Till förordning 575/2013/EU hör

Kommissionens delegerade förordningar:

  • (EU) 2024/1780 tekniska tillsynsstandarder som specificerar på vilka villkor institut ska tillåtas beräkna KIRB i förhållande till de underliggande exponeringarna i en värdepapperiseringstransaktion

  • (EU) 2024/1728 tekniska standarder för tillsyn som specificerar under vilka omständigheter villkoren för att identifiera grupper av kunder med inbördes anknytning är uppfyllda

  • (EU) 2024/1085 tekniska tillsynsstandarder om de bedömningsmetoder som behöriga myndigheter använder för att kontrollera att ett institut uppfyller kraven på användning av interna modeller för marknadsrisk

  • (EU) 2024/397 tekniska tillsynsstandarder för beräkning av riskmått med stresscenario

  • (EU) 2023/2779 tekniska tillsynsstandarder för att specificera kriterierna för identifiering av de skuggbankenheter som avses i artikel 394.2

  • (EU) 2023/1578 tekniska tillsynsstandarder som specificerar kraven för den interna metod eller de externa källor som används enligt den interna modellen för fallissemangsrisk för uppskattning av sannolikheter för fallissemang och förluster vid fallissemang

  • (EU) 2023/1577 tekniska standarder för tillsyn för beräkning av kapitalbaskrav för marknadsrisk för positioner utanför handelslagret som omfattas av valutarisk eller råvarurisk och behandlingen av dessa positioner vid tillämpning av det lagstadgade kravet på utfallstest och kravet avseende resultatanalys enligt den alternativa internmodellmetoden

  • (EU) 2023/511 tekniska tillsynsstandarder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för företag för kollektiva investeringar enligt den mandatbaserade metoden

  • (EU) 2023/206 tekniska tillsynsstandarder som specificerar de typer av faktorer som ska beaktas vid bedömningen av riskvikters lämplighet för exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom och de villkor som ska beaktas vid bedömningen av LGD-minimivärdens lämplighet för exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

  • (EU) 2022/2328 tekniska tillsynsstandarder som specificerar exotiska underliggande och instrument som är exponerade för kvarstående risker för beräkningen av kapitalbaskrav för kvarstående risker

  • (EU) 2022/2257 tekniska tillsynsstandarder för att specificera metoderna att beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för exponeringar mot skuld- och aktieinstrument och för exponeringar mot fallissemangsrisk som härrör från vissa derivatinstrument, samt för att specificera fastställandet av teoretiska belopp för andra instrument än de som avses i artikel 325w.4

  • (EU) 2022/2060 tekniska tillsynsstandarder som specificerar kriterierna för bedömning av riskfaktorers modellerbarhet enligt internmodellmetoden och som specificerar hur ofta denna bedömning ska göras enligt artikel 325be.3

  • (EU) 2022/2059 tekniska tillsynsstandarder som specificerar de tekniska detaljerna för krav avseende utfallstest och resultatanalys enligt artikel 325bf och 325bg

  • (EU) 2022/2058 tekniska standarder för tillsyn av likviditetshorisonterna för den alternativa internmodellmetoden som avses i artikel 325bd.7

  • (EU) 2022/1622 tekniska standarder för tillsyn om tillväxtmarknader och utvecklade ekonomier

  • (EU) 2022/1011 tekniska tillsynsstandarder för att specificera hur man ska fastställa indirekta exponeringar mot en kund som följer av derivatkontrakt och kreditderivatkontrakt om kontraktet inte ingåtts direkt med kunden men ligger till grund för det underliggande skuld- eller aktieinstrument som emitterats av den kunden

  • (EU) 2022/676 tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor i enlighet med vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i artikel 18.3–18.6 och artikel 18.8

  • (EU) 2022/439 tekniska tillsynsstandarder för specificering av den bedömningsmetod som behöriga myndigheter ska följa när de bedömer huruvida kreditinstitut och investeringsföretag uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden

  • (EU) 2021/931 tekniska tillsynsstandarder för att specificera metoden för att identifiera derivattransaktioner med en eller flera väsentliga riskdrivare vid tillämpning av artikel 277.5, formeln för beräkning av regulatoriskt delta för köp- och säljoptioner som placerats in i ränteriskkategorin och metoden för att avgöra om en transaktion är en lång eller kort position i en primär riskdrivare eller i den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin vid tillämpning av artikel 279a.3 a och b i schablonmetoden för motpartsrisk

  • (EU) 2021/930 tekniska tillsynsstandarder som specificerar typen, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk nedgång som avses i artikel 181.1 b och artikel 182.1 b

  • (EU) 2021/598 tekniska tillsynsstandarder för åsättande av riskvikter på exponeringar som utgör specialutlåning

  • (EU) 2018/959 tekniska tillsynsstandarder för specificeringen av de metoder som de behöriga myndigheterna använder för att bedöma om institut ska tillåtas att använda internmätningsmetoder för operativ risk

  • (EU) 2018/728 tekniska tillsynsstandarder för förfarandena för uteslutning av icke-finansiella motparter som är etablerade i ett tredjeland ur kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk

  • (EU) 2018/171 tekniska tillsynsstandarder för väsentlighetströskeln för förfallna kreditförpliktelser

  • (EU) 2017/1230 tekniska tillsynsstandarder som specificerar de ytterligare objektiva kriterierna för att en förmånlig likviditetsutflödes- eller inflödessats ska få tillämpas på gränsöverskridande outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter inom en grupp eller ett institutionellt skyddssystem

  • (EU) 2017/208 tekniska tillsynsstandarder för ytterligare likviditetsutflöden motsvarande behov av att ställa säkerheter till följd av effekterna av ett negativt marknadsscenario på ett instituts derivattransaktioner

  • (EU) 2017/72 tekniska tillsynsstandarder som anger villkoren för undantag från datakravet

  • (EU) 2016/709 tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren för tillämpning av undantagen för valutor med begränsningar för de likvida tillgångarnas tillgänglighet

  • (EU) 2016/101 tekniska tillsynsstandarder för försiktig värdering enligt artikel 105.14

  • (EU) 2015/1556 tekniska standarder för övergångsbehandling enligt internmetoden för riskklassificering av aktieexponeringar

  • (EU) 2015/585 tekniska standarder för tillsyn för specificering av marginalriskperioder

  • (EU) 2015/61 likviditetstäckningskravet för kreditinstitut

  • (EU) 2014/1187 tekniska tillsynsstandarder för bestämning av den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning med avseende på exponeringar genom transaktioner med underliggande tillgångar

  • (EU) 2014/625 tekniska tillsynsstandarder om de krav som investerande institut, medverkande institut, institut som är ursprungliga långivare och institut som är originatorer ska uppfylla när det gäller exponeringar mot överförda kreditrisker

  • (EU) 2014/529 tekniska tillsynsstandarder för bedömning av väsentligheten hos utvidgningar eller förändringar av internmetoden och avancerade mätmetoder

  • (EU) 2014/528 tekniska tillsynsstandarder för optioners icke-deltarisker i samband med standardmetoden för marknadsrisk

  • (EU) 2014/526 tekniska standarder för tillsyn för att fastställa skattning av spreaden och ett begränsat antal mindre portföljer för kreditvärdighetsjusteringsrisk

  • (EU) 2014/525 tekniska tillsynsstandarder för definition av begreppet marknad

  • (EU) 2014/523 tekniska tillsynsstandarder för fastställande av nära samband mellan värdet av ett instituts täckta obligationer och värdet av institutets tillgångar

  • (EU) 2014/342 tekniska standarder för tillsyn av användningen av beräkningsmetoder för kapitaltäckningskraven för finansiella konglomerat

  • (EU) 2014/241 tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut

  • (EU) 2014/183 tekniska tillsynsstandarder för att specificera beräkningen av specifika och allmänna kreditriskjusteringar

Kommissionens genomförandeförordningar:

  • (EU) 2021/763 tekniska standarder vad gäller tillsynsrapportering och offentliggörande avseende minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder

  • (EU) 2021/637 tekniska standarder för genomförande vad gäller instituts offentliggörande av den information som avses i del åtta avdelningarna II och III

  • (EU) 2021/453 tekniska genomförandestandarder vad gäller särskilda rapporteringskrav för marknadsrisk

  • (EU) 2021/451 tekniska genomförandestandarder vad gäller instituts tillsynsrapportering

  • (EU) 2016/1801 tekniska genomförandestandarder vad gäller inplacering (”mappning”) av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut för värdepapperisering

  • (EU) 2016/1799 tekniska genomförandestandarder vad gäller indelning (”mappning”) av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut för kreditrisk i enlighet med artikel 136.1 och 136.3

  • (EU) 2016/1646 tekniska standarder med avseende på centrala index och erkända börser

  • (EU) 2016/100 tekniska genomförandestandarder för att specificera den gemensamma beslutsprocessen vad gäller ansökan om vissa tillstånd om tillsyn

  • (EU) 2015/2344 tekniska genomförandestandarder med avseende på valutor med begränsningar för de likvida tillgångarnas tillgänglighet

  • (EU) 2015/2197 tekniska genomförandestandarder med avseende på nära sammanhängande valutor

  • (EU) 2015/233 tekniska genomförandestandarder med avseende på valutor för vilka det finns en extremt snäv definition av belåningsbarhet hos centralbanken

  • (EU) 2014/945 tekniska standarder för genomförande avsedda för relevanta på lämpligt sätt diversifierade index

  • (EU) 2014/602 tekniska genomförandestandarder för att underlätta konvergens inom tillsynspraxis för genomförandet av extra riskvikter

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit denna förordning

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

  1. I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet av det finansiella systemet uppmanas till internationellt enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, ansvarighet och reglering genom att förbättra kapitalets kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekonomiska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen uppmanar man också till införande av ett kompletterande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbyggnaden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som svar på detta enades i september 2009 gruppen av centralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009 och fastställdes i detalj i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regelverket.

  2. Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosièregruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer harmoniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa betonade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag på den inre marknaden.

  3. I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Larosière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att den inre marknadens principer och de överenskomna grundläggande minimistandarderna respekteras.

  4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut har flera gånger genomgått betydande förändringar. Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestämmelser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen denna förordning och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013. För att bli mer tillgängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv 2013/36/EU och denna förordning.

  5. Tillsammans bör denna förordning och direktiv 2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemensamt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas tillsammans med det direktivet.

  6. Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelseformer och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. bestämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de behöriga myndigheterna har i hem- respektive värdmedlemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om startkapital och tillsyn av institut.

  7. I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för institut som direkt rör bank- och finanssektorns verksamhet och är till för att garantera finansiell stabilitet hos aktörerna på dessa marknader och en hög skyddsnivå för investerare och insättare. Denna förordning syftar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt fungerande inre marknad och bör därför grundas på bestämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i enlighet med domstolens fasta rättspraxis.

  8. Även om man genom direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat medlemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.

  9. Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknadsaktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För att undvika snedvridningar av marknaden och regelarbitrage bör maximal harmonisering därför garanteras genom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de övergångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgörande för ett smidigt genomförande av denna förordning och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvikas.

  10. Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Baselkommittén) utför när det gäller att övervaka och se över medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhandahålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om genomförandet av Basel III och om genomförandet och det nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra viktiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens med internationella minimistandarder i syfte att fastställa skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det råder lika villkor.

  11. För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk, samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhetliga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.

  12. Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika förutsättningar då det förhindrar att olika nationella krav införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv. Denna förordning skulle medföra att alla institut som enligt förordningen definieras som sådana följer samma regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning skulle också göra regelverket enklare och minska kostnaderna för att efterleva detta, särskilt för institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regioner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kriterier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egendom.

  13. På de områden som inte omfattas av denna förordning, till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om nationella ordningar för säkerställda obligationer som inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obligationer enligt de regler som fastställs i denna förordning samt förvärv och innehav av andelar i både den finansiella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna eller medlemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser, under förutsättning att de är förenliga med denna förordning.

  14. De viktigaste rekommendationerna som förordas i de Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kombination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Genom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage. På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emellertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och kreditcykeln.

  15. I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sörjer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att användningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll så att de inte skadar den inre marknadens funktion men så att användningen av dessa verktyg är transparent och enhetlig.

  16. Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika nationella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer effektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 bör ha möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör finnas en unionsmekanism som kan förhindra att nationella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om enhetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta nationella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar avseende risker som i sista hand kan påverka den makroekonomiska situationen, de offentliga finanserna och budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvändigt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med artikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen, avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.

  17. När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huruvida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbetsordning på begäran av en medlemsstat eller kommissionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de villkor för rådets ingripande som anges i denna förordning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlemstaten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingripande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant rådsbeslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig behandling av kommissionens förslag om att avslå den föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange sina skäl på ett klart och tydligt sätt.

  18. Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats under 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under 2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss medlemsstat.

  19. Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot systemrisker eller individuella åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att möta systemrisker rörande dessa medlemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som uppvisar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska eller geografiska sektorer inom banksektorn.

  20. Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndigheter konstaterar att det förekommer samma förändringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makrotillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa medlemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlemsstaterna lämna in en gemensam anmälan om detta till rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemsstaterna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motivering av den gemensamma anmälan.

  21. Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskravnivån, krav för stora exponeringar och för offentliggörande. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande. Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unionen och som påverkar alla medlemsstater.

  22. Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verktygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickbara, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur internationellt överenskomna standarder för systemviktiga institut samspelar med denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.

  23. Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synnerhet på områden där man inväntar kommissionens antagande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlinjer varken stå i motsättning till unionsrätten eller underminera dess tillämpning.

  24. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i förekommande fall införa motsvarande krav på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

  25. De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förordning kompletteras av individuella arrangemang som fastställs av de behöriga myndigheterna på grundval av resultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda institut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EU eftersom de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka arrangemang man vill införa.

  26. Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myndigheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till institut specifika riskprofil.

  27. Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen och stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper.

  28. Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräckliga personalresurser och finansiella medel ställs till förfogande.

  29. Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna förordning ska ta hänsyn till EBAs roll och funktion och underlätta EBAs utövande av sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 1093/2010.

  30. Efter observationsperioden och det fullständiga genomförandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initiativrätt till EBA för att intervenera med bindande medling vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och 21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bildandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida kriterierna för en särskild behandling inom en grupp för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av de återkommande rapporterna om EBAs verksamhet enligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenheter och ta med resultatet av denna undersökning i sin rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga förslag.

  31. I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makrotillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mellan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB till fullo ska kunna fungera och dess varningar och rekommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synnerhet bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all relevant information som samlats in av de behöriga myndigheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i denna förordning.

  32. Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande effekter är förordningens övergripande mål att uppmuntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spekulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en övergripande reform av det sätt på vilket besparingar används till produktiva investeringar. För att garantera en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den globala ekonomin.

  33. Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jämförbara grupper av institut.

  34. Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre marknaden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler.

  35. Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företagsgrupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i enlighet med denna förordning.

  36. Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöverskridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument för att utöva kontroll över institut.

  37. För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas utifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom gruppen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda sparmedel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda instituten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås effektivt på annat sätt.

  38. De minoritetsintressen från förmedlande finansiella holdingföretag som omfattas av kraven i denna förordning på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på gruppnivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och den del av samma kapital som är hänförbar till moderföretaget båda pari passu stöder sina dotterföretags förluster, om sådana uppkommer.

  39. De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering och av koncentrationen av exponeringar bör stå i överensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut, som i vissa avseenden anpassar bestämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, beroende på vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovisning enligt nationell lagstiftning.

  40. För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

  41. Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn ett ramavtal om internationell konvergens avseende kapitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket). De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de kompletterande delarna i Basel III-regelverket också införlivas, kommer denna förordning att motsvara bestämmelserna i Basel II- och Basel III-regelverken.

  42. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kreditrisker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvärdering och av institutens egna estimat av enskilda kreditriskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga metoder. I samband med upprättande av de estimat som behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna förordning bör instituten förstärka sina metoder för mätning och hantering av kreditrisker för att göra sådana metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna kapitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Databehandling i samband med tillkomst och hantering av exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses omfatta utveckling och validering av system för hantering och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i institutens legitima intressen utan avspeglar också syftet med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre metoder för mätning och hantering av kreditrisker och också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd sakkunskap och betydande resurser samt statistik av god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör därför uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana metoder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhetsmekanismer i interna modeller, bör kommissionen utarbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel I-golvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

  43. Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som beror på innehav av ett stort antal exponeringar som var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven.

  44. Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unionens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sysselsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgängligheten till kapital och finansiering för små och medelstora företag som är etablerade inom unionen för att dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden alternativa finansieringskällor har gjort små och medelstora företag som är etablerade inom unionen än mer känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt att fylla det existerande likviditetsgapet för små och medelstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållanden. Kapitalkraven för exponering mot små och medelstora företag bör minskas genom tillämpning av en stödfaktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska kunna öka utlåningen till små och medelstora företag. För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns tillämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett tillräckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal exponeringar mot små och medelstora företag och den totala mängden kapitalavdrag.

  45. I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tidpunkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstrument omfattas av mekanismen för absorbering av ytterligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapitaltillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu inte har antagits den 31 december 2015 bör kommissionen se över och rapportera om frågan huruvida en sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och, mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

  46. Bestämmelserna i denna förordning står i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhetsområde. Överensstämmelsen med proportionalitetsprincipen innebär också att enklast möjliga kreditvärderingsförfarande, även inom ramen för intern riskklassificering (”internmetoden”), erkänns för exponeringar mot hushåll. Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och omfattningen av de risker som är förenade med ett instituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade akter och genomförandeakter, tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande är förenliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt. EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls.

  47. De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad uppmärksamma fall där de misstänker att information betraktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att undvika offentliggörande av sådan information. Trots att ett institut får välja att inte offentliggöra information eftersom informationen betraktas som företagsintern eller konfidentiell innebär det faktum att informationen betraktas som företagsintern eller konfidentiell inte att ansvarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande inverkan.

  48. Denna förordnings ”utvecklingsbara karaktär” gör det möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kreditrisker med varierande komplexitet. För att i synnerhet små institut ska kunna välja den riskkänsligare internmetoden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att exponeringsklasserna innefattar alla exponeringar som direkt eller indirekt likställs med dem i denna förordning. Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn enbart av den anledningen.

  49. Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerställer att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör säkerheter som normalt används av banker i de olika medlemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt schablonmetoden och även enligt de andra metoderna.

  50. För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband med institutens verksamheter och investeringar inom värdepapperisering är det nödvändigt att införa bestämmelser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behandling av sådana verksamheter och investeringar. I detta syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i trancher. En exponering som skapar en direkt betalningsskyldighet för en transaktion eller ett program som används för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar bör inte betraktas som en exponering mot en värdepapperisering, även om transaktionen eller programmet har betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

  51. Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn och förebygga potentiella bubblor för att säkra en optimal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekonomiska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin.

  52. Operativa risker är en betydande kategori av risker som institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för operativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga incitament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt, inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.

  53. Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institutet. Därför kan en alltför stor koncentration av exponeringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög förlustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts solvens.

  54. När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder med inbördes anknytning och därmed exponeringar som utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn till risker som uppkommer genom en gemensam källa till viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt, dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknytningar.

  55. Även om det är önskvärt att basera beräkningen av exponeringsbeloppet på det värde som anges för att bestämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskreducering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom utformats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversifierad. När det gäller stora exponeringar i samband med koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att se till att man får en effektiv återvinning av kreditriskskyddet vid stora exponeringar.

  56. Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som en förlust på grund av någon annan exponering, bör sådana exponeringar behandlas och rapporteras på samma sätt som vilka andra exponeringar som helst. En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöverföring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt annan verksamhet för att underlätta avveckling. De relaterade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbankkonton till följd av kundbetalningar, inbegripet krediterade och debiterade avgifter och räntor, och andra betalningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säkerheter.

  57. Det är viktigt att intressena hos de företag som omformar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller medverkande institut) och de företag som investerar i dessa värdepapper eller instrument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta bör originatorn eller det medverkande institutet behålla en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna. Det är därför viktigt för originatorerna eller de medverkande instituten att bibehålla en exponering mot risken för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiseringstransaktioner inte struktureras så att en tillämpning av bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexponeringen bör tillämpas i alla situationer där den ekonomiska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas, oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som används för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat information om värdepapperiseringarna.

  58. I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet inte ska tillämpas mer än en gång. För en given värdepapperisering räcker det att antingen originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverksamhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndigheterna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlevnad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanteringsskyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är relevanta för analysen av de underliggande riskerna. Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huruvida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt sätt av de behöriga myndigheterna.

  59. Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexponeringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga. Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, medverkande institut och investerare. Det är därför önskvärt att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig aktsamhet redovisas korrekt.

  60. När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora exponeringar och i fall som inte enbart rör administration eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behöriga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finansiella institut eller anknutna företag, under förutsättning att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kreditinstitutet på gruppnivå.

  61. Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är riskkänsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommissionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Europaparlamentet och rådet.

  62. Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument, bör ses över.

  63. Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är verksamma på dessa marknader vara proportionerliga och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalisering. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid översyner av denna förordning.

  64. Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande värdepapperiseringar och exponeringar som inte är värdepapperiseringar vilka är underliggande instrument för de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i samband med program för tillgångsbaserade certifikat utgör återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet exponeringar i samband med program genom vilka man förvärvar högt rangordnade trancher av separata grupper av hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperiseringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhandahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, eftersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp (dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte innehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot skulle en kreditförstärkning för hela programmet som endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant program emellertid helt finansierar sig självt med en enda kategori företagscertifikat och om antingen kreditförstärkningen för hela programmet inte är en återvärdepapperisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det medverkande institutet, vilket gör att investeraren i företagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emellertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering.

  65. Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som faktiskt bokförts.

  66. Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapitalkrav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana värdepapperiseringspositioner som enligt denna förordning ges en riskvikt på 1.250 %, oberoende av om positionerna ligger i eller utanför handelslagret.

  67. Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja sina handelslager för sådant stöd.

  68. Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryckligen krävs genom denna förordning bör syftet med informationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt och fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut offentliggör ytterligare information som inte uttryckligen nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggörande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärksamma fall där de misstänker att information betraktas som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte att undvika offentliggörande av sådan information

  69. Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperiseringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som är förenad med positionen utan att det kreditskyddet beaktas.

  70. Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i beräkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Institut bör också genomföra omvända stresstester för att utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livskraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onödigt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyligen framkommit när det gäller att behandla värdepapperiseringspositioner med metoder som bygger på interna modeller, bör erkännandet av institutens modeller för värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat föreskrivs.

  71. I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndighet kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av kapitalkravet för den specifika risken enligt schablonmetoden. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa exponeringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk) och stressjusterade VaR-värden.

  72. Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade förluster som drabbade institut under den finansiella och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybridkapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalbasen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapitalbasen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste delarna av kapitalet endast med sådana aktier som uppfyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kriterierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnkapitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet. Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en utdelning som är flera gånger större än den som betalas för aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning betalas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det berörda institutet.

  73. Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad.

  74. Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad förteckning över de olika former av kapitalinstrument som i varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott. EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stödinstrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förordning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna förordning och offentliggöra sådant avförande. Om instrument som av EBA har avförts från förteckningen åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBAs offentliggörande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, särskilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning (EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten. Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten, genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet att göra utredningar om det påstås att nationella myndigheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter enligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den behöriga nationella myndigheten inte följer rekommendationen, har kommissionen befogenhet att avge ett formellt yttrande med beaktande av EBAs rekommendation, med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myndigheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA, som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg, anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258 i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol.

  75. Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndigheternas möjlighet att bibehålla processer för förhandsgodkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapitalinstrument endast tas med bland institutets övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplementärkapital när de med framgång gått igenom dessa processer för godkännande.

  76. För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansiella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplysningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att investerare och insättare får tillräcklig information om institutens solvens.

  77. De behöriga myndigheterna måste dessutom ha kännedom, minst i form av en sammanfattning, om institutens repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarrangemang. Sådan information bör meddelas de behöriga myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar om repor och säkrad finansiering.

  78. Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapitalkrav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder och att de initiala olikheterna avseende de nya standarderna kommer att minska under övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning började tillämpas, att bibehållas under hela övergångsperioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer bör denna förordning tillhandahålla en ram för hanteringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstrumentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga kapitalinstrument som givits ut inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument som uppfyller kraven i denna förordning och de kapitalinstrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestämmelser avseende det senare fallet bör därför fastställas i denna förordning.

  79. Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den 31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsvarar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de förlängda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som antagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mellan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och 2019.

  80. För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller värdepappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat för att åtgärda sådant ”dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen”. Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överenskomna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella konglomerat ska tillämpas på bank- och investeringsgrupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nödvändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv 2002/87/EG, som förväntas 2015.

  81. Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestimerat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G 20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC-derivat skulle clearas genom en central motpart. De begärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clearas centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna med dessa derivat.

  82. Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora förändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regelverket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbaskraven för transaktioner för finansiering av instituts OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för institut att använda centrala motparter. Basel III-regelverket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn av det gällande systemet för behandling av motpartsriskexponeringar mot centrala motparter.

  83. Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC-derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrelationsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa finansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att väsentligt förbättra mätning och hantering av motpartsrisker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker, högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av motsvarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester.

  84. Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas vanligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelningsmekanism som de centrala motparterna tillämpar. De innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör omfattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta krav vara positivt för att se till att institut följer upp och övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som en del av god riskhantering och för att avspegla att inte heller handelsexponeringar mot centrala motparter är riskfria.

  85. En obeståndsfond hos en central motpart är en mekanism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna bland medlemmarna i den centrala motparten. Den används när de förluster som den centrala motparten ådrar sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginalsäkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala motparten kan ta till, innan den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Risken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör därför omfattas av högre kapitalbaskrav.

  86. Det ”hypotetiska kapital” som innehas av en central motpart bör vara en nödvändig variabel för att bestämma kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat. Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en central motpart enligt sin behöriga myndighet måste inneha.

  87. Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivatkontrakt för att avspegla den högre risk som sådana kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en integrerad del av kommissionens försök att garantera effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna förordning kompletterar därför Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

  88. Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för stora exponeringar senast den 31 december 2015. I avvaktan på resultatet av den översynen bör medlemsstaterna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag för vissa stora exponeringar från dessa regler under en tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering och med hänsyn till den internationella utvecklingen och unionsutvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör tillämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om huruvida de risker som är förbundna med dessa exponeringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt denna förordning.

  89. För att säkerställa att undantag för exponeringar av behöriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekvensen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en övergångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen, rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller inte.

  90. Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pressen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin och en djupare och längre kris.

  91. Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att säkerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.

  92. I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belåningsgrad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket.

  93. I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att beräkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas en observationsperiod från och med den 1 januari 2013 till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten, dess komponenter och dess verkan i förhållande till det riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval av resultaten från denna observationsperiod avser Baselkommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjusteringar av definitionen och kalibreringen av bruttosoliditeten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess komponenteter tillämpas från och med den 1 januari 2015.

  94. Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervakningsinstrument för unionen. I enlighet med internationella överenskommelser ska den först införas som en extra faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibrering, med sikte på en bindande åtgärd 2018.

  95. Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säkerställda med panträtt och specialutlåning till regionala eller lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod, i samarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klassificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt i en lämplig analys där också historiska uppgifter och stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska garanteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter observationsperioden och kalibreringen av respektive bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen, bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och standardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategorierna av institut.

  96. Institut bör som en del av den interna processen för bedömning av kapitalbehov följa upp bruttosoliditetsnivån och förändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i företagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säkerställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.

  97. Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offentliggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik. Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstrukturer och de risker de är förenade med i tillfredsställande grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detaljerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättningspraxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka institutets riskprofil. Denna information bör göras tillgänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör medlemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detaljerad information om ersättningar.

  98. Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett externt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen av en marknad som redan domineras av tre centrala företag. EBA och ESCBs centralbanker bör utan att göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som externa kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna marknaden för andra företag.

  99. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens institutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ska vara fullt tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ramen för den här förordningen.

  100. Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diversifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av olika kategorier av tillgångar. En koncentration av tillgångar och alltför stor tilltro till likviditeten på marknaden skapar systemrisker för finanssektorn och bör undvikas. Under en första observationsperiod bör därför en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och användas för utvecklingen av en definition av ett likviditetstäckningskrav. När en enhetlig definition av likvida tillgångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och säkerställda obligationer som handlas på transparenta marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som svarar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begränsningar. När institut använder likviditetsreserven bör de göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida tillgångarna ska återställas och de behöriga myndigheterna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att den genomförs.

  101. Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida medel beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrensvillkor för alla. Man bör garantera att en sådan standardiserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning bör därför omfattas av en observationsperiod. På grundval av de gjorda observationerna bör kommissionen med stöd av EBAs rapporter ges befogenhet att anta en delegerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av detaljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning för unionen. För att säkerställa global harmonisering på området likviditetsreglering bör eventuella delegerade akter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet med det slutliga internationella regelverket för mätning av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag.

  102. I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rapporteringen om de enhetliga definitionerna av reserven av likvida tillgångar beakta den definition av likvida tillgångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktillsyn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag. Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etablerade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegripet de undantag som fastställs i denna förordning, bör tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när det gäller något sådant undantag samt undantag som redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor bör kopplas till deras användning av institut etablerade inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över. EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig rapport till Europeiska kommissionen.

  103. För att öka effektiviteten och minska de administrativa bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rapportering på grundval av en harmoniserad uppsättning standarder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unionen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rapporteringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. Instituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rapporteringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven börjar gälla fullt ut.

  104. EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om principerna för användningen av den likvida reserven i en stressituation.

  105. Det bör inte tas för givet att institut kommer att få likviditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter. Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myndigheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditetskravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett gruppbaserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att hantera sin likviditet centralt på grupp- eller undergruppsnivå.

  106. Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när likviditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmånliga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehandling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika behandling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en grupp bör uppnås genom användning av objektiva kriterier och parametrar för att fastställa specifika in- och utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grundval av de gjorda observationerna bör kommissionen, med stöd av EBAs rapport i tillämpliga fall och som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet, ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den metod och de objektiva kriterier som de är kopplade till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen av dessa kriterier.

  107. Obligationer som getts ut av National Asset Management Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de irländska bankernas återhämtning och denna utgivning har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningen av dessa obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruktureringen av det irländska banksystemet. Dessa obligationer garanteras av irländska staten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommissionen beakta den omständigheten att institut som beräknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera NAMAs prioriterade obligationer som tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till december 2019.

  108. På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för de spanska bankernas återhämtning och ingår i en övergångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som en integrerad del av omstruktureringen av det spanska banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspolitiken som undertecknades av kommissionen och de spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och överföringen av tillgångar kräver godkännande av kommissionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning, och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommissionen beakta den omständigheten att institut som beräknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management Companys prioriterade obligationer som tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram till december 2023.

  109. På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset Management Company, som tillkommit i samma syfte och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i någon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i den utsträckning de garanteras av staten i den berörda medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter.

  110. Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablickande schablonmetod ska användas för sådan mätning.

  111. I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansieringskvoten som en bindande minimistandard bör institutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet. Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot införs som en minimistandard genom en nationell bestämmelse bör institutionerna rätta sig efter denna minimistandard.

  112. Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut också anta finansieringsmodeller som är stabila över längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå till minimistandard den 1 januari 2018 och att Baselkommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fortsätta att granska hur dessa standarder påverkar finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska tillväxten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser. Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att nettofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en observationsperiod och omfattas av en översynsklausul. I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångspunkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning. På grundval av denna utvärdering bör kommissionen lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet, tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett sådant krav senast 2018.

  113. Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom banksektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallissemang och systemproblem.

  114. För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyrningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör institut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning. Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett uttalande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrangemang är adekvata och ändamålsenliga.

  115. För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansieringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för unionens ekonomi.

  116. För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kontinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra internationella marknader. Dessutom kan specifika finansieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, inbegripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepapper som handlas på höglikvida marknader eller är uppskattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att de internationella standarderna färdigställts, och på grundval av den rapportering som krävs i denna förordning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utformas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finansieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unionen.

  117. För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitionen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen av kapitalbas enligt denna förordning under en övergångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna infasning sker i överensstämmelse med de senaste förstärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlemsstaterna och den definition av kapitalbas som gäller i medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndigheterna under övergångsperioden, inom angivna övre och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstadgade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt denna förordning ska införas.

  118. För att underlätta en smidig övergång från de divergerande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i medlemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna under en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att instituten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjusteringar av kapitalbasen som avviker från denna förordning.

  119. För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och definitionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relaterade till poster som var kvalificerade som kapitalbas enligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade som kärnprimärkapital.

  120. För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktörerna korrekt och heltäckande information om enskilda instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar införas stegvis.

  121. För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning bör kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Europaparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftningsförslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditetskrav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kreditrisker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden, hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital och på tillämpningsnivån för denna förordning.

  122. Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell uppdelning mellan banktjänster till privatpersoner och mindre företag och investmentbanktjänster inom en bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unionen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet.

  123. Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina exponeringar mot olika juridiska personer beroende på verksamheten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kommande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmoniseras.

  124. För att specificera de krav som anges i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att göra tekniska anpassningar av denna förordning för att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa terminologin och definitionerna till senare relevanta akter, att anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förordning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisningsstandarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteckningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är relevanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier avseende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepapperisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet, bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor kopplade till tillämpningsområdet för direktiv 2004/39/EG.

  125. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna förordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter, förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämpningen av denna förordnings bestämmelser om stora exponeringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utvecklingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en kapitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under föregående år i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, införa ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäkringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mätning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskulder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och i god tid.

  126. I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF-fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade akter på området finansiella tjänster.

  127. Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för insättare, investerare och konsumenter inom hela EU. Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden, för överlämnande till kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för administration och rapportering. Rapporteringsformaten bör stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av institutens verksamhet.

  128. Kommissionen bör anta EBAs förslag till tekniska standarder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande, vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, minoritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksamhet, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för riskviktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, likviditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa institut och deras verksamheter i fråga om deras art, omfattning och komplexitet.

  129. Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i denna förordning, till exempel delegerade akter avseende likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europaparlamentet och rådet alltid får tillräcklig information om den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om de rådande idéerna inom kommissionen redan före offentliggörandet av delegerade akter.

  130. Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska standarder som utvecklats av EBA avseende konsolidering, gemensamma beslut, rapportering, informationslämnande, exponeringar säkrade genom panträtter, riskbedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, riskvikter och specificering av vissa exponeringar, behandling av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument och valutatransaktioner, användning av interna modeller, bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

  131. Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning, om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommissionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsordningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.

  132. Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om likviditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna förordning.

  133. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.

  134. I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlemsstaternas egendomsordning, ska denna förordning varken favorisera eller diskriminera de typer av egendomsordningar som omfattas av denna förordning.

  135. Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett ett yttrande.

  136. Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med detta.

DEL ETT Allmänna bestämmelser

Avdelning I Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1 Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna tillsynskrav som institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som omfattas av direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande punkter:

  1. Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk, avvecklingsrisk och bruttosoliditet.

  2. Krav på begränsning av stora exponeringar.

  3. Likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisk.

  4. Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c.

  5. Krav på offentliggörande.

I denna förordning fastställs enhetliga regler för kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller väsentliga dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla.

Denna förordning reglerar inte de offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut som anges i direktiv 2013/36/EU.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 2 Tillsynsbefogenheter

1.För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktiv 2013/36/EU och i denna förordning.

Förordning (EU) 2019/876

2.För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska resolutionsmyndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU och i denna förordning.

Förordning (EU) 2019/876

3.För att säkerställa att kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder efterlevs ska de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna samarbeta.

Förordning (EU) 2019/876

4.För att säkerställa efterlevnad inom deras respektive behörighetsområden ska den gemensamma resolutionsnämnd som inrättades genom artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 och Europeiska centralbanken, när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013, säkerställa det regelbundna och tillförlitliga utbytet av relevanta uppgifter.

Förordning (EU) 2019/876

5.När de behöriga myndigheterna, enligt definitionen i artikel 3.1.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2033, tillämpar bestämmelserna i artikel 1.2 och 1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2034 på de värdepappersföretag som avses i de punkterna ska de behandla de värdepappersföretagen som om de vore institut enligt den här förordningen.

Förordning (EU) 2019/2033

Artikel 3 Institutens tillämpning av striktare krav

Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en kapitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare.

Artikel 4 Definitioner

1.1I denna förordning gäller följande definitioner:

1.

kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i något av följande:

  1. Att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och att bevilja krediter för egen räkning.

  2. Att bedriva någon av de verksamheter som avses i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, om något av följande är tillämpligt, men företaget inte är en råvaruhandlare och utsläppsrättshandlare, ett företag för kollektiva investeringar eller ett försäkringsföretag:

    1. Det totala värdet av företagets konsoliderade tillgångar uppgår till eller överstiger 30 miljarder EUR.

    2. Det totala värdet av företagets tillgångar understiger 30 miljarder EUR och företaget ingår i en grupp där det samlade värdet av de konsoliderade tillgångarna i alla de företag i gruppen som har enskilda totala tillgångar på mindre än 30 miljarder EUR och som bedriver någon av de verksamheter som avses i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU uppgår till eller överstiger 30 miljarder EUR.

2.

värdepappersföretag: ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU, som auktoriserats enligt det direktivet, med undantag för kreditinstitut.

3.

institut: ett kreditinstitut som auktoriserats enligt artikel 8 i direktiv 2013/36/EU eller ett företag som avses i artikel 8a.3 i det direktivet.

4.

[utgått]

5.

försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II).

6.

återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

7.

företag för kollektiva investeringar eller fond: ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG eller en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

8.

offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt organ som är ansvarigt inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som utövar samma ansvar som delstatliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kommersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och stöds av nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

9.

ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.

10.

verkställande ledningen: verkställande ledning enligt definitionen i led 9 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.

11.

systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.

12.

modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.

13.

originator: en originator enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2017/2402.

14.

medverkande institut (sponsor): ett medverkande institut enligt definitionen i artikel 2.5 i förordning (EU) 2017/2402.

14a.

ursprunglig långivare: en ursprunglig långivare enligt definitionen i artikel 2.20 i förordning (EU) 2017/2402.

15.

moderföretag:

  1. Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

  2. Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4 avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 är ett moderföretag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat företag.

16.

dotterföretag:

  1. Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

  2. Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande inflytande.

Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag.

17.

filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i institut.

18.

anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksamhet, oavsett om den tillhandahålls företag inom gruppen eller kunder utanför gruppen, utgörs av någon av följande:

  1. En verksamhet som har direkt samband med bankverksamhet.

  2. Operationell leasing, ägande eller förvaltning av egendom, tillhandahållande av databehandlingstjänster eller annan verksamhet i den mån denna verksamhet är anknuten till bankverksamhet.

  3. All annan verksamhet som av EBA anses likna den som avses i leden a och b.

19.

kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG eller en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegripet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer som bedriver liknande verksamhet och som är underkastade lagstiftningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

20.

finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag enbart eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag; finansiella instituts dotterföretag är huvudsakligen institut eller finansiella institut om åtminstone ett av dem är ett institut och mer än 50 % av det finansiella institutets egna kapital, konsoliderade tillgångar, inkomster, personal eller någon annan indikator som bedöms vara relevant av den myndighet som är behörig har anknytning till dotterföretag som är institut eller finansiella institut.

21.

blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG.

22.

holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag.

23.

försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv 2009/138/EG.

24.

återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv 2009/138/EG.

25.

erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Om det hade upprättats inom unionen, skulle det omfattas av definitionen av värdepappersföretag.

  2. Det har auktoriserats i ett tredjeland.

  3. Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lika stränga som de som fastställts i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.

26.

finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut eller ett renodlat industriellt holdingföretag, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet värdepappersföretag, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, värdepappersinriktade holdingföretag, betalningsinstitut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 och kapitalförvaltningsbolag, men inte försäkringsholdingföretag eller försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionerna i artikel 212.1 f och g i direktiv 2009/138/EG.

27.

enhet i den finansiella sektorn: något av följande:

  1. Ett institut.

  2. Ett finansiellt institut.

  3. Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade finansiella situationen för ett institut.

  4. Ett försäkringsföretag.

  5. Ett försäkringsföretag i tredje land.

  6. Ett återförsäkringsföretag.

  7. Ett återförsäkringsföretag i tredje land.

  8. Ett försäkringsholdingföretag enligt definitionen i artikel 212.1 f i direktiv 2009/138/EG.

  9. [utgått]

  10. [utgått]

  11. Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.

  12. ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet är jämförbar med någon av de enheter som avses i leden a–k ovan.

28.

moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en medlemsstat som har ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett institut, finansiellt institut eller anknutet företag, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

29.

moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

29a.

modervärdepappersföretag i en medlemsstat: ett moderföretag i en medlemsstat som är ett värdepappersföretag.

29b.

modervärdepappersföretag inom EU: ett moderföretag inom EU som är ett värdepappersföretag.

29c.

moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett kreditinstitut.

29d.

moderkreditinstitut inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett kreditinstitut.

30.

finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

31.

finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

32.

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

33.

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

34.

central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

35.

ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag eller direkt eller indirekt ägande av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

36.

kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av detta företag.

37.

kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett institut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002, eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

38.

nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade på något av följande sätt:

  1. Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

  2. Kontroll.

  3. Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till samma tredje part.

39.

grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av följande:

  1. Två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt kontroll över den eller de andra.

  2. Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a men som bör betraktas som en helhet ur risksynpunkt på grund av inbördes anknytning, vilken medför att om en av dem drabbas av ekonomiska problem, framförallt finansierings- eller återbetalningsproblem, drabbas sannolikt även den eller alla de andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning till mer än en fysisk eller juridisk person, får grupperingen bestående av den nationella regeringen och alla de fysiska eller juridiska personer som direkt eller indirekt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknytning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknytning bestående av den nationella regeringen och andra fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas separat för var och en av de personer som direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska personer som kontrolleras av denna person enligt led a eller har anknytning till denna person enligt led b, inklusive den nationella regeringen. Samma princip tillämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.

 Två eller flera fysiska eller juridiska personer som på grund av sin direkta exponering mot samma centrala motpart i samband med clearingverksamhet uppfyller villkoren i led a eller b anses inte utgöra en grupp av kunder med inbördes anknytning.

40.

behörig myndighet: en offentlig myndighet eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

41.

samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

42.

auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.

43.

hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har beviljats auktorisation.

44.

värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

45.

ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB).

46.

centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers centralbanker.

47.

konsoliderad situation: den situation som blir resultatet av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra enheter, utgjorde ett enda institut.

48.

på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situationen.

49.

på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget exklusive en undergrupp av enheter eller på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget.

50.

finansiella instrument: endera av följande:

  1. Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.

  2. Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

  3. Derivatinstrument.

  4. Primärt finansiellt instrument.

  5. Kontantinstrument.

De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella instrument endast om deras värde är beroende av priset på ett underliggande finansiellt instrument eller på någon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett index.

51.

startkapital: de belopp och typer av kapitalbas som anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU.

52.

operativ risk: risken för förluster till följd av ej ändamålsenliga eller fallerade processer, människor, system eller yttre händelser, inbegripet legala risker.

53.

utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp minskar på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären.

54.

sannolikhet för fallissemang (”probability of default”, PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod.

55.

förlust vid fallissemang (”loss given default”, LGD): kvoten av förlusten på en exponering till följd av en motparts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden för fallissemanget.

56.

konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande outnyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att utnyttjas och som därför skulle vara utestående i händelse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fastställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke aviserade limiten är högre.

57.

kreditriskreducering: en teknik som används av ett institut för att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som detta institut kontinuerligt innehar.

58.

betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts exponering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller belopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på institutet.

59.

obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts exponering följer av tredje mans skyldighet att betala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

60.

kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, en obligation, inklusive säkerställda obligationer, eller andra icke-efterställda instrument, som har givits ut av ett institut eller ett värdepappersföretag, för vilket institutet eller värdepappersföretaget redan erhållit full betalning och vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet eller värdepappersföretaget till det nominella värdet.

61.

värdepapperisering: en värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2017/2402.

62.

värdepapperiseringsposition: en värdepapperiseringsposition enligt definitionen i artikel 2.19 i förordning (EU) 2017/2402.

63.

återvärdepapperisering: en återvärdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) 2017/2402.

64.

återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en återvärdepapperisering.

65.

kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, genom vilket kreditkvaliteten hos en position i en värdepapperisering förbättras i förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditriskskydd.

66.

specialföretag för värdepapperisering: ett specialföretag för värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2017/2402.

67.

tranch: en tranch enligt definitionen i artikel 2.6 i förordning (EU) 2017/2402.

68.

marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lättillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, inbegripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare.

69.

modellvärdering: varje typ av värdering som måste jämföras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas utifrån ett eller flera indata från marknaden.

70.

oberoende priskontroll: en process där marknadspriser eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende korrekthet och oberoende.

71.

godtagbart kapital:

  1. i avdelning III i del två menas summan av

    1. primärkapital enligt artikel 25, utan tillämpning av avdraget i artikel 36.1 k i, och

    2. supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet enligt beräkningen i led i i detta led.

  2. vid tillämpningen av artikel 97, summan av

    1. primärkapital enligt artikel 25, och

    2. supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

72.

erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Den är en reglerad marknad eller en marknad i tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med förfarandet i artikel 25.4 a i direktiv 2014/65/EU.

  2. Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsäkerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning ger ett lämpligt skydd.

73.

diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd som en del av dennes rörliga ersättning och som inte omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

74.

pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fastställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna till en framtida försäljning av fastigheten genom att beakta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten.

75.

bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägenhet i bostadsrättsföreningar i Sverige.

76.

marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja fastigheten till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och utan tvång.

77.

tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder som institutet måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.

78.

ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallissemang som inträffat under en period som inleds ett år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna exponeringsklass ett år före denna dag.

79.

spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller byggnation på mark i samband med fast egendom, eller av eller i samband med sådan egendom, med avsikten att sälja egendomen med vinst.

80.

handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i allmänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

81.

statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansiering av export av varor och tjänster för vilka ett statligt exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring eller direktfinansiering.

82.

repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter som avser äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett enskilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig att återköpa dem, eller värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är fastställd eller ska fastställas av den som överlåter instrumentet. Avtalet är en repa för det institut som säljer värdepapperen eller råvarorna och en omvänd repa för det institut som köper dem.

83.

repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som omfattas av en repa eller en omvänd repa.

84.

enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatillgång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till en korg av tillgångar.

85.

positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: endera av följande:

  1. Egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för kunders räkning och som marknadsgarant.

  2. Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

  3. Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.

86.

handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas i avsikt att bedriva handel i enlighet med artikel 104.

87.

multilateral handelsplattform: multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv 2004/39/EG.

88.

kvalificerad central motpart: en central motpart som antingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen.

89.

obeståndsfond: en fond som inrättats av en central motpart i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i den förordningen.

90.

förfinansierat bidrag till en central motparts obeståndsfond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond som betalats in av ett institut.

91.

handelsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska ställas till en clearingmedlem men som denne ännu inte mottagit, och en clearingmedlems eller kunds potentiella framtida exponering mot en central motpart till följd av sådana kontrakt och transaktioner som anges i artikel 301.1 a, b och c, samt initial marginalsäkerhet.

92.

reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.

93.

bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts tillgångar, förbindelser utanför balansräkningen och ansvarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa säkerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från mottagen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor, men med uteslutande av skyldigheter som endast kan genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i förhållande till institutets kapitalbas.

94.

risk för alltför låg bruttosoliditet: den risk som beror på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva oplanerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarvarande tillgångarna.

95.

kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som specifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.

96.

intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan en position i handelslagret och en eller flera positioner utanför handelslagret eller mellan två handlarbord.

97.

referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderivatet.

98.

externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU) nr 1060/2009.

99.

utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärderinginstitut som har utsetts av ett institut.

100.

ackumulerat övrigt totalresultat: har samma betydelse som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1 som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

101.

primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i direktiv 2009/138/EG.

102.

försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som primärkapital tillhörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet.

103.

övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa poster begränsas av de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 99 i det direktivet.

104.

försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.2 i det direktivet.

105.

försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3): kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.3 i det direktivet.

106.

uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

107.

uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida värde kan realiseras endast om institutet uppvisar beskattningsbar vinst i framtiden.

108.

uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

109.

förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en förmånsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

110.

utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon form.

111.

finansiellt företag: har den innebörd som anges i artikel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.

112.

reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

113.

goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

114.

indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finansiella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas en förlust till följd härav som inte på något betydande sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finansiella sektorn.

115.

immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.

116.

övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringsposter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärkapitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i den utvidgade kapitalbasen (tier 3).

117.

övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstandard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumulerat övrigt totalresultat eller balanserade vinstmedel.

118.

kapitalbas: summan primärkapital och supplementärkapital.

119.

kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument.

120.

minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institutets konsolidering i stabilitetssyfte.

121.

vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

122.

korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstrument eller övriga kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.

123.

balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redovisningsramar.

124.

överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

125.

temporära skillnader: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

126.

syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i den finansiella sektorn.

127.

ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 eller är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ.

  2. Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett institut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2 i denna förordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

  3. Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen är etablerade i samma medlemsstat och är underkastade auktorisation och tillsyn av samma behöriga myndighet.

  4. Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt sörjer för deras likviditet och solvens för att vid behov undvika konkurs.

  5. Det finns system som garanterar omedelbar tillgång till finansiella resurser i form av kapital och likviditet om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstadgade skyddssystem som avses i led d.

  6. Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet huruvida de system som avses i leden d och e är adekvata.

  7. Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna skyddssystemet är tio år.

  8. Den behöriga myndigheten har befogenhet att förhindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skyddssystemet.

128.

utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som får användas för det ändamålet före utdelning till innehavare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar enligt unionsrätten, nationell rätt eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i enlighet med nationell rätt eller institutets stadgar, i samtliga fall med hänsyn till den specifika kategori av kapitalbasinstrument som unionsrätten, den nationella rätten eller institutets bolagsordning eller stadgar avser. Sådana vinster, förluster och reserver ska fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisningen.

129.

serviceföretag: ett serviceföretag enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EU) 2017/2402.

130.

resolutionsmyndighet: en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.1 led 18 i direktiv 2014/59/EU.

130a.

relevant myndighet i tredjeland: myndighet i tredjeland enligt definitionen i artikel 2.1.90 i direktiv 2014/59/EU.

131.

resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt definitionen i artikel 2.1 led 83a i direktiv 2014/59/EU.

132.

resolutionsgrupp: en resolutionsgrupp enligt definitionen i artikel 2.1 led 83b i direktiv 2014/59/EU.

133.

globalt systemviktigt institut eller G-SII: ett globalt systemviktigt institut fastställt i enlighet med artikel 131.1 och 131.2 i direktiv 2013/36/EU.

134.

globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU: globalt systemviktig bankgrupp eller bank som inte är ett globalt systemviktigt institut och som anges i den förteckning över globala systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av FSB.

135.

större dotterföretag: ett dotterföretag som på individuell nivå eller gruppnivå uppfyller något av följande villkor:

  1. Dotterföretaget innehar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade riskvägda tillgångar.

  2. Dotterföretaget genererar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets totala rörelseintäkter.

  3. Dotterföretagets totala exponeringsmått, som avses i artikel 429.4 i denna förordning, utgör mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade totala exponeringsmått.

Vid bestämning av det större dotterföretaget ska, i de fall där artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är tillämplig, de två intermediära moderföretagen inom EU räknas som ett enda dotterföretag på grundval av deras konsoliderade situation.

136.

G-SII-enhet: en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU.

137.

skuldnedskrivningsverktyg: ett skuldnedskrivningsverktyg enligt definitionen i artikel 2.1 led 57 i direktiv 2014/59/EU.

138.

grupp: en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU.

139.

transaktion för värdepappersfinansiering: repa, värdepappers- eller råvarulån eller marginalutlåningstransaktion.

140.

initial marginalsäkerhet: varje säkerhet, med undantag för variationsmarginaler, som mottas av eller ställs till ett företag för att täcka en transaktions eller en transaktionsportföljs nuvarande och potentiella framtida exponering under den period som krävs för att avveckla dessa transaktioner, eller återsäkra deras marknadsrisk, när motparten i transaktionen eller transaktionsportföljen har fallerat.

141.

marknadsrisk: risken för förluster till följd av marknadsprisrörelser, inbegripet till följd av valutakursrörelser eller råvaruprisrörelser.

142.

valutarisk: risken för förluster till följd av växelkursrörelser.

143.

råvarurisk: risken för förluster till följd av råvaruprisrörelser.

144.

handlarbord: en tydligt fastställd grupp av handlare som institutet har inrättat för att gemensamt förvalta en portfölj av positioner i handelslagret i enlighet med en väldefinierad och sammanhållen affärsstrategi och som agerar inom ramen för samma riskhanteringsstruktur.

145.

litet och icke-komplext institut: ett institut som uppfyller samtliga nedanstående villkor:

  1. Det är inte ett stort institut:

  2. Det totala värdet av dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på konsoliderad nivå i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU har under de fyra år som föregår den aktuella årliga rapporteringsperioden i genomsnitt varit lika med eller mindre än tröskelvärdet 5 miljarder EUR. Medlemsstaterna får sänka det tröskelvärdet.

  3. Det omfattas inte av några skyldigheter eller omfattas av förenklade skyldigheter avseende planer för återhämtning och resolution i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.

  4. Dess handelslagerverksamhet är att betrakta som liten i enlighet med artikel 94.1.

  5. Det totala värdet av dess derivatpositioner som innehas i avsikt att bedriva handel är inte högre än 2 % av de totala tillgångarna i och utanför balansräkningen, och det totala värdet av derivatpositioner är inte högre än 5 %, varvid båda värdena beräknas i enlighet med artikel 273a.3.

  6. Över 75 % av både institutets totala tillgångar och skulder på gruppnivå, i båda fallen exklusive exponeringar inom gruppen, är kopplade till verksamheter där motparterna är belägna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

  7. Institutet använder inte internmodeller för att uppfylla tillsynskraven i enlighet med denna förordning utom för dotterbolag som använder interna modeller utvecklade på gruppnivå, förutsatt att gruppen omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i artikel 433a eller artikel 433c på gruppnivå.

  8. Institutet har inte invänt mot en klassificering som ett litet och icke-komplext institut till den behöriga myndigheten.

  9. Den behöriga myndigheten har inte beslutat att institutet på grundval av en analys av dess storlek, sammankopplingar, komplexitet eller riskprofil inte kan betraktas som ett litet och icke-komplext institut.

146.

stort institut: ett institut som uppfyller något av följande villkor:

  1. Det är ett globalt systemviktigt institut.

  2. Det har identifierats som annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1 och 131.3 i direktiv 2013/36/EU.

  3. Det hör till de tre största instituten i den medlemsstat där det är etablerat, räknat i sammanlagt värde på tillgångarna.

  4. Det sammanlagda värdet på dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på grundval av den konsoliderade situationen i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU är lika med eller större än 30 miljarder EUR.

147.

stort dotterföretag: ett dotterföretag som definieras som stort institut.

148.

ej börsnoterat institut: ett institut som inte har emitterat värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.

149.

redovisning: vid tillämpningen av del åtta en redovisning i samma betydelse som i artiklarna 4 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG.

150.

råvaruhandlare och utsläppsrättshandlare: ett företag vars huvudsakliga verksamhet uteslutande består i att tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet avseende de råvaruderivat eller råvaruderivatkontrakt som avses i punkterna 5, 6, 7, 9 och 10, de derivat avseende utsläppsrätter som avses i punkt 4 eller de utsläppsrätter som avses i avsnitt C punkt 11 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

1.2I denna förordning gäller följande definitioner:

1.

kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i något av följande:

  1. Att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och att bevilja krediter för egen räkning.

  2. Att bedriva någon av de verksamheter som avses i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, om något av följande är tillämpligt, men företaget inte är en råvaruhandlare och utsläppsrättshandlare, ett företag för kollektiva investeringar, ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag för vilket auktorisationen som kreditinstitut beviljas undantag i enlighet med artikel 8a i direktiv 2013/36/EU:

    1. Det totala värdet av tillgångarna på gruppnivå för det företag som är etablerat i unionen, inbegripet någon av dess filialer och dotterföretag som är etablerade i ett tredjeland, uppgår till eller överstiger 30 miljarder EUR.

    2. Det totala värdet av tillgångarna för det företag som är etablerat i unionen, inbegripet någon av dess filialer och dotterföretag som är etablerade i ett tredjeland, understiger 30 miljarder EUR och företaget ingår i en grupp där det samlade värdet av de konsoliderade tillgångarna i alla de företag i gruppen som är etablerade i unionen, inbegripet någon av dess filialer och dotterföretag som är etablerade i ett tredjeland, som enskilt har totala tillgångar på mindre än 30 miljarder EUR och som bedriver någon av de verksamheter som avses i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU, uppgår till eller överstiger 30 miljarder EUR.

    3. Det totala värdet av tillgångarna för det företag som är etablerat i unionen, inbegripet någon av dess filialer och dotterföretag som är etablerade i ett tredjeland, understiger 30 miljarder EUR och företaget ingår i en grupp där det samlade värdet av de konsoliderade tillgångarna i alla de företag i gruppen som bedriver någon av de verksamheter som avses i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU uppgår till eller överstiger 30 miljarder EUR, om den samordnande tillsynsmyndigheten beslutar detta i samråd med tillsynskollegiet för att motverka potentiella risker att bestämmelserna kringgås och potentiella risker för den finansiella stabiliteten i unionen.

2.

värdepappersföretag: ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU, som auktoriserats enligt det direktivet, med undantag för kreditinstitut.

3.

institut: ett kreditinstitut som auktoriserats enligt artikel 8 i direktiv 2013/36/EU eller ett företag som avses i artikel 8a.3 i det direktivet.

4.

[utgått]

5.

försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II).

6.

återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

7.

företag för kollektiva investeringar eller fond: ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG eller en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.

8.

offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt organ som är ansvarigt inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som utövar samma ansvar som delstatliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kommersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och stöds av nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

9.

ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.

10.

verkställande ledningen: verkställande ledning enligt definitionen i led 9 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.

11.

systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.

12.

[utgått]

13.

originator: en originator enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2017/2402.

14.

medverkande institut (sponsor): ett medverkande institut enligt definitionen i artikel 2.5 i förordning (EU) 2017/2402.

14a.

ursprunglig långivare: en ursprunglig långivare enligt definitionen i artikel 2.20 i förordning (EU) 2017/2402.

15.

moderföretag: ett företag som i den mening som avses i led 37 kontrollerar ett eller flera företag.

16.

dotterföretag: ett företag som i den mening som avses i led 37 kontrolleras av ett annat företag; dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag.

17.

filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i institut.

18.

anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksamhet, oavsett om den tillhandahålls företag inom gruppen eller kunder utanför gruppen, utgörs av någon av följande:

  1. En verksamhet som har direkt samband med bankverksamhet.

  2. Operationell leasing, ägande eller förvaltning av egendom, tillhandahållande av databehandlingstjänster eller annan verksamhet i den mån denna verksamhet är anknuten till bankverksamhet.

  3. All annan verksamhet som av EBA anses likna den som avses i leden a och b.

19.

kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG eller en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegripet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer som bedriver liknande verksamhet och som är underkastade lagstiftningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

20.

finansiellt holdingföretag: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Det är ett finansiellt institut.

  2. Det är inte ett blandat finansiellt holdingföretag.

  3. Det har åtminstone ett dotterföretag som är ett institut.

  4. Mer än 50 % av någon av följande indikatorer har en fast anknytning till dotterföretag som är institut eller finansiella institut och till verksamhet som bedrivs av företaget självt och som inte är knuten till förvärv eller ägande av innehav i dotterföretag, när denna verksamhet är av samma karaktär som den som bedrivs av institut eller finansiella institut:

    1. Företagets egna kapital baserat på dess konsoliderade situation.

    2. Företagets tillgångar baserat på dess konsoliderade situation.

    3. Företagets inkomster baserat på dess konsoliderade situation.

    4. Företagets personal baserat på dess konsoliderade situation.

    5. Andra indikatorer som anses vara relevanta av den behöriga myndigheten.

Den behöriga myndigheten kan besluta att en enhet inte ska räknas som ett finansiellt holdingföretag även om en av de indikatorer som avses i första stycket led i -iv är uppfylld, om den behöriga myndigheten anser att den relevanta indikatorn inte ger en rättvis och sann bild av gruppens huvudsakliga verksamhet och risker. Innan den behöriga myndigheten fattar ett sådant beslut ska den samråda med EBA och tillhandahålla en underbyggd och detaljerad kvalitativ och kvantitativ motivering. Den behöriga myndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till EBA:s yttrande och, om den beslutar att avvika från det, inom tre månader från dagen för mottagandet av EBA:s yttrande för EBA motivera varför man avviker från det relevanta yttrandet.

20a.

värdepappersinriktat holdingföretag: ett värdepappersinriktat holdingföretag enligt definitionen i artikel 4.1.23 i förordning (EU) 2019/2033.

21.

blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG.

22.

holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag.

23.

försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv 2009/138/EG.

24.

återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv 2009/138/EG.

25.

erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Om det hade upprättats inom unionen, skulle det omfattas av definitionen av värdepappersföretag.

  2. Det har auktoriserats i ett tredjeland.

  3. Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lika stränga som de som fastställts i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.

26.

finansiellt institut: ett institut som uppfyller båda följande villkor:

  1. Det är inte ett institut, ett renodlat industriellt holdingföretag, ett specialföretag för värdepapperisering, ett försäkringsholdingbolag enligt definitionen i artikel 212.1 f i direktiv 2009/138/EG eller ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet enligt definitionerna i artikel 212.1 g i det direktivet, utom då ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet har ett dotterinstitut.

  2. Det uppfyller ett eller flera av följande villkor:

    1. Företagets huvudsakliga verksamhet är att förvärva eller äga innehav eller att utföra en eller flera av de verksamheter som förtecknas i punkterna 2–12 och 15, 16 och 17 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller att utföra en eller flera av de tjänster eller verksamheter som förtecknas i avsnitt A eller B i bilaga I till direktiv 2014/65/EU när det gäller finansiella instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

    2. Företaget är ett värdepappersföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag, ett värdepappersinriktat holdingföretag, en betaltjänstleverantör som kategoriseras enligt artikel 1.1 a–d i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 ett kapitalförvaltningsbolag eller ett anknutet företag.

26a.

renodlat industriellt holdingföretag: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Dess huvudsakliga verksamhet är att förvärva eller äga innehav.

  2. Det avses inte i led 27 a eller 27 d–l i denna punkt och är inte ett värdepappersföretag eller kapitalförvaltningsbolag eller en betaltjänstleverantör som kategoriseras i artikel 1.1 a–d i direktiv (EU) 2015/2366.

  3. Det har inte några ägarintressen i en enhet i den finansiella sektorn.

27.

enhet i den finansiella sektorn: något av följande:

  1. Ett institut.

  2. Ett finansiellt institut.

  3. [utgått]

  4. Ett försäkringsföretag.

  5. Ett försäkringsföretag i tredje land.

  6. Ett återförsäkringsföretag.

  7. Ett återförsäkringsföretag i tredje land.

  8. Ett försäkringsholdingföretag enligt definitionen i artikel 212.1 f i direktiv 2009/138/EG.

  9. [utgått]

  10. [utgått]

  11. Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.

  12. ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet är jämförbar med någon av de enheter som avses i leden a–k ovan.

28.

moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en medlemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett institut eller finansiellt institut, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

29.

moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

29a.

modervärdepappersföretag i en medlemsstat: ett moderföretag i en medlemsstat som är ett värdepappersföretag.

29b.

modervärdepappersföretag inom EU: ett moderföretag inom EU som är ett värdepappersföretag.

29c.

moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett kreditinstitut.

29d.

moderkreditinstitut inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett kreditinstitut.

30.

finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

31.

finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

32.

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

33.

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

34.

central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

35.

ägarintresse: ett ägarintresse enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU eller direkt eller indirekt ägande av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

36.

kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av detta företag.

37.

kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt beskrivningen i artikel 22 i direktiv 2013/34/EU eller i redovisningsstandarder som ett institut måste följa enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002, eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.

38.

nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade på något av följande sätt:

  1. Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

  2. Kontroll.

  3. Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till samma tredje part.

39.

grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av följande:

  1. Två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt kontroll över den eller de andra.

  2. Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a men som bör betraktas som en helhet ur risksynpunkt på grund av inbördes anknytning, vilken medför att om en av dem drabbas av ekonomiska problem, framförallt finansierings- eller återbetalningsproblem, drabbas sannolikt även den eller alla de andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning till mer än en fysisk eller juridisk person, får grupperingen bestående av den nationella regeringen och alla de fysiska eller juridiska personer som direkt eller indirekt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknytning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknytning bestående av den nationella regeringen och andra fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas separat för var och en av de personer som direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska personer som kontrolleras av denna person enligt led a eller har anknytning till denna person enligt led b, inklusive den nationella regeringen. Samma princip tillämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.

 Två eller flera fysiska eller juridiska personer som på grund av sin direkta exponering mot samma centrala motpart i samband med clearingverksamhet uppfyller villkoren i led a eller b anses inte utgöra en grupp av kunder med inbördes anknytning.

40.

behörig myndighet: en offentlig myndighet eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

41.

samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

42.

auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.

43.

hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har beviljats auktorisation.

44.

värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

45.

ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB).

46.

centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers centralbanker.

47.

konsoliderad situation: den situation som blir resultatet av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra enheter, utgjorde ett enda institut.

48.

på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situationen.

49.

på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget exklusive en undergrupp av enheter eller på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget.

50.

finansiella instrument: endera av följande:

  1. Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.

  2. Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

  3. Derivatinstrument.

  4. Primärt finansiellt instrument.

  5. Kontantinstrument.

De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella instrument endast om deras värde är beroende av priset på ett underliggande finansiellt instrument eller på någon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett index.

51.

startkapital: de belopp och typer av kapitalbas som anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU.

52.

operativ risk: risken för förluster till följd av otillräckliga eller fallerade interna processer, människor och system eller yttre händelser, inbegripet, men inte begränsat till, legala risker, modellrisker och informations- och kommunikationsteknikrisker (IKT-risker), men med undantag för strategiska risker och anseenderisker.

52a.

legal risk: risken för förluster, inbegripet kostnader, böter, sanktionsavgifter eller skadestånd, som ett institut kan ådra sig till följd av händelser som leder till rättsliga förfaranden, inbegripet följande:

  1. Tillsynsåtgärder och privata uppgörelser.

  2. Underlåtenhet att agera trots att åtgärder är nödvändiga för att uppfylla en rättslig skyldighet.

  3. Åtgärder som har vidtagits för att undvika efterlevnad av en rättslig skyldighet.

  4. Händelser hänförliga till misskötsamhet, som är händelser som beror på avsiktlig eller försumlig misskötsamhet, inbegripet otillbörligt tillhandahållande av finansiella tjänster eller tillhandahållande av otillräcklig eller vilseledande information om den finansiella risken med produkter som säljs av institutet.

  5. Bristande efterlevnad av krav som härrör från nationella eller internationella lagar eller andra föreskrifter.

  6. Bristande efterlevnad av krav som härrör från avtalsbestämmelser, eller från interna regler och uppförandekoder som upprättats i enlighet med nationella eller internationella regler och nationell eller internationell praxis.

  7. Bristande efterlevnad av regler om etik.

52b.

modellrisk: risken för förluster på grund av beslut som huvudsakligen baseras på resultat av interna modeller och som följer av fel i utformning, framtagande, parameterskattning, genomförande, användning eller övervakning av sådana modeller, inbegripet följande:

  1. Felaktig utformning av en vald intern modell och dess egenskaper.

  2. Otillräcklig kontroll av en vald intern modells lämplighet för det finansiella instrument som ska utvärderas eller för den produkt som ska prissättas, eller av den valda interna modellens lämplighet för de rådande marknadsvillkoren.

  3. Fel vid genomförandet av en vald intern modell.

  4. Felaktig marknadsvärdering och riskmätning till följd av ett fel när en transaktion bokförs i handelssystemet.

  5. Användning av en vald intern modell eller dess resultat för ett ändamål för vilket modellen inte var avsedd eller utformad, inbegripet manipulering av modellparametrarna.

  6. Olämplig tidpunkt för eller ineffektivitet i övervakningen eller valideringen av modellens funktion eller av prognosförmåga, för att bedöma om den valda interna modellen fortfarande är ändamålsenlig.

52c.

IKT-risk: en risk för förluster relaterade till varje rimligen identifierbar omständigheter som gäller användningen av nätverks- och informationssystem som, om de inträffar, skulle kunna äventyra säkerheten i nätverks- och informationssystem, i verktyg eller processer som är beroende av teknik, i funktioner och processer, eller i tillhandahållandet av tjänster genom att de ger upphov till negativa effekter i den digitala eller fysiska miljön.

52d.

miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsrisk eller ESG-risk: en risk för negativa finansiella konsekvenser för ett institut till följd av nuvarande eller framtida effekter av faktorer som rör miljö, samhällsansvar eller bolagsstyrning (ESG-faktorer) på det institutets motparter eller investerade tillgångar. ESG-risker förverkligas genom de traditionella kategorierna av finansiella risker.

52e.

miljörisk: en risk för negativa finansiella konsekvenser för ett institut till följd av nuvarande eller framtida effekter av miljöfaktorer på det institutets motparter eller investerade tillgångar, inbegripet faktorer som rör omställningen till de mål som fastställs i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (*). Miljörisker omfattar både fysisk risk och övergångsrisk.

52f.

fysisk risk: en risk, som en del av miljörisken, för negativa finansiella konsekvenser för ett institut till följd av nuvarande eller framtida fysiska effekter av miljöfaktorer på det institutets motparter eller investerade tillgångar.

52g.

övergångsrisk: en risk, som en del av miljörisken, för negativa finansiella konsekvenser för ett institut till följd av nuvarande eller framtida effekter på institutets motparter eller investerade tillgångar av omställningen av affärsverksamheter och affärssektorer till en miljömässigt hållbar ekonomi.

52h.

samhällsansvarsrisk: en risk för negativa finansiella konsekvenser för ett institut till följd av nuvarande eller framtida effekter av sociala faktorer på institutets motparter eller investerade tillgångar.

52i.

bolagsstyrningsrisk: en risk för negativa finansiella konsekvenser för ett institut till följd av nuvarande eller framtida effekter av faktorer som rör bolagsstyrning på det institutets motparter eller investerade tillgångar.

53.

utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp minskar på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären.

54.

sannolikhet för fallissemang (probability of default, PD): sannolikheten för en gäldenärs eller, i tillämpliga fall, en kreditfacilitets fallissemang under en ettårsperiod och, i samband med utspädningsrisk, sannolikheten för utspädning under en ettårsperiod.

55.

förlust vid fallissemang (loss given default, LGD): kvoten mellan förlusten på en exponering relaterad till en enskild facilitet till följd av en gäldenärs eller, i tillämpliga fall, en kreditfacilitets fallissemang och det utestående beloppet vid fallissemang eller vid ett visst referensdatum efter datumet för fallissemanget och, i samband med utspädningsrisk, förlusten vid utspädning, dvs. kvoten mellan förlusten på en exponering relaterad till en förvärvad fordran till följd av utspädning och det utestående beloppet enligt den förvärvade fordran.

56.

konverteringsfaktor eller kreditkonverteringsfaktor: kvoten mellan det outnyttjade beloppet av ett åtagande från en enda facilitet som skulle kunna utnyttjas från den enda faciliteten från och med en viss tidpunkt före fallissemang och som därför skulle vara utestående vid fallissemang och det outnyttjade beloppet av åtagandet från faciliteten, varvid åtagandets storlek bestäms av den aviserade limiten, såvida inte den icke-aviserade limiten är högre.

57.

kreditriskreducering: en teknik som används av ett institut för att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som detta institut kontinuerligt innehar.

58.

betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där kreditriskreduceringen för ett instituts exponering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av en gäldenärs eller kreditfacilitets fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör gäldenären inträffar, avveckla, få överlåta, förvärva eller återta vissa tillgångar eller belopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på institutet.

59.

obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts exponering härrör från en tredje parts skyldighet att betala ett belopp i händelse av en gäldenärs eller kreditfacilitets fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

60.

kontantliknande instrument: ett bankcertifikat, en obligation, inklusive en säkerställd obligation, eller något annat icke-efterställt instrument som har givits ut av ett utlånande institut, för vilket det utlånande institutet redan erhållit full betalning och vilket ska återbetalas villkorslöst av institutet till det nominella värdet.

60a.

omyntat guld: guld i form av råvara, inklusive tackor, göt och mynt av guld, som allmänt accepteras av guldmarknaden, där det finns likvida guldmarknader, vars värde bestäms av guldinnehållets värde, definierat efter renhet och massa, snarare än av dess intresse för numismatiker.

61.

värdepapperisering: en värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2017/2402.

62.

värdepapperiseringsposition: en värdepapperiseringsposition enligt definitionen i artikel 2.19 i förordning (EU) 2017/2402.

63.

återvärdepapperisering: en återvärdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) 2017/2402.

64.

återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en återvärdepapperisering.

65.

kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, genom vilket kreditkvaliteten hos en position i en värdepapperisering förbättras i förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditriskskydd.

66.

specialföretag för värdepapperisering: ett specialföretag för värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2017/2402.

67.

tranch: en tranch enligt definitionen i artikel 2.6 i förordning (EU) 2017/2402.

68.

marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lättillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, inbegripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare.

69.

modellvärdering: varje typ av värdering som måste jämföras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas utifrån ett eller flera indata från marknaden.

70.

oberoende priskontroll: en process där marknadspriser eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende korrekthet och oberoende.

71.

godtagbart kapital:

  1. i avdelning III i del två menas summan av

    1. primärkapital enligt artikel 25, utan tillämpning av avdraget i artikel 36.1 k i, och

    2. supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet enligt beräkningen i led i i detta led.

  2. vid tillämpningen av artikel 97, summan av

    1. primärkapital enligt artikel 25, och

    2. supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

72.

erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Den är en reglerad marknad eller en marknad i tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med förfarandet i artikel 25.4 a i direktiv 2014/65/EU.

  2. Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsäkerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning ger ett lämpligt skydd.

73.

diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd som en del av dennes rörliga ersättning och som inte omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

74.

pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fastställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna till en framtida försäljning av fastigheten genom att beakta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten.

74a.

fastighetsvärde: värdet på en bostadsfastighet eller kommersiell fastighet fastställt i enlighet med artikel 229.1.

75.

bostadsfastighet: något av följande:

  1. Fast egendom som har karaktären av bostad och som uppfyller alla tillämpliga lagar och andra författningar som gör det möjligt att använda fastigheten för bostadsändamål.

  2. Fast egendom som har karaktären av bostad och är under uppförande, förutsatt att det förväntas att den kommer att uppfylla alla tillämpliga lagar och andra författningar som gör det möjligt att använda den för bostadsändamål.

  3. Rätten att bo i en lägenhet i bostadsrättsföreningar i Sverige.

  4. Mark knuten till en egendom som avses i leden a, b eller c.

75a.

kommersiell fastighet: all fast egendom som inte är bostadsfastighet.

75b.

inkomstgenererande fastighetsexponering eller IPRE-exponering: en exponering som är säkrad genom en eller flera bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter där uppfyllandet av de kreditförpliktelser som är hänförliga till exponeringen i väsentlig grad beror på de kassaflöden som genereras av de bostadsfastigheter eller fastigheter som säkrar exponeringen, snarare än på gäldenärens förmåga att uppfylla kreditförpliktelserna från andra källor. Den främsta källan till sådana kassaflöden är leasing- eller hyresbetalningar eller inkomster från försäljning av bostadsfastigheten eller den kommersiella fastigheten.

75c.

icke-inkomstgenererande fastighetsexponering eller icke-IPRE-exponering: varje exponering som är säkrad genom en eller flera bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter och som inte är en IPRE-exponering.

75d.

exponering som är säkrad genom bostadsfastighet eller exponering som är säkrad genom panträtt i bostadsfastighet: en exponering som är säkrad genom bostadsfastighet eller en exponering som betraktas som sådan i enlighet med artikel 108.4.

75e.

exponering som är säkrad genom kommersiell fastighet eller exponering som är säkrad genom panträtt i kommersiell fastighet: en exponering som är säkrad genom en kommersiell fastighet.

75f.

exponering som är säkrad genom fast egendom eller exponering som är säkrad genom panträtt i fast egendom eller exponering som är säkrad genom säkerhet i fast egendom: en exponering som är säkrad genom bostadsfastighet eller en kommersiell fastighet eller en exponering som betraktas som sådan i enlighet med artikel 108.4.

76.

marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja fastigheten till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och utan tvång.

77.

tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder som institutet måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.

78.

ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallissemang av gäldenärer eller, om definitionen av fallissemang tillämpas på kreditfacilitetsnivå enligt artikel 178.1 andra stycket, kreditfaciliteter där ett fallissemang ansetts ha inträffat under en period som inleds ett år före observationsdagen T och antalet gäldenärer, eller där definitionen av fallissemang tillämpas på kreditfacilitetsnivå i enlighet med artikel 178.1 andra stycket, kreditfaciliteter hänförda till denna riskklass ett år före observationsdagen T.

78a.

exponeringar mot förvärv eller exploatering av eller byggnation på mark eller ADC-exponeringar: exponeringar mot företag eller specialföretag som finansierar markförvärv i exploaterings- eller byggnationssyfte, eller som finansierar exploateringen och byggnationen av bostadsfastighet eller kommersiella fastigheter.

78b.

icke-ADC-exponering: varje exponering som är säkrad genom en eller flera bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter och som inte är en ADC-exponering.

79.

[utgått]

80.

handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i allmänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

81.

statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansiering av export av varor och tjänster för vilka ett statligt exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring eller direktfinansiering.

82.

repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter som avser äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett enskilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig att återköpa dem, eller värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är fastställd eller ska fastställas av den som överlåter instrumentet. Avtalet är en repa för det institut som säljer värdepapperen eller råvarorna och en omvänd repa för det institut som köper dem.

83.

repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som omfattas av en repa eller en omvänd repa.

84.

enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatillgång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till en korg av tillgångar.

85.

positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: endera av följande:

  1. Egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för kunders räkning och som marknadsgarant.

  2. Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

  3. Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.

86.

handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas i avsikt att bedriva handel i enlighet med artikel 104.

87.

multilateral handelsplattform: multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv 2004/39/EG.

88.

kvalificerad central motpart: en central motpart som antingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen.

89.

obeståndsfond: en fond som inrättats av en central motpart i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i den förordningen.

90.

förfinansierat bidrag till en central motparts obeståndsfond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond som betalats in av ett institut.

91.

handelsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska ställas till en clearingmedlem men som denne ännu inte mottagit, och en clearingmedlems eller kunds potentiella framtida exponering mot en central motpart till följd av sådana kontrakt och transaktioner som anges i artikel 301.1 a, b och c, samt initial marginalsäkerhet.

92.

reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.

93.

bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts tillgångar, förbindelser utanför balansräkningen och ansvarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa säkerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från mottagen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor, men med uteslutande av skyldigheter som endast kan genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i förhållande till institutets kapitalbas.

94.

risk för alltför låg bruttosoliditet: den risk som beror på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva oplanerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarvarande tillgångarna.

95.

kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som specifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.

96.

intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan en position i handelslagret och en eller flera positioner utanför handelslagret eller mellan två handlarbord.

97.

referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderivatet.

98.

externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU) nr 1060/2009.

99.

utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärderinginstitut som har utsetts av ett institut.

100.

ackumulerat övrigt totalresultat: har samma betydelse som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1 som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

101.

primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i direktiv 2009/138/EG.

102.

försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som primärkapital tillhörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet.

103.

övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa poster begränsas av de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 99 i det direktivet.

104.

försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.2 i det direktivet.

105.

försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3): kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.3 i det direktivet.

106.

uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

107.

uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida värde kan realiseras endast om institutet uppvisar beskattningsbar vinst i framtiden.

108.

uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

109.

förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en förmånsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

110.

utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon form.

111.

finansiellt företag: har den innebörd som anges i artikel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.

112.

reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

113.

goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

114.

indirekt innehav: en exponering mot en mellanvarande enhet som i sin tur är exponerad mot kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella sektorn eller skulder emitterade av ett institut, som innebär att institutet, i den händelse de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finansiella sektorn eller de skulder som emitterats av ett institut varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas en förlust till följd härav som inte på något väsentligt sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finansiella sektorn eller de skulder som emitterats av institutet.

115.

immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.

116.

övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringsposter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärkapitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i den utvidgade kapitalbasen (tier 3).

117.

övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstandard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumulerat övrigt totalresultat eller balanserade vinstmedel.

118.

kapitalbas: summan primärkapital och supplementärkapital.

119.

kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument.

120.

minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institutets konsolidering i stabilitetssyfte.

121.

vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

122.

korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstrument eller övriga kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.

123.

balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redovisningsramar.

124.

överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

125.

temporära skillnader: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

126.

syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i den finansiella sektorn eller till värdet av de skulder som emitteras av ett institut.

127.

ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 eller är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ.

  2. Instituten är helt och hållet konsoliderade i enlighet med artikel 22 i direktiv 2013/34/EU och omfattas av samma gruppbaserade tillsyn som ett institut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2 i denna förordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

  3. Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen är etablerade i samma medlemsstat och är underkastade auktorisation och tillsyn av samma behöriga myndighet.

  4. Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt sörjer för deras likviditet och solvens för att vid behov undvika konkurs.

  5. Det finns system som garanterar omedelbar tillgång till finansiella resurser i form av kapital och likviditet om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstadgade skyddssystem som avses i led d.

  6. Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet huruvida de system som avses i leden d och e är adekvata.

  7. Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna skyddssystemet är tio år.

  8. Den behöriga myndigheten har befogenhet att förhindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skyddssystemet.

128.

utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som får användas för det ändamålet före utdelning till innehavare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar enligt unionsrätten, nationell rätt eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i enlighet med nationell rätt eller institutets stadgar, i samtliga fall med hänsyn till den specifika kategori av kapitalbasinstrument som unionsrätten, den nationella rätten eller institutets bolagsordning eller stadgar avser. Sådana vinster, förluster och reserver ska fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisningen.

129.

serviceföretag: ett serviceföretag enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EU) 2017/2402.

130.

resolutionsmyndighet: en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.1 led 18 i direktiv 2014/59/EU.

130a.

relevant myndighet i tredjeland: myndighet i tredjeland enligt definitionen i artikel 2.1.90 i direktiv 2014/59/EU.

131.

resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt definitionen i artikel 2.1 led 83a i direktiv 2014/59/EU.

132.

resolutionsgrupp: en resolutionsgrupp enligt definitionen i artikel 2.1 led 83b i direktiv 2014/59/EU.

133.

globalt systemviktigt institut eller G-SII: ett globalt systemviktigt institut fastställt i enlighet med artikel 131.1 och 131.2 i direktiv 2013/36/EU.

134.

globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU: globalt systemviktig bankgrupp eller bank som inte är ett globalt systemviktigt institut och som anges i den förteckning över globala systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av FSB.

135.

större dotterföretag: ett dotterföretag som på individuell nivå eller gruppnivå uppfyller något av följande villkor:

  1. Dotterföretaget innehar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade riskvägda tillgångar.

  2. Dotterföretaget genererar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets totala rörelseintäkter.

  3. Dotterföretagets totala exponeringsmått, som avses i artikel 429.4 i denna förordning, utgör mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade totala exponeringsmått.

Vid bestämning av det större dotterföretaget ska, i de fall där artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är tillämplig, de två intermediära moderföretagen inom EU räknas som ett enda dotterföretag på grundval av deras konsoliderade situation.

136.

G-SII-enhet: en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU.

137.

skuldnedskrivningsverktyg: ett skuldnedskrivningsverktyg enligt definitionen i artikel 2.1 led 57 i direktiv 2014/59/EU.

138.

grupp: en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU.

139.

transaktion för värdepappersfinansiering: repa, värdepappers- eller råvarulån eller marginalutlåningstransaktion.

140.

initial marginalsäkerhet: varje säkerhet, med undantag för variationsmarginaler, som mottas av eller ställs till ett företag för att täcka en transaktions eller en transaktionsportföljs nuvarande och potentiella framtida exponering under den period som krävs för att avveckla dessa transaktioner, eller återsäkra deras marknadsrisk, när motparten i transaktionen eller transaktionsportföljen har fallerat.

141.

marknadsrisk: risken för förluster till följd av marknadsprisrörelser, inbegripet till följd av valutakursrörelser eller råvaruprisrörelser.

142.

valutarisk: risken för förluster till följd av växelkursrörelser.

143.

råvarurisk: risken för förluster till följd av råvaruprisrörelser.

144.

handlarbord: en tydligt fastställd grupp av handlare som institutet har inrättat i enlighet med artikel 104b.1 för att gemensamt förvalta en portfölj av positioner i handelslagret, eller sådana positioner utanför handelslagret som avses i punkterna 5 och 6 i den artikeln, i enlighet med en väldefinierad och sammanhållen affärsstrategi och som agerar inom ramen för samma riskhanteringsstruktur.

145.

litet och icke-komplext institut: ett institut som uppfyller samtliga nedanstående villkor:

  1. Det är inte ett stort institut:

  2. Det totala värdet av dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på konsoliderad nivå i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU har under de fyra år som föregår den aktuella årliga rapporteringsperioden i genomsnitt varit lika med eller mindre än tröskelvärdet 5 miljarder EUR. Medlemsstaterna får sänka det tröskelvärdet.

  3. Det omfattas inte av några skyldigheter eller omfattas av förenklade skyldigheter avseende planer för återhämtning och resolution i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.

  4. Dess handelslagerverksamhet är att betrakta som liten i enlighet med artikel 94.1.

  5. Det totala värdet av dess derivatpositioner som innehas i avsikt att bedriva handel är inte högre än 2 % av de totala tillgångarna i och utanför balansräkningen, och det totala värdet av derivatpositioner är inte högre än 5 %, varvid båda värdena beräknas i enlighet med artikel 273a.3.

  6. Institutets tillgångar eller skulder på gruppnivå kopplade till verksamheter där motparterna är belägna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, exklusive exponeringar inom gruppen i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, överstiger 75 % av båda två av institutets totala tillgångar och skulder på gruppnivå, i båda fallen exklusive exponeringar inom gruppen.

  7. Institutet använder inte internmodeller för att uppfylla tillsynskraven i enlighet med denna förordning utom för dotterbolag som använder interna modeller utvecklade på gruppnivå, förutsatt att gruppen omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i artikel 433a eller artikel 433c på gruppnivå.

  8. Institutet har inte invänt mot en klassificering som ett litet och icke-komplext institut till den behöriga myndigheten.

  9. Den behöriga myndigheten har inte beslutat att institutet på grundval av en analys av dess storlek, sammankopplingar, komplexitet eller riskprofil inte kan betraktas som ett litet och icke-komplext institut.

146.

stort institut: ett institut som uppfyller något av följande villkor:

  1. Det är ett globalt systemviktigt institut.

  2. Det har identifierats som annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1 och 131.3 i direktiv 2013/36/EU.

  3. Det hör till de tre största instituten i den medlemsstat där det är etablerat, räknat i sammanlagt värde på tillgångarna.

  4. Det sammanlagda värdet på dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på grundval av den konsoliderade situationen i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU är lika med eller större än 30 miljarder EUR.

147.

stort dotterföretag: ett dotterföretag som definieras som stort institut.

148.

ej börsnoterat institut: ett institut som inte har emitterat värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.

149.

redovisning: vid tillämpningen av del åtta en redovisning i samma betydelse som i artiklarna 4 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG.

150.

råvaruhandlare och utsläppsrättshandlare: ett företag vars huvudsakliga verksamhet uteslutande består i att tillhandahålla investeringstjänster eller bedriva investeringsverksamhet avseende de råvaruderivat eller råvaruderivatkontrakt som avses i punkterna 5, 6, 7, 9 och 10, de derivat avseende utsläppsrätter som avses i punkt 4 eller de utsläppsrätter som avses i avsnitt C punkt 11 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

151.

revolverande exponering: en exponering där låntagares utestående belopp tillåts fluktuera på grundval av dess beslut att låna och betala tillbaka, upp till en överenskommen gräns.

152.

exponering mot transaktionsparter: varje revolverande exponering som har minst tolv månaders återbetalningshistorik och som utgör något av följande:

  1. En exponering för vilken, regelbundet minst var tolfte månad, det belopp som ska återbetalas vid nästa planerade återbetalningsdag fastställs som det utnyttjade beloppet vid ett i förväg fastställt referensdatum, med en planerad återbetalningsdag senast efter tolv månader, förutsatt att hela beloppet har återbetalats vid varje planerad återbetalningsdag för de föregående tolv månaderna.

  2. En kontokredit som inte har utnyttjats under de föregående tolv månaderna.

153.

enhet inom sektorn för fossila bränslen: ett företag som statistiskt klassificeras som att det har sin huvudsakliga ekonomiska verksamhet inom kol-, olje- eller gassektorn av ekonomiska verksamheter, i enlighet med vad som fastställs i mall 3 i bilaga XXXIX till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/637, och som identifieras genom hänvisning till den statistiska näringsgrensindelningen (Nace rev. 2) och de koder som förtecknas i avdelningarna B, C, D och G i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006; om ett företags huvudsakliga ekonomiska verksamhet inte klassificeras med hjälp av de Nace rev. 2-koder som fastställs i förordning (EG) nr 1893/2006 eller en nationell klassificering som härrör från denna, ska instituten på ett försiktigt sätt fastställa om företaget har sin huvudsakliga verksamhet inom någon av dessa sektorer.

154.

exponeringar som påverkas av miljö- eller samhällsansvarsfaktorer: exponeringar som hindrar unionens ambition att uppnå sina regleringsmål avseende ESG-faktorer, på ett sätt som skulle kunna ha en negativ finansiell inverkan på institut i unionen.

155.

skuggbankenhet: en enhet som bedriver oreglerad bankverksamhet.

När företaget ingår i en grupp från ett tredjeland ska, för tillämpningen av första stycket led 1 b ii och iii, de samlade tillgångarna för varje filial i gruppen från ett tredjeland som är auktoriserad i unionen ingå i det samlade värdet av tillgångarna i alla företag i gruppen.

Vid tillämpningen av första stycket led 1 b ii och iii får den samordnande tillsynsmyndigheten begära all relevant information från företaget när det ska fatta sitt beslut.

Vid tillämpningen av första stycket led 52a ska legal risk varken innefatta återbetalningar till tredje part eller till anställda eller goodwill-betalningar till följd av affärsmöjligheter om det inte har förekommit överträdelse av regler eller oetiskt uppförande och om institutet har fullgjort sina skyldigheter i tid. Inte heller ska legal risk innefatta externa rättsliga kostnader om den händelse som ger upphov till dessa externa kostnader inte är en operativ riskhändelse.

Vid tillämpningen av första stycket led 145 e i denna punkt får ett institut undanta derivatpositioner som det har ingått med sina icke-finansiella kunder och de derivatpositioner det använder för att säkra dessa positioner, förutsatt att det sammanlagda värdet av de undantagna positionerna beräknat i enlighet med artikel 273a.3 inte överstiger 10 % av institutets totala tillgångar i och utanför balansräkningen.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.När det i denna förordning hänvisas till fast egendom, till bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller till panträtt i sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med motsvarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt innehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordringsägare ges ett likvärdigt skydd.

3.Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är vanligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnyttjande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvärdigheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen. Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer från försäljningen av de underliggande varorna.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger under vilka omständigheter villkoren i punkt 1 led 39 är uppfyllda.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juni 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

5.3Senast den 10 januari 2026 ska EBA utfärda riktlinjer, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, som specificerar kriterierna för den identifiering av sådan verksamhet som avses i punkt 1 första stycket led 18 i den här artikeln.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 5 Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för kreditrisker4

Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande definitioner:

  1. exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen.

  2. förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskonteringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kostnader vid inkassering av instrumentet.

  3. förväntad förlust (expected loss, EL): kvoten, relaterad till en enskild facilitet, mellan det belopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd av

    1. ett potentiellt fallissemang hos en gäldenär under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid fallissemang,

    2. en potentiell utspädningshändelse under en ettårsperiod och det utestående beloppet på dagen för utspädningshändelsen.

  4. kreditförpliktelse: varje förpliktelse enligt ett kreditavtal, inklusive kapitalbelopp, upplupen ränta och avgifter, som en gäldenär är skyldig.

  5. kreditexponering: varje post i eller utanför balansräkningen som resulterar i eller kan resultera i en kreditförpliktelse.

  6. facilitet eller kreditfacilitet: en kreditexponering till följd av ett avtal eller en uppsättning avtal mellan en gäldenär och ett institut.

  7. försiktighetsmarginal: ett tillägg som ingår i riskparameterskattningar för att ta hänsyn till de typer av förväntade estimeringsfel som beror på konstaterade brister i data, metoder, modeller och ändringar av kreditgivningsprinciper, riskbenägenhet, indrivnings- och återvinningspolicyer och varje annan källa till ytterligare osäkerhet samt till följd av allmänna estimeringsfel.

  8. lämplig justering: inverkan på riskparameterskattningar av tillämpning av metoder för skattning av riskparametrar för att korrigera konstaterade brister i data och estimeringsmetoder och för att i möjligaste mån ta hänsyn till ändringar av kreditgivningsprinciper, riskbenägenhet, indrivnings- och återvinningspolicyer och varje annan källa till ytterligare osäkerhet för att undvika systematiska fel i riskparameterskattningarna.

  9. litet eller medelstort företag: ett företag som enligt den senaste sammanställda redovisningen har en årsomsättning på högst 50.000.000 EUR.

  10. åtagande: varje avtal som ett institut erbjuder en kund när det gäller att lämna kredit, köpa tillgångar eller ge ut kreditsubstitut och som godtas av kunden, och varje sådant avtal som ett institut kan annullera villkorslöst när som helst utan förhandsanmälan till en gäldenär eller avtal som kan annulleras av ett institut om en gäldenär inte uppfyller de villkor som anges i facilitetsdokumenten, inbegripet villkor som måste uppfyllas av gäldenären före ett inledande eller efterföljande utnyttjande inom ramen för avtalet, om inte avtalet uppfyller samtliga följande villkor:

    1. Avtal där institutet inte erhåller några avgifter eller provisioner för att upprätta eller upprätthålla sådana avtal.

    2. Avtal där kunden måste ansöka hos institutet om ett inledande och varje efterföljande utnyttjande inom ramen för sådana avtal.

    3. Avtal där institutet har full befogenhet, oavsett om kunden uppfyller de villkor som anges i avtalsdokumenten, över utförandet av varje utnyttjande.

    4. Avtalen gör det möjligt för institutet att bedöma kundens kreditvärdighet omedelbart innan beslut fattas om utförande av varje utnyttjande och institutet har genomfört och tillämpar interna förfaranden som säkerställer att en sådan bedömning görs före utförandet av varje utnyttjande.

    5. Avtal som erbjuds ett företag, inklusive små och medelstora företag, och som övervakas noggrant och löpande.

  11. villkorslöst annullerbart åtagande: varje åtagande vars villkor gör det möjligt för institutet att när som helst annullera åtagandet i hela den utsträckning som är tillåten enligt konsumentskyddslagstiftning och relaterade lagstiftningsakter, när så är tillämpligt, utan att gäldenären underrättas i förväg eller som i praktiken möjliggör en automatisk annullering om låntagarens kreditvärdighet försämras.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Artikel 5a Definitioner som är specifika för kryptotillgångar5

I denna förordning gäller följande definitioner:

  1. kryptotillgång: en kryptotillgång enligt definitionen i artikel 3.1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 som inte är en digital centralbanksvaluta.

  2. e-pengatoken: en e-pengatoken enligt definitionen i artikel 3.1.7 i förordning (EU) 2023/1114.

  3. exponering mot kryptotillgång: en tillgång eller en post utanför balansräkningen med anknytning till en kryptotillgång som ger upphov till kreditrisk, motpartskreditrisk, marknadsrisk, operativ risk eller likviditetsrisk.

  4. traditionell tillgång: alla tillgångar som inte är en kryptotillgång, inbegripet

    1. finansiella instrument enligt definitionen i artikel 4.1.50 i denna förordning,

    2. medel enligt definitionen i artikel 4.25 i direktiv (EU) 2015/2366,

    3. insättningar enligt definitionen i artikel 2.1.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU inbegripet strukturerade insättningar,

    4. värdepapperiseringspositioner när det gäller en värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2017/2402,

    5. skadeförsäkrings- och livförsäkringsprodukter som ingår i de försäkringsklasser som förtecknas i bilagorna I och II till direktiv 2009/138/EG eller återförsäkrings- och retrocessionsavtal som avses i det direktivet,

    6. pensionsprodukter som enligt nationell rätt erkänns ha som främsta syfte att ge investeraren inkomst vid pensionering och berättigar investeraren till vissa förmåner,

    7. officiellt erkända tjänstepensionsplaner som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 eller direktiv 2009/138/EG,

    8. individuella pensionsprodukter för vilka ett finansiellt bidrag från arbetsgivaren krävs enligt nationell rätt och där arbetsgivaren eller arbetstagaren inte har något val när det gäller pensionsprodukten eller tillhandahållaren,

    9. en paneuropeisk privat pensionsprodukt enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238,

    10. sociala trygghetssystem som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009.

  5. tokeniserad traditionell tillgång: en typ av kryptotillgång som representerar en traditionell tillgång, inbegripet en e-pengatoken.

  6. tillgångsanknuten token: en tillgångsanknuten token enligt definitionen i artikel 3.1.6 i förordning (EU) 2023/1114.

  7. kryptotillgångstjänst: en kryptotillgångstjänst enligt definitionen i artikel 3.1.16 i förordning (EU) 2023/1114.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Avdelning II Kravens tillämpningsnivå

Kapitel 1 Tillämpning av kraven på individuell nivå

Artikel 6 Allmänna principer

1.Instituten ska uppfylla kraven i delarna två, tre, fyra, sju, sju a och åtta i denna förordning och i kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 på individuell nivå, med undantag för artikel 430.1 d i den här förordningen.

Förordning (EU) 2019/876

1a.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska bara institut som fastställts vara resolutionsenheter, som även är G-SII-enheter och som inte har några dotterföretag uppfylla kraven i artikel 92a på individuell nivå.

Större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla kraven i artikel 92b på individuell nivå om de uppfyller samtliga nedanstående villkor:

  1. De utgör inte resolutionsenheter.

  2. De har inga dotterföretag.

  3. De är inte dotterföretag till moderinstitut inom EU.

Förordning (EU) 2019/876

2.Inget institut som antingen är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag, och inget institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 18, ska vara skyldigt att uppfylla kraven i artiklarna 89, 90 och 91 på individuell nivå.

3.Inget institut som antingen är ett moderföretag eller ett dotterföretag, och inget institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 18, ska vara skyldigt att uppfylla kraven i del åtta på individuell nivå.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska de institut som avses i punkt 1a i den här artikeln uppfylla artikel 437a och led h i artikel 447 på individuell nivå.

Förordning (EU) 2019/876

4.Institut ska uppfylla kraven i del sex och i artikel 430.1 d i denna förordning på individuell nivå

Följande institut ska inte vara skyldiga att uppfylla artikel 413.1 och de därtill hörande kraven på likviditetsrapportering i del sju A i denna förordning:

  1. Institut som också har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012.

  2. Institut som också har auktoriserats i enlighet med artiklarna 16 och 54.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014, förutsatt att de inte utför några omfattande löptidstransformeringar.

  3. Institut som har utsetts i enlighet med artikel 54.2 b i förordning (EU) nr 909/2014, förutsatt att

    1. deras verksamhet är begränsad till att erbjuda banktjänster, som avses i avsnitt C i bilagan till den förordningen, till värdepapperscentraler som auktoriserats i enlighet med artikel 16 i den förordningen, och

    2. de inte utför några omfattande löptidstransformeringar.

Förordning (EU) 2019/2033

5.Institut för vilka behöriga myndigheter har gett undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3 i denna förordning och institut som också auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i del sju och de därtill hörande kraven på rapportering av bruttosoliditetsgrad i del sju A i den här förordningen på individuell nivå.

Förordning (EU) 2019/2033

Artikel 7 Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell nivå

1.Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1 på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samtliga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

  1. Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder.

  2. Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker.

  3. Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

  4. Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

2.De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsättning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

3.De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlemsstaten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

  1. Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i en medlemsstat.

  2. De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar moderinstitutet i en medlemsstat.

Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

Artikel 8 Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på individuell nivå

1.De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex.

  2. På gruppnivå ansvarar moderinstitutet, och på undergruppsnivå dotterinstitutet, fortlöpande för övervakningen av och tillsynen över likviditetspositionerna, och de finansieringspositioner för vilka undantag beviljats för det krav på stabila nettofinansieringskvot som fastställs i del sex avdelning IV, hos alla institut i gruppen eller undergruppen som omfattas av undantaget och säkerställer en tillräcklig likviditetsnivå och stabil finansiering i de fall där undantag beviljats från det krav på stabil nettofinansieringskvot som fastställs i del sex avdelning IV för alla dessa institut.

  3. Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande, som medger fri överföring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

  4. Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i led c uppfylls.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera dessa hinder.

Förordning (EU) 2019/876

2.De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1 är uppfyllda.

3.Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande delar:

  1. Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den enskilda likviditetsundergruppen.

  2. Fördelningen av belopp, lokalisering och ägande när det gäller de nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditetsundergruppen, där undantag beviljats från kravet på likviditetstäckningskvot enligt definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 460.1, och fördelningen av belopp och lokaliseringen av tillgänglig stabil finansiering inom den enskilda likviditetsundergrupp för vilken undantag beviljats för NSFR-kravet som fastställs i del sex avdelning IV.

  3. Fastställandet av de minimibelopp av likvida tillgångar som måste innehas av institut som ska undantas från tillämpningen av kravet på likviditetstäckningskvot enligt definitionen i den delegerade akt som avses i artikel 460.1 och fastställandet av de minimibelopp för tillgänglig stabil finansiering som ska innehas av de institut för vilka undantag beviljas från tillämpning av det NSFR-krav som fastställs i del sex avdelning IV i denna förordning.

  4. Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex.

  5. Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna,

  6. Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

Förordning (EU) 2019/876

4.De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i den artikeln, och på andra institut som har en sådan relation med varandra som avses i artikel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga institut i den enskilda likviditetsundergruppen.

5.Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå.

6.När, i enlighet med den här artikeln, en behörig myndighet helt eller delvis beviljar undantag från tillämpningen av del sex för en institution, får den även bevilja undantag från tillämpningen av de därtill hörande rapporteringskraven på likviditet enligt artikel 430.1 d för den institutionen.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 9 Individuell konsolideringsmetod

1.Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moderinstitut.

2.Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moderinstitutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaranden, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till moderföretaget.

3.Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år, informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemsstater om användningen av punkt 1 och om de omständigheter och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna samma information till de behöriga myndigheterna i detta tredjeland.

Artikel 10 Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ

1.De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell rätt, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i delarna två till åtta i denna förordning och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 för ett eller flera kreditinstitut i samma medlemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

  1. För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av det centrala organet.

  2. Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess underställda institut övervakas som en helhet grundat på den sammanställda redovisningen från dessa institut.

  3. Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda instruktioner till ledningen för varje underställt institut.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förordning eller direktiv 2013/36/EU.

Förordning (EU) 2019/876

2.Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på individuell nivå.

Artikel 10a Tillämpning av tillsynskrav på gruppnivå i fall då värdepappersföretag är moderföretag6

Vid tillämpning av detta kapitel ska värdepappersföretag och värdepappersinriktade holdingföretag anses vara finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat eller inom EU när sådana värdepappersföretag eller värdepappersinriktade holdingföretag är moderföretag för ett institut eller för ett värdepappersföretag som omfattas av denna förordning och som avses i artikel 1.2 eller 1.5 i förordning (EU) 2019/2033.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Kapitel 2 Konsolidering under tillsyn

Avsnitt 1 Tillämpning av krav på gruppnivå
Artikel 10a Tillämpning av tillsynskrav på gruppnivå i fall då värdepappersföretag är moderföretag

Vid tillämpning av detta kapitel ska värdepappersföretag anses vara finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat eller finansiella moderholdingföretag inom unionen när sådana värdepappersföretag är moderföretag för ett institut eller för ett värdepappersföretag som omfattas av denna förordning, som avses i artikel 1.2 eller 1.5 i förordning (EU) 2019/2033.

Förordning (EU) 2019/2033

Artikel 11 Allmänna förfaranden

1.Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som fastställs i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två, tre, fyra, sju och sju A på grundval av institutens konsoliderade situation, med undantag för artikel 430.1 d. Moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att säkerställa att de data som krävs för konsolidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför arrangemang, processer och rutiner som säkerställer korrekt konsolidering.

Förordning (EU) 2019/876

2.För att säkerställa att kraven i denna förordning tillämpas på gruppnivå ska termerna institut, moderinstitut i en medlemsstat, moderinstitut inom EU och moderföretag, beroende på vad som är fallet, även avse

  1. ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har godkänts i enlighet med artikel 21a i direktiv 2013/36/EU,

  2. ett utsett institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag om ett sådant moderföretag inte är föremål för godkännande i enlighet med artikel 21a.4 i direktiv 2013/36/EU,

  3. ett finansiellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag eller institut som utsetts i enlighet medartikel 21a.6 d i direktiv 2013/36/EU.

Den konsoliderade situationen för ett företag som avses i led b) i det första stycket i denna punkt ska vara den konsoliderade situation för det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholdingföretaget som inte måste godkännas i enlighet med artikel 21a.4 i direktiv 2013/36/EU. Den konsoliderade situationen för ett företag som avses i led c) i det första stycket i denna punkt ska vara den konsoliderade situationen för dess finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag.

Förordning (EU) 2019/876

3.har upphävts genom förordning (EU) 2019/876.

3a.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska endast moderinstitut som fastställts vara resolutionsenheter som är G-SII-enheter uppfylla kraven i artikel 92a i denna förordning på gruppnivå, i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning.

Bara moderföretag inom EU som är större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU och som inte är resolutionsenheter ska uppfylla kraven i artikel 92b i denna förordning på gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning. Om artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är tillämplig ska de två mellanvarande moderföretag inom EU som gemensamt identifierats som ett större dotterföretag var för sig uppfylla artikel 92b i denna förordning på grundval av sin konsoliderade situation.

Förordning (EU) 2019/876

4.Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på gruppnivå om gruppen består av ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

Om ett undantag har beviljats enligt artikel 8.1–8.5 ska institut och, i tillämpliga fall finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som ingår i en likviditetsundergrupp uppfylla kraven i del sex och artikel 430.1 d i denna förordning på gruppnivå eller på likviditetsundergruppens undergruppsnivå.

Förordning (EU) 2019/2033

5.Om artikel 10 i den här förordningen tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta i den här förordningen och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 på grundval av den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

Förordning (EU) 2019/876

6.Utöver de krav som fastställs i punkt 1–5 i den här artikeln, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur, eller om medlemsstaterna antar nationell rätt som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bankgrupp, kräva att ett institut fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två–åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpning av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 12

har upphävts genom förordning (EU) 2019/876.

Artikel 12a Gruppbaserad beräkning för globala systemviktiga institut med flera resolutionsenheter

Om minst två globala systemviktiga instituts enheter som är en del av samma globala systemviktiga institut är resolutionsenheter eller enheter i tredjeland som skulle vara resolutionsenheter om de var etablerade i unionen ska moderinstitutet inom EU för detta globala systemviktiga institut beräkna beloppet för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt artikel 92a.1 a:

  1. För varje resolutionsenhet eller enhet i tredjeland som skulle vara en resolutionsenhet om den var etablerad i unionen.

  2. För moderinstitutet inom EU som om det utgjorde den enda resolutionsenheten inom det globala systemviktiga institutet.

Den beräkning som avses i första stycket b ska göras på grundval av den konsoliderade ställningen för moderinstitutet inom EU.

Resolutionsmyndigheterna ska agera i enlighet med artiklarna 45d.4 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2022/2036

Artikel 13 Tillämpning av krav på offentliggörande av information på gruppnivå

1.Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Stora dotterföretag till moderinstitut inom EU ska offentliggöra den information som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451, 451a och 453 på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU, på undergruppsnivå.

Förordning (EU) 2019/876

1.7Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Stora dotterföretag till moderinstitut inom EU ska offentliggöra den information som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 449a, 449b, 450, 451, 451a och 453 på individuell nivå eller, i tillämpliga fall i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU, på undergruppsnivå.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Institut som fastställts vara resolutionsenheter och som är G-SII-enheter ska uppfylla artikel 437a och artikel 447 h på grundval av resolutionsgruppens konsoliderade ställning.

Förordning (EU) 2019/876

3.Punkt 1 första stycket ska inte tillämpas på moderinstitut inom EU, finansiella moderholdingföretag inom EU, blandade finansiella moderholdingföretag inom EU eller resolutionsenheter om de inkluderas i likvärdig information som offentliggörs på gruppnivå av ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

Punkt 1 andra stycket ska tillämpas på dotterföretag till moderföretag som är etablerade i tredjeland om dessa dotterföretag uppfyller kriterierna för stora dotterföretag.

Förordning (EU) 2019/876

4.Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det centrala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de underställda instituten ska behandlas som dotterföretag till det centrala organet.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 14 Tillämpning av kraven i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på gruppnivå

1.Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av denna förordning ska vara skyldiga uppfylla skyldigheterna i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på grupp- eller undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, processer och rutiner som krävs enligt dessa bestämmelser är enhetliga och väl integrerade och att alla data och upplysningar som är relevanta för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som säkerställer att dessa bestämmelser efterlevs.

Förordning (EU) 2019/876

2.Institut ska tillämpa en extra riskvikt i enlighet med artikel 270a i denna förordning vid tillämpningen av artikel 92 i den här förordningen på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 inte uppfylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i enlighet med artikel 18 i den här förordningen om överträdelsen är betydande ställd i relation till gruppens samlade riskprofil.

Förordning (EU) 2019/876

3.har upphävts genom förordning (EU) 2019/876.

Artikel 15

har upphävts genom förordning (EU) 2019/2033.

Artikel 16

har upphävts genom förordning (EU) 2019/2033.

Artikel 17

har upphävts genom förordning (EU) 2019/2033.

Avsnitt 2 Metoder för konsoliderad tillsyn
Artikel 18 Metoder för konsoliderad tillsyn

1.Institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att uppfylla de krav som avses i avsnitt 1 i detta kapitel på grundval av sin konsoliderade ställning ska genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag. Punkterna 3–6 och punkt 9 i denna artikel ska inte tillämpas om del sex och artikel 430.1 d är tillämplig på grundval av den konsoliderade ställningen för ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, eller på undergruppsnivå för en likviditetsundergrupp enligt artiklarna 8 och 10.

Vid tillämpningen av artikel 11.3a ska institut som är skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 92a eller 92b på gruppnivå genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag i de relevanta resolutionsgrupperna.

Förordning (EU) 2019/876

2.8Anknutna företag ska ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som fastställs i denna artikel.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2019/876

3.Om företagen är närstående som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU ska behöriga myndigheter avgöra hur konsolideringen ska ske.

Förordning (EU) 2019/876

4.Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva proportionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas av ägarintressen i institut och finansiella institut som leds av ett företag som ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som de innehar.

Förordning (EU) 2019/876

4.9Ägarintressen i institut och finansiella institut som leds av ett företag som ingår i konsolideringen jämte ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen ska konsolideras i proportion till den andel av kapitalet som innehas, när dessa företags ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som de innehar.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som avses i punkterna 1 och 4, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolidering ska ske. De får i synnerhet tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden används. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

Förordning (EU) 2019/876

6.De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur konsolidering ska ske i följande fall:

  1. Om de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut utövar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

  2. Om två eller flera institut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får i synnerhet tillåta eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 22.7, 22.8 och 22.9 i direktiv 2013/34/EU ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

Förordning (EU) 2019/876

6.10De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur konsolidering ska ske i följande fall:

  1. Om de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut utövar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

  2. Om två eller flera institut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får i synnerhet tillåta eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 22.7, 22.8 och 22.9 i direktiv 2013/34/EU ska användas.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

7.Om ett institut har ett dotterföretag som är ett företag som inte är ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag eller har ett ägarintresse i ett sådant företag, ska det tillämpa kapitalandelsmetoden på det dotterföretaget eller ägarintresset. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

Genom undantag från första stycket får behöriga myndigheter tillåta eller kräva att institut tillämpar en annan metod på sådana dotterföretag eller ägarintressen, inbegripet den metod som krävs enligt de tillämpliga redovisningsreglerna, under förutsättning att

  1. institutet inte redan tillämpar kapitalandelsmetoden den 28 december 2020,

  2. det vore orimligt betungande att tillämpa kapitalandelsmetoden, eller kapitalandelsmetoden inte korrekt återspeglar de risker som det företag som avses i första stycket innebär för institutet, och

  3. den tillämpade metoden inte resulterar i en fullständig eller proportionell konsolidering av det företaget.

Förordning (EU) 2019/876

7.11Om ett institut har ett dotterföretag som är ett annat företag än ett institut eller ett finansiellt institut eller har ett ägarintresse i ett sådant företag, ska det tillämpa kapitalandelsmetoden på det dotterföretaget eller ägarintresset. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

Genom undantag från första stycket får behöriga myndigheter tillåta eller kräva att institut tillämpar en annan metod på sådana dotterföretag eller ägarintressen, inbegripet den metod som krävs enligt de tillämpliga redovisningsreglerna, under förutsättning att

  1. institutet inte redan tillämpar kapitalandelsmetoden den 28 december 2020,

  2. det vore orimligt betungande att tillämpa kapitalandelsmetoden, eller kapitalandelsmetoden inte korrekt återspeglar de risker som det företag som avses i första stycket innebär för institutet, och

  3. den tillämpade metoden inte resulterar i en fullständig eller proportionell konsolidering av det företaget.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

8.De behöriga myndigheterna får kräva fullständig eller proportionell konsolidering av ett dotterföretag eller ett företag i vilket institutet har ägarintresse, förutsatt att det dotterföretaget eller företaget inte är ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag och förutsatt att samtliga följande villkor uppfylls:

  1. Företaget är inte ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett företag som är undantaget från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.

  2. Det föreligger en betydande risk för att institutet beslutar att lämna ekonomiskt stöd till det företaget i stressituationer i avsaknad av kontraktsförpliktelser eller utöver vad som enligt kontraktsförpliktelser gäller för tillhandahållande av sådant stöd.

Förordning (EU) 2019/876

8.12De behöriga myndigheterna får kräva fullständig eller proportionell konsolidering av ett dotterföretag eller ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse, förutsatt att det dotterföretaget eller företaget inte är ett institut eller ett finansiellt institut och förutsatt att samtliga följande villkor uppfylls:

  1. Företaget är inte ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett företag som är undantaget från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.

  2. Det föreligger en betydande risk för att institutet beslutar att lämna ekonomiskt stöd till det företaget i stressituationer i avsaknad av kontraktsförpliktelser eller utöver vad som enligt kontraktsförpliktelser gäller för tillhandahållande av sådant stöd.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

9.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor i enlighet med vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 3–6 och punkt 8.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

10.13EBA ska senast den 10 juli 2025 överlämna en rapport till kommissionen om huruvida definitionerna och bestämmelserna i denna förordning är fullständiga och lämpliga för tillsynen över alla de typer av risker som instituten är exponerade för på gruppnivå. EBA ska särskilt bedöma eventuella kvarstående diskrepanser i dessa definitioner och bestämmelser, deras samverkan med tillämpliga redovisningsregler och eventuella kvarstående aspekter som kan medföra oavsiktliga hinder för en heltäckande gruppbaserad tillsyn som kan anpassas till nya källor eller typer av risker eller strukturer som kan leda till tillsynsarbitrage. EBA ska uppdatera sin rapport minst en gång vartannat år.

Mot bakgrund av EBA:s iakttagelser ska kommissionen vid behov för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett lagstiftningsförslag för att anpassa relevanta definitioner eller tillämpningsområdet för konsolidering under tillsyn.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Avsnitt 3 Tillämpningsområde för konsoliderad tillsyn
Artikel 19 Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn

1.Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två belopp:

  1. 10 miljoner EUR.

  2. 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balansräkningen i moderföretaget eller det företag som har ägarintresse.

1.14Ett institut eller ett finansiellt institut som är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas behöver inte ingå i konsolideringen om den totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två belopp:

  1. 10 miljoner EUR.

  2. 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balansräkningen i moderföretaget eller det företag som har ägarintresse.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv 2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag från den gruppbaserade tillsynen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall:

  1. Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

  2. Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller syftet med att övervaka institut.

  3. Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansiella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka institut.

2.15De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv 2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i varje enskilt fall besluta att undanta ett institut eller ett finansiellt institut som är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas från den gruppbaserade tillsynen i följande fall:

  1. Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

  2. Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller syftet med att övervaka institut.

  3. Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansiella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka institut.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

Artikel 20 Gemensamma beslut om tillsynskrav

1.De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i fullständigt samråd

  1. när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det begärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,

  2. för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5 och EBAs tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 422.10 och 425.6.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsynsmyndigheten.

Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en beskrivning av den metod som används för att fördela operativt riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i riskmätningssystemet.

1.16De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i fullständigt samråd

  1. när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.9, 283 och 325az och som inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det begärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor som ska gälla för tillståndet,

  2. för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5 och EBAs tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 422.10 och 425.6.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsynsmyndigheten.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det gäller

  1. ansökan som avses i punkt 1 a,

  2. bedömningen av kriterierna och fastställandet av den särskilda behandling som anges i punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

3.Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande tidpunkt:

  1. Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebefordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myndigheterna.

  2. Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten med en analys av åtagandena inom gruppen.

4.Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemensamt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte begränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt artikel 105 i direktiv 2013/36/EU.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden beaktas.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller till det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBAs beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

5.Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemensamt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden beaktas.

Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndigheten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterföretaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBAs beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

6.Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag, dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143, ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriterierna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhanteringssystem, processer och metoder.

6.17Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag eller dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU använder den internmetod som avses i artikel 143 på gemensam grund, ska de behöriga myndigheterna tillåta att moderföretaget och dess dotterföretag, beaktade sammantaget, uppfyller kvalifikationskriterierna i del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6, på ett sätt som är förenligt med gruppens struktur, riskhanteringssystem, processer och metoder.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

7.De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

8.18EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera det förfarande för gemensamma beslut som avses i punkt 1 a i denna artikel vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.9 samt 283 och 325az, för att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 10 juli 2025.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna artikel i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 21 Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för likviditetskrav

1.Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämpning av artikel 8.

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsynsmyndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ.

Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av institut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för likviditetsundergruppen.

2.Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sexmånadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida villkoren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genomföra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndigheter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlemsstat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande.

3.Varje berörd behörig myndighet får också om den motsätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genomföra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndigheter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Artikel 22 Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer19

Byter den 1 januari 2025 namn till Undergruppskonsolidering av enheter i tredjeländer enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

1.Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89, 90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om dessa institut, eller deras moderföretag när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

Förordning (EU) 2019/876

1.20Dotterinstitut eller finansiella dotterholdingföretag som är mellanvarande företag, eller blandade finansiella dotterholdingföretag som är mellanvarande företag, ska tillämpa kraven i artiklarna 89, 90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om de har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel kan dotterinstitut välja att inte tillämpa kraven i artiklarna 89, 90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om dotterföretagens totala tillgångar och poster utanför balansräkningarna och ägarintresse i tredjeländer utgör mindre än 10 % av det totala värdet av dotterinstitutets tillgångar och poster utanför balansräkningen.

Förordning (EU) 2019/876

2.21Genom undantag från punkt 1 i denna artikel kan dotterinstitut eller finansiella dotterholdingföretag som är mellanvarande företag eller blandade finansiella dotterholdingföretag som är mellanvarande företag välja att inte tillämpa kraven i artiklarna 89, 90 och 91 samt delarna tre, fyra och sju och de därtill hörande rapporteringskraven som fastställs i del sju A på undergruppsbasis om dotterföretagens totala tillgångar och poster utanför balansräkningarna och ägarintresse i tredjeländer utgör mindre än 10 % av det totala värdet av tillgångar och poster utanför balansräkningen för dotterinstitutet eller det finansiella dotterholdingföretaget som är mellanvarande företag eller det blandade finansiella dotterholdingföretaget som är mellanvarande företag.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 23 Företag i tredjeländer

Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredjeländer om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle uppfylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

Artikel 24 Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen

1.Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisningsramen.

2.Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

DEL TVÅ Kapitalbas och kvalificerade skulder

Avdelning I Kapitalbaskategorier

Kapitel 1 Primärkapital

Artikel 25 Primärkapital

Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärkapital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

Kapitel 2 Kärnprimärkapital

Avsnitt 1 Kärnprimärkapitalposter och instrument
Artikel 26 Kärnprimärkapitalposter

1.Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av

  1. kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i artikel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda,

  2. överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,

  3. balanserade vinstmedel,

  4. ackumulerat övrigt totalresultat,

  5. övriga reserver,

  6. reserveringar för allmänna bankrisker.

De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimärkapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart som dessa uppkommer.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myndigheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Överskottet har verifierats av personer som har en oberoende ställning gentemot institutet och som är revisionsansvariga för institutet i fråga.

  2. Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från detta överskott.

Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

3.De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida emitterade kapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. Instituten ska klassificera emitterade kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna.

Genom undantag från första stycket får institut klassificera efterföljande emissioner av en form av kärnprimärkapitalinstrument för vilka de redan beviljats sådant tillstånd som kärnprimärkapitalinstrument, förutsatt att båda följande villkor uppfylls:

  1. De efterföljande emissionerna regleras av bestämmelser som i huvudsak är likalydande som de bestämmelser som reglerar de emissioner för vilka institutet redan har beviljats tillstånd.

  2. Instituten har underrättat de efterföljande emissionerna till de behöriga myndigheterna i tillräckligt god tid före klassificeringen av dessa som kärnprimärkapitalinstrument.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA innan de beviljar tillstånd för nya former av kapitalinstrument som ska klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument. De behöriga myndigheterna ska ta vederbörlig hänsyn till EBAs yttrande och, om de beslutar att avvika från det, skriva till EBA inom tre månader från dagen för mottagandet av EBAs yttrande och ange skälen för avvikelse från det relevanta yttrandet. Detta stycke är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.

På grundval av den information som samlas in från behöriga myndigheter ska EBA upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010 får EBA inhämta den information som hör samman med kärnprimärkapitalinstrument som myndigheten anser nödvändig för att fastställa om kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förordning är uppfyllda och för att upprätthålla och uppdatera den förteckning som avses i detta stycke.

Efter en sådan granskningsprocess som föreskrivs i artikel 80 och om det föreligger tillräckliga bevis för att relevanta kapitalinstrument inte uppfyller eller inte längre uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29, får EBA besluta att inte lägga till dessa instrument på den förteckning som avses i fjärde stycket eller avföra dem från den, beroende på vad som är fallet. EBA ska i detta syfte göra ett tillkännagivande som också ska hänvisa till den relevanta behöriga myndighetens ståndpunkt i frågan. Detta stycke är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.

Förordning (EU) 2019/876

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera innebörden av ”förutsebara” vid bedömningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits av.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27 Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i kärnprimärkapitalposter

1.Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstrument som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av denna del i varje enskilt fall anser är

    1. ett ömsesidigt bolag,

    2. en kooperativ sammanslutning,

    3. en sparbank,

    4. ett liknande institut, eller

    5. ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt innehas av ett institut som avses i dessa led.

  2. Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och sparbanker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.

1.22Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstrument som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av denna del i varje enskilt fall anser är

    1. ett ömsesidigt bolag,

    2. en kooperativ sammanslutning,

    3. en sparbank,

    4. ett liknande institut.

    5. [utgått]

  2. Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och sparbanker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndigheterna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämpningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 28 Kärnprimärkapitalinstrument

1.Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkännande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt tillämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan.

  2. Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet av äganderätten till dessa instrument finansieras inte direkt eller indirekt av institutet.

  3. Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäller deras klassificering:

    1. De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EEG.

    2. De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovisningsramar.

    3. De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt nationell obeståndslagstiftning.

  4. Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i institutets finansiella rapporter.

  5. Instrumenten är eviga.

  6. Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas, utom i något av följande fall:

    1. Institutet går i likvidation.

    2. Diskretionära återköp av instrumenten eller andra diskretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att institutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet i enlighet med artikel 77.

  7. De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte uttryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbelopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in dessa.

  8. Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning:

    1. Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning, inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument, och de villkor som gäller för instrumenten ger inga preferensrätter till betalning av utdelning.

    2. Utdelning till innehavare av instrumenten får endast betalas ut från utdelningsbara medel.

    3. De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte någon cap eller annan restriktion för det maximala belopp som får delas ut, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27.

    4. Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27.

    5. De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till innehavarna och institutet har inte heller på andra grunder någon sådan skyldighet.

    6. Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär detta inte fallissemang från institutets sida.

    7. Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

  9. I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av institutet absorberar instrumenten den främsta och proportionellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och varje instrument absorberar förluster i samma omfattning som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.

  10. Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i händelse av insolvens eller likvidation av institutet.

  11. Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets resterande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstrument som avses i artikel 27.

  12. Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti som ökar förmånsrätten vilken lämnats av

    1. institutet eller dess dotterföretag,

    2. institutets moderföretag eller dotterföretag,

    3. det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterföretag,

    4. holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag,

    5. det blandade finansiella holdingföretaget och dess dotterföretag, eller

    6. ett företag som har nära förbindelser till de enheter som avses i leden i–v.

  13. Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtalsmässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation.

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt att de är likställda.

Vid tillämpningen av led b i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som kärnprimärkapitalinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

2.Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestämmelser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller implicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

3.Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till en illa avvägd broms på egna medel.

Villkoret som fastställs i punkt 1 första stycket h v ska anses vara uppfyllt oaktat om dotterföretaget omfattas av ett avtal om resultatöverföring med sitt moderföretag, enligt vilket dotterföretaget är skyldigt att, efter att dess årsredovisning har utarbetats, till moderföretaget överföra sitt årsresultat, förutsatt att alla följande villkor uppfylls:

  1. Moderföretaget innehar 90 % eller mer av dotterföretagets rösträtter och kapital.

  2. Moderföretaget och dotterföretaget är belägna i samma medlemsstat.

  3. Avtalet slöts för berättigade skatteändamål.

  4. Dotterföretaget har vid utarbetandet av årsredovisningen rätt att minska utdelningsbeloppet genom att hänföra hela eller delar av vinsten till sina egna reserver eller reserveringar för allmänna risker i bankrörelse innan någon betalning görs till moderföretaget.

  5. Moderföretaget är enligt avtalet skyldigt att fullt ut ersätta dotterföretaget för alla dotterföretagets förluster.

  6. Avtalet är föremål för en uppsägningsperiod enligt vilken avtalet kan upphävas först vid slutet av ett räkenskapsår, med verkan tidigast från och med början av följande räkenskapsår, varvid moderföretagets skyldighet att ersätta dotterföretaget fullt ut för alla förluster som uppstått under det innevarande räkenskapsåret är oförändrad.

Om ett institut har ingått ett avtal om resultatöverföring ska det utan dröjsmål meddela detta till den behöriga myndigheten och lämna en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten. Institutet ska även utan dröjsmål meddela den behöriga myndigheten om eventuella ändringar i avtalet om resultatöverföring och om upphävandet av det. Ett institut får inte ingå fler än ett avtal om resultatöverföring.

Förordning (EU) 2019/876

4.Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdelning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument med färre eller inga rösträtter.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapitalbasinstrument,

  2. om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa avvägd broms på egna medel,

  3. innebörden av preferensutdelningar.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 29 Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut

1.Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om villkoren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämpningen av denna artikel, är uppfyllda.

2.Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen av kapitalinstrumenten:

  1. Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

  2. Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.

  3. Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang från institutets sida.

3.Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller begränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i institutets bolagsordning.

4.Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institutets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna begränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut.

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstrument som instrumenten utan rösträtt utgör.

  2. Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapitalinstrument.

5.Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma omfattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapitalinstrument som utgivits av detta institut.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för institutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 30 Konsekvenser av att villkoren för kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller att

  1. instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnprimärkapitalinstrument

  2. överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att räknas som kärnprimärkapitalposter.

Artikel 31 Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i krissituationer

1.I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtminstone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.

  2. Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommissionen.

  3. Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitaliseringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt stöd.

  4. Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ.

  5. Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster.

  6. Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27 ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en fordran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla prioriterade fordringar.

  7. De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i tillämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ.

  8. Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av det beslutet.

2.EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapitalinstrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnprimärkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

Avsnitt 2 Försiktighetsmarginaler
Artikel 32 Värdepapperiserade tillgångar

1.Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisningsramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive följande:

  1. En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett resultat av institutets vinst vid försäljning.

  2. Om institutet är originator för en värdepapperisering, nettovinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning till positionerna i värdepapperiseringen.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som anges i punkt 1 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 33 Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna skuldförbindelser

1.Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster:

  1. Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet förväntade kassaflöden.

  2. Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets egen kreditvärdighet.

  3. Vinster och förluster i verkligt värde avseende institutets derivatskulder som härrör från förändringar i institutets egen kreditrisk.

Förordning (EU) 2019/876

2.Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institutets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör från motpartsrisk.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

  2. Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdighet.

  3. Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.

  4. Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till marknadsvärde eller nominellt värde.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad som avses i punkt 3 c.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 34 Ytterligare värdejusteringar

Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterligare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

Artikel 34 Ytterligare värdejusteringar

1.23Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterligare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.24Genom undantag från punkt 1 får instituten i exceptionella fall, som ska fastställas genom ett yttrande från EBA i enlighet med punkt 3, minska de totala ytterligare värdejusteringarna vid beräkningen av det totala belopp som ska dras från kärnprimärkapitalet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.25För att kunna avge det yttrande som avses i punkt 2 ska EBA övervaka marknadsförhållandena för att bedöma om det rör sig om ett exceptionellt fall och, om så är fallet, omedelbart underrätta kommissionen om detta.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.26EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de indikatorer och villkor som EBA kommer att utgå från vid fastställandet av de exceptionella fall som avses i punkt 2 och för att specificera minskningen av de totala aggregerade ytterligare värdejusteringar som avses i den punkten.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 juli 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 35 Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skulder som bokförts till verkligt värde.

Avsnitt 3 Avdrag från poster i kärnprimärkapital, undantag och alternativ
Underavsnitt 1 Avdrag från poster i kärnprimärkapital
Artikel 36 Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1.Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av följande:

  1. Förluster för innevarande räkenskapsår.

  2. Immateriella tillgångar, med undantag för försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte påverkas negativt av ett instituts resolution, insolvens eller likvidation.

  3. Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.

  4. Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar riskvägd exponering med hjälp av internmetoden.

  5. De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets balansräkning.

  6. Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnprimärkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapitalinstrument som institutet har en faktisk eller villkorad förpliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

  7. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.

  8. Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt innehav i dessa enheter.

  9. Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

  10. Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt primärkapital.

  11. Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kraven för 1.250 % riskvikt, om institutet drar av detta exponeringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1.250 %:

    1. Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella sektorn.

    2. Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna 244.1 b, 245.1 b och 253.

    3. Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med artikel 379.3.

    4. Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fastställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med artikel 153.8.

    5. Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med artikel 155.4.

  12. Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.

  13. Tillämplig summa av otillräcklig täckning för nödlidande exponeringar.

  14. För ett minimivärdebaserat åtagande som avses i artikel 132c.2, det belopp med vilket det aktuella marknadsvärdet av de andelar eller aktier i det minimivärdebaserade åtagandets underliggande fonder är lägre än det minimivärdebaserade åtagandets befintliga värde och för vilket institutet hittills inte har medräknat en minskning av kärnprimärkapitalposterna.

Förordning (EU) 2019/876

1.27Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av följande:

  1. Förluster för innevarande räkenskapsår.

  2. Immateriella tillgångar, med undantag för försiktigt värderade programvarutillgångar vilkas värde inte påverkas negativt av ett instituts resolution, insolvens eller likvidation.

  3. Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.

  4. I tillämpliga fall, IRB-underskottet beräknat i enlighet med artikel 159, om institutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp med hjälp av den metod som bygger på intern riskklassificering (internmetoden).

  5. De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets balansräkning.

  6. Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnprimärkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapitalinstrument som institutet har en faktisk eller villkorad förpliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

  7. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.

  8. Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt innehav i dessa enheter.

  9. Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

  10. Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt primärkapital.

  11. Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kraven för 1.250 % riskvikt, om institutet drar av detta exponeringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1.250 %:

    1. Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella sektorn.

    2. Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna 244.1 b, 245.1 b och 253.

    3. Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med artikel 379.3.

    4. Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fastställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med artikel 153.8.

    5. [utgått]

    6. exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond som tilldelas en riskvikt på 1 250 % i enlighet med artikel 132.2 andra stycket.

  12. Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.

  13. Tillämplig summa av otillräcklig täckning för nödlidande exponeringar.

  14. För ett minimivärdebaserat åtagande som avses i artikel 132c.2, det belopp med vilket det aktuella marknadsvärdet av de andelar eller aktier i det minimivärdebaserade åtagandets underliggande fonder är lägre än det minimivärdebaserade åtagandets befintliga värde och för vilket institutet hittills inte har medräknat en minskning av kärnprimärkapitalposterna.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt 1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed sammanhängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66 a, c och d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från följande poster i kapitalbasen:

  1. Kärnprimärkapitalposter.

  2. Övrigt primärkapital.

  3. Supplementärkapitalposter.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4.EBA ska utarbeta ett förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt 1 b, inbegripet väsentligheten av negativa värdeeffekter som inte ger upphov till några tillsynsmässiga hänsyn.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juni 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

5.28Endast i syfte att beräkna den tillämpliga summan av otillräcklig täckning för nödlidande exponeringar i enlighet med punkt 1 m i denna artikel ska, med avvikelse från artikel 47c och efter att ha underrättat den behöriga myndigheten, den tillämpliga summan av otillräcklig täckning för nödlidande exponeringar som förvärvats av en specialiserad skuldomstrukturerare vara noll. Det undantag som anges i detta stycke ska tillämpas på individuell nivå och, när det gäller grupper där alla institut är kvalificerade som specialiserade skuldomstrukturerare, på gruppnivå.

I denna punkt avses med specialiserad skuldomstrukturerare ett institut som under det föregående räkenskapsåret uppfyllde samtliga följande villkor på både individuell nivå och gruppnivå:

  1. Institutets huvudsakliga verksamhet utgörs av köp, förvaltning och omstrukturering av nödlidande exponeringar i enlighet med en tydlig och effektiv intern beslutsprocess som genomförs av dess ledningsorgan.

  2. Det redovisade värdet, mätt utan hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar av egna utgivna lån, överstiger inte 15 % av dess totala tillgångar.

  3. Minst 5 % av det redovisade värdet, mätt utan hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar av egna utgivna lån, utgör en fullständig eller partiell refinansiering av eller en justering av relevanta villkor för de förvärvade nödlidande exponeringarna som är kvalificerad som en anståndsåtgärd i enlighet med artikel 47b.

  4. Det totala värdet av institutets tillgångar överstiger inte 20 miljarder EUR.

  5. Institutet upprätthåller fortlöpande en stabil nettofinansieringskvot på minst 130 %.

  6. Institutets avistainlåning överstiger inte 5 % av institutets totala skulder.

Den specialiserade skuldomstruktureraren ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om ett eller flera av de villkor som anges i andra stycket inte längre är uppfyllda. De behöriga myndigheterna ska minst en gång om året underrätta EBA om hur denna punkt tillämpas av institut som står under deras tillsyn.

EBA ska upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över specialiserade skuldsanerare. EBA ska övervaka de specialiserade skuldsanerarnas verksamhet och senast den 31 december 2028 till kommissionen rapportera om resultaten av denna övervakning och, när så är lämpligt, ge kommissionen råd om huruvida villkoren för att kvalificera sig som specialiserad skuldomstrukturerare är tillräckligt riskbaserade och lämpliga för att gynna andrahandsmarknaden för nödlidande lån, och bedöma om ytterligare villkor är nödvändiga.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 37 Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella tillgångar på följande sätt:

  1. Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar.

  2. Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav.

  3. Det belopp som ska dras av ska minskas med beloppet för den redovisningsmässiga omvärdering av dotterföretagens immateriella tillgångar som är en följd av den konsolidering av dotterföretag som kan hänföras till andra personer än de företag som ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 38 Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

1.Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som måste dras av i enlighet med denna artikel.

2.Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3.Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet får minskas med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

  1. Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder.

  2. De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skatteskulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skattemyndighet och avseende samma skattesubjekt.

4.Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som används i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna skatteskulder som minskar den summa av immateriella tillgångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras av.

5.Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt punkt 4 ska fördelas på

  1. uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som inte dras av i enlighet med artikel 48.1,

  2. alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.

Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i leden a och b.

Artikel 39 För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till tidigare år och uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet

1.Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre avdelning II:

  1. För stora skatteinbetalningar för innevarande år.

  2. Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vilket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet.

2.Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skattefordringar som har uppkommit före den 23 november 2016 och som är en följd av temporära skillnader, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institutets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drabbas av likvidering eller insolvens.

  2. Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lagstiftningen eller för ett annat företag som är föremål för gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdelning II.

  3. Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 40 Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättningarna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som avses i del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 3.

Artikel 41 Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

1.Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmånsbestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

  1. summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar, och

  2. summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensionsplanen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har gett tillstånd till detta.

De tillgångar som används för att minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den förmånsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt 1 b.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 42 Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

  1. Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

  2. Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen.

  3. Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärkapitalinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

    1. De långa och de korta positionerna ingår i samma underliggande index.

    2. Såväl de långa som de korta positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 43 Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstrument som har givits ut av enheten.

  2. Institutet har nära förbindelser med enheten och äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten.

  3. Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den sammanställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

Artikel 44 Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i enlighet med följande:

  1. Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.

  2. Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som innehav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 45 Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och i, i enlighet med följande bestämmelser:

  1. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

    1. Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

  2. De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen mot kapitalinstrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 46 Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

1.Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för institutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av följande på kärnprimärkapitalposterna:

    1. Artiklarna 32–35.

    2. Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår ur temporära skillnader.

    3. Artiklarna 44 och 45.

  2. Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

1.29Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för institutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av följande på kärnprimärkapitalposterna:

    1. Artiklarna 32–35.

    2. Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k vi, l, m och n, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader.

    3. Artiklarna 44 och 45.

  2. Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas. Instituten ska fastställa beloppet för varje kärnprimärkapitalinstrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

  2. Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa beloppet för varje kärnprimärkapitalinstrument som är riskvägt i enlighet med punkt 4 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

  2. Den del som härrör från beräkningen i led b i punkt 3.

Artikel 47 Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45 samt underavsnitt 2.

Artikel 47a Nödlidande exponeringar

1.Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska exponering innefatta vilken som helst av följande poster, förutsatt att de inte ingår i institutets handelslager:

  1. Ett skuldinstrument inbegripet ett räntebärande värdepapper, ett lån, ett förskott och en avistainlåning.

  2. Ett låneåtagande, en utställd finansiell garanti eller annat åtagande, oavsett om det är återkalleligt eller oåterkalleligt, med undantag för outnyttjade kreditmöjligheter som kan annulleras villkorslöst när som helst och utan uppsägningstid, eller som medger automatisk annullering på grund av försämring av låntagarens kreditvärdighet.

Förordning (EU) 2019/630

2.Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska ett skuldinstruments exponeringsvärde vara dess redovisade värde utan hänsyn till specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105, belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m, andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till exponeringen eller partiella avskrivningar som institutet gjort sedan den senaste gången exponeringen klassificerades som nödlidande.

Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska exponeringsvärdet av ett skuldinstrument som förvärvades till ett pris som är lägre än det belopp som gäldenären är skyldig inkludera skillnaden mellan inköpspriset och det belopp som gäldenären är skyldig.

Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska exponeringsvärdet för ett låneåtagande, en utställd finansiell garanti eller något annat ingånget åtagande som avses i punkt 1 b i den här artikeln vara dess nominella värde, vilket ska representera institutets maximala exponering mot kreditrisk utan hänsyn till eventuella betalda eller obetalda kreditriskskydd. Det nominella värdet av ett låneåtagande ska vara det outnyttjade belopp som institutet åtagit sig att låna ut och det nominella värdet av en utställd finansiell garanti ska vara det högsta belopp som enheten skulle kunna behöva betala om garantin utnyttjades.

I det nominella värde som avses i tredje stycket i denna punkt ska ingen hänsyn tas till specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105, belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m eller andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till exponeringen.

Förordning (EU) 2019/630

3.Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska följande exponeringar klassificeras som nödlidande:

  1. En exponering för vilken ett fallissemang anses ha inträffat i enlighet med artikel 178.

  2. En exponering som anses nedskriven i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.

  3. En exponering under prövning enligt punkt 7, om ytterligare anståndsåtgärder beviljas eller om exponeringen varit förfallen till betalning sedan mer än 30 dagar.

  4. En exponering i form av ett åtagande som, om det utnyttjades eller på annat sätt användes, sannolikt inte skulle betalas tillbaka till fullo utan att säkerheten måste realiseras.

  5. En exponering i form av en finansiell garanti som sannolikt kommer att utnyttjas av den garanterade parten, inbegripet om den underliggande garanterade exponeringen uppfyller kriterierna för att betraktas som nödlidande.

Vid tillämpning av led a gäller att om ett institut har exponeringar i balansräkningen mot en viss gäldenär vilka är förfallna till betalning sedan mer än 90 dagar och motsvarar mer än 20 % av alla exponeringar i balansräkningen mot den gäldenären, ska alla exponeringar i och utanför balansräkningen mot den gäldenären betraktas som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

4.Exponeringar som inte varit föremål för en anståndsåtgärd ska upphöra att klassificeras som nödlidande vid tillämpning av artikel 36.1 m om alla följande villkor är uppfyllda:

  1. Exponeringen uppfyller de avslutskriterier som tillämpas av institutet för upphörande av klassificering som nedskriven i enlighet med tillämpliga redovisningsregler och av klassificeringen som fallerad i enlighet med artikel 178.

  2. Gäldenärens situation har förbättrats i en sådan utsträckning att institutet är övertygat om att det är sannolikt att fullständig återbetalning i tid kommer att ske.

  3. Gäldenären är inte skyldig något belopp som är förfallet till betalning sedan mer än 90 dagar.

Förordning (EU) 2019/630

5.Klassificeringen av en nödlidande exponering som en anläggningstillgång som innehas för försäljning i enlighet med tillämpliga redovisningsregler ska inte upphöra att klassificeras som nödlidande exponering vid tillämpning av artikel 36.1 m.

Förordning (EU) 2019/630

6.Nödlidande exponeringar som är föremål för anståndsåtgärder ska upphöra att klassificeras som nödlidande vid tillämpning av artikel 36.1 m om alla följande villkor är uppfyllda:

  1. Exponeringarna är inte längre i en sådan situation att de kan klassificeras som nödlidande enligt punkt 3.

  2. Minst ett år har gått sedan den dag då anståndsåtgärderna beviljades eller den dag då exponeringarna klassificerades som nödlidande, beroende på vilken som infaller senast.

  3. Det finns inga belopp som är förfallna till betalning efter anståndsåtgärderna, och institutet anser på grundval av en analys av gäldenärens finansiella situation att sannolikheten för fullständig återbetalning i tid är tillräckligt stor.

Fullständig återbetalning i tid får anses sannolik om gäldenären utfört regelbundna återbetalningar i tid av belopp som motsvarar något av följande:

  1. Det belopp som var förfallet till betalning innan anståndsåtgärden beviljades, om förfallna belopp förekom.

  2. Det belopp som skrivits av enligt den beviljade anståndsåtgärden, om inga förfallna belopp förekom.

Förordning (EU) 2019/630

7.Om en nödlidande exponering har upphört att klassificeras som nödlidande enligt punkt 6 ska en sådan exponering vara under prövning till dess att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Minst två år har gått sedan den dag då den exponering som omfattas av en anståndsåtgärd omklassificerades till presterande.

  2. Regelbundna betalningar i tid har gjorts under åtminstone halva den period då exponeringen är under prövning, vilket har resulterat i att en betydande del av de totala kapital- eller räntebeloppet betalats.

  3. Ingen av exponeringarna mot gäldenären är förfallen till betalning sedan mer än 30 dagar.

Förordning (EU) 2019/630

Artikel 47b Anståndsåtgärder

1.Anståndsåtgärd är en eftergift från ett instituts sida till en gäldenär vars finansiella situation har eller sannolikt kommer att få svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden. En eftergift kan innebära en förlust för långivaren och ska avse någon av följande åtgärder:

  1. En ändring av villkoren i en skuldförbindelse, om en sådan ändring inte skulle ha beviljats om gäldenären inte fått svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.

  2. En fullständig eller partiell refinansiering av en skuldförbindelse, om en sådan refinansiering inte skulle ha beviljats om gäldenären inte fått svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.

Förordning (EU) 2019/630

2.Åtminstone följande situationer ska anses vara anståndsåtgärder:

  1. Nya avtalsvillkor är förmånligare för gäldenären än de tidigare avtalsvillkoren, om gäldenären har eller sannolikt kommer att få svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.

  2. Nya avtalsvillkor är förmånligare för gäldenären än de avtalsvillkor som samma institut erbjöd gäldenärer med liknande riskprofil vid samma tidpunkt, om gäldenären har eller sannolikt kommer att få svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.

  3. Exponeringen enligt de ursprungliga avtalsvillkoren klassificerades som nödlidande före ändringen av avtalsvillkoren eller skulle ha klassificerats som nödlidande om avtalsvillkoren inte hade ändrats.

  4. Åtgärden resulterar i att skuldförbindelsen helt eller delvis upphävs.

  5. Institutet godkänner tillämpningen av klausuler som ger gäldenären rätt att ändra avtalsvillkoren, och exponeringen klassificerades som nödlidande före tillämpningen av dessa klausuler eller skulle ha klassificerats som nödlidande om dessa klausuler inte hade tillämpats.

  6. Vid eller nära den tidpunkt då lånet beviljades betalade gäldenären av kapitalbelopp eller ränta på en annan skuldförbindelse hos samma institut som klassificerades som en nödlidande exponering eller skulle ha klassificerats som nödlidande om dessa betalningar inte hade gjorts.

  7. Ändringen av avtalsvillkoren inbegriper återbetalningar som gjorts genom att säkerheter tagits i besittning, om sådana ändringar utgör en eftergift.

Förordning (EU) 2019/630

3.Följande omständigheter är indikatorer på att anståndsåtgärder kan ha antagits:

  1. Det ursprungliga avtalet har varit förfallet till betalning sedan mer än 30 dagar minst en gång under tremånadersperioden före ändringarna av avtalet, eller skulle ha varit förfallet sedan mer än 30 dagar om inga ändringar hade gjorts.

  2. Vid eller nära den tidpunkt då kreditavtalet ingicks betalade gäldenären av kapital- eller räntebelopp på en annan skuldförbindelse hos samma institut som varit förfallen till betalning sedan 30 dagar minst en gång under den tremånadersperiod som föregick beviljandet av en ny skuld.

  3. Institutet godkänner tillämpningen av klausuler som ger gäldenären rätt att ändra avtalsvillkoren, och exponeringen har varit förfallen till betalning sedan 30 dagar eller skulle ha varit förfallen till betalning sedan 30 dagar om dessa klausuler inte hade tillämpats.

Förordning (EU) 2019/630

4.Vid tillämpning av denna artikel ska en gäldenärs svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden bedömas på gäldenärsnivå, med beaktande av alla juridiska personer i gäldenärens grupp som omfattas av redovisningen på konsoliderad gruppnivå och de fysiska personer som kontrollerar gruppen.

Förordning (EU) 2019/630

Artikel 47c Avdrag för nödlidande exponeringar

1.Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska instituten separat för varje nödlidande exponering fastställa det tillämpliga belopp av otillräcklig täckning som ska dras av från kärnprimärkapitalposter genom att subtrahera det belopp som fastställs i led b i den här punkten från det belopp som fastställs i led a i den här punkten, om det belopp som avses i led a överstiger det belopp som avses i led b.

  1. Summan av

    1. den delen av varje nödlidande exponering, om sådan finns, multiplicerad med den tillämpliga faktor som avses i punkt 2,

    2. den säkrade delen av varje nödlidande exponering, om sådan finns, multiplicerad med den tillämpliga faktor som avses i punkt 3.

  2. Summan av följande poster, under förutsättning att de avser samma nödlidande exponering:

    1. Särskilda kreditriskjusteringar.

    2. Ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105.

    3. Andra reduceringar av kapitalbasen.

    4. För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp med hjälp av internmetoden, det absoluta värdet av de belopp som dragits av enligt artikel 36.1 d som rör nödlidande exponeringar, där det absoluta värdet för varje nödlidande exponering fastställs genom att de belopp som dragits av enligt artikel 36.1 d multipliceras med den förväntade förlustens bidrag för den nödlidande exponeringen till de totala förväntade förlusterna för fallerade eller icke-fallerade exponeringar, beroende på vad som är tillämpligt.

    5. Om en nödlidande exponering förvärvats till ett lägre pris än det belopp som gäldenären är skyldig, skillnaden mellan förvärvspriset och det belopp som gäldenären är skyldig.

    6. Belopp som institutet har skrivit av sedan exponeringen klassificerades som nödlidande.

Den säkrade delen av en nödlidande exponering är den del av exponeringen som vid beräkningen av kapitalbaskraven enligt del tre avdelning II anses vara täckt genom betalt kreditriskskydd eller obetalt kreditriskskydd eller genom fullt och fullständigt säkerställd fastighetsutlåning.

Den osäkrade delen av en nödlidande exponering motsvarar skillnaden, om sådan finns, mellan värdet av den exponering som avses i artikel 47a.1 och den säkrade delen av exponeringen, om sådan finns.

Förordning (EU) 2019/630

2.Vid tillämpningen av punkt 1 a i ska följande faktorer gälla:

  1. 0,35 för den osäkrade delen av en nödlidande exponering ska gälla under perioden mellan den första och den sista dagen av det tredje året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  2. 1 för den osäkrade delen av en nödlidande exponering ska gälla från och med den första dagen av det fjärde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

3.Vid tillämpningen av punkt 1 a ii ska följande faktorer gälla:

  1. 0,25 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det fjärde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  2. 0,35 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det femte året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  3. 0,55 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det sjätte året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  4. 0,70 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom enligt del tre avdelning II eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det sjunde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  5. 0,80 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom annat betalt eller obetalt kreditriskskydd enligt del tre avdelning II ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det sjunde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  6. 0,80 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom enligt del tre avdelning II eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  7. 1 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom annat betalt eller obetalt kreditriskskydd enligt del tre avdelning II ska tillämpas från och med den första dagen av det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  8. 0,85 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom enligt del tre avdelning II eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det nionde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

  9. 1 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom enligt del tre avdelning II eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 ska tillämpas från och med den första dagen av det tionde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

4.Med avvikelse från punkt 3 i denna artikel ska följande faktorer tillämpas för den del av den nödlidande exponeringen som garanteras eller försäkras av ett officiellt exportkreditorgan eller garanteras eller motgaranteras av en godtagbar tillhandahållare som avses i artikel 201.1 a–e, där dessa osäkrade exponeringar skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2:

  1. 0 för den säkrade delen av den nödlidande exponeringen ska tillämpas under perioden mellan ett och sju år efter det att den klassificerats som nödlidande.

  2. 1 för den säkrade delen av den nödlidande exponeringen ska tillämpas från och med den första dagen av det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

Förordning (EU) 2020/873

4.30Med avvikelse från punkt 3 i denna artikel ska följande faktorer tillämpas för den del av den nödlidande exponeringen som garanteras eller motgaranteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd som avses i artikel 201.1 a–e, där dessa osäkrade exponeringar skulle åsättas en riskvikt på 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2:

  1. 0 för den säkrade delen av den nödlidande exponeringen ska tillämpas under perioden mellan ett och sju år efter det att den klassificerats som nödlidande.

  2. 1 för den säkrade delen av den nödlidande exponeringen ska tillämpas från och med den första dagen av det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande, såvida inte den godtagbara tillhandahållaren av kreditriskskydd har åtagit sig att fullgöra alla gäldenärens betalningsskyldigheter gentemot institutet fullständigt och i enlighet med den ursprungliga avtalade betalningsplanen, i vilket fall en faktor 0 för den säkrade delen av den nödlidande exponeringen ska tillämpas.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4a.31Med avvikelse från punkt 3 ska den del av den nödlidande exponeringen som garanteras eller försäkras av ett officiellt exportkreditorgan inte omfattas av kraven i denna artikel.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.EBA ska bedöma den spännvidd av metoder som tillämpas för värdering av säkrade nödlidande exponeringar och får utarbeta riktlinjer för att fastställa en gemensam metod, inbegripet möjliga minimikrav för omvärdering när det gäller tidpunkter och ad hoc-metoder, för tillsynsvärdering av godtagbara former av betalt eller obetalt kreditriskskydd, i synnerhet när det gäller antaganden som hänför sig till möjligheterna till återvinning respektive ianspråktagande av säkerhet. Dessa riktlinjer får också innehålla en gemensam metod för att fastställa den säkrade delen av en nödlidande exponering, enligt vad som avses i punkt 1.

Dessa riktlinjer ska utfärdas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/630

6.Med avvikelse från punkt 2 gäller att om en exponering har, mellan ett och två år efter exponeringens klassificering som nödlidande, beviljats en anståndsåtgärd ska den faktor som är tillämplig i enlighet med punkt 2 den dag då anståndsåtgärden beviljas vara tillämplig under ytterligare ett år.

Med avvikelse från punkt 3 gäller att om en exponering har, mellan två och sex år efter exponeringens klassificering som nödlidande, beviljats en anståndsåtgärd ska den faktor som är tillämplig enligt punkt 3 den dag då anståndsåtgärden beviljas vara tillämplig under ytterligare ett år.

Denna punkt ska endast tillämpas för den första anståndsåtgärd som beviljas efter det att exponeringen har klassificerats som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

Underavsnitt 2 Undantag från och alternativ till avdrag från Kärnprimärkapitalposter
Artikel 48 Tröskelvärden för undantag från avdrag från kärnprimärkapitalposter

1.Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden a och b i denna punkt som sammantaget uppgår till högst det tröskelbelopp som avses i punkt 2:

  1. Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter, beräknade med tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader.

  2. om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enheter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter, beräknas med tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader.

1.32Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden a och b i denna punkt som sammantaget uppgår till högst det tröskelbelopp som avses i punkt 2:

  1. Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter, beräknade med tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–h, k ii–k vi, l, m och n, exklusive uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader.

  2. om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enheter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter, beräknas med tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–h, k ii–k vi, l, m och n, exklusive uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med det procenttal som avses i led b i denna punkt.

  1. Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har tillämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för undantag som anges i den här artikeln.

  2. 17,65 %.

3.Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

  1. Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter.

  2. Summan av följande:

    1. Det belopp som avses i a.

    2. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter.

Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel som avses i första stycket.

4.Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

Artikel 49 Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller institutionella skyddssystem tillämpas

1.Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e i denna punkt är uppfyllda:

  1. Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.

  2. Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderholdingföretag eller institut som har innehavet.

  3. Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i förväg.

  4. De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det tillstånd som avses i led c och under en längre fortlöpande period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvaltning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är tillräcklig.

  5. Innehaven i enheten tillhör något av följande:

    1. Moderinstitutet.

    2. Det finansiella moderholdingföretaget.

    3. Det blandade finansiella moderholdingföretaget.

    4. Institutet.

    5. Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

2.Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separering av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs.

Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

Denna punkt ska inte tillämpas vid beräkning av kapitalbasmedel enligt kraven som fastställs i artiklarna 92a och 92b, som ska beräknas i enlighet med den ram för avdrag som fastställs i artikel 72e.4.

Denna punkt ska inte tillämpas på de avdrag som anges i artikel 72e.5.

Förordning (EU) 2022/2036

3.De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapitalbasen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall:

  1. Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och villkoren i leden i–v är uppfyllda.

    1. Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7.

    2. De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i enlighet med artikel 113.7.

    3. Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda.

    4. Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet upprättas en sammanställd balansräkning enligt artikel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräkning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmelserna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden anpassar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller förordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den sammanställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggregerade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen. Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga myndigheterna med den frekvens som fastställs i tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 430.7.

    5. De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggregerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efterlevnaden av dessa krav i enlighet med artikel 430. Inom ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska enheter som inte är medlemmar av den institutionella skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssystemet och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkningen.

  2. Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i led a i–v är uppfyllda.

Förordning (EU) 2019/876

4.Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punkterna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

4.33Innehav för vilka avdrag inte görs i enlighet med punkt 1 ska räknas som exponeringar och ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2.

Innehav för vilka avdrag inte görs i enlighet med punkt 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas en riskvikt på 100 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.Om ett institut tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som beräknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

6.För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 Esma genom den gemensamma kommittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

Avsnitt 4 Kärnprimärkapital
Artikel 50 Kärnprimärkapital

Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna 32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i artiklarna 48, 49 och 79.

Kapitel 3 Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Avsnitt 1 Övrigt primärkapital och primärkapitaltillskott
Artikel 51 Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av

  1. kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda,

  2. överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter.

Artikel 52 Primärkapitaltillskott

1.Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltillskott, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.

  2. Instrumenten innehas inte av någon av följande:

    1. institutet eller dess dotterföretag, eller

    2. ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

  3. Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.

  4. Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstrument i händelse av institutets insolvens.

  5. Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti som ökar förmånsrätten för

    1. institutet eller dess dotterföretag,

    2. institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

    3. det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterföretag,

    4. det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag,

    5. det blandade finansiella holdingföretaget och dess dotterföretag,

    6. varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v.

  6. Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtalsmässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation.

  7. Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa in dem.

  8. Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om förtida inlösen, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.

  9. Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om villkoren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är uppfyllda.

  10. De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle kunna lösas in, eller återköpas, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

  11. Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått, att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran om inlösen eller återköp av instrumenten.

  12. Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:

    1. Den betalas ut från utdelningsbara medel.

    2. Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

    3. De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institutet full bestämmanderätt att när som helst ställa in betalning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan begränsning använda sådana inställda betalningsmedel för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.

    4. Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från institutets sida.

    5. Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

  13. Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skulder överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lagstiftning.

  14. De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att instrumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa.

  15. De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.

  16. Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

    Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

  17. Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

  18. Instrumenten omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital eller supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning att dessa likställs.

Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som kärnprimärkapitalsinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. form och art för incitament till inlösen,

  2. arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,

  3. förfaranden och tidpunkter för att

    1. fastställa att en utlösande händelse har inträffat,

    2. skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,

  4. egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra institutets rekapitalisering,

  5. användning av specialföretag för indirekt utgivning av kapitalbasinstrument.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 53 Restriktioner avseende inställda utdelningar på primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna hindra institutets rekapitalisering

Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de bestämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte innehålla följande:

  1. Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärkapitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument.

  2. Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa primärkapitaltillskott.

  3. En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för övrigt omfattas av någon sådan skyldighet.

Artikel 54 Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1.Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmelser gälla för primärkapitaltillskott:

  1. En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelationen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera av följande:

    1. 5,125 %;

    2. En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

  2. Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses i led a.

  3. Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges antingen

    1. en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp som får konverteras, eller

    2. ett intervall inom vilket instrumenten kommer att konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

  4. Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande belopp:

    1. Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid insolvens eller likvidation av institutet.

    2. Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller återköp av instrumentet.

    3. De utdelningar som gjorts på instrumentet.

  5. Om primärkapitaltillskottinstrumenten har emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland ska den utlösande tröskel på 5,125 % eller högre som avses i led a beräknas enligt det tredjelandets nationella rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten, förutsatt att den behöriga myndigheten efter att ha samrått med EBA konstaterar att bestämmelserna minst motsvarar de krav som uppställs i denna artikel.

Förordning (EU) 2019/876

2.Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltillskott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

3.Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärkapitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

4.Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande:

  1. Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %.

  2. Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

5.När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra följande:

  1. Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.

  2. Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.

  3. Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned instrumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna artikel.

6.Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konverterar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tidpunkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltillskott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärkapitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse inträffar.

7.Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konverterar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller bestämmelser i avtal.

Artikel 55 Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1 inte längre är uppfyllda, gäller att

  1. instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett primärkapitaltillskott,

  2. den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

Avsnitt 2 Avdrag från övrigt primärkapital
Artikel 56 Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande:

  1. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

  2. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.

  3. Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

  4. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar.

  5. Summan av de poster som måste dras av från supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 66 och som överstiger institutets supplementärkapitalposter.

  6. Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträckning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller förluster.

Artikel 57 Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

  1. Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärkapitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas i handelslagret eller båda innehas utanför handelslagret.

  2. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna primärkapitaltillskott i dessa index.

  3. Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

    1. De långa och korta positionerna ingår i samma underliggande index.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 58 Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c och d, i enlighet med följande:

  1. Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval av bruttovärdet av långa positioner.

  2. Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 59 Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i enlighet med följande:

  1. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

    1. Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

  2. De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen mot kapitalinstrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 60 Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

1.Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

    3. artiklarna 44 och 45.

  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

1.34Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–g, k ii–k vi, l, m och n, exklusive uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader,

    3. artiklarna 44 och 45.

  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Institutet ska fastställa beloppet för varje primärkapitaltillskott som ska dras av enligt punkt 1 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

  2. Den andel av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav som representeras av varje primärkapitaltillskott som innehas.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii, får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa beloppet för varje primärkapitaltillskott som är riskvägd i enlighet med punkt 4 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

  2. Den del som härrör från beräkningen i led b i punkt 3.

Avsnitt 3 Övrigt primärkapital för Kapitaltäckningsändamål
Artikel 61 Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79.

Kapitel 4 Supplementärkapital

Avsnitt 1 Supplementärkapitalposter och -instrument
Artikel 62 Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av

  1. kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren som fastställs i artikel 63 är uppfyllda och i den utsträckning som närmare anges i artikel 64,

  2. överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,

  3. generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatteeffekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med avdelning II kapitel 2,

  4. positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resultatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till 0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med avdelning II kapitel 3.

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärkapitalposter eller övrigt primärkapital.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 62 Supplementärkapitalposter35

Supplementärkapitalposter ska utgöras av

  1. kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren som fastställs i artikel 63 är uppfyllda och i den utsträckning som närmare anges i artikel 64,

  2. överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,

  3. generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatteeffekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med avdelning II kapitel 2,

  4. i tillämpliga fall, IRB-överskottet brutto exklusive skatteeffekter, beräknat i enlighet med artikel 159, på upp till 0,6 % av de riskvägda exponeringsbeloppen beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3.

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärkapitalposter eller övrigt primärkapital.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 63 Supplementärkapitalinstrument

Kapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:

  1. Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.

  2. Instrumenten innehas inte av någon av följande:

    1. institutet eller dess dotterföretag, eller

    2. ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i företaget.

  3. Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.

  4. Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är efterställd alla fordringar som härrör från kvalificerade skuldinstrument.

  5. Instrumenten är utan säkerhet eller är inte föremål för en garanti som ökar förmånsrätten för fordringarna, vilken lämnats av

    1. institutet eller dess dotterföretag,

    2. institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

    3. det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterföretag,

    4. holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag,

    5. det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dotterföretag,

    6. varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v.

  6. Instrumenten omfattas inte av några arrangemang som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordringarna på instrumenten.

  7. Instrumentens ursprungliga löptid är minst fem år.

  8. De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.

  9. Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om återbetalning i förväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.

  10. Instrumenten får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren som fastställs i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är uppfyllda.

  11. De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle kunna köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

  12. De bestämmelser som reglerar instrumenten ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation.

  13. Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

  14. Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

    Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

  15. Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

  16. Instrumenten omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.

Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som supplementärkapitalinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 64 Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

1.Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på mer än fem år ska till hela sitt värde räknas som supplementärkapitalposter.

Förordning (EU) 2019/876

2.I vilken grad supplementärkapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av sin löptid ska beräknas genom att resultatet av den beräkning som avses i led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

  1. Instrumentens bokförda värde den första dagen av den avtalade löptidens sista femårsperiod, dividerat med antal dagar under denna period.

  2. Antalet återstående dagar av instrumentens återstående avtalade löptid.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 65 Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda gäller att

  1. instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett supplementärkapitalinstrument,

  2. överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som supplementärkapitalposter.

Avsnitt 2 Avdrag från Supplementärkapitalposter
Artikel 66 Avdrag från supplementärkapitalposter

Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter:

  1. Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplementärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

  2. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.

  3. Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

  4. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i färre än fem arbetsdagar.

  5. Summan av de poster som måste dras av från kvalificerade skuldposter enligt artikel 72e och som överstiger institutets kvalificerade skuldposter.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 67 Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

  1. Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

  2. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna supplementärkapitalinstrument i dessa index.

  3. Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementärkapitalinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande index.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

Artikel 68 Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c och d, i enlighet med följande bestämmelser:

  1. Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på grundval av bruttovärdet av långa positioner.

  2. Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som innehav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 69 Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och d, i enlighet med följande:

  1. Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

    1. Förfallodagen för den korta positionen är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för den långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

  2. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 70 Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

1.Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader, och

    3. artiklarna 44 och 45,

  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

1.36Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–g, k ii–k vi, l, m och n, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader,

    3. artiklarna 44 och 45,

  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av från varje supplementärkapitalinstrument som ska dra av enligt punkt 1 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denna punkt:

  1. Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

  2. Den andel av totala summan av direkta, indirekta och syntetiska innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav som representeras av varje supplementärkapitalinstrument som innehas.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa det belopp av varje kapitalbasinstrument som är riskvägt enligt punkt 4 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

  2. Den del som härrör från beräkningen i led b i punkt 3.

Avsnitt 3 Supplementärkapital
Artikel 71 Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets supplementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66 och efter tillämpning av artikel 79.

Kapitel 5 Kapitalbas

Artikel 72 Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital och supplementärkapital.

Kapitel 5a Kvalificerade skulder

Avsnitt 1 Kvalificerade skuldposter och skuldinstrument
Artikel 72a Kvalificerade skuldposter

1.Följande ska utgöra kvalificerade skuldposter, såvida de inte omfattas av någon av de kategorier av undantagna skulder som fastställs i punkt 2 i denna artikel, och i den utsträckning som närmare anges i artikel 72c:

  1. Kvalificerade skuldinstrument, om villkoren som fastställs i artikel 72b är uppfyllda, såvida de inte räknas som kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital eller supplementärkapitalposter.

  2. Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på minst ett år, i den utsträckning de inte räknas som supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 64.

Förordning (EU) 2019/876

2.Följande skulder ska undantas från kvalificerade skuldposter:

  1. Garanterade insättningar.

  2. Avistainlåning och kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid på mindre än ett år.

  3. Den del av kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag som överstiger den garantinivå som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU.

  4. Insättningar som skulle utgöra kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag om de inte hade gjorts genom filialer belägna utanför unionen av institut som är etablerade i unionen.

  5. Skulder med säkerhet, inbegripet säkerställda obligationer och skulder i form av finansiella instrument som används för risksäkringsändamål och som utgör en integrerad del av säkerhetsmassan, och som säkrats i enlighet med nationell rätt på liknande sätt som säkerställda obligationer, under förutsättning att alla de säkrade tillgångar som hänför sig till en säkerställd obligations säkerhetsmassa inte påverkas och förblir separerade med tillräcklig finansiering och med undantag för del av skuld med säkerhet eller en skuld för vilken säkerhet har ställts som överstiger värdet av de tillgångar, den panträtt, den företagsinteckning eller annan säkerhet som ställts för den.

  6. Skulder som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel, inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som innehas på uppdrag av fondföretag, under förutsättning att kunderna är skyddade enligt gällande insolvensrätt.

  7. Skulder som hänför sig till en förtroenderelation mellan resolutionsenheten eller något av dess dotterföretag (som förvaltare) och en annan person (som mottagare), under förutsättning att en sådan mottagare är skyddad enligt gällande insolvensrätt eller civilrätt.

  8. Skulder till institut, med undantag för skulder till enheter inom samma grupp, med en ursprunglig löptid på mindre än sju dagar.

  9. Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till

    1. system eller systemoperatörer som har betecknats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG,

    2. deltagare i system som har betecknats i enlighetmed direktiv 98/26/EG och som uppstår till följd av deltagandet i ett sådant system, eller

    3. centrala motparter från tredjeland som godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012.

  10. En skuld till någon av följande:

    1. En anställd, vad gäller inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättning som inte regleras av kollektivavtal och med undantag för den rörliga delen av ersättning till sådana risktagare med väsentlig inverkan som avses i artikel 92.2 i direktiv 2013/36/EU.

    2. En borgenär inom affärs- eller handelssektorn där skulden hänför sig till att institutet eller moderföretaget har tillhandhållits varor eller tjänster som är kritiska för institutets eller moderföretagets löpande verksamhet, däribland it-tjänster, försörjningstjänster och hyra, förvaltning och underhåll av lokaler.

    3. Skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att de skulderna är prioriterade enligt tillämplig rätt.

    4. Insättningsgarantisystem om skulden hänför sig till bidrag som ska betalas i enlighet med direktiv 2014/49/EU.

  11. Skulder som hänför sig till derivat.

  12. Skulder som hänför sig till skuldinstrument med inbäddade derivat.

Vid tillämpningen av första stycket l ska skuldinstrument som innefattar optioner om förtida inlösen vilkas utnyttjande emittenten eller innehavaren beslutar om och skuldinstrument med rörlig ränta som härletts från en allmänt använd referensränta, såsom Euribor eller Libor, inte anses vara skuldinstrument med inbäddade derivat endast på grund av dessa egenskaper.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72b Kvalificerade skuldinstrument

1.Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de uppfyller villkoren som fastställs i denna artikel och endast i den utsträckning som fastställs i denna artikel.

Förordning (EU) 2019/876

2.Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Skulderna har emitterats eller tagits upp, beroende på vad som är tillämpligt, direkt av ett institut och är fullt betalda.

  2. Skulderna ägs inte av någon av följande:

    1. Institutet eller en enhet som ingår i samma resolutionsgrupp.

    2. Ett företag i vilket institutet har ett direkt eller indirekt ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

  3. Förvärvet av äganderätten till skulderna har inte direkt eller indirekt finansierats av resolutionsenheten.

  4. Fordran på skuldernas kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är helt efterställd sådana fordringar som hänför sig till de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, det efterställningskravet ska anses vara uppfyllt i någon av följande situationer:

    1. De avtalsbestämmelser som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning.

    2. Den tillämpliga rätten anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning.

    3. Instrumenten emitteras av en resolutionsenhet som i sin balansräkning inte har några av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning som är likställda med eller har lägre prioritet än kvalificerade skuldinstrument.

  5. Skulderna är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti eller annat arrangemang som ökar förmånsrätten för

    1. institutet eller dess dotterföretag,

    2. institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

    3. varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i leden i och ii.

  6. Skulderna omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster under resolution.

  7. De bestämmelser som reglerar skulderna innehåller inget incitament för institutet att före förfallodagen köpa, lösa in eller återköpa eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, utom i de fall som avses i artikel 72c.3.

  8. Innehavarna av instrumenten kan inte lösa in skulderna före förfallodagen utom i de fall som avses i artikel 72c.2.

  9. Med förbehåll för artikel 72c.3 och 72c.4, om skulderna omfattar en eller flera optioner om återbetalning i förväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas, utom i de fall som avses i artikel 72c.2.

  10. Skulderna får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren i artiklarna 77 och 78a är uppfyllda.

  11. De bestämmelser som reglerar skulderna anger inte uttryckligen eller implicit att skulderna skulle köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av resolutionsenheten, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

  12. De bestämmelser som reglerar skulderna ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om resolutionsenheten blir insolvent eller försätts i likvidation.

  13. Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, som ska betalas på skulderna ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos resolutionsenheten eller dess moderföretag.

  14. För instrument som ges ut efter den 28 juni 2021 hänvisar den relevanta avtalsenliga dokumentationen och, i tillämpliga fall, de prospekt som avser emissionen uttryckligen till möjligheten att utöva nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 48 i direktiv 2014/59/EU.

Vid tillämpningen av första stycket a ska endast de delar av skulderna som är till fullo betalda räknas som kvalificerade skuldinstrument.

Vid tillämpning av första stycket d i denna artikel ska, i de fall där vissa av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet, bland annat på grund av att de innehas av en borgenär som har nära förbindelser till gäldenären eftersom denne är eller har varit aktieägare, i ett kontroll- eller koncernförhållande, ledamot i ledningsorganet eller är släkt med någon av dessa personer, fordringar som härrör från sådana undantagna skulder inte beaktas vid efterställningsbedömningen.

Vid tillämpning av artikel 92b ska hänvisningar till resolutionsenheten i första stycket c, k, l och m i denna punkt även förstås som hänvisningar till ett institut som är ett betydande dotterföretag till ett icke EU-baserat globalt systemviktigt institut.

Förordning (EU) 2022/2036

3.Förutom de skulder som avses i punkt 2 i denna artikel får resolutionsmyndigheten tillåta att skulder räknas som kvalificerade skuldinstrument upp till ett totalt värde som inte överstiger 3,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4, under förutsättning att

  1. alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,

  2. skulderna är likställda med de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 med undantag för sådana undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i tredje stycket i punkt 2 i denna artikel, och

  3. inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

3.37Utöver de skulder som avses i punkt 2 i denna artikel får resolutionsmyndigheten tillåta att skulder räknas som kvalificerade skuldinstrument upp till ett aggregerat värde som inte överstiger 3,5 % av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3, under förutsättning att

  1. alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,

  2. skulderna är likställda med de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 med undantag för sådana undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i tredje stycket i punkt 2 i denna artikel, och

  3. inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.Resolutionsmyndigheten får tillåta att skulderna räknas som kvalificerade skuldinstrument utöver de skulder som avses i punkt 2, under förutsättning att

  1. institutet inte har tillstånd att inkludera de skulder som avses i punkt 3 i de kvalificerade skuldposterna,

  2. alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,

  3. skulderna är likställda med eller rankas högre än de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, med undantag för de undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i punkt 2 tredje stycket i denna artikel,

  4. värdet, på institutets balansräkning, av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med eller rankas lägre än sådana skulder i ett insolvensförfarande, inte överstiger 5 % av värdet av institutets kapitalbas och kvalificerade skulder,

  5. inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

5.Resolutionsmyndigheten får endast tillåta att ett institut inkluderar skulder som avses i antingen punkt 3 eller punkt 4 som kvalificerade skuldposter.

Förordning (EU) 2019/876

6.Resolutionsmyndigheten ska samråda med den behöriga myndigheten vid bedömningen av om villkoren i denna artikel är uppfyllda.

Förordning (EU) 2019/876

7.EBA ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

  1. tillämplig form och art för indirekt finansiering av kvalificerade skuldinstrument,

  2. form och art för incitament till inlösen vid tillämpningen av de villkor som fastställs i punkt 2 första stycket led g i denna artikel samt artikel 72c.3.

Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 28.5 a och artikel 52.2 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72c Avskrivning av kvalificerade skuldinstrument

1.Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på minst ett år ska till fullo räknas som kvalificerade skuldposter.

Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på mindre än ett år ska inte räknas som kvalificerade skuldposter.

Förordning (EU) 2019/876

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar en inlösenoption för innehavaren som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag då innehavaren tidigast kan utnyttja inlösenoptionen och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

Förordning (EU) 2019/876

3.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar ett incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för emittenten som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag då emittenten tidigast kan utnyttja denna option och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

Förordning (EU) 2019/876

4.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar optioner om förtida inlösen vars utnyttjande emittenten ensam beslutar om före instrumentets ursprungligt angivna förfallodag, men om de bestämmelser som reglerar instrumentet inte innefattar incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för instrumentet före dess förfallodag och inte innefattar optioner för inlösen eller återbetalning vars utnyttjande innehavarna beslutar om, ska instrumentets förfallodag definieras som den ursprungligt angivna förfallodagen.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72d Följder av att kvalificeringsvillkoren inte längre uppfylls

Om tillämpliga villkor som fastställs i artikel 72b inte längre uppfylls i fråga om ett kvalificerat skuldinstrument ska skulderna omedelbart upphöra att räknas som kvalificerade skuldinstrument.

De skulder som avses i artikel 72b.2 får fortsätta att räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de räknas som kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72b.3 eller 72b.4.

Förordning (EU) 2019/876

Avsnitt 2 Avdrag från kvalificerade skuldposter
Artikel 72e Avdrag från kvalificerade skuldposter

1.Institut som omfattas av artikel 92a ska från kvalificerade skuldposter dra av följande:

  1. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna kvalificerade skuldinstrument, inbegripet egna skulder som det institutet kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

  2. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp resolutionsenhetens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet.

  3. Tillämpligt belopp, fastställt i enlighet med artikel 72i, av direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

  4. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar.

Förordning (EU) 2019/876

2.Vid tillämpningen av detta avsnitt ska alla instrument som likställs med kvalificerade skuldinstrument behandlas som kvalificerade skuldinstrument, med undantag för instrument som likställs med instrument som räknas som kvalificerade skulder enligt artikel 72b.3 och 72b.4.

Förordning (EU) 2019/876

3.Vid tillämpningen av detta avsnitt får instituten beräkna värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3 på följande sätt:

EU20130575_bild1_190613

där

h

= värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3,

i

= index som anger det emitterande institutet,

Hi

= det totala värdet av de kvalificerade skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3,

li

= värdet av skulder som det emitterande institutet i har inkluderat i de kvalificerade skuldposterna upp till de tak som anges i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut, och

Li

= det totala värdet av de utestående skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

Förordning (EU) 2019/876

4.Om ett moderinstitut inom EU eller ett moderinstitut i en medlemsstat som omfattas av artikel 92a har direkta, indirekta eller syntetiska innehav av kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument i ett eller flera dotterföretag som inte ingår i samma resolutionsgrupp som moderinstitutet, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet, efter att vederbörligen ha beaktat yttrandet från resolutionsmyndigheterna eller relevanta myndigheter i tredjeländer för eventuellt berörda dotterföretag, tillåta att moderinstitutet drar av sådana innehav genom att dra av ett lägre belopp som fastställs av resolutionsmyndigheten för moderinstitutet. Detta justerade belopp ska åtminstone vara likvärdigt med beloppet (m), som beräknas på följande sätt:

mi = max{0; OPi + LPi – max{0; β · [Oi + Li – max{ri · aRWAi ; wi · aLREi }]}}

där

i

= index som anger dotterföretaget,

OPi

= beloppet av kapitalbasinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderinstitutet,

LPi

= beloppet av kvalificerade skuldinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderinstitutet,

β

= procentuell andel kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderföretaget, beräknat på följande sätt:

EU20130575_art72e_bild1

Oi

= beloppet av kapitalbasen för dotterföretaget i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet med denna punkt,

Li

= beloppet av kvalificerade skulder hos dotterföretag i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet med denna punkt,

ri

= den kvot som ska tillämpas på dotterföretag i på resolutionsgruppsnivå i enlighet med artikel 92a.1 a i denna förordning och artikel 45c.3 första stycket a i direktiv 2014/59/EU eller, för dotterföretag i tredjeland, ett likvärdigt resolutionskrav som är tillämpligt på dotterföretag i i det tredjeland där det har sitt huvudkontor, i den mån kravet uppfylls med instrument som skulle anses vara kapitalbas eller kvalificerade skulder enligt denna förordning,

aRWAi

= det totala riskvägda exponeringsbeloppet för det globala systemviktiga institutets enhet i, beräknat i enlighet med artikel 92.3 med beaktande av de justeringar som anges i artikel 12a eller för dotterföretag i tredjeländer, i enlighet med tillämpliga lokala föreskrifter,

wi

= den kvot som ska tillämpas på dotterföretag i på resolutionsgruppsnivå i enlighet med artikel 92a.1 b i denna förordning och artikel 45c.3 första stycket b i direktiv 2014/59/EU eller, för dotterföretag i tredjeland, ett likvärdigt resolutionskrav som är tillämpligt på dotterföretag i i det tredjeland där det har sitt huvudkontor, i den mån kravet uppfylls med instrument som skulle anses vara kapitalbas eller kvalificerade skulder enligt denna förordning,

aLREi

= det totala exponeringsmåttet för det globala systemviktiga institutets enhet i, beräknat i enlighet med artikel 429.4 eller för dotterföretag i tredjeländer, i enlighet med tillämpliga lokala föreskrifter.

Om moderinstitutet får dra av det justerade beloppet i enlighet med första stycket ska dotterföretaget dra av mellanskillnaden mellan beloppet för innehav av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som avses i första stycket och det justerade beloppet.

Förordning (EU) 2022/2036

5.Institut och enheter som avses i artikel 1.1 b, c och d i direktiv 2014/59/EU ska från kvalificerade skuldposter dra av sina innehav av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Kapitalbasinstrumenten och de kvalificerade skuldinstrumenten innehas av ett institut eller en enhet som själv inte utgör en resolutionsenhet men som utgör ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller till en enhet i ett tredjeland som skulle vara en resolutionsenhet om den var etablerad i unionen.

  2. Det institut eller den enhet som avses i led a ska uppfylla de krav som fastställs i artikel 92b i denna förordning eller artikel 45f i direktiv 2014/59/EU.

  3. De kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som innehas av det institut eller den enhet som avses i led a emitterades av ett institut eller en enhet som avses i artikel 92b.1 i denna förordning eller i artikel 45f.1 i direktiv 2014/59/EU som själv inte utgör en resolutionsenhet och som tillhör samma resolutionsgrupp som det institut eller den enhet som avses i led a.

Genom undantag från första stycket ska innehav av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument inte dras av om institutet eller enheten som avses i första stycket a måste uppfylla det krav som avses i första stycket b på gruppnivå och det institut eller den enhet som avses i första stycket c ingår i konsolideringen av det institut eller den enhet som avses i första stycket a i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2.

Vid tillämpning av denna punkt ska hänvisningen till kvalificerade skuldposter förstås som en hänvisning till något av följande:

  1. Kvalificerade skuldposter som beaktats i syfte att uppfylla kraven i artikel 92b.

  2. Skulder som uppfyller villkoren i artikel 45f.2 a i direktiv 2014/59/EU.

Vid tillämpning av denna punkt ska hänvisningen till kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument förstås som en hänvisning till något av följande:

  1. Kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som uppfyller villkoren i artikel 92b.2 och 92b.3.

  2. Kapitalbas och skulder som uppfyller villkoren i artikel 45f.2 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2022/2036

Artikel 72f Avdrag för innehav i egna kvalificerade skuldinstrument

Vid tillämpning av artikel 72e.1 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

  1. Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.

    2. Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

  2. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

  3. Instituten får netta bruttovärdet av långa positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande index.

    2. Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72g Avdragsunderlag för kvalificerade skuldposter

Vid tillämpning av artikel 72e.1 b, c och d ska instituten dra av bruttovärdet av långa positioner med beaktande av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72h Avdrag för innehav av kvalificerade skulder i andra globalt systemviktiga instituts enheter

Institut som inte tillämpar det undantag som anges i artikel 72j ska göra de avdrag som avses i artikel 72e.1 c och d enligt följande:

  1. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

    1. Förfallodagen för den korta positionen infaller antingen samma dag, eller senare än förfallodagen för den långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år.

    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

  2. De belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper ska fastställas genom en genomlysning av den underliggande exponeringen för kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72i Avdrag av kvalificerade skulder om institutet inte har ett väsentligt innehav i globalt systemviktiga instituts enheter

1.Vid tillämpning av artikel 72e.1 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att beloppet i led a i denna punkt multipliceras med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter – där institutet inte har ett väsentligt innehav – överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–g, 36.1 k ii–k v och 36.1 l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

    3. artiklarna 44 och 45.

  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, i resolutionsenheten inte har ett väsentligt innehav.

Förordning (EU) 2019/876

1.38Vid tillämpning av artikel 72e.1 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att beloppet i led a i denna punkt multipliceras med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter – där institutet inte har ett väsentligt innehav – överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

    1. artiklarna 32–35,

    2. artikel 36.1 a–g, k ii–k vi, l, m och n, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader,

    3. artiklarna 44 och 45.

  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, i resolutionsenheten inte har ett väsentligt innehav.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar i den summa som avses i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i enlighet med punkt 1 b.

Förordning (EU) 2019/876

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla de kvalificerade skuldinstrument i en globalt systemviktiga institutsenhet som institutet innehar. Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som ska dras av enligt punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

  2. Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kvalificerat skuldinstrument som institutet innehar.

Förordning (EU) 2019/876

4.Summan av de innehav som avses i artikel 72e.1 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii i denna artikel, får inte dras av och ska åsättas den tillämpliga riskvikten i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

Förordning (EU) 2019/876

5.Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som är riskviktat enligt punkt 4 genom att multiplicera det innehav som måste riskviktas enligt punkt 4 med den andel som erhålls från den beräkning som anges i punkt 3 b.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72j Undantag för handelslagret avseende avdrag från kvalificerade skuldposter

1.Instituten får besluta att inte dra av en viss del av sina direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument, som sammanlagt och enligt det beräknade bruttobeloppet för långa positioner utgör högst 5 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av artiklarna 32–36, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Innehaven finns i handelslagret.

  2. De kvalificerade skuldinstrumenten har innehafts i högst 30 bankdagar.

Förordning (EU) 2019/876

2.Beloppen för de poster som inte dragits av enligt punkt 1 ska omfattas av kapitalbaskraven för poster i handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

3.Om innehav inte har dragits av i enlighet med punkt 1 inte längre uppfyller de villkor som fastställs i den punkten ska innehaven dras av i enlighet med artikel 72g utan tillämpning av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Förordning (EU) 2019/876

Avsnitt 3 Kapitalbas och kvalificerade skulder
Artikel 72k Kvalificerade skulder

Ett instituts kvalificerade skulder ska utgöras av institutets kvalificerade skuldposter efter de avdrag som avses i artikel 72e.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72l Kapitalbas och kvalificerade skulder

Ett instituts kapitalbas och kvalificerade skulder ska utgöras av summan av dess kapitalbas och kvalificerade skulder.

Förordning (EU) 2019/876

Kapitel 6 Allmänna krav för kapitalbas och kvalificerade skulder

Artikel 73 Utdelning på instrument

1.Kapitalinstrument och skulder för vilka ett institut har ensamrätt att besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna.

Förordning (EU) 2019/876

2.De behöriga myndigheterna ska bevilja det förhandstillstånd som avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instrumentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

  2. Kapitalinstrumentets eller skuldens förmåga att absorbera förluster skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

  3. Kapitalinstrumentets eller skuldens kvalitet skulle inte på annat sätt minskas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten avseende institutets efterlevnad av dessa villkor innan den beviljar det förhandstillstånd som avses i punkt 1.

Förordning (EU) 2019/876

3.Kapitalinstrument och skulder för vilka en annan juridisk person än det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att betalning av utdelning på dessa instrument eller skulder ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

4.Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

5.Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referensenhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.

  2. Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en annan bedömning än den som anges i led a.

6.Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda marknadsindex som deras kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument är beroende av.

Förordning (EU) 2019/876

7.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artikel 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 74 Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital

Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 74 Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital39

Instituten ska inte från någon del av kapitalbasen dra av direkta, indirekta eller syntetiska innehav av kapitalinstrument som givits ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 75 Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a, 69 a och 72h a ska anses vara uppfyllda för positioner om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen sälja den långa position som säkras.

  2. Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kontraktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum köpa den långa position som avses i led a av institutet.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 76 Indexinnehav av kapitalinstrument och skulder

1.Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a, 69 a, 72f a och 72h a får instituten reducera summan av en lång position i ett kapitalinstrument eller i en skuld med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

  2. De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på institutets balansräkning.

  3. Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.

  4. De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de interna kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

Förordning (EU) 2019/876

2.Om den behöriga myndigheten har beviljat förhandstillstånd får ett institut använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot kapitalinstrument eller mot skulder som är inkluderade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin exponering mot de poster som avses i ett eller flera av följande led:

  1. Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

  2. Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som är utgivna av enheter i den finansiella sektorn och är inkluderade i index.

  3. Institutets kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

Förordning (EU) 2019/876

3.De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det förhandstillstånd som avses i punkt 2 om de finner det styrkt att det skulle vara operativt betungande för institutet att övervaka den underliggande exponeringen mot de poster som avses i ett eller flera av leden i punkt 2, beroende på vad som är tillämpligt.

Förordning (EU) 2019/876

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. när en skattning som används som alternativ till att beräkna den underliggande exponering som avses i punkt 2 är tillräckligt försiktig,

  2. innebörden av operativt betungande vid tillämpning av punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 77 Villkor för reducering av kapitalbas och kvalificerade skulder

1.Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att göra något av följande:

  1. Reducera, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av institutet på ett enligt den nationella rätten tillåtet sätt.

  2. Reducera, fördela eller omklassificera de överkursfonder som är relaterade till kapitalbasinstrument som en annan kapitalbaspost.

  3. Verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument före den avtalsenliga löptidens utgång.

Förordning (EU) 2019/876

2.Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från resolutionsmyndigheten för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument som inte omfattas av punkt 1 före den avtalsenliga löptidens utgång.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 78 Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera kapitalbas

1.Den behöriga myndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att reducera, köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, eller att reducera, fördela eller omklassificera relaterade överkursfonder, om något av följande villkor uppfylls:

  1. Institutet ersätter de instrument eller de relaterade överkursfonder som avses i artikel 77.1 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, före eller samtidigt med någon av de åtgärder som avses i artikel 77.1.

  2. Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den åtgärd som avses i artikel 77.1 i denna förordning skulle överskrida de krav som fastställs i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig.

Om ett institut ger tillräckliga skyddsåtgärder för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas utöver de belopp som krävs enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU får den behöriga myndigheten bevilja institutet ett allmänt förhandstillstånd för att vidta någon av de åtgärder som anges i artikel 77.1 i denna förordning, på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som fastställs i leden a och b i denna punkt. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av den behöriga myndigheten. För kärnprimärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 3 % av emissionen i fråga och 10 % av det belopp med vilket kärnprimärkapitalet överstiger summan av de kärnprimärkapitalkrav som fastställs i denna förordning, i direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU och en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig. För primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 10 % av emissionen i fråga och inte överstiga 3 % av totalbeloppet av utestående primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt.

De behöriga myndigheterna ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det tillståndet.

Förordning (EU) 2019/876

2.När de behöriga myndigheterna bedömer hållbarheten hos de ersättningsinstrument för institutets inkomstkapacitet som avses i punkt 1 a ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än de kapitalinstrument eller överkursfonder de skulle ersätta.

Förordning (EU) 2019/876

3.Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77.1 a och det enligt tillämplig nationell rätt är förbjudet att vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under förutsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

Förordning (EU) 2019/876

4.De behöriga myndigheterna får tillåta institut att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller relaterade överkursfonder under fem år från och med utgivningsdatum om villkoren i punkt 1 och ett av följande villkor är uppfyllt:

  1. Det har skett en förändring i den rättsliga klassificeringen av instrumenten som troligen leder till att de utesluts från kapitalbasen eller omklassificeras som en form av kapitalbas av lägre kvalitet och båda följande villkor är uppfyllda:

    1. Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring är tillräckligt säker.

    2. Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att den rättsliga omklassificeringen av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.

  2. Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.

  3. Instrumenten och de relaterade överkursfonderna berättigas fortsatt tillämpning av äldre regler enligt artikel 494b.

  4. Institutet ersätter, före eller samtidigt med den åtgärd som avses i artikel 77.1, de instrument eller relaterade överkursfonder som avses i artikel 77.1 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, och den behöriga myndigheten har beviljat den åtgärden på grundval av sin uppfattning att den skulle vara tillsynsmässigt gynnsam och motiverad av exceptionella omständigheter.

  5. Primärkapitaltillskottet eller supplementärkapitalinstrumenten återköps för marknadsgarantsändamål.

Förordning (EU) 2019/876

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet,

  2. lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i punkt 3,

  3. processen, inbegripet begränsningarna och förfarandena vad gäller behöriga myndigheters beviljande av förhandstillstånd för åtgärder enligt artikel 77.1, och datakraven för institutets ansökan om tillstånd från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgärderna förtecknade däri, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att behandla en sådan ansökan.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 78a Tillstånd att reducera kvalificerade skuldinstrument

1.Resolutionsmyndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kvalificerade skuldinstrument om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Institutet ersätter de kvalificerade skuldinstrumenten med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, före eller samtidigt med någon av de åtgärder som anges i artikel 77.2.

  2. Institutet har för resolutionsmyndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den åtgärd som avses i artikel 77.2 i den här förordningen skulle överskrida de krav för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i denna förordning samt i direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som resolutionsmyndigheten, i samförstånd med den behöriga myndigheten, anser nödvändig.

  3. Institutet har för resolutionsmyndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att det är nödvändigt att helt eller delvis ersätta de kvalificerade skulderna med kapitalbasinstrument för att kunna uppfylla kapitalbaskraven enligt denna förordning och enligt direktiv 2013/36/EU för fortsatt auktorisation.

Om ett institut lämnar tillräckliga skyddsåtgärder för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas och sina kvalificerade skulder utöver de belopp som krävs enligt denna förordning samt direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU får resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten bevilja det institutet ett allmänt förhandstillstånd för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som anges i leden a och b i denna punkt. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av resolutionsmyndigheten. Resolutionsmyndigheterna ska informera de behöriga myndigheterna om alla förhandstillstånd som beviljas.

Resolutionsmyndigheten ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det förhandstillståndet.

Förordning (EU) 2019/876

2.När resolutionsmyndigheterna bedömer hållbarheten hos de ersättningsinstrument för institutets inkomstkapacitet som avses i punkt 1 a ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument eller ersättande kvalificerade skulder skulle vara dyrare för institutet än de som de skulle ersätta.

Förordning (EU) 2019/876

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. samarbetsprocessen mellan den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten,

  2. förfarandet, inbegripet tidsbegränsningar och informationskrav, för beviljande av tillstånd i enlighet med punkt 1 första stycket,

  3. förfarandet, inbegripet tidsbegränsningar och informationskrav, för beviljande av allmänt förhandstillstånd i enlighet med punkt 1 andra stycket,

  4. innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet.

Vid tillämpning av första stycket d i denna punkt ska förslagen till tekniska standarder för tillsyn vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 78.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 79 Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbas och kvalificerade skulder

1.Om ett institut innehar kapitalinstrument eller skulder som räknas som kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn eller som kvalificerade skuldinstrument i ett institut och om den behöriga myndigheten anser att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och återställa den enhetens eller institutets bärkraft, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrument.

Förordning (EU) 2019/876

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1 och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra bedömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 79a Bedömning av uppfyllandet av villkoren för kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument

Instituten ska ta hänsyn till instrumentens väsentliga egenskaper och inte enbart deras juridiska form vid bedömningen av uppfyllandet av de krav som fastställs i del II. Bedömningen av ett instruments väsentliga egenskaper ska beakta alla arrangemang rörande instrumenten, även om de inte uttryckligen anges i villkoren för själva instrumenten, för att fastställa att de kombinerade ekonomiska effekterna av sådana arrangemang uppfyller syftet med de relevanta bestämmelserna.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 80 Fortlöpande granskning av kapitalbasens och de kvalificerade skuldinstrumentens kvalitet

1.EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som har emitterats av instituten i unionen, och ska omedelbart meddela kommissionen om det finns starka belägg för att dessa instrument inte uppfyller de respektive kvalificeringskriterier som fastställs i denna förordning.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstrument eller nya typer av skulder som EBA anser vara relevant för att EBA ska kunna övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder som har emitterats av instituten i unionen.

Förordning (EU) 2019/876

2.Ett meddelande ska omfatta följande:

  1. En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och omfattning.

  2. Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är nödvändiga från kommissionens sida.

  3. Viktigare förändringar av EBAs metoder för stresstestning av institutens solvens.

3.EBA ska ge teknisk rådgivning till kommissionen om alla större förändringar av definitionen av kapitalbas och kvalificerade skulder som EBA anser krävs på grund av något av följande:

  1. Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadspraxis.

  2. Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokföringsstandarder.

  3. Viktigare förändringar av EBAs metoder för stresstestning av institutens solvens.

Förordning (EU) 2019/876

4.EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen senast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orealiserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekommendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsynsstandarder för banker.

Avdelning II Minoritetsintressen och primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument utgivna av dotterföretag

Artikel 81 Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat kärnprimärkapital

1.Minoritetsintressen ska bestå av summan av ett dotterföretags kärnprimärkapitalposter om följande villkor är uppfyllda:

  1. Dotterföretaget är något av följande:

    1. Ett institut.

    2. Ett företag som enligt tillämplig nationell rätt omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

    3. Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag eller ett mellanvarande blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av kraven i denna förordning på undergruppsnivå, eller ett mellanvarande värdepappersinriktat holdingföretag som omfattas av kraven i förordning (EU) 2019/2033 på gruppnivå.

    4. Ett värdepappersföretag.

    5. Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland, förutsatt att det mellanvarande finansiella holdingföretaget omfattas av lika stränga tillsynskrav som dem som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och förutsatt att kommissionen har antagit ett beslut i enlighet med artikel 107.4 enligt vilket dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.

  2. Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

  3. De kärnprimärkapitalposter som avses i den inledande meningen i denna punkt ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Förordning (EU) 2019/2033

2.Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets moderföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoliderat kärnprimärkapital.

Artikel 82 Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, samt relaterade överkursfonder, för ett dotterföretag för vilket följande villkor är uppfyllda:

  1. Dotterföretaget är något av följande:

    1. Ett institut.

    2. Ett företag som enligt tillämplig nationell rätt omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

    3. Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag eller ett mellanvarande blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av kraven i denna förordning på undergruppsnivå, eller ett mellanvarande värdepappersinriktat holdingföretag som omfattas av kraven i förordning (EU) 2019/2033 på gruppnivå.

    4. Ett värdepappersföretag.

    5. Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland förutsatt att det mellanvarande finansiella holdingföretaget omfattas av lika stränga tillsynskrav som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och förutsatt att kommissionen har antagit ett beslut i enlighet med artikel 107.4 enligt vilket dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.

  2. Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

  3. IDe kärnprimärkapitalposter, primärkapitaltillskottsposter och supplementärkapitalposter som avses i inledningen till detta stycke ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Förordning (EU) 2019/2033

Artikel 83 Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialföretag

1.Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapitalinstrument som givits ut av ett specialföretag samt relaterade överkursfonder ska till och med den 31 december 2021 räknas som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

  1. Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

  2. Instrumenten och relaterade överkursfonder räknas endast som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda.

  3. Instrumenten och relaterade överkursfonder räknas endast som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i artikel 63 är uppfyllda.

  4. Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i kapitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är tillämpligt.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndigheten göra undantag från villkoret i led d i första stycket.

Förordning (EU) 2019/876

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obetydliga i punkt 1 andra stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 84 Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet

1.Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra av resultatet av det belopp som avses i led a multiplicerat med den procentandel som avses i led b enligt följande:

  1. Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av följande:

    1. Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som behövs för att uppnå följande:

      • Summan av kraven i artikel 92.1 a i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkrav som definieras i artikel 128.6 i det direktivet och eventuella ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kärnprimärkapital.

      • Om dotterföretaget är ett värdepappersföretag, summan av kraven i artikel 11 i förordning (EU) 2019/2033, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 39.2 a i direktiv (EU) 2019/2034 och eventuella ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kärnprimärkapital.

    2. Det belopp av konsoliderat kärnprimärkapital som avser det dotterbolaget och som krävs på gruppnivå för att uppnå summan av kraven i artikel 92.1 a i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkrav som definieras i artikel 128.6 i det direktivet och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kärnprimärkapital.

  2. Dotterföretagets minoritetsintressen uttryckta som en procentandel av samtliga kärnprimärkapitalposter i det företaget.

Förordning (EU) 2019/2033

1.40Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra av resultatet av det belopp som avses i led a multiplicerat med den procentandel som avses i led b enligt följande:

  1. Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägre av följande:

    1. Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som behövs för att uppnå följande:

      1. Om dotterföretaget är av en typ som anges i förteckningen i artikel 81.1 a i denna förordning men inte ett värdepappersföretag eller ett mellanvarande värdepappersinriktat holdingföretag, summan av kravet i artikel 92.1 a i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU och det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i det direktivet eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kärnprimärkapital.

      2. Om dotterföretaget är ett värdepappersföretag eller ett mellanvarande värdepappersinriktat holdingföretag, summan av kravet i artikel 11 i förordning (EU) 2019/2033, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 39.2 a i direktiv (EU) 2019/2034 eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kärnprimärkapital.

    2. Det belopp av konsoliderat kärnprimärkapital som avser det dotterbolaget och som krävs på gruppnivå för att uppnå summan av kravet i artikel 92.1 a i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU och det kombinerade buffertkrav som definieras i artikel 128.6 i det direktivet eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kärnprimärkapital.

  2. Dotterföretagets minoritetsintressen uttryckta som en procentandel av samtliga kärnprimärkapitalposter i det företaget.

Genom undantag från första stycket a får den behöriga myndigheten tillåta ett institut att dra av något av de belopp som avses i led a i eller a ii, så snart institutet på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visat att den ytterligare summan av minoritetsintressen är tillgänglig för att absorbera förluster på gruppnivå.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

3.Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsynskrav på individuell nivå, såsom föreskrivs i artikel 7 i denna förordning eller, beroende på vad som är tillämpligt, såsom föreskrivs i artikel 6 i förordning (EU) 2019/2033 ska minoritetsintressen inom de dotterföretag som undantaget gäller inte beaktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

Förordning (EU) 2019/2033

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5.De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar.

  2. Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.

  3. Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

  4. Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet härrör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på undergruppsnivå.

Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 28 juni 2013 blir ett blandat finansiellt moderholdingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansiella moderholdingföretaget det undantag som avses i första stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det stycket.

5.41De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar.

  2. Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.

  3. Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom en förbindelse i den mening som avses i artikel 4.1.37.

  4. Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet härrör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på undergruppsnivå.

Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 28 juni 2013 blir ett blandat finansiellt moderholdingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansiella moderholdingföretaget det undantag som avses i första stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det stycket.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i artikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver regleringskraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet, ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritetsintressen som uppstår inom ramen för ett system för motgarantier.

Artikel 85 Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det konsoliderade primärkapitalet

1.Instituten ska fastställa hur stort belopp av ett dotterföretags kvalificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapitalbasen genom att från detta företags kvalificerande primärkapital dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b enligt följande:

  1. Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:

    1. Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som behövs för att uppnå följande:

      • Summan av kraven i artikel 92.1 b i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkrav som definieras i artikel 128.6 i det direktivet och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med primärkapital.

      • Om dotterföretaget är ett värdepappersföretag, summan av kraven i artikel 11 i förordning (EU) 2019/2033, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 39.2 a i direktiv (EU) 2019/2034 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med primärkapital.

    2. Det belopp av konsoliderat primärkapital som avser det dotterbolaget och som krävs på gruppnivå för att uppnå summan av kraven i artikel 92.1 b i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU i denna förordning, det kombinerade buffertkrav som definieras i artikel 128.6 i det direktivet och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med primärkapital.

  2. Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en procentandel av samtliga kärnprimärkapitalposter och övrigt primärkapital i det företaget.

Förordning (EU) 2019/2033

1.42Instituten ska fastställa hur stort belopp av ett dotterföretags kvalificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapitalbasen genom att från detta företags kvalificerande primärkapital dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b enligt följande:

  1. Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:

    1. Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som behövs för att uppnå följande:

      1. Om dotterföretaget är av en typ som anges i förteckningen i artikel 81.1 a i denna förordning men inte ett värdepappersföretag eller ett mellanvarande värdepappersinriktat holdingföretag, summan av kravet i artikel 92.1 b i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU och det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i det direktivet eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med primärkapital.

      2. Om dotterföretaget är ett värdepappersföretag eller ett mellanvarande värdepappersinriktat holdingföretag, summan av kravet i artikel 11 i förordning (EU) 2019/2033, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 39.2 a i direktiv (EU) 2019/2034 eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med primärkapital.

    2. Det belopp av konsoliderat primärkapital som avser det dotterbolaget och som krävs på gruppnivå för att uppnå summan av kravet i artikel 92.1 b i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU och det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i det direktivet eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med primärkapital.

  2. Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en procentandel av samtliga kärnprimärkapitalposter och övrigt primärkapital i det företaget.

Genom undantag från första stycket a får den behöriga myndigheten tillåta ett institut att dra av något av de belopp som avses i led a i eller a ii, så snart institutet på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visat att den ytterligare summan av primärkapital är tillgänglig för att absorbera förluster på gruppnivå.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

3.Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsynskrav på individuell nivå, såsom föreskrivs i artikel 7 i denna förordning eller, om tillämpligt, såsom föreskrivs i artikel 6 i förordning (EU) 2019/2033 ska primärkapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte beaktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

Förordning (EU) 2019/2033

Artikel 86 Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalificerande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Artikel 87 Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad kapitalbas

1.Instituten ska fastställa hur stort belopp av ett dotterföretags kvalificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalbasen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b enligt följande:

  1. Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:

    1. Det kapitalbasbelopp som krävs av dotterbolaget för att uppnå följande:

      • Summan av kraven i artikel 92.1 c i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkrav som definieras i artikel 128.6 i det direktivet och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

      • Om dotterföretaget är ett värdepappersföretag, summan av kraven i artikel 11 i förordning (EU) 2019/2033, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 39.2 a i direktiv (EU) 2019/2034 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

    2. Det kapitalbasbelopp som avser det dotterbolaget och som krävs på gruppnivå för att uppnå summan av kraven i artikel 92.1 c i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkrav som definieras i artikel 128.6 i det direktivet och ytterligare kapitalbaskrav som följer av lokala tillsynsregler i tredjeländer.

  2. Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentandel av summan av samtliga kärnprimärkapitalposter, övriga primärkapitalposter och supplementärkapitalposter, med undantag för de belopp som avses i artikel 62 c och d, i det företaget.

Förordning (EU) 2019/2033

1.43Instituten ska fastställa hur stort belopp av ett dotterföretags kvalificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalbasen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b enligt följande:

  1. Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:

    1. Det kapitalbasbelopp som krävs av dotterbolaget för att uppnå följande:

      1. Om dotterföretaget är av en typ som anges i förteckningen i artikel 81.1 a i denna förordning men inte ett värdepappersföretag eller ett mellanvarande värdepappersinriktat holdingföretag, summan av kravet i artikel 92.1 c i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU och det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i det direktivet eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kapitalbasen.

      2. Om dotterföretaget är ett värdepappersföretag eller ett mellanvarande värdepappersinriktat holdingföretag, summan av kravet i artikel 11 i förordning (EU) 2019/2033, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 39.2 a i direktiv (EU) 2019/2034 eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kapitalbasen.

    2. Det kapitalbasbelopp som avser det dotterbolaget och som krävs på gruppnivå för att uppnå summan av kravet i artikel 92.1 c i denna förordning, de krav som avses i artiklarna 458 och 459 i denna förordning, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU och det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i det direktivet eller eventuella lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska tillgodoses med kapitalbasen.

  2. Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentandel av summan av samtliga kärnprimärkapitalposter, övriga primärkapitalposter och supplementärkapitalposter, med undantag för de belopp som avses i artikel 62 c och d, i det företaget.

Genom undantag från första stycket a får den behöriga myndigheten tillåta ett institut att dra av något av de belopp som avses i led a i eller a ii, så snart institutet på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visat att den ytterligare summan av kapitalbasen är tillgänglig för att absorbera förluster på gruppnivå.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte ingå i den konsoliderade kapitalbasen.

3.Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsynskrav på individuell nivå, såsom föreskrivs i artikel 7 i denna förordning, eller, beroende på vad som är tillämpligt, såsom föreskrivs i artikel 6 i förordning (EU) 2019/2033 ska kapitalbasinstrumenten inom de dotterföretag som undantaget gäller inte beaktas i kapitalbasen på undergruppseller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

Förordning (EU) 2019/2033

Artikel 88 Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det konsoliderade supplementärkapitalet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalificerande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärkapitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalificerande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoliderade primärkapitalet.

Artikel 88a Kvalificerande kvalificerade skuldinstrument

Skulder som emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i unionen och som tillhör samma resolutionsgrupp som resolutionsenheten ska kunna inkluderas i ett instituts samlade kvalificerade skuldinstrument om inte annat följer av artikel 92a, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. De har emitterats i enlighet med artikel 45f.2 a i direktiv 2014/59/EU.

  2. De köps av en befintlig aktieägare som inte ingår i samma resolutionsgrupp så länge utövandet av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 59–62 i direktiv 2014/59/EU inte påverkar resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget.

  3. De överskrider inte det belopp som fastställts genom att dra av det belopp som avses i led i från det belopp som avses i led ii:

    1. Summan av de skulder som emitterats till och köpts av resolutionsenheten direkt eller indirekt genom andra enheter i samma resolutionsgrupp och det kapitalbasinstrument som emitterats i enlighet med artikel 45f.2 b i direktiv 2014/59/EU.

    2. Det belopp som krävs i enlighet med artikel 45f.1 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 88b Företag i tredjeländer44

I denna avdelning avses med begreppen värdepappersföretag och institut företag som är etablerade i tredjeländer och som, om de vore etablerade i unionen, skulle ingå i definitionerna av dessa begrepp i denna förordning.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Avdelning III Kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn

Artikel 89 Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn

1.Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3:

  1. En enhet i den finansiella sektorn.

  2. Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten bedömer

    1. vara en verksamhet som har direkt samband med bankverksamhet,

    2. tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller

    3. vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfonder, databehandling eller annan jämförbar verksamhet.

1.45Ett kvalificerat innehav vars belopp överstiger 15 % av institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är någon enhet i den finansiella sektorn, ska omfattas av bestämmelserna i punkt 3.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har i andra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3.

2.46Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har i andra företag än dem som avses i punkt 1 som överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet ska omfattas av bestämmelserna i punkt 3.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1 och 2:

  1. Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska instituten tillämpa en riskvikt på 1.250 % på det större av följande:

    1. Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt 1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.

    2. Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara kapital.

  2. De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och 2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart kapital som fastställts i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a eller b.

4.47För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer där följande begrepp specificeras:

  1. Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.

  2. Verksamheter knutna till bankverksamhet.

  3. Liknande verksamheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Artikel 90 Alternativ till 1.250 % riskvikt

Som alternativ till att tillämpa 1.250 % riskvikt på de summor som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får instituten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 91 Undantag

1.Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats enligt artikel 79.

  2. Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas i fem eller färre arbetsdagar.

  3. Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning.

2.Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggningstillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89.

DEL TRE Kapitalkrav

Avdelning I Allmänna krav, värdering och rapportering

Kapitel 1 Krav på kapitalbasens storlek

Avsnitt 1 Kapitalbaskrav för Institut
Artikel 92 Kapitalbaskrav

1.Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska instituten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav:

  1. En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.

  2. En primärkapitalrelation på 6 %.

  3. En total kapitalrelation på 8 %.

  4. En bruttosoliditetsgrad på 3 %.

Förordning (EU) 2019/876

1a.Utöver kravet som föreskrivs i punkt 1 d i denna artikel ska ett globalt systemviktigt institut upprätthålla en bruttosoliditetsbuffert som motsvarar det globalt systemviktiga institutets totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4 i denna förordning multiplicerat med 50 % av den buffert för globala systemviktiga institut som är tillämplig på globalt systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU.

Ett globalt systemviktigt institut ska uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert med enbart primärkapital. Primärkapital som används för att uppfylla kravet på bruttosoliditetsbuffert får inte användas för att uppfylla något av de bruttosoliditetsbaserade krav som anges i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, om så inte uttryckligen anges i dessa.

Om ett globalt systemviktigt institut inte uppfyller kravet på bruttosoliditetsbuffert ska det omfattas av kapitalkonserveringskravet i enlighet med artikel 141b i direktiv 2013/36/EU.

Om ett globalt systemviktigt institut inte uppfyller både kravet på bruttosoliditetsbuffert och det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i 128.6 i direktiv 2013/36/EU samtidigt ska det omfattas av det högre kapitalkonserveringskravet i enlighet med artiklarna 141 och 141b i det direktivet.

Förordning (EU) 2019/876

2.Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande sätt:

  1. Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

  2. Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

  3. den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

3.Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som summan av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestämmelserna i punkt 4:

a.

Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspädningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379, när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget beloppen för riskviktad exponering från institutets handelslager.

b.

Kapitalbaskraven för ett instituts handelslager, för

  1. marknadsrisk fastställd i enlighet med avdelning IV i denna del, med uteslutande av de metoder som fastställs i kapitlen 1a och 1b i den avdelningen,

  2. stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artiklarna 395–401, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden, fastställda i enlighet med del fyra.

c.

kapitalbaskraven för marknadsrisk fastställd i avdelning IV i denna del, med uteslutande av de metoder som fastställs i kapitlen 1a och 1b i den avdelningen, för all verksamhet som är föremål för valutarisk eller råvarurisker.

ca.

kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning V i denna del, med undantag av artikel 379 för avvecklingsrisk.

d.

Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-derivat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker.

e.

Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för operativa risker.

f.

De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av transaktioner och avtal:

  1. kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.

  2. Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror.

  3. Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.

  4. Transaktioner med långfristig avveckling.

Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som summan av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestämmelserna i punkt 4:

Förordning (EU) 2019/876

3.48Instituten ska beräkna det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt följande:

TREA = max {U-TREA; x∙S-TREA}

där

TREA

= enhetens totala riskvägda exponeringsbelopp,

U-TREA

= enhetens totala riskvägda exponeringsbelopp utan golv, beräknat i enlighet med punkt 4,

S-TREA

= enhetens totala riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden, beräknat i enlighet med punkt 5,

x

= 72,5 %.

Genom undantag från första stycket i denna punkt får en medlemsstat besluta att det totala riskvägda exponeringsbeloppet ska vara det totala riskvägda exponeringsbeloppet utan golv, som beräknas i enlighet med punkt 4, för institut som ingår i en grupp med ett moderinstitut i samma medlemsstat, förutsatt att detta moderinstitut eller, i fallet med grupper som består av ett centralt organ och permanent underställda institut, den helhet som består av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut beräknar sitt totala riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med första stycket i denna punkt på gruppnivå.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som avses i punkt 3:

  1. Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inkludera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärsverksamhet.

  2. Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e med 12,5.

4.49Det totala riskvägda exponeringsbeloppet utan golv ska beräknas som summan av leden a–g i denna punkt, efter beaktande av punkt 6 i denna artikel:

  1. De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisk, inbegripet motpartskreditrisk och utspädningsrisk, beräknade i enlighet med avdelning II i denna del och artikel 379, med avseende på all affärsverksamhet vid ett institut, med undantag av riskvägda exponeringsbelopp från ett instituts verksamhet i handelslagret.

  2. Kapitalbaskraven för ett instituts verksamhet i handelslagret, när det gäller

    1. marknadsrisk, beräknade i enlighet med avdelning IV i denna del,

    2. stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artiklarna 395–401, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden, fastställda i enlighet med del fyra.

  3. Kapitalbaskraven för marknadsrisk, beräknade i enlighet med avdelning IV i denna del, för all affärsverksamhet utanför handelslagret som är föremål för valutarisk eller råvarurisk.

  4. Kapitalbaskraven för avvecklingsrisk, beräknade i enlighet med artiklarna 378 och 380.

  5. Kapitalbaskraven för kreditvärdighetsjusteringsrisk, beräknade i enlighet med avdelning VI i denna del.

  6. Kapitalbaskraven för operativ risk, beräknade i enlighet med avdelning III i denna del.

  7. De riskvägda exponeringsbeloppen för institutets motpartskreditrisk som uppstår av verksamhet i handelslagret för följande slag av transaktioner och avtal, beräknade i enlighet med avdelning II i denna del:

    1. Kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.

    2. Repor eller värdepappers- och råvarulån baserade på värdepapper eller råvaror.

    3. Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.

    4. Transaktioner med lång avvecklingscykel.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.50Det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt schablonmetoden ska beräknas som summan av punkt 4 a–g, efter beaktande av punkt 6 och följande krav:

  1. De riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk, inbegripet motpartskreditrisk, och utspädningsrisk som avses i punkt 4 a och för institutets motpartskreditrisk som uppstår av verksamhet i handelslagret som avses i led g i den punkten ska beräknas utan användning av någon av följande metoder:

    1. Den internmodellmetod för ramavtal om nettning som anges i artikel 221.

    2. Den metod som bygger på intern riskklassificering som föreskrivs i avdelning II kapitel 3.

    3. Den interna kreditvärderingsmetod för värdepapperiseringar som anges i artiklarna 258, 259 och 260 och den internbedömningsmetod som anges i artikel 265.

    4. Den internmodellmetod som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6.

  2. Kapitalbaskraven för marknadsrisk för sådan verksamhet i handelslagret som avses i punkt 4 b i ska beräknas utan användning av

    1. den alternativa internmodellmetod som anges i avdelning IV kapitel 1b, eller

    2. alla metoder som förtecknas i led a i denna punkt, i tillämpliga fall.

  3. Kapitalbaskraven för all affärsverksamhet utanför handelslagret vid ett institut som är föremål för valutarisk eller råvarurisk och som avses i punkt 4 c i denna artikel ska beräknas utan användning av den alternativa internmodellmetod som anges i avdelning IV kapitel 1b.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.51Följande bestämmelser ska gälla för beräkningarna av det totala riskvägda exponeringsbelopp utan golv som avses i punkt 4 och av det totala riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden som avses i punkt 5:

  1. De kapitalbaskrav som avses i punkt 4 c, d, e och f ska inkludera de krav som uppkommer genom all affärsverksamhet vid ett institut.

  2. Institutet ska multiplicera de kapitalbaskrav som anges i punkt 4 b–f med 12,5.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 92a Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut

1.Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 eller av undantagen i punkt 2 i denna artikel ska institut som identifierats som resolutionsenheter och som är G-SII-enheter alltid leva upp till följande krav på kapitalbas och kvalificerade skulder:

  1. En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4.

  2. En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4.

Förordning (EU) 2019/876

1.52Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 eller av undantagen i punkt 2 i denna artikel ska institut som identifierats som resolutionsenheter och som är G-SII-enheter alltid leva upp till följande krav på kapitalbas och kvalificerade skulder:

  1. En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3.

  2. En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Kraven i punkt 1 ska inte tillämpas i följande fall:

  1. Inom tre år från dagen då institutet eller den grupp där institutet ingår identifierades som ett globalt systemviktigt institut.

  2. Inom två år från dagen då resolutionsmyndigheten började tillämpa skuldnedskrivningsverktyget i enlighet med direktiv 2014/59/EU.

  3. Inom två år från dagen då resolutionsenheten verkställt en sådan alternativ åtgärd från privata sektorn som avses i artikel 32.1 b i direktiv 2014/59/EU genom vilket kapitalinstrument och andra skulder har skrivits ned eller konverterats till kärnprimärkapitalposter i syfte att rekapitalisera resolutionsenheten utan tillämpning av resolutionsverktyg.

Förordning (EU) 2019/876

3.har upphävts.

Förordning (EU) 2022/2036

Artikel 92b Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för icke EU-baserade globala systemviktiga institut

1.Institut som är betydande dotterföretag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut och som inte är resolutionsenheter ska alltid uppfylla krav på kapitalbas och kvalificerade skulder motsvarande 90 % av kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i artikel 92a.

Förordning (EU) 2019/876

2.För att efterleva punkt 1 ska primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument endast beaktas om dessa instrument ägs av det yttersta moderföretaget till det globala systemviktiga institutet hemmahörande utanför EU och har emitterats direkt eller indirekt genom andra enheter inom samma koncern, förutsatt att alla sådana enheter är etablerade i samma tredjeland som det yttersta moderföretaget eller i en medlemsstat.

Förordning (EU) 2019/876

3.Ett kvalificerat skuldinstrument ska endast beaktas för att efterleva punkt 1 om det uppfyller samtliga följande villkor:

  1. I händelse av normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har den fordran som härrör från skuld lägre prioritet än fordringar som härrör från skulder som inte uppfyller villkoren i punkt 2 i den här artikeln och som inte räknas som kapitalbasinstrument.

  2. Det omfattas av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 59–62 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 93 Krav på startkapital för en pågående verksamhet

1.Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det startkapital som krävdes då institutet auktoriserades.

2.Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari 1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3.har upphävts genom förordning (EU) 2019/2033.

4.Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i punkt 2 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska institutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för startkapital.

Förordning (EU) 2019/2033

5.Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som avses i punkt 2 får institutets totala kapitalbas efter fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusionerade instituten vid tidpunkten för fusionen så länge kravet på startkapital inte har uppnåtts.

Förordning (EU) 2019/2033

6.Om behöriga myndigheter anser att det är nödvändigt för att säkerställa ett instituts solvens att kravet i punkt 1 uppfylls ska bestämmelserna i punkterna 2, 4 och 5 inte tillämpas.

Förordning (EU) 2019/2033

Artikel 94 Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1.Genom undantag från artikel 92.3 b får instituten beräkna kapitalbaskraven för verksamheten i sina handelslager i enlighet med punkt 2 i den här artikeln, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande båda tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad med användning av uppgifter från den sista dagen i månaden:

  1. 5 % av institutets totala tillgångar.

  2. 50 miljoner EUR.

Förordning (EU) 2019/876

1.53Genom undantag från artikel 92.4 b och artikel 92.5 b får instituten beräkna kapitalbaskravet för verksamheten i sina handelslager i enlighet med punkt 2 i den här artikeln, förutsatt att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande båda tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad med användning av uppgifter från den sista dagen i månaden:

  1. 5 % av institutets totala tillgångar.

  2. 50 miljoner EUR.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Om båda de villkor som anges i punkt 1 a och b är uppfyllda får instituten beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret enligt följande:

  1. För de kontrakt som förtecknas i punkt 1 i bilaga II, kontrakt avseende kapital som avses i punkt 3 i den bilagan och kreditderivat får instituten undanta dessa positioner från det kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b.

  2. För andra positioner i handelslagret än de som avses i led a i denna punkt får instituten ersätta de kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b med de krav som beräknas i enlighet med artikel 92.3 a.

Förordning (EU) 2019/876

2.54Om båda de villkor som anges i punkt 1 a och b är uppfyllda får instituten beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret enligt följande:

  1. För de kontrakt som förtecknas i punkt 1 i bilaga II, kontrakt avseende kapital som avses i punkt 3 i den bilagan och kreditderivat får instituten undanta dessa positioner från det kapitalbaskrav som avses i artikel 92.4 b och artikel 92.5 b.

  2. För andra positioner i handelslagret än dem som avses i led a i denna punkt får instituten ersätta det kapitalbaskrav som avses i artikel 92.4 b och artikel 92.5 b med det krav som beräknas i enlighet med artikel 92.4 a och artikel 92.5 a.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Instituten ska vid tillämpning av punkt 1 beräkna storleken på sin verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen på grundval av uppgifter från den sista dagen i månaden i enlighet med följande krav:

  1. Alla positioner som ingår i handelslagret i enlighet med artikel 104 ska tas med i beräkningen med undantag av

    1. positioner som avser valuta och råvaror,

    2. positioner i kreditderivat som godkänns som en intern säkring mot kreditriskexponeringar eller motpartsriskexponeringar utanför handelslagret och kreditderivattransaktioner som fullständigt eliminerar marknadsrisken i de interna säkringar som avses i artikel 106.3.

  2. Alla positioner som ingår i beräkningen i enlighet med led a ska värderas till marknadsvärde på det givna datumet, om en positions marknadsvärde inte är tillgängligt på ett givet datum ska instituten använda sig av det verkliga värdet för positionen i fråga på det datumet, om en positions marknadsvärde och verkliga värde inte finns tillgängliga på ett givet datum ska instituten använda sig av det senast kända marknadsvärdet eller verkliga värdet för positionen i fråga.

  3. Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

Förordning (EU) 2019/876

3.55Instituten ska vid tillämpning av punkt 1 beräkna storleken på sin verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen på grundval av uppgifter från den sista dagen i månaden i enlighet med följande krav:

  1. Alla positioner som ingår i handelslagret i enlighet med artikel 104 ska tas med i beräkningen med undantag av

    1. positioner som avser valuta och råvaror,

    2. positioner i kreditderivat som godkänns som en intern säkring mot kreditriskexponeringar eller motpartsriskexponeringar utanför handelslagret och kreditderivattransaktioner som fullständigt eliminerar marknadsrisken i de interna säkringar som avses i artikel 106.3.

  2. Alla positioner som ingår i beräkningen i enlighet med led a ska värderas till marknadsvärde på det givna datumet, om en positions marknadsvärde inte är tillgängligt på ett givet datum ska instituten använda sig av det verkliga värdet för positionen i fråga på det datumet, om en positions marknadsvärde och verkliga värde inte finns tillgängliga på ett givet datum ska instituten använda sig av det senast kända marknadsvärdet eller verkliga värdet för positionen i fråga.

  3. Det absoluta värdet på den aggregerade långa positionen ska läggas ihop med det absoluta värdet på den aggregerade korta positionen.

Vid tillämpning av första stycket är en lång position en där positionens marknadsvärde ökar när värdet på dess huvudsakliga riskdrivare ökar och en kort position en där positionens marknadsvärde minskar när värdet på dess huvudsakliga riskdrivare ökar.

Vid tillämpning av första stycket ska värdet på den aggregerade långa (korta) positionen vara lika med summan av värdena på de enskilda långa (korta) positioner som ingår i beräkningen i enlighet med led a.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.När båda de villkor som fastställs i punkt 1 a och b i denna artikel är uppfyllda, oberoende av kraven enligt artiklarna 74 och 83 i direktiv 2013/36/EU, ska artiklarna 102.3 och 102.4 samt artiklarna 103 och 104b i denna förordning inte tillämpas.

Förordning (EU) 2019/876

5.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna när de beräknar, eller upphör att beräkna, kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt 2.

Förordning (EU) 2019/876

6.Om ett institut inte uppfyller ett eller flera av kraven i punkt 1 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.

Förordning (EU) 2019/876

7.Ett institut ska upphöra att beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt 2 inom tre månader från det att någon av följande omständigheter föreligger:

  1. Institutet uppfyller inte de villkor som fastställs i punkt 1 a eller b under tre månader i följd.

  2. Institutet uppfyller inte de villkor som fastställs i punkt 1 a eller b under mer än sex av de tolv senaste månaderna.

Förordning (EU) 2019/876

8.Om ett institut har upphört med att beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel ska det endast tillåtas att på nytt börja beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel om det kan visa för den behöriga myndigheten att alla de villkor som anges i punkt 1 har uppfyllts under en sammanhängande ettårsperiod.

Förordning (EU) 2019/876

9.Instituten får inte ingå, köpa eller sälja en position i handelslagret endast för att efterleva något av villkoren i punkt 1 under den bedömning som genomförs varje månad.

Förordning (EU) 2019/876

10.56EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoden för att identifiera en positions huvudsakliga riskdrivare och avgöra huruvida en transaktion utgör en lång eller kort position i enlighet med punkt 3 i denna artikel samt artiklarna 273a.3 och 325a.2.

Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA ta hänsyn till den metod som utarbetats för de tekniska standarderna för tillsyn i enlighet med artikel 279a.3 b.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 juli 2025.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Avsnitt 2 Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster
Artikel 95 Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

1.57Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepapperstjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

2.58De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

  1. Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4.

  2. 12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97. De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och 92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som avses i första stycket.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG och 2006/48/EG.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

2.59De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

  1. Summan av de poster som avses i artikel 92.4 a–e och g efter tillämpning av artikel 92.6.

  2. 12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97. De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och 92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som avses i första stycket.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG och 2006/48/EG.60

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.61De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II underavsnitt 2 i direktiv 2013/36/EU.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

Artikel 96 Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU

1.62Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med artikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den här artikeln:

  1. Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få tillträde till system för clearing och avveckling eller en erkänd börs när de uppträder som agent eller utför en kundorder.

  2. Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor, nämligen sådana

    1. som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,

    2. som enbart handlar för egen räkning,

    3. som inte har några externa kunder,

    4. för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

2.63För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av

  1. artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,

  2. det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

2.64För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av

  1. artikel 92.4 a–e och g efter tillämpning av artikel 92.6,

  2. det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.65

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.66Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv 2013/36/EU.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

Artikel 97 Kapitalbas baserad på fasta omkostnader

1.67I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappersföretag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

2.68Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten bedömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera kravet i punkt 1.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

3.69Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetsplanen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksamhetsplanen justeras.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

4.70EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera

  1. beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året,

  2. villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna från det föregående året,

  3. beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

Artikel 98 Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå

1.71Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

  1. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet med artikel 95.2.

  2. Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

2.72Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett värdepappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

  1. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet med artikel 96.2.

  2. Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i överensstämmelse med del ett kapitel 2.

Denna artikel upphör att gälla den 26 juni 2026 enligt förordning (EU) 2019/2033 [red.anm.].

Artikel 99

har upphävts genom förordning (EU) 2019/876.

Artikel 100

har upphävts genom förordning (EU) 2019/876.

Artikel 101

har upphävts genom förordning (EU) 2019/876.

Kapitel 3 Handelslager

Artikel 102 Krav som gäller handelslagret

1.Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränkningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras.

2.Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och förfaranden som institutet infört för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artiklarna 103, 104 och 104a.

Förordning (EU) 2019/876

3.Instituten ska inrätta och upprätthålla system och kontroller för att hantera sitt handelslager i enlighet med artikel 103.

Förordning (EU) 2019/876

4.Vid tillämpning av rapporteringskraven som fastställs i artikel 430b.3 ska positioner i handelslagret tilldelas handlarbord som inrättats i enlighet med artikel 104b.

Förordning (EU) 2019/876

4.73Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk i enlighet med den metod som avses i artikel 325.1 b ska positioner i handelslagret tilldelas handlarbord.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.Positionerna i handelslagret ska omfattas av de krav på försiktig värdering som föreskrivs i artikel 105.

Förordning (EU) 2019/876

6.Instituten ska behandla interna säkringar i enlighet med artikel 106.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 103 Förvaltning av handelslagret

1.Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och förfaranden ska åtminstone avse följande:

  1. De verksamheter som av institutet anses vara handel och utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål.

  2. I vilken omfattning en position dagligen kan marknadsvärderas med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad.

  3. För positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan

    1. identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

    2. säkra positionens alla väsentliga risker med instrument för vilka det finns en aktiv, likvid tvåvägsmarknad, och

    3. erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagandena och nyckelparametrarna som använts i modellen.

  4. I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt.

  5. I vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra driftskrav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en avveckling eller säkring av positionen på kort sikt.

  6. I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionerna inom sin handelsverksamhet,

  7. I vilken omfattning instituten får omklassificera risker eller positioner in i och ut ur handelslagret och kraven för sådana omklassificeringar, som avses i artikel 104a.

Förordning (EU) 2019/876

2.När institutet förvaltar sina positioner eller portföljer i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

  1. Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen eller portföljerna i handelslagret som ska vara godkänd av den verkställande ledningen och som anger förväntad innehavsperiod.

  2. Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för den aktiva förvaltningen av positioner och portföljer i handelslagret, dessa riktlinjer och förfaranden ska innefatta följande:

    1. Vilka positioner eller portföljer av positioner som varje handlarbord eller, i förekommande fall, handlare får ingå.

    2. Fastställande av positionslimiter och övervakning av deras lämplighet.

    3. Säkerställande av att handlare är fria att ingå och förvalta positionen inom överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.

    4. Säkerställande av att positionsrapportering till den verkställande ledningen ingår som en integrerad del i institutets riskhanteringsprocess.

    5. Säkerställande av att positioner övervakas aktivt med avseende på marknadsinformationskällor och att en bedömning görs av möjligheten att sälja eller säkra positionen eller dess komponentrisker, inklusive en bedömning av kvaliteten på och tillgängligheten till marknadsdata för värderingsprocessen, marknadsomsättningen och storleken på de positioner som det handlas med på marknaden.

    6. Aktiva förfaranden och kontroller för bedrägeribekämpning.

  3. Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och förfaranden för övervakning av positionerna gentemot institutets handelsstrategi, däribland övervakning av omsättning och positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 104 Införande i handelslagret

1.Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102 och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med beaktande av institutets förmåga och praxis när det gäller riskhantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet genomföra internrevision i detta avseende.

1.74Ett institut ska ha klart fastställda riktlinjer och förfaranden för att vid beräkning av kapitalbaskraven avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret i enlighet med artikel 102 och den här artikeln, med beaktande av dess förmåga och praxis när det gäller riskhantering. Ett institut ska fullt ut dokumentera sin efterlevnad av dessa riktlinjer och förfaranden, låta dem genomgå en internrevision minst en gång per år och göra resultaten av denna revision tillgängliga för de behöriga myndigheterna.

Ett institut ska ha inrättat en fristående riskkontrollfunktion som fortlöpande ska bedöma huruvida dess instrument korrekt hänförs till handelslagret eller till verksamhet utanför handelslagret.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.har upphävts genom förordning (EU) 2019/876.

2.75Instituten ska hänföra positioner i följande instrument till handelslagret:

  1. Instrument som uppfyller kriterierna i artikel 325.6, 325.7 och 325.8 för att ingå i den alternativa korrelationshandelsportföljen.

  2. Instrument som skulle ge upphov till en kort nettoposition i ett kreditinstrument eller en aktie utanför handelslagret, med undantag för institutets egna skulder, såvida inte dessa positioner uppfyller de kriterier som avses i led e.

  3. Instrument som härrör från garantiåtaganden för värdepapper, om dessa garantiåtaganden endast avser värdepapper som institutet förväntas köpa på avvecklingsdagen.

  4. Instrument som entydigt klassificeras som avsedda för handel enligt de redovisningsregler som är tillämpliga på institutet.

  5. Instrument som ges ut till följd av marknadsgarantfunktioner.

  6. Positioner som innehas i avsikt att bedriva handel i fonder, förutsatt att dessa fonder uppfyller minst ett av de villkor som anges i punkt 8.

  7. Börsnoterade aktier.

  8. Handelsrelaterade transaktioner för värdepappersfinansiering.

  9. Optioner eller andra derivat som är inbäddade i institutets egna skulder utanför handelslagret som har koppling till kredit- eller aktierisk.

Vid tillämpning av första stycket b ska ett institut anses ha en kort nettoposition i en aktie om en minskning av aktiens pris resulterar i en vinst för institutet. Ett institut ska anses ha en kort nettoposition i ett kreditinstrument om en ökad kreditspread eller en kreditvärdighetsförsämring hos emittenten eller gruppen av emittenter resulterar i en vinst för institutet. Instituten ska kontinuerligt övervaka huruvida instrument ger upphov till en kort nettoposition i ett kreditinstrument eller en kort nettoposition i en aktie utanför handelslagret.

Vid tillämpning av första stycket i ska ett institut dela upp den inbäddade optionen eller annat derivat från sina egna skulder utanför handelslagret som har koppling till kreditrisk eller aktierisk. Det ska hänföra den inbäddade optionen eller det andra derivatet till handelslagret och låta de egna skulderna vara kvar utanför handelslagret. Om instrumentet på grund av sin karaktär inte kan delas upp ska ett institut hänföra hela instrumentet till handelslagret. I sådana fall ska den vederbörligen dokumentera skälet till att den behandlingen tillämpas.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.76Instituten ska inte hänföra positioner i följande instrument till handelslagret:

  1. Instrument som är utformade som warehousing-faciliteter för värdepapperisering.

  2. Instrument som rör fast egendom.

  3. Icke-börsnoterade aktier.

  4. Instrument som rör krediter till hushåll och små och medelstora företag.

  5. Positioner i andra fonder än dem som avses i punkt 2 f.

  6. Derivatkontrakt och fonder med ett eller flera av de underliggande instrument som avses i leden a–d i denna punkt.

  7. Instrument som innehas för att säkra en viss risk hos en eller flera positioner i ett instrument som avses i leden a–f och h–i) i denna punkt.

  8. Institutets egna skulder, såvida inte dessa instrument uppfyller de kriterier som avses i punkt 2 e eller de kriterier som avses i punkt 2 tredje stycket.

  9. Instrument i hedgefonder.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.77Genom undantag från punkt 2 får ett institut hänföra en position i ett instrument som avses i leden d–i) i den punkten till verksamhet utanför handelslagret, förutsatt att dess behöriga myndighet ger sitt godkännande. Den behöriga myndigheten ska ge sitt godkännande om institutet på ett för myndigheten tillfredsställande sätt har påvisat att positionen inte innehas i avsikt att bedriva handel eller inte säkrar positioner som innehas i avsikt att bedriva handel.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.78Genom undantag från punkt 3 får ett institut hänföra en position i ett instrument som avses i led i) i den punkten till handelslagret, förutsatt att dess behöriga myndighet ger sitt godkännande. Den behöriga myndigheten ska ge sitt godkännande om institutet på ett för myndigheten tillfredsställande sätt har påvisat att positionen innehas i avsikt att bedriva handel eller säkrar positioner som innehas i avsikt att bedriva handel och att institutet uppfyller minst ett av de villkor som anges i punkt 8 för den positionen.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.79Om ett institut har hänfört en position i ett annat instrument än de instrument som avses i punkt 2 a, b eller c till handelslagret, får institutets behöriga myndighet begära att institutet lägger fram bevis som motiverar ett sådant hänförande. Om institutet underlåter att lägga fram lämpliga bevis får dess behöriga myndighet begära att institutet omfördelar positionen till verksamhet utanför handelslagret.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

7.80Om ett institut har hänfört en position i ett annat instrument än de instrument som avses i punkt 3 till verksamhet utanför handelslagret, får institutets behöriga myndighet begära att institutet lägger fram bevis som motiverar ett sådant hänförande. Om institutet underlåter att lägga fram lämpliga bevis får dess behöriga myndighet begära att institutet omfördelar positionen till handelslagret.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

8.81Ett institut ska hänföra andra positioner i en fond än de positioner som avses i punkt 3 f som innehas i avsikt att bedriva handel till handelslagret, om institutet uppfyller något av följande villkor:

  1. Institutet kan få tillräcklig information om fondens individuella underliggande exponeringar.

  2. Institutet kan inte få tillräcklig information om fondens individuella underliggande exponeringar, men har kunskap om innehållet i fondens mandat och kan erhålla dagliga prisnoteringar för fonden.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

9.82EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera den process som instituten ska använda för att beräkna och övervaka sådana korta nettopositioner i ett kreditinstrument eller sådana korta nettopositioner i en aktie utanför handelslagret som avses i punkt 2 b.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 juli 2027.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 104a Omklassificering av en position

1.83Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer för att avgöra vilka exceptionella omständigheter som motiverar att en position i handelslagret omklassificeras som en position utanför handelslagret eller omvänt, att en position utanför handelslagret omklassificeras som en position i handelslagret, i syfte att fastställa kapitalbaskrav som de behöriga myndigheterna godtar. Instituten ska se över dessa riktlinjer minst en gång per år.

EBA ska övervaka skillnaderna i tillsynspraxis och senast den 10 juli 2027 utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 för vad som menas med ’exceptionella omständigheter’ vid tillämpning av första stycket i denna punkt samt punkt 5 i den här artikeln. Fram till dess att EBA har utfärdat dessa riktlinjer ska de behöriga myndigheterna underrätta EBA och motivera sina beslut om att ge eller att inte ge tillstånd till att ett institut omklassificerar en position såsom avses i punkt 2 i den här artikeln.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.De behöriga myndigheterna ska endast bevilja tillstånd att omklassificera en position i handelslagret som en position utanför handelslagret eller omvänt, omklassificera en position utanför handelslagret som en position i handelslagret i syfte att fastställa kapitalbaskrav om institutet till de behöriga myndigheterna skriftligen har lämnat styrkande uppgifter om att dess beslut att omklassificera positionen är resultatet av en sådan exceptionell omständighet som är i linje med de riktlinjer som institutet fastställt i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Institutet ska för detta syfte lägga fram uppgifter som i tillräcklig grad styrker att positionen inte längre uppfyller villkoren för att klassificeras som en position i handelslagret eller en position utanför handelslagret, enligt artikel 104.

Det beslut som avses i första stycket ska godkännas av ledningsorganet.

Förordning (EU) 2019/876

3.Om den behöriga myndigheten har beviljat tillstånd för att omklassificera en position i enlighet med punkt 2 ska det institut som erhållit det tillståndet

  1. utan dröjsmål offentliggöra

    1. att positionen har omklassificerats, och

    2. om effekten av den omklassificeringen är en minskning i institutets kapitalbaskrav, storleken på denna minskning, och

  2. om effekten av denna omklassificering är en minskning i institutets kapitalbaskrav, inte redovisa denna effekt förrän positionen löper ut, såvida inte institutets behöriga myndighet tillåter att institutet redovisar denna effekt tidigare.

Förordning (EU) 2019/876

4.Institutet ska beräkna nettoförändringen av dess kapitalbaskrav till följd av positionens omklassificering som skillnaden mellan kapitalbaskraven omedelbart efter omklassificeringen och kapitalbaskraven omedelbart före omklassificeringen, alla beräknade i enlighet med artikel 92. Vid beräkningen ska inga effekter av andra faktorer än omklassificeringen beaktas.

Förordning (EU) 2019/876

5.Omklassificeringen av en position enligt denna artikel ska vara oåterkallelig.

Förordning (EU) 2019/876

5.84Omklassificeringen av en position enligt denna artikel ska vara oåterkallelig, utom under de exceptionella omständigheter som avses i punkt 1.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.85Genom undantag från punkt 1 i denna artikel får ett institut omklassificera en position utanför handelslagret som en position i handelslagret enligt artikel 104.2 d, utan att begära tillstånd från sin behöriga myndighet. I ett sådant fall ska kraven i punkterna 3 och 4 i den här artikeln fortsätta att gälla för institutet. Institutet ska omedelbart underrätta sin behöriga myndighet om att en sådan omklassificering har ägt rum.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 104b Krav för handlarbord

1.Vid tillämpningen av rapporteringskraven i artikel 430b.3 ska instituten inrätta handlarbord och låta alla sina positioner i handelslagret ingå i dessa handlarbord. Positionerna i handelslagret ska endast tilldelas samma handlarbord om de är i överensstämmelse med den avtalade affärsstrategin för handlarbordet och om de löpande förvaltas och övervakas i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

Förordning (EU) 2019/876

1.86Vid beräkningen av kapitalbaskraven för marknadsrisk i enlighet med den metod som avses i artikel 325.1 b ska instituten inrätta handlarbord och hänföra varje position i handelslagret och varje position utanför handelslagret enligt punkterna 5 och 6 i den här artikeln till ett av dessa handlarbord. Positioner i handelslagret ska endast hänföras till samma handlarbord om de är i linje med den antagna affärsstrategin för det handlarbordet och om de förvaltas och övervakas på ett konsekvent sätt i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Institutens handlarbord ska alltid uppfylla samtliga följande krav:

  1. Varje handlarbord ska ha en tydlig och utmärkande affärsstrategi och en riskhanteringsstruktur som är lämplig i förhållande till affärsstrategin.

  2. Varje handlarbord ska ha en tydlig organisationsstruktur; positioner i ett visst handlarbord ska förvaltas av särskilt utsedda handlare inom institutet. Varje handlare ska ha särskilda funktioner vid handlarbordet. Varje handlare ska endast tilldelas ett handlarbord.

  3. Varje handlarbord ska fastställa positionslimiter enligt sin affärsstrategi.

  4. Rapporter om verksamhet, lönsamhet, riskhantering och regleringskrav på handlarbordsnivå ska läggas fram minst en gång i veckan och regelbundet meddelas till ledningsorganet.

  5. Varje handlarbord ska ha en tydlig årlig verksamhetsplan som inbegriper en väldefinierad ersättningspolicy som grundar sig på sunda kriterier för resultatmätning.

  6. Rapporter om positioner som förfaller, om överträdelser av handelslimiter intradag, om överträdelser av handelslimiter från dag till dag och om åtgärder som institutet vidtagit för att komma tillrätta med överträdelserna samt bedömningar av marknadslikviditet, ska varje månad utarbetas för varje handlarbord och göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna.

Förordning (EU) 2019/876

3.Genom undantag från punkt 2 b får ett institut tilldela en handlare mer än ett handlarbord, förutsatt att institutet till den behöriga myndighetens belåtenhet visar att tilldelningen bottnar i företagsmässig eller resursmässig hänsyn och att tilldelningen bevarar de övriga kvalitativa krav som anges i denna artikel och som gäller för handlare och handlarbord.

Förordning (EU) 2019/876

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna hur de efterlever punkt 2. De behöriga myndigheterna får kräva att ett institut ändrar sina handlarbords struktur eller organisation så att de efterlever denna artikel.

Förordning (EU) 2019/876

5.87Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska instituten hänföra varje position utanför handelslagret som är föremål för valutarisk eller råvarurisk till handlarbord som inrättats i enlighet med punkt 1 och som hanterar risker som liknar riskerna för dessa positioner.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.88Genom undantag från punkt 5 får instituten vid beräkningen av kapitalbaskraven för marknadsrisk inrätta ett eller flera handlarbord till vilka de uteslutande hänför positioner utanför handelslagret som är föremål för valutarisk eller råvarurisk. Sådana handlarbord ska inte omfattas av kraven i punkterna 1, 2 och 3.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 104c Behandling av valutarisksäkringar för kapitalrelationer

1.89Ett institut som avsiktligt har skaffat en riskposition för att åtminstone delvis säkra sig mot ogynnsamma växelkursförändringar för någon av sina kapitalrelationer enligt artikel 92.1 a, b och c får, med sin behöriga myndighets tillstånd, undanta denna riskposition från de kapitalbaskrav för valutarisk som avses i artikel 325.1, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Det maximala beloppet för den riskposition som undantas från kapitalbaskraven för marknadsrisk är begränsat till det riskpositionsbelopp som neutraliserar en kapitalrelations känslighet för ogynnsamma växelkursförändringar.

  2. Riskpositionen undantas från kapitalbaskraven för marknadsrisk under minst sex månader.

  3. Institutet har inrättat en lämplig riskhanteringsram för att säkra sig mot ogynnsamma växelkursförändringar för någon av dess kapitalrelationer, inklusive en tydlig strategi och styrningsstruktur för risksäkring.

  4. Institutet har till den behöriga myndigheten lämnat en motivering till varför en riskposition ska undantas från kapitalbaskraven för marknadsrisk, närmare uppgifter om denna riskposition och det belopp som ska undantas.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.90Varje undantagande av riskpositioner från kapitalbaskraven för marknadsrisk i enlighet med punkt 1 ska tillämpas på ett konsekvent sätt.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.91Den behöriga myndigheten ska godkänna alla ändringar som institutet gör av den riskhanteringsram som avses i punkt 1 c och av de närmare uppgifter om riskpositioner som avses i punkt 1 d.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.92EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:

  1. De riskpositioner som ett institut avsiktligt kan skaffa för att åtminstone delvis säkra sig mot ogynnsamma växelkursförändringar för någon av sina kapitalrelationer som avses i punkt 1.

  2. Hur det maximala belopp som avses i punkt 1 a i denna artikel ska fastställas och på vilket sätt ett institut ska undanta det beloppet vid användning av var och en av de metoder som avses i artikel 325.1.

  3. De kriterier som ett instituts riskhanteringsram enligt punkt 1 c ska uppfylla för att anses vara lämplig vid tillämpning av denna artikel.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 juli 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 105 Krav på försiktig värdering

1.Alla positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde ska omfattas av de standarder för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet säkerställa att en försiktig värdering av positionerna i handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till den dynamiska karaktären hos positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde, kraven på god tillsyn och kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde.

Förordning (EU) 2019/876

2.Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst omfatta följande delar:

  1. Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen, inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-observerbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissättning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjusteringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda tillfällen.

  2. Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av affärsavdelningen, och ska sluta hos ledningsorganet.

3.Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret som bokförts till verkligt värde minst en gång per dag. Förändringar av dessa positioners värde ska rapporteras i institutets resultaträkning.

Förordning (EU) 2019/876

4.Instituten ska omvärdera sina positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde till aktuellt marknadsvärde när så är möjligt, inbegripet när relevanta kapitalkrav tillämpas på dessa positioner.

Förordning (EU) 2019/876

5.Vid marknadsvärdering ska institutet använda den mer försiktiga sidan av köp- och sälj-kurserna såvida institutet inte kan slutavräkna till mittkurs. Om instituten tillämpar detta undantag ska de var sjätte månad informera sina behöriga myndigheter om de berörda positionerna och lägga fram bevis för att de kan slutavräkna till mittkurs.

6.När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten genomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positionerna i handelslagret och positioner som bokförts till verkligt värde utanför handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

7.Instituten ska uppfylla följande krav vid modellvärdering:

  1. Den högsta ledningen ska känna till för vilka delar av handelslagret eller andra positioner som redovisas till verkligt värde en modellvärdering görs, och förstå betydelsen av den påtagliga osäkerhet som detta leder till för verksamhetens risk/resultatrapportering.

  2. Marknadsinformation ska i möjligaste mån inhämtas från samma källa som marknadspriserna, och frekventa bedömningar ska göras av marknadsvärdets lämplighet för den särskilda position som värderas och av modellens parametrar.

  3. I möjligaste mån ska sådana värderingsmetoder användas som är allmänt vedertagna på marknaden för olika finansiella instrument eller råvaror.

  4. Om modellen utvecklas av institutet ska den baseras på lämpliga antaganden som har bedömts och kritiskt granskats av parter som har lämpliga kvalifikationer och som står oberoende från utvecklingsprocessen.

  5. Det ska finnas formella processer för ändringskontroller. En säkerhetskopia av modellen ska bevaras och med jämna mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.

  6. De riskhanteringsansvariga ska vara medvetna om modellernas svagheter och om hur dessa bäst återspeglas i värderingsresultaten.

  7. Institutens modeller ska regelbundet granskas i syfte att kontrollera resultatets pålitlighet, vilket ska innefatta en bedömning av om gjorda antaganden fortfarande är lämpliga, analys av resultaträkningseffekter kontra riskfaktorer och jämförelse mellan faktiska slutavräkningsvärden och modellresultat.

Vid tillämpning av led d i första stycket ska modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handlarborden och den ska prövas genom oberoende tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och implementeringen av programvara.

Förordning (EU) 2019/876

8.Instituten ska genomföra oberoende priskontroller utöver den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Verifiering av marknadspriser och indata för modellen ska göras av en person eller enhet som är fristående från personer eller enheter som drar fördel av handelslagret, minst en gång per månad eller oftare, beroende på marknadens eller handelsverksamhetens art. Om inga oberoende prissättningskällor finns eller om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med försiktighetsåtgärder som t.ex. prisjusteringar.

9.Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att bedöma behovet av prisjusteringar.

10.Instituten ska göra en formell bedömning av följande prisjusteringar: ej intjänade räntemarginaler, slutavräkningskostnader för öppna positioner, operativa risker, marknadsprisosäkerhet, kostnader vid förtida avslut, investerings- och finansieringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där detta är relevant – modellrisk.

11.Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att beräkna justeringar av den löpande värderingen av mindre likvida positioner, vilka särskilt kan uppkomma på grund av marknadsstörningar eller institutsbetingade förhållanden som t.ex. koncentrerade positioner och/eller positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Instituten ska, när så är nödvändigt, göra sådana justeringar utöver eventuella ändringar av positionens värde som gjorts för den finansiella rapporteringen och utforma dessa så att de avspeglar positionens bristande likviditet. Vid dessa processer ska instituten beakta flera olika faktorer för att avgöra om en prisjustering är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer innefattar

  1. den ytterligare tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna i positionen utöver de likviditetshorisonter som fastställts för positionens riskfaktorer i enlighet med artikel 325bd,

  2. köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnittliga spread,

  3. tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas antal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och genomsnitt, inklusive handelsvolymer då marknaderna är utsatta för stress,

  4. marknadskoncentrationer,

  5. hur lång tid man har innehaft positionen,

  6. i vilken omfattning modellvärdering använts vid värderingen,

  7. effekten av andra modellrisker.

Förordning (EU) 2019/876

12.Om instituten använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar, ska de överväga om en prisjustering ska göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att göra justeringar för mindre likvida positioner och regelbundet undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga. Instituten ska också uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar som avser ovissheten hos de parametrar som används för modellerna.

13.När det gäller komplexa produkter, inbegripet värdepapperiseringsexponeringar och kreditderivat på n:te förfall ska instituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att avspegla dels den modellrisk som är förenad med användning av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och dels den modellrisk som är förenad med användning av icke-observerbara (och eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar i värderingsmodellen.

14.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de villkor enligt vilka kraven i artikel 105 ska tillämpas enligt punkt 1 i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 106 Interna säkringar

1.En intern säkring ska särskilt uppfylla följande krav:

  1. Den ska inte i första hand vara avsedd att undgå eller minska kapitalbaskraven.

  2. Den ska dokumenteras korrekt och underkastas särskilda interna processer för godkännande och revision.

  3. Den ska behandlas enligt marknadsmässiga villkor.

  4. Den marknadsrisk som uppkommer genom den interna säkringen ska hanteras dynamiskt i handelslagret inom de tillåtna limiterna.

  5. Den ska noga övervakas i enlighet med ändamålsenliga processer.

2.Kraven som fastställs i punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar kraven som gäller säkrade positioner utanför eller i handelslagret, i tillämpliga fall.

Förordning (EU) 2019/876

3.Om ett institut säkrar en kreditriskexponering eller motpartsriskexponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som bokförts i dess handelslager ska denna kreditderivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot kreditriskexponeringen eller motpartsriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan kreditderivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd och som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det kreditderivat som ingåtts med den tredje parten ingå i handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

3.93Om ett institut säkrar en kreditriskexponering eller motpartsriskexponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som bokförts i dess handelslager ska denna kreditderivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.4 a, anses vara en intern säkring mot kreditriskexponeringen eller motpartsriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan kreditderivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd och som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska både en intern säkring i enlighet med första stycket och det kreditderivat som ingåtts med den godtagbara tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd ingå i handelslagret. Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk med hjälp av den metod som avses i artikel 325.1 b ska båda positionerna tilldelas ett och samma handlarbord och som hanterar liknande risker.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.Om ett institut säkrar en aktieriskexponering utanför handelslagret med ett aktiederivat som bokförts i dess handelslager ska denna aktiederivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot aktieriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan aktiederivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd och som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det aktiederivat som ingåtts med den godtagbara tredje part som tillhandahåller kreditskydd ingå i handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

4.94Om ett institut säkrar en aktieriskexponering utanför handelslagret med ett aktiederivat som bokförts i dess handelslager ska denna aktiederivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.4 a, anses vara en intern säkring mot aktieriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan aktiederivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd och som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk ska både en intern säkring i enlighet med första stycket i denna punkt och det aktiederivat som ingåtts med den godtagbara tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd ingå i handelslagret. Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk med hjälp av den metod som avses i artikel 325.1 b ska båda positionerna tilldelas ett och samma handlarbord och som hanterar liknande risker.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4a.95Vid tillämpning av punkterna 3 och 4 får den kredit- eller aktiederivattransaktion som ingås av ett institut bestå av flera transaktioner med flera godtagbara tredje parter som tillhandahåller kreditriskskydd, förutsatt att den resulterande aggregerade transaktionen uppfyller de villkor som anges i de punkterna.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.Om ett institut säkrar ränterisk utanför handelslagret med en ränteriskposition som bokförts i dess handelslager ska denna ränteriskposition, vid bedömning av den ränteriskposition som följer av positioner utanför handelslagret i enlighet med artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU, anses vara en intern säkring om följande villkor är uppfyllda:

  1. Positionen har tilldelats en separat portfölj från den andra positionen i handelslagret, vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponeringar, i det syftet får ett institut tilldela den portföljen andra ränteriskpositioner som ingåtts med tredje parter, eller med sitt eget handelslager så länge institutet fullständigt eliminerar marknadsrisken hos de ränteriskpositioner som ingåtts med det egna handelslagret genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje parter.

  2. Vid tillämpning av rapporteringskraven i artikel 430b.3: Positionen har tilldelats ett handlarbord som inrättats i enlighet med artikel 104b och vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponering, i det syftet får detta handlarbord ingå andra ränteriskpositioner med tredje part eller andra handlarbord inom institutet, så länge dessa andra handlarbord fullständigt eliminerar marknadsrisken hos de andra ränteriskpositionerna genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje part.

  3. Instituten har fullt ut dokumenterat hur positionerna minskar den ränterisk som följer av positioner utanför handelslagret, i enlighet med kraven i artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU.

Förordning (EU) 2019/876

5.96Om ett institut säkrar ränteriskexponeringar utanför handelslagret med en ränteriskposition som bokförs i dess handelslager ska denna ränteriskposition, vid bedömning av den ränterisk som följer av positioner utanför handelslagret i enlighet med artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU, anses vara en intern säkring om följande villkor är uppfyllda:

  1. Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk med hjälp av de metoder som avses i artikel 325.1 a, b och c har positionen hänförts från de övriga positionerna i handelslagret till en separat portfölj, vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponering.

  2. Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk med hjälp av den metod som avses i artikel 325.1 b har positionen hänförts till ett handlarbord vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponering.

  3. Institutet har fullt ut dokumenterat hur positionen minskar den ränterisk som följer av positioner utanför handelslagret, i enlighet med kraven i artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5a.97Vid tillämpning av punkt 5 a får institutet till den portföljen hänföra andra ränteriskpositioner som ingåtts med tredje parter, eller med dess eget handelslager, så länge institutet fullständigt eliminerar marknadsrisken hos dessa ränteriskpositioner som ingåtts med dess eget handelslager genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje parter.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5b.98Följande krav ska gälla för det handlarbord som avses i punkt 5 b i denna artikel:

  1. Handlarbordet får ingå andra ränteriskpositioner med tredje parter eller med institutets andra handlarbord, förutsatt att dessa positioner uppfyller kraven för att ingå i handelslagret enligt artikel 104 och att dessa andra handlarbord fullständigt eliminerar marknadsrisken hos dessa andra ränteriskpositioner genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje parter.

  2. Inga andra positioner i handelslagret än de som avses i led a i denna punkt hänförs till det handlarbordet.

  3. Genom undantag från artikel 104b ska det handlarbordet inte omfattas av kraven i punkterna 1, 2 och 3 i den artikeln.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.Kapitalbaskraven för marknadsrisken för alla positioner som tilldelats en separat portfölj enligt punkt 5 a ska beräknas fristående och ska läggas till kapitalbaskraven för de andra positionerna i handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

6.99Kapitalbaskraven för marknadsrisk hos alla positioner som hänförts till den separata portfölj som avses i punkt 5 a eller till det handlarbord som avses i punkt 5 b ska beräknas var för sig och läggas till kapitalbaskraven för de andra positionerna i handelslagret.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

7.Vid tillämpning av rapporteringskravet i artikel 430b ska kapitalbaskraven för marknadsrisk för alla positioner som tilldelats den separata portfölj som avses i punkt 5 a i den här artikeln eller tilldelats eller ingåtts av det handlarbord som avses i punkt 5 b i den här artikeln, om lämpligt, beräknas fristående som en separat portfölj och läggas till beräkningen av kapitalbaskravet för de andra positionerna i handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

7.100Om ett institut säkrar en exponering för kreditvärdighetsjusteringsrisk med hjälp av ett derivatinstrument som ingåtts med dess handelslager, ska positionen i det derivatinstrumentet anses vara en intern säkring för exponeringen för kreditvärdighetsjusteringsrisk vid beräkning av kapitalbaskraven för kreditvärdighetsjusteringsrisk i enlighet med de metoder som anges i artikel 383 eller 384, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Derivatpositionen anses vara en godtagbar risksäkring i enlighet med artikel 386.

  2. Om derivatpositionen omfattas av något av de krav som anges i artikel 325c.2 b eller c eller i artikel 325e.1 c, eliminerar institutet fullständigt marknadsrisken hos den derivatpositionen genom att ingå motsatta positioner med tredje parter.

Den motsatta positionen i handelslagret för den interna säkring som godkänns i enlighet med första stycket ska ingå i institutets handelslager vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Avdelning II Kapitalkrav för kreditrisker

Kapitel 1 Allmänna principer

Artikel 107 Kreditriskmetoder

1.Instituten ska antingen använda den schablonmetod som föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande i enlighet med artikel 143, den metod baserad på intern riskklassificering (”internmetoden”) som föreskrivs i kapitel 3 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a och f.

1.101Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med artikel 92.4 a och g ska instituten antingen använda den schablonmetod som föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna beviljar ett tillstånd i enlighet med artikel 143, den metod som bygger på intern riskklassificering (internmetoden) och som föreskrivs i kapitel 3.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.För handelsexponeringar och för bidrag till obeståndsfonden för en central motpart ska instituten tillämpa den behandling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen enligt artikel 92.3 a och f. För alla andra typer av exponeringar mot en central motpart ska instituten behandla exponeringarna på följande sätt:

  1. För andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central motpart, som exponeringar mot ett institut.

  2. För andra typer av exponeringar mot en icke kvalificerad central motpart som exponeringar mot ett företag.

2.102För handelsexponeringar och för bidrag till en central motparts obeståndsfond ska instituten tillämpa den behandling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.4 a och g. Alla andra typer av exponeringar mot en central motpart ska av instituten behandlas på följande sätt:

  1. När det gäller andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central motpart, som exponeringar mot ett institut.

  2. När det gäller andra typer av exponeringar mot en icke-kvalificerad central motpart, som exponeringar mot ett företag.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot värdepappersföretag i tredjeland och exponeringar mot kreditinstitut i tredjeland och exponeringar mot clearingorganisationer och börser i tredjeland behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

Förordning (EU) 2019/876

3.103Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot värdepappersföretag i tredjeland, kreditinstitut i tredjeland och börser i tredjeland, samt exponeringar mot finansiella institut i tredjeland som auktoriserats och övervakas av myndigheter i tredjeland och som omfattas av tillsynskrav som är jämförbara med dem som tillämpas på institut i fråga om soliditet, behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som är minst likvärdiga med de krav som tillämpas i unionen.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten till den 1 januari 2015 fortsätta att behandla exponeringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar mot institut, under förutsättning att de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att det berörda tredjelandet är lämpligt för denna metod.

Artikel 108 Användning av kreditriskreduceringsteknik enligt schablonmetoden och internmetoden

1.När det gäller en exponering för vilken ett institut tillämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna estimat av LGD-värden (loss given default) och konverteringsfaktorer enligt artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp vid tillämpning av artikel 92.3 a och f eller, om relevant, förväntade förlustbelopp vid den beräkning som avses i artikel 36.1 d och artikel 62 c.

2.När det gäller en exponering för vilken institutet tillämpar internmetoden genom att använda sina egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 3.

Artikel 108 Användning av kreditriskreduceringsmetoder enligt schablonmetoden och internmetoden när det gäller kreditrisk och utspädningsrisk

1.104När det gäller en exponering för vilken ett institut tillämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna skattningar av LGD enligt artikel 143, får institutet beakta effekten av betalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.4 a och g och i relevanta fall belopp för förväntad förlust vid den beräkning som avses i artiklarna 36.1 d och 62 d.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.105När det gäller en exponering för vilken ett institut tillämpar internmetoden genom att använda sina egna skattningar av LGD enligt artikel 143, får institutet beakta effekten av betalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 3 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.4 a och g och, i relevanta fall, förväntade förlustbelopp vid den beräkning som avses i artiklarna 36.1 d och 62 d.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.106Om ett institut tillämpar internmetoden genom att använda sina egna skattningar av LGD enligt artikel 143 i fråga om både den ursprungliga exponeringen och jämförbara direkta exponeringar mot tillhandahållaren av kreditriskskydd, får institutet beakta effekten av obetalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 3 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.4 a och g och, i relevanta fall, förväntade förlustbelopp vid den beräkning som avses i artiklarna 36.1 d och 62 d. I alla övriga fall får institutet i dessa syften beakta effekten av obetalt kreditriskskydd vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp i enlighet med kapitel 4.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.107Med förbehåll för de villkor som anges i punkt 5 får institut betrakta lån till fysiska personer som exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet, i stället för att behandla dem som garanterade exponeringar, vid tillämpning av avdelning II kapitlen 2, 3 och 4, beroende på vad som är tillämpligt, om följande villkor för dessa lån är uppfyllda i en medlemsstat:

  1. De flesta lånen till fysiska personer för förvärv av bostadsfastighet i den medlemsstaten ges inte som hypotekslån i juridisk bemärkelse.

  2. De flesta lånen till fysiska personer för förvärv av bostadsfastighet i den medlemsstaten garanteras av en tillhandahållare av kreditriskskydd med en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut motsvarande kreditkvalitetssteg 1 eller 2, som är skyldig att betala hela det utestående lånet till institutet om den ursprungliga låntagaren inte fullgör sina skyldigheter.

  3. Institutet har laglig rätt att inteckna bostadsfastigheten om den tillhandahållare av kreditriskskydd som avses i led b inte fullgör eller blir oförmögen att fullgöra sina förpliktelser enligt den ställda garantin.

De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA när de villkor som anges i första stycket a, b och c i denna punkt är uppfyllda på deras jurisdiktioners nationella territorier och ska ange namnen på tillhandahållare av kreditriskskydd som är berättigade till sådan behandling och som uppfyller villkoren i denna punkt och punkt 5.

EBA ska offentliggöra förteckningen över alla sådana godtagbara tillhandahållare av kreditriskskydd på sin webbplats och årligen uppdatera förteckningen.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.108Vid tillämpning av punkt 4 får lån som avses i den punkten behandlas som exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet, i stället för att behandlas som garanterade exponeringar, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. När det gäller en exponering som behandlas enligt schablonmetoden uppfyller exponeringen alla krav för att enligt schablonmetoden hänföras till exponeringsklassen exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom enligt artiklarna 124 och 125, med undantag för att det institut som beviljar lånet inte har en panträtt i bostadsfastigheten.

  2. När det gäller en exponering som behandlas enligt internmetoden uppfyller exponeringen alla krav för att enligt internmetoden hänföras till exponeringsklassen hushållsexponeringar som är säkrade genom bostadsfastighet enligt artikel 147.2 d ii, med undantag för att det institut som beviljar lånet inte har en panträtt i bostadsfastigheten.

  3. Det finns ingen panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas, och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014 förbinder sig låntagaren enligt avtal att inte bevilja någon panträtt utan medgivande från det institut som ursprungligen beviljat lånet.

  4. Tillhandahållaren av kreditriskskydd är en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och har en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut motsvarande kreditkvalitetssteg 1 eller 2.

  5. Tillhandahållaren av kreditriskskydd är ett institut eller en enhet i den finansiella sektorn som omfattas av kapitalbaskrav som är jämförbara med dem som gäller för institut eller försäkringsföretag.

  6. Tillhandahållaren av kreditriskskydd har upprättat en fullt finansierad ömsesidig garantifond eller motsvarande skydd för försäkringsföretag för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering regelbundet ses över av dennes behöriga myndighet och är föremål för regelbundna stresstester, minst vartannat år.

  7. Institutet har laglig och avtalsmässig befogenhet att inteckna bostadsfastigheten om tillhandahållaren av kreditriskskydd inte fullgör eller blir oförmögen att fullgöra sina förpliktelser enligt den ställda garantin.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.109Institut som använder den möjlighet som ges i punkt 4 för en viss godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt den mekanism som avses i den punkten ska göra detta för alla sina exponeringar mot fysiska personer som garanteras av den tillhandahållaren av kreditriskskydd enligt den mekanismen.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 109 Behandling av värdepapperiseringspositioner

Institut ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för en position som de innehar i en värdepapperisering i enlighet med kapitel 5.

Förordning (EU) 2017/2401

Artikel 110 Behandling av kreditriskjusteringar

1.Institut som tillämpar schablonmetoden ska behandla allmänna kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 62 c.

2.Institut som tillämpar internmetoden ska behandla allmänna kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 159, artikel 62 d samt artikel 36.1 d.

Vid tillämpning av denna artikel och kapitlen 2 och 3 ska allmänna och specifika kreditriskjusteringar inte omfatta reserveringar för allmänna risker i bankrörelse.

3.Institut som använder internmetoden och tillämpar schablonmetoden för en del av sina exponeringar på gruppnivå eller individuell nivå, i enlighet med artiklarna 148 och 150, ska fastställa hur stor del av den allmänna kreditriskjusteringen som ska ske enligt schablonmetoden för behandling av allmänna kreditriskjusteringar respektive internmetoden för behandling av allmänna kreditriskjusteringar, enligt följande:

  1. När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar internmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i punkt 2.

  2. När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar schablonmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i punkt 1.

  3. Resterande kreditriskjusteringar ska fördelas proportionellt efter den andel riskvägda exponeringsbelopp som ska behandlas enligt schablonmetoden respektive internmetoden.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar beräkningen av specifika och allmänna kreditriskjusteringar i enlighet med tillämpliga redovisningsregler, för följande:

  1. Exponeringsvärde enligt den schablonmetod som avses i artikel 111;

  2. Exponeringsvärde enligt den internmetod som avses i artiklarna 166–168.

  3. Behandling av förväntade förlustbelopp enligt artikel 159.

  4. Exponeringsvärde för beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp för värdepapperiseringspositioner som avses i artiklarna 246 och 266.

  5. Fastställande av fallissemang enligt artikel 178.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 110a Övervakning av avtal som inte är åtaganden110

Institut ska övervaka avtal som uppfyller samtliga villkor som anges i artikel 5.10 a–e och ska på ett för sina behöriga myndigheter tillfredsställande sätt dokumentera att de uppfyller alla dessa villkor.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Kapitel 2 Schablonmetoden

Avsnitt 1 Allmänna principer
Artikel 111 Exponeringsvärde

1.Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redovisade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 110, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105, avdragna belopp i enlighet med artikel 36.1 m och andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra följande procentandel av dess nominella värde efter reducering av specifika kreditriskjusteringar och belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m:

  1. 100 % om det är en högriskpost.

  2. 50 % om det är en medelriskpost.

  3. 20 % om det är en medel-/lågriskpost.

  4. 0 % om det är en lågriskpost.

De poster utanför balansräkningen som avses i första stycket, andra meningen, ska indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 ska exponeringsvärdet för värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för en repa eller värdepappers- eller råvarulån, samt marginallån, ökas med lämplig volatilitetsjustering för sådana värdepapper eller råvaror i enlighet med artiklarna 223–225.

Förordning (EU) 2019/630

1.111Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redovisade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 110, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artikel 34 relaterade till institutets verksamhet utanför handelslagret, avdragna belopp i enlighet med artikel 36.1 m och andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till tillgångsposten.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Det exponeringsvärde för ett derivatinstrument som ingår i förteckningen i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6, varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöverenskommelser ska beaktas vid tillämpningen av dessa metoder i enlighet med kapitel 6. Exponeringsvärdet för repor, värdepappers- eller råvarulån, långfristiga transaktioner och marginallån kan fastställas antingen i enlighet med kapitel 6 eller kapitel 4.

2.112Exponeringsvärdet för en post utanför balansräkningen som förtecknas i bilaga I ska utgöra följande procentandel av postens nominella värde efter avdrag för specifika kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 110 och för belopp i enlighet med artikel 36.1 m:

  1. 100 % för poster i undergrupp 1.

  2. 50 % för poster i undergrupp 2.

  3. 40 % för poster i undergrupp 3.

  4. 20 % för poster i undergrupp 4.

  5. 10 % för poster i undergrupp 5.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Om en exponering är föremål för förfinansierat kreditriskskydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post ändras i enlighet med kapitel 4.

3.113Exponeringsvärdet för ett åtagande beträffande en post utanför balansräkningen som avses i punkt 2 i denna artikel ska utgöra den lägre av följande procentandelar av åtagandets nominella värde efter avdrag för specifika kreditriskjusteringar och för belopp i enlighet med artikel 36.1 m:

  1. Den procentandel enligt punkt 2 i denna artikel som är tillämplig på den post för vilken åtagandet görs.

  2. Den procentandel enligt punkt 2 i denna artikel som är tillämplig på typen av åtagande.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.114Avtal som erbjuds av ett institut men ännu inte godtagits av kunden och som skulle bli åtaganden om de godtas av kunden ska behandlas som åtaganden, och den procentandel som gäller ska vara den som föreskrivs i enlighet med punkt 2.

För avtal som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 5.10 a–e, ska den tillämpliga procentandelen vara 0 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.115Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella säkerheter som avses i artikel 223 ska exponeringsvärdet för värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för en transaktion för värdepappersfinansiering ökas med en för sådana värdepapper eller råvaror lämplig volatilitetsjustering i enlighet med artiklarna 223 och 224.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.116Exponeringsvärdet för ett derivatinstrument som förtecknas i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6, varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsavtal ska beaktas enligt vad som anges i det kapitlet. Exponeringsvärdet för transaktioner för värdepappersfinansiering och transaktioner med lång avvecklingscykel får fastställas i enlighet med kapitel 4 eller 6.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

7.117Om exponeringen täcks genom ett betalt kreditriskskydd får exponeringsvärdet ändras i enlighet med kapitel 4.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

8.118EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:

  1. De kriterier som instituten ska använda för att hänföra poster utanför balansräkningen, med undantag för poster som redan ingår i bilaga I, till de undergrupper 1–5 som avses i bilaga I.

  2. Faktorer som kan begränsa instituts förmåga att annullera de villkorslöst annullerbara åtaganden som avses i bilaga I.

  3. Processen för att underrätta EBA om instituts klassificering av andra poster utanför balansräkningen med liknande risker som dem som avses i bilaga I.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 juli 2025.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 112 Exponeringsklasser

Varje exponering ska hänföras till någon av följande exponeringsklasser:

  1. Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker.

  2. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter.

  3. Exponeringar mot offentliga organ.

  4. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker.

  5. Exponeringar mot internationella organisationer.

  6. Exponeringar mot institut.

  7. Exponeringar mot företag.

  8. Exponeringar mot hushåll.

  9. Exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter.

  10. Fallerande exponeringar.

  11. Exponeringar som är förenade med särskilt hög risk.

  12. Exponeringar i form av säkerställda obligationer.

  13. Poster som avser positioner i värdepapperisering.

  14. Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt kreditbetyg.

  15. Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (fond).

  16. Aktieexponeringar.

  17. Övriga poster.

Artikel 112 Exponeringsklasser119

Varje exponering ska hänföras till någon av följande exponeringsklasser:

  1. Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker.

  2. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter.

  3. Exponeringar mot offentliga organ.

  4. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker.

  5. Exponeringar mot internationella organisationer.

  6. Exponeringar mot institut.

  7. Exponeringar mot företag.

  8. Exponeringar mot hushåll.

  9. Exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egendom och ADC-exponeringar.

  10. Fallerande exponeringar.

  11. Exponeringar mot efterställda skulder.

  12. Exponeringar i form av säkerställda obligationer.

  13. Poster som avser positioner i värdepapperisering.

  14. Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt kreditbetyg.

  15. Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (fond).

  16. Aktieexponeringar.

  17. Övriga poster.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 113 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1.För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter tillämpas på alla exponeringar, såvida dessa exponeringar inte dras av från kapitalbas eller omfattas av behandlingen enligt artikel 72e.5 första stycket, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2. Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges i avsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas genom hänvisning till kreditbedömningar gjorda av externa kreditvärderingsinstitut, eller kreditbedömningar gjorda av exportkreditorgan i enlighet med avsnitt 3.

Förordning (EU) 2022/2036

1.120För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter tillämpas på alla exponeringar, såvida inte dessa exponeringar dras av från kapitalbasen eller omfattas av behandlingen enligt artikel 72e.5 första stycket, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2 i denna förordning. Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges i avsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas genom hänvisning till kreditvärderingar gjorda av externa kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingar gjorda av exportkreditorgan i enlighet med avsnitt 3. Med undantag för exponeringar som hänförs till de exponeringsklasser som anges i artikel 112 a, b, c och e i denna förordning ska institutet, om värderingen i enlighet med artikel 79 b i direktiv 2013/36/EU visar på högre riskegenskaper än de som följer av det kreditkvalitetssteg som exponeringen skulle hänföras till på grundval av den tillämpliga kreditvärderingen från det utsedda externa kreditvärderingsinstitutet eller exportkreditorganet, åsätta en riskvikt som är minst ett kreditkvalitetssteg högre än den riskvikt som följer av kreditvärderingen från det utsedda externa kreditvärderingsinstitutet eller exportkreditorganet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Vid riskvägning enligt punkt 1 ska exponeringsvärdet multipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts enligt, avsnitt 2.

3.Om en exponering är föremål för kreditriskskydd får den tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med kapitel 4.

3.121Om en exponering omfattas av kreditriskskydd får exponeringsvärdet eller den på den exponeringen tillämpliga riskvikten, beroende på vad som är tillämpligt, ändras i enlighet med detta kapitel och kapitel 4.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperiseringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

5.Exponeringar för vilka det inte finns någon beräkning i avsnitt 2 ska åsättas en riskvikt på 100 %.

5.122Exponeringsvärdet för varje post för vilken det inte föreskrivs någon riskvikt enligt detta kapitel ska åsättas en riskvikt på 100 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna, besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på institutets exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dotterföretag, syskonföretag eller företag som står i ett sådant samband som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG. De behöriga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

  1. Motparten är ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag och omfattas av tillfredsställande tillsynskrav.

  2. Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som institutet.

  3. Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kontroll gäller för motparten som för institutet.

  4. Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.

  5. Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till institutet.

Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

6.123Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital eller supplementärkapitalposter får ett institut efter förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på det institutets exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dotterföretag, dotterföretag till dess moderföretag eller ett företag som är knutet till institutet genom ett förhållande i den mening som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU. De behöriga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

  1. Motparten är ett institut eller ett finansiellt institut som omfattas av tillfredsställande tillsynskrav.

  2. Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som institutet.

  3. Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kontroll gäller för motparten som för institutet.

  4. Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.

  5. Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till institutet.

Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

7.Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter förhandstillstånd från de behöriga myndigheterna, besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på motparter med vilka institutet har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat institutionellt skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt säkerställer deras likviditet och solvens för att vid behov undvika konkurs. De behöriga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

  1. De krav som anges i punkt 6 a, d och e är uppfyllda.

  2. Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet från lätt tillgängliga medel kan ge det stöd som krävs enligt dess åtagande.

  3. Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering av risker, som ger en fullständig översikt över risksituationen för samtliga enskilda medlemmar och för det institutionella skyddssystemet som helhet, och motsvarande möjligheter till inflytande. Dessa system ska på lämpligt sätt följa exponeringar som fallerat i enlighet med artikel 178.1.

  4. I det institutionella skyddssystemet genomförs egna riskbedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda medlemmarna.

  5. Det institutionella skyddssystemet ska en gång per år upprätta och offentliggöra en konsoliderad rapport som omfattar en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det institutionella skyddssystemet som helhet, eller en rapport som omfattar en aggregerad balansräkning, en aggregerad vinst- och förlustredovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det institutionella skyddssystemet som helhet.

  6. Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga att minst 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna det institutionella skyddssystemet.

  7. Flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen (nedan kallat dubbel användning) liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssystemet ska elimineras.

  8. Det institutionella skyddssystemet ska grundas på medlemskap av många kreditinstitut med en i huvudsak homogen affärsprofil.

  9. De relevanta behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum godkänna och övervaka att de system som avses i leden c och d är tillräckliga.

Om institutet i enlighet med denna punkt beslutar att inte tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

Avsnitt 2 Riskvikter
Artikel 114 Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker

1.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker ska åsättas en riskvikt på 100 % om inte punkterna 2–7 tillämpas.

2.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt tabell 1 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

0 %

20 %

50 %

100 %

100 %

150 %

3.Exponeringar mot ECB ska åsättas riskvikten 0 %.

4.Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker som är uttryckta och finansierade i den nationella regeringens och centralbankens nationella valuta ska åsättas riskvikten 0 %.

5.[utgått]

6.har upphävts genom förordning (EU) 2020/873.

7.Om de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, åsätter en riskvikt som är lägre än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan får instituten ge sådana exponeringar samma riskvikt.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som anges i denna punkt för exponeringar mot den nationella regeringen eller centralbanken i tredjelandet, om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 115 Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter

–1.124Exponeringar mot regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 1 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

50 %

100 %

100 %

150 %

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

1.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska riskviktas som exponeringar mot institut om de inte behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt punkterna 2 eller 4 eller åsätts en riskvikt i enlighet med punkt 5. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte tillämpas.

1.125Exponeringar mot regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion som de regionala självstyrelseorganen eller lokala myndigheterna tillhör åsätts i enlighet med tabell 2.

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

100 %

100 %

150 %

För exponeringar som avses i första stycket ska en riskvikt på 100 % åsättas om den nationella regeringen i den jurisdiktion som regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter tillhör saknar kreditvärdering.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regering inom vars territorium de är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang.

EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unionen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som exponeringar mot de nationella regeringarna.

2.126Med avvikelse från punkterna –1 och 1 ska exponeringar mot regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter behandlas som exponeringar mot den nationella regering inom vars territorium de är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de regionala självstyrelseorganens eller lokala myndigheternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang.

EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unionen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som exponeringar mot de nationella regeringarna.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har inrättats som juridiska personer enligt offentlig lagstiftning och som har laglig rätt att uppbära skatt ska behandlas som exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter. I detta fall ska punkt 2 ska inte tillämpas, och vid tillämpning av artikel 150.1 a ska tillåtelse att tillämpa schablonmetoden inte uteslutas.

3.127Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har inrättats som juridiska personer enligt offentlig rätt ska, om de uppbär skatt i enlighet med rättsakter som ger dem rätt att göra det, behandlas som exponeringar mot regionala självstyrelseorgan och lokala myndigheter. I detta fall ska punkt 2 inte tillämpas.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.Om behöriga myndigheter i tredjeland, som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på samma sätt som exponeringar mot den egna nationella regeringen, och det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang, får instituten åsätta samma riskvikt för exponeringar mot sådana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

4.128Med avvikelse från punkterna –1 och 1 får instituten – om behöriga myndigheter i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen behandlar exponeringar mot regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter som exponeringar mot den egna nationella regeringen och det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de regionala självstyrelseorganens eller lokala myndigheternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang – åsätta samma riskvikt för exponeringar mot sådana regionala självstyrelseorgan och lokala myndigheter.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna 2–4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan ska åsättas en riskvikt på 20 %.

5.129Med avvikelse från punkterna –1 och 1 ska exponeringar mot regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna 2, 3 och 4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan för dessa regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter åsättas en riskvikt på 20 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 116 Exponeringar mot offentliga organ

1.Exponeringar mot offentliga organ för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion som det offentliga organet tillhör åsätts enligt tabell 2 nedan:

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg för nationell regering

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

100 %

100 %

150 %

För exponeringar mot offentliga organ som är etablerade i stater utan kreditvärdering för den nationella regeringen ska riskvikten vara 100 %.

2.Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska behandlas i enlighet med artikel 120. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte tillämpas på dessa organ.

2.130Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska behandlas i enlighet med artikel 115.–1.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Exponeringar mot offentliga organ med en ursprunglig löptid på högst tre månader ska åsättas riskvikten 20 %.

4.Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna, om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda jurisdiktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrelseorganet eller myndigheten.

4.131Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna, om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda jurisdiktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrelseorganet eller myndigheten.

EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla offentliga organ inom unionen som avses i första stycket.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.Om de behöriga myndigheterna inom ett tredjelands jurisdiktion, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar exponeringar mot offentliga organ i enlighet med punkt 1 eller 2, får instituten ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt. I annat fall ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 117 Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker

1.Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte ingår i punkt 2 ska behandlas som exponeringar mot institut. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2, 120.2 och 121.3 ska inte tillämpas.

Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklingsbanken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

1.132Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte avses i punkt 2 och för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 1. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte avses i punkt 2 och för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt på 50 %.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

30 %

50 %

100 %

100 %

150 %

Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklingsbanken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker ska åsättas riskvikten 0 %.

  1. Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (Världsbanken).

  2. Internationella finansieringsbolaget (IFC).

  3. Interamerikanska utvecklingsbanken.

  4. Asiatiska utvecklingsbanken.

  5. Afrikanska utvecklingsbanken.

  6. Europarådets utvecklingsbank.

  7. Nordiska investeringsbanken.

  8. Karibiska utvecklingsbanken.

  9. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

  10. Europeiska investeringsbanken.

  11. Europeiska investeringsfonden.

  12. Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.

  13. Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering.

  14. Muslimska utvecklingsbanken.

  15. Internationella utvecklingsfonden.

  16. Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar.

Kommissionen ges befogenhet att ändra denna förordning genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 462, för att, i enlighet med internationella standarder, ändra den förteckning över multilaterala utvecklingsbanker som avses i första stycket.

Förordning (EU) 2019/876

3.Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden som tecknats men inte betalts ska åsättas riskvikten 20 %.

Artikel 118 Exponeringar mot internationella organisationer

Exponeringar mot följande internationella organisationer ska åsättas riskvikten 0 %:

  1. Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.

  2. Internationella valutafonden.

  3. Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).

  4. Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.

  5. Europeiska stabilitetsmekanismen.

  6. Ett internationellt finansiellt institut som etablerats av två eller fler medlemsstater, med syfte att få fram finansiering och tillhandahålla finansiellt stöd till medlemmar som drabbas eller hotas av allvarliga finansiella problem.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 119 Exponeringar mot institut

1.Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med artikel 120. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med artikel 121.

2.133Exponeringar mot institut med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens nationella valuta ska åsättas en riskvikt som är ett steg mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som enligt artikel 114.4–114.7 ges till exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

3.134Inga exponeringar med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens nationella valuta ska ges en lägre riskvikt än 20 %.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

4.Exponering mot ett institut i form av minimireserver som institutet måste inneha enligt ECB eller en medlemsstats centralbank, får åsättas samma riskvikt som exponeringar mot vederbörande medlemsstats centralbank förutsatt att

  1. reserverna innehas i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) eller i enlighet med nationella krav som i alla viktigare hänseenden är likvärdiga med den förordningen,

  2. vid konkurs eller insolvens för det institut där reserverna förvaras, reserverna till fullo återbetalas i tid till institutet och inte disponeras för att reglera andra av institutets åtaganden.

5.Exponeringar mot finansiella institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut ska behandlas som exponeringar mot institut.

Vid tillämpningen av denna punkt ska de tillsynskrav som anges i förordning (EU) 2019/2033 anses jämförbara med dem som tillämpas för institut i fråga om soliditet.

Förordning (EU) 2019/2033

Artikel 120 Exponeringar mot kreditvärderade institut

1.Exponeringar mot institut med en återstående löptid på mer än tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 3 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 3

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

50 %

100 %

100 %

150 %

1.135Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 1 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

30 %

50 %

100 %

100 %

150 %

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Exponeringar mot ett institut med en återstående löptid på upp till tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 4 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 4

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

20 %

20 %

50 %

50 %

150 %

2.136Exponeringar mot institut med en ursprunglig löptid på högst tre månader för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut och exponeringar som härrör från förflyttning av varor över nationella gränser med en ursprunglig löptid på högst sex månader för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 2 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

20 %

20 %

50 %

50 %

150 %

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Sambandet mellan behandlingen av kortfristiga kreditvärderingar enligt artikel 131 och den allmänna förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 ska vara som följer:

  1. Om det inte finns någon kortfristig värdering av exponeringen ska den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 tillämpas på alla exponeringar mot institut med upp till tre månaders återstående löptid.

  2. Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk riskvikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 2, ska den kortfristiga värderingen endast användas för den specifika exponeringen. Övriga kortfristiga exponeringar ska följa den allmänna förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2.

  3. Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen leder till en mindre förmånlig riskvikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2, ska inte den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga fordringar som inte är kreditvärderade ska åsättas samma riskvikt som den som tillämpas genom den specifika kortfristiga värderingen.

Artikel 121 Exponeringar mot institut utan kreditvärdering

1.Exponeringar mot institut för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med de kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör åsätts i enlighet med tabell 5:

Tabell 5

Kreditkvalitetssteg för nationell regering

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

100 %

100 %

150 %

1.137Exponeringar mot institut för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska hänföras till någon av följande riskklasser:

  1. Om samtliga följande villkor är uppfyllda ska exponeringar mot institut hänföras till riskklass A:

    1. Institutet har tillräcklig förmåga att vid läglig tidpunkt fullgöra sina finansiella åtaganden, inbegripet betalning av kapitalbelopp och ränta, under tillgångarnas eller exponeringarnas beräknade livslängd och oberoende av konjunkturcykeln och affärsförhållandena.

    2. Institutet uppfyller eller överskrider det krav som anges i artikel 92.1 i denna förordning med beaktande av artiklarna 458.2 d i, 458.2 d vi och 459 a i denna förordning i tillämpliga fall, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet enligt definitionen i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, eller eventuella likvärdiga och ytterligare lokala tillsyns- eller regleringskrav i tredjeländer i den mån som dessa krav har offentliggjorts och ska tillgodoses genom kärnprimärkapital, primärkapital eller kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt.

    3. Information om huruvida de krav som avses i led ii) i denna punkt uppfylls eller överskrids av institutet offentliggörs eller görs på annat sätt tillgänglig för det utlånande institutet.

    4. En bedömning gjord av det utlånande institutet i enlighet med artikel 79 i direktiv 2013/36/EU visar inte att institutet inte uppfyller villkoren i leden i och ii) i denna punkt.

  2. Om samtliga följande villkor är uppfyllda och minst ett av villkoren i led a i denna punkt inte är uppfyllt ska exponeringar mot institut hänföras till riskklass B:

    1. Institutet är utsatt för betydande kreditrisk, inbegripet återbetalningsförmåga som är beroende av stabila eller gynnsamma ekonomiska- eller affärsförhållanden.

    2. Institutet uppfyller eller överskrider det krav som anges i artikel 92.1 i denna förordning med beaktande av artiklarna 458.2 d i och 459 a) i denna förordning, i tillämpliga fall, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, eller eventuella likvärdiga och ytterligare lokala tillsyns- eller regleringskrav i tredjeländer i den mån som dessa krav har offentliggjorts och ska tillgodoses genom kärnprimärkapital, primärkapital eller kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt.

    3. Information om huruvida de krav som avses i led ii) i detta led uppfylls eller överskrids av institutet offentliggörs eller görs på annat sätt tillgänglig för det utlånande institutet.

    4. En bedömning gjord av det utlånande institutet i enlighet med artikel 79 i direktiv 2013/36/EU visar inte att institutet inte uppfyller villkoren i leden i och ii) i detta led.

  3. Om exponeringarna mot institut inte hänförs till riskklass A eller B eller om något av följande villkor är uppfyllt, ska exponeringar mot institut hänföras till riskklass C:

    1. Institutet har väsentliga fallissemangsrisker och begränsade säkerhetsmarginaler.

    2. Ogynnsamma affärsmässiga, finansiella eller ekonomiska förhållanden kommer mycket sannolikt att leda eller har lett till att institutet inte kan fullgöra sina finansiella åtaganden.

    3. I de fall där det enligt lag krävs reviderade finansiella rapporter från institutet har den externa revisorn under de senaste tolv månaderna avgett ett negativt revisionsuttalande eller uttryckt betydande tvivel angående institutets förmåga att fortsätta verksamheten i institutets reviderade finansiella rapporter eller i sina rapporter.

Vid tillämpning av första stycket b ii) i denna punkt ska likvärdiga och ytterligare lokala tillsyns- eller regleringskrav inte omfatta kapitalbuffertar som motsvarar dem som definieras i artikel 128 i direktiv 2013/36/EU.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.För exponeringar mot institut utan kreditvärdering som är etablerade i stater där den nationella regeringen inte är kreditvärderad ska riskvikten vara 100 %.

2.138För exponeringar mot finansiella institut som behandlas som exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5 ska instituten, i syfte att bedöma huruvida de villkor som anges i punkt 1 a ii och 1 b ii i den här artikeln uppfylls av dessa finansiella institut, bedöma om dessa finansiella institut uppfyller eller överskrider eventuella jämförbara tillsynskrav.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.För exponeringar mot institut utan kreditvärdering med en ursprunglig effektiv löptid på högst tre månader ska riskvikten vara 20 %.

3.139Exponeringar som är hänförda till riskklass A, B eller C i enlighet med punkt 1 ska åsättas en riskvikt enligt följande:

  1. Exponeringar som är hänförda till riskklass A, B eller C och som uppfyller något av följande villkor ska åsättas en riskvikt för kortfristiga exponeringar i enlighet med tabell 1:

    1. Exponeringen har en ursprunglig löptid på högst tre månader.

    2. Exponeringen har en ursprunglig löptid på högst sex månader och härrör från förflyttning av varor över nationella gränser.

  2. Exponeringar som är hänförda till riskklass A och som inte är kortfristiga ska åsättas en riskvikt på 30 % om samtliga följande villkor är uppfyllda:

    1. Exponeringen uppfyller inte något av villkoren i led a.

    2. Institutets kärnprimärkapitalrelation är minst 14 %.

    3. Institutets bruttosoliditetsgrad är lika med eller högre än 5 %.

  3. Exponeringar som är hänförda till riskklass A, B eller C och som inte uppfyller de villkor som anges i led a eller b ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 1.

Om en exponering mot ett institut inte är uttryckt i den nationella valutan för den jurisdiktion som institutet tillhör eller om institutet har bokfört kreditförpliktelsen i en filial i en annan jurisdiktion och exponeringen inte är uttryckt i den nationella valutan för den jurisdiktion där filialen är verksam, ska den riskvikt som i enlighet med led a, b eller c åsätts andra exponeringar än exponeringar som har en löptid på högst ett år och härrör från självavvecklande, handelsrelaterade villkorade poster som härrör från förflyttning av varor över nationella gränser inte underskrida riskvikten för en exponering mot den nationella regeringen i det land som institutet tillhör.

Tabell 1

Kreditriskbedömning

Riskklass A

Riskklass B

Riskklass C

Riskvikt för kortfristiga exponeringar

20 %

50 %

150 %

Riskvikt

40 %

75 %

150 %

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.140Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 om handelsfinansieringsexponeringar – som avses i artikel 162.3 andra stycket led b – mot institut utan kreditvärdering, ska riskvikten vara 50 % och när den återstående löptiden för dessa handelsfinansieringsexponeringar mot institut utan kreditvärdering är tre månader eller mindre ska riskvikten vara 20 %.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Artikel 122 Exponeringar mot företag

1.Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 6 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 6

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

100 %

150 %

150 %

1.141Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 1 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

75 %

100 %

150 %

150 %

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns tillgänglig ska åsättas riskvikten 100 % eller riskvikten för exponeringar mot den egna nationella regeringen i den jurisdiktion företaget tillhör, varvid det högsta värdet ska ges.

Artikel 122a Exponeringar som utgör specialutlåning

1.142Inom den klass för företagsexponeringar som avses i artikel 112 g ska instituten separat som exponeringar som utgör specialutlåning identifiera exponeringar med samtliga följande egenskaper:

  1. Exponeringen är mot en enhet som särskilt inrättats för att finansiera eller förvalta fysiska tillgångar eller är en exponering som är ekonomiskt jämförbar med en sådan exponering.

  2. Exponeringen är inte knuten till finansiering av bostadsfastighet eller kommersiell fastighet och omfattas av de definitioner av objektfinansieringsexponeringar, projektfinansieringsexponeringar eller råvarufinansieringsex- poneringar som fastställs i punkt 3.

  3. Det avtal som reglerar förpliktelsen i samband med exponeringen ger institutet en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst de genererar.

  4. Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av förpliktelsen i samband med exponeringen är den inkomst som de finansierade tillgångarna genererar, snarare än den generella betalningskapaciteten i ett kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.143Exponeringar som utgör specialutlåning för vilka det finns en direkt tillämplig kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 1:

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

75 %

100 %

150 %

150 %

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.144Exponeringar som utgör specialutlåning för vilka det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt följande:

  1. Om syftet med en exponering som utgör specialutlåning är att finansiera förvärv av fysiska tillgångar, däribland fartyg, luftfartyg, satelliter, järnvägsvagnar och flottor, och de intäkter som dessa tillgångar ska generera kommer i form av kassaflöden som genereras av de specifika fysiska tillgångar som har finansierats och intecknats till förmån för eller överlåtits på långivaren (objektfinansieringsexponeringar), ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

  2. Om syftet med en exponering som utgör specialutlåning är att tillhandahålla kortfristig finansiering av reserver, varulager eller fordringar avseende börshandlade råvaror, däribland råolja, metaller eller grödor, och de intäkter som dessa reserver, varulager eller fordringar ska generera är inkomster från försäljning av råvaran (råvarufinansieringsexponeringar), ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

  3. Om syftet med en exponering som utgör specialutlåning är att finansiera ett individuellt projekt, antingen i form av uppförandet av en ny anläggning eller refinansiering av en befintlig anläggning, med eller utan förbättringar, för utveckling eller förvärv av stora, komplexa och kostsamma anläggningar, däribland kraftverk, kemiindustrian- läggningar, gruvor, transport-, miljö- och telekommunikationsinfrastruktur där det utlånande institutet i första hand ser till de inkomster som genereras av det finansierade projektet, både som källa till återbetalning och som säkerhet för lånet (projektfinansieringsexponeringar), ska instituten tillämpa följande riskvikter:

    1. 130 %, om det projekt som exponeringen avser befinner sig i den föroperativa fasen.

    2. Under förutsättning att den justering av kapitalbaskraven för kreditrisk som avses i artikel 501a inte tillämpas, 80 % om det projekt som exponeringen avser befinner sig i den operativa fasen och exponeringen uppfyller samtliga följande kriterier:

      1. Det finns kontraktsmässiga begränsningar avseende gäldenärens möjligheter att bedriva verksamhet som kan vara till nackdel för långivaren, inbegripet begränsningar som innebär att nya skuldinstrument inte får emitteras utan befintliga kreditgivares medgivande.

      2. Gäldenären har tillräckliga reserver helt i kontanter eller andra finansiella arrangemang med en enhet för att täcka kraven på reserver för oförutsedda utgifter och rörelsekapital under hela livslängden för det projekt som finansieras, förutsatt att enheten av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut har tilldelats en extern kreditvärdering motsvarande kreditkvalitetssteg 3 eller högre eller, när det gäller institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp i enlighet med kapitel 3, om enheten inte har tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut, den enheten har tilldelats en intern kreditvärdering motsvarande kreditkvalitetssteg 3 eller högre av institutet, förutsatt att den enheten är internt klassificerad av institutet i enlighet med bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6.

      3. Det projekt som exponeringen avser genererar kassaflöden som är förutsägbara och täcker alla framtida låneåterbetalningar.

      4. Om gäldenärens inkomster inte utgörs av betalningar från ett stort antal användare är källan till återbetalning av förpliktelsen beroende av en huvudmotpart, som är en av följande:

        • En centralbank, en nationell regering, ett regionalt självstyrelseorgan eller lokala myndigheter, förutsatt att de har åsatts en riskvikt på 0 % i enlighet med artiklarna 114 och 115 eller av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut har tilldelats en extern kreditvärdering motsvarande kreditkvalitetssteg 3 eller högre, eller, när det gäller institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp i enlighet med kapitel 3, om centralbanken, den nationella regeringen, det regionala självstyrelseorganet eller den lokala myndigheten inte har tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut, har en intern kreditvärdering motsvarande kreditkvalitetssteg 3 eller högre av institutet, förutsatt att de är internt klassificerade av institutet i enlighet med bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6.

        • Ett offentligt organ som åsatts en riskvikt på högst 20 % i enlighet med artikel 116 eller som av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut har tilldelats en extern kreditvärdering motsvarande kreditkvali- tetssteg 3 eller högre eller, när det gäller institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp i enlighet med kapitel 3, om det offentliga organet inte har tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut, det offentliga organet har tilldelats en intern kreditvärdering motsvarande kreditkvalitetssteg 3 eller högre av institutet, förutsatt att det offentliga organet är internt klassificerad av institutet i enlighet med kapitel 3 avsnitt 6.

        • Ett företag som av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut har tilldelats en extern kreditvärdering motsvarande kreditkvalitetssteg 3 eller högre eller, när det gäller institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp i enlighet med kapitel 3, om företaget inte har tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut företaget har tilldelats en intern kreditvärdering motsvarande kreditkvalitetssteg 3 eller högre av institutet, förutsatt att företaget är internt klassificerat av institutet i enlighet med bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6.

      5. Det avtal som reglerar exponeringen mot gäldenären ger ett högt skydd för det utlånande institutet i händelse av gäldenärens fallissemang.

      6. Huvudmotparten eller andra motparter som på liknande sätt uppfyller godtagbarhetskriterierna för huvudmotparten skyddar på ett effektivt sätt det utlånande institutet mot förluster till följd av att projektet avslutas.

      7. Alla tillgångar och avtal som är nödvändiga för att driva projektet har intecknats till förmån för det utlånande institutet i den utsträckning som är tillåten enligt tillämplig rätt.

      8. Det utlånande institutet kan ta kontroll över gäldenären vid en fallissemangshändelse.

    3. 100 %, om det projekt som exponeringen avser befinner sig i den operativa fasen och exponeringen inte uppfyller villkoren i led ii.

  4. Vid tillämpning av led c ii 3 ska de kassaflöden som genereras endast anses förutsägbara om en betydande del av inkomsterna uppfyller ett eller flera av följande villkor:

    1. Inkomsterna är tillgänglighetsbaserade, vilket innebär att när byggnationen är slutförd har gäldenären, förutsatt att avtalsvillkoren är uppfyllda, rätt till betalningar från sina avtalsenliga motparter som täcker drifts- och underhållskostnader, räntekostnader och avkastning på eget kapital när gäldenären driver projektet, och dessa betalningar är inte föremål för svängningar i efterfrågan, såsom trafiknivåer, och de justeras vanligtvis endast på grund av bristande prestanda eller bristande tillgänglighet till tillgången för allmänheten.

    2. Inkomsterna omfattas av en avkastningsreglering.

    3. Inkomsterna omfattas av ett take-or-pay-avtal.

  5. Vid tillämpning av led c avses med den operativa fasen den fas under vilken den enhet som särskilt inrättats för att finansiera projektet eller som är ekonomiskt jämförbar uppfyller båda följande villkor:

    1. Enheten har ett positivt nettokassaflöde som är tillräckligt för att täcka återstående avtalsenliga förpliktelser.

    2. Enheten har en sjunkande långfristig skuld.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.145EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera villkoren för hur kriterierna i punkt 3 c ii kan uppfyllas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 juli 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 123 Hushållsexponeringar

Exponeringar som uppfyller följande kriterier ska åsättas riskvikten 75 %.

  1. Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska personer eller ett litet eller medelstort företag.

  2. Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.

  3. Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och syskonföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som har hänförts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, får inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR. Institutet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

Värdepapper får inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Exponeringar som inte uppfyller de kriterier som avses i första stycket a-c ska inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Exponeringar till följd av lån som beviljats av ett kreditinstitut till pensionärer eller anställda med avtal om tillsvidareanställning mot ovillkorlig överföring av en del av låntagarens pension eller lön till det kreditinstitutet ska tilldelas riskvikten 35 %, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. För att betala tillbaka lånet tillåter låntagaren ovillkorligen att pensionsfonden eller arbetsgivaren gör direktbetalningar till institutet genom att dra av de månatliga avbetalningarna på lånet från låntagarens månatliga pension eller lön.

  2. Risker för att låntagaren avlider, blir arbetsoförmögen eller arbetslös, eller att låntagarens månatliga nettopension eller nettolön minskar, täcks i tillräcklig utsträckning genom en försäkring som tecknas av låntagaren till förmån för kreditinstitutet.

  3. De månatliga avbetalningar som ska göras av låntagaren på alla lån som uppfyller de villkor som fastställs i led a och b får inte sammanlagt överstiga 20 % av låntagarens månatliga nettopension eller nettolön.

  4. Lånets maximala ursprungliga löptid är lika med eller mindre än tio år.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 123 Hushållsexponeringar

1.146Exponeringar som uppfyller samtliga följande kriterier ska betraktas som hushållsexponeringar:

  1. Exponeringen är mot en eller flera fysiska personer eller mot ett litet eller medelstort företag.

  2. Det totala belopp som ska betalas till institutet, dess moderföretag och dess dotterföretag av gäldenären eller gruppen av kunder med inbördes anknytning, inklusive fallerande exponeringar men exklusive exponeringar som är säkrade genom bostadsfastighet, upp till fastighetsvärdet, ska inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR, varvid institutet ska vidta rimliga åtgärder för att bekräfta detta.

  3. Exponeringen är en av ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan exponering minskas väsentligt.

  4. Det berörda institutet behandlar exponeringen inom ramen för sin riskhanteringsram och hanterar exponeringen internt som en hushållsexponering på ett konsekvent sätt över tiden och på ett sätt som liknar institutets behandling av andra hushållsexponeringar.

Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Senast den 10 juli 2025 ska EBA utfärda riktlinjer, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, för att specificera proportionerliga diversifieringsmetoder enligt vilka en exponering ska betraktas som en av ett betydande antal liknande exponeringar enligt första stycket c i denna punkt.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.147Följande exponeringar ska inte betraktas som hushållsexponeringar:

  1. Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

  2. Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partnerskap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

  3. Alla övriga exponeringar i form av värdepapper.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.148De hushållsexponeringar som avses i punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 75 %, med undantag för exponeringar mot transaktionsparter, som ska åsättas en riskvikt på 45 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.149Om något av de kriterier som avses i punkt 1 inte är uppfyllt för en exponering mot en eller flera fysiska personer ska exponeringen betraktas som en hushållsexponering och ska åsättasen riskvikt på 100 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.150Genom undantag från punkt 3 ska exponeringar till följd av lån som beviljats av ett institut till pensionärer eller anställda med avtal om tillsvidareanställning mot ovillkorlig överföring av en del av låntagarens pension eller lön till det institutet åsättas en riskvikt på 35 %, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. För att betala tillbaka lånet tillåter låntagaren ovillkorligen att pensionsfonden eller arbetsgivaren gör direktbetalningar till institutet genom att dra av de månatliga avbetalningarna på lånet från låntagarens månatliga pension eller lön.

  2. Risker för att låntagaren avlider, blir arbetsoförmögen eller arbetslös, eller att låntagarens månatliga nettopension eller nettolön minskar, täcks i tillräcklig utsträckning genom en försäkring till förmån för institutet.

  3. De månatliga avbetalningar som ska göras av låntagaren på alla lån som uppfyller de villkor som anges i leden a och b får sammanlagt inte överstiga 20 % av låntagarens månatliga nettopension eller nettolön.

  4. Lånets maximala ursprungliga löptid är högst 10 år.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 123a Exponeringar med valutaobalans

1.151För exponeringar mot fysiska personer som hänförts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 h, eller exponeringar mot fysiska personer som räknas som exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet, som hänförs till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, ska den riskvikt som åsätts i enlighet med detta kapitel multipliceras med faktorn 1,5, varvid den resulterande riskvikten inte får vara högre än 150 %, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Exponeringen är uttryckt i en annan valuta än valutan för gäldenärens inkomstkälla.

  2. Gäldenären har ingen säkring för sin betalningsrisk på grund av valutaobalans, vare sig genom ett finansiellt instrument eller en inkomst i utländsk valuta som matchar exponeringsvalutan, eller så täcker summan av sådana säkringar som är tillgängliga för låntagaren mindre än 90 % av varje avbetalning för denna exponering.

Om ett institut inte kan särskilja sådana exponeringar med valutaobalans ska riskvikten multipliceras med 1,5 i fråga om alla osäkrade exponeringar där exponeringsvalutan skiljer sig från den inhemska valutan i det land där gäldenären har sin hemvist.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.152Vid tillämpning av denna artikel avses med inkomstkälla alla källor som genererar kassaflöden till gäldenären, inbegripet penningöverföringar, hyresinkomster eller löner, men exklusive inkomster från försäljning av tillgångar eller liknande regressåtgärder från institutets sida.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.153Genom undantag från punkt 1 ska riskvikten multiplicerad med 1,5 inte tillämpas när de båda valutor som avses i punkt 1 a utgörs av euron och valutan i en medlemsstat som deltar i den andra etappen av Ekonomiska och monetära unionen (ERM II).

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 124 Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

1.En exponering eller en del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas riskvikten 100 % om de villkor som fastställs i artikel 125 eller 126 inte är uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som överskrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säkerhet.

Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom fast egendom ska inte vara större än det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fasta egendomen.

Förordning (EU) 2019/876

1.154En icke-ADC-exponering som inte uppfyller samtliga villkor i punkt 3, eller varje del av en icke-ADC-exponering som överstiger det nominella beloppet av panträtten i egendomen ska behandlas enligt följande:

  1. En icke-IPRE-exponering ska riskviktas som en exponering mot den motpart som inte är säkrad genom den berörda fasta egendomen.

  2. En IPRE-exponering ska åsättas en riskvikt på 150 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

1a.155Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ansvarig för tillämpningen av punkt 2. Denna myndighet ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel är den behöriga myndigheten, ska den säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter som har ett makrotillsynsuppdrag får vederbörlig information om den behöriga myndighetens avsikt att utnyttja denna artikel och att de på lämpligt sätt är engagerade i bedömningen av hot mot den finansiella stabiliteten i sin medlemsstat i enlighet med punkt 2.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel inte är den behöriga myndigheten ska medlemsstaten anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa korrekt samordning och utbyte av information mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten, för en korrekt tillämpning av denna artikel. Myndigheterna ska i synnerhet ha ett nära samarbete och dela all information som kan behövas för att på ett ändamålsenligt sätt utföra de uppgifter som den utsedda myndigheten åläggs enligt denna artikel. Det samarbetet ska syfta till att undvika varje form av överlappande eller icke samstämmiga åtgärder mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten samt att säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till samspelet med andra åtgärder, särskilt åtgärder som vidtas enligt artikel 458 i denna förordning och artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2019/876

2.På grundval av de uppgifter som samlas in enligt artikel 430a och eventuella andra relevanta indikatorer, ska den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar mot ett eller flera fastighetssegment som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt artikel 125 som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat och riskvikten på 50 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter enligt artikel 126 som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat är korrekt baserade på

  1. erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,

  2. den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel, på grundval av den bedömning som avses i första stycket i denna punkt, drar slutsatsen att de riskvikter som avses i artiklarna 125.2 eller 126.2 inte på lämpligt sätt återspeglar de faktiska riskerna i förhållande till ett eller flera fastighetssegment av exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av det territorium som tillhör den berörda myndighetens medlemsstat och om den anser att riskvikternas olämplighet skulle kunna påverka den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten i medlemsstaten negativt, får den öka riskvikterna för dessa exponeringar inom de gränser som fastställs i fjärde stycket i denna punkt eller införa striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna 125.2 eller 126.2.

Den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel ska underrätta EBA och ESRB om varje justering av de riskvikter och kriterier som tillämpas enligt denna punkt. Inom en månad efter mottagande av den underrättelsen ska EBA och ESRB avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten. EBA och ESRB ska offentliggöra de riskvikter och kriterier för exponeringar som avses i artiklarna 125, 126 och 199.1 a som de införts av den berörda myndigheten.

Vid tillämpningen av denna punkt andra stycket får den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a åsätta riskvikter inom följande intervall:

  1. 35 % till 150 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter.

  2. 50 % till 150 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter.

Förordning (EU) 2019/876

2.156En icke-ADC-exponering, upp till det nominella beloppet av panträtten i egendomen, där samtliga villkor i punkt 3 i denna artikel är uppfyllda ska behandlas enligt följande:

  1. Om exponeringen är säkrad genom en bostadsfastighet

    1. ska den behandlas i enlighet med artikel 125.1 om den är en icke-IPRE-exponering,

    2. ska den om den är en IPRE-exponering behandlas i enlighet med artikel 125.1 om den uppfyller något av följande villkor:

      1. Den fasta egendom som säkrar exponeringen är gäldenärens primära bostad, antingen om den fasta egendomen som helhet utgör en enda bostadsenhet eller om den fasta egendom som säkrar exponeringen är en bostadsenhet som är en separat del av den fasta egendomen.

      2. Exponeringen är riktad mot en fysisk person och är säkrad genom en inkomstgenererande bostadsenhet, antingen om den fasta egendomen som helhet utgör en enda bostadsenhet eller om bostadsenheten är en separat del av den fasta egendomen, och institutets totala exponeringar mot den fysiska personen är inte säkrade genom mer än fyra fasta egendomar, inklusive sådana som inte är bostadsfastighet eller som inte uppfyller något av de kriterier som fastställs i detta led, eller separata bostadsenheter i en fast egendom.

      3. Exponeringen är riktad mot sammanslutningar eller kooperativ av fysiska personer som regleras i nationell rätt och som har som enda syfte att ge sina medlemmar rätt att nyttja en primär bostad i den egendom som säkrar lånen.

      4. Exponeringen är riktad mot allmännyttiga bostadsbolag eller ideella föreningar som regleras i lag och existerar för sociala ändamål och för att erbjuda hyresgäster långsiktiga bostäder.

    3. En IPRE-exponering som inte uppfyller något av villkoren i led ii i detta led ska behandlas i enlighet med artikel 125.2.

  2. Om exponeringen är säkrad genom en kommersiell fastighet ska den behandlas enligt följande:

    1. En icke-IPRE-exponering ska behandlas i enlighet med artikel 126.1.

    2. En IPRE-exponering ska behandlas i enlighet med artikel 126.2.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a åsätter en högre riskvikt eller striktare kriterier enligt punkt 2 andra stycket, ska instituten få en övergångsperiod på sex månader för att tillämpa de nya riskvikterna eller kriterierna.

Förordning (EU) 2019/876

3.157För att vara berättigad till den behandling som avses i punkt 2 ska en exponering som är säkrad genom en fast egendom uppfylla samtliga följande villkor:

  1. Den fasta egendom som säkrar exponeringen uppfyller något av följande villkor:

    1. Den fasta egendomen är helt färdigställd.

    2. Den fasta egendomen utgör skogs- eller jordbruksmark.

    3. Utlåningen sker till en fysisk person och den fasta egendomen är antingen en bostadsfastighet under uppförande eller mark där en bostadsfastighet planeras bli uppförd, om planen har godkänts rättsligt av alla relevanta myndigheter, beroende på vad som är tillämpligt, och om något av följande villkor är uppfyllt:

      1. Den fasta egendomen har högst fyra bostadsenheter och kommer att utgöra gäldenärens primära bostad, och utlåningen till den fysiska personen finansierar inte indirekt ADC-exponeringar.

      2. En nationell regering, ett regionalt självstyrelseorgan, lokala myndigheter eller ett offentligt organ är involverad, mot vilka exponeringar behandlas i enlighet med artiklarna 115.2 eller 116.4, och dessa har rättsliga befogenheter och möjlighet att säkerställa att den egendom som är under uppförande kommer att färdigställas inom rimlig tid, samt har skyldighet eller har gjort ett rättsligt bindande åtagande att säkerställa slutförande om uppförandet annars inte skulle slutföras inom denna rimliga tid; alternativt finns det en likvärdig rättslig mekanism för att säkerställa att den egendom som är under uppförande färdigställs inom en rimlig tid.

  2. Exponeringen är säkrad genom en första panträtt som innehas av institutet i den fasta egendomen, eller institutet innehar den första panträtten och alla stegvist lägre rangordnade panträtter i den egendomen.

  3. Egendomens värde är inte i väsentlig grad beroende av gäldenärens kreditkvalitet.

  4. All information som krävs vid exponeringens uppkomst och för övervakningsändamål är korrekt dokumenterad, inbegripet information om gäldenärens återbetalningsförmåga och värderingen av egendomen.

  5. Kraven i artikel 208 är uppfyllda och värderingsreglerna i artikel 229.1 har iakttagits.

Vid tillämpning av första stycket led c får instituten utesluta situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar både fastighetsvärdet och gäldenärens fullgörande.

Vid tillämpning av första stycket led d ska instituten införa kreditgivningspolicyer för uppkomsten av exponeringar som är säkrade genom fast egendom som inbegriper en bedömning av låntagarens återbetalningsförmåga. Kreditgivningspolicyerna ska omfatta relevanta mått för den bedömningen och deras respektive maximinivåer.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.EBA ska, i nära samarbete med ESRB, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera strikta kriterier för beräkning av det pantlånevärde som avses i punkt 1 och de typer av faktorer som ska beaktas för bedömningen av lämpligheten hos de riskvikter som avses i punkt 2 första stycket.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

4.158Genom undantag från punkt 3 b, i jurisdiktioner där oprioriterade panträtter ger innehavaren en fordran på säkerheter som är rättsligt bindande och utgör en effektiv kreditriskreducerande åtgärd, får oprioriterade panträtter som innehas av ett annat institut än det som innehar den prioriterade panträtten också erkännas, inbegripet fall där institutet inte innehar den prioriterade panträtten eller inte har en panträtt som är rangordnad mellan en högre prioriterad panträtt och en lägre prioriterad panträtt som båda innehas av institutet.

Vid tillämpning av första stycket ska bestämmelserna om panträtter säkerställa följande:

  1. Att varje institut som innehar en panträtt i en egendom kan inleda en försäljning av egendomen oberoende av andra enheter som innehar en panträtt i egendomen.

  2. I de fall då försäljningen av egendomen inte genomförs genom en offentlig auktion, att enheter som innehar en prioriterad panträtt vidtar rimliga åtgärder för att erhålla ett skäligt marknadsvärde eller det bästa pris som kan erhållas under omständigheterna när de utövar rätten att sälja på egen hand.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.ESRB får genom rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 och i nära samarbete med EBA till myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1a i denna artikel ge vägledning om

  1. faktorer som ”skulle kunna påverka den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten negativt” enligt punkt 2 andra stycket,

  2. vägledande referensvärden som den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1a ska ta hänsyn till när den fastställer högre riskvikter.

Förordning (EU) 2019/876

5.159Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för outnyttjade faciliteter kan panträtter som uppfyller alla godtagbarhetskrav som anges i punkt 3 och, i tillämpliga fall, punkt 4, erkännas om utnyttjandet av en facilitet är villkorat av ett föregående eller samtidigt lämnande av en panträtt i den utsträckning som institutet har intresse av panträtten när faciliteten väl har utnyttjats, så att institutet inte har något intresse av panträtten i den utsträckning faciliteten inte utnyttjas.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och kriterier som har fastställts av myndigheterna i en annan medlemsstat i enlighet med punkt 2 på alla sina motsvarande exponeringar som säkrats genom panträtt i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av den medlemsstaten.

Förordning (EU) 2019/876

6.160Vid tillämpning av artiklarna 125.2 och 126.2 ska exponeringskvoten (ETV-kvoten) beräknas genom att bruttoexponeringsbeloppet divideras med egendomens värde, på följande villkor:

  1. Bruttoexponeringsbeloppet ska beräknas som det redovisade värdet för tillgångsposten i samband med den exponering som är säkrad genom fastaegendom och eventuella outnyttjade men beviljade belopp som, när de väl utnyttjats, skulle öka exponeringsvärdet för den exponering som är säkrad genom fast egendom; det bruttoexponeringsbeloppet ska beräknas utan att hänsyn tas till följande:

    1. Specifika kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 110,

    2. ytterligare värdejusteringar i enlighet med artikel 34 relaterade till institutets verksamhet utanför handelslagret,

    3. avdrag för belopp i enlighet med artikel 36.1 m, och

    4. andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till tillgångsposten.

  2. Bruttoexponeringsbeloppet ska beräknas utan att hänsyn tas till någon typ av betalt eller obetalt kreditriskskydd, med undantag för intecknade inlåningskonton hos det utlånande institutet som uppfyller alla krav för nettning inom balansräkningen, antingen enligt ramavtal om nettning i enlighet med artiklarna 196 och 206 eller enligt andra avtal om nettning inom balansräkningen i enlighet med artiklarna 195 och 205, och som är ovillkorligt och oåterkalleligt intecknade enbart i syfte att fullgöra kreditförpliktelsen i samband med den exponering som är säkrad genom fast egendom.

  3. När det gäller exponeringar som måste behandlas i enlighet med artikel 125.2 eller 126.2 där en annan part än institutet innehar en prioriterad panträtt och en oprioriterad panträtt som innehas av institutet erkänns i enlighet med punkt 4 i den här artikeln, ska bruttoexponeringsbeloppet beräknas som summan av bruttoexponerings- beloppet för panträtt som innehas av institutet och bruttoexponeringsbeloppen för alla andra panträtter med samma eller högre förmånsrätt än panträtt som innehas av institutet.

Vid tillämpning av första stycket led a och om ett institut har mer än en exponering som är säkrad genom samma fasta egendom och exponeringarna är säkrade genom panträtt i den fasta egendomen i stegvis rangordning utan att någon panträtt som innehas av en tredje part rangordnas däremellan, ska exponeringarna behandlas som en enda kombinerad exponering och bruttoexponeringsbeloppen för de enskilda exponeringarna summeras vid beräkning av bruttoexponeringsbeloppet för den enda kombinerade exponeringen.

Vid tillämpning av första stycket led c ska institutet om det inte finns tillräcklig information för att fastställa rangordningen av de övriga panträtterna behandla dessa panträtter som likställda med den oprioriterade panträtt som innehas av institutet. Institutet ska först fastställa riskvikten i enlighet med artikel 125.2 eller 126.2 (basriskvikten), beroende på vad som är tillämpligt. Därefter ska det justera denna riskvikt med en multiplikator på 1,25 för att beräkna de riskvägda beloppen för oprioriterade panträtter. Om basriskvikten motsvarar undergruppen för den lägsta exponeringskvoten ska multiplikatorn inte tillämpas. Den riskvikt som följer av att basriskvikten multipliceras med 1,25 får inte överstiga den riskvikt som skulle tillämpas på exponeringen om kraven i punkt 3 inte är uppfyllda.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

7.161Exponeringar mot en hyresgäst inom ramen för en transaktion med leasing av fast egendom där institutet är leasegivare och hyresgästen har rätt att köpa ska räknas som exponeringar säkrade genom fast egendom och ska behandlas i enlighet med den behandling som anges i artikel 125 eller 126 om de tillämpliga villkor som anges i den här artikeln är uppfyllda, förutsatt att institutets exponering är säkrad genom dess äganderätt till fastigheten.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

8.162Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ansvarig för tillämpningen av punkt 9. Den myndigheten ska vara den behöriga eller den utsedda myndigheten.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel är den behöriga myndigheten, ska den säkerställa att relevanta nationella organ och myndigheter som har ett makrotillsynsuppdrag får vederbörlig information om den behöriga myndighetens avsikt att tillämpa denna artikel och att de på lämpligt sätt involveras i bedömningen av hot mot den finansiella stabiliteten i sin medlemsstat i enlighet med punkt 9.

Om den myndighet som av medlemsstaten utsetts att tillämpa denna artikel inte är den behöriga myndigheten, ska medlemsstaten anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa korrekt samordning och utbyte av information mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten, för en korrekt tillämpning av denna artikel. Myndigheterna ska i synnerhet åläggas att ha ett nära samarbete och dela all information som skulle kunna behövas för att den utsedda myndigheten på ett ändamålsenligt sätt ska kunna utföra de uppgifter som den får enligt denna artikel. Detta samarbete ska syfta till att undvika varje form av överlappande eller icke samstämmiga åtgärder mellan den behöriga myndigheten och den utsedda myndigheten samt att säkerställa att vederbörlig hänsyn tas till samspelet med andra åtgärder, särskilt åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 458 i denna förordning och artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

9.163På grundval av de uppgifter som samlats in enligt artikel 430a och andra relevanta indikatorer ska den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i den här artikeln regelbundet, och minst en gång per år, bedöma huruvida de riskvikter som anges i artiklarna 125 och 126 för exponeringar som är säkrade genom fast egendom som är belägen på territoriet för medlemsstaten för den myndigheten är korrekt baserad på

  1. erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,

  2. den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i denna artikel, på grundval av den bedömning som avses i första stycket, drar slutsatsen att de riskvikter som anges i artikel 125 eller 126 inte på lämpligt sätt återspeglar de faktiska riskerna i samband med ett eller flera egendomssegment av exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet eller kommersiell fastighet som är belägen i en eller flera delar av det territorium som tillhör den myndighetens medlemsstat och om den anser att riskvikternas olämplighet skulle kunna inverka negativt på den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten i medlemsstaten, får den öka riskvikterna för dessa exponeringar inom de gränser som fastställs i fjärde stycket i den här punkten eller införa striktare kriterier än de som anges i punkt 3 i den här artikeln.

Den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i denna artikel ska underrätta EBA och ESRB om varje justering av riskvikter och kriterier som tillämpas enligt denna punkt. Inom en månad efter mottagande av den underrättelsen ska EBA och ESRB avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten i vilket de får ange, vid behov, om de anser att justeringarna av riskvikterna och kriterierna även rekommenderas för andra medlemsstater. EBA och ESRB ska offentliggöra de riskvikter och kriterier för exponeringar som avses i artiklarna 125 och 126 och artikel 199.1 a och som införts av den berörda myndigheten.

Vid tillämpning av andra stycket i denna punkt får den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i denna artikel öka de riskvikter som anges i artikel 125.1 första stycket, artikel 125.2 första stycket, artikel 126.1 första stycket eller artikel 126.2 första stycket, eller införa strängare kriterier än de som anges i punkt 3 i den här artikeln för ett eller flera egendomssegment av exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egendom som är belägen i en eller flera delar av det territorium som tillhör den myndighetens medlemsstat. Den myndigheten får inte öka dessa riskvikter till mer än 150 %.

Vid tillämpning av andra stycket i denna punkt får den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 i denna artikel också minska den procentandel av egendomens värde som avses i artikel 125.1 eller 126.1 eller de procentandelar för exponeringskvot som definierar den riskviktsundergrupp för exponeringskvot som fastställs i tabell 1 i artikel 125.2 eller i tabell 1 i artikel 126.2. Den berörda myndigheten ska säkerställa överensstämmelse mellan alla riskviktsundergrupper för exponeringskvot, så att riskvikten för en lägre riskviktsundergrupp för exponeringskvot alltid är lägre eller lika med riskvikten för en högre -riskviktsundergrupp för exponeringskvot.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

10.164Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 fastställer högre riskvikter eller striktare kriterier i enlighet med punkt 9 ska instituten ha en övergångsperiod på sex månader för att tillämpa dem.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

11.165EBA ska i nära samarbete med ESRB utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av faktorer som ska beaktas vid bedömningen av om de riskvikter som avses i punkt 9 är lämpliga.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

12.166ESRB får genom rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 och i nära samarbete med EBA vägleda myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 8 i den här artikeln om både

  1. faktorer som skulle kunna ’inverka negativt på den nuvarande eller framtida finansiella stabiliteten’ enligt punkt 9 andra stycket, och

  2. vägledande referensvärden som den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 8 ska ta hänsyn till om den fastställer högre riskvikter.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

13.167Institut som är etablerade i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och kriterier som i enlighet med punkt 9 har fastställts av myndigheterna i en annan medlemsstat på alla sina motsvarande exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet eller kommersiell fastighet som är belägen i en eller flera delar av den andra medlemsstaten.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

14.168EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vad som utgör en ’likvärdig rättslig mekanism’ för att säkerställa att den egendom som är under uppförande färdigställs inom rimlig tid, i enlighet med punkt3 a iii 2.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 juli 2025.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 125 Exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i bostadsfastighet169

Byter den 1 januari 2025 namn till Exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastighet enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

1.Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i enlighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande sätt:

  1. Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut och fullständigt säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvikten 35 %.

  2. Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas riskvikten 35 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut och fullständigt säkrad genom ägande av fastigheten.

1.170För en exponering som är säkrad genom bostadsfastighet enligt artikel 124.2 a i eller ii ska delen av exponeringen upp till 55 % av fastighetsvärdet åsättas riskvikten 20 %.

Om ett institut innehar en oprioriterad panträtt och det finns mer prioriterade panträtter som inte innehas av det institutet ska det belopp som motsvarar 55 % av fastighetsvärdet, i syfte att fastställa den del av institutets exponering som får räknas med för riskvikten 20 %, minskas med beloppet för de mer prioriterade panträtter som inte innehas av institutet.

Om panträtter som inte innehas av institutet är likställda med panträtt som innehas av institutet, ska det belopp som motsvarar 55 % av fastighetsvärdet, i syfte att fastställa den del av institutets exponering som får räknas med för riskvikten 20 %, med avdrag för beloppet för eventuella mer prioriterade panträtter som inte innehas av institutet, minskas med produkten av

  1. 55 % av fastighetsvärdet, med avdrag för beloppet för mer prioriterade panträtter, om sådana finns, både sådana som innehas av institutet och sådana som innehas av andra institut, och

  2. beloppet för panträtter som inte innehas av institutet och som är likställda med panträtt som innehas av institutet dividerat med summan av alla likställda panträtter.

Om den behöriga myndigheten eller utsedda myndigheten i enlighet med artikel 124.9 har fastställt en högre riskvikt eller en lägre procentandel av egendomens värde än dem som avses i denna punkt, ska instituten använda den riskvikt eller den procentandel som fastställts i enlighet med artikel 124.9.

Den eventuella återstående delen av exponeringen som avses i första stycket ska riskviktas som en exponering mot motparten som inte är säkrad genom bostadsfastighet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut och fullständigt säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

  1. Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.

  2. Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att återbetala skulden från andra källor och återbetalningen av krediten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betalningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska instituten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin utlåningspolicy och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig inkomst vid beviljande av lån.

  3. Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.

  4. Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som åsatts riskvikten 35 % överstiger inte 80 % av fastighetens marknadsvärde, eller 80 % av pantlånevärdet för fastigheten i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter.

2.171En exponering som avses i artikel 124.2 a iii ska åsättas den riskvikt som fastställs i enlighet med respektive riskviktsundergrupp för exponeringskvot i tabell 1.

Om den behöriga myndigheten eller utsedda myndigheten i enlighet med artikel 124.9 har fastställt en högre riskvikt eller en lägre procentandel för exponeringskvot än dem som avses i denna punkt, ska instituten vid tillämpning av denna punkt använda den riskvikt eller den procentandel som fastställts i enlighet med artikel 124.9.

Tabell 1

ETV

ETV ≤ 50 %

50 % < ETV ≤ 60 %

60 % < ETV ≤ 80 %

80 % < ETV ≤ 90 %

90 % < ETV ≤ 100 %

ETV > 100 %

Riskvikt

30 %

35 %

45 %

60 %

75 %

105 %

Genom undantag från första stycket i denna punkt får instituten tillämpa den behandling som avses i punkt 1 i denna artikel på exponeringar som är säkrade genom bostadsfastighet som är belägen inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten i enlighet med artikel 430a.3 har offentliggjort förlustnivåer för sådana exponeringar som, på grundval av de aggregerade data som rapporterats av institut i den medlemsstaten för den nationella fastighetsmarknaden, inte överstiger något av följande gränsvärden för aggregerade förluster för sådana exponeringar under det föregående året:

  1. Det aggregerade belopp som rapporteras av instituten enligt artikel 430a.1 a dividerat med det aggregerade belopp som rapporteras av instituten enligt artikel 430a.1 c överstiger inte 0,3 %.

  2. Det aggregerade belopp som rapporteras av instituten enligt artikel 430a.1 b dividerat med det aggregerade belopp som rapporteras av instituten enligt artikel 430a.1 c överstiger inte 0,5 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Instituten får göra undantag från punkt 2 b för exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bostadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

  1. Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

  2. De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

3.172Instituten får även tillämpa det undantag som avses i punkt 2 tredje stycket i denna artikel i fall där den behöriga myndigheten i ett tredjeland, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen enligt vad som fastställs i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med artikel 107.4, offentliggör motsvarande förlustnivåer för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastighet som är belägen inom det tredjelandets territorium.

Om en behörig myndighet i ett tredjeland inte offentliggör motsvarande förlustnivåer för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastighet som är belägen inom det tredjelandets territorium, får EBA offentliggöra denna information för det tredjelandet, förutsatt att det finns giltiga statistiska data som är statistiskt representativa för motsvarande marknad för bostadsfastighet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.173Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda ett påföljande år.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Artikel 126 Exponeringar som fullt ut och fullständigt är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter

1.Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i enlighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter behandlas som följer:

  1. Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut och fullständigt säkrad genom panträtter i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter får åsättas riskvikten 50 %.

  2. Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing av kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa får ges riskvikten 50 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut och fullständigt säkrad genom ägande av fastigheten.

2.Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut och fullständigt säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

  1. Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.

  2. Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att återbetala skulden från andra källor och återbetalningen av krediten beror därför inte i väsentlig grad av betalningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet.

  3. Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.

  4. Om inte annat fastställts i artikel 124.2 ska 50 % riskvikt åsättas den del av lånet som inte överstiger 50 % av fastighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, om inte annat fastställts i artikel 124.2 i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter.

3.Instituten får göra undantag från punkt 2 b för exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har kunnat visa att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för kommersiella fastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

  1. Förluster från utlåning där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2 överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

  2. De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

4.Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda ett påföljande år.

Artikel 126 Exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiell fastighet

1.174För en exponering som är säkrad genom kommersiell fastighet enligt artikel 124.2 b i ska delen av exponeringen upp till 55 % av fastighetsvärdet åsättas riskvikten 60 %.

Om ett institut innehar en oprioriterad panträtt och det finns mer prioriterade panträtter som inte innehas av det institutet ska det belopp som motsvarar 55 % av fastighetsvärdet, i syfte att fastställa den del av institutets exponering som får räknas med för riskvikten 60 %, minskas med beloppet för de mer prioriterade panträtter som inte innehas av institutet.

Om panträtter som inte innehas av institutet är likställda med panträtt som innehas av institutet, ska det belopp som motsvarar 55 % av fastighetsvärdet, i syfte att fastställa den del av institutets exponering som får räknas med för riskvikten 60 %, med avdrag för beloppet för eventuella mer prioriterade panträtter som inte innehas av institutet, minskas med produkten av

  1. 55 % av fastighetsvärdet, med avdrag för beloppet för mer prioriterade panträtter, om sådana finns, både sådana som innehas av institutet och sådana som innehas av andra institut, och

  2. beloppet för panträtter som inte innehas av institutet och som är likställda med panträtt som innehas av institutet dividerat med summan av alla likställda panträtter.

Om den behöriga myndigheten eller utsedda myndigheten i enlighet med artikel 124.9 har fastställt en högre riskvikt eller en lägre procentandel av egendomens värde än dem som avses i denna punkt, ska instituten använda den riskvikt eller den procentandel som fastställts i enlighet med artikel 124.9.

Den eventuella återstående delen av exponeringen som avses i första stycket ska riskviktas som en exponering mot motparten som inte är säkrad genom kommersiell fastighet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.175En exponering som avses i artikel 124.2 b ii ska åsättas den riskvikt som fastställs i enlighet med respektive riskviktsundergrupp för exponeringskvot i tabell 1.

Om den behöriga myndigheten eller utsedda myndigheten i enlighet med artikel 124.9 har fastställt en högre riskvikt eller en lägre procentandel för exponeringskvot än dem som avses i denna punkt, ska instituten vid tillämpning av denna punkt använda den riskvikt eller den procentandel som fastställts i enlighet med artikel 124.9.

Tabell 1

ETV ≤ 60 %

60 % < ETV ≤ 80 %

ETV > 80 %

Riskvikt

70 %

90 %

110 %

Genom undantag från första stycket i denna punkt får instituten tillämpa den behandling som avses i punkt 1 i denna artikel på exponeringar som är säkrade genom kommersiell fastighet som är belägen inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten i enlighet med artikel 430a.3 har offentliggjort förlustnivåer för sådana exponeringar som, på grundval av de aggregerade data som rapporterats av institut i den medlemsstaten för den nationella fastighetsmarknaden, inte överstiger något av följande gränsvärden för aggregerade förluster för sådana exponeringar under det föregående året:

  1. Det aggregerade belopp som rapporteras av instituten enligt artikel 430a.1 d dividerat med det aggregerade belopp som rapporteras av instituten enligt artikel 430a.1 f överstiger inte 0,3 %.

  2. Det aggregerade belopp som rapporteras av instituten enligt artikel 430a.1 e dividerat med det aggregerade belopp som rapporteras av instituten enligt artikel 430a.1 f överstiger inte 0,5 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.176Instituten får tillämpa det undantag som avses i punkt 2 tredje stycket i denna artikel även i fall där den behöriga myndigheten i ett tredjeland, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen enligt vad som fastställs i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med artikel 107.4, offentliggör motsvarande förlustnivåer för exponeringar som är säkrade genom kommersiell fastighet som är belägen inom det tredjelandets territorium.

Om en behörig myndighet i ett tredjeland inte offentliggör motsvarande förlustnivåer för exponeringar som är säkrade genom kommersiell fastighet som är belägen inom det tredjelandets territorium, får EBA offentliggöra denna information för det tredjelandet, förutsatt att det finns giltiga statistiska data som är statistiskt representativa för motsvarande marknad för kommersiella fastigheter.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.177EBA ska bedöma om det är lämpligt att justera behandlingen av exponeringar som är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter, inbegripet IPRE- och icke-IPRE-exponeringar, med beaktande av riskvikternas lämplighet och de relativa skillnaderna i risk för exponeringar säkrade genom bostadsfastighet, skillnaderna i riskkänslighet hos IPRE-exponeringar säkrade genom bostadsfastighet enligt tabell 1 i artikel 125.2 och IPRE-exponeringar säkrade genom kommersiella fastigheter enligt tabell 1 i denna artikel och ESRB:s rekommendationer om sårbarheter i sektorn för kommersiella fastigheter i unionen. EBA ska lägga fram en rapport om sina iakttagelser för kommissionen senast den 31 december 2027.

På grundval av den rapport som avses i första stycket och med vederbörlig hänsyn till relaterade internationellt överenskomna standarder som utarbetats av Baselkommittén för banktillsyn ska kommissionen, om så är lämpligt, senast den 31 december 2028 för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett lagstiftningsförslag.”

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 126a Exponering mot förvärv eller exploatering av eller byggnation på mark

1.178En ADC-exponering ska åsättas en riskvikt på 150 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.179ADC-exponeringar mot bostadsfastighet får åsättas en riskvikt på 100 %, förutsatt att institutet tillämpar standarder för sund långivning och övervakning som uppfyller kraven i artiklarna 74 och 79 i direktiv 2013/36/EU och om minst ett av följande villkor är uppfyllt:

  1. Rättsligt bindande avtal före försäljning eller före uthyrning, för vilka köparen eller hyresgästen har gjort en betydande kontant deposition som kan förverkas om avtalet sägs upp eller där finansieringen säkerställs på ett likvärdigt sätt eller vid rättsligt bindande försäljnings- eller uthyrningsavtal, inbegripet när betalningen görs genom avbetalningar i takt med att byggnadsarbetet fortskrider, uppgår till en betydande del av de totala avtalen.

  2. Gäldenären har en betydande risk med eget kapital, vilket ska definieras som att gäldenären bidrar med ett lämpligt belopp av eget kapital till bostadsfastighetens värde efter färdigställandet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.180Senast den 10 juli 2025 ska EBA utfärda riktlinjer, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, som specificerar uttrycken betydande kontant deposition, finansiering som säkerställs på ett likvärdigt sätt, betydande del av de totala avtalen och gäldenären bidrar med ett lämpligt belopp av eget kapital, med beaktande av särdragen hos institutens utlåning till allmännyttiga bostäder eller icke-vinstdrivande enheter i hela unionen som regleras i lag och existerar för sociala ändamål och för att erbjuda hyresgäster långsiktigt boende.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 127 Fallerande exponeringar

1.181Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fallerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar, den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlighet med artikel 178, ska åsättas riskvikten

  1. 150 %, om summan av de specifika kreditriskjusteringar och de belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m understiger 20 % av den osäkrade delen av exponeringen om dessa specifika kreditriskjusteringar och avdrag inte tillämpades,

  2. 100 %, om summan av de specifika kreditriskjusteringar och de belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m inte understiger 20 % av den osäkrade delen av exponeringen om dessa specifika kreditriskjusteringar och avdrag inte tillämpades.

Vid beräkning av de specifika kreditriskjusteringar som avses i första stycket för en exponering som köps när den redan är fallerande ska instituten i beräkningen ta med eventuella positiva skillnader mellan det belopp som gäldenären är skyldig avseende den exponeringen och summan av den ytterligare reducering av kapitalbasen som följer av att den exponeringen skulle skrivas av helt och eventuella redan befintliga reduceringar av kapitalbasen i samband med den exponeringen.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2019/630

2.182Vid fastställande av den säkrade andelen av en fallerad exponering ska säkerheter och garantier godkännas för kreditriskreducerande ändamål i enlighet med kapitel 4.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

3.183Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kreditriskjusteringar av icke-IPRE-exponeringar som är säkrade genom bostadsfastighet eller kommersiell fastighet i enlighet med artikel 125 respektive artikel 126 ska åsättas en riskvikt på 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178 har inträffat.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

4.184har upphävts.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Artikel 128 Poster förknippade med särskilt hög risk

1.Instituten ska tilldela 150 % riskvikt till exponeringar som är förknippade med särskilt höga risker.

Förordning (EU) 2019/876

2.Instituten ska vid tillämpningen av denna artikel betrakta var och en av följande exponeringar som exponeringar förknippade med särskilt höga risker:

  1. Investeringar i riskkapitalföretag, förutom när dessa investeringar behandlas i enlighet med artikel 132.

  2. Investeringar i riskkapital, förutom när dessa investeringar behandlas i enlighet med artikel 132.

  3. Spekulativ finansiering av fast egendom.

Förordning (EU) 2019/876

3.Vid bedömning av om andra exponeringar än de som tas upp i punkt 2 är förknippade med särskilt höga risker ska instituten ta hänsyn till följande egenskaper:

  1. Det finns en hög risk för förlust på grund av fallissemang från gäldenärens sida.

  2. Det är omöjligt att göra en adekvat bedömning av om exponeringen omfattas av led a.

EBA ska utfärda riktlinjer som specificerar vilka typer av exponeringar som är förknippade med särskilt hög risk och under vilka omständigheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 128 Exponeringar mot efterställda skulder

1.185Följande exponeringar ska behandlas som exponeringar mot efterställda skulder:

  1. Räntebärande exponeringar som är efterställda fordringar från vanliga oprioriterade fordringsägare.

  2. Kapitalbasinstrument i den mån dessa instrument inte betraktas som aktieexponeringar i enlighet med artikel 133.1.

  3. Exponeringar som härrör från institutets innehav av kvalificerade skuldinstrument som uppfyller villkoren i artikel 72b.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.186Exponeringar mot efterställda skulder ska åsättas en riskvikt på 150 %, såvida inte dessa exponeringar mot efterställda skulder dras av från kapitalbasen eller omfattas av den behandling som anges i artikel 72e.5 första stycket.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 129 Exponeringar i form av säkerställda obligationer

1.För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt punkterna 4 och 5 i den här artikeln ska säkerställda obligationer enligt definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2162 uppfylla kraven i punkterna 3, 3a och 3b i den här artikeln och vara säkrade genom någon av följande godtagbara tillgångar:

  1. Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar, ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar eller lokala myndigheter i unionen.

  2. Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala utvecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som exponeringar mot institut eller nationella regeringar och centralbanker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller 116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av det nominella beloppet för de emitterande institutens utestående säkerställda obligationer.

  3. Exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 eller kreditkvalitetssteg 2, eller exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 3 där dessa exponeringar är i form av

    1. kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid som inte överstiger 100 dagar om denna inlåning används för att uppfylla kravet på likviditetsbuffert i säkerhetsmassan i artikel 16 i direktiv (EU) 2019/2162, eller

    2. derivatkontrakt som uppfyller kraven i artikel 11.1 i det direktivet, om de behöriga myndigheterna tillåter detta.

  4. Lån mot säkerhet i bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastigheterna.

  5. Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som uppfyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta kapitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligationen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas, och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014 ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kreditinstitutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra en bedömning av låntagarens kreditvärdighet.

  6. Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidigare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de intecknade fastigheterna. Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det nominella utestående beloppet på den säkerställda obligationen med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran uppfyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4. Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla andra fordringar på den ställda säkerheten.

  7. Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg.

Vid tillämpningen av punkt 1a ska exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvaltning av betalningar från gäldenärer med lån enligt löpande skuldebrev säkrade med intecknad egendom eller av överföring och förvaltning av behållning efter likvidation med avseende på sådana lån inte tas med i beräkningen av de gränser som anges i den punkten.

Förordning (EU) 2019/2160

1.187För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt punkterna 4 och 5 i den här artikeln ska säkerställda obligationer enligt definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2162 uppfylla kraven i punkterna 3, 3a och 3b i den här artikeln och vara säkrade genom någon av följande godtagbara tillgångar:

  1. Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar, ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar eller lokala myndigheter i unionen.

  2. Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala utvecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som exponeringar mot institut eller nationella regeringar och centralbanker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller 116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av det nominella beloppet för de emitterande institutens utestående säkerställda obligationer.

  3. Exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 eller kreditkvalitetssteg 2, eller exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 3 där dessa exponeringar är i form av

    1. kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid som inte överstiger 100 dagar om denna inlåning används för att uppfylla kravet på likviditetsbuffert i säkerhetsmassan i artikel 16 i direktiv (EU) 2019/2162, eller

    2. derivatkontrakt som uppfyller kraven i artikel 11.1 i det direktivet, om de behöriga myndigheterna tillåter detta.

  4. Lån mot säkerhet i bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastigheterna.

  5. Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som uppfyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta kapitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligationen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas, och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014 ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kreditinstitutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra en bedömning av låntagarens kreditvärdighet.

  6. Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidigare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de intecknade fastigheterna. Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det nominella utestående beloppet på den säkerställda obligationen med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran uppfyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4. Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla andra fordringar på den ställda säkerheten.

  7. Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg.

Vid tillämpningen av punkt 1a ska exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvaltning av betalningar från gäldenärer med lån enligt löpande skuldebrev säkrade med intecknad egendom eller av överföring och förvaltning av behållning efter likvidation med avseende på sådana lån inte tas med i beräkningen av de gränser som anges i den punkten.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket c i denna punkt ska vid tillämpningen av det ledet till och med den 1 juli 2027 indirekta exponeringar mot kreditinstitut utan en extern kreditvärdering som garanterar hypotekslån till dess att de registreras behandlas som exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1, förutsatt att de är kortfristiga exponeringar som hänförs till riskklass A enligt artikel 121 och att de garanterade hypotekslånen, när de väl har registrerats, kommer att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt första stycket d, e och f i denna punkt.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

1a.Vid tillämpningen av punkt 1 första stycket c ska följande gälla:

  1. För exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 får exponeringen inte överstiga 15 % av det nominella beloppet för det utgivande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer.

  2. För exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 får exponeringen inte överstiga 10 % av det nominella beloppet för det utgivande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer.

  3. För exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 3 och som är i form av sådan kortfristig inlåning som avses i punkt 1 första stycket c i i denna artikel, eller i form av sådana derivatkontrakt som avses i punkt 1 första stycket c ii i denna artikel, får den totala exponeringen inte överstiga 8 % av det nominella beloppet för det utgivande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer. De behöriga myndigheter som utsetts enligt artikel 18.2 i direktiv (EU) 2019/2162 får, efter samråd med EBA, tillåta exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 3 i form av derivatkontrakt förutsatt att betydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda medlemsstaterna till följd av tillämpningen av de krav för kreditkvalitetssteg 1 och kreditkvalitetssteg 2 som avses i denna punkt kan dokumenteras.

  4. Den totala exponeringen mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1, 2 eller 3 får inte överstiga 15 % av det nominella beloppet för det utgivande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer, och den totala exponeringen mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 eller 3 får inte överstiga 10 % av det nominella beloppet för det utgivande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer.

Förordning (EU) 2019/2160

1b.Punkt 1a i denna artikel får inte tillämpas på användningen av säkerställda obligationer som godtagbar säkerhet enligt vad som är tillåtet i artikel 8 i direktiv (EU) 2019/2162.

Förordning (EU) 2019/2160

1c.Vid tillämpning av punkt 1 första stycket d ska gränsen på 80 % tillämpas för varje enskilt lån, avgöra hur stor del av lånet som bidrar till täckningen av de skulder som är knutna till den säkerställda obligationen och tillämpas under lånets hela löptid.

Förordning (EU) 2019/2160

1d.Vid tillämpning av punkt 1 första stycket f och g ska gränsen på 60 % eller 70 % tillämpas för varje enskilt lån, avgöra hur stor del av lånet som bidrar till täckningen av de skulder som är knutna till den säkerställda obligationen och tillämpas under lånets hela löptid.

Förordning (EU) 2019/2160

2.De situationer som avses i punkt 1 a–f ska även innefatta säkerheter som av lagstiftningen begränsas till att uteslutande skydda obligationsinnehavare mot förluster.

3.När det gäller fast egendom och fartyg som ställs som säkerhet för säkerställda obligationer som uppfyller kraven i denna förordning ska kraven i artikel 208 vara uppfyllda. Kontrollen av egendomsvärden i enlighet med artikel 208.3 a ska utföras regelbundet och minst årligen för all fast egendom och alla fartyg.

Förordning (EU) 2019/2160

3.188När det gäller fast egendom och fartyg som ställs som säkerhet för säkerställda obligationer som uppfyller kraven i denna förordning ska kraven i artikel 208 vara uppfyllda. Kontrollen av egendomsvärden i enlighet med artikel 208.3 a ska utföras regelbundet och minst årligen för all fast egendom och alla fartyg.

De behöriga myndigheter som utsetts enligt artikel 18.2 i direktiv (EU) 2019/2162 får vid värdering av fast egendom tillåta att den värderas till eller under marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har fastställt strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet i lagar och andra författningar, till pantlånevärdet för denna egendom, utan tillämpning av de gränsvärden som anges i artikel 229.1 e i denna förordning.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3a.Utöver att vara säkrade genom de godtagbara tillgångar som förtecknas i punkt 1 i denna artikel ska säkerställda obligationer omfattas av ett krav på minst 5 % övervärde i säkerhetsmassan enligt definitionen i artikel 3.14 i direktiv (EU) 2019/2162.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska det totala nominella beloppet för alla säkerställda tillgångar enligt definitionen i artikel 3.4 i det direktivet ha minst samma värde som det totala nominella beloppet för utestående säkerställda obligationer (nedan kallad principen om nominell täckning) och bestå av godtagbara tillgångar enligt punkt 1 i den här artikeln.

Medlemsstaterna får fastställa en lägre miniminivå för minsta övervärde i säkerhetsmassan för säkerställda obligationer eller ge sina behöriga myndigheter rätt att fastställa en sådan nivå, förutsatt

  1. antingen att beräkningen av övervärdet i säkerhetsmassan baseras på ett formellt tillvägagångssätt där den underliggande risken för tillgångarna beaktas eller att värderingen av tillgångarna är avhängigt pantlånevärdet, och

  2. miniminivån för övervärde i säkerhetsmassan inte är lägre än 2 % baserat på den princip om nominell täckning som avses i artikel 15.6 och 15.7 i direktiv (EU) 2019/2162.

De tillgångar som bidrar till en miniminivå för övervärde i säkerhetsmassan ska inte omfattas av de gränser för exponeringsstorlek som föreskrivs i punkt 1a och ska inte räknas mot dessa gränser.

Förordning (EU) 2019/2160

3b.De godtagbara tillgångar som förtecknas i punkt 1 i denna artikel får ingå i säkerhetsmassan som sekundära tillgångar enligt definitionen i artikel 3.13 i direktiv (EU) 2019/2162 förutsatt att de uppfyller de krav på kreditkvalitet och exponeringsstorlek som föreskrivs i punkterna 1 och 1a i den här artikeln.

Förordning (EU) 2019/2160

4.Säkerställda obligationer för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 6a som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 6a

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

10 %

20 %

20 %

50 %

50 %

100 %

4.189Säkerställda obligationer för vilka det finns en direkt tillämplig kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 1 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

10 %

20 %

20 %

50 %

50 %

100 %

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts icke efterställda exponeringar utan säkerhet mot det institut som givit ut dem. Följande samband mellan riskvikterna ska gälla:

  1. Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.

  2. Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %.

  3. Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %.

  4. Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %.

5.190Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts prioriterade exponeringar utan säkerhet mot det institut som emitterat dem. Följande samband mellan riskvikterna ska tillämpas:

a.

Om exponeringarna mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.

aa.

Om exponeringarna mot institutet åsätts riskvikten 30 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 15 %.

ab.

Om exponeringarna mot institutet åsätts riskvikten 40 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %.

b.

Om exponeringarna mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 25 %.

ba.

Om exponeringarna mot institutet åsätts riskvikten 75 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 35 %.

c.

Om exponeringarna mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %.

d.

Om exponeringarna mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.Säkerställda obligationer som getts ut före den 31 december 2007 ska inte omfattas av de krav som fastställs i punkterna 1, 1a, 3, 3a och 3b. De ska vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt punkterna 4 och 5 tills de löper ut.

Förordning (EU) 2019/2160

7.Säkerställda obligationer som getts ut före den 8 juli 2022 och som uppfyller de krav som fastställs i denna förordning i tillämplig lydelse vid tidpunkten för utgivningen ska inte omfattas av de krav som fastställs i punkterna 3a och 3b. De ska vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt punkterna 4 och 5 tills de löper ut.

Förordning (EU) 2019/2160

Artikel 130 Poster som utgör positioner i värdepapperisering

Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering ska fastställas enligt kapitel 5.

Artikel 131 Exponeringar mot institut och företag med kortfristig kreditvärdering

Exponeringar mot institut och mot företag för vilka det finns en kortfristig kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 7, som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 7

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

150 %

150 %

150 %

Artikel 132 Kapitalbaskrav för exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet av fondens exponeringar, beräknat i enlighet med de metoder som avses i punkt 2 första stycket, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.

Förordning (EU) 2019/876

2.Om villkoren i punkt 3 i denna artikel uppfylls får instituten tillämpa genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 eller den mandatbaserade metoden i enlighet med artikel 132a.2.

Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden eller den mandatbaserade metoden tilldela sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond riskvikten 1250 % (nedan kallad reservmetoden).

Instituten får beräkna sin riskvägda exponering i form av enheter eller aktier i en fond genom att kombinera de metoder som avses i denna punkt, förutsatt att villkoren för dessa metoder uppfylls.

Förordning (EU) 2019/876

3.Instituten får fastställa de riskvägda exponeringsbeloppen för en fonds exponeringar i enlighet med metoderna i artikel 132a om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Fonden är endera av följande:

    1. Ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), som regleras genom direktiv 2009/65/EG.

    2. En AIF-fond som förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare som är registrerad enligt artikel 3.3 i direktiv 2011/61/EU.

    3. En AIF-fond som förvaltas av en EU-baserad AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt artikel 6 i direktiv 2011/61/EU.

    4. En AIF-fond som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är auktoriserad enligt artikel 37 i direktiv 2011/61/EU.

    5. En icke EU-baserad AIF-fond som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare och marknadsförs i enlighet med artikel 42 i direktiv 2011/61/EU.

    6. En icke EU-baserad AIF-fond som inte marknadsförs i unionen och som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är etablerad i ett tredje land som omfattas av en delegerad akt som avses i artikel 67.6 i direktiv 2011/61/EU.

  2. Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

    1. de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att investera i

    2. om investeringsbegränsningar tillämpas, de relativa begränsningarna och metoderna för att beräkna dem.

  3. Rapporteringen från fonden eller fondens förvaltningsbolag till institutet uppfyller följande krav:

    1. Fondens exponeringar rapporteras minst lika ofta som institutets exponeringar.

    2. Den finansiella informationen är tillräckligt detaljerad för att göra det möjligt för institutet att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med den metod som institutet valt.

    3. Om institutet tillämpar genomlysningsmetoden verifieras uppgifterna om de underliggande exponeringarna av en oberoende tredje part.

Genom undantag från led a i det första stycket i denna punkt får multilaterala och bilaterala utvecklingsbanker och andra institut som saminvesterar i fonder med multilaterala eller bilaterala utvecklingsbanker fastställa det riskvägda exponeringsbeloppet av den fondens exponeringar i enlighet med de metoder som fastställs i artikel 132a, förutsatt att de villkor som fastställs i leden b och c i första stycket i den här punkten är uppfyllda och att fondens investeringsmandat begränsar de typer av tillgångar som fonden kan investera i till tillgångar som främjar en hållbar utveckling i utvecklingsländer.

Instituten ska meddela sin behöriga myndighet vilka fonder som de tillämpar den behandling som avses i andra stycket på.

Genom undantag från led c i i första stycket får rapporteringen till institutet från fonden eller fondens förvaltningsbolag, om institutet fastställer det riskvägda exponeringsbeloppet för en fonds exponeringar i enlighet med den mandatbaserade metoden, begränsas till fondens investeringsmandat och eventuella ändringar av detta och utföras först när institutet ådrar sig exponeringen mot fonden för första gången och när det sker en ändring i fondens investeringsmandat.

Förordning (EU) 2019/876

4.Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller tillräcklig information för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponering i enlighet med metoderna i artikel 132a får förlita sig till en tredje parts beräkningar förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Den tredje parten är antingen

    1. fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller

    2. för fonder som inte omfattas av led i i detta led, fondens förvaltningsbolag, förutsatt att detta uppfyller villkoret i punkt 3 a.

  2. Den tredje parten genomför beräkningen i enlighet med metoderna i artikel 132a.1, 132a.2 eller 132a.3, beroende på vad som är tillämpligt.

  3. En extern revisor har bekräftat att tredje partens beräkning är korrekt.

Institut som förlitar sig till tredje parts beräkningar ska multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet för en fonds exponeringar från dessa beräkningar med en faktor på 1,2.

Genom undantag från det andra stycket ska faktorn på 1,2 inte tillämpas om institutet har obegränsad tillgång till de detaljerade beräkningar som utförs av den tredje parten. På begäran ska institutet lämna dessa beräkningar till den behöriga myndigheten.

Förordning (EU) 2019/876

5.Om ett institut vid beräkning av det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar tillämpar de metoder som avses i artikel 132a (nivå 1-fond) och någon av de underliggande exponeringarna av nivå 1-fonden är en exponering i form av andelar eller aktier i en annan fond (nivå 2-fond) får det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas genom alla de tre metoder som beskrivs i punkt 2 i denna artikel. Ett institut får endast använda genomlysningsmetoden för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen av fondernas exponeringar i nivå 3 och alla påföljande nivåer om det använder den metoden för beräkning av föregående nivåer. I alla andra scenarier ska de använda reservmetoden.

Förordning (EU) 2019/876

6.Det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar beräknade i enlighet med genomlysningsmetoden och mandatmetoden som avses i artikel 132a.1 och 132a.2 ska begränsas till det riskvägda beloppet för den fondens exponeringar som beräknats i enlighet med reservmetoden.

Förordning (EU) 2019/876

7.Institut som tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 får genom undantag från punkt 1 i den här artikeln beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera exponeringsvärdet av dessa exponeringar, beräknat i enlighet med artikel 111, med den riskvikt RWi* som beräknas i enlighet med formeln i artikel 132c, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

  1. Instituten bokför värdet på innehavet av andelar eller aktier i en fond till anskaffningskostnaden men bokför värdet på fondens underliggande tillgångar till verkligt värde om de tillämpar genomlysningsmetoden.

  2. En förändring av marknadsvärdet av de andelar eller aktier som instituten bokför till värdet av anskaffningskostnaden förändrar inte institutens kapitalbas och inte heller det exponeringsvärde som hänger samman med dessa innehav.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 132a Metoder för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

1.Om villkoren som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av dessa institut.

Förordning (EU) 2019/876

2.Om de villkor som fastställs i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar använda genomlysningsmetoden för att beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med gränserna i fondens mandat och relevant rätt.

Instituten ska utföra beräkningarna som avses i första stycket enligt antagandet att fonden först tar på sig exponering till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant rätt som leder till de högsta kapitalbaskraven, och därefter fortsätter att ta på sig exponering i fallande ordning till den maximala totala exponeringsgränsen är nådd, och att fonden tillämpar bruttosoliditet till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant rätt i tillämpliga fall.

Instituten ska utföra de beräkningar som avses i första stycket i enlighet med metoderna i detta kapitel, kapitel 5 och avsnitten 3, 4 eller 5 i kapitel 6 i denna avdelning.

Förordning (EU) 2019/876

3.Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar i enlighet med punkt 1 eller 2 i denna artikel beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar som ett belopp motsvarande 50 % av kapitalbaskravet för de derivatexponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

Förordning (EU) 2019/876

3.191Genom undantag från artikel 92.4 e får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar i enlighet med punkt 1 eller 2 i denna artikel beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar som ett belopp motsvarande 50 % av kapitalbaskravet för de derivatexponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbelopp som avses i punkt 2 om ett eller flera av de ingångsvärden som krävs för att utföra beräkningen saknas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 mars 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 132b Undantag från metoderna för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

1.Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta fondens innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, vilka instituten ska dra av i enlighet med artikel 36.1 och artiklarna 56, 66 respektive 72e.

Förordning (EU) 2019/876

2.Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta exponeringar i form av andelar eller aktier i de fonder som avses i artikel 150.1 g och h och istället tillämpa den behandling som avses i artikel 133 på dessa exponeringar.

Förordning (EU) 2019/876

2.192Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta aktieexponeringars underliggande exponeringar i form av andelar eller aktier i de fonder vars kreditförpliktelser har åsatts en riskvikt på 0 % enligt detta kapitel, inbegripet offentligt stödda enheter på vilka riskvikten 0 kan tillämpas, samt aktieexponeringar som avses i artikel 133.5 och i stället tillämpa den behandling som anges i artikel 133 på dessa aktieexponeringar.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 132c Behandling av fonders exponeringar utanför balansräkningen

1.Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina poster utanför balansräkningen som har potential att omvandlas till exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera exponeringsvärdet av dessa exponeringar, beräknat i enlighet med artikel 111, med följande riskvikt:

a.  För alla exponeringar för vilka instituten använder en av de metoder som anges i artikel 132a:

EU20130575_Art132c_bild1

där

RWi*

= riskvikt,

i

= index som anger fond,

RWAEi

= det belopp som beräknas i enlighet med artikel 132a för en fond,

Ei*

= exponeringsvärdet för fondens exponeringar,

Ai

= det bokföringsmässiga värdet av fondens tillgångar, och

EQi

= det bokföringsmässiga värdet av fondens aktier.

b.  För alla övriga exponeringar, RWi* = 1.250 %.

Förordning (EU) 2019/876

2.Instituten ska beräkna exponeringsvärdet av ett minimivärdebaserat åtagande som uppfyller villkoren i punkt 3 i denna artikel som garantibeloppets diskonterade nuvärde med hjälp av en riskfri diskonteringsfaktor. Instituten får minska exponeringsvärdet av ett minimivärdebaserat åtagande med eventuella förluster som bokförts för det minimivärdebaserade åtagandet enligt tillämplig redovisningsstandard.

Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för exponeringar utanför balansräkningen som härrör från minimivärdebaserade åtaganden som uppfyller samtliga villkor i punkt 3 i denna artikel genom att multiplicera exponeringsvärdet för dessa exponeringar med en konverteringsfaktor på 20 % och den riskvikt som erhålls enligt artikel 132 eller 152.

Förordning (EU) 2019/876

2.193Instituten ska beräkna exponeringsvärdet av ett minimivärdebaserat åtagande som uppfyller villkoren i punkt 3 i denna artikel som garantibeloppets diskonterade nuvärde med hjälp av en diskonteringsfaktor som är baserad på en riskfri ränta enligt artikel 325l.2 eller 325l.3, beroende på vad som är tillämpligt. Instituten får minska exponeringsvärdet på ett minimivärdebaserat åtagande med eventuella förluster som bokförts för det minimivärdebaserade åtagandet enligt tillämplig redovisningsstandard.

Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för exponeringar utanför balansräkningen som härrör från minimivärdebaserade åtaganden som uppfyller samtliga villkor i punkt 3 i denna artikel genom att multiplicera exponeringsvärdet för dessa exponeringar med en konverteringsfaktor på 20 % och den riskvikt som erhålls enligt artikel 132 eller 152.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Instituten ska fastställa det riskvägda exponeringsbeloppet för exponeringar utanför balansräkningen som härrör från minimivärdebaserade åtaganden i enlighet med punkt 2 om alla följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutets exponering utanför balansräkningen är ett minimivärdebaserat åtagande för en investering i andelar eller aktier i en eller flera fonder, enligt vilket institutet endast är skyldigt att göra utbetalningar inom ramen för det minimivärdebaserade åtagandet om marknadsvärdet av fondens eller fondernas underliggande exponeringar är lägre än ett på förhand fastställt tröskelvärde vid en eller flera tidpunkter, som anges i avtalet.

  2. Fonden är antingen

    1. ett fondföretag enligt definitionen i direktiv 2009/65/EG, eller

    2. en alternativ investeringsfond (AIF-fond) enligt definitionen i artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU som endast investerar i överlåtbara värdepapper eller i andra likvida finansiella tillgångar som avses i artikel 50.1 i direktiv 2009/65/EG, om AIF-fondens mandat inte tillåter en bruttosoliditet som är högre än vad som tillåts enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.

  3. Det aktuella marknadsvärdet av de exponeringar som är underliggande till den fond som är underliggande till det minimivärdebaserade åtagandet täcker eller överskrider nuvärdet av det tröskelvärde som anges i det minimivärdebaserade åtagandet, utan att hänsyn tas till effekten av de minimivärdebaserade åtagandena utanför balansräkningen.

  4. Om det överskjutande marknadsvärdet av fondens eller fondernas underliggande exponeringar i förhållande till det minimivärdebaserade åtagandets nuvärde sjunker kan institutet, eller ett annat företag som omfattas av samma gruppbaserade tillsyn som institutet i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2002/87/EG, påverka sammansättningen av fondens eller fondernas underliggande exponeringar eller på annat sätt begränsa möjligheten till en ytterligare minskning av det överskjutande beloppet.

  5. Den direkta eller indirekta slutmottagaren av det minimivärdebaserade åtagandet är vanligtvis en icke-professionell kund enligt definitionen i artikel 4.1.11 i direktiv 2014/65/EU.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 133 Aktieexponeringar

1.Följande exponeringar ska klassificeras som aktieexponeringar:

  1. Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

  2. Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partnerskap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

1.194Följande ska klassificeras som aktieexponeringar:

  1. Varje exponering som uppfyller samtliga följande villkor:

    1. Den kan inte lösas in i den meningen att en avkastning på investerade medel endast kan uppnås genom försäljning av investeringen eller försäljning av rättigheterna till investeringen eller genom emittentens avveckling.

    2. Den innebär inte någon skyldighet för emittenten.

    3. Den medför en residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

  2. Instrument som skulle räknas som primärkapitalposter om de hade emitterats av ett institut.

  3. Instrument som innebär en skyldighet för emittenten och uppfyller något av följande villkor:

    1. Emittenten kan skjuta upp avvecklingen av förpliktelsen på obestämd tid.

    2. Förpliktelsen kräver, eller tillåter efter emittentens gottfinnande, avveckling genom emission av ett fastställt antal av emittentens stamaktier.

    3. Förpliktelsen kräver, eller tillåter efter emittentens gottfinnande, avveckling genom emission av ett variabelt antal av emittentens stamaktier och varje förändring av förpliktelsens värde är, under i övrigt oförändrade förhållanden, hänförlig till, jämförbar med och går i samma riktning som förändringen i värdet på ett fastställt antal av emittentens stamaktier.

    4. Innehavaren av instrumentet har möjlighet att begära att förpliktelsen avvecklas i stamaktier, såvida inte ett av följande villkor är uppfyllt:

      1. När det gäller ett instrument som är föremål för handel har institutet på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visat att instrumentet handlas på marknaden mer som emittentens skulder än dess egna kapital.

      2. När det gäller instrument som inte är föremål för handel har institutet på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visat att instrumentet bör behandlas som en skuldposition.

  4. Skuldförbindelser och andra värdepapper, partnerskap, derivat eller andra instrument som är strukturerade på ett sådant sätt att de till sin ekonomiska substans liknar de exponeringar som avses i leden a, b och c, inbegripet skulder där avkastningen är kopplad till avkastningen från aktier.

  5. Aktieexponeringar som bokförs som ett lån men härrör från en swap för konvertering av skulder till aktier som genomförs som en del av en ordnad avveckling eller omstrukturering av skulden.

Vid tillämpning av första stycket c iii ingår de förpliktelser som kräver eller tillåter avveckling genom emission av ett variabelt antal av emittentens stamaktier, där förändringen i förpliktelsens monetära värde motsvarar förändringen i det verkliga värdet på ett fastställt antal stamaktier multiplicerad med en angiven faktor och där både faktorn och referensantalet aktier har fastställts.

Vid tillämpning av första stycket c iv får institutet, om ett av villkoren i det ledet är uppfyllt, dela upp riskerna för tillsynsändamål, efter förhandstillstånd från den behöriga myndigheten.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Aktieexponeringar ska åsättas riskvikten 100 % om de inte måste dras av i enlighet med del två, åsättas riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4, åsättas riskvikten 1.250 % i enlighet med artikel 89.3 eller behandlas som högriskposter i enlighet med artikel 128.

2.195Kapitalinvesteringar ska inte behandlas som aktieexponeringar i något av följande fall:

  1. Kapitalinvesteringarna är strukturerade på ett sådant sätt att de till sin ekonomiska substans liknar den ekonomiska substansen i skuldinstrument som inte uppfyller kriterierna i punkt 1.

  2. Kapitalinvesteringarna utgör värdepapperiseringsexponeringar.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Investeringar i aktier eller andra instrument som kan räknas in i kapitalbasen utgivna av institut ska klassificeras som aktiefordringar, om de inte dras av från kapitalbasen eller åsätts riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4 eller behandlas om högriskposter i enlighet med artikel 128.

3.196Andra aktieexponeringar än de som avses i punkterna 4–7 ska åsättas en riskvikt på 250 %, såvida inte dessa exponeringar måste dras av eller riskviktas i enlighet med del två.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.197Följande aktieexponeringar mot icke-börsnoterade företag ska åsättas en riskvikt på 400 %, såvida inte dessa exponeringar måste dras av eller riskviktas i enlighet med del två:

  1. Investeringar som är avsedda att återförsäljas på kort sikt.

  2. Investeringar i riskkapitalföretag eller liknande investeringar som görs med förväntan om betydande kortfristiga realisationsvinster.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska långsiktiga kapitalinvesteringar, inbegripet investeringar i aktier tillhörande företagskunder med vilka institutet har eller avser att upprätta långsiktiga affärsförbindelser och swappar för konvertering av skulder till aktier för företagsomstruktureringsändamål, åsättas en riskvikt i enlighet med punkt 3 eller 5, beroende på vad som är tillämpligt. Vid tillämpning av denna artikel avses med en långsiktig kapitalinvestering en kapitalinvestering som innehas i minst tre år eller som uppkommer i avsikt att innehas i minst tre år enligt godkännande av institutets verkställande ledning.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.198Institut som har fått ett förhandstillstånd från de behöriga myndigheterna får åsätta aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram en riskvikt på 100 % för att stimulera särskilda sektorer i ekonomin, upp till den del av sådana aktieexponeringar som sammanlagt inte överstiger 10 % av institutens kapitalbas, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Lagstiftningsprogrammen ger betydande subventioner eller garantier, inbegripet från multilaterala utvecklingsbanker, offentliga utvecklingskreditinstitut enligt definitionen i artikel 429a.2 eller internationella organisationer, för att institutet ska göra investeringen.

  2. Lagstiftningsprogrammen är förenade med någon form av offentlig tillsyn.

  3. Lagstiftningsprogrammen är förenade med begränsningar av kapitalinvesteringen, såsom begränsningar av storleken på och typerna av företag som institutet investerar i, av tillåtna belopp för ägarintressen, av det geografiska läget och av andra relevanta faktorer som begränsar investeringens potentiella risk för det investerande institutet.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

6.199Aktieexponeringar mot centralbanker ska åsättas en riskvikt på 0 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

7.200Ett aktieinnehav som bokförs som ett lån men som härrör från en swap för konvertering av skulder till aktier som genomförs som ett led i en ordnad avveckling eller omstrukturering av skulden får inte åsättas en riskvikt som är lägre än den riskvikt som skulle gälla om aktieinnehavet behandlades som en räntebärande exponering.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 134 Övriga poster

1.Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i uppgift 10, under rubriken ”Tillgångar” i artikel 4 i direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

2.Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

3.Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas riskvikten 20 %. Kassabehållning och likvärdiga poster ska åsättas 0 % riskvikt.

3.201Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas en riskvikt på 20 %. Kontanta medel som ägs och innehas av institutet eller håller på att överföras och likvärdiga kontantposter ska åsättas en riskvikt på 0 %.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas riskvikten 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktelser i motsvarande form.

5.I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena terminsköp ska den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgångarna i fråga och inte de som gäller för motparten.

6.Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponeringarna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta kontraktet, ska riskvikterna för exponeringarna i korgen summeras, undantaget n-1-exponeringar, upp till maximalt 1.250 % och multipliceras med det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet för att bestämma det riskvägda exponeringsbeloppet. De n-1-exponeringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på basis av att de ska omfatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

Förordning (EU) 2017/2401

7.Vid leasingavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna. Med minimihyresbetalningar avses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas, eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner som man skäligen kan anta kommer att utnyttjas. Annan part än hyrestagaren kan avkrävas betalning av restvärdet av uthyrda fastigheter och om den betalningsförpliktelsen uppfyller villkoren i artikel 201 när det gäller skyddstillhandahållarnas lämplighet och även kraven för godkännande av andra slags garantier enligt artiklarna 213–215, kan den betalningsförpliktelsen tas i beaktande som ofinansierat kreditriskskydd enligt kapitel 4. Dessa exponeringar ska hänföras till relevant exponeringsklass i enlighet med artikel 112. Om exponeringen är ett restvärde av uthyrda tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräknas enligt följande: 1/t × 100 % × restvärdet, där t är det största av 1 och närmast antalet hela år som återstår av hyrestiden.

Avsnitt 3 Godkännande och indelning av kreditriskvärdering
Underavsnitt 1 Godkännande av externa kreditvärderingsinstitut
Artikel 135 Användning av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut

1.En extern kreditvärdering får endast användas för att fastställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den har utförts av ett externt kreditvärderingsinstitut eller stöds av ett externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

2.EBA ska offentliggöra förteckningen över externa kreditvärderingsinstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i förordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.

3.202Senast den 10 juli 2025 ska Esma utarbeta en rapport om huruvida ESG-riskerna på lämpligt sätt återspeglas i de externa kreditvärderingsinstitutens kreditvärderingsmetoder och överlämna den rapporten till kommissionen.

På grundval av den rapporten ska kommissionen, om så är lämpligt, senast den 10 januari 2026 för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett lagstiftningsförslag.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Underavsnitt 2 Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar
Artikel 136 Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar

1.EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kommitté, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som för alla externa kreditvärderingsinstitut specificerar vilket av kreditkvalitetsstegen i avsnitt 2 som kreditvärderingarna från ett externt kreditvärderingsinstitut tillhör (indelning, eller ”mappning”). Dessa bestämningar ska vara objektiva och konsekventa.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014 och ska även när så krävs överlämna omarbetade förslag till tekniska standarder för genomförande.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095.

2.Vid indelningen av kreditvärderingarna ska EBA, Eiopa och Esma uppfylla följande krav:

  1. För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallissemang när det gäller alla poster som getts samma kreditvärdering. När det gäller nyligen etablerade externa kreditvärderingsinstitut och sådana som endast hunnit registrera ett fåtal uppgifter om fallissemang ska EBA, Eiopa och Esma begära att det externa kreditvärderingsinstitutet uppskattar den långfristiga andelen fallissemang för alla poster som fått samma kreditvärdering.

  2. För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som det externa kreditvärderingsinstitutet täcker, den kreditbetygsskala som kreditvärderingsinstitutet tillämpar, varje kreditvärderings innebörd och kreditvärderingsinstitutets definition av fallissemang.

  3. EBA, Eiopa och Esma ska jämföra andelen fallissemang för varje kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderingsinstitut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som bygger på den andel fallissemang som andra externa kreditvärderingsinstitut registrerat för en emittentpopulation som anses ligga på en likvärdig kreditrisknivå.

  4. Om andelen fallissemang när det gäller ett enskilt kreditvärderingsinstituts kreditvärdering är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet ska EBA, Eiopa och Esma placera kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkvalitetsskalan som innebär högre risk.

  5. När EBA, Eiopa och Esma har höjt den tilldelade riskvikten för en viss kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderingsinstitut och andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget från detta kreditvärderingsinstitut inte längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, får EBA, Eiopa och Esma åter placera kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitetsskalan.

3.EBA, Eiopa och Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som specificerar de kvantitativa faktorerna i punkt 2 a, de kvalitativa faktorerna i punkt 2 b och referensvärdet i punkt 2 c.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

Underavsnitt 3 Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan
Artikel 137 Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan

1.Vid tillämpning av artikel 114 får institut använda kreditvärderingar som utförts av ett exportkreditorgan som detta institut har utsett, om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Värderingen uttrycker en konsensusklassificering från exportkreditorgan som godkänt OECDs ”överenskommelse om riktlinjer för statsstödda exportkrediter”.

  2. Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, använder OECDs överenskomna metod och kreditvärderingen är bunden till en av de åtta minimipremierna för exportförsäkring som fastställts i OECDs metod. Ett institut får återkalla sin utnämning av ett exportkreditorgan. Ett institut ska motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkraven.

2.Exponeringar för vilka en kreditvärdering från ett exportkreditorgans har godkänts för användning vid riskviktning ska åsättas en riskvikt enligt tabell 9.

Tabell 9

Minimipremie för exportförsäkring

0

1

2

3

4

5

6

7

Riskvikt

0 %

0 %

20 %

50 %

100 %

100 %

100 %

150 %

Avsnitt 4 Användning av kreditvärderingar från externt kreditvärderingsinstitut för fastställande av riskvikter
Artikel 138 Allmänna krav

Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin utnämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkraven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kvalitetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvärdering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kreditvärdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvärderingar ska instituten uppfylla följande krav:

  1. Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för alla exponeringar som tillhör denna kategori.

  2. Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlöpande och konsekvent.

  3. Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp.

  4. Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för den posten.

  5. Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter för en post ska den högre riskvikten tillämpas.

  6. Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsättas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den riskvikten åsättas.

Artikel 138 Allmänna krav203

Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin utnämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkraven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kvalitetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvärdering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kreditvärdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvärderingar ska instituten uppfylla följande krav:

  1. Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för alla exponeringar som tillhör denna kategori.

  2. Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlöpande och konsekvent.

  3. Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp.

  4. Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för den posten.

  5. Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter för en post ska den högre riskvikten tillämpas.

  6. Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsättas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den riskvikten åsättas.

  7. För exponeringar mot institut får ett institut inte använda en kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut som inbegriper antaganden om implicit statligt stöd, såvida inte kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet avser ett institut som ägs eller inrättats av och stöds av nationella regeringar, regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter.

Vid tillämpning av första stycket g ska exponeringar mot andra institut än institut som ägs eller inrättats av och stöds av nationella regeringar, regionala självstyrelseorgan eller lokala myndigheter, för vilka det endast finns kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut som inbegriper antaganden om implicit statligt stöd, ska exponeringar mot sådana institut behandlas som exponeringar mot institut utan kreditvärdering i enlighet med artikel 121.

Implicit statligt stöd när en nationell regering, ett regionalt självstyrelseorgan eller lokala myndigheter skulle agera för att förhindra att institutets borgenärer ådrar sig förluster om institutet fallerar eller hamnar i svårigheter.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 139 Kreditvärderingar av emittenter och emissioner

1.Om det finns en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utgör exponeringen tillhör, ska denna kreditvärdering användas för att fastställa den riskvikt som ska åsättas denna post.

2.Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen användas i endera av följande fall:

  1. Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som annars hade varit fallet och den berörda exponeringen i alla avseenden likställs med eller är efterställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

  2. Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt och den berörda exponeringen i alla avseenden likställs med eller är icke-efterställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvärderad.

2.204Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen användas i endera av följande fall:

  1. Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som skulle vara fallet om exponeringen behandlades som en exponering utan kreditvärdering och den berörda exponeringen

    1. inte utgör specialutlåning,

    2. i alla avseenden likställs med eller är lägre prioriterad än det särskilda emissionsprogrammet eller den särskilda faciliteten eller likställs med eller är lägre prioriterad än den emittentens prioriterade exponeringar utan säkerhet, beroende på vad som är tillämpligt.

  2. Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt än vad som skulle vara fallet om exponeringen behandlades som en exponering utan kreditvärdering och den berörda exponeringen

    1. inte utgör specialutlåning,

    2. i alla avseenden likställs med eller är prioriterad framför det särskilda emissionsprogrammet eller den särskilda faciliteten eller likställs med eller är prioriterad framför den emittentens prioriterade exponeringar utan säkerhet, beroende på vad som är tillämpligt.

I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvärderad.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Punkterna 1 och 2 ska inte hindra tillämpningen av artikel 129.

4.Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom samma företagsgrupp.

Artikel 140 Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar

1.Kortfristiga kreditvärderingar får endast användas för kortfristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör exponeringar mot institut och företag.

2.En kortfristig kreditvärdering ska bara tillämpas på den post som den avser och ska inte användas för att härleda riskvikt för andra poster, utom i följande fall:

  1. Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts riskvikten 150 % ska alla exponeringar utan kreditvärdering och utan säkerhet mot den gäldenären, oberoende av om de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % riskvikt.

  2. Om en kortfristig kreditvärderad facilitet åsätts 50 % riskvikt ska ingen kortfristig exponering utan kreditvärdering åsättas en riskvikt som är lägre än 100 %.

Artikel 141 Poster i nationell och utländsk valuta

En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gäldenärens nationella valuta får inte användas för att härleda riskvikt för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i utländsk valuta.

Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande i ett lån som har getts av en multilateral utvecklingsbank vars status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden får kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta användas för att fastställa riskvikten.

Artikel 141 Poster i nationell och utländsk valuta

1.205En kreditvärdering som avser en post som är uttryckt i gäldenärens nationella valuta får inte användas för att härleda en riskvikt för en exponering mot samma gäldenär som är uttryckt i en utländsk valuta.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.206Genom undantag från punkt 1 får, om en exponering uppkommer genom ett instituts deltagande i ett lån som har beviljats, eller garanterats mot konvertibilitets- och transfereringsrisk, av en multilateral utvecklingsbank som förtecknas i artikel 117.2 och vars status som prioriterad borgenär erkänns på marknaden, kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta användas för att härleda en riskvikt för en exponering mot samma gäldenär som är uttryckt i en utländsk valuta.

Vid tillämpning av första stycket får, om den exponering som uttrycks i en utländsk valuta är garanterad mot konvertibilitets- och transfereringsrisk, kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta endast användas för riskviktningsändamål för den garanterade delen av exponeringen. Den del av exponeringen som inte är garanterad ska riskviktas på grundval av en kreditvärdering av gäldenären som avser en post uttryckt i den utländska valutan.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Kapitel 3 Internmetoden

Avsnitt 1 Tillstånd från behöriga myndigheter att använda internmetoden
Artikel 142 Definitioner

1.I detta kapitel gäller följande definitioner:

  1. riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvantifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ av exponering.

  2. typ av exponering: en grupp av exponeringar som förvaltas på likartat sätt och som innehåller en viss typ av faciliteter och begränsas till en enda enhet eller en enda undergrupp av enheter inom en grupp förutsatt att samma typ av exponeringar förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen.

  3. affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter, affärsområden eller geografiska lokaliseringar.

  4. stor enhet i den finansiella sektorn: varje enhet i den finansiella sektorn som uppfyller följande villkor:

    1. dess totala tillgångar, beräknade på individuell nivå eller på gruppnivå, är större eller lika med tröskelvärdet på 70 miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovisningen eller sammanställda redovisningen ska användas för att bestämma storleken på tillgångarna, och

    2. den eller ett av dess dotterföretag omfattas av tillsynsreglering inom unionen eller lagstiftningen i ett tredjeland som tillämpar reglerings- och tillsynskrav som är åtminstone likvärdiga med de som tillämpas i unionen.

  5. oreglerad enhet i den finansiella sektorn: varje annan enhet som inte är en reglerad enhet i den finansiella sektorn men som såsom sin huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

  6. motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem, i skalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang) härleds.

  7. produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) härleds.

Förordning (EU) 2017/2401

1.207I detta kapitel gäller följande definitioner:

1.

riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvantifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ av exponering.

1a.

exponeringsklass: de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a, aa i, aa ii, b, c i, c ii, c iii, d i, d ii, d iii, d iv, e, ea, f eller g.

1b.

företagsexponering: en exponering som hänförs till någon av de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 c i, c ii eller c iii.

1c.

hushållsexponering: en exponering som hänförs till någon av de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 d i, d ii, d iii eller d iv.

1d.

exponering mot regionala självstyrelseorgan, lokala myndigheter och offentliga organ: en exponering som hänförs till någon av de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 aa i eller aa ii.

2.

typ av exponering: en grupp av homogent förvaltade exponeringar som kan vara begränsade till en enda enhet eller en enda undergrupp av enheter inom en grupp, förutsatt att samma typ av exponering förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen.

3.

affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter, affärsområden eller geografiska lokaliseringar.

4.

stor reglerad enhet i den finansiella sektorn: en enhet i den finansiella sektorn som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Enhetens totala tillgångar, eller de totala tillgångarna i dess moderföretag om enheten har ett moderföretag, beräknade på individuell nivå eller gruppnivå, uppgår till minst 70 miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovisningen eller sammanställda redovisningen ska användas för att fastställa tillgångarnas storlek.

  2. Enheten omfattas av tillsynskrav, direkt på individuell nivå eller gruppnivå, eller indirekt genom konsolidering under tillsyn av dess moderföretag, i enlighet med denna förordning, förordning (EU) 2019/2033, direktiv 2009/138/EG eller lagstadgade tillsynskrav i ett tredjeland som är minst likvärdiga med kraven i dessa unionsakter.

5.

oreglerad enhet i den finansiella sektorn: en enhet i den finansiella sektorn som inte uppfyller villkoret i led 4 b.

5a.

stort företag: ett företag som har en konsoliderad årlig försäljning på mer än 500 miljoner EUR eller som tillhör en grupp vars totala årliga försäljning på konsoliderad gruppnivå överstiger 500 miljoner EUR.

6.

motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem, i skalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang) härleds.

7.

produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) härleds.

8a.

modellprocess för justering av PD/LGD-värden: justering av antingen PD- eller LGD-värden för den underliggande exponeringen.

9.

riskviktsgolv för tillhandahållare av kreditriskskydd: den riskvikt som gäller för en jämförbar direkt exponering mot tillhandahållaren av kreditriskskydd.

10.

För en exponering för vilken ett institut tillämpar internmetoden genom att använda egna skattningar av LGD enligt artikel 143 avses med ’beaktat’ obetalt kreditriskskydd ett obetalt kreditriskskydd vars effekt på beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp eller förväntade förlustbelopp för den underliggande exponeringen beaktas med en av följande metoder, i enlighet med artikel 108.3:

  1. En modellprocess för justering av PD/LGD-värden.

  2. En metod för ersättning av riskparametrar enligt den avancerade internmetoden, enligt definitionen i artikel 192.5.

11.

kreditkonverteringsfaktorer enligt schablonmetoden: den procentsats enligt kapitel 2, i enlighet med artikel 111.2.

12.

kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden: egna skattningar av kreditkonverteringsfaktorer.

Vid tillämpning av första stycket led 5a ska, vid bedömningen av tröskelvärdet för försäljning, beloppen rapporteras som de är i de reviderade finansiella rapporterna för företagen eller, för företag som ingår i koncerner, för deras konsoliderade grupper enligt den redovisningsstandard som gäller för det yttersta moderföretaget för den konsoliderade gruppen. Siffrorna ska baseras på de genomsnittliga belopp som beräknats under de tre föregående åren eller på de senaste belopp som uppdaterats av institutet vart tredje år.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.Vid tillämpning av punkt 1 led 4 b i denna artikel får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjeland som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 143 Tillstånd att använda internmetoden

1.Om de villkor som anges i detta kapitel är uppfyllda ska den behöriga myndigheten tillåta institut att beräkna sina riskvägda exponeringsbelopp genom att använda den metod som bygger på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden).

2.Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, ska krävas för alla exponeringsklasser och alla riskklassificeringssystem och interna modeller för aktieexponeringar och alla metoder för skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer som används.

2.208Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av LGD och kreditkonverteringsfaktorer enligt internmetoden, ska krävas för alla exponeringsklasser, alla riskklassificeringssystem och alla metoder för att skatta LGD och kreditkonverteringsfaktorer som används.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

3.Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna för

  1. väsentliga förändringar av tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem eller en intern modell för aktieexponeringar som institutet har fått tillstånd att använda,

  2. väsentliga förändringar av ett riskklassificeringssystem eller en intern modell för aktieexponeringar som institutet har fått tillstånd att använda.

Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska omfatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassificeringssystem har utvecklats för.

3.209Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna för

  1. väsentliga förändringar i tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem som institutet har fått tillstånd att använda,

  2. väsentliga förändringar i ett riskklassificeringssystem som institutet har fått tillstånd att använda.

Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska omfatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassificeringssystem har utvecklats för.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om alla förändringar av riskklassificeringssystem och interna modeller för aktieexponeringar.

4.210Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna alla förändringar i riskklassificeringssystem.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

5.211EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren för bedömning av betydelsen av att använda ett befintligt riskklassificeringssystem för andra ytterligare exponeringar som inte redan omfattas av det riskklassificeringssystemet och av att göra ändringar av riskklassificeringssystem enligt internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 januari 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 144 Behöriga myndigheters bedömning av ansökan om användande av internmetoden

1.Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143 bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer endast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och att institutets system för hantering och klassificering av kreditriskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda:

  1. Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt korrekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar.

  2. De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikheten för fallissemang och förluster som används vid beräkning av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system och processer spelar en central roll för institutets riskhantering och beslutsfattande samt för dess funktioner för godkännande av krediter, intern kapitalallokering och företagsstyrning.

  3. Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som ansvarar för dess riskklassificeringssystem och som har en tillfredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig påverkan.

  4. Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hantering av kreditrisker.

  5. Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och motiven för deras utformning samt validerar dessa system.

  6. Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem och varje intern modell för aktieexponeringar under en lämplig tidsperiod innan tillstånd ges att använda riskklassificeringssystemet eller den interna modellen för aktieexponeringar. Institutet har under denna tid utvärderat om riskklassificeringssystemet eller den interna modellen för aktieexponeringar lämpar sig för tillämpningsområdena för riskklassificeringssystemet eller för den interna modellen för aktieexponeringar och gjort nödvändiga förändringar av dessa riskklassificeringssystem eller interna modeller för aktieexponering till följd av utvärderingen.

  7. Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapitalbaskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan överlämna den rapport som krävs i artikel 430.

  8. Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje exponering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem till en riskklass inom detta riskklassificeringssystem; institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje exponering inom tillämpningsområdet för en modell för aktieexponeringar till denna interna modell.

Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett institut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje part.

Förordning (EU) 2019/876

1.212Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143 bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer endast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och att institutets system för hantering och klassificering av kreditriskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda:

  1. Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt korrekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar.

  2. De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikheten för fallissemang och förluster som används vid beräkning av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system och processer spelar en central roll för institutets riskhantering och beslutsfattande samt för dess funktioner för godkännande av krediter, intern kapitalallokering och företagsstyrning.

  3. Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som ansvarar för dess riskklassificeringssystem och som har en tillfredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig påverkan.

  4. Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hantering av kreditrisker.

  5. Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och motiven för deras utformning samt validerar dessa system.

  6. Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem under en lämplig period innan tillstånd ges att använda riskklassificeringssystemet, har under samma period bedömt om varje riskklassificeringssystem lämpar sig för tillämpningsområdet för det riskklassificeringssystemet och har gjort de nödvändiga ändringarna av varje riskklassificeringssystem till följd av sin bedömning.

  7. Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapitalbaskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan överlämna den rapport som krävs i artikel 430.

  8. Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje exponering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem till en riskklass eller riskgrupp inom det riskklassificeringssystemet.

Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett institut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje part.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

2.213EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera den bedömningsmetodik som de behöriga myndigheterna ska använda när de bedömer huruvida ett institut uppfyller kraven för att använda internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 10 juli 2026.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Tillämpas från och med den 9 juli 2024 enligt förordning (EU) 2024/1623 [red.anm.].

Förordning (EU) 2024/1623

Artikel 145 Tidigare erfarenheter av användning av internmetoden

1.Ett institut som ansöker om att få använda internmetoden ska, för exponeringsklasserna i fråga, ha använt riskklassificeringssystem som i stort uppfyller kraven i avsnitt 6 för sin interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden.

2.Ett institut som ansöker om att få använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det har genomfört och tillämpat egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstämmer med de krav för användning av egna skattningar av dessa parametrar som anges i avsnitt 6 under minst tre år, innan det kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer.

3.Om institutet utökar användningen av internmetoden efter det första tillståndet ska det finnas tillräcklig erfarenhet i institutet för att kraven i punkterna 1 och 2 avseende de tillkommande exponeringarna ska uppfyllas. Om användningen av riskklassificeringssystemen utökas till exponeringar som på ett betydande sätt skiljer sig från dem som redan omfattas, så att de befintliga erfarenheterna inte rimligen kan antas vara tillräckliga för att uppfylla kraven i dessa bestämmelser för de tillkommande exponeringarna, ska punkterna 1 och 2 tillämpas separat för de tillkommande exponeringarna.

Artikel 146 Åtgärder som ska vidtas då kraven i detta kapitel inte längre är uppfyllda

Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta kapitel ska det underrätta den behöriga myndigheten och göra endera av följande:

  1. Redovisa en plan som den behöriga myndigheten finner tillfredsställande för hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla kraven och genomföra denna plan inom en tid som det kommer överens om med den behöriga myndigheten.

  2. På ett tillfredsställande sätt kunna visa för den behöriga myndigheten att effekten av den bristande efter