttersta moderföretaget har vägrat att tillhandahålla den nödvändiga informationen. Detta ska inte påverka den berörda medlemsstatens rätt att tillämpa påföljder enligt sin nationella lagstiftning och denna medlemsstat ska underrätta alla medlemsstater om denna vägran.

    Om det finns fler än en Ingående enhet i samma Multinationella koncern med skatterättslig hemvist i unionen och ett eller flera av villkoren i led b i första stycket är tillämpliga, får den Multinationella koncernen utse en av dessa Ingående enheter att lämna land-för-land-rapporten i enlighet med kraven i artikel 8aa.3 med avseende på varje Rapporterat räkenskapsår inom den tidsfrist som anges i artikel 8aa.1 och underrätta medlemsstaten om att lämnandet är avsett att tillgodose kraven på lämnande för alla Ingående enheter i den Multinationella koncernen med skatterättslig hemvist i unionen. Denna medlemsstat ska i enlighet med artikel 8aa.2 lämna den mottagna land-för-land-rapporten till varje annan medlemsstat i vilken, enligt upplysningarna i land-för-land-rapporten, en eller flera Ingående enheter i den Rapporteringsskyldiga enhetens Multinationella koncern antingen har skatterättslig hemvist eller är skattskyldig avseende den affärsverksamhet som bedrivs genom ett fast driftställe.

    Om en Ingående enhet inte kan erhålla eller förvärva all den information som krävs för att lämna en land-för-land-rapport, i enlighet med artikel 8aa.3, ska denna Ingående enhet inte kunna utses till Rapporteringsskyldig enhet för den Multinationella koncernen i enlighet med fjärde stycket i denna punkt. Denna bestämmelse ska inte påverka den Ingående enhetens skyldighet att underrätta sin hemvistmedlemsstat om att det Yttersta moderföretaget har vägrat att tillhandahålla den nödvändiga informationen.

  2. En sådan enhet som beskrivs i punkt 1 ska, om ett eller flera av de villkor som anges i led b i första stycket i punkt 1 är tillämpliga, genom undantag från punkt 1 inte vara skyldig att lämna en land-för-land-rapport med avseende på något Rapporterat räkenskapsår, om den Multinationella koncern som den är en Ingående enhet i har lämnat en land-för-land-rapport i enlighet med artikel 8aa.3 med avseende på ett sådant Räkenskapsår genom ett Ställföreträdande moderföretag som har lämnat land-för-land-rapporten till skattemyndigheten i den jurisdiktion där det har sin hemvist, på eller före det datum som anges i artikel 8aa.1 och, om det Ställföreträdande moderföretaget har sin skatterättsliga hemvist i en jurisdiktion utanför unionen, följande villkor är uppfyllda:

    1. Jurisdiktionen där det Ställföreträdande moderföretaget har sin skatterättsliga hemvist kräver lämnande av land-för-land-rapporter som uppfyller kraven i artikel 8aa.3.

    2. Jurisdiktionen där det Ställföreträdande moderföretaget har sin skatterättsliga hemvist har ett gällande Kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter i vilket medlemsstaten är part vid den tidpunkt som anges i artikel 8aa.1 för lämnande av land-för-land-rapporten för det Rapporterade räkenskapsåret.

    3. Jurisdiktionen där det Ställföreträdande moderföretaget har sin skatterättsliga hemvist har inte underrättat medlemsstaten om ett Systemsammanbrott.

    4. Jurisdiktionen där det Ställföreträdande moderföretaget har sin skatterättsliga hemvist har senast den sista dagen i en sådan Multinationell koncerns Rapporterade räkenskapsår av den Ingående enhet som har skatterättslig hemvist inom dess jurisdiktion underrättats om att det är Ställföreträdande moderföretag.

    5. En anmälan har lämnats till medlemsstaten i enlighet med punkt 4.

  3. Medlemsstaterna ska begära att varje i en Multinationell koncern Ingående enhet med skatterättslig hemvist i medlemsstaten underrättar medlemsstaten om huruvida den är det Yttersta moderföretaget, det Ställföreträdande moderföretaget eller den Ingående enhet som utses enligt punkt 1 senast den sista dagen av det Rapporterade räkenskapsåret för en sådan Multinationell koncern. Medlemsstaterna får förlänga denna tidsfrist till den sista dagen för inlämning av en inkomstdeklaration för denna Ingående enhet för det föregående räkenskapsåret.

  4. Medlemsstaterna ska begära att en i en Multinationell koncern Ingående enhet med skatterättslig hemvist i medlemsstaten som inte är det Yttersta moderföretaget eller Ställföreträdande moderföretaget eller den Ingående enhet som utses enligt punkt 1, ska underrätta medlemsstaten om den Rapporteringsskyldiga enhetens identitet och skatterättsliga hemvist senast den sista dagen av det Rapporterade räkenskapsåret för en sådan Multinationell koncern. Medlemsstaterna får förlänga denna tidsfrist till den sista dagen för inlämning av en inkomstdeklaration för denna Ingående enhet för det föregående räkenskapsåret.

  5. I land-för-land-rapporten ska valutan för de belopp som avses i rapporten anges.

Avsnitt III Land-för-land-rapport

A Mall för land-för-land-rapporten

Tabell 1 Översikt över fördelning av inkomster, skatter och affärsverksamheter per skattejurisdiktion

EU20110016_Tabell1

Tabell 2 Förteckning över alla Ingående enheter i en Multinationell koncern i varje sammanställning per skattejurisdiktion

EU20110016_Tabell2

Tabell 3 Kompletterande information

EU20110016_Tabell3

B Allmänna anvisningar för ifyllande av land-för-land-rapporten

1. Syfte

Mallen ska användas för att rapportera en Multinationell koncerns fördelning av intäkter, skatter och affärsverksamheter per skattejurisdiktion.

2. Behandling av filialer och fasta driftställen

Uppgifter om det fasta driftstället ska rapporteras med hänvisning till den skattejurisdiktion där det är beläget och inte med hänvisning till den skattejurisdiktion där den affärsenhet som det fasta driftstället är en del av har hemvist. Rapportering som rör den skattejurisdiktion där den affärsenhet som det fasta driftstället är en del av har hemvist ska inte innehålla finansiella uppgifter med anknytning till det fasta driftstället.

3. Period som omfattas av den årliga mallen

Mallen ska omfatta det rapporteringsskyldiga multinationella företagets Räkenskapsår. För Ingående enheter ska mallen konsekvent återspegla endera av följande uppgifter, vilket det rapporteringsskyldiga multinationella företaget själv får fatta beslut om:

  1. Information för en relevant Ingående enhets Räkenskapsår vilket löper ut samma datum som ett rapporteringsskyldigt multinationellt företags Räkenskapsår eller under den tolvmånadersperiod som föregår detta datum.

  2. Information om alla relevanta Ingående enheter som rapporterats för det rapporteringsskyldiga multinationella företagets Räkenskapsår.

4. Uppgiftskälla

Det rapporteringsskyldiga multinationella företaget ska konsekvent varje år använda samma uppgiftskällor vid ifyllandet av mallen. Det rapporteringsskyldiga multinationella företaget kan välja att använda uppgifter från sitt paket för konsoliderad redovisning, från separata enheters lagstadgade finansiella rapporter, lagstadgade finansiella rapporter eller intern resultatredovisning. Det är inte nödvändigt att stämma av intäkts-, vinst- och skatterapporteringen i mallen mot Koncernredovisningen. Om lagstadgade finansiella rapporter används som underlag för rapportering, ska alla belopp omräknas till det rapporteringsskyldiga multinationella företagets fastställda använda valuta enligt den genomsnittliga växelkursen för det år som anges i mallens avsnitt om ”kompletterande information”. Det är inte nödvändigt att göra justeringar för skillnader i redovisningsprinciper som tillämpas i olika skattejurisdiktioner.

Det rapporteringsskyldiga multinationella företaget ska lämna en kort beskrivning av de uppgiftskällor som använts vid utarbetandet av mallen i dess avsnitt om ”kompletterande information”. Om en ändring har gjorts i den uppgiftskälla som används varje år, ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget förklara orsakerna till ändringen och dess konsekvenser i mallens avsnitt om ”kompletterande information”.

C. Särskilda instruktioner för ifyllande av land-för-land-rapporten

1. Översikt över fördelning av intäkter, skatter och affärsverksamheter per skattejurisdiktion (tabell 1)
1.1 Skattejurisdiktion

I den första kolumnen i mallen ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget förteckna alla skattejurisdiktioner i vilka Ingående enheter i den Multinationella koncernen har skatterättslig hemvist. En skattejurisdiktion definieras som en stat eller en icke-statlig jurisdiktion med skatterättslig autonomi. En separat post ska införas för alla Ingående enheter i den Multinationella koncern som enligt det rapporteringsskyldiga multinationella företaget inte anses ha skatterättslig hemvist i någon skattejurisdiktion för skatteändamål. Om en Ingående enhet har hemvist i fler än en skattejurisdiktion, ska det tillämpliga skatteavtalets utslagsgivande bestämmelser tillämpas för att fastställa vilken skattejurisdiktion som är hemvist. Om inget tillämpligt skatteavtal finns, ska den Ingående enheten rapporteras i den skattehemvistjurisdiktion där den Ingående enhetens verkliga ledning finns. Platsen för verklig ledning ska fastställas genom internationellt överenskomna standarder.

1.2 Intäkter

I de tre kolumnerna i mallen under rubriken ”Intäkter” ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget lämna följande information:

  1. Summan av intäkterna från alla Ingående enheter i den Multinationella koncernen i den relevanta skattejurisdiktion som genererats från transaktioner med närstående företag.

  2. Summan av intäkterna från alla Ingående enheter i den Multinationella koncernen i den relevanta skattejurisdiktionen som genererats från transaktioner med fristående parter.

  3. Den totala summan av de belopp som avses i leden a och b.

    Intäkter ska inbegripa intäkter från försäljning av lager och egendom, tjänster, licensavgifter, räntor, bidrag och alla andra belopp. Intäkterna ska utesluta betalningar från andra Ingående enheter som behandlas som utdelning i betalarens skattejurisdiktion.

1.3 Resultat före inkomstskatt

I den femte kolumnen i mallen ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget rapportera summan av resultatet före inkomstskatt för alla Ingående enheter med skatterättslig hemvist i den relevanta skattejurisdiktionen. Resultatet före inkomstskatt ska omfatta alla extraordinära poster i resultaträkningen.

1.4 Inbetald inkomstskatt (kontantmetod)

I den sjätte kolumnen i mallen ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget rapportera det totala beloppet inkomstskatt som faktiskt betalats under det relevanta Räkenskapsåret av samtliga Ingående enheter med skatterättslig hemvist i den relevanta skattejurisdiktionen. Betalda skatter ska innefatta kontanta skatter som betalats av den Ingående enheten till den relevanta skattejurisdiktionen och alla övriga skattejurisdiktioner. Betalda skatter ska innefatta källskatt som betalats av andra enheter (närstående företag och fristående företag) med avseende på betalningar till den Ingående enheten. Om företag A med hemvist i skattejurisdiktion A uppbär räntor i skattejurisdiktion B, ska källskatten i skattejurisdiktion B följaktligen rapporteras av företag A.

1.5 Upplupen inkomstskatt (innevarande år)

I den sjunde kolumnen i mallen ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget rapportera summan av upplupen aktuell skatt för beskattningsbara vinster eller förluster under rapporteringsåret för alla Ingående enheter med skatterättslig hemvist i den relevanta skattejurisdiktionen. Aktuell skatt ska bara återspegla verksamhet under innevarande år och ska inte inkludera uppskjutna skatter eller avsättningar för osäkra skatteskulder.

1.6 Aktiekapital

I den åttonde kolumnen i mallen ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget rapportera summan av aktiekapital för alla Ingående enheter med skatterättslig hemvist i den relevanta skattejurisdiktionen. Fasta driftställens aktiekapital ska rapporteras av den rättsliga enhet i vilken de ingår, såvida det inte i regleringssyfte finns ett fastställt kapitalkrav i det fasta driftställets skattejurisdiktion.

1.7 Ackumulerade vinstmedel

I den nionde kolumnen i mallen ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget rapportera summan av de totala ackumulerade vinstmedlen för alla Ingående enheter med skatterättslig hemvist i den relevanta skattejurisdiktionen vid årets utgång. Fasta driftställens ackumulerade vinstmedel ska rapporteras av den rättsliga enhet i vilken de ingår.

1.8 Antal anställda

I den tionde kolumnen i mallen ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget rapportera det totala antal anställda i heltidsekvivalenter (FTE) för alla Ingående enheter med skatterättslig hemvist i den relevanta skattejurisdiktionen. Antalet anställda får rapporteras utifrån antalet vid årets utgång, på grundval av den genomsnittliga sysselsättningsnivån under året eller på någon annan grund som konsekvent tillämpas mellan olika skattejurisdiktioner och för varje år. För detta ändamål får oberoende uppdragstagare som deltar i den Ingående enhetens ordinarie verksamhet rapporteras som anställda. Skälig avrundning eller ungefärlig beräkning av antalet anställda är tillåten, förutsatt att en sådan avrundning eller beräkning inte väsentligt snedvrider den relativa fördelningen av anställda mellan olika skattejurisdiktioner. Konsekventa tillvägagångssätt ska tilllämpas mellan varje år och mellan olika enheter.

1.9 Andra materiella tillgångar än kontanter och likvida medel

I den elfte kolumnen i mallen ska det rapporteringsskyldiga multinationella företaget rapportera summan av det bokförda nettovärdet av materiella tillgångar för alla Ingående enheter med skatterättslig hemvist i den relevanta skattejurisdiktionen. Fasta driftställens tillgångar ska redovisas i den skattejurisdiktion i vilken det fasta driftstället är beläget. Materiella tillgångar ska för detta ändamål inte innefatta kontanter eller likvida medel, immateriella tillgångar eller finansiella tillgångar.

2. Förteckning över alla Ingående enheter i en Multinationell koncern som ingår i varje sammanställning per skattejurisdiktion (tabell 2)
2.1 Ingående enheter med hemvist i skattejurisdiktionen

Det rapporteringsskyldiga multinationella företaget ska, per skattejurisdiktion och den rättsliga enhetens namn, förteckna alla Ingående enheter i en Multinationell koncern med skattemässig hemvist i den relevanta skattejurisdiktionen. Såsom anges i punkt 2 i de allmänna anvisningarna ska dock fasta driftställen förtecknas i den skattejurisdiktion där de är belägna. Den rättsliga enhet i vilken det är ett fast driftställe ska anges.

2.2 Organisationens skattejurisdiktion eller etablering om annan än hemvistens skattejurisdiktion

Det rapporteringsskyldiga multinationella företaget ska rapportera namnet på den jurisdiktion enligt vars lagstiftning den Multinationella koncernens Ingående enhet har registrerats eller bildats, om den är en annan än den jurisdiktion där enheten har skatterättslig hemvist.

2.3 Huvudsaklig(a) verksamhet(er)

Det rapporteringsskyldiga multinationella företaget ska ange arten av den Ingående enhetens huvudsakliga verksamhet(er) i den relevanta skattejurisdiktionen, genom att kryssa i en eller flera lämpliga rutor.

Direktiv (EU) 2016/881

Bilaga IV Kännetecknen

Del I. Kriteriet om huvudsaklig nytta

Allmänna kännetecken enligt kategori B samt kategori C punkt 1 b i, c och d får endast beaktas om de uppfyller kriteriet om huvudsaklig nytta.

Det kriteriet ska anses uppfyllt om det kan fastställas att den huvudsakliga nyttan eller en av de huvudsakliga fördelarna med nyttan som en person rimligen kan förvänta sig av ett arrangemang, med beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter, är att uppnå en skattefördel.

När det gäller kännetecken enligt kategori C punkt 1 kan förekomsten av de förhållanden som anges i kategori C punkt 1 b i, c eller d inte på egen hand utgöra ett skäl för att fastslå att ett arrangemang uppfyller kriteriet om huvudsaklig nytta.

Del II. Kategorier av kännetecken

  1. Allmänna kännetecken kopplade till kriteriet om huvudsaklig nytta

    1. Ett arrangemang där den berörda skattebetalaren eller deltagaren i ett arrangemang åtar sig att uppfylla ett konfidentialitetsvillkor som kan ålägga dem att inte röja, till andra förmedlare eller skattemyndigheterna, hur arrangemanget kan säkerställa en skattefördel.

    2. Ett arrangemang där förmedlaren har rätt att ta ut en avgift (eller ränta, ersättning för kostnader för finansiering och andra avgifter) för arrangemanget och den avgiften har fastställts med hänsyn till

      1. beloppet för den skattefördel som härrör från arrangemanget, eller

      2. huruvida skattefördelen verkligen härrör från arrangemanget; detta skulle inbegripa en skyldighet för förmedlaren att helt eller delvis återbetala avgifterna om den avsedda skattefördelen från arrangemanget helt eller delvis inte har uppnåtts.

    3. Ett arrangemang som har väsentligen standardiserad dokumentation och/ eller struktur och är tillgängligt för fler än en berörd skattebetalare utan att i väsentlig omfattning behöva anpassas innan genomförandet.

  2. Särskilda kännetecken kopplade till kriteriet om huvudsaklig nytta

    1. Ett arrangemang genom vilket en deltagare i arrangemanget vidtar överlagda åtgärder genom att förvärva ett företag som går med förlust, avbryta den huvudsakliga verksamheten i detta företag och använda dess förluster för att minska sin skattebörda, däribland genom en överföring av dessa förluster till en annan jurisdiktion eller genom att påskynda utnyttjandet av dessa förluster.

    2. Ett arrangemang vars verkan är att omvandla inkomst till kapital, gåvor eller andra kategorier av inkomster som beskattas på en lägre nivå eller är undantagna från beskattning.

    3. Ett arrangemang som inbegriper cirkulära transaktioner som resulterar i handel med sig själv, genom att involvera mellanliggande enheter utan annan kommersiell huvudfunktion eller transaktioner som neutraliserar eller upphäver varandra eller som har andra liknande egenskaper.

  3. Särskilda kännetecken i samband med gränsöverskridande transaktioner

    1. Ett arrangemang som inbegriper avdragsgilla gränsöverskridande betalningar mellan två eller flera anknutna företag, om minst ett av följande förhållanden föreligger:

      1. Mottagaren har inte skatterättslig hemvist i någon skattejurisdiktion.

      2. Mottagaren har sin skatterättsliga hemvist i en jurisdiktion som antingen

        1. inte tar ut någon bolagsskatt eller som tar ut bolagsskatt med en skattesats på noll eller nära noll eller

        2. är upptagen i en förteckning över jurisdiktioner utanför unionen som av medlemsstaterna gemensamt eller inom ramen för OECD har bedömts vara icke samarbetsvillig.

      3. Betalningen undantas fullständigt från beskattning i den jurisdiktion där mottagaren har sin skatterättsliga hemvist.

      4. Betalningen omfattas av en förmånlig skatteåtgärd i den jurisdiktion där mottagaren har sin skatterättsliga hemvist.

    2. Avdrag för samma avskrivning på tillgången yrkas i mer än en jurisdiktion.

    3. Befrielse från dubbel beskattning av samma inkomst eller kapital yrkas i mer än en jurisdiktion.

    4. Det finns ett arrangemang som inbegriper överföringar av tillgångar och där det i de berörda jurisdiktionerna föreligger en betydande skillnad i det belopp som ska anses utgöra betalning för tillgångarna.

  4. Särskilda kännetecken som rör automatiskt utbyte av upplysningar och verkligt huvudmannaskap

    1. Ett arrangemang som kan ha verkan av att undergräva rapporteringsskyldigheten enligt lagstiftningen om genomförande av unionens lagstiftning eller eventuella motsvarande avtal om automatiskt utbyte av upplysningar om Finansiella konton, inklusive avtal med tredjeland, eller som drar fördel av avsaknaden av sådan lagstiftning eller sådana avtal. Sådana arrangemang omfattar åtminstone följande:

      1. Användning av ett konto, en produkt eller en investering som inte är, eller som utger sig för att inte vara, ett Finansiellt konto men vars egenskaper väsentligen liknar ett Finansiellt konto.

      2. Överföring av Finansiella konton eller tillgångar till eller användning av jurisdiktioner som inte är bundna av automatiskt utbyte av upplysningar om Finansiella konton med den berörda skattebetalarens hemviststat.

      3. Omklassificering av inkomst och kapital till produkter eller betalningar som inte omfattas av det automatiska utbytet av upplysningar om Finansiella konton.

      4. Överföring eller omvandling av ett Finansiellt institut eller ett Finansiellt konto eller tillgångarna däri till ett Finansiellt institut eller ett Finansiellt konto eller tillgångar som inte omfattas av rapportering inom ramen för det automatiska utbytet av upplysningar om Finansiella konton.

      5. Användning av juridiska personer, juridiska konstruktioner eller juridiska strukturer som utesluter eller utger sig för att utesluta rapportering av en eller flera Kontohavare eller Personer med bestämmande inflytande inom ramen för det automatiska utbytet av upplysningar om Finansiella konton.

      6. Arrangemang som undergräver eller utnyttjar svagheter i de förfaranden för kundkännedom som används av Finansiella institut för efterlevnad av deras skyldigheter att rapportera upplysningar om Finansiella konton, inklusive användning av jurisdiktioner med otillräckliga eller bristfälliga system för verkställande av lagstiftningen mot penningtvätt eller med svaga krav på transparens för juridiska personer eller juridiska konstruktioner.

    2. Ett arrangemang som rör en kedja av icke transparent juridiskt eller verkligt huvudmannaskap med användning av personer, juridiska konstruktioner eller strukturer

      1. som inte bedriver någon verklig ekonomisk verksamhet med stöd av lämplig personal, utrustning, tillgångar och anläggningar, och

      2. som är registrerat, förvaltas, har sin hemvist, kontrolleras eller är etablerat i någon annan jurisdiktion än den jurisdiktion där en eller flera av de verkliga huvudmännen för de tillgångar som innehas av sådana personer, juridiska konstruktioner eller strukturer har sin hemvist, och

      3. där de verkliga huvudmännen för sådana personer, juridiska konstruktioner eller strukturer, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849, görs oidentifierbara.

  5. Särskilda kännetecken som rör internprissättning

    1. Ett arrangemang som inbegriper användning av unilaterala safe harbour-regler.

    2. Ett arrangemang som inbegriper överföring av svårvärderade immateriella tillgångar. Termen svårvärderade immateriella tillgångar omfattar immateriella tillgångar eller rättigheter till immateriella tillgångar för vilka, vid den tidpunkt då de överförs mellan anknutna företag,

      1. inget tillförlitligt jämförelsematerial existerar, och

      2. vid den tidpunkt då transaktionen inleddes, beräkningarna av framtida kassaflöden eller inkomster som väntas kunna härledas ur den immateriella tillgången, eller de antaganden som används vid värderingen av den immateriella tillgången är mycket osäkra, vilket gör det svårt att förutsäga nivån på den immateriella tillgångens slutliga framgång vid tidpunkten för överföringen.

    3. Ett arrangemang som inbegriper en koncernintern gränsöverskridande överföring av funktioner och/eller risker och/eller tillgångar, om den eller de överlåtande parternas prognosticerade rörelseresultat före räntor och skatt under en period på tre år efter överföringen är mindre än 50 % av vad den eller de överlåtande parternas prognosticerade rörelseresultatet före räntor och skatt skulle ha varit om överföringen inte hade gjorts.

Direktiv (EU) 2018/822

Bilaga V Förfaranden för kundkännedom, rapporteringskrav och andra regler för plattformsoperatörer47

I denna bilaga fastställs förfaranden för kundkännedom (due diligence), rapporteringskrav och andra regler som ska tillämpas av Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer för att göra det möjligt för medlemsstaterna att genom automatiskt utbyte lämna de upplysningar som avses i artikel 8ac i detta direktiv.

I denna bilaga fastställs också de regler och administrativa förfaranden som medlemsstaterna ska ha infört för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som fastställs i den.

Denna bilaga ska tillämpas från och med den 1 januari 2023 enligt direktiv (EU) 2021/514 [red.anm.].

Avsnitt I Definierade begrepp

Följande begrepp ska ha den betydelse som anges nedan:

  1. Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer

    1. Plattform: all programvara, däribland en webbplats eller en del därav och applikationer, inbegripet mobila applikationer som är tillgängliga för användare och som gör det möjligt för Säljare att vara anslutna till andra användare för att bedriva en Berörd verksamhet, direkt eller indirekt, med avseende på sådana användare. Detta omfattar även arrangemang för inkassering och betalning av Ersättning med avseende på Berörd verksamhet.

      Begreppet Plattform omfattar inte programvara som utan några ytterligare åtgärder inom ramen för en Berörd verksamhet endast möjliggör något av följande:

      1. Hantering av betalningar i samband med Berörd verksamhet.

      2. Användares listning av eller reklam för en Berörd verksamhet.

      3. Omdirigering eller överföring av användare till en Plattform.

    2. Plattformsoperatör: en Enhet som ingår avtal med Säljare i syfte att göra hela eller delar av en Plattform tillgänglig för sådana Säljare.

    3. Undantagen plattformsoperatör: en Plattformsoperatör som på förhand och årligen på ett tillfredsställande sätt har visat den behöriga myndigheten i den medlemsstat till vilken Plattformsoperatören, i enlighet med de regler som fastställs i avsnitt III punkterna A.1–A.3, annars skulle ha varit tvungen att rapportera att Plattformens hela företagsmodell är av sådant slag att den inte har Rapporteringspliktiga säljare.

    4. Rapporteringsskyldig plattformsoperatör: en Plattformsoperatör som inte än en Undantagen plattformsoperatör och som befinner sig i någon av följande situationer:

      1. En Plattformsoperatör som har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat, eller en Plattformsoperatör som inte har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat men som uppfyller något av följande villkor:

        1. Den är registrerad i enlighet med en medlemsstats lagstiftning.

        2. Den har sin plats för företagsledning (inbegripet den faktiska företagsledningen) i en medlemsstat.

        3. Den har ett fast driftsställe i en medlemsstat och är inte en Kvalificeradplattformsoperatör utanför unionen.

      2. Den har varken sin skatterättsliga hemvist eller är registrerad eller har sin företagsledning eller ett fast driftsställe i en medlemsstat, men underlättar Rapporteringspliktigasäljares bedrivande av Berördverksamhet eller en Berörd verksamhet som innefattar uthyrning av fast egendom som är belägen i en medlemsstat och är inte en Kvalificerad plattformsoperatör utanför unionen.

    5. Kvalificerad plattformsoperatör utanför unionen: en Plattformsoperatör för vilken all Berörd verksamhet som den förmedlar också är Kvalificerad berörd verksamhet och som har sin skatterättsliga hemvist i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen, eller en Plattformsoperatör som inte har sin skatterättsliga hemvist i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen men som uppfyller något av följande villkor:

      1. Den är registrerad i enlighet med lagstiftningen i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen.

      2. Den har sin plats för företagsledning (inbegripet den faktiska företagsledningen) i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen.

    6. Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen: en jurisdiktion utanför unionen som har ett Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter med de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater som identifieras som rapporteringspliktiga jurisdiktioner enligt en förteckning som offentliggörs av jurisdiktionen utanför unionen.

    7. Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter: ett avtal mellan behöriga myndigheter i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen som kräver automatiskt utbyte av upplysningar som är likvärdiga dem som anges i avsnitt III punkt B i denna bilaga, vilket bekräftas genom en genomförandeakt i enlighet med artikel 8ac.7.

    8. Berörd verksamhet: verksamhet som utförs mot Ersättning och utgörs av något av följande:

      1. Uthyrning av fast egendom, inbegripet både bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter, samt all annan fast egendom och parkeringsplatser.

      2. En Personlig tjänst.

      3. Försäljning av Varor.

      4. Uthyrning av transportmedel.

      Begreppet Berörd verksamhet omfattar inte verksamheter som bedrivs av en Säljare som agerar som anställd hos Plattformsoperatören eller hos en Enhet med anknytning till Plattformsoperatören.

    9. Kvalificerad berörd verksamhet: en Berörd verksamhet som omfattas av automatiskt utbyte enligt ett Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter.

    10. Ersättning: ersättning i någon form, exklusive eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har innehållit eller tagit ut, som betalas ut eller krediteras till en Säljare i samband med den Berörda verksamheten, vars belopp Plattformsoperatören känner till eller rimligen kan förväntas känna till.

    11. Personlig tjänst: en tjänst som innefattar tids- eller uppgiftsbaserat arbete som utförs av en eller flera personer som agerar oberoende från eller på en Enhets vägnar, och som utförs på en användares begäran, antingen online eller fysiskt offline efter att ha förmedlats via en Plattform.

  2. Rapporteringspliktiga säljare

    1. Säljare: en användare av en Plattform, antingen en fysisk person eller en Enhet, som vid något tillfälle under den Rapporteringspliktiga perioden är registrerad på Plattformen och utför en Berörd verksamhet.

    2. Aktiv säljare: en Säljare som antingen tillhandahåller en Berörd verksamhet under den Rapporteringspliktiga perioden eller betalas eller krediteras Ersättning i samband med en Berörd verksamhet under den Rapporteringspliktiga perioden.

    3. Rapporteringspliktig säljare: en Aktiv säljare som inte är en Undantagen säljare, som har sin hemvist i en medlemsstat eller har hyrt ut fast egendom som är belägen i en medlemsstat.

    4. Undantagen säljare: en Säljare

      1. som är en Myndighetsenhet,

      2. som är en Enhet vars aktier är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad eller en närstående Enhet till en Enhet vars aktier är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

      3. som är en Enhet för vilken Plattformsoperatören har förmedlat fler än 2.000 Berörda verksamheter genom uthyrning av fast egendom avseende en Förtecknad egendom under den Rapporteringspliktiga perioden, eller

      4. för vilken Plattformsoperatören har förmedlat färre än 30 Berörda verksamheter genom försäljning av Varor och för vilken den totala Ersättning som betalats ut eller krediterats inte överstigit 2.000 EUR under den Rapporteringspliktiga perioden.

  3. Övriga definitioner

    1. Enhet: en juridisk person eller rättslig konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person (partnership), en trust eller en stiftelse. En Enhet är en närstående Enhet till en annan Enhet om en av Enheterna kontrollerar den andra Enheten eller om de två Enheterna står under gemensam kontroll. Med kontroll avses här direkt eller indirekt innehav av mer än 50 % av rösterna och värdet i en Enhet. Vid indirekta andelar ska uppfyllandet av kravet på innehav av mer än 50 % av äganderätten till den andra Enhetens kapital bedömas genom att andelarna på respektive nivå multipliceras med varandra. En person som innehar mer än 50 % av rösterna ska anses inneha 100 % av rösterna.

    2. Myndighetsenhet: en medlemsstats eller annan jurisdiktions regering, ett subnationellt politiskt förvaltningsområde i en medlemsstat eller i en annan jurisdiktion (ett subnationellt politiskt förvaltningsområde omfattar stat, provinser, län och kommuner), eller ett av en medlemsstat eller en annan jurisdiktion eller en eller flera av de ovannämnda, helägt organ eller verk (var och en utgör en Myndighetsenhet).

    3. Skatteregistreringsnummer: registreringsnummer för skattebetalare utfärdat av en medlemsstat, eller funktionell motsvarighet om sådant nummer saknas.

    4. Registreringsnummer för mervärdesskatt: ett unikt nummer som identifierar en beskattningsbar person eller en icke- beskattningsbar rättslig enhet som är registrerad för mervärdesskatt.

    5. Primär adress: den primära bostadsadressen för en Säljare som är en fysisk person samt den adress där en Säljare som är en Enhet har sitt säte.

    6. Rapporteringspliktigperiod: det kalenderår avseende vilket rapportering sker enligt avsnitt III.

    7. Förtecknad egendom: alla fasta egendomsenheter som är belägna på samma gatuadress, ägs av samma ägare och bjuds ut till uthyrning på en Plattform av samma Säljare.

    8. Identifikationskod för finansiellt konto: ett unikt identifieringsnummer eller en hänvisning som finns tillgängligt för Plattformsoperatören till det bankkonto eller annat liknande konto för betalningstjänster till vilket Ersättning betalas ut eller krediteras.

    9. Varor: alla materiella tillgångar.

Avsnitt II Förfaranden för kundkännedom

Följande förfaranden ska tillämpas för att identifiera Rapporteringspliktiga säljare:

  1. Säljare som inte är föremål för granskning

    För att fastställa huruvida en Säljare som är en Enhet uppfyller villkoren för en Undantagen säljare enligt beskrivningen i avsnitt I punkt B.4 a och b får en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig till allmänt tillgänglig information eller en bekräftelse från Säljaren som är en Enhet.

    För att fastställa huruvida en Säljare uppfyller villkoren för en Undantagen säljare enligt beskrivningen i avsnitt I punkt B.4 c och d får en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig till sina tillgängliga register.

  2. Insamling av upplysningar om Säljare

    1. Den Rapporteringsskyldigaplattformsoperatören ska samla in samtliga följande upplysningar för varje Säljare som är en fysisk person och inte en Undantagen säljare:

      1. Förnamn och efternamn.

      2. Primär adress.

      3. Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till den Säljaren, med uppgift om varje utfärdande medlemsstat, eller, om Skatteregistreringsnummer saknas, födelseort för den Säljaren.

      4. Den Säljarens Registreringsnummer för mervärdesskatt om sådant finns tillgängligt.

      5. Födelsedatum.

    2. Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska samla in samtliga följande upplysningar för varje Säljare som är en Enhet och inte en Undantagen säljare:

      1. Fullständigt officiellt namn.

      2. Primär adress.

      3. Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till den Säljaren, med uppgift om varje utfärdande medlemsstat.

      4. Den Säljarens Registreringsnummer för mervärdesskatt om sådant finns tillgängligt.

      5. Bolagsregistreringsnummer.

      6. Förekomst av fast driftsställe genom vilket Berörd verksamhet utförs i unionen, när sådant finns, med angivelse av var och en av medlemsstaterna där ett sådant fast driftsställe är beläget.

    3. Utan hinder av vad som anges i punkterna B.1 och B.2 ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte vara skyldig att samla in de upplysningar som avses i punkt B.1 b–e och punkt B.2 b–f om den använder sig av en direkt bekräftelse av Säljarens identitet och hemvist genom en identifieringstjänst som tillgängliggörs av en medlemsstat eller av unionen för att fastställa Säljarens identitet och skatterättsliga hemvist.

    4. Utan hinder av vad som anges i punkt B.1 c och punkt B.2 c och e ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte vara skyldig att samla in Skatteregistreringsnummer eller bolagsregistreringsnummer, allt efter omständigheterna, i följande situationer:

      1. Den medlemsstat där Säljaren har sin hemvist utfärdar inte Skatteregistreringsnummer eller bolagsregistreringsnummer till Säljaren.

      2. Den medlemsstat där Säljaren har sin hemvist kräver inte att Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till Säljaren samlas in.

  3. Kontroll av upplysningar om Säljare

    1. Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska, genom att använda alla upplysningar och handlingar den har tillgång till i sina register samt eventuella elektroniska gränssnitt som tillgängliggörs av en medlemsstat eller av unionen utan kostnad för att avgöra huruvida Skatteregistreringsnumret och/eller Registreringsnumret för mervärdesskatt är giltiga, fastställa huruvida de upplysningar som har samlats in enligt punkterna A, B.1, B.2 a–e och E är tillförlitliga.

    2. Utan hinder av vad som anges i punkt C.1 får den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, för att genomföra förfarandena för kundkännedom enligt punkt F.2, fastställa huruvida de upplysningar som har samlats in enligt punkterna A, B.1, B.2 a–e och E är tillförlitliga genom att använda upplysningar och handlingar som den har tillgång till i sina elektroniskt sökbara register.

    3. Vid tillämpningen av punkt F.3 b och utan hinder av vad som anges i punkterna C.1 och C.2 ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, när den har anledning att känna till att någon av de upplysningar som avses i punkterna B eller E kan vara inkorrekta på grundval av upplysningar som tillhandahållits av den behöriga myndigheten i en medlemsstat i en begäran rörande en viss Säljare, begära att Säljaren korrigerar de upplysningar som befunnits vara inkorrekta och lämnar in styrkande handlingar, uppgifter eller upplysningar som är tillförlitliga och kommer från en oberoende källa, såsom

      1. en giltig identitetshandling som utfärdats av myndighet,

      2. ett nyligen utfärdat intyg om skatterättslig hemvist.

  4. Fastställande av Säljarens hemvistmedlemsstat(er) vid tillämpning av detta direktiv

    1. En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska anse att en Säljare har sin hemvist i den medlemsstat där denne har sin Primära adress. Om Säljarens Skatteregistreringsnummer har utfärdats i en annan medlemsstat än den medlemsstat där Säljaren har sin Primära adress, ska en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör anse att Säljaren har sin hemvist även i den medlemsstat där Skatteregistreringsnumret har utfärdats. Om Säljaren har lämnat upplysningar om förekomsten av ett fast driftsställe enligt punkt B.2 f ska en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör anse att Säljaren har sin hemvist även i den respektive medlemsstat som angetts av Säljaren.

    2. Utan hinder av vad som anges i punkt D.1 ska en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör anse att en Säljare har sin hemvist i var och en av de medlemsstater som bekräftats av en elektronisk identifieringstjänst som tillgängliggörs av en medlemsstat eller av unionen enligt punkt B.3.

  5. Insamling av upplysningar om fast egendom som hyrs ut

    Om en Säljare bedriver Berörd verksamhet som innefattar uthyrning av fast egendom ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören för varje Förtecknad egendom inhämta adressuppgifter samt respektive lagfartsnummer eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat där den är belägen, om ett sådant har utfärdats. Om en Rapporter Rapporteringsskyldig plattformsoperatör har förmedlat fler än 2.000 Berörda verksamheter genom uthyrning av en Förtecknad egendom för samma Säljare som är en Enhet, ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören insamla handlingar, uppgifter eller upplysningar som styrker att den Förtecknade egendomen ägs av samma ägare.

  6. Tidsfrister och giltighet avseende förfaranden för kundkännedom

    1. En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska senast den 31 december under den Rapporteringspliktiga perioden fullgöra de förfaranden för kundkännedom som anges i punkterna A–E.

    2. Utan hinder av vad som anges i punkt F.1 ska förfarandena för kundkännedom enligt punkterna A–E för Säljare som redan var registrerade på Plattformen den 1 januari 2023 eller på det datum då en Enhet blev en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör slutföras senast den 31 december under den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens andra Rapporteringspliktiga period.

    3. Utan hinder av vad som anges i punkt F.1 får en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör förlita sig till de förfaranden för kundkännedom som genomförts med avseende på tidigare Rapporteringspliktiga perioder, under förutsättning att

      1. de upplysningar om Säljare som krävs enligt punkterna B.1 och B.2 antingen har samlats in och kontrollerats eller bekräftats under de senaste 36 månaderna, och

      2. den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören inte har anledning att känna till att upplysningar som har samlats in enligt punkterna A, B och E är eller har blivit otillförlitliga eller inkorrekta.

  7. Tillämpning av förfaranden för kundkännedom endast på Aktiva säljare

    En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får välja att fullgöra förfarandena för kundkännedom enligt punkterna A–F endast med avseende på Aktiva säljare.

  8. Förfaranden för kundkännedom som utförs av tredje parter

    1. En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör får anlita en utomstående tjänsteleverantör för att fullgöra de skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom som fastställs i detta avsnitt, men sådana skyldigheter ska förbli den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens ansvar.

    2. Om en Plattformsoperatör fullgör skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom för en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör med avseende på samma Plattform enligt punkt H.1 ska en sådan Plattformsoperatör genomföra förfarandena för kundkännedom enligt de regler som fastställs i detta avsnitt. Skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom ska förbli den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens ansvar.

Avsnitt III Rapporteringskrav

  1. Tidsfrister och metoder för rapportering

    1. En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 a ska till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har fastställts i enlighet med avsnitt I punkt A.4 a rapportera de upplysningar som anges i punkt B i detta avsnitt med avseende på den Rapporteringspliktiga perioden senast den 31 januari året efter det kalenderår då Säljaren identifieras som en Rapporteringspliktig säljare. Om det finns fler än en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska den eller de Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer som kan bevisa, i enlighet med nationell rätt, att samma upplysningar redan har rapporterats av en annan Rapporteringsskyldig plattformsoperatör undantas från rapporteringskravet.

    2. Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 a uppfyller något av de villkor som förtecknas där i fler än en medlemsstat ska den välja en av dessa medlemsstater i vilken den kommer att fullgöra de rapporteringskrav som anges i detta avsnitt. En sådan Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska senast den 31 januari året efter det kalenderår då Säljaren identifieras som en Rapporteringspliktig säljare rapportera de upplysningar som förtecknas i punkt B i detta avsnitt med avseende på den Rapporteringspliktiga perioden till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har valts i enlighet med avsnitt IV punkt E. Om det finns fler än en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska den eller de Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer som kan bevisa, i enlighet med nationell rätt, att samma upplysningar redan har rapporterats av en annan Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i en annan medlemsstat undantas från rapporteringskravet.

    3. En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b ska senast den 31 januari året efter det kalenderår då Säljaren identifieras som en Rapporteringspliktig säljare rapportera de upplysningar som anges i punkt B i detta avsnitt med avseende på den Rapporteringspliktiga perioden till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är registreringsmedlemsstat i enlighet med avsnitt IV punkt F.1.

    4. Utan hinder av vad som anges i punkt A.3 i detta avsnitt ska en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b inte vara skyldig att tillhandahålla de upplysningar som anges i punkt B i detta avsnitt med avseende på Kvalificerad berörd verksamhet som omfattas av ett Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter som redan föreskriver automatiskt utbyte av likvärdiga upplysningar med en medlemsstat om Rapporteringspliktiga säljare som har sin hemvist i den medlemsstaten.

    5. En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska också lämna de upplysningar som anges i punkterna B.2 och B.3 till den berörda Rapporteringspliktiga säljaren senast den 31 januari året efter det kalenderår då Säljaren identifieras som en Rapporteringspliktig säljare.

    6. Upplysningar om Ersättning som betalats ut eller krediterats i fiatvaluta ska rapporteras i den valuta som den betalades ut eller krediterades i. Om Ersättningen betalades ut eller krediterades i en annan form än fiatvaluta ska den rapporteras i lokal valuta, omräknad eller värderad på ett sätt som konsekvent bestäms av den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören.

    7. Upplysningar om Ersättning och andra belopp ska rapporteras avseende det kvartal under den Rapporteringspliktiga perioden Ersättningen betalades ut eller krediterades.

  2. Upplysningar som ska rapporteras

    Varje Rapporteringsskyldig plattformsoperatör ska rapportera följande upplysningar.

    1. Namn, registrerad företagsadress, Skatteregistreringsnummer och, där så är relevant, det unika identifieringsnummer som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören tilldelats enligt avsnitt IV punkt F.4 samt företagsnamn för den eller de Plattformar som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens rapportering avser.

    2. För varje Rapporteringspliktig säljare som har bedrivit annan Berörd verksamhet än uthyrning av fast egendom:

      1. De upplysningar som ska samlas in enligt avsnitt II punkt B.

      2. Identifikationskoden för finansiellt konto, i den mån den finns tillgänglig för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist enligt avsnitt II punkt D inte har offentliggjort att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för finansiellt konto för detta ändamål.

      3. Om det skiljer sig från namnet på den Rapporteringspliktiga säljaren, förutom Identifikationskoden för finansiellt konto, namnet på innehavaren av det finansiella konto till vilket Ersättning betalas ut eller krediteras, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, samt eventuella andra finansiella identifieringsuppgifter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till med avseende på den kontoinnehavaren.

      4. Varje medlemsstat i vilken den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist vid tillämpningen av detta direktiv enligt avsnitt II punkt D.

      5. Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter för vilka Ersättningen betalats ut eller krediterats.

      6. Eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har innehållit eller tagit ut under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden.

    3. För varje Rapporteringspliktig säljare som har utfört Berörd verksamhet som innefattar uthyrning av fast egendom:

      1. De upplysningar som ska samlas in enligt avsnitt II punkt B.

      2. Identifikationskoden för finansiellt konto, i den mån den finns tillgänglig för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist enligt avsnitt II punkt D inte har offentliggjort att den inte har för avsikt att använda Identifikationskoden för finansiellt konto för detta ändamål.

      3. Om det skiljer sig från namnet på den Rapporteringspliktiga säljaren, utöver Identifikationskoden för finansiellt konto, namnet på innehavaren av det finansiella konto till vilket Ersättning betalas ut eller krediteras, i den mån det finns tillgängligt för den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören, samt eventuella andra finansiella identifieringsuppgifter som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har tillgång till med avseende på kontoinnehavaren.

      4. Varje medlemsstat i vilken den Rapporteringspliktiga säljaren har sin hemvist vid tillämpningen av detta direktiv enligt avsnitt II punkt D.

      5. Adress för varje Förtecknad egendom, fastställd på grundval av de förfaranden som anges i avsnitt II punkt E och respektive lagfartsnummer eller motsvarighet enligt nationell rätt i den medlemsstat där egendomen är belägen, om sådana uppgifter finns tillgängliga.

      6. Den sammanlagda Ersättning som har betalats ut eller krediterats under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden samt antalet Berörda verksamheter som tillhandahålls med avseende på varje Förtecknad egendom.

      7. Eventuella avgifter, provisioner eller skatter som den Rapporteringspliktiga plattformsoperatören har innehållit eller tagit ut under varje kvartal av den Rapporteringspliktiga perioden.

      8. När uppgifter om det finns tillgängliga, det antal dagar som varje Förtecknad egendom var uthyrd under den Rapporteringspliktiga perioden samt varje Förtecknad egendoms typ.

Avsnitt IV Faktiskt genomförande

Enligt artikel 8ac ska medlemsstaterna ha infört regler och administrativa förfaranden för att säkerställa faktiskt genomförande och efterlevnad av de förfaranden för kundkännedom och rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III i denna bilaga.

  1. Regler för att genomföra de krav för insamling och kontroll som fastställs i avsnitt II

    1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer uppfyller insamlings- och kontrollkraven enligt avsnitt II med avseende på sina Säljare.

    2. Om en Säljare inte lämnar de upplysningar som krävs enligt avsnitt II efter det att två påminnelser har följt på den ursprungliga begäran från den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och minst 60 dagar har förflutit, ska den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören avsluta Säljarens konto och förhindra Säljaren att återregistrera sig på Plattformen, eller hålla inne utbetalningen av Ersättning till Säljaren så länge Säljaren inte lämnar de begärda upplysningarna.

  2. Regler enligt vilka Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer är skyldiga att föra register över de åtgärder som vidtas och de upplysningar som de förlitar sig på för att genomföra förfarandena för kundkännedom och uppfylla rapporteringskraven samt lämpliga åtgärder för att inhämta dessa registrerade upplysningar

    1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer för register över de åtgärder som vidtas och de upplysningar som de förlitar sig på för att genomföra de förfaranden för kundkännedom och uppfylla de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III. Sådana register ska finnas tillgängliga under tillräckligt lång tid och i alla händelser under en period på minst fem men högst tio år efter utgången av den Rapporteringspliktiga period som de avser.

    2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs, även tvingande åtgärder för att se till att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer fullgör sina rapporteringsskyldigheter, i syfte att säkerställa att alla nödvändiga upplysningar rapporteras till den behöriga myndigheten så att den kan fullgöra skyldigheten att lämna upplysningar i enlighet med artikel 8ac.2.

  3. Administrativa förfaranden för att kontrollera att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer följer förfarandena för kundkännedom och uppfyller rapporteringskraven

    Medlemsstaterna ska fastställa administrativa förfaranden för att kontrollera att Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörerföljer de förfaranden för kundkännedom och uppfyller de rapporteringskrav som anges i avsnitten II och III.

  4. Administrativa förfaranden för uppföljning med en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör om den rapporterar ofullständiga eller felaktiga upplysningar

    Medlemsstaterna ska fastställa administrativa förfaranden för uppföljning med Rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer om de rapporterade upplysningarna är ofullständiga eller felaktiga.

  5. Administrativa förfaranden för att välja en enda medlemsstat att rapportera till

    Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 a uppfyller något av de villkor som förtecknas där i fler än en medlemsstat ska den välja en av dessa medlemsstater för att fullgöra rapporteringskraven enligt avsnitt III. Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska underrätta samtliga behöriga myndigheter i dessa medlemsstater om sitt val.

  6. Administrativt förfarande för en enda registrering av en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör

    1. En Rapporteringsskyldig plattformsoperatör i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b i denna bilaga ska registrera sig hos den behöriga myndigheten i en medlemsstat enligt artikel 8ac.4 när den inleder sin verksamhet som Plattformsoperatör.

    2. Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska lämna följande upplysningar till den medlemsstat där den gör sin enda registrering:

      1. Namn.

      2. Postadress.

      3. Elektroniska adresser, inbegripet webbplatser.

      4. Eventuellt Skatteregistreringsnummer som har utfärdats till den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören.

      5. Ett intyg med upplysningar om var den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har registrerats till mervärdesskatt inom unionen enligt avdelning XII kapitel 6 avsnitten 2 och 3 i rådets direktiv 2006/112/EG.

      6. De medlemsstater i vilka Rapporteringspliktiga säljare har sin hemvist i den mening som avses i avsnitt II punkt D.

    3. Den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören ska anmäla eventuella ändringar av de upplysningar som har lämnats enligt punkt F.2 till den enda registreringsmedlemsstaten.

    4. Den enda registreringsmedlemsstaten ska tilldela ett unikt identifieringsnummer till den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören och ska anmäla det till de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater på elektronisk väg.

    5. Den enda registreringsmedlemsstaten ska begära att kommissionen ska stryka en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör från det centrala registret i följande fall:

      1. Om Plattformsoperatören underrättar medlemsstaten om att den inte längre bedriver verksamhet som Plattformsoperatör.

      2. Om det i avsaknad av en underrättelse enligt led a finns skäl att anta att Plattformsoperatören har upphört med sin verksamhet.

      3. Om Plattformsoperatören inte längre uppfyller villkoren i avsnitt I punkt A.4 b.

      4. Medlemsstaten har återkallat registreringen hos sin behöriga myndighet enligt punkt F.7.

    6. Varje medlemsstat ska genast underrätta kommissionen om alla Plattformsoperatörer i den mening som avses i avsnitt I punkt A.4 b som inleder sin verksamhet som Plattformsoperatör utan att ha registrerat sig enligt denna punkt.

      Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte fullgör registreringsskyldigheten eller har fått sin registrering återkallad i enlighet med punkt F.7 i detta avsnitt ska medlemsstaterna utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25a vidta effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder för att säkerställa efterlevnad inom sina jurisdiktioner. Det står medlemsstaterna fritt att själva välja sådana åtgärder. Medlemsstaterna ska också sträva efter att samordna sina åtgärder för säkerställande av efterlevnad, inbegripet att, som en sista utväg, hindra en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör från att bedriva verksamhet inom unionen.

    7. Om en Rapporteringsskyldig plattformsoperatör inte fullgör rapporteringsskyldigheten i enlighet med avsnitt III punkt A.3 i denna bilaga efter två påminnelser från den enda registreringsmedlemsstaten ska medlemsstaten utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25a vidta nödvändiga åtgärder för att återkalla den registrering som den Rapporteringsskyldiga plattformsoperatören har gjort enligt artikel 8ac.4. Registreringen ska återkallas senast 90 dagar och tidigast 30 dagar efter den andra påminnelsen.

Direktiv (EU) 2021/514

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...