Innehåll

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013

Tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

(senast ändrad genom förordning (EU) 2019/876)

Förordning (EU) 2019/876

Ändringar som träder i kraft den 28 december 2020 eller senare är ännu inte inarbetade i förordningen. Den fullständiga ändringsförordningen återges som bilaga i FAR Online.

Till förordning 575/2013/EU hör

Kommissionens delegerade förordningar:

  1. (EU) 2018/959 tekniska tillsynsstandarder för specificeringen av de metoder som de behöriga myndigheterna använder för att bedöma om institut ska tillåtas att använda internmätningsmetoder för operativ risk
  2. (EU) 2018/728 tekniska tillsynsstandarder för förfarandena för uteslutning av icke-finansiella motparter som är etablerade i ett tredjeland ur kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk
  3. (EU) 2018/171 tekniska tillsynsstandarder för väsentlighetströskeln för förfallna kreditförpliktelser
  4. (EU) 2017/2295 tekniska tillsynsstandarder för offentliggörande av intecknade och icke intecknade tillgångar
  5. (EU) 2017/1230 tekniska tillsynsstandarder som specificerar de ytterligare objektiva kriterierna för att en förmånlig likviditetsutflödes- eller inflödessats ska få tillämpas på gränsöverskridande outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter inom en grupp eller ett institutionellt skyddssystem
  6. (EU) 2017/208 tekniska tillsynsstandarder för ytterligare likviditetsutflöden motsvarande behov av att ställa säkerheter till följd av effekterna av ett negativt marknadsscenario på ett instituts derivattransaktioner
  7. (EU) 2017/72 tekniska tillsynsstandarder som anger villkoren för undantag från datakravet
  8. (EU) 2016/709 tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren för tillämpning av undantagen för valutor med begränsningar för de likvida tillgångarnas tillgänglighet
  9. (EU) 2016/101 tekniska tillsynsstandarder för försiktig värdering enligt artikel 105.14
  10. (EU) 2015/1556 tekniska standarder för övergångsbehandling enligt internmetoden för riskklassificering av aktieexponeringar
  11. (EU) 2015/1555 tekniska tillsynsstandarder för offentliggörande av information vad gäller instituts efterlevnad av kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med artikel 440
  12. (EU) 2015/585 tekniska standarder för tillsyn för specificering av marginalriskperioder
  13. (EU) 2015/61 likviditetstäckningskravet för kreditinstitut
  14. (EU) 2014/1187 tekniska tillsynsstandarder för bestämning av den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning med avseende på exponeringar genom transaktioner med underliggande tillgångar
  15. (EU) 2014/625 tekniska tillsynsstandarder om de krav som investerande institut, medverkande institut, institut som är ursprungliga långivare och institut som är originatorer ska uppfylla när det gäller exponeringar mot överförda kreditrisker
  16. (EU) 2014/529 tekniska tillsynsstandarder för bedömning av väsentligheten hos utvidgningar eller förändringar av internmetoden och avancerade mätmetoder
  17. (EU) 2014/528 tekniska tillsynsstandarder för optioners icke-deltarisker i samband med standardmetoden för marknadsrisk
  18. (EU) 2014/526 tekniska standarder för tillsyn för att fastställa skattning av spreaden och ett begränsat antal mindre portföljer för kreditvärdighetsjusteringsrisk
  19. (EU) 2014/525 tekniska tillsynsstandarder för definition av begreppet marknad
  20. (EU) 2014/523 tekniska tillsynsstandarder för fastställande av nära samband mellan värdet av ett instituts täckta obligationer och värdet av institutets tillgångar
  21. (EU) 2014/342 tekniska standarder för tillsyn av användningen av beräkningsmetoder för kapitaltäckningskraven för finansiella konglomerat
  22. (EU) 2014/241 tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut
  23. (EU) 2014/183 tekniska tillsynsstandarder för att specificera beräkningen av specifika och allmänna kreditriskjusteringar

Kommissionens genomförandeförordningar:

  1. (EU) 2016/1801 tekniska genomförandestandarder vad gäller inplacering (”mappning”) av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut för värdepapperisering
  2. (EU) 2016/1799 tekniska genomförandestandarder vad gäller indelning (”mappning”) av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut för kreditrisk i enlighet med artikel 136.1 och 136.3
  3. (EU) 2016/1646 tekniska standarder med avseende på centrala index och erkända börser
  4. (EU) 2016/200 tekniska standarder för genomförande med avseende på upplysningskraven om bruttosoliditetsgrad för institut
  5. (EU) 2015/2344 tekniska genomförandestandarder med avseende på valutor med begränsningar för de likvida tillgångarnas tillgänglighet
  6. (EU) 2015/2197 tekniska genomförandestandarder med avseende på nära sammanhängande valutor
  7. (EU) 2015/233 tekniska genomförandestandarder med avseende på valutor för vilka det finns en extremt snäv definition av belåningsbarhet hos centralbanken
  8. (EU) 2014/1030 tekniska genomförandestandarder vad gäller enhetliga format och datum för offentliggörande av de värden som används för att identifiera globala systemviktiga institut
  9. (EU) 2014/945 tekniska standarder för genomförande avsedda för relevanta på lämpligt sätt diversifierade index
  10. (EU) 2014/680 tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering
  11. (EU) 2014/602 tekniska genomförandestandarder för att underlätta konvergens inom tillsynspraxis för genomförandet av extra riskvikter
  12. (EU) 2013/1423 tekniska standarder för genomförande med avseende på de upplysningskrav om kapitalbas som gäller för institut

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit denna förordning

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

  1. I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet av det finansiella systemet uppmanas till internationellt enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, ansvarighet och reglering genom att förbättra kapitalets kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekonomiska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen uppmanar man också till införande av ett kompletterande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbyggnaden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som svar på detta enades i september 2009 gruppen av centralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009 och fastställdes i detalj i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regelverket.
  2. Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosièregruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer harmoniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa betonade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag på den inre marknaden.
  3. I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Larosière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att den inre marknadens principer och de överenskomna grundläggande minimistandarderna respekteras.
  4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut har flera gånger genomgått betydande förändringar. Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestämmelser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen denna förordning och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013. För att bli mer tillgängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv 2013/36/EU och denna förordning.
  5. Tillsammans bör denna förordning och direktiv 2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemensamt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas tillsammans med det direktivet.
  6. Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelseformer och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. bestämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de behöriga myndigheterna har i hem- respektive värdmedlemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om startkapital och tillsyn av institut.
  7. I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för institut som direkt rör bank- och finanssektorns verksamhet och är till för att garantera finansiell stabilitet hos aktörerna på dessa marknader och en hög skyddsnivå för investerare och insättare. Denna förordning syftar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt fungerande inre marknad och bör därför grundas på bestämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i enlighet med domstolens fasta rättspraxis.
  8. Även om man genom direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat medlemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.
  9. Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknadsaktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För att undvika snedvridningar av marknaden och regelarbitrage bör maximal harmonisering därför garanteras genom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de övergångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgörande för ett smidigt genomförande av denna förordning och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvikas.
  10. Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Baselkommittén) utför när det gäller att övervaka och se över medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhandahålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om genomförandet av Basel III och om genomförandet och det nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra viktiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens med internationella minimistandarder i syfte att fastställa skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det råder lika villkor.
  11. För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk, samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhetliga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.
  12. Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika förutsättningar då det förhindrar att olika nationella krav införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv. Denna förordning skulle medföra att alla institut som enligt förordningen definieras som sådana följer samma regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning skulle också göra regelverket enklare och minska kostnaderna för att efterleva detta, särskilt för institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regioner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kriterier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egendom.
  13. På de områden som inte omfattas av denna förordning, till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om nationella ordningar för säkerställda obligationer som inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obligationer enligt de regler som fastställs i denna förordning samt förvärv och innehav av andelar i både den finansiella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna eller medlemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser, under förutsättning att de är förenliga med denna förordning.
  14. De viktigaste rekommendationerna som förordas i de Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kombination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Genom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage. På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emellertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och kreditcykeln.
  15. I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sörjer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att användningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll så att de inte skadar den inre marknadens funktion men så att användningen av dessa verktyg är transparent och enhetlig.
  16. Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika nationella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer effektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 bör ha möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör finnas en unionsmekanism som kan förhindra att nationella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om enhetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta nationella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar avseende risker som i sista hand kan påverka den makroekonomiska situationen, de offentliga finanserna och budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvändigt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med artikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen, avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.
  17. När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huruvida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbetsordning på begäran av en medlemsstat eller kommissionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de villkor för rådets ingripande som anges i denna förordning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlemstaten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingripande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant rådsbeslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig behandling av kommissionens förslag om att avslå den föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange sina skäl på ett klart och tydligt sätt.
  18. Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats under 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under 2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss medlemsstat.
  19. Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot systemrisker eller individuella åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att möta systemrisker rörande dessa medlemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som uppvisar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska eller geografiska sektorer inom banksektorn.
  20. Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndigheter konstaterar att det förekommer samma förändringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makrotillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa medlemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlemsstaterna lämna in en gemensam anmälan om detta till rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemsstaterna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motivering av den gemensamma anmälan.
  21. Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskravnivån, krav för stora exponeringar och för offentliggörande. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande. Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unionen och som påverkar alla medlemsstater.
  22. Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verktygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickbara, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur internationellt överenskomna standarder för systemviktiga institut samspelar med denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.
  23. Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synnerhet på områden där man inväntar kommissionens antagande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlinjer varken stå i motsättning till unionsrätten eller underminera dess tillämpning.
  24. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i förekommande fall införa motsvarande krav på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.
  25. De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förordning kompletteras av individuella arrangemang som fastställs av de behöriga myndigheterna på grundval av resultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda institut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EU eftersom de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka arrangemang man vill införa.
  26. Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myndigheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till institut specifika riskprofil.
  27. Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen och stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper.
  28. Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräckliga personalresurser och finansiella medel ställs till förfogande.
  29. Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna förordning ska ta hänsyn till EBAs roll och funktion och underlätta EBAs utövande av sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 1093/2010.
  30. Efter observationsperioden och det fullständiga genomförandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initiativrätt till EBA för att intervenera med bindande medling vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och 21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bildandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida kriterierna för en särskild behandling inom en grupp för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av de återkommande rapporterna om EBAs verksamhet enligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenheter och ta med resultatet av denna undersökning i sin rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga förslag.
  31. I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makrotillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mellan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB till fullo ska kunna fungera och dess varningar och rekommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synnerhet bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all relevant information som samlats in av de behöriga myndigheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i denna förordning.
  32. Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande effekter är förordningens övergripande mål att uppmuntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spekulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en övergripande reform av det sätt på vilket besparingar används till produktiva investeringar. För att garantera en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den globala ekonomin.
  33. Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jämförbara grupper av institut.
  34. Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre marknaden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler.
  35. Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företagsgrupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i enlighet med denna förordning.
  36. Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöverskridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument för att utöva kontroll över institut.
  37. För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas utifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom gruppen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda sparmedel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda instituten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås effektivt på annat sätt.
  38. De minoritetsintressen från förmedlande finansiella holdingföretag som omfattas av kraven i denna förordning på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på gruppnivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och den del av samma kapital som är hänförbar till moderföretaget båda pari passu stöder sina dotterföretags förluster, om sådana uppkommer.
  39. De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering och av koncentrationen av exponeringar bör stå i överensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut, som i vissa avseenden anpassar bestämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, beroende på vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovisning enligt nationell lagstiftning.
  40. För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.
  41. Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn ett ramavtal om internationell konvergens avseende kapitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket). De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de kompletterande delarna i Basel III-regelverket också införlivas, kommer denna förordning att motsvara bestämmelserna i Basel II- och Basel III-regelverken.
  42. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kreditrisker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvärdering och av institutens egna estimat av enskilda kreditriskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga metoder. I samband med upprättande av de estimat som behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna förordning bör instituten förstärka sina metoder för mätning och hantering av kreditrisker för att göra sådana metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna kapitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Databehandling i samband med tillkomst och hantering av exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses omfatta utveckling och validering av system för hantering och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i institutens legitima intressen utan avspeglar också syftet med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre metoder för mätning och hantering av kreditrisker och också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd sakkunskap och betydande resurser samt statistik av god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör därför uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana metoder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhetsmekanismer i interna modeller, bör kommissionen utarbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel I-golvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstiftningsförslag.
  43. Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som beror på innehav av ett stort antal exponeringar som var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven.
  44. Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unionens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sysselsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgängligheten till kapital och finansiering för små och medelstora företag som är etablerade inom unionen för att dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden alternativa finansieringskällor har gjort små och medelstora företag som är etablerade inom unionen än mer känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt att fylla det existerande likviditetsgapet för små och medelstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållanden. Kapitalkraven för exponering mot små och medelstora företag bör minskas genom tillämpning av en stödfaktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska kunna öka utlåningen till små och medelstora företag. För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns tillämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett tillräckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal exponeringar mot små och medelstora företag och den totala mängden kapitalavdrag.
  45. I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tidpunkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstrument omfattas av mekanismen för absorbering av ytterligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapitaltillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu inte har antagits den 31 december 2015 bör kommissionen se över och rapportera om frågan huruvida en sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och, mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.
  46. Bestämmelserna i denna förordning står i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhetsområde. Överensstämmelsen med proportionalitetsprincipen innebär också att enklast möjliga kreditvärderingsförfarande, även inom ramen för intern riskklassificering (”internmetoden”), erkänns för exponeringar mot hushåll. Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och omfattningen av de risker som är förenade med ett instituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade akter och genomförandeakter, tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande är förenliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt. EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls.
  47. De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad uppmärksamma fall där de misstänker att information betraktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att undvika offentliggörande av sådan information. Trots att ett institut får välja att inte offentliggöra information eftersom informationen betraktas som företagsintern eller konfidentiell innebär det faktum att informationen betraktas som företagsintern eller konfidentiell inte att ansvarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande inverkan.
  48. Denna förordnings ”utvecklingsbara karaktär” gör det möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kreditrisker med varierande komplexitet. För att i synnerhet små institut ska kunna välja den riskkänsligare internmetoden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att exponeringsklasserna innefattar alla exponeringar som direkt eller indirekt likställs med dem i denna förordning. Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn enbart av den anledningen.
  49. Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerställer att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör säkerheter som normalt används av banker i de olika medlemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt schablonmetoden och även enligt de andra metoderna.
  50. För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband med institutens verksamheter och investeringar inom värdepapperisering är det nödvändigt att införa bestämmelser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behandling av sådana verksamheter och investeringar. I detta syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i trancher. En exponering som skapar en direkt betalningsskyldighet för en transaktion eller ett program som används för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar bör inte betraktas som en exponering mot en värdepapperisering, även om transaktionen eller programmet har betalningsskyldigheter av varierande senioritet.
  51. Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn och förebygga potentiella bubblor för att säkra en optimal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekonomiska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin.
  52. Operativa risker är en betydande kategori av risker som institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för operativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga incitament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt, inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.
  53. Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institutet. Därför kan en alltför stor koncentration av exponeringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög förlustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts solvens.
  54. När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder med inbördes anknytning och därmed exponeringar som utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn till risker som uppkommer genom en gemensam källa till viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt, dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknytningar.
  55. Även om det är önskvärt att basera beräkningen av exponeringsbeloppet på det värde som anges för att bestämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskreducering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom utformats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversifierad. När det gäller stora exponeringar i samband med koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att se till att man får en effektiv återvinning av kreditriskskyddet vid stora exponeringar.
  56. Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som en förlust på grund av någon annan exponering, bör sådana exponeringar behandlas och rapporteras på samma sätt som vilka andra exponeringar som helst. En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöverföring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt annan verksamhet för att underlätta avveckling. De relaterade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbankkonton till följd av kundbetalningar, inbegripet krediterade och debiterade avgifter och räntor, och andra betalningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säkerheter.
  57. Det är viktigt att intressena hos de företag som omformar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller medverkande institut) och de företag som investerar i dessa värdepapper eller instrument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta bör originatorn eller det medverkande institutet behålla en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna. Det är därför viktigt för originatorerna eller de medverkande instituten att bibehålla en exponering mot risken för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiseringstransaktioner inte struktureras så att en tillämpning av bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexponeringen bör tillämpas i alla situationer där den ekonomiska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas, oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som används för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat information om värdepapperiseringarna.
  58. I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet inte ska tillämpas mer än en gång. För en given värdepapperisering räcker det att antingen originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverksamhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndigheterna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlevnad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanteringsskyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är relevanta för analysen av de underliggande riskerna. Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huruvida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt sätt av de behöriga myndigheterna.
  59. Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexponeringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga. Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, medverkande institut och investerare. Det är därför önskvärt att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig aktsamhet redovisas korrekt.
  60. När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora exponeringar och i fall som inte enbart rör administration eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behöriga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finansiella institut eller anknutna företag, under förutsättning att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kreditinstitutet på gruppnivå.
  61. Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är riskkänsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommissionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Europaparlamentet och rådet.
  62. Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument, bör ses över.
  63. Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är verksamma på dessa marknader vara proportionerliga och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalisering. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid översyner av denna förordning.
  64. Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande värdepapperiseringar och exponeringar som inte är värdepapperiseringar vilka är underliggande instrument för de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i samband med program för tillgångsbaserade certifikat utgör återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet exponeringar i samband med program genom vilka man förvärvar högt rangordnade trancher av separata grupper av hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperiseringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhandahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, eftersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp (dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte innehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot skulle en kreditförstärkning för hela programmet som endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant program emellertid helt finansierar sig självt med en enda kategori företagscertifikat och om antingen kreditförstärkningen för hela programmet inte är en återvärdepapperisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det medverkande institutet, vilket gör att investeraren i företagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emellertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering.
  65. Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som faktiskt bokförts.
  66. Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapitalkrav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana värdepapperiseringspositioner som enligt denna förordning ges en riskvikt på 1.250 %, oberoende av om positionerna ligger i eller utanför handelslagret.
  67. Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja sina handelslager för sådant stöd.
  68. Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryckligen krävs genom denna förordning bör syftet med informationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt och fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut offentliggör ytterligare information som inte uttryckligen nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggörande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärksamma fall där de misstänker att information betraktas som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte att undvika offentliggörande av sådan information
  69. Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperiseringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som är förenad med positionen utan att det kreditskyddet beaktas.
  70. Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i beräkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Institut bör också genomföra omvända stresstester för att utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livskraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onödigt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyligen framkommit när det gäller att behandla värdepapperiseringspositioner med metoder som bygger på interna modeller, bör erkännandet av institutens modeller för värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat föreskrivs.
  71. I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndighet kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av kapitalkravet för den specifika risken enligt schablonmetoden. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa exponeringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk) och stressjusterade VaR-värden.
  72. Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade förluster som drabbade institut under den finansiella och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybridkapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalbasen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapitalbasen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste delarna av kapitalet endast med sådana aktier som uppfyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kriterierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnkapitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet. Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en utdelning som är flera gånger större än den som betalas för aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning betalas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det berörda institutet.
  73. Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad.
  74. Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad förteckning över de olika former av kapitalinstrument som i varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott. EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stödinstrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förordning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna förordning och offentliggöra sådant avförande. Om instrument som av EBA har avförts från förteckningen åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBAs offentliggörande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, särskilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning (EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten. Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten, genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet att göra utredningar om det påstås att nationella myndigheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter enligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den behöriga nationella myndigheten inte följer rekommendationen, har kommissionen befogenhet att avge ett formellt yttrande med beaktande av EBAs rekommendation, med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myndigheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA, som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg, anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258 i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol.
  75. Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndigheternas möjlighet att bibehålla processer för förhandsgodkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapitalinstrument endast tas med bland institutets övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplementärkapital när de med framgång gått igenom dessa processer för godkännande.
  76. För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansiella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplysningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att investerare och insättare får tillräcklig information om institutens solvens.
  77. De behöriga myndigheterna måste dessutom ha kännedom, minst i form av en sammanfattning, om institutens repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarrangemang. Sådan information bör meddelas de behöriga myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar om repor och säkrad finansiering.
  78. Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapitalkrav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder och att de initiala olikheterna avseende de nya standarderna kommer att minska under övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning började tillämpas, att bibehållas under hela övergångsperioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer bör denna förordning tillhandahålla en ram för hanteringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstrumentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga kapitalinstrument som givits ut inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument som uppfyller kraven i denna förordning och de kapitalinstrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestämmelser avseende det senare fallet bör därför fastställas i denna förordning.
  79. Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den 31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsvarar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de förlängda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som antagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mellan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och 2019.
  80. För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller värdepappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat för att åtgärda sådant ”dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen”. Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överenskomna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella konglomerat ska tillämpas på bank- och investeringsgrupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nödvändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv 2002/87/EG, som förväntas 2015.
  81. Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestimerat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G 20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC-derivat skulle clearas genom en central motpart. De begärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clearas centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna med dessa derivat.
  82. Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora förändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regelverket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbaskraven för transaktioner för finansiering av instituts OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för institut att använda centrala motparter. Basel III-regelverket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn av det gällande systemet för behandling av motpartsriskexponeringar mot centrala motparter.
  83. Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC-derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrelationsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa finansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att väsentligt förbättra mätning och hantering av motpartsrisker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker, högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av motsvarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester.
  84. Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas vanligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelningsmekanism som de centrala motparterna tillämpar. De innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör omfattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta krav vara positivt för att se till att institut följer upp och övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som en del av god riskhantering och för att avspegla att inte heller handelsexponeringar mot centrala motparter är riskfria.
  85. En obeståndsfond hos en central motpart är en mekanism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna bland medlemmarna i den centrala motparten. Den används när de förluster som den centrala motparten ådrar sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginalsäkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala motparten kan ta till, innan den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Risken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör därför omfattas av högre kapitalbaskrav.
  86. Det ”hypotetiska kapital” som innehas av en central motpart bör vara en nödvändig variabel för att bestämma kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat. Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en central motpart enligt sin behöriga myndighet måste inneha.
  87. Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivatkontrakt för att avspegla den högre risk som sådana kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en integrerad del av kommissionens försök att garantera effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna förordning kompletterar därför Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.
  88. Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för stora exponeringar senast den 31 december 2015. I avvaktan på resultatet av den översynen bör medlemsstaterna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag för vissa stora exponeringar från dessa regler under en tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering och med hänsyn till den internationella utvecklingen och unionsutvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör tillämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om huruvida de risker som är förbundna med dessa exponeringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt denna förordning.
  89. För att säkerställa att undantag för exponeringar av behöriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekvensen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en övergångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen, rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller inte.
  90. Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pressen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin och en djupare och längre kris.
  91. Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att säkerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.
  92. I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belåningsgrad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket.
  93. I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att beräkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas en observationsperiod från och med den 1 januari 2013 till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten, dess komponenter och dess verkan i förhållande till det riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval av resultaten från denna observationsperiod avser Baselkommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjusteringar av definitionen och kalibreringen av bruttosoliditeten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess komponenteter tillämpas från och med den 1 januari 2015.
  94. Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervakningsinstrument för unionen. I enlighet med internationella överenskommelser ska den först införas som en extra faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibrering, med sikte på en bindande åtgärd 2018.
  95. Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säkerställda med panträtt och specialutlåning till regionala eller lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod, i samarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klassificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt i en lämplig analys där också historiska uppgifter och stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska garanteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter observationsperioden och kalibreringen av respektive bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen, bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och standardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategorierna av institut.
  96. Institut bör som en del av den interna processen för bedömning av kapitalbehov följa upp bruttosoliditetsnivån och förändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i företagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säkerställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.
  97. Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offentliggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik. Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstrukturer och de risker de är förenade med i tillfredsställande grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detaljerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättningspraxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka institutets riskprofil. Denna information bör göras tillgänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör medlemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detaljerad information om ersättningar.
  98. Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett externt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen av en marknad som redan domineras av tre centrala företag. EBA och ESCBs centralbanker bör utan att göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som externa kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna marknaden för andra företag.
  99. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens institutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ska vara fullt tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ramen för den här förordningen.
  100. Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diversifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av olika kategorier av tillgångar. En koncentration av tillgångar och alltför stor tilltro till likviditeten på marknaden skapar systemrisker för finanssektorn och bör undvikas. Under en första observationsperiod bör därför en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och användas för utvecklingen av en definition av ett likviditetstäckningskrav. När en enhetlig definition av likvida tillgångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och säkerställda obligationer som handlas på transparenta marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som svarar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begränsningar. När institut använder likviditetsreserven bör de göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida tillgångarna ska återställas och de behöriga myndigheterna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att den genomförs.
  101. Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida medel beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrensvillkor för alla. Man bör garantera att en sådan standardiserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning bör därför omfattas av en observationsperiod. På grundval av de gjorda observationerna bör kommissionen med stöd av EBAs rapporter ges befogenhet att anta en delegerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av detaljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning för unionen. För att säkerställa global harmonisering på området likviditetsreglering bör eventuella delegerade akter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet med det slutliga internationella regelverket för mätning av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag.
  102. I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rapporteringen om de enhetliga definitionerna av reserven av likvida tillgångar beakta den definition av likvida tillgångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktillsyn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag. Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etablerade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegripet de undantag som fastställs i denna förordning, bör tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när det gäller något sådant undantag samt undantag som redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor bör kopplas till deras användning av institut etablerade inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över. EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig rapport till Europeiska kommissionen.
  103. För att öka effektiviteten och minska de administrativa bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rapportering på grundval av en harmoniserad uppsättning standarder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unionen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rapporteringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. Instituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rapporteringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven börjar gälla fullt ut.
  104. EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om principerna för användningen av den likvida reserven i en stressituation.
  105. Det bör inte tas för givet att institut kommer att få likviditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter. Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myndigheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditetskravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett gruppbaserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att hantera sin likviditet centralt på grupp- eller undergruppsnivå.
  106. Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när likviditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmånliga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehandling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika behandling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en grupp bör uppnås genom användning av objektiva kriterier och parametrar för att fastställa specifika in- och utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grundval av de gjorda observationerna bör kommissionen, med stöd av EBAs rapport i tillämpliga fall och som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet, ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den metod och de objektiva kriterier som de är kopplade till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen av dessa kriterier.
  107. Obligationer som getts ut av National Asset Management Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de irländska bankernas återhämtning och denna utgivning har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningen av dessa obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruktureringen av det irländska banksystemet. Dessa obligationer garanteras av irländska staten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommissionen beakta den omständigheten att institut som beräknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera NAMAs prioriterade obligationer som tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till december 2019.
  108. På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för de spanska bankernas återhämtning och ingår i en övergångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som en integrerad del av omstruktureringen av det spanska banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspolitiken som undertecknades av kommissionen och de spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och överföringen av tillgångar kräver godkännande av kommissionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning, och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommissionen beakta den omständigheten att institut som beräknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management Companys prioriterade obligationer som tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram till december 2023.
  109. På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset Management Company, som tillkommit i samma syfte och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i någon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i den utsträckning de garanteras av staten i den berörda medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter.
  110. Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablickande schablonmetod ska användas för sådan mätning.
  111. I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansieringskvoten som en bindande minimistandard bör institutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet. Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot införs som en minimistandard genom en nationell bestämmelse bör institutionerna rätta sig efter denna minimistandard.
  112. Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut också anta finansieringsmodeller som är stabila över längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå till minimistandard den 1 januari 2018 och att Baselkommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fortsätta att granska hur dessa standarder påverkar finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska tillväxten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser. Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att nettofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en observationsperiod och omfattas av en översynsklausul. I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångspunkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning. På grundval av denna utvärdering bör kommissionen lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet, tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett sådant krav senast 2018.
  113. Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom banksektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallissemang och systemproblem.
  114. För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyrningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör institut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning. Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett uttalande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrangemang är adekvata och ändamålsenliga.
  115. För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansieringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för unionens ekonomi.
  116. För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kontinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra internationella marknader. Dessutom kan specifika finansieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, inbegripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepapper som handlas på höglikvida marknader eller är uppskattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att de internationella standarderna färdigställts, och på grundval av den rapportering som krävs i denna förordning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utformas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finansieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unionen.
  117. För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitionen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen av kapitalbas enligt denna förordning under en övergångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna infasning sker i överensstämmelse med de senaste förstärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlemsstaterna och den definition av kapitalbas som gäller i medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndigheterna under övergångsperioden, inom angivna övre och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstadgade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt denna förordning ska införas.
  118. För att underlätta en smidig övergång från de divergerande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i medlemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna under en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att instituten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjusteringar av kapitalbasen som avviker från denna förordning.
  119. För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och definitionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relaterade till poster som var kvalificerade som kapitalbas enligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade som kärnprimärkapital.
  120. För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktörerna korrekt och heltäckande information om enskilda instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar införas stegvis.
  121. För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning bör kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Europaparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftningsförslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditetskrav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kreditrisker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden, hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital och på tillämpningsnivån för denna förordning.
  122. Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell uppdelning mellan banktjänster till privatpersoner och mindre företag och investmentbanktjänster inom en bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unionen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet.
  123. Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina exponeringar mot olika juridiska personer beroende på verksamheten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kommande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmoniseras.
  124. För att specificera de krav som anges i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att göra tekniska anpassningar av denna förordning för att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa terminologin och definitionerna till senare relevanta akter, att anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förordning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisningsstandarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteckningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är relevanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier avseende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepapperisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet, bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor kopplade till tillämpningsområdet för direktiv 2004/39/EG.
  125. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna förordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter, förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämpningen av denna förordnings bestämmelser om stora exponeringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utvecklingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en kapitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under föregående år i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, införa ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäkringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mätning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskulder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och i god tid.
  126. I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF-fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade akter på området finansiella tjänster.
  127. Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för insättare, investerare och konsumenter inom hela EU. Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden, för överlämnande till kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för administration och rapportering. Rapporteringsformaten bör stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av institutens verksamhet.
  128. Kommissionen bör anta EBAs förslag till tekniska standarder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande, vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, minoritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksamhet, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för riskviktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, likviditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa institut och deras verksamheter i fråga om deras art, omfattning och komplexitet.
  129. Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i denna förordning, till exempel delegerade akter avseende likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europaparlamentet och rådet alltid får tillräcklig information om den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om de rådande idéerna inom kommissionen redan före offentliggörandet av delegerade akter.
  130. Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska standarder som utvecklats av EBA avseende konsolidering, gemensamma beslut, rapportering, informationslämnande, exponeringar säkrade genom panträtter, riskbedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, riskvikter och specificering av vissa exponeringar, behandling av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument och valutatransaktioner, användning av interna modeller, bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
  131. Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning, om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommissionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsordningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.
  132. Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om likviditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna förordning.
  133. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.
  134. I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlemsstaternas egendomsordning, ska denna förordning varken favorisera eller diskriminera de typer av egendomsordningar som omfattas av denna förordning.
  135. Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett ett yttrande.
  136. Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med detta.

DEL ETTAllmänna bestämmelser

Avdelning ISyfte, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1 Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna tillsynskrav som institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som omfattas av direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande punkter:

  1. Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk, avvecklingsrisk och bruttosoliditet.
  2. Krav på begränsning av stora exponeringar.
  3. Likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisk.
  4. Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c.
  5. Krav på offentliggörande.

I denna förordning fastställs enhetliga regler för kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller väsentliga dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla.

Denna förordning reglerar inte de offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut som anges i direktiv 2013/36/EU.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 2 Tillsynsbefogenheter

1.För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktiv 2013/36/EU och i denna förordning.

Förordning (EU) 2019/876

2.För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska resolutionsmyndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU och i denna förordning.

Förordning (EU) 2019/876

3.För att säkerställa att kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder efterlevs ska de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna samarbeta.

Förordning (EU) 2019/876

4.För att säkerställa efterlevnad inom deras respektive behörighetsområden ska den gemensamma resolutionsnämnd som inrättades genom artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 och Europeiska centralbanken, när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013, säkerställa det regelbundna och tillförlitliga utbytet av relevanta uppgifter.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 3 Institutens tillämpning av striktare krav

Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en kapitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare.

Artikel 4 Definitioner

1.I denna förordning gäller följande definitioner:

  1.kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning.
  2.värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas av de krav som åläggs genom det direktivet, med undantag av
a)kreditinstitut,
b)lokala företag,
c)företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en eller flera av de investeringstjänster eller den investeringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5 i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får inneha kontanter eller värdepapper som tillhör företagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld gentemot dessa.
  3.institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.
  4.lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på marknader för finansiella terminer eller optioner eller andra derivatinstrument och på kontantmarknader enbart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader, eller som handlar för andra medlemmars räkning på de marknaderna och som är garanterade av clearingmedlemmar på samma marknader, där ansvaret för att säkerställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana företag bärs av clearingmedlemmar på samma marknader.
  5.försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II).
  6.återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.
  7.företag för kollektiva investeringar eller fond: ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG eller en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.
  8.offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt organ som är ansvarigt inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som utövar samma ansvar som delstatliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kommersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och stöds av nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.
  9.ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.
 10.verkställande ledningen: verkställande ledning enligt definitionen i led 9 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.
 11.systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.
 12.modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i artikel 3.1 i direktiv 2013/36/EU.
 13.originator: en originator enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2017/2402.
 14.medverkande institut (sponsor): ett medverkande institut enligt definitionen i artikel 2.5 i förordning (EU) 2017/2402.
 14a.ursprunglig långivare: en ursprunglig långivare enligt definitionen i artikel 2.20 i förordning (EU) 2017/2402.
 15.moderföretag:
a)Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.
b)Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4 avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU och kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402 är ett moderföretag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat företag.
 16.dotterföretag:
a)Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.
b)Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande inflytande.
Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag.
 17.filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i institut.
 18.anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet som har samband med ett eller flera instituts huvudsakliga verksamhet.
 19.kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG eller en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegripet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer som bedriver liknande verksamhet och som är underkastade lagstiftningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.
 20.finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag enbart eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag; finansiella instituts dotterföretag är huvudsakligen institut eller finansiella institut om åtminstone ett av dem är ett institut och mer än 50 % av det finansiella institutets egna kapital, konsoliderade tillgångar, inkomster, personal eller någon annan indikator som bedöms vara relevant av den myndighet som är behörig har anknytning till dotterföretag som är institut eller finansiella institut.
 21.blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG.
 22.holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag.
 23.försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv 2009/138/EG.
 24.återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv 2009/138/EG.
 25.erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor:
a)Om det hade upprättats inom unionen, skulle det omfattas av definitionen av värdepappersföretag.
b)Det har auktoriserats i ett tredjeland.
c)Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lika stränga som de som fastställts i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.
 26.finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut eller ett renodlat industriellt holdingföretag men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att bedriva en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, betalningsinstitut enligt definitionen i artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 och kapitalförvaltningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionerna i artikel 212.1 f och g i direktiv 2009/138/EG.
 27.enhet i den finansiella sektorn: något av följande:
a)Ett institut.
b)Ett finansiellt institut.
c)Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade finansiella situationen för ett institut.
d)Ett försäkringsföretag.
e)Ett försäkringsföretag i tredje land.
f)Ett återförsäkringsföretag.
g)Ett återförsäkringsföretag i tredje land.
h)Ett försäkringsholdingföretag enligt definitionen i artikel 212.1 f i direktiv 2009/138/EG.
i)[utgått]
j)[utgått]
k)Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.
l)ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet är jämförbar med någon av de enheter som avses i leden a–k ovan.
 28.moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en medlemsstat som har ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett institut, finansiellt institut eller anknutet företag, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.
 29.moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.
 29a.modervärdepappersföretag i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett värdepappersföretag.
 29b.modervärdepappersföretag inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett värdepappersföretag.
 29c.moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett moderinstitut i en medlemsstat som är ett kreditinstitut.
 29d.moderkreditinstitut inom EU: ett moderinstitut inom EU som är ett kreditinstitut.
 30.finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.
 31.finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.
 32.blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.
 33.blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.
 34.central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.
 35.ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag eller direkt eller indirekt ägande av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
 36.kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av detta företag.
 37.kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett institut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002, eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag.
 38.nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade på något av följande sätt:
a)Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
b)Kontroll.
c)Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till samma tredje part.
 39.grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av följande:
a)Två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt kontroll över den eller de andra.
b)Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a men som bör betraktas som en helhet ur risksynpunkt på grund av inbördes anknytning, vilken medför att om en av dem drabbas av ekonomiska problem, framförallt finansierings- eller återbetalningsproblem, drabbas sannolikt även den eller alla de andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.
Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning till mer än en fysisk eller juridisk person, får grupperingen bestående av den nationella regeringen och alla de fysiska eller juridiska personer som direkt eller indirekt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknytning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknytning bestående av den nationella regeringen och andra fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas separat för var och en av de personer som direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska personer som kontrolleras av denna person enligt led a eller har anknytning till denna person enligt led b, inklusive den nationella regeringen. Samma princip tillämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.
 Två eller flera fysiska eller juridiska personer som på grund av sin direkta exponering mot samma centrala motpart i samband med clearingverksamhet uppfyller villkoren i led a eller b anses inte utgöra en grupp av kunder med inbördes anknytning.
 40.behörig myndighet: en offentlig myndighet eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.
 41.samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.
 42.auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.
 43.hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har beviljats auktorisation.
 44.värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.
 45.ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB).
 46.centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers centralbanker.
 47.konsoliderad situation: den situation som blir resultatet av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra enheter, utgjorde ett enda institut.
 48.på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situationen.
 49.på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget exklusive en undergrupp av enheter eller på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget.
 50.finansiella instrument: endera av följande:
a)Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.
b)Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.
c)Derivatinstrument.
d)Primärt finansiellt instrument.
e)Kontantinstrument.
De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella instrument endast om deras värde är beroende av priset på ett underliggande finansiellt instrument eller på någon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett index.
 51.startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinstitut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappersföretag.
 52.operativ risk: risken för förluster till följd av ej ändamålsenliga eller fallerade processer, människor, system eller yttre händelser, inbegripet legala risker.
 53.utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp minskar på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären.
 54.sannolikhet för fallissemang (”probability of default”, PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod.
 55.förlust vid fallissemang (”loss given default”, LGD): kvoten av förlusten på en exponering till följd av en motparts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden för fallissemanget.
 56.konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande outnyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att utnyttjas och som därför skulle vara utestående i händelse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fastställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke aviserade limiten är högre.
 57.kreditriskreducering: en teknik som används av ett institut för att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som detta institut kontinuerligt innehar.
 58.betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts exponering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller belopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på institutet.
 59.obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts exponering följer av tredje mans skyldighet att betala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.
 60.kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklusive obligationer, säkerställda obligationer eller andra icke-efterställda instrument, som har givits ut av institutet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det nominella värdet.
 61.värdepapperisering: en värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2017/2402.
 62.värdepapperiseringsposition: en värdepapperiseringsposition enligt definitionen i artikel 2.19 i förordning (EU) 2017/2402.
 63.återvärdepapperisering: en återvärdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) 2017/2402.
 64.återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en återvärdepapperisering.
 65.kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, genom vilket kreditkvaliteten hos en position i en värdepapperisering förbättras i förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditriskskydd.
 66.specialföretag för värdepapperisering: ett specialföretag för värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2017/2402.
 67.tranch: en tranch enligt definitionen i artikel 2.6 i förordning (EU) 2017/2402.
 68.marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lättillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, inbegripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare.
 69.modellvärdering: varje typ av värdering som måste jämföras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas utifrån ett eller flera indata från marknaden.
 70.oberoende priskontroll: en process där marknadspriser eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende korrekthet och oberoende.
 71.godtagbart kapital:
a)i avdelning III i del två menas summan av
iprimärkapital enligt artikel 25, utan tillämpning av avdraget i artikel 36.1 k i, och
iisupplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet enligt beräkningen i led i i detta led.
b)vid tillämpningen av artikel 97, summan av
iprimärkapital enligt artikel 25, och
iisupplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.
72.erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande villkor:
a)Den är en reglerad marknad eller en marknad i tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med förfarandet i artikel 25.4 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.
b)Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsäkerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning ger ett lämpligt skydd.
 73.diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd som en del av dennes rörliga ersättning och som inte omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat in enligt villkoren i företagets pensionssystem.
 74.pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fastställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna till en framtida försäljning av fastigheten genom att beakta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten.
 75.bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägenhet i bostadsrättsföreningar i Sverige.
 76.marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja fastigheten till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och utan tvång.
 77.tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder som institutet måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.
 78.ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallissemang som inträffat under en period som inleds ett år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna exponeringsklass ett år före denna dag.
 79.spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller byggnation på mark i samband med fast egendom, eller av eller i samband med sådan egendom, med avsikten att sälja egendomen med vinst.
 80.handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i allmänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.
 81.statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansiering av export av varor och tjänster för vilka ett statligt exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring eller direktfinansiering.
 82.repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter som avser äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett enskilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig att återköpa dem, eller värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är fastställd eller ska fastställas av den som överlåter instrumentet. Avtalet är en repa för det institut som säljer värdepapperen eller råvarorna och en omvänd repa för det institut som köper dem.
 83.repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som omfattas av en repa eller en omvänd repa.
 84.enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatillgång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till en korg av tillgångar.
 85.positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: endera av följande:
a)Egna positioner och positioner som härrör från verksamhet för kunders räkning och som marknadsgarant.
b)Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.
c)Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.
 86.handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas i avsikt att bedriva handel i enlighet med artikel 104.
 87.multilateral handelsplattform: multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv 2004/39/EG.
 88.kvalificerad central motpart: en central motpart som antingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen.
 89.obeståndsfond: en fond som inrättats av en central motpart i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i den förordningen.
 90.förfinansierat bidrag till en central motparts obeståndsfond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond som betalats in av ett institut.
 91.handelsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska ställas till en clearingmedlem men som denne ännu inte mottagit, och en clearingmedlems eller kunds potentiella framtida exponering mot en central motpart till följd av sådana kontrakt och transaktioner som anges i artikel 301.1 a, b och c, samt initial marginalsäkerhet.
 92.reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.
 93.bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts tillgångar, förbindelser utanför balansräkningen och ansvarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa säkerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från mottagen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor, men med uteslutande av skyldigheter som endast kan genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i förhållande till institutets kapitalbas.
 94.risk för alltför låg bruttosoliditet: den risk som beror på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva oplanerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarvarande tillgångarna.
 95.kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som specifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.
 96.intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan en position i ett handelslager och en eller flera positioner utanför handelslagret eller mellan två handlarbord.
 97.referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderivatet.
 98.externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU) nr 1060/2009.
 99.utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärderinginstitut som har utsetts av ett institut.
100.ackumulerat övrigt totalresultat: har samma betydelse som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1 som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.
101.primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i direktiv 2009/138/EG.
102.försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som primärkapital tillhörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet.
103.övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa poster begränsas av de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 99 i det direktivet.
104.försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.2 i det direktivet.
105.försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3): kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.3 i det direktivet.
106.uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.
107.uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida värde kan realiseras endast om institutet uppvisar beskattningsbar vinst i framtiden.
108.uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.
109.förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en förmånsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.
110.utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon form.
111.finansiellt företag: har den innebörd som anges i artikel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.
112.reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.
113.goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.
114.indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finansiella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas en förlust till följd härav som inte på något betydande sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finansiella sektorn.
115.immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.
116.övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringsposter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärkapitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i den utvidgade kapitalbasen (tier 3).
117.övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstandard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumulerat övrigt totalresultat eller balanserade vinstmedel.
118.kapitalbas: summan primärkapital och supplementärkapital.
119.kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument.
120.minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institutets konsolidering i stabilitetssyfte.
121.vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.
122.korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstrument eller övriga kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.
123.balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redovisningsramar.
124.överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.
125.temporära skillnader: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.
126.syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i den finansiella sektorn.
127.ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller samtliga följande villkor:
a)Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 eller är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ.
b)Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett institut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2 i denna förordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.
c)Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen är etablerade i samma medlemsstat och är underkastade auktorisation och tillsyn av samma behöriga myndighet.
d)Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt sörjer för deras likviditet och solvens för att vid behov undvika konkurs.
e)Det finns system som garanterar omedelbar tillgång till finansiella resurser i form av kapital och likviditet om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstadgade skyddssystem som avses i led d.
f)Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet huruvida de system som avses i leden d och e är adekvata.
g)Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna skyddssystemet är tio år.
h)Den behöriga myndigheten har befogenhet att förhindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skyddssystemet.
128.utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som får användas för det ändamålet före utdelning till innehavare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar enligt unionsrätten, nationell rätt eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i enlighet med nationell rätt eller institutets stadgar, i samtliga fall med hänsyn till den specifika kategori av kapitalbasinstrument som unionsrätten, den nationella rätten eller institutets bolagsordning eller stadgar avser. Sådana vinster, förluster och reserver ska fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisningen.
129.serviceföretag: ett serviceföretag enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EU) 2017/2402.
130.resolutionsmyndighet: en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.1 led 18 i direktiv 2014/59/EU.
131.resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt definitionen i artikel 2.1 led 83a i direktiv 2014/59/EU.
132.resolutionsgrupp: en resolutionsgrupp enligt definitionen i artikel 2.1 led 83b i direktiv 2014/59/EU.
133.globalt systemviktigt institut eller G-SII: ett globalt systemviktigt institut fastställt i enlighet med artikel 131.1 och 131.2 i direktiv 2013/36/EU.
134.globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU: globalt systemviktig bankgrupp eller bank som inte är ett globalt systemviktigt institut och som anges i den förteckning över globala systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av FSB.
135.större dotterföretag: ett dotterföretag som på individuell nivå eller gruppnivå uppfyller något av följande villkor:
a)Dotterföretaget innehar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade riskvägda tillgångar.
b)Dotterföretaget genererar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets totala rörelseintäkter.
c)Dotterföretagets totala exponeringsmått, som avses i artikel 429.4 i denna förordning, utgör mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade totala exponeringsmått.
Vid bestämning av det större dotterföretaget ska, i de fall där artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är tillämplig, de två intermediära moderföretagen inom EU räknas som ett enda dotterföretag på grundval av deras konsoliderade situation.
136.G-SII-enhet: en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU.
137.skuldnedskrivningsverktyg: ett skuldnedskrivningsverktyg enligt definitionen i artikel 2.1 led 57 i direktiv 2014/59/EU.
138.grupp: en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU.
139.transaktion för värdepappersfinansiering: repa, värdepappers- eller råvarulån eller marginalutlåningstransaktion.
140.initial marginalsäkerhet: varje säkerhet, med undantag för variationsmarginaler, som mottas av eller ställs till ett företag för att täcka en transaktions eller en transaktionsportföljs nuvarande och potentiella framtida exponering under den period som krävs för att avveckla dessa transaktioner, eller återsäkra deras marknadsrisk, när motparten i transaktionen eller transaktionsportföljen har fallerat.
141.marknadsrisk: risken för förluster till följd av marknadsprisrörelser, inbegripet till följd av valutakursrörelser eller råvaruprisrörelser.
142.valutarisk: risken för förluster till följd av växelkursrörelser.
143.råvarurisk: risken för förluster till följd av råvaruprisrörelser.
144.handlarbord: en tydligt fastställd grupp av handlare som institutet har inrättat för att gemensamt förvalta en portfölj av handelslagerpositioner i enlighet med en väldefinierad och sammanhållen affärsstrategi och som agerar inom ramen för samma riskhanteringsstruktur.
145.litet och icke-komplext institut: ett institut som uppfyller samtliga nedanstående villkor:
a)Det är inte ett stort institut:
b)Det totala värdet av dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på konsoliderad nivå i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU har under de fyra år som föregår den aktuella årliga rapporteringsperioden i genomsnitt varit lika med eller mindre än tröskelvärdet 5 miljarder EUR. Medlemsstaterna får sänka det tröskelvärdet.
c)Det omfattas inte av några skyldigheter eller omfattas av förenklade skyldigheter avseende planer för återhämtning och resolution i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.
d)Dess handelslagerverksamhet är att betrakta som liten i enlighet med artikel 94.1.
e)Det totala värdet av dess derivatpositioner som innehas i avsikt att bedriva handel är inte högre än 2 % av de totala tillgångarna i och utanför balansräkningen, och det totala värdet av derivatpositioner är inte högre än 5 %, varvid båda värdena beräknas i enlighet med artikel 273a.3.
f)Över 75 % av både institutets totala tillgångar och skulder på gruppnivå, i båda fallen exklusive exponeringar inom gruppen, är kopplade till verksamheter där motparterna är belägna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
g)Institutet använder inte internmodeller för att uppfylla tillsynskraven i enlighet med denna förordning utom för dotterbolag som använder interna modeller utvecklade på gruppnivå, förutsatt att gruppen omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i artikel 433a eller artikel 433c på gruppnivå.
h)Institutet har inte invänt mot en klassificering som ett litet och icke-komplext institut till den behöriga myndigheten.
i)Den behöriga myndigheten har inte beslutat att institutet på grundval av en analys av dess storlek, sammankopplingar, komplexitet eller riskprofil inte kan betraktas som ett litet och icke-komplext institut.
146.stort institut: ett institut som uppfyller något av följande villkor:
a)Det är ett globalt systemviktigt institut.
b)Det har identifierats som annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1 och 131.3 i direktiv 2013/36/EU.
c)Det hör till de tre största instituten i den medlemsstat där det är etablerat, räknat i sammanlagt värde på tillgångarna.
d)Det sammanlagda värdet på dess tillgångar på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, på grundval av den konsoliderade situationen i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU är lika med eller större än 30 miljarder EUR.
147.stort dotterföretag: ett dotterföretag som definieras som stort institut.
148.ej börsnoterat institut: ett institut som inte har emitterat värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU.
149.redovisning: vid tillämpningen av del åtta en redovisning i samma betydelse som i artiklarna 4 och 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG.

Förordning (EU) 2019/876

2.När det i denna förordning hänvisas till fast egendom, till bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller till panträtt i sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med motsvarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt innehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordringsägare ges ett likvärdigt skydd.

3.Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är vanligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnyttjande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvärdigheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen. Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer från försäljningen av de underliggande varorna.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger under vilka omständigheter villkoren i punkt 1 led 39 är uppfyllda.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juni 2020.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 5 Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för kreditrisker

Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande definitioner:

  1. exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen.
  2. förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskonteringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kostnader vid inkassering av instrumentet.
  3. förväntad förlust (”expected loss”, EL): kvoten av det belopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden för fallissemanget.

Avdelning IIKravens tillämpningsnivå

Kapitel 1 Tillämpning av kraven på individuell nivå

Artikel 6 Allmänna principer

1.Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta på individuell nivå.

1a.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska bara institut som fastställts vara resolutionsenheter, som även är globala systemviktiga institut eller som tillhör ett globalt systemviktigt institut och som inte har några dotterföretag uppfylla kravet i artikel 92a på individuell nivå.

Större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla kraven i artikel 92b på individuell nivå om de uppfyller samtliga nedanstående villkor:

  1. De utgör inte resolutionsenheter.
  2. De har inga dotterföretag.
  3. De är inte dotterföretag till moderinstitut inom EU.

Förordning (EU) 2019/876

2.Inget institut som antingen är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag, och inget institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 18, ska vara skyldigt att uppfylla kraven i artiklarna 89, 90 och 91 på individuell nivå.

3.Inget institut som antingen är ett moderföretag eller ett dotterföretag, och inget institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 18, ska vara skyldigt att uppfylla kraven i del åtta på individuell nivå.

4.Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på individuell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

5.Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1 och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju på individuell nivå.

Artikel 7 Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell nivå

1.Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1 på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samtliga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

  1. Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder.
  2. Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker.
  3. Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.
  4. Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

2.De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsättning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

3.De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlemsstaten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

  1. Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i en medlemsstat.
  2. De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar moderinstitutet i en medlemsstat.

Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska underrätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

Artikel 8 Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på individuell nivå

1.De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex.
  2. Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.
  3. Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande, som medger fri överföring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.
  4. Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i led c uppfylls.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera dessa hinder.

2.De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1 är uppfyllda.

3.Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande delar:

  1. Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den enskilda likviditetsundergruppen.
  2. Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditetsundergruppen.
  3. Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar som måste innehas av de institut för vilka undantaget för del sex ska utnyttjas.
  4. Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex.
  5. Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna,
  6. Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

4.De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i den artikeln, och på andra institut som har en sådan relation med varandra som avses i artikel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga institut i den enskilda likviditetsundergruppen.

5.Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå.

Artikel 9 Individuell konsolideringsmetod

1.Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moderinstitut.

2.Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moderinstitutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaranden, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till moderföretaget.

3.Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år, informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemsstater om användningen av punkt 1 och om de omständigheter och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna samma information till de behöriga myndigheterna i detta tredjeland.

Artikel 10 Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ

1.De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i delarna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma medlemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

  1. För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av det centrala organet.
  2. Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess underställda institut övervakas som en helhet grundat på den sammanställda redovisningen från dessa institut.
  3. Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda instruktioner till ledningen för varje underställt institut.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förordning eller direktiv 2013/36/EU.

2.Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på individuell nivå.

Kapitel 2 Konsolidering under tillsyn

Avsnitt 1 Tillämpning av krav på gruppnivå

Artikel 11 Allmänna förfaranden

1.Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institutens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att säkerställa att de data som krävs för konsolidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar en korrekt konsolidering.

2.Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade situation.

Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det institut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

3.Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitutets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen omfattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.2 i denna förordning, och om gruppen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndigheter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

3a.Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska endast moderinstitut som fastställts vara resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU uppfylla kraven i artikel 92a i denna förordning på gruppnivå, i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning.

Bara moderföretag inom EU som är större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU och som inte är resolutionsenheter ska uppfylla kraven i artikel 92b i denna förordning på gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som fastställs i artikel 18 i denna förordning. Om artikel 21b.2 i direktiv 2013/36/EU är tillämplig ska de två mellanvarande moderföretag inom EU som gemensamt identifierats som ett större dotterföretag var för sig uppfylla artikel 92b i denna förordning på grundval av sin konsoliderade situation.

Förordning (EU) 2019/876

4.Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

5.Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förordning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bankgrupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

Artikel 12 Finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och ett dottervärdepappersföretag

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappersföretag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på kreditinstitutet.

Artikel 12a Gruppbaserad beräkning för globala systemviktiga institut med flera resolutionsenheter

Om minst två globala systemviktiga institutsenheter som tillhör samma globala systemviktiga institut är resolutionsenheter ska moderinstitutet inom EU för detta globala systemviktiga institut beräkna den kapitalbas och de kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning. Beräkningen ska göras på grundval av den konsoliderade ställningen för moderinstitutet inom EU, som om detta var det globala systemviktiga institutets enda resolutionsenhet.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna artikel är lägre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning för alla resolutionsenheter som tillhör detta globala systemviktiga institut ska resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artiklarna 45d.3 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket i denna artikel är högre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a i denna förordning för alla resolutionsenheter som tillhör det globala systemviktiga institutet får resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artiklarna 45d.3 och 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 13 Tillämpning av krav på offentliggörande av information på gruppnivå

1.Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation. Stora dotterföretag till moderinstitut inom EU ska offentliggöra den information som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451, 451a och 453 på individuell nivå eller, i tillämpliga fall, i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU, på undergruppsnivå.

Förordning (EU) 2019/876

2.Institut som fastställts vara resolutionsenheter och som är globala systemviktiga institut eller som är delar av globala systemviktiga institut ska uppfylla artikel 437a och artikel 447 h på grundval av resolutionsgruppens konsoliderade ställning.

Förordning (EU) 2019/876

3.Punkt 1 första stycket ska inte tillämpas på moderinstitut inom EU, finansiella moderholdingföretag inom EU, blandade finansiella moderholdingföretag inom EU eller resolutionsenheter om de inkluderas i likvärdig information som offentliggörs på gruppnivå av ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

Punkt 1 andra stycket ska tillämpas på dotterföretag till moderföretag som är etablerade i tredjeland om dessa dotterföretag uppfyller kriterierna för stora dotterföretag.

Förordning (EU) 2019/876

4.Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det centrala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de underställda instituten ska behandlas som dotterföretag till det centrala organet.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 14 Tillämpning av kraven i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på gruppnivå

1.Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av denna förordning ska vara skyldiga uppfylla skyldigheterna i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 på grupp- eller undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, processer och rutiner som krävs enligt dessa bestämmelser är enhetliga och väl integrerade och att alla data och upplysningar som är relevanta för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som säkerställer att dessa bestämmelser efterlevs.

Förordning (EU) 2019/876

2.Institut ska tillämpa en extra riskvikt i enlighet med artikel 270a i denna förordning vid tillämpningen av artikel 92 i den här förordningen på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402 inte uppfylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i enlighet med artikel 18 i den här förordningen om överträdelsen är betydande ställd i relation till gruppens samlade riskprofil.

Förordning (EU) 2019/876

3.har upphävts genom förordning (EU) 2019/876.

Artikel 15 Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå för grupper av värdepappersföretag

1.Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förordning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

  1. Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt exponeringsbelopp enligt artikel 95.2 eller 96.2.
  2. Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna i artikel 95.1 eller 96.1.
  3. Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen uppfyller kraven i artikel 95 eller 96 på individuell nivå och drar samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.
  4. Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är finansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket här anges som summan av de poster som avses i artiklarna 26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av följande:
    1. Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efterställda fordringar och instrument som avses i artiklarna 36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.
    2. Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.
  5. Gruppen innehåller inga kreditinstitut.

Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje värdepappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kontrollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella holdingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.

2.De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala summan av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna företag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovisningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag.

Artikel 16 Undantag från tillämpningen av kraven avseende bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte tillämpa kraven i del sju på gruppnivå.

Artikel 17 Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från kapitalbaskraven på gruppnivå

1.Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett sådant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behöriga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna undergräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sammanhänger med sammansättningen av och källorna till deras kapital och finansiering.

2.Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldigheten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla företag som inte är belägna i en medlemsstat.

3.Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbaskraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del åtta tillämpas på individuell nivå.

Avsnitt 2 Metoder för konsoliderad tillsyn

Artikel 18 Metoder för konsoliderad tillsyn

1.De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts konsoliderade situation.

Vid tillämpningen av artikel 11.3a ska institut som är skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 92a eller 92b på gruppnivå genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag i de relevanta resolutionsgrupperna.

Förordning (EU) 2019/876

2.De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dotterföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.
  2. Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsställande.
  3. Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fastställts på ett rättsligt bindande sätt.

3.Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.

4.Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva proportionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas av institut och finansiella institut som leds av ett företag som ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som de innehar.

5.Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 4, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden används. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

6.De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur konsolidering ska ske i följande fall:

  1. När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut utövar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.
  2. När två eller flera institut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

7.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8.När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och kapitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som anges i denna artikel.

Avsnitt 3 Tillämpningsområde för konsoliderad tillsyn

Artikel 19 Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn

1.Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två belopp:

  1. 10 miljoner EUR.
  2. 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balansräkningen i moderföretaget eller det företag som har ägarintresse.

2.De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv 2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag från den gruppbaserade tillsynen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall:

  1. Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information.
  2. Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller syftet med att övervaka institut.
  3. Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansiella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka institut.

3.Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

Artikel 20 Gemensamma beslut om tillsynskrav

1.De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i fullständigt samråd

  1. när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det begärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,
  2. för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5 och EBAs tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 422.10 och 425.6.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsynsmyndigheten.

Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en beskrivning av den metod som används för att fördela operativt riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i riskmätningssystemet.

2.De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det gäller

  1. ansökan som avses i punkt 1 a,
  2. bedömningen av kriterierna och fastställandet av den särskilda behandling som anges i punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

3.Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande tidpunkt:

  1. Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebefordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myndigheterna.
  2. Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten med en analys av åtagandena inom gruppen.

4.Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemensamt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte begränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt artikel 105 i direktiv 2013/36/EU.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden beaktas.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller till det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBAs beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

5.Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemensamt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden beaktas.

Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndigheten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterföretaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBAs beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

6.Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag, dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143, ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriterierna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhanteringssystem, processer och metoder.

7.De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

8.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera det gemensamma beslut som avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och 363, för att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 21 Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för likviditetskrav

1.Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämpning av artikel 8.

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsynsmyndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ.

Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av institut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för likviditetsundergruppen.

2.Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sexmånadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida villkoren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genomföra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndigheter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlemsstat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande.

3.Varje berörd behörig myndighet får också om den motsätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genomföra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndigheter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Artikel 22 Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i delarna tre och fyra på undergruppsbasis, om sådana institut, eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

Artikel 23 Företag i tredjeländer

Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredjeländer om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle uppfylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

Artikel 24 Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen

1.Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisningsramen.

2.Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

DEL TVÅKapitalbas och kvalificerade skulder

Avdelning IKapitalbaskategorier

Kapitel 1 Primärkapital

Artikel 25 Primärkapital

Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärkapital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

Kapitel 2 Kärnprimärkapital

Avsnitt 1 Kärnprimärkapitalposter och instrument

Artikel 26 Kärnprimärkapitalposter

1.Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av

  1. kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i artikel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda,
  2. överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,
  3. balanserade vinstmedel,
  4. ackumulerat övrigt totalresultat,
  5. övriga reserver,
  6. reserveringar för allmänna bankrisker.

De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimärkapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart som dessa uppkommer.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myndigheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Överskottet har verifierats av personer som har en oberoende ställning gentemot institutet och som är revisionsansvariga för institutet i fråga.
  2. Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från detta överskott.

Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

3.De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida emitterade kapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. Instituten ska klassificera emitterade kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna.

Genom undantag från första stycket får institut klassificera efterföljande emissioner av en form av kärnprimärkapitalinstrument för vilka de redan beviljats sådant tillstånd som kärnprimärkapitalinstrument, förutsatt att båda följande villkor uppfylls:

  1. De efterföljande emissionerna regleras av bestämmelser som i huvudsak är likalydande som de bestämmelser som reglerar de emissioner för vilka institutet redan har beviljats tillstånd.
  2. Instituten har underrättat de efterföljande emissionerna till de behöriga myndigheterna i tillräckligt god tid före klassificeringen av dessa som kärnprimärkapitalinstrument.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA innan de beviljar tillstånd för nya former av kapitalinstrument som ska klassificeras som kärnprimärkapitalinstrument. De behöriga myndigheterna ska ta vederbörlig hänsyn till EBAs yttrande och, om de beslutar att avvika från det, skriva till EBA inom tre månader från dagen för mottagandet av EBAs yttrande och ange skälen för avvikelse från det relevanta yttrandet. Detta stycke är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.

På grundval av den information som samlas in från behöriga myndigheter ska EBA upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010 får EBA inhämta den information som hör samman med kärnprimärkapitalinstrument som myndigheten anser nödvändig för att fastställa om kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förordning är uppfyllda och för att upprätthålla och uppdatera den förteckning som avses i detta stycke.

Efter en sådan granskningsprocess som föreskrivs i artikel 80 och om det föreligger tillräckliga bevis för att relevanta kapitalinstrument inte uppfyller eller inte längre uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29, får EBA besluta att inte lägga till dessa instrument på den förteckning som avses i fjärde stycket eller avföra dem från den, beroende på vad som är fallet. EBA ska i detta syfte göra ett tillkännagivande som också ska hänvisa till den relevanta behöriga myndighetens ståndpunkt i frågan. Detta stycke är inte tillämpligt på de kapitalinstrument som avses i artikel 31.

Förordning (EU) 2019/876

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera innebörden av ”förutsebara” vid bedömningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits av.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27 Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i kärnprimärkapitalposter

1.Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstrument som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av denna del i varje enskilt fall anser är
    1. ett ömsesidigt bolag,
    2. en kooperativ sammanslutning,
    3. en sparbank,
    4. ett liknande institut, eller
    5. ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt innehas av ett institut som avses i dessa led.
  2. Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och sparbanker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndigheterna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämpningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 28 Kärnprimärkapitalinstrument

1.Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkännande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt tillämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan.
  2. Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet av äganderätten till dessa instrument finansieras inte direkt eller indirekt av institutet.
  3. Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäller deras klassificering:
    1. De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EEG.
    2. De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovisningsramar.
    3. De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt nationell obeståndslagstiftning.
  4. Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i institutets finansiella rapporter.
  5. Instrumenten är eviga.
  6. Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas, utom i något av följande fall:
    1. Institutet går i likvidation.
    2. Diskretionära återköp av instrumenten eller andra diskretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att institutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet i enlighet med artikel 77.
  7. De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte uttryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbelopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in dessa.
  8. Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning:
    1. Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning, inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument, och de villkor som gäller för instrumenten ger inga preferensrätter till betalning av utdelning.
    2. Utdelning till innehavare av instrumenten får endast betalas ut från utdelningsbara medel.
    3. De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte någon cap eller annan restriktion för det maximala belopp som får delas ut, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27.
    4. Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27.
    5. De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till innehavarna och institutet har inte heller på andra grunder någon sådan skyldighet.
    6. Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär detta inte fallissemang från institutets sida.
    7. Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.
  9. I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av institutet absorberar instrumenten den främsta och proportionellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och varje instrument absorberar förluster i samma omfattning som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.
  10. Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i händelse av insolvens eller likvidation av institutet.
  11. Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets resterande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstrument som avses i artikel 27.
  12. Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti som ökar förmånsrätten vilken lämnats av
    1. institutet eller dess dotterföretag,
    2. institutets moderföretag eller dotterföretag,
    3. det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterföretag,
    4. holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag,
    5. det blandade finansiella holdingföretaget och dess dotterföretag, eller
    6. ett företag som har nära förbindelser till de enheter som avses i leden i–v.
  13. Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtalsmässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation.

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt att de är likställda.

Vid tillämpningen av led b i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som kärnprimärkapitalinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

2.Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestämmelser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller implicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

3.Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till en illa avvägd broms på egna medel.

Villkoret som fastställs i punkt 1 första stycket h v ska anses vara uppfyllt oaktat om dotterföretaget omfattas av ett avtal om resultatöverföring med sitt moderföretag, enligt vilket dotterföretaget är skyldigt att, efter att dess årsredovisning har utarbetats, till moderföretaget överföra sitt årsresultat, förutsatt att alla följande villkor uppfylls:

  1. Moderföretaget innehar 90 % eller mer av dotterföretagets rösträtter och kapital.
  2. Moderföretaget och dotterföretaget är belägna i samma medlemsstat.
  3. Avtalet slöts för berättigade skatteändamål.
  4. Dotterföretaget har vid utarbetandet av årsredovisningen rätt att minska utdelningsbeloppet genom att hänföra hela eller delar av vinsten till sina egna reserver eller reserveringar för allmänna risker i bankrörelse innan någon betalning görs till moderföretaget.
  5. Moderföretaget är enligt avtalet skyldigt att fullt ut ersätta dotterföretaget för alla dotterföretagets förluster.
  6. Avtalet är föremål för en uppsägningsperiod enligt vilken avtalet kan upphävas först vid slutet av ett räkenskapsår, med verkan tidigast från och med början av följande räkenskapsår, varvid moderföretagets skyldighet att ersätta dotterföretaget fullt ut för alla förluster som uppstått under det innevarande räkenskapsåret är oförändrad.

Om ett institut har ingått ett avtal om resultatöverföring ska det utan dröjsmål meddela detta till den behöriga myndigheten och lämna en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten. Institutet ska även utan dröjsmål meddela den behöriga myndigheten om eventuella ändringar i avtalet om resultatöverföring och om upphävandet av det. Ett institut får inte ingå fler än ett avtal om resultatöverföring.

Förordning (EU) 2019/876

4.Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdelning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument med färre eller inga rösträtter.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapitalbasinstrument,
  2. om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa avvägd broms på egna medel,
  3. innebörden av preferensutdelningar.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 29 Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut

1.Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om villkoren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämpningen av denna artikel, är uppfyllda.

2.Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen av kapitalinstrumenten:

  1. Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning.
  2. Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.
  3. Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang från institutets sida.

3.Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller begränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i institutets bolagsordning.

4.Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institutets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna begränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut.

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstrument som instrumenten utan rösträtt utgör.
  2. Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapitalinstrument.

5.Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma omfattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapitalinstrument som utgivits av detta institut.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för institutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 30 Konsekvenser av att villkoren för kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller att

  1. instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnprimärkapitalinstrument
  2. överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att räknas som kärnprimärkapitalposter.

Artikel 31 Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i krissituationer

1.I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtminstone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.
  2. Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommissionen.
  3. Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitaliseringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt stöd.
  4. Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ.
  5. Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster.
  6. Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27 ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en fordran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla prioriterade fordringar.
  7. De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i tillämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ.
  8. Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av det beslutet.

2.EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapitalinstrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnprimärkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

Avsnitt 2 Försiktighetsmarginaler

Artikel 32 Värdepapperiserade tillgångar

1.Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisningsramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive följande:

  1. En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett resultat av institutets vinst vid försäljning.
  2. Om institutet är originator för en värdepapperisering, nettovinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning till positionerna i värdepapperiseringen.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som anges i punkt 1 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 33 Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna skuldförbindelser

1.Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster:

  1. Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet förväntade kassaflöden.
  2. Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets egen kreditvärdighet.
  3. Vinster och förluster i verkligt värde avseende institutets derivatskulder som härrör från förändringar i institutets egen kreditrisk.

Förordning (EU) 2019/876

2.Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institutets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör från motpartsrisk.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.
  2. Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdighet.
  3. Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.
  4. Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till marknadsvärde eller nominellt värde.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad som avses i punkt 3 c.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 34 Ytterligare värdejusteringar

Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterligare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

Artikel 35 Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skulder som bokförts till verkligt värde.

Avsnitt 3 Avdrag från poster i kärnprimärkapital, undantag och alternativ

Underavsnitt 1 Avdrag från poster i kärnprimärkapital

Artikel 36 Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1.Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av följande:

  1. Förluster för innevarande räkenskapsår.
  2. Immateriella tillgångar.
  3. Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.
  4. Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar riskvägd exponering med hjälp av internmetoden.
  5. De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets balansräkning.
  6. Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnprimärkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapitalinstrument som institutet har en faktisk eller villkorad förpliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.
  7. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.
  8. Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt innehav i dessa enheter.
  9. Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter.
  10. Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt primärkapital.
  11. Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kraven för 1.250 % riskvikt, om institutet drar av detta exponeringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1.250 %:
    1. Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella sektorn.
    2. Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna 244.1 b, 245.1 b och 253.
    3. Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med artikel 379.3.
    4. Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fastställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med artikel 153.8.
    5. Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med artikel 155.4.
  12. Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.
  13. Tillämplig summa av otillräcklig täckning för nödlidande exponeringar.

Förordning (EU) 2019/630

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt 1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed sammanhängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66 a, c och d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010, försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från följande poster i kapitalbasen:

  1. Kärnprimärkapitalposter.
  2. Övrigt primärkapital.
  3. Supplementärkapitalposter.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 37 Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella tillgångar på följande sätt:

  1. Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar.
  2. Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav.
  3. Det belopp som ska dras av ska minskas med beloppet för den redovisningsmässiga omvärdering av dotterföretagens immateriella tillgångar som är en följd av den konsolidering av dotterföretag som kan hänföras till andra personer än de företag som ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 38 Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

1.Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som måste dras av i enlighet med denna artikel.

2.Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3.Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet får minskas med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

  1. Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder.
  2. De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skatteskulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skattemyndighet och avseende samma skattesubjekt.

4.Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som används i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna skatteskulder som minskar den summa av immateriella tillgångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras av.

5.Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt punkt 4 ska fördelas på

  1. uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som inte dras av i enlighet med artikel 48.1,
  2. alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.

Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i leden a och b.

Artikel 39 För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till tidigare år och uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet

1.Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre avdelning II:

  1. För stora skatteinbetalningar för innevarande år.
  2. Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vilket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet.

2.Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skattefordringar som har uppkommit före den 23 november 2016 och som är en följd av temporära skillnader, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institutets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drabbas av likvidering eller insolvens.
  2. Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lagstiftningen eller för ett annat företag som är föremål för gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdelning II.
  3. Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 40 Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättningarna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som avses i del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 3.

Artikel 41 Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

1.Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmånsbestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

  1. summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar, och
  2. summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensionsplanen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har gett tillstånd till detta.

De tillgångar som används för att minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den förmånsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt 1 b.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 42 Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

  1. Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:
    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
  2. Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen.
  3. Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärkapitalinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. De långa och de korta positionerna ingår i samma underliggande index.
    2. Såväl de långa som de korta positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 43 Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstrument som har givits ut av enheten.
  2. Institutet har nära förbindelser med enheten och äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten.
  3. Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den sammanställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

Artikel 44 Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i enlighet med följande:

  1. Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.
  2. Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som innehav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 45 Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och i, i enlighet med följande bestämmelser:

  1. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:
    1. Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
  2. De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen mot kapitalinstrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 46 Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

1.Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för institutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av följande på kärnprimärkapitalposterna:
    1. Artiklarna 32–35.
    2. Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår ur temporära skillnader.
    3. Artiklarna 44 och 45.
  2. Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas. Instituten ska fastställa beloppet för varje kärnprimärkapitalinstrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.
  2. Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa beloppet för varje kärnprimärkapitalinstrument som är riskvägt i enlighet med punkt 4 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.
  2. Den del som härrör från beräkningen i led b i punkt 3.

Artikel 47 Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45 samt underavsnitt 2.

Artikel 47a Nödlidande exponeringar

1.Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska exponering innefatta vilken som helst av följande poster, förutsatt att de inte ingår i institutets handelslager:

  1. Ett skuldinstrument inbegripet ett räntebärande värdepapper, ett lån, ett förskott och en avistainlåning.
  2. Ett låneåtagande, en utställd finansiell garanti eller annat åtagande, oavsett om det är återkalleligt eller oåterkalleligt, med undantag för outnyttjade kreditmöjligheter som kan annulleras villkorslöst när som helst och utan uppsägningstid, eller som medger automatisk annullering på grund av försämring av låntagarens kreditvärdighet.

Förordning (EU) 2019/630

2.Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska ett skuldinstruments exponeringsvärde vara dess redovisade värde utan hänsyn till specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105, belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m, andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till exponeringen eller partiella avskrivningar som institutet gjort sedan den senaste gången exponeringen klassificerades som nödlidande.

Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska exponeringsvärdet av ett skuldinstrument som förvärvades till ett pris som är lägre än det belopp som gäldenären är skyldig inkludera skillnaden mellan inköpspriset och det belopp som gäldenären är skyldig.

Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska exponeringsvärdet för ett låneåtagande, en utställd finansiell garanti eller något annat ingånget åtagande som avses i punkt 1 b i den här artikeln vara dess nominella värde, vilket ska representera institutets maximala exponering mot kreditrisk utan hänsyn till eventuella betalda eller obetalda kreditriskskydd. Det nominella värdet av ett låneåtagande ska vara det outnyttjade belopp som institutet åtagit sig att låna ut och det nominella värdet av en utställd finansiell garanti ska vara det högsta belopp som enheten skulle kunna behöva betala om garantin utnyttjades.

I det nominella värde som avses i tredje stycket i denna punkt ska ingen hänsyn tas till specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105, belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m eller andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till exponeringen.

Förordning (EU) 2019/630

3.Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska följande exponeringar klassificeras som nödlidande:

  1. En exponering för vilken ett fallissemang anses ha inträffat i enlighet med artikel 178.
  2. En exponering som anses nedskriven i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.
  3. En exponering under prövning enligt punkt 7, om ytterligare anståndsåtgärder beviljas eller om exponeringen varit förfallen till betalning sedan mer än 30 dagar.
  4. En exponering i form av ett åtagande som, om det utnyttjades eller på annat sätt användes, sannolikt inte skulle betalas tillbaka till fullo utan att säkerheten måste realiseras.
  5. En exponering i form av en finansiell garanti som sannolikt kommer att utnyttjas av den garanterade parten, inbegripet om den underliggande garanterade exponeringen uppfyller kriterierna för att betraktas som nödlidande.

Vid tillämpning av led a gäller att om ett institut har exponeringar i balansräkningen mot en viss gäldenär vilka är förfallna till betalning sedan mer än 90 dagar och motsvarar mer än 20 % av alla exponeringar i balansräkningen mot den gäldenären, ska alla exponeringar i och utanför balansräkningen mot den gäldenären betraktas som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

4.Exponeringar som inte varit föremål för en anståndsåtgärd ska upphöra att klassificeras som nödlidande vid tillämpning av artikel 36.1 m om alla följande villkor är uppfyllda:

  1. Exponeringen uppfyller de avslutskriterier som tillämpas av institutet för upphörande av klassificering som nedskriven i enlighet med tillämpliga redovisningsregler och av klassificeringen som fallerad i enlighet med artikel 178.
  2. Gäldenärens situation har förbättrats i en sådan utsträckning att institutet är övertygat om att det är sannolikt att fullständig återbetalning i tid kommer att ske.
  3. Gäldenären är inte skyldig något belopp som är förfallet till betalning sedan mer än 90 dagar.

Förordning (EU) 2019/630

5.Klassificeringen av en nödlidande exponering som en anläggningstillgång som innehas för försäljning i enlighet med tillämpliga redovisningsregler ska inte upphöra att klassificeras som nödlidande exponering vid tillämpning av artikel 36.1 m.

Förordning (EU) 2019/630

6.Nödlidande exponeringar som är föremål för anståndsåtgärder ska upphöra att klassificeras som nödlidande vid tillämpning av artikel 36.1 m om alla följande villkor är uppfyllda:

  1. Exponeringarna är inte längre i en sådan situation att de kan klassificeras som nödlidande enligt punkt 3.
  2. Minst ett år har gått sedan den dag då anståndsåtgärderna beviljades eller den dag då exponeringarna klassificerades som nödlidande, beroende på vilken som infaller senast.
  3. Det finns inga belopp som är förfallna till betalning efter anståndsåtgärderna, och institutet anser på grundval av en analys av gäldenärens finansiella situation att sannolikheten för fullständig återbetalning i tid är tillräckligt stor.

Fullständig återbetalning i tid ska inte anses sannolik såvida inte gäldenären utfört regelbundna återbetalningar i tid av belopp som motsvarar något av följande:

  1. Det belopp som var förfallet till betalning innan anståndsåtgärden beviljades, om förfallna belopp förekom.
  2. Det belopp som skrivits av enligt den beviljade anståndsåtgärden, om inga förfallna belopp förekom.

Förordning (EU) 2019/630

7.Om en nödlidande exponering har upphört att klassificeras som nödlidande enligt punkt 6 ska en sådan exponering vara under prövning till dess att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Minst två år har gått sedan den dag då den exponering som omfattas av en anståndsåtgärd omklassificerades till presterande.
  2. Regelbundna betalningar i tid har gjorts under åtminstone halva den period då exponeringen är under prövning, vilket har resulterat i att en betydande del av de totala kapital- eller räntebeloppet betalats.
  3. Ingen av exponeringarna mot gäldenären är förfallen till betalning sedan mer än 30 dagar.

Förordning (EU) 2019/630

Artikel 47b Anståndsåtgärder

1.Anståndsåtgärd är en eftergift från ett instituts sida till en gäldenär vars finansiella situation har eller sannolikt kommer att få svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden. En eftergift kan innebära en förlust för långivaren och ska avse någon av följande åtgärder:

  1. En ändring av villkoren i en skuldförbindelse, om en sådan ändring inte skulle ha beviljats om gäldenären inte fått svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.
  2. En fullständig eller partiell refinansiering av en skuldförbindelse, om en sådan refinansiering inte skulle ha beviljats om gäldenären inte fått svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.

Förordning (EU) 2019/630

2.Åtminstone följande situationer ska anses vara anståndsåtgärder:

  1. Nya avtalsvillkor är förmånligare för gäldenären än de tidigare avtalsvillkoren, om gäldenären har eller sannolikt kommer att få svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.
  2. Nya avtalsvillkor är förmånligare för gäldenären än de avtalsvillkor som samma institut erbjöd gäldenärer med liknande riskprofil vid samma tidpunkt, om gäldenären har eller sannolikt kommer att få svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden.
  3. Exponeringen enligt de ursprungliga avtalsvillkoren klassificerades som nödlidande före ändringen av avtalsvillkoren eller skulle ha klassificerats som nödlidande om avtalsvillkoren inte hade ändrats.
  4. Åtgärden resulterar i att skuldförbindelsen helt eller delvis upphävs.
  5. Institutet godkänner tillämpningen av klausuler som ger gäldenären rätt att ändra avtalsvillkoren, och exponeringen klassificerades som nödlidande före tillämpningen av dessa klausuler eller skulle ha klassificerats som nödlidande om dessa klausuler inte hade tillämpats.
  6. Vid eller nära den tidpunkt då lånet beviljades betalade gäldenären av kapitalbelopp eller ränta på en annan skuldförbindelse hos samma institut som klassificerades som en nödlidande exponering eller skulle ha klassificerats som nödlidande om dessa betalningar inte hade gjorts.
  7. Ändringen av avtalsvillkoren inbegriper återbetalningar som gjorts genom att säkerheter tagits i besittning, om sådana ändringar utgör en eftergift.

Förordning (EU) 2019/630

3.Följande omständigheter är indikatorer på att anståndsåtgärder kan ha antagits:

  1. Det ursprungliga avtalet har varit förfallet till betalning sedan mer än 30 dagar minst en gång under tremånadersperioden före ändringarna av avtalet, eller skulle ha varit förfallet sedan mer än 30 dagar om inga ändringar hade gjorts.
  2. Vid eller nära den tidpunkt då kreditavtalet ingicks betalade gäldenären av kapital- eller räntebelopp på en annan skuldförbindelse hos samma institut som varit förfallen till betalning sedan 30 dagar minst en gång under den tremånadersperiod som föregick beviljandet av en ny skuld.
  3. Institutet godkänner tillämpningen av klausuler som ger gäldenären rätt att ändra avtalsvillkoren, och exponeringen har varit förfallen till betalning sedan 30 dagar eller skulle ha varit förfallen till betalning sedan 30 dagar om dessa klausuler inte hade tillämpats.

Förordning (EU) 2019/630

4.Vid tillämpning av denna artikel ska en gäldenärs svårigheter att fullgöra sina finansiella åtaganden bedömas på gäldenärsnivå, med beaktande av alla juridiska personer i gäldenärens grupp som omfattas av redovisningen på konsoliderad gruppnivå och de fysiska personer som kontrollerar gruppen.

Förordning (EU) 2019/630

Artikel 47c Avdrag för nödlidande exponeringar

1.Vid tillämpning av artikel 36.1 m ska instituten separat för varje nödlidande exponering fastställa det tillämpliga belopp av otillräcklig täckning som ska dras av från kärnprimärkapitalposter genom att subtrahera det belopp som fastställs i led b i den här punkten från det belopp som fastställs i led a i den här punkten, om det belopp som avses i led a överstiger det belopp som avses i led b.

  1. Summan av
    1. den delen av varje nödlidande exponering, om sådan finns, multiplicerad med den tillämpliga faktor som avses i punkt 2,
    2. den säkrade delen av varje nödlidande exponering, om sådan finns, multiplicerad med den tillämpliga faktor som avses i punkt 3.
  2. Summan av följande poster, under förutsättning att de avser samma nödlidande exponering:
    1. Särskilda kreditriskjusteringar.
    2. Ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105.
    3. Andra reduceringar av kapitalbasen.
    4. För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp med hjälp av internmetoden, det absoluta värdet av de belopp som dragits av enligt artikel 36.1 d som rör nödlidande exponeringar, där det absoluta värdet för varje nödlidande exponering fastställs genom att de belopp som dragits av enligt artikel 36.1 d multipliceras med den förväntade förlustens bidrag för den nödlidande exponeringen till de totala förväntade förlusterna för fallerade eller icke-fallerade exponeringar, beroende på vad som är tillämpligt.
    5. Om en nödlidande exponering förvärvats till ett lägre pris än det belopp som gäldenären är skyldig, skillnaden mellan förvärvspriset och det belopp som gäldenären är skyldig.
    6. Belopp som institutet har skrivit av sedan exponeringen klassificerades som nödlidande.

Den säkrade delen av en nödlidande exponering är den del av exponeringen som vid beräkningen av kapitalbaskraven enligt del tre avdelning II anses vara täckt genom betalt kreditriskskydd eller obetalt kreditriskskydd eller genom fullt och fullständigt säkerställd fastighetsutlåning.

Den osäkrade delen av en nödlidande exponering motsvarar skillnaden, om sådan finns, mellan värdet av den exponering som avses i artikel 47a.1 och den säkrade delen av exponeringen, om sådan finns.

Förordning (EU) 2019/630

2.Vid tillämpningen av punkt 1 a i ska följande faktorer gälla:

  1. 0,35 för den osäkrade delen av en nödlidande exponering ska gälla under perioden mellan den första och den sista dagen av det tredje året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  2. 1 för den osäkrade delen av en nödlidande exponering ska gälla från och med den första dagen av det fjärde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

3.Vid tillämpningen av punkt 1 a ii ska följande faktorer gälla:

  1. 0,25 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det fjärde året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  2. 0,35 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det femte året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  3. 0,55 för den säkrade delen av en nödlidande exponering ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det sjätte året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  4. 0,70 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom enligt del tre avdelning II eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det sjunde året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  5. 0,80 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom annat betalt eller obetalt kreditriskskydd enligt del tre avdelning II ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det sjunde året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  6. 0,80 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom enligt del tre avdelning II eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  7. 1 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom annat betalt eller obetalt kreditriskskydd enligt del tre avdelning II ska tillämpas från och med den första dagen av det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  8. 0,85 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom enligt del tre avdelning II eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 ska tillämpas under perioden mellan den första och den sista dagen av det nionde året efter det att den klassificerats som nödlidande.
  9. 1 för den del av en nödlidande exponering som är säkrad genom fast egendom enligt del tre avdelning II eller som är ett bostadslån som garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 ska tillämpas från och med den första dagen av det tionde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

4.Med avvikelse från punkt 3 ska följande faktorer tillämpas för den del av den nödlidande exponeringen som garanteras eller försäkras av ett officiellt exportkreditorgan:

  1. 0 för den säkrade delen av den nödlidande exponeringen ska tillämpas under perioden mellan ett och sju år efter det att den klassificerats som nödlidande.
  2. 1 för den säkrade delen av den nödlidande exponeringen ska tillämpas från och med den första dagen av det åttonde året efter det att den klassificerats som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

5.EBA ska bedöma den spännvidd av metoder som tillämpas för värdering av säkrade nödlidande exponeringar och får utarbeta riktlinjer för att fastställa en gemensam metod, inbegripet möjliga minimikrav för omvärdering när det gäller tidpunkter och ad hoc-metoder, för tillsynsvärdering av godtagbara former av betalt eller obetalt kreditriskskydd, i synnerhet när det gäller antaganden som hänför sig till möjligheterna till återvinning respektive ianspråktagande av säkerhet. Dessa riktlinjer får också innehålla en gemensam metod för att fastställa den säkrade delen av en nödlidande exponering, enligt vad som avses i punkt 1.

Dessa riktlinjer ska utfärdas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/630

6.Med avvikelse från punkt 2 gäller att om en exponering har, mellan ett och två år efter exponeringens klassificering som nödlidande, beviljats en anståndsåtgärd ska den faktor som är tillämplig i enlighet med punkt 2 den dag då anståndsåtgärden beviljas vara tillämplig under ytterligare ett år.

Med avvikelse från punkt 3 gäller att om en exponering har, mellan två och sex år efter exponeringens klassificering som nödlidande, beviljats en anståndsåtgärd ska den faktor som är tillämplig enligt punkt 3 den dag då anståndsåtgärden beviljas vara tillämplig under ytterligare ett år.

Denna punkt ska endast tillämpas för den första anståndsåtgärd som beviljas efter det att exponeringen har klassificerats som nödlidande.

Förordning (EU) 2019/630

Underavsnitt 2 Undantag från och alternativ till avdrag från Kärnprimärkapitalposter

Artikel 48 Tröskelvärden för undantag från avdrag från kärnprimärkapitalposter

1.Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden a och b i denna punkt som sammantaget uppgår till högst det tröskelbelopp som avses i punkt 2:

  1. Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter, beräknade med tillämpning av
    1. artiklarna 32–35,
    2. artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader.
  2. om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enheter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter, beräknas med tillämpning av
    1. artiklarna 32–35,
    2. artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med det procenttal som avses i led b i denna punkt.

  1. Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har tillämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för undantag som anges i den här artikeln.
  2. 17,65 %.

3.Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

  1. Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter.
  2. Summan av följande:
    1. Det belopp som avses i a.
    2. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter.

Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel som avses i första stycket.

4.Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

Artikel 49 Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller institutionella skyddssystem tillämpas

1.Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e i denna punkt är uppfyllda:

  1. Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.
  2. Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderholdingföretag eller institut som har innehavet.
  3. Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i förväg.
  4. De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det tillstånd som avses i led c och under en längre fortlöpande period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvaltning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är tillräcklig.
  5. Innehaven i enheten tillhör något av följande:
    1. Moderinstitutet.
    2. Det finansiella moderholdingföretaget.
    3. Det blandade finansiella moderholdingföretaget.
    4. Institutet.
    5. Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

2.Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separering av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs.

Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

Denna punkt ska inte tillämpas vid beräkning av kapitalbasmedel enligt kraven som fastställs i artiklarna 92a och 92b, som ska beräknas i enlighet med den ram för avdrag som fastställs i artikel 72e.4.

Förordning (EU) 2019/876

3.De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapitalbasen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall:

  1. Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och villkoren i leden i–v är uppfyllda.
    1. Instituten omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7.
    2. De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i enlighet med artikel 113.7.
    3. Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda.
    4. Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet upprättas en sammanställd balansräkning enligt artikel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräkning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmelserna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden anpassar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller förordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den sammanställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggregerade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen. Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga myndigheterna med den frekvens som fastställs i tekniska standarder för genomförande som avses i artikel 430.7.
    5. De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggregerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efterlevnaden av dessa krav i enlighet med artikel 430. Inom ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska enheter som inte är medlemmar av den institutionella skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssystemet och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkningen.
  2. Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i led a i–v är uppfyllda.

Förordning (EU) 2019/876

4.Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punkterna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Om ett institut tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som beräknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

6.För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 Esma genom den gemensamma kommittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

Avsnitt 4 Kärnprimärkapital

Artikel 50 Kärnprimärkapital

Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna 32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i artiklarna 48, 49 och 79.

Kapitel 3 Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Avsnitt 1 Övrigt primärkapital och primärkapitaltillskott

Artikel 51 Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av

  1. kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda,
  2. överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter.

Artikel 52 Primärkapitaltillskott

1.Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltillskott, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.
  2. Instrumenten innehas inte av någon av följande:
    1. institutet eller dess dotterföretag, eller
    2. ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.
  3. Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.
  4. Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstrument i händelse av institutets insolvens.
  5. Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti som ökar förmånsrätten för
    1. institutet eller dess dotterföretag,
    2. institutets moderföretag eller dess dotterföretag,
    3. det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterföretag,
    4. det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag,
    5. det blandade finansiella holdingföretaget och dess dotterföretag,
    6. varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v.
  6. Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtalsmässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation.
  7. Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa in dem.
  8. Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om förtida inlösen, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.
  9. Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om villkoren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är uppfyllda.
  10. De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle kunna lösas in, eller återköpas, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.
  11. Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått, att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran om inlösen eller återköp av instrumenten.
  12. Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:
    1. Den betalas ut från utdelningsbara medel.
    2. Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.
    3. De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institutet full bestämmanderätt att när som helst ställa in betalning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan begränsning använda sådana inställda betalningsmedel för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.
    4. Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från institutets sida.
    5. Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.
  13. Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skulder överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lagstiftning.
  14. De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att instrumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa.
  15. De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.
  16. Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat ska, enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

    Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

  17. Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.
  18. Instrumenten omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital eller supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning att dessa likställs.

Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som kärnprimärkapitalsinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. form och art för incitament till inlösen,
  2. arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,
  3. förfaranden och tidpunkter för att
    1. fastställa att en utlösande händelse har inträffat,
    2. skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,
  4. egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra institutets rekapitalisering,
  5. användning av specialföretag för indirekt utgivning av kapitalbasinstrument.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 53 Restriktioner avseende inställda utdelningar på primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna hindra institutets rekapitalisering

Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de bestämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte innehålla följande:

  1. Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärkapitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument.
  2. Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa primärkapitaltillskott.
  3. En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för övrigt omfattas av någon sådan skyldighet.

Artikel 54 Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1.Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmelser gälla för primärkapitaltillskott:

  1. En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelationen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera av följande:
    1. 5,125 %;
    2. En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.
  2. Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses i led a.
  3. Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges antingen
    1. en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp som får konverteras, eller
    2. ett intervall inom vilket instrumenten kommer att konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.
  4. Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande belopp:
    1. Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid insolvens eller likvidation av institutet.
    2. Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller återköp av instrumentet.
    3. De utdelningar som gjorts på instrumentet.
  5. Om primärkapitaltillskottinstrumenten har emitterats av ett dotterföretag som är etablerat i ett tredjeland ska den utlösande tröskel på 5,125 % eller högre som avses i led a beräknas enligt det tredjelandets nationella rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten, förutsatt att den behöriga myndigheten efter att ha samrått med EBA konstaterar att bestämmelserna minst motsvarar de krav som uppställs i denna artikel.

Förordning (EU) 2019/876

2.Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltillskott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

3.Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärkapitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

4.Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande:

  1. Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %.
  2. Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

5.När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra följande:

  1. Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.
  2. Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.
  3. Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned instrumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna artikel.

6.Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konverterar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tidpunkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltillskott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärkapitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse inträffar.

7.Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konverterar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller bestämmelser i avtal.

Artikel 55 Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1 inte längre är uppfyllda, gäller att

  1. instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett primärkapitaltillskott,
  2. den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

Avsnitt 2 Avdrag från övrigt primärkapital

Artikel 56 Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande:

  1. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.
  2. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.
  3. Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.
  4. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar.
  5. Summan av de poster som måste dras av från supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 66 och som överstiger institutets supplementärkapitalposter.
  6. Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträckning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller förluster.

Artikel 57 Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

  1. Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärkapitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas i handelslagret eller båda innehas utanför handelslagret.
  2. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna primärkapitaltillskott i dessa index.
  3. Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. De långa och korta positionerna ingår i samma underliggande index.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 58 Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c och d, i enlighet med följande:

  1. Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval av bruttovärdet av långa positioner.
  2. Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 59 Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i enlighet med följande:

  1. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. Förfallodagen för de korta positionerna är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för de långa positionerna, eller de korta positionernas återstående löptid är minst ett år.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
  2. De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen mot kapitalinstrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 60 Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

1.Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av
    1. artiklarna 32–35,
    2. artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,
    3. artiklarna 44 och 45.
  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Institutet ska fastställa beloppet för varje primärkapitaltillskott som ska dras av enligt punkt 1 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.
  2. Den andel av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav som representeras av varje primärkapitaltillskott som innehas.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii, får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa beloppet för varje primärkapitaltillskott som är riskvägd i enlighet med punkt 4 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.
  2. Den del som härrör från beräkningen i led b i punkt 3.

Avsnitt 3 Övrigt primärkapital för Kapitaltäckningsändamål

Artikel 61 Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79.

Kapitel 4 Supplementärkapital

Avsnitt 1 Supplementärkapitalposter och -instrument

Artikel 62 Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av

  1. kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren som fastställs i artikel 63 är uppfyllda och i den utsträckning som närmare anges i artikel 64,
  2. överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,
  3. generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatteeffekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med avdelning II kapitel 2,
  4. positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resultatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till 0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med avdelning II kapitel 3.

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärkapitalposter eller övrigt primärkapital.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 63 Supplementärkapitalinstrument

Kapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:

  1. Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är till fullo betalda.
  2. Instrumenten innehas inte av någon av följande:
    1. institutet eller dess dotterföretag, eller
    2. ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i företaget.
  3. Förvärvet av äganderätten till instrumenten har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.
  4. Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är efterställd alla fordringar som härrör från kvalificerade skuldinstrument.
  5. Instrumenten är utan säkerhet eller är inte föremål för en garanti som ökar förmånsrätten för fordringarna, vilken lämnats av
    1. institutet eller dess dotterföretag,
    2. institutets moderföretag eller dess dotterföretag,
    3. det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterföretag,
    4. holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag,
    5. det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dotterföretag,
    6. varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v.
  6. Instrumenten omfattas inte av några arrangemang som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordringarna på instrumenten.
  7. Instrumentens ursprungliga löptid är minst fem år.
  8. De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.
  9. Om instrumenten omfattar en eller flera optioner om återbetalning i förväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas.
  10. Instrumenten får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren som fastställs i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är uppfyllda.
  11. De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte uttryckligen eller implicit att instrumenten skulle kunna köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.
  12. De bestämmelser som reglerar instrumenten ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation.
  13. Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.
  14. Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter resolutionsmyndighetens beslut att utöva de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

    Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och inte har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen ska, enligt rätt eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten och efter beslut av relevant myndighet i tredjeland, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

  15. Om emittenten är etablerad i ett tredjeland och har utsetts i enlighet med artikel 12 i direktiv 2014/59/EU som en del i en resolutionsgrupp vars resolutionsenhet är etablerad i unionen eller om emittenten är etablerad i en medlemsstat får instrumenten bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, rätten i ett tredjeland om utövandet av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i artikel 59 i det direktivet, i enlighet med den rätten, har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.
  16. Instrumenten omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.

Vid tillämpningen av led a i första stycket ska endast den del av ett kapitalinstrument som är till fullo betald räknas som supplementärkapitalinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 64 Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

1.Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på mer än fem år ska till hela sitt värde räknas som supplementärkapitalposter.

Förordning (EU) 2019/876

2.I vilken grad supplementärkapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av sin löptid ska beräknas genom att resultatet av den beräkning som avses i led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

  1. Instrumentens bokförda värde den första dagen av den avtalade löptidens sista femårsperiod, dividerat med antal dagar under denna period.
  2. Antalet återstående dagar av instrumentens återstående avtalade löptid.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 65 Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda gäller att

  1. instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett supplementärkapitalinstrument,
  2. överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som supplementärkapitalposter.

Avsnitt 2 Avdrag från Supplementärkapitalposter

Artikel 66 Avdrag från supplementärkapitalposter

Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter:

  1. Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplementärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.
  2. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.
  3. Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.
  4. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i färre än fem arbetsdagar.
  5. Summan av de poster som måste dras av från kvalificerade skuldposter enligt artikel 72e och som överstiger institutets kvalificerade skuldposter.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 67 Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

  1. Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:
    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
  2. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna supplementärkapitalinstrument i dessa index.
  3. Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementärkapitalinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:
    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande index.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

Artikel 68 Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c och d, i enlighet med följande bestämmelser:

  1. Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på grundval av bruttovärdet av långa positioner.
  2. Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som innehav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 69 Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och d, i enlighet med följande:

  1. Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. Förfallodagen för den korta positionen är antingen samma dag eller senare än förfallodagen för den långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
  2. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 70 Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

1.Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av
    1. artiklarna 32–35,
    2. artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader, och
    3. artiklarna 44 och 45,
  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av från varje supplementärkapitalinstrument som ska dra av enligt punkt 1 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denna punkt:

  1. Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt punkt 1.
  2. Den andel av totala summan av direkta, indirekta och syntetiska innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav som representeras av varje supplementärkapitalinstrument som innehas.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa det belopp av varje kapitalbasinstrument som är riskvägt enligt punkt 4 genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.
  2. Den del som härrör från beräkningen i led b i punkt 3.

Avsnitt 3 Supplementärkapital

Artikel 71 Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets supplementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66 och efter tillämpning av artikel 79.

Kapitel 5 Kapitalbas

Artikel 72 Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital och supplementärkapital.

Kapitel 5a Kvalificerade skulder

Avsnitt 1 Kvalificerade skuldposter och skuldinstrument

Artikel 72a Kvalificerade skuldposter

1.Följande ska utgöra kvalificerade skuldposter, såvida de inte omfattas av någon av de kategorier av undantagna skulder som fastställs i punkt 2 i denna artikel, och i den utsträckning som närmare anges i artikel 72c:

  1. Kvalificerade skuldinstrument, om villkoren som fastställs i artikel 72b är uppfyllda, såvida de inte räknas som kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital eller supplementärkapitalposter.
  2. Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på minst ett år, i den utsträckning de inte räknas som supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 64.

Förordning (EU) 2019/876

2.Följande skulder ska undantas från kvalificerade skuldposter:

  1. Garanterade insättningar.
  2. Avistainlåning och kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid på mindre än ett år.
  3. Den del av kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag som överstiger den garantinivå som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU.
  4. Insättningar som skulle utgöra kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag om de inte hade gjorts genom filialer belägna utanför unionen av institut som är etablerade i unionen.
  5. Skulder med säkerhet, inbegripet säkerställda obligationer och skulder i form av finansiella instrument som används för risksäkringsändamål och som utgör en integrerad del av säkerhetsmassan, och som säkrats i enlighet med nationell rätt på liknande sätt som säkerställda obligationer, under förutsättning att alla de säkrade tillgångar som hänför sig till en säkerställd obligations säkerhetsmassa inte påverkas och förblir separerade med tillräcklig finansiering och med undantag för del av skuld med säkerhet eller en skuld för vilken säkerhet har ställts som överstiger värdet av de tillgångar, den panträtt, den företagsinteckning eller annan säkerhet som ställts för den.
  6. Skulder som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel, inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som innehas på uppdrag av fondföretag, under förutsättning att kunderna är skyddade enligt gällande insolvensrätt.
  7. Skulder som hänför sig till en förtroenderelation mellan resolutionsenheten eller något av dess dotterföretag (som förvaltare) och en annan person (som mottagare), under förutsättning att en sådan mottagare är skyddad enligt gällande insolvensrätt eller civilrätt.
  8. Skulder till institut, med undantag för skulder till enheter inom samma grupp, med en ursprunglig löptid på mindre än sju dagar.
  9. Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till
    1. system eller systemoperatörer som har betecknats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG,
    2. deltagare i system som har betecknats i enlighetmed direktiv 98/26/EG och som uppstår till följd av deltagandet i ett sådant system, eller
    3. centrala motparter från tredjeland som godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012.
  10. En skuld till någon av följande:
    1. En anställd, vad gäller inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättning som inte regleras av kollektivavtal och med undantag för den rörliga delen av ersättning till sådana risktagare med väsentlig inverkan som avses i artikel 92.2 i direktiv 2013/36/EU.
    2. En borgenär inom affärs- eller handelssektorn där skulden hänför sig till att institutet eller moderföretaget har tillhandhållits varor eller tjänster som är kritiska för institutets eller moderföretagets löpande verksamhet, däribland it-tjänster, försörjningstjänster och hyra, förvaltning och underhåll av lokaler.
    3. Skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att de skulderna är prioriterade enligt tillämplig rätt.
    4. Insättningsgarantisystem om skulden hänför sig till bidrag som ska betalas i enlighet med direktiv 2014/49/EU.
  11. Skulder som hänför sig till derivat.
  12. Skulder som hänför sig till skuldinstrument med inbäddade derivat.

Vid tillämpningen av första stycket l ska skuldinstrument som innefattar optioner om förtida inlösen vilkas utnyttjande emittenten eller innehavaren beslutar om och skuldinstrument med rörlig ränta som härletts från en allmänt använd referensränta, såsom Euribor eller Libor, inte anses vara skuldinstrument med inbäddade derivat endast på grund av dessa egenskaper.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72b Kvalificerade skuldinstrument

1.Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de uppfyller villkoren som fastställs i denna artikel och endast i den utsträckning som fastställs i denna artikel.

Förordning (EU) 2019/876

2.Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Skulderna har emitterats eller tagits upp, beroende på vad som är tillämpligt, direkt av ett institut och är fullt betalda.
  2. Skulderna ägs inte av någon av följande:
    1. Institutet eller en enhet som ingår i samma resolutionsgrupp.
    2. Ett företag i vilket institutet har ett direkt eller indirekt ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.
  3. Förvärvet av äganderätten till skulderna har inte direkt eller indirekt finansierats av resolutionsenheten.
  4. Fordran på skuldernas kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är helt efterställd sådana fordringar som hänför sig till de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, det efterställningskravet ska anses vara uppfyllt i någon av följande situationer:
    1. De avtalsbestämmelser som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning.
    2. Den tillämpliga rätten anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning.
    3. Instrumenten emitteras av en resolutionsenhet som i sin balansräkning inte har några av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 i denna förordning som är likställda med eller har lägre prioritet än kvalificerade skuldinstrument.
  5. Skulderna är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti eller annat arrangemang som ökar förmånsrätten för
    1. institutet eller dess dotterföretag,
    2. institutets moderföretag eller dess dotterföretag,
    3. varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i leden i och ii.
  6. Skulderna omfattas inte av något kvittnings- eller nettningsarrangemang som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster under resolution.
  7. De bestämmelser som reglerar skulderna innehåller inget incitament för institutet att före förfallodagen köpa, lösa in eller återköpa eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt, utom i de fall som avses i artikel 72c.3.
  8. Innehavarna av instrumenten kan inte lösa in skulderna före förfallodagen utom i de fall som avses i artikel 72c.2.
  9. Med förbehåll för artikel 72c.3 och 72c.4, om skulderna omfattar en eller flera optioner om återbetalning i förväg, inbegripet köpoptioner, beslutar emittenten ensam om dessa ska utnyttjas, utom i de fall som avses i artikel 72c.2.
  10. Skulderna får bara köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg om villkoren i artiklarna 77 och 78a är uppfyllda.
  11. De bestämmelser som reglerar skulderna anger inte uttryckligen eller implicit att skulderna skulle köpas, lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av resolutionsenheten, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.
  12. De bestämmelser som reglerar skulderna ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om resolutionsenheten blir insolvent eller försätts i likvidation.
  13. Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, som ska betalas på skulderna ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos resolutionsenheten eller dess moderföretag.
  14. För instrument som ges ut efter den 28 juni 2021 hänvisar den relevanta avtalsenliga dokumentationen och, i tillämpliga fall, de prospekt som avser emissionen uttryckligen till möjligheten att utöva nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter i enlighet med artikel 48 i direktiv 2014/59/EU.

Vid tillämpningen av första stycket a ska endast de delar av skulderna som är till fullo betalda räknas som kvalificerade skuldinstrument.

Vid tillämpning av första stycket d i denna artikel ska, i de fall där vissa av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet, bland annat på grund av att de innehas av en borgenär som har nära förbindelser till gäldenären eftersom denne är eller har varit aktieägare, i ett kontroll- eller koncernförhållande, ledamot i ledningsorganet eller är släkt med någon av dessa personer, fordringar som härrör från sådana undantagna skulder inte beaktas vid efterställningsbedömningen.

Förordning (EU) 2019/876

3.Förutom de skulder som avses i punkt 2 i denna artikel får resolutionsmyndigheten tillåta att skulder räknas som kvalificerade skuldinstrument upp till ett totalt värde som inte överstiger 3,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4, under förutsättning att

  1. alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,
  2. skulderna är likställda med de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 med undantag för sådana undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i tredje stycket i punkt 2 i denna artikel, och
  3. inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

4.Resolutionsmyndigheten får tillåta att skulderna räknas som kvalificerade skuldinstrument utöver de skulder som avses i punkt 2, under förutsättning att

  1. institutet inte har tillstånd att inkludera de skulder som avses i punkt 3 i de kvalificerade skuldposterna,
  2. alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i punkt 2 första stycket d, är uppfyllda,
  3. skulderna är likställda med eller rankas högre än de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, med undantag för de undantagna skulder som enligt nationell insolvensrätt är efterställda ordinarie fordringar utan säkerhet och som avses i punkt 2 tredje stycket i denna artikel,
  4. värdet, på institutets balansräkning, av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med eller rankas lägre än sådana skulder i ett insolvensförfarande, inte överstiger 5 % av värdet av institutets kapitalbas och kvalificerade skulder,
  5. inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte skulle leda till en betydande risk för en framgångsrik rättslig prövning eller giltiga fordringar på ersättning enligt resolutionsmyndighetens bedömning när det gäller de principer som avses i artikel 34.1 g och artikel 75 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

5.Resolutionsmyndigheten får endast tillåta att ett institut inkluderar skulder som avses i antingen punkt 3 eller punkt 4 som kvalificerade skuldposter.

Förordning (EU) 2019/876

6.Resolutionsmyndigheten ska samråda med den behöriga myndigheten vid bedömningen av om villkoren i denna artikel är uppfyllda.

Förordning (EU) 2019/876

7.EBA ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

  1. tillämplig form och art för indirekt finansiering av kvalificerade skuldinstrument,
  2. form och art för incitament till inlösen vid tillämpningen av de villkor som fastställs i punkt 2 första stycket led g i denna artikel samt artikel 72c.3.

Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 28.5 a och artikel 52.2 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72c Avskrivning av kvalificerade skuldinstrument

1.Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på minst ett år ska till fullo räknas som kvalificerade skuldposter.

Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på mindre än ett år ska inte räknas som kvalificerade skuldposter.

Förordning (EU) 2019/876

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar en inlösenoption för innehavaren som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag då innehavaren tidigast kan utnyttja inlösenoptionen och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

Förordning (EU) 2019/876

3.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar ett incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för emittenten som kan utnyttjas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag då emittenten tidigast kan utnyttja denna option och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

Förordning (EU) 2019/876

4.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar optioner om förtida inlösen vars utnyttjande emittenten ensam beslutar om före instrumentets ursprungligt angivna förfallodag, men om de bestämmelser som reglerar instrumentet inte innefattar incitament till köp, inlösen, återbetalning eller återköp för instrumentet före dess förfallodag och inte innefattar optioner för inlösen eller återbetalning vars utnyttjande innehavarna beslutar om, ska instrumentets förfallodag definieras som den ursprungligt angivna förfallodagen.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72d Följder av att kvalificeringsvillkoren inte längre uppfylls

Om tillämpliga villkor som fastställs i artikel 72b inte längre uppfylls i fråga om ett kvalificerat skuldinstrument ska skulderna omedelbart upphöra att räknas som kvalificerade skuldinstrument.

De skulder som avses i artikel 72b.2 får fortsätta att räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de räknas som kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72b.3 eller 72b.4.

Förordning (EU) 2019/876

Avsnitt 2 Avdrag från kvalificerade skuldposter

Artikel 72e Avdrag från kvalificerade skuldposter

1.Institut som omfattas av artikel 92a ska från kvalificerade skuldposter dra av följande:

  1. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna kvalificerade skuldinstrument, inbegripet egna skulder som det institutet kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.
  2. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp resolutionsenhetens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet.
  3. Tillämpligt belopp, fastställt i enlighet med artikel 72i, av direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.
  4. Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar.

Förordning (EU) 2019/876

2.Vid tillämpningen av detta avsnitt ska alla instrument som likställs med kvalificerade skuldinstrument behandlas som kvalificerade skuldinstrument, med undantag för instrument som likställs med instrument som räknas som kvalificerade skulder enligt artikel 72b.3 och 72b.4.

Förordning (EU) 2019/876

3.Vid tillämpningen av detta avsnitt får instituten beräkna värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3 på följande sätt:

där

h= värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3,
i= index som anger det emitterande institutet,
Hi= det totala värdet av de kvalificerade skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3,
li= värdet av skulder som det emitterande institutet i har inkluderat i de kvalificerade skuldposterna upp till de tak som anges i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut, och
Li= det totala värdet av de utestående skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

Förordning (EU) 2019/876

4.Om ett moderinstitut inom EU eller ett moderinstitut i en medlemsstat som omfattas av artikel 92a har direkta, indirekta eller syntetiska innehav av kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument i ett eller flera dotterföretag som inte ingår i samma resolutionsgrupp som moderinstitutet, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet, efter att vederbörligen ha beaktat yttrandet från resolutionsmyndigheten för eventuellt berörda dotterföretag, tillåta att moderinstitutet drar av sådana innehav genom att dra av ett lägre belopp som fastställs av resolutionsmyndigheten för moderinstitutet. Detta justerade belopp ska åtminstone vara likvärdigt med beloppet (m), som beräknas på följande sätt:

mi = max{0; OPi + LPi – max{0; β · [Oi + Li – ri · aRWAi]}} där

i= index som anger dotterföretaget,
OPi= värdet av kapitalbasinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderinstitutet,
LPi= värdet av kvalificerade skuldposter som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderinstitutet,
β= procentuell andel kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldposter som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderföretaget,
Oi= värdet av kapitalbasen för dotterföretaget i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet med denna punkt,
Li= värdet av kvalificerade skulder hos dotterföretag i, utan hänsyn till det avdrag som beräknats i enlighet med denna punkt,
ri= den kvot som ska tillämpas på dotterföretag i på resolutionsgruppsnivå i enlighet med artikel 92a.1 a i denna förordning och artikel 45d i direktiv 2014/59/EU, och
aRWAi= det totala riskvägda exponeringsbeloppet för den globalt systemviktiga institutsenheten i, beräknad i enlighet med artikel 92.3 och 92.4 med beaktande av de justeringar som anges i artikel 12a.

Om moderinstitutet får dra av det justerade beloppet i enlighet med första stycket ska dotterföretaget dra av mellanskillnaden mellan beloppet av innehav av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som avses i första stycket och det justerade beloppet.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72f Avdrag för innehav i egna kvalificerade skuldinstrument

Vid tillämpning av artikel 72e.1 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

  1. Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.
    2. Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
  2. Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna kvalificerade skuldinstrument i dessa index.
  3. Instituten får netta bruttovärdet av långa positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. De långa och korta positionerna har samma underliggande index.
    2. Såväl de långa som de korta positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72g Avdragsunderlag för kvalificerade skuldposter

Vid tillämpning av artikel 72e.1 b, c och d ska instituten dra av bruttovärdet av långa positioner med beaktande av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72h Avdrag för innehav av kvalificerade skulder i andra globalt systemviktiga instituts enheter

Institut som inte tillämpar det undantag som anges i artikel 72j ska göra de avdrag som avses i artikel 72e.1 c och d enligt följande:

  1. Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. Förfallodagen för den korta positionen infaller antingen samma dag, eller senare än förfallodagen för den långa positionen, eller den korta positionens återstående löptid är minst ett år.
    2. Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
  2. De belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper ska fastställas genom en genomlysning av den underliggande exponeringen för kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72i Avdrag av kvalificerade skulder om institutet inte har ett väsentligt innehav i globalt systemviktiga instituts enheter

1.Vid tillämpning av artikel 72e.1 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att beloppet i led a i denna punkt multipliceras med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

  1. Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter – där institutet inte har ett väsentligt innehav – överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av
    1. artiklarna 32–35,
    2. artikel 36.1 a–g, 36.1 k ii–k v och 36.1 l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,
    3. artiklarna 44 och 45.
  2. Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter, i resolutionsenheten inte har ett väsentligt innehav.

Förordning (EU) 2019/876

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre bankdagar i den summa som avses i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i enlighet med punkt 1 b.

Förordning (EU) 2019/876

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla de kvalificerade skuldinstrument i en globalt systemviktiga institutsenhet som institutet innehar. Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som ska dras av enligt punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

  1. Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.
  2. Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i globalt systemviktiga instituts enheter i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kvalificerat skuldinstrument som institutet innehar.

Förordning (EU) 2019/876

4.Summan av de innehav som avses i artikel 72e.1 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii i denna artikel, får inte dras av och ska åsättas den tillämpliga riskvikten i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

Förordning (EU) 2019/876

5.Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som är riskviktat enligt punkt 4 genom att multiplicera det innehav som måste riskviktas enligt punkt 4 med den andel som erhålls från den beräkning som anges i punkt 3 b.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72j Undantag för handelslagret avseende avdrag från kvalificerade skuldposter

1.Instituten får besluta att inte dra av en viss del av sina direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument, som sammanlagt och enligt det beräknade bruttobeloppet för långa positioner utgör högst 5 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av artiklarna 32–36, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Innehaven finns i handelslagret.
  2. De kvalificerade skuldinstrumenten har innehafts i högst 30 bankdagar.

Förordning (EU) 2019/876

2.Beloppen för de poster som inte dragits av enligt punkt 1 ska omfattas av kapitalbaskraven för poster i handelslagret.

Förordning (EU) 2019/876

3.Om innehav inte har dragits av i enlighet med punkt 1 inte längre uppfyller de villkor som fastställs i den punkten ska innehaven dras av i enlighet med artikel 72g utan tillämpning av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Förordning (EU) 2019/876

Avsnitt 3 Kapitalbas och kvalificerade skulder

Artikel 72k Kvalificerade skulder

Ett instituts kvalificerade skulder ska utgöras av institutets kvalificerade skuldposter efter de avdrag som avses i artikel 72e.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 72l Kapitalbas och kvalificerade skulder

Ett instituts kapitalbas och kvalificerade skulder ska utgöras av summan av dess kapitalbas och kvalificerade skulder.

Förordning (EU) 2019/876

Kapitel 6 Allmänna krav för kapitalbas och kvalificerade skulder

Artikel 73 Utdelning på instrument

1.Kapitalinstrument och skulder för vilka ett institut har ensamrätt att besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna.

Förordning (EU) 2019/876

2.De behöriga myndigheterna ska bevilja det förhandstillstånd som avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instrumentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.
  2. Kapitalinstrumentets eller skuldens förmåga att absorbera förluster skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.
  3. Kapitalinstrumentets eller skuldens kvalitet skulle inte på annat sätt minskas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten avseende institutets efterlevnad av dessa villkor innan den beviljar det förhandstillstånd som avses i punkt 1.

Förordning (EU) 2019/876

3.Kapitalinstrument och skulder för vilka en annan juridisk person än det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att betalning av utdelning på dessa instrument eller skulder ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

4.Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument.

Förordning (EU) 2019/876

5.Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referensenhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.
  2. Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en annan bedömning än den som anges i led a.

6.Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda marknadsindex som deras kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument är beroende av.

Förordning (EU) 2019/876

7.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artikel 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 74 Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital

Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 75 Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a, 69 a och 72h a ska anses vara uppfyllda för positioner om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen sälja den långa position som säkras.
  2. Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kontraktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum köpa den långa position som avses i led a av institutet.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 76 Indexinnehav av kapitalinstrument

1.Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a, 69 a och 72h a får instituten reducera summan av en lång position i ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.
  2. De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på institutets balansräkning.
  3. Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.
  4. De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de interna kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

Förordning (EU) 2019/876

2.Om den behöriga myndigheten har beviljat förhandstillstånd får ett institut använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot instrument som är inkluderade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin exponering mot de poster som avses i ett eller flera av följande led:

  1. Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.
  2. Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som är utgivna av enheter i den finansiella sektorn och är inkluderade i index.
  3. Institutets kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

Förordning (EU) 2019/876

3.De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det förhandstillstånd som avses i punkt 2 om de finner det styrkt att det skulle vara operativt betungande för institutet att övervaka den underliggande exponeringen mot de poster som avses i ett eller flera av leden i punkt 2, beroende på vad som är tillämpligt.

Förordning (EU) 2019/876

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. när en skattning som används som alternativ till att beräkna den underliggande exponering som avses i punkt 2 är tillräckligt försiktig,
  2. innebörden av operativt betungande vid tillämpning av punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 77 Villkor för reducering av kapitalbas och kvalificerade skulder

1.Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att göra något av följande:

  1. Reducera, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av institutet på ett enligt den nationella rätten tillåtet sätt.
  2. Reducera, fördela eller omklassificera de överkursfonder som är relaterade till kapitalbasinstrument som en annan kapitalbaspost.
  3. Verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument före den avtalsenliga löptidens utgång.

Förordning (EU) 2019/876

2.Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från resolutionsmyndigheten för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument som inte omfattas av punkt 1 före den avtalsenliga löptidens utgång.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 78 Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera kapitalbas

1.Den behöriga myndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att reducera, köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, eller att reducera, fördela eller omklassificera relaterade överkursfonder, om något av följande villkor uppfylls:

  1. Institutet ersätter de instrument eller de relaterade överkursfonder som avses i artikel 77.1 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, före eller samtidigt med någon av de åtgärder som avses i artikel 77.1.
  2. Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den åtgärd som avses i artikel 77.1 i denna förordning skulle överskrida de krav som fastställs i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig.

Om ett institut ger tillräckliga skyddsåtgärder för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas utöver de belopp som krävs enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU får den behöriga myndigheten bevilja institutet ett allmänt förhandstillstånd för att vidta någon av de åtgärder som anges i artikel 77.1 i denna förordning, på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som fastställs i leden a och b i denna punkt. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av den behöriga myndigheten. För kärnprimärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 3 % av emissionen i fråga och 10 % av det belopp med vilket kärnprimärkapitalet överstiger summan av de kärnprimärkapitalkrav som fastställs i denna förordning, i direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig. För primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 10 % av emissionen i fråga och inte överstiga 3 % av totalbeloppet av utestående primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt.

De behöriga myndigheterna ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det tillståndet.

Förordning (EU) 2019/876

2.När de behöriga myndigheterna bedömer hållbarheten hos de ersättningsinstrument för institutets inkomstkapacitet som avses i punkt 1 a ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än de kapitalinstrument eller överkursfonder de skulle ersätta.

Förordning (EU) 2019/876

3.Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77.1 a och det enligt tillämplig nationell rätt är förbjudet att vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under förutsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

Förordning (EU) 2019/876

4.De behöriga myndigheterna får tillåta institut att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller relaterade överkursfonder under fem år från och med utgivningsdatum om villkoren i punkt 1 och ett av följande villkor är uppfyllt:

  1. Det har skett en förändring i den rättsliga klassificeringen av instrumenten som troligen leder till att de utesluts från kapitalbasen eller omklassificeras som en form av kapitalbas av lägre kvalitet och båda följande villkor är uppfyllda:
    1. Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring är tillräckligt säker.
    2. Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att den rättsliga omklassificeringen av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.
  2. Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.
  3. Instrumenten och de relaterade överkursfonderna berättigas fortsatt tillämpning av äldre regler enligt artikel 494b.
  4. Institutet ersätter, före eller samtidigt med den åtgärd som avses i artikel 77.1, de instrument eller relaterade överkursfonder som avses i artikel 77.1 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, och den behöriga myndigheten har beviljat den åtgärden på grundval av sin uppfattning att den skulle vara tillsynsmässigt gynnsam och motiverad av exceptionella omständigheter.
  5. Primärkapitaltillskottet eller supplementärkapitalinstrumenten återköps för marknadsgarantsändamål.

Förordning (EU) 2019/876

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet,
  2. lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i punkt 3,
  3. processen, inbegripet begränsningarna och förfarandena vad gäller behöriga myndigheters beviljande av förhandstillstånd för åtgärder enligt artikel 77.1, och datakraven för institutets ansökan om tillstånd från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgärderna förtecknade däri, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att behandla en sådan ansökan.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 78a Tillstånd att reducera kvalificerade skuldinstrument

1.Resolutionsmyndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att köpa, lösa in, återbetala eller återköpa kvalificerade skuldinstrument om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Institutet ersätter de kvalificerade skuldinstrumenten med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, före eller samtidigt med någon av de åtgärder som anges i artikel 77.2.
  2. Institutet har för resolutionsmyndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den åtgärd som avses i artikel 77.2 i den här förordningen skulle överskrida de krav för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i denna förordning samt i direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU med en marginal som resolutionsmyndigheten, i samförstånd med den behöriga myndigheten, anser nödvändig.
  3. Institutet har för resolutionsmyndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att det är nödvändigt att helt eller delvis ersätta de kvalificerade skulderna med kapitalbasinstrument för att kunna uppfylla kapitalbaskraven enligt denna förordning och enligt direktiv 2013/36/EU för fortsatt auktorisation.

Om ett institut lämnar tillräckliga skyddsåtgärder för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas och sina kvalificerade skulder utöver de belopp som krävs enligt denna förordning samt direktiven 2013/36/EU och 2014/59/EU får resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten bevilja det institutet ett allmänt förhandstillstånd för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som anges i leden a och b i denna punkt. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av resolutionsmyndigheten. Resolutionsmyndigheterna ska informera de behöriga myndigheterna om alla förhandstillstånd som beviljas.

Resolutionsmyndigheten ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det förhandstillståndet.

Förordning (EU) 2019/876

2.När resolutionsmyndigheterna bedömer hållbarheten hos de ersättningsinstrument för institutets inkomstkapacitet som avses i punkt 1 a ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument eller ersättande kvalificerade skulder skulle vara dyrare för institutet än de som de skulle ersätta.

Förordning (EU) 2019/876

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

  1. samarbetsprocessen mellan den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten,
  2. förfarandet, inbegripet tidsbegränsningar och informationskrav, för beviljande av tillstånd i enlighet med punkt 1 första stycket,
  3. förfarandet, inbegripet tidsbegränsningar och informationskrav, för beviljande av allmänt förhandstillstånd i enlighet med punkt 1 andra stycket,
  4. innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet.

Vid tillämpning av första stycket d i denna punkt ska förslagen till tekniska standarder för tillsyn vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 78.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 december 2019.

Kommissionen ska ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 79 Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbas och kvalificerade skulder

1.Om ett institut innehar kapitalinstrument eller skulder som räknas som kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn eller som kvalificerade skuldinstrument i ett institut och om den behöriga myndigheten anser att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och återställa den enhetens eller institutets bärkraft, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrument.

Förordning (EU) 2019/876

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1 och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra bedömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 79a Bedömning av uppfyllandet av villkoren för kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument

Instituten ska ta hänsyn till instrumentens väsentliga egenskaper och inte enbart deras juridiska form vid bedömningen av uppfyllandet av de krav som fastställs i del II. Bedömningen av ett instruments väsentliga egenskaper ska beakta alla arrangemang rörande instrumenten, även om de inte uttryckligen anges i villkoren för själva instrumenten, för att fastställa att de kombinerade ekonomiska effekterna av sådana arrangemang uppfyller syftet med de relevanta bestämmelserna.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 80 Fortlöpande granskning av kapitalbasens och de kvalificerade skuldinstrumentens kvalitet

1.EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som har emitterats av instituten i unionen, och ska omedelbart meddela kommissionen om det finns starka belägg för att dessa instrument inte uppfyller de respektive kvalificeringskriterier som fastställs i denna förordning.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstrument eller nya typer av skulder som EBA anser vara relevant för att EBA ska kunna övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder som har emitterats av instituten i unionen.

Förordning (EU) 2019/876

2.Ett meddelande ska omfatta följande:

  1. En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och omfattning.
  2. Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är nödvändiga från kommissionens sida.
  3. Viktigare förändringar av EBAs metoder för stresstestning av institutens solvens.

3.EBA ska ge teknisk rådgivning till kommissionen om alla större förändringar av definitionen av kapitalbas och kvalificerade skulder som EBA anser krävs på grund av något av följande:

  1. Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadspraxis.
  2. Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokföringsstandarder.
  3. Viktigare förändringar av EBAs metoder för stresstestning av institutens solvens.

Förordning (EU) 2019/876

4.EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen senast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orealiserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekommendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsynsstandarder för banker.

Avdelning IIMinoritetsintressen och primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument utgivna av dotterföretag

Artikel 81 Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat kärnprimärkapital

1.Minoritetsintressen ska bestå av summan av ett dotterföretags kärnprimärkapitalposter om följande villkor är uppfyllda:

  1. Dotterföretaget är endera av följande:
    1. Ett institut.
    2. Ett företag som enligt tillämplig nationell rätt omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.
    3. Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av lika stränga tillsynskrav som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.
  2. Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.
  3. De kärnprimärkapitalposter som avses i den inledande meningen i denna punkt ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Förordning (EU) 2019/876

2.Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets moderföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoliderat kärnprimärkapital.

Artikel 82 Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkursfonder, för ett dotterföretag för vilket följande villkor är uppfyllda:

  1. Dotterföretaget är endera av följande:
    1. Ett institut.
    2. Ett företag som enligt tillämplig nationell rätt omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.
    3. Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av lika stränga tillsynskrav som de som tillämpas på kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa tillsynskrav minst motsvarar tillsynskraven i denna förordning.
  2. Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.
  3. Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 83 Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialföretag

1.Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapitalinstrument som givits ut av ett specialföretag samt relaterade överkursfonder ska till och med den 31 december 2021 räknas som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

  1. Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.
  2. Instrumenten och relaterade överkursfonder räknas endast som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda.
  3. Instrumenten och relaterade överkursfonder räknas endast som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i artikel 63 är uppfyllda.
  4. Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i kapitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är tillämpligt.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndigheten göra undantag från villkoret i led d i första stycket.

Förordning (EU) 2019/876

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obetydliga i punkt 1 andra stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 84 Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet

1.Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

  1. Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av följande:
    1. Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.
    2. Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.
  2. Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en procentandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det företaget plus relaterade överkursfonder, balanserade vinstmedel och andra reserver.

2.Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

3.Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsynskrav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritetsintresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5.De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar.
  2. Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.
  3. Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.
  4. Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet härrör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på undergruppsnivå.

Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 28 juni 2013 blir ett blandat finansiellt moderholdingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansiella moderholdingföretaget det undantag som avses i första stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det stycket.

6.Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i artikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver regleringskraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet, ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritetsintressen som uppstår inom ramen för ett system för motgarantier.

Artikel 85 Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det konsoliderade primärkapitalet

1.Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kvalificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapitalbasen, genom att från detta företags kvalificerade primärkapital dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

  1. Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:
    1. Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.
    2. Det belopp för konsoliderat primärkapital som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.
  2. Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en procentandel av samtliga primärkapitalinstrument i det företaget plus relaterade överkursfonder, balanserade vinstmedel och andra reserver.

2.Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

3.Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsynskrav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kärnprimärkapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 86 Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalificerande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Artikel 87 Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad kapitalbas

1.Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kvalificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalbasen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

  1. Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:
    1. Det belopp för kapitalbas i dotterföretaget som behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.
    2. Det belopp för kapitalbas som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.
  2. Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentandel av samtliga kapitalbasinstrument i dotterföretaget som ingår i kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital och supplementärkapitalposter samt relaterade överkursfonder, balanserade vinstmedel och andra reserver.

2.Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte ingå i den konsoliderade kapitalbasen.

3.Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsynskrav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kapitalbasinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 88 Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det konsoliderade supplementärkapitalet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalificerande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärkapitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalificerande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoliderade primärkapitalet.

Avdelning IIIKvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn

Artikel 89 Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn

1.Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3:

  1. En enhet i den finansiella sektorn.
  2. Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten bedömer
    1. vara en verksamhet som har direkt samband med bankverksamhet,
    2. tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller
    3. vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfonder, databehandling eller annan jämförbar verksamhet.

2.Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har i andra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3.

3.De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1 och 2:

  1. Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska instituten tillämpa en riskvikt på 1.250 % på det större av följande:
    1. Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt 1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.
    2. Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara kapital.
  2. De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och 2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart kapital som fastställts i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a eller b.

4.För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer där följande begrepp specificeras:

  1. Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.
  2. Verksamheter knutna till bankverksamhet.
  3. Liknande verksamheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 90 Alternativ till 1.250 % riskvikt

Som alternativ till att tillämpa 1.250 % riskvikt på de summor som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får instituten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 91 Undantag

1.Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats enligt artikel 79.
  2. Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas i fem eller färre arbetsdagar.
  3. Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning.

2.Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggningstillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89.

DEL TREKapitalkrav

Avdelning IAllmänna krav, värdering och rapportering

Kapitel 1 Krav på kapitalbasens storlek

Avsnitt 1 Kapitalbaskrav för Institut

Artikel 92 Kapitalbaskrav

1.Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska instituten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav:

  1. En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.
  2. En primärkapitalrelation på 6 %.
  3. En total kapitalrelation på 8 %.

2.Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande sätt:

  1. Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.
  2. Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.
  3. den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

3.Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som summan av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestämmelserna i punkt 4:

  1. Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspädningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379, när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget beloppen för riskviktad exponering från institutets handelslager.
  2. Kapitalbaskraven, fastställda i enlighet med avdelning IV i denna del eller del fyra, beroende på vad som är tillämpligt, för ett instituts handelslager, för
    1. positionsrisker,
    2. stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artiklarna 384–390, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden.
  3. Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning IV eller V med undantag av artikel 379, beroende på vad som är tillämpligt, för
    1. valutarisker,
    2. avvecklingsrisker,
    3. råvarurisker.
  4. Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-derivat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker.
  5. Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för operativa risker.
  6. De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av transaktioner och avtal:
    1. kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.
    2. Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktioner baserade på värdepapper eller råvaror.
    3. Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.
    4. Transaktioner med långfristig avveckling.

4.Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som avses i punkt 3:

  1. Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inkludera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärsverksamhet.
  2. Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e med 12,5.

Artikel 92a Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut

1.Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 eller av undantagen i punkt 2 i denna artikel ska institut som identifierats som resolutionsenheter och som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant alltid leva upp till följande krav på kapitalbas och kvalificerade skulder:

  1. En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4.
  2. En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som en procentandel av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4.

Förordning (EU) 2019/876

2.Kraven i punkt 1 ska inte tillämpas i följande fall:

  1. Inom tre år från dagen då institutet eller den grupp där institutet ingår identifierades som ett globalt systemviktigt institut.
  2. Inom två år från dagen då resolutionsmyndigheten började tillämpa skuldnedskrivningsverktyget i enlighet med direktiv 2014/59/EU.
  3. Inom två år från dagen då resolutionsenheten verkställt en sådan alternativ åtgärd från privata sektorn som avses i artikel 32.1 b i direktiv 2014/59/EU genom vilket kapitalinstrument och andra skulder har skrivits ned eller konverterats till kärnprimärkapitalposter i syfte att rekapitalisera resolutionsenheten utan tillämpning av resolutionsverktyg.

Förordning (EU) 2019/876

3.Om det totalbelopp som resulterar från tillämpningen av det krav som fastställs i punkt 1 a i denna artikel på varje resolutionsenhet från samma globala systemviktiga institut överstiger kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, som beräknas i enlighet med artikel 12a i denna förordning, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet inom EU efter samråd med andra relevanta resolutionsmyndigheter agera i enlighet med artikel 45d.4 eller 45h.1 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 92b Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för icke EU-baserade globala systemviktiga institut

1.Institut som är betydande dotterföretag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut och som inte är resolutionsenheter ska alltid uppfylla krav på kapitalbas och kvalificerade skulder motsvarande 90 % av kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i artikel 92a.

Förordning (EU) 2019/876

2.För att efterleva punkt 1 ska primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument endast beaktas om dessa instrument ägs av det yttersta moderföretaget till det globala systemviktiga institutet hemmahörande utanför EU och har emitterats direkt eller indirekt genom andra enheter inom samma koncern, förutsatt att alla sådana enheter är etablerade i samma tredjeland som det yttersta moderföretaget eller i en medlemsstat.

Förordning (EU) 2019/876

3.Ett kvalificerat skuldinstrument ska endast beaktas för att efterleva punkt 1 om det uppfyller samtliga följande villkor:

  1. I händelse av normala insolvensförfaranden enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har den fordran som härrör från skuld lägre prioritet än fordringar som härrör från skulder som inte uppfyller villkoren i punkt 2 i den här artikeln och som inte räknas som kapitalbasinstrument.
  2. Det omfattas av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 59–62 i direktiv 2014/59/EU.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 93 Krav på startkapital för en pågående verksamhet

1.Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det startkapital som krävdes då institutet auktoriserades.

2.Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari 1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3.Auktoriserade värdepappersföretag och företag som omfattades av artikel 6 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut vilka grundades före den 31 december 1995 och vilkas totala kapitalbas inte uppnår det startkapital som krävs får fortsätta med sin verksamhet. Sådana företags eller värdepappersföretags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter dagen för anmälan enligt direktiv 93/6/EEG. Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad för närmast föregående period.

4.Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i punkt 2 eller 3 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska institutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för startkapital.

5.Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som avses i punkt 2 eller 3, ska institutets totala kapitalbas efter fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusionerade instituten vid tiden för fusionen, så länge kravet på startkapital inte har uppnåtts.

6.Om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att säkra ett instituts solvens så att kraven under punkt 1 uppfylls ska bestämmelserna i punkterna 2–5 inte gälla.

Artikel 94 Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1.Instituten får ersätta kapitalkravet i artikel 92.3 b med ett kapitalkrav som beräknas i enlighet med led a i den punkten när det gäller verksamhet i handelslagret, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen uppfyller båda följande villkor:

  1. Verksamheten understiger i normala fall 5 % av de totala tillgångarna och 15 miljoner EUR.
  2. Verksamheten överskrider aldrig 6 % av de totala tillgångarna och 20 miljoner EUR.

2.När verksamhetens storlek inom och utom balansräkningen beräknas ska institut tillämpa följande:

  1. Skuldinstrument värderas till marknadspris eller nominellt värde, aktier till marknadspris och derivatinstrument till nominellt värde eller marknadsvärde för underliggande instrument.
  2. Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

3.Om ett institut inte uppfyller villkoren i punkt 1 b ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten. Om den behöriga myndigheten efter bedömning fastställer och meddelar institutet att kravet i punkt 1 a inte har uppfyllts, ska institutet inte längre använda punkt 1 från och med nästföljande rapporteringsdatum.

Avsnitt 2 Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

Artikel 95 Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

1.Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepapperstjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3 och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2.

2.De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

  1. Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4.
  2. 12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97. De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och 92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som avses i första stycket.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG och 2006/48/EG.

3.De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II underavsnitt 2 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 96 Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU

1.Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med artikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den här artikeln:

  1. Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få tillträde till system för clearing och avveckling eller en erkänd börs när de uppträder som agent eller utför en kundorder.
  2. Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor, nämligen sådana
    1. som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,
    2. som enbart handlar för egen räkning,
    3. som inte har några externa kunder,
    4. för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut.

2.För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av

  1. artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,
  2. det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.

3.Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 97 Kapitalbas baserad på fasta omkostnader

1.I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappersföretag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året.

2.Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten bedömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera kravet i punkt 1.

3.Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetsplanen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksamhetsplanen justeras.

4.EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera

  1. beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året,
  2. villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna från det föregående året,
  3. beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 98 Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå

1.Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

  1. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet med artikel 95.2.
  2. Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt.

2.Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett värdepappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

  1. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet med artikel 96.2.
  2. Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i överensstämmelse med del ett kapitel 2.

Kapitel 2 Beräknings- och rapporteringskrav

Artikel 99 Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1.Instituten ska minst en gång per halvår lämna in rapporter till de behöriga myndigheterna om de uppgifter som krävs i artikel 92.

2.De institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG) nr 1606/2002 och andra kreditinstitut än de som avses i artikel 4 i den förordningen som utarbetar sin sammanställda redovisning i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i den förordningen ska också rapportera finansiell information.

3.De behöriga myndigheterna får kräva att de kreditinstitut som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 för att rapportera kapitalbasen på gruppnivå enligt artikel 24.2 i den här förordningen också ska rapportera den finansiella information som avses i punkt 2 i den här artikeln.

4.Den finansiella information som avses i punkterna 2 och 3 ska rapporteras i den mån det behövs för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera enhetliga format, intervall och datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar som ska tillämpas inom unionen för den rapportering som avses i punkterna 1-4.

Rapporteringskraven ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av institutens verksamhet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6.Om en behörig myndighet anser att den finansiella information som avses i punkt 2 krävs för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för institutens verksamhet och av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin för andra institut än de som avses i punkterna 2 och 3, och som omfattas av redovisningsregler som bygger på direktiv 86/635/EEG, ska de behöriga myndigheterna samråda med EBA om en utvidgning av kraven på rapportering av finansiell information på gruppnivå till dessa institut, under förutsättning att de inte redan lämnar en sådan rapportering.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera de format som instituten ska använda, och genom vilka de behöriga myndigheterna får utvidga kraven på rapportering i enlighet med första stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.Om den behöriga myndigheten anser att information som inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som avses i punkt 5 är nödvändig för de syften som anges i punkt 4, ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare information som den anser behöva ingå i den tekniska standarden för genomförande i punkt 5.

Artikel 100 Ytterligare rapporteringskrav

Instituten ska till de behöriga myndigheterna rapportera nivån, åtminstone på aggregerad nivå, på repor, värdepapperslån och alla former av inteckning av tillgångar.

EBA ska ta med denna information i de tekniska standarder för genomförande om rapportering som avses i artikel 99.5.

Artikel 101 Specifika rapporteringsskyldigheter

1.Instituten ska varje halvår rapportera följande uppgifter till de behöriga myndigheterna för varje nationell fastighetsmarknad mot vilken de är exponerade:

  1. Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter, upp till det lägre av det intecknade beloppet och 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med artikel 124.2.
  2. Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.
  3. Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.
  4. Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till det lägre av det intecknade beloppet och 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med artikel 124.2.
  5. Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.
  6. Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.

2.De uppgifter som avses i punkt 1 ska rapporteras till den behöriga myndigheten i det relevanta institutets hemmedlemsstat. Om ett institut har en filial i en annan medlemsstat, ska de uppgifter som rör denna filial även rapporteras till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. Uppgifterna ska rapporteras separat för varje fastighetsmarknad inom unionen mot vilken det relevanta institutet är exponerat.

3.De behöriga myndigheterna ska årligen på aggregerad nivå offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 1 a–f, tillsammans med historiska uppgifter om sådana finns. En behörig myndighet ska på begäran från en annan behörig myndighet i en annan medlemsstat eller på begäran från EBA till denna behöriga myndighet eller till EBA översända mer detaljerade uppgifter om bostadsmarknaden eller den kommersiella fastighetsmarknaden i den medlemsstaten.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att specificera följande:

  1. enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rapportering samt it-lösningar enligt punkt 1,
  2. enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rapportering samt it-lösningar för de aggregerade uppgifter som avses i punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Kapitel 3 Handelslager

Artikel 102 Krav som gäller handelslagret

1.Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränkningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras.

2.Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 103.

3.Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artiklarna 104 och 105.

4.Instituten får inkludera interna säkringar i beräkningen av kapitalkraven för positionsrisker under förutsättning de innehas i syfte att bedriva handel och att kraven i artiklarna 103–106 är uppfyllda.

Artikel 103 Förvaltning av handelslagret

När institutet förvaltar sina positioner eller grupper av positioner i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

  1. Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen/instrumentet eller portföljerna, som godkänts av personer i ledande befattning och som anger förväntad innehavsperiod.
  2. Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den aktiva förvaltningen av de positioner som ingåtts genom ett handlarbord. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta följande:
    1. Vilka positioner som får ingås genom vilket handlarbord.
    2. Fastställande av positionslimiter och övervakning av deras lämplighet.
    3. Handlare är fria att ingå och förvalta positioner inom överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.
    4. Positionsrapportering till personer i ledande befattning ingår som en integrerad del i institutets riskhanteringsprocess.
    5. Positioner övervakas aktivt med avseende på marknadsinformationskällor och en bedömning görs av möjligheten att sälja eller säkra positionen eller dess komponentrisker, inklusive en kvalitets- och tillgänglighetsbedömning av marknadsdata som utnyttjas i värderingsprocessen, marknadsomsättningen och storleken på de positioner som det handlas med på marknaden.
    6. Aktiva åtgärder och kontroller på bedrägeribekämpningsområdet.
  3. Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för övervakning av positionerna gentemot institutets handelsstrategi, däribland övervakning av omsättning och positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits.

Artikel 104 Införande i handelslagret

1.Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102 och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med beaktande av institutets förmåga och praxis när det gäller riskhantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet genomföra internrevision i detta avseende.

2.Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och processer ska minst innefatta

  1. vilka verksamheter som av institutet anses vara handel och utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,
  2. i vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dagligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,
  3. för positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan
    1. identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,
    2. säkra positionens alla väsentliga risker med instrument för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och
    3. erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagandena och nyckelparametrarna som använts i modellen,
  4. i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt,
  5. i vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra driftskrav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en avveckling eller säkring av positionen på kort sikt,
  6. i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksamhet,
  7. i vilken omfattning institutet kan överföra risker eller positioner genom att registrera dem utanför eller i handelslagret och kriterierna för sådana överföringar.

Artikel 104b Krav för handlarbord

1.Vid tillämpningen av rapporteringskraven i artikel 430b.3 ska instituten inrätta handlarbord och låta alla sina positioner i handelslagret ingå i dessa handlarbord. Positionerna i handelslagret ska endast tilldelas samma handlarbord om de är i överensstämmelse med den avtalade affärsstrategin för handlarbordet och om de löpande förvaltas och övervakas i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

Förordning (EU) 2019/876

2.Institutens handlarbord ska alltid uppfylla samtliga följande krav:

  1. Varje handlarbord ska ha en tydlig och utmärkande affärsstrategi och en riskhanteringsstruktur som är lämplig i förhållande till affärsstrategin.
  2. Varje handlarbord ska ha en tydlig organisationsstruktur; positioner i ett visst handlarbord ska förvaltas av särskilt utsedda handlare inom institutet. Varje handlare ska ha särskilda funktioner vid handlarbordet. Varje handlare ska endast tilldelas ett handlarbord.
  3. Varje handlarbord ska fastställa positionslimiter enligt sin affärsstrategi.
  4. Rapporter om verksamhet, lönsamhet, riskhantering och regleringskrav på handlarbordsnivå ska läggas fram minst en gång i veckan och regelbundet meddelas till ledningsorganet.
  5. Varje handlarbord ska ha en tydlig årlig verksamhetsplan som inbegriper en väldefinierad ersättningspolicy som grundar sig på sunda kriterier för resultatmätning.
  6. Rapporter om positioner som förfaller, om överträdelser av handelslimiter intradag, om överträdelser av handelslimiter från dag till dag och om åtgärder som institutet vidtagit för att komma tillrätta med överträdelserna samt bedömningar av marknadslikviditet, ska varje månad utarbetas för varje handlarbord och göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna.

Förordning (EU) 2019/876

3.Genom undantag från punkt 2 b får ett institut tilldela en handlare mer än ett handlarbord, förutsatt att institutet till den behöriga myndighetens belåtenhet visar att tilldelningen bottnar i företagsmässig eller resursmässig hänsyn och att tilldelningen bevarar de övriga kvalitativa krav som anges i denna artikel och som gäller för handlare och handlarbord.

Förordning (EU) 2019/876

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna hur de efterlever punkt 2. De behöriga myndigheterna får kräva att ett institut ändrar sina handlarbords struktur eller organisation så att de efterlever denna artikel.

Förordning (EU) 2019/876

Artikel 105 Krav på försiktig värdering

1.Alla positioner i handelslagret ska omfattas av de standarder för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet se till att en försiktig värdering av positionerna i handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till positionernas dynamiska karaktär, kraven på god tillsyn och kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i handelslagret.

2.Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst omfatta följande delar:

  1. Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen, inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-observerbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissättning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjusteringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda tillfällen.
  2. Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av affärsavdelningen, och ska sluta hos ledningsorganet.

3.Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret minst en gång dagligen.

4.Instituten ska alltid när så är möjligt marknadsvärdera sina positioner, även när man tillämpar kapitalkravsreglerna på handelslagret.

5.Vid marknadsvärdering ska institutet använda den mer försiktiga sidan av köp- och sälj-kurserna såvida institutet inte kan slutavräkna till mittkurs. Om instituten tillämpar detta undantag ska de var sjätte månad informera sina behöriga myndigheter om de berörda positionerna och lägga fram bevis för att de kan slutavräkna till mittkurs.

6.När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten genomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positionerna i handelslagret.

7.Instituten ska uppfylla följande krav vid modellvärdering:

  1. Den högsta ledningen ska känna till för vilka delar av handelslagret eller andra positioner som redovisas till verkligt värde en modellvärdering görs, och förstå betydelsen av den påtagliga osäkerhet som detta leder till för verksamhetens risk/resultatrapportering.
  2. Marknadsinformation ska i möjligaste mån inhämtas från samma källa som marknadspriserna, och frekventa bedömningar ska göras av marknadsvärdets lämplighet för den särskilda position som värderas och av modellens parametrar.
  3. I möjligaste mån ska sådana värderingsmetoder användas som är allmänt vedertagna på marknaden för olika finansiella instrument eller råvaror.
  4. Om modellen utvecklas av institutet ska den baseras på lämpliga antaganden som har bedömts och kritiskt granskats av parter som har lämpliga kvalifikationer och som står oberoende från utvecklingsprocessen.
  5. Det ska finnas formella processer för ändringskontroller. En säkerhetskopia av modellen ska bevaras och med jämna mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.
  6. De riskhanteringsansvariga ska vara medvetna om modellernas svagheter och om hur dessa bäst återspeglas i värderingsresultaten.
  7. Institutens modeller ska regelbundet granskas i syfte att kontrollera resultatets pålitlighet, vilket ska innefatta en bedömning av om gjorda antaganden fortfarande är lämpliga, analys av resultaträkningseffekter kontra riskfaktorer och jämförelse mellan faktiska slutavräkningsvärden och modellresultat.

I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handlarbordet och den ska prövas genom oberoende tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och dataprogrammeringen.

8.Instituten ska genomföra oberoende priskontroller utöver den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Verifiering av marknadspriser och indata för modellen ska göras av en person eller enhet som är fristående från personer eller enheter som drar fördel av handelslagret, minst en gång per månad eller oftare, beroende på marknadens eller handelsverksamhetens art. Om inga oberoende prissättningskällor finns eller om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med försiktighetsåtgärder som t.ex. prisjusteringar.

9.Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att bedöma behovet av prisjusteringar.

10.Instituten ska göra en formell bedömning av följande prisjusteringar: ej intjänade räntemarginaler, slutavräkningskostnader för öppna positioner, operativa risker, marknadsprisosäkerhet, kostnader vid förtida avslut, investerings- och finansieringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där detta är relevant – modellrisk.

11.Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att beräkna justeringar av den löpande värderingen av mindre likvida positioner, vilka särskilt kan uppkomma på grund av marknadsstörningar eller institutsbetingade förhållanden som t.ex. koncentrerade positioner och/eller positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Instituten ska, när så är nödvändigt, göra sådana justeringar utöver eventuella ändringar av positionens värde som gjorts för den finansiella rapporteringen och utforma dessa så att de avspeglar positionens bristande likviditet. Vid dessa processer ska instituten beakta flera olika faktorer för att avgöra om en prisjustering är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer innefattar

  1. hur lång tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna inom positionen,
  2. köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnittliga spread,
  3. tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas antal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och genomsnitt, inklusive handelsvolymer då marknaderna är utsatta för stress,
  4. marknadskoncentrationer,
  5. hur lång tid man har innehaft positionen,
  6. i vilken omfattning modellvärdering använts vid värderingen,
  7. effekten av andra modellrisker.

12.Om instituten använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar, ska de överväga om en prisjustering ska göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att göra justeringar för mindre likvida positioner och regelbundet undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga. Instituten ska också uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar som avser ovissheten hos de parametrar som används för modellerna.

13.När det gäller komplexa produkter, inbegripet värdepapperiseringsexponeringar och kreditderivat på n:te förfall ska instituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att avspegla dels den modellrisk som är förenad med användning av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och dels den modellrisk som är förenad med användning av icke-observerbara (och eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar i värderingsmodellen.

14.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de villkor enligt vilka kraven i artikel 105 ska tillämpas enligt punkt 1 i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 106 Interna säkringar

1.En intern säkring ska särskilt uppfylla följande krav:

  1. Den ska inte i första hand vara avsedd att undgå eller minska kapitalbaskraven.
  2. Den ska dokumenteras korrekt och underkastas särskilda interna processer för godkännande och revision.
  3. Den ska behandlas enligt marknadsmässiga villkor.
  4. Den marknadsrisk som uppkommer genom den interna säkringen ska hanteras dynamiskt i handelslagret inom de tillåtna limiterna.
  5. Den ska noga övervakas i enlighet med ändamålsenliga processer.

2.Kraven i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämpningen av kraven som gäller säkrade positioner utanför handelslagret.

3.Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 gäller att om ett institut säkrar en kreditriskexponering utanför handelslagret eller en motpartsriskexponering med ett kreditderivat som bokförts i dess handelslager, genom intern säkring, ska exponeringen utanför handelslagret eller motpartsriskexponeringen inte anses vara säkrad när det gäller beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen, såvida inte institutet från en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd förvärvar ett motsvarande kreditderivat som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd i handelslagret. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 299.2 h i ska varken den interna eller den externa kreditderivatsäkringen tas upp i handelslagret vid beräkning av kapitalkrav, om ett sådant kreditriskskydd förvärvats av tredje man och godkänns som säkring av en exponering utanför handelslagret när det gäller beräkning av kapitalkravet.

Avdelning IIKapitalkrav för kreditrisker

Kapitel 1 Allmänna principer

Artikel 107 Kreditriskmetoder

1.Instituten ska antingen använda den schablonmetod som föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande i enlighet med artikel 143, den metod baserad på intern riskklassificering (”internmetoden”) som föreskrivs i kapitel 3 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a och f.

2.För handelsexponeringar och för bidrag till obeståndsfonden för en central motpart ska instituten tillämpa den behandling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen enligt artikel 92.3 a och f. För alla andra typer av exponeringar mot en central motpart ska instituten behandla exponeringarna på följande sätt:

  1. För andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central motpart, som exponeringar mot ett institut.
  2. För andra typer av exponeringar mot en icke kvalificerad central motpart som exponeringar mot ett företag.

3.Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot värdepappersföretag i tredjeland och exponeringar mot kreditinstitut i tredjeland och exponeringar mot clearingorganisationer och börser i tredjeland behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

4.Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten till den 1 januari 2015 fortsätta att behandla exponeringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar mot institut, under förutsättning att de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att det berörda tredjelandet är lämpligt för denna metod.

Artikel 108 Användning av kreditriskreduceringsteknik enligt schablonmetoden och internmetoden

1.När det gäller en exponering för vilken ett institut tillämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna estimat av LGD-värden (loss given default) och konverteringsfaktorer enligt artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp vid tillämpning av artikel 92.3 a och f eller, om relevant, förväntade förlustbelopp vid den beräkning som avses i artikel 36.1 d och artikel 62 c.

2.När det gäller en exponering för vilken institutet tillämpar internmetoden genom att använda sina egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 3.

Artikel 109 Behandling av värdepapperiseringspositioner

Institut ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för en position som de innehar i en värdepapperisering i enlighet med kapitel 5.

Förordning (EU) 2017/2401

Artikel 110 Behandling av kreditriskjusteringar

1.Institut som tillämpar schablonmetoden ska behandla allmänna kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 62 c.

2.Institut som tillämpar internmetoden ska behandla allmänna kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 159, artikel 62 d samt artikel 36.1 d.

Vid tillämpning av denna artikel och kapitlen 2 och 3 ska allmänna och specifika kreditriskjusteringar inte omfatta reserveringar för allmänna risker i bankrörelse.

3.Institut som använder internmetoden och tillämpar schablonmetoden för en del av sina exponeringar på gruppnivå eller individuell nivå, i enlighet med artiklarna 148 och 150, ska fastställa hur stor del av den allmänna kreditriskjusteringen som ska ske enligt schablonmetoden för behandling av allmänna kreditriskjusteringar respektive internmetoden för behandling av allmänna kreditriskjusteringar, enligt följande:

  1. När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar internmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i punkt 2.
  2. När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar schablonmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i punkt 1.
  3. Resterande kreditriskjusteringar ska fördelas proportionellt efter den andel riskvägda exponeringsbelopp som ska behandlas enligt schablonmetoden respektive internmetoden.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar beräkningen av specifika och allmänna kreditriskjusteringar i enlighet med tillämpliga redovisningsregler, för följande:

  1. Exponeringsvärde enligt den schablonmetod som avses i artikel 111;
  2. Exponeringsvärde enligt den internmetod som avses i artiklarna 166–168.
  3. Behandling av förväntade förlustbelopp enligt artikel 159.
  4. Exponeringsvärde för beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp för värdepapperiseringspositioner som avses i artiklarna 246 och 266.
  5. Fastställande av fallissemang enligt artikel 178.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Kapitel 2 Schablonmetoden

Avsnitt 1 Allmänna principer

Artikel 111 Exponeringsvärde

1.Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redovisade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 110, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105, avdragna belopp i enlighet med artikel 36.1 m och andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra följande procentandel av dess nominella värde efter reducering av specifika kreditriskjusteringar och belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m:

  1. 100 % om det är en högriskpost.
  2. 50 % om det är en medelriskpost.
  3. 20 % om det är en medel-/lågriskpost.
  4. 0 % om det är en lågriskpost.

De poster utanför balansräkningen som avses i första stycket, andra meningen, ska indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 ska exponeringsvärdet för värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för en repa eller värdepappers- eller råvarulån, samt marginallån, ökas med lämplig volatilitetsjustering för sådana värdepapper eller råvaror i enlighet med artiklarna 223–225.

Förordning (EU) 2019/630

2.Det exponeringsvärde för ett derivatinstrument som ingår i förteckningen i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6, varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöverenskommelser ska beaktas vid tillämpningen av dessa metoder i enlighet med kapitel 6. Exponeringsvärdet för repor, värdepappers- eller råvarulån, långfristiga transaktioner och marginallån kan fastställas antingen i enlighet med kapitel 6 eller kapitel 4.

3.Om en exponering är föremål för förfinansierat kreditriskskydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post ändras i enlighet med kapitel 4.

Artikel 112 Exponeringsklasser

Varje exponering ska hänföras till någon av följande exponeringsklasser:

  1. Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker.
  2. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter.
  3. Exponeringar mot offentliga organ.
  4. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker.
  5. Exponeringar mot internationella organisationer.
  6. Exponeringar mot institut.
  7. Exponeringar mot företag.
  8. Exponeringar mot hushåll.
  9. Exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter.
  10. Fallerande exponeringar.
  11. Exponeringar som är förenade med särskilt hög risk.
  12. Exponeringar i form av säkerställda obligationer.
  13. Poster som avser positioner i värdepapperisering.
  14. Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt kreditbetyg.
  15. Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (fond).
  16. Aktieexponeringar.
  17. Övriga poster.

Artikel 113 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1.För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter tillämpas på alla exponeringar, undantaget de som räknats av från kapitalbasen, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2. Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges i avsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas genom hänvisning till kreditbedömningar gjorda av externa kreditvärderingsinstitut, eller kreditbedömningar gjorda av exportkreditorgan i enlighet med avsnitt 3.

2.Vid riskvägning enligt punkt 1 ska exponeringsvärdet multipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts enligt, avsnitt 2.

3.Om en exponering är föremål för kreditriskskydd får den tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med kapitel 4.

4.Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperiseringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

5.Exponeringar för vilka det inte finns någon beräkning i avsnitt 2 ska åsättas en riskvikt på 100 %.

6.Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna, besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på institutets exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dotterföretag, syskonföretag eller företag som står i ett sådant samband som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG. De behöriga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

  1. Motparten är ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag och omfattas av tillfredsställande tillsynskrav.
  2. Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som institutet.
  3. Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kontroll gäller för motparten som för institutet.
  4. Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.
  5. Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till institutet.

Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

7.Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter förhandstillstånd från de behöriga myndigheterna, besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på motparter med vilka institutet har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat institutionellt skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt säkerställer deras likviditet och solvens för att vid behov undvika konkurs. De behöriga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

  1. De krav som anges i punkt 6 a, d och e är uppfyllda.
  2. Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet från lätt tillgängliga medel kan ge det stöd som krävs enligt dess åtagande.
  3. Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering av risker, som ger en fullständig översikt över risksituationen för samtliga enskilda medlemmar och för det institutionella skyddssystemet som helhet, och motsvarande möjligheter till inflytande. Dessa system ska på lämpligt sätt följa exponeringar som fallerat i enlighet med artikel 178.1.
  4. I det institutionella skyddssystemet genomförs egna riskbedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda medlemmarna.
  5. Det institutionella skyddssystemet ska en gång per år upprätta och offentliggöra en konsoliderad rapport som omfattar en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det institutionella skyddssystemet som helhet, eller en rapport som omfattar en aggregerad balansräkning, en aggregerad vinst- och förlustredovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det institutionella skyddssystemet som helhet.
  6. Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga att minst 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna det institutionella skyddssystemet.
  7. Flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen (nedan kallat dubbel användning) liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssystemet ska elimineras.
  8. Det institutionella skyddssystemet ska grundas på medlemskap av många kreditinstitut med en i huvudsak homogen affärsprofil.
  9. De relevanta behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum godkänna och övervaka att de system som avses i leden c och d är tillräckliga.

Om institutet i enlighet med denna punkt beslutar att inte tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

Avsnitt 2 Riskvikter

Artikel 114 Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker

1.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker ska åsättas en riskvikt på 100 % om inte punkterna 2–7 tillämpas.

2.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt tabell 1 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1
Kreditkvalitetssteg123456
Riskvikt0 %20 %50 %100 %100 %150 %

3.Exponeringar mot ECB ska åsättas riskvikten 0 %.

4.Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker som är uttryckta och finansierade i den nationella regeringens och centralbankens nationella valuta ska åsättas riskvikten 0 %.

5.[utgått]

6.För exponeringar som anges i artikel 495.2 gäller följande:

  1. År 2018 ska den riskvikt som tillämpas på exponeringsvärdena vara 20 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med punkt 2.
  2. År 2019 ska den riskvikt som tillämpas på exponeringsvärdena vara 50 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med punkt 2.
  3. Från och med 2020 ska den riskvikt som tillämpas på exponeringsvärdena vara 100 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med punkt 2.

7.Om de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, åsätter en riskvikt som är lägre än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan får instituten ge sådana exponeringar samma riskvikt.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som anges i denna punkt för exponeringar mot den nationella regeringen eller centralbanken i tredjelandet, om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 115 Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter

1.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska riskviktas som exponeringar mot institut om de inte behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt punkterna 2 eller 4 eller åsätts en riskvikt i enlighet med punkt 5. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte tillämpas.

2.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regering inom vars territorium de är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang.

EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unionen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som exponeringar mot de nationella regeringarna.

3.Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har inrättats som juridiska personer enligt offentlig lagstiftning och som har laglig rätt att uppbära skatt ska behandlas som exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter. I detta fall ska punkt 2 ska inte tillämpas, och vid tillämpning av artikel 150.1 a ska tillåtelse att tillämpa schablonmetoden inte uteslutas.

4.Om behöriga myndigheter i tredjeland, som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på samma sätt som exponeringar mot den egna nationella regeringen, och det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang, får instituten åsätta samma riskvikt för exponeringar mot sådana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

5.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna 2–4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan ska åsättas en riskvikt på 20 %.

Artikel 116 Exponeringar mot offentliga organ

1.Exponeringar mot offentliga organ för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion som det offentliga organet tillhör åsätts enligt tabell 2 nedan:

Tabell 2
Kreditkvalitetssteg för nationell regering123456
Riskvikt20 %50 %100 %100 %100 %150 %

För exponeringar mot offentliga organ som är etablerade i stater utan kreditvärdering för den nationella regeringen ska riskvikten vara 100 %.

2.Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska behandlas i enlighet med artikel 120. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte tillämpas på dessa organ.

3.Exponeringar mot offentliga organ med en ursprunglig löptid på högst tre månader ska åsättas riskvikten 20 %.

4.Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna, om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda jurisdiktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrelseorganet eller myndigheten.

5.Om de behöriga myndigheterna inom ett tredjelands jurisdiktion, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar exponeringar mot offentliga organ i enlighet med punkt 1 eller 2, får instituten ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt. I annat fall ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 117 Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker

1.Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte ingår i punkt 2 ska behandlas som exponeringar mot institut. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2, 120.2 och 121.3 ska inte tillämpas.

Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklingsbanken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

2.Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker ska åsättas riskvikten 0 %.

  1. Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (Världsbanken).
  2. Internationella finansieringsbolaget (IFC).
  3. Interamerikanska utvecklingsbanken.
  4. Asiatiska utvecklingsbanken.
  5. Afrikanska utvecklingsbanken.
  6. Europarådets utvecklingsbank.
  7. Nordiska investeringsbanken.
  8. Karibiska utvecklingsbanken.
  9. Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.
  10. Europeiska investeringsbanken.
  11. Europeiska investeringsfonden.
  12. Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.
  13. Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering.
  14. Muslimska utvecklingsbanken.
  15. Internationella utvecklingsfonden.
  16. Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar.

Kommissionen ges befogenhet att ändra denna förordning genom att anta delegerade akter i enlighet med artikel 462, för att, i enlighet med internationella standarder, ändra den förteckning över multilaterala utvecklingsbanker som avses i första stycket.

Förordning (EU) 2019/876

3.Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden som tecknats men inte betalts ska åsättas riskvikten 20 %.

Artikel 118 Exponeringar mot internationella organisationer

Exponeringar mot följande internationella organisationer ska åsättas riskvikten 0 %:

  1. Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen.
  2. Internationella valutafonden.
  3. Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).
  4. Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.
  5. Europeiska stabilitetsmekanismen.
  6. Ett internationellt finansiellt institut som etablerats av två eller fler medlemsstater, med syfte att få fram finansiering och tillhandahålla finansiellt stöd till medlemmar som drabbas eller hotas av allvarliga finansiella problem.

Artikel 119 Exponeringar mot institut

1.Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med artikel 120. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med artikel 121.

2.Exponeringar mot institut med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens nationella valuta ska åsättas en riskvikt som är ett steg mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som enligt artikel 114.4–114.7 ges till exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör.

3.Inga exponeringar med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens nationella valuta ska ges en lägre riskvikt än 20 %.

4.Exponering mot ett institut i form av minimireserver som institutet måste inneha enligt ECB eller en medlemsstats centralbank, får åsättas samma riskvikt som exponeringar mot vederbörande medlemsstats centralbank förutsatt att

  1. reserverna innehas i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) eller i enlighet med nationella krav som i alla viktigare hänseenden är likvärdiga med den förordningen,
  2. vid konkurs eller insolvens för det institut där reserverna förvaras, reserverna till fullo återbetalas i tid till institutet och inte disponeras för att reglera andra av institutets åtaganden.

5.Exponeringar mot finansiella institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut ska behandlas som exponeringar mot institut.

Artikel 120 Exponeringar mot kreditvärderade institut

1.Exponeringar mot institut med en återstående löptid på mer än tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 3 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 3
Kreditkvalitetssteg123456
Riskvikt20 %50 %50 %100 %100 %150 %

2.Exponeringar mot ett institut med en återstående löptid på upp till tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 4 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 4
Kreditkvalitetssteg123456
Riskvikt20 %20 %20 %50 %50 %150 %

3.Sambandet mellan behandlingen av kortfristiga kreditvärderingar enligt artikel 131 och den allmänna förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 ska vara som följer:

  1. Om det inte finns någon kortfristig värdering av exponeringen ska den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 tillämpas på alla exponeringar mot institut med upp till tre månaders återstående löptid.
  2. Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk riskvikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 2, ska den kortfristiga värderingen endast användas för den specifika exponeringen. Övriga kortfristiga exponeringar ska följa den allmänna förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2.
  3. Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen leder till en mindre förmånlig riskvikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2, ska inte den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga fordringar som inte är kreditvärderade ska åsättas samma riskvikt som den som tillämpas genom den specifika kortfristiga värderingen.

Artikel 121 Exponeringar mot institut utan kreditvärdering

1.Exponeringar mot institut för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med de kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör åsätts i enlighet med tabell 5:

Tabell 5
Kreditkvalitetssteg för nationell regering123456
Riskvikt20 %50 %100 %100 %100 %150 %

2.För exponeringar mot institut utan kreditvärdering som är etablerade i stater där den nationella regeringen inte är kreditvärderad ska riskvikten vara 100 %.

3.För exponeringar mot institut utan kreditvärdering med en ursprunglig effektiv löptid på högst tre månader ska riskvikten vara 20 %.

4.Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 om handelsfinansieringsexponeringar – som avses i artikel 162.3 andra stycket led b – mot institut utan kreditvärdering, ska riskvikten vara 50 % och när den återstående löptiden för dessa handelsfinansieringsexponeringar mot institut utan kreditvärdering är tre månader eller mindre ska riskvikten vara 20 %.

Artikel 122 Exponeringar mot företag

1.Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 6 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 6
Kreditkvalitetssteg123456
Riskvikt20 %50 %100 %100 %150 %150 %

2.Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns tillgänglig ska åsättas riskvikten 100 % eller riskvikten för exponeringar mot den egna nationella regeringen i den jurisdiktion företaget tillhör, varvid det högsta värdet ska ges.

Artikel 123 Hushållsexponeringar

Exponeringar som uppfyller följande kriterier ska åsättas riskvikten 75 %.

  1. Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska personer eller ett litet eller medelstort företag.
  2. Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.
  3. Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och syskonföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som har hänförts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, får inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR. Institutet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

Värdepapper får inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Exponeringar som inte uppfyller de kriterier som avses i första stycket a-c ska inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Artikel 124 Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

1.En exponering eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas riskvikten 100 % om villkoren i artikel 125 eller 126 inte är uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som överskrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säkerhet.

Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad av fast egendom ska inte vara högre än det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fastigheten.

2.På grundval av de uppgifter som samlas in enligt artikel 101 och eventuella andra relevanta indikatorer, ska de behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt artikel 125 och riskvikten på 50 % för exponeringar säkrade genom kommersiella fastigheter enligt artikel 126 inom deras territorium är korrekt baserade på

  1. erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,
  2. den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

De behöriga myndigheterna kan i lämpliga fall åsätta en högre riskvikt eller striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna 125.2 och 126.2, grundat på bedömningar av den finansiella stabiliteten.

För exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en procentsats från 35 % till och med 150 %.

För exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastigheter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en procentsats från 50 % till och med 150 %.

Inom dessa intervall ska den högre riskvikten åsättas på grundval av erfarenheter av förluster och med hänsyn till förväntad marknadsutveckling och överväganden om finansiell stabilitet. När det av bedömningen framgår att riskvikterna enligt artiklarna 125.2 och 126.2 inte återspeglar de faktiska riskerna i förhållande till ett eller flera fastighetssegment för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av territoriet ska de behöriga myndigheterna för dessa fastighetssegment av exponeringar åsätta en högre riskvikt som motsvarar de faktiska riskerna.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om justeringar av de tillämpade riskvikterna och kriterierna, som kommer att beräknas i enlighet med kriterierna i denna punkt i överensstämmelse med vad som specificeras i de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 4 i denna artikel. EBA ska offentliggöra de riskvikter och kriterier som de behöriga myndigheterna fastställer för de exponeringar som avses i artiklarna 125, 126 och 199.1 a.

3.När de behöriga myndigheterna åsätter en högre riskvikt eller striktare kriterier, ska instituten få en övergångsperiod på 6 månader för att tillämpa de nya riskvikterna.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

  1. de strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet som avses i punkt 1,
  2. de villkor som avses i punkt 2 och som de behöriga myndigheterna ska ta hänsyn till när de åsätter högre riskvikter, i synnerhet begreppet ”bedömningar av den finansiella stabiliteten”.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5.Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och kriterier som har fastställts av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat avseende exponeringar som säkrats genom panträtt i kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter som är belägna i den medlemsstaten.

Artikel 125 Exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i bostadsfastighet

1.Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i enlighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande sätt:

  1. Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut och fullständigt säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvikten 35 %.
  2. Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas riskvikten 35 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut och fullständigt säkrad genom ägande av fastigheten.

2.Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut och fullständigt säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

  1. Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.
  2. Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att återbetala skulden från andra källor och återbetalningen av krediten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betalningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska instituten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin utlåningspolicy och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig inkomst vid beviljande av lån.
  3. Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.
  4. Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som åsatts riskvikten 35 % överstiger inte 80 % av fastighetens marknadsvärde, eller 80 % av pantlånevärdet för fastigheten i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter.

3.Instituten får göra undantag från punkt 2 b för exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bostadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

  1. Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.
  2. De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

4.Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda ett påföljande år.

Artikel 126 Exponeringar som fullt ut och fullständigt är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter

1.Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i enlighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter behandlas som följer:

  1. Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut och fullständigt säkrad genom panträtter i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter får åsättas riskvikten 50 %.
  2. Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing av kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa får ges riskvikten 50 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut och fullständigt säkrad genom ägande av fastigheten.

2.Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut och fullständigt säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

  1. Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.
  2. Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att återbetala skulden från andra källor och återbetalningen av krediten beror därför inte i väsentlig grad av betalningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet.
  3. Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.
  4. Om inte annat fastställts i artikel 124.2 ska 50 % riskvikt åsättas den del av lånet som inte överstiger 50 % av fastighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, om inte annat fastställts i artikel 124.2 i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter.

3.Instituten får göra undantag från punkt 2 b för exponeringar som är fullt ut och fullständigt säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har kunnat visa att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för kommersiella fastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

  1. Förluster från utlåning där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2 överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.
  2. De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

4.Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda ett påföljande år.

Artikel 127 Fallerande exponeringar

1.Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fallerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar, den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlighet med artikel 178, ska åsättas riskvikten

  1. 150 %, om summan av de specifika kreditriskjusteringar och de belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m understiger 20 % av den osäkrade delen av exponeringen om dessa specifika kreditriskjusteringar och avdrag inte tillämpades,
  2. 100 %, om summan av de specifika kreditriskjusteringar och de belopp som dragits av i enlighet med artikel 36.1 m inte understiger 20 % av den osäkrade delen av exponeringen om dessa specifika kreditriskjusteringar och avdrag inte tillämpades.

Förordning (EU) 2019/630

2.För fastställande av den säkrade andelen av den förfallna posten ska sådana säkerheter och garantier beaktas som är godkända för kreditriskreducerande ändamål enligt kapitel 4.

3.Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kreditriskjusteringar av exponeringar som fullt ut och fullständigt är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter i enlighet med artikel 125 ska åsättas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178 har inträffat.

4.Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kreditriskjusteringar av exponeringar som fullt ut och fullständigt är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 126 ska åsättas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178 har inträffat.

Artikel 128 Poster förknippade med särskilt hög risk

1.Instituten ska åsätta 150 % riskvikt för exponeringar med särskilt hög risk, även exponeringar i form av aktier eller andelar i fonder, när så är lämpligt.

2.Exponeringar med särskilt hög risk ska omfatta följande exponeringar:

  1. Investeringar i riskkapitalföretag.
  2. Investeringar i alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU, utom sådana där fondens mandat inte ger utrymme för en lägre bruttosoliditet än den som krävs enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.
  3. Investeringar i riskkapital.
  4. Spekulativ finansiering av fast egendom.

3.Vid bedömning av om andra exponeringar än de som tas upp i punkt 2 är förknippade med särskilt höga risker ska instituten ta hänsyn till följande egenskaper:

  1. Det finns en hög risk för förlust på grund av fallissemang från gäldenärens sida.
  2. Det är omöjligt att göra en adekvat bedömning av om exponeringen omfattas av led a.

EBA ska utfärda riktlinjer som specificerar vilka typer av exponeringar som är förknippade med särskilt hög risk och under vilka omständigheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 129 Exponeringar i form av säkerställda obligationer

1.För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt punkterna 4 och 5 ska obligationer avse sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda obligationer) som uppfyller kraven i punkt 7 och är säkrade genom någon av följande tillgångar:

  1. Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar, ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar eller lokala myndigheter i unionen.
  2. Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala utvecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som exponeringar mot institut eller nationella regeringar och centralbanker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller 116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av det nominella beloppet för de emitterande institutens utestående säkerställda obligationer.
  3. Exponeringar mot institut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel. Den totala exponeringen av detta slag får inte överstiga 15 % av det nominella beloppet för det emitterande institutets utestående säkerställda obligationer. Exponeringar mot institut i EU med en löptid av högst 100 dagar ska inte omfattas av kraven för steg 1, men dessa institut ska minst uppfylla kraven för kreditkvalitetssteg 2 i detta kapitel.
  4. Lån mot säkerhet i
    1. bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastigheterna, eller
    2. bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat om värdepapperisering av exponeringar i bostadsfastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar används som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i artikel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG garantera att de underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av panträtt i bostadsfastigheter tillsammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella beloppet av panträtterna och 80 % av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av de utestående värdepappren.
  5. Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhandahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som uppfyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta kapitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligationen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas, och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014 ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kreditinstitutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra en bedömning av låntagarens kreditvärdighet.
  6. Lån mot säkerhet i
    1. kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidigare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de intecknade fastigheterna, eller
    2. bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat om värdepapperisering av exponeringar i kommersiella fastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar används som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, garantera att de underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av panträtt i kommersiella fastigheter tillsammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella beloppet av panträtterna och 60 % av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av de utestående värdepappren.

    Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det nominella utestående beloppet på den säkerställda obligationen med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran uppfyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4. Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla andra fordringar på den ställda säkerheten.

  7. Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg.

Vid tillämpningen av första stycket leden c, d ii och f ii ska exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvaltning av gäldenärernas betalningar av, eller behållning efter likvidation för, lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av intecknade fastigheter eller skuldebrev inte tas med i beräkningen av de gränser som avses i dessa led.

De behöriga myndigheterna får, efter samråd med EBA, delvis avstå från att tillämpa första stycket led c och tillåta kreditkvalitetssteg 2 för upp till 10 % av den totala exponeringen för det nominella beloppet av det emitterande institutets utestående täckta obligationer, under förutsättning att man kan påvisa betydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda medlemsstaterna på grund av att kravet för kreditkvalitetssteg 1 som avses i det ledet tillämpas.

2.De situationer som avses i punkt 1 a–f ska även innefatta säkerheter som av lagstiftningen begränsas till att uteslutande skydda obligationsinnehavare mot förluster.

3.När det gäller fast egendom som ställs som säkerhet för säkerställda obligationer ska instituten uppfylla kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1.

4.Säkerställda obligationer för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 6a som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 6 a
Kreditkvalitetssteg123456
Riskvikt10 %20 %20 %50 %50 %100 %

5.Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts icke efterställda exponeringar utan säkerhet mot det institut som givit ut dem. Följande samband mellan riskvikterna ska gälla:

  1. Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.
  2. Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %.
  3. Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %.
  4. Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %.

6.Säkerställda obligationer som givits ut före den 31 december 2007 omfattas inte av kraven i punkterna 1 och 3. Den förmånsbehandling som anges i punkterna 4 och 5 kan tillämpas på dessa tills de löper ut.

7.Exponeringar i form av säkerställda obligationer är kvalificerade för förmånsbehandling, förutsatt att det institut som investerar i den säkerställda obligationen kan styrka för de behöriga myndigheterna att

  1. det får portföljinformation om åtminstone
    1. värdet på de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa och utestående säkerställda obligationer,
    2. den geografiska fördelningen och typen av säkerställda tillgångar, lånets storlek, ränta och valutarisker,
    3. de säkerställda tillgångarnas och säkerställda obligationernas löptidsstruktur, och
    4. procentandelen lån som är obetalda mer än 90 dagar efter förfallodagen,
  2. emittenten åtminstone varje halvår gör den information som avses i led a tillgänglig för institutet.

Artikel 130 Poster som utgör positioner i värdepapperisering

Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering ska fastställas enligt kapitel 5.

Artikel 131 Exponeringar mot institut och företag med kortfristig kreditvärdering

Exponeringar mot institut och mot företag för vilka det finns en kortfristig kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 7, som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 7
Kreditkvalitetssteg123456
Riskvikt20 %50 %100 %150 %150 %150 %

Artikel 132 Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (nedan kallade fonder) ska åsättas riskvikten 100 % om inte institutet använder kreditvärderingsmetoden i punkt 2, eller gör en genomgång enligt punkt 4, eller använder metoden för genomsnittlig riskvikt i punkt 5 om villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

2.Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 8 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 8
Kreditkvalitetssteg123456
Riskvikt20 %50 %100 %100 %150 %150 %

3.Instituten får fastställa riskvikten för en fond i enlighet med punkterna 4 och 5, om följande kriterier är uppfyllda:

  1. Fonden förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en medlemsstat eller, om det avser en fond i tredjeland, om följande villkor är uppfyllda:
    1. Fonden förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn som anses motsvara de krav som anges i unionsrätten.
    2. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna är tillräckligt säkerställt.
  2. Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar
    1. de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att investera i
    2. om investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i fråga och metoderna för att beräkna dem.
  3. Fondens verksamhet ska rapporteras minst en gång per år för att möjliggöra bedömning av tillgångar och skulder, inkomster och verksamhet under rapporteringsperioden.

Vid tillämpning av led a får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som anges i denna punkt med avseende på exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder från ett tredjeland, om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

4.Om institutet känner till fondens underliggande exponeringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för att beräkna en genomsnittlig riskvikt för exponeringarna i form av andelar eller aktier i fonder med hjälp av de metoder som anges i detta kapitel. Om en underliggande exponering för fonden i sig själv är en exponering i form av andelar i en annan fond som uppfyller kriterierna i punkt 3, får institutet göra en genomgång av den andra fondens underliggande exponeringar.

5.Om institutet inte känner till fondens underliggande exponeringar, får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för dess exponeringar i form av en andel eller aktie i fonden i enlighet med de metoder som beskrivs i detta kapitel, under antagandet att fonden först investerar i exponeringsklasserna med de högsta kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det därefter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investeringsgränsen är nådd.

Instituten får förlita sig på följande tredje parter vid beräkning och rapportering av riskvikt för fonden, i enlighet med metoderna i punkterna 4 och 5:

  1. Fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella institut.
  2. Fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas av led a och förutsatt att fondens förvaltningsbolag uppfyller kriterierna i punkt 3 a.

En extern revisor ska bekräfta att den beräkning som anges i första stycket är korrekt.

Artikel 133 Aktieexponeringar

1.Följande exponeringar ska klassificeras som aktieexponeringar:

  1. Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.
  2. Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partnerskap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

2.Aktieexponeringar ska åsättas riskvikten 100 % om de inte måste dras av i enlighet med del två, åsättas riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4, åsättas riskvikten 1.250 % i enlighet med artikel 89.3 eller behandlas som högriskposter i enlighet med artikel 128.

3.Investeringar i aktier eller andra instrument som kan räknas in i kapitalbasen utgivna av institut ska klassificeras som aktiefordringar, om de inte dras av från kapitalbasen eller åsätts riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4 eller behandlas om högriskposter i enlighet med artikel 128.

Artikel 134 Övriga poster

1.Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i uppgift 10, under rubriken ”Tillgångar” i artikel 4 i direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

2.Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

3.Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas riskvikten 20 %. Kassabehållning och likvärdiga poster ska åsättas 0 % riskvikt.

4.Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas riskvikten 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktelser i motsvarande form.

5.I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena terminsköp ska den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgångarna i fråga och inte de som gäller för motparten.

6.Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponeringarna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta kontraktet, ska riskvikterna för exponeringarna i korgen summeras, undantaget n-1-exponeringar, upp till maximalt 1.250 % och multipliceras med det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet för att bestämma det riskvägda exponeringsbeloppet. De n-1-exponeringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på basis av att de ska omfatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

Förordning (EU) 2017/2401

7.Vid leasingavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna. Med minimihyresbetalningar avses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas, eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner som man skäligen kan anta kommer att utnyttjas. Annan part än hyrestagaren kan avkrävas betalning av restvärdet av uthyrda fastigheter och om den betalningsförpliktelsen uppfyller villkoren i artikel 201 när det gäller skyddstillhandahållarnas lämplighet och även kraven för godkännande av andra slags garantier enligt artiklarna 213–215, kan den betalningsförpliktelsen tas i beaktande som ofinansierat kreditriskskydd enligt kapitel 4. Dessa exponeringar ska hänföras till relevant exponeringsklass i enlighet med artikel 112. Om exponeringen är ett restvärde av uthyrda tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräknas enligt följande: 1/t × 100 % × restvärdet, där t är det största av 1 och närmast antalet hela år som återstår av hyrestiden.

Avsnitt 3 Godkännande och indelning av kreditriskvärdering

Underavsnitt 1 Godkännande av externa kreditvärderingsinstitut

Artikel 135 Användning av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut

1.En extern kreditvärdering får endast användas för att fastställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den har utförts av ett externt kreditvärderingsinstitut eller stöds av ett externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

2.EBA ska offentliggöra förteckningen över externa kreditvärderingsinstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i förordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.

Underavsnitt 2 Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar

Artikel 136 Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar

1.EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kommitté, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som för alla externa kreditvärderingsinstitut specificerar vilket av kreditkvalitetsstegen i avsnitt 2 som kreditvärderingarna från ett externt kreditvärderingsinstitut tillhör (indelning, eller ”mappning”). Dessa bestämningar ska vara objektiva och konsekventa.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014 och ska även när så krävs överlämna omarbetade förslag till tekniska standarder för genomförande.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095.

2.Vid indelningen av kreditvärderingarna ska EBA, Eiopa och Esma uppfylla följande krav:

  1. För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallissemang när det gäller alla poster som getts samma kreditvärdering. När det gäller nyligen etablerade externa kreditvärderingsinstitut och sådana som endast hunnit registrera ett fåtal uppgifter om fallissemang ska EBA, Eiopa och Esma begära att det externa kreditvärderingsinstitutet uppskattar den långfristiga andelen fallissemang för alla poster som fått samma kreditvärdering.
  2. För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som det externa kreditvärderingsinstitutet täcker, den kreditbetygsskala som kreditvärderingsinstitutet tillämpar, varje kreditvärderings innebörd och kreditvärderingsinstitutets definition av fallissemang.
  3. EBA, Eiopa och Esma ska jämföra andelen fallissemang för varje kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderingsinstitut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som bygger på den andel fallissemang som andra externa kreditvärderingsinstitut registrerat för en emittentpopulation som anses ligga på en likvärdig kreditrisknivå.
  4. Om andelen fallissemang när det gäller ett enskilt kreditvärderingsinstituts kreditvärdering är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet ska EBA, Eiopa och Esma placera kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkvalitetsskalan som innebär högre risk.
  5. När EBA, Eiopa och Esma har höjt den tilldelade riskvikten för en viss kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderingsinstitut och andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget från detta kreditvärderingsinstitut inte längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, får EBA, Eiopa och Esma åter placera kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitetsskalan.

3.EBA, Eiopa och Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som specificerar de kvantitativa faktorerna i punkt 2 a, de kvalitativa faktorerna i punkt 2 b och referensvärdet i punkt 2 c.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

Underavsnitt 3 Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan

Artikel 137 Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan

1.Vid tillämpning av artikel 114 får institut använda kreditvärderingar som utförts av ett exportkreditorgan som detta institut har utsett, om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Värderingen uttrycker en konsensusklassificering från exportkreditorgan som godkänt OECDs ”överenskommelse om riktlinjer för statsstödda exportkrediter”.
  2. Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, använder OECDs överenskomna metod och kreditvärderingen är bunden till en av de åtta minimipremierna för exportförsäkring som fastställts i OECDs metod. Ett institut får återkalla sin utnämning av ett exportkreditorgan. Ett institut ska motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkraven.

2.Exponeringar för vilka en kreditvärdering från ett exportkreditorgans har godkänts för användning vid riskviktning ska åsättas en riskvikt enligt tabell 9.

Tabell 9
Minimipremie för exportförsäkring01234567
Riskvikt0 %0 %20 %50 %100 %100 %100 %150 %

Avsnitt 4 Användning av kreditvärderingar från externt kreditvärderingsinstitut för fastställande av riskvikter

Artikel 138 Allmänna krav

Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin utnämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkraven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kvalitetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvärdering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kreditvärdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvärderingar ska instituten uppfylla följande krav:

  1. Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för alla exponeringar som tillhör denna kategori.
  2. Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlöpande och konsekvent.
  3. Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp.
  4. Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för den posten.
  5. Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter för en post ska den högre riskvikten tillämpas.
  6. Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsättas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den riskvikten åsättas.

Artikel 139 Kreditvärderingar av emittenter och emissioner

1.Om det finns en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utgör exponeringen tillhör, ska denna kreditvärdering användas för att fastställa den riskvikt som ska åsättas denna post.

2.Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen användas i endera av följande fall:

  1. Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som annars hade varit fallet och den berörda exponeringen i alla avseenden likställs med eller är efterställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.
  2. Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt och den berörda exponeringen i alla avseenden likställs med eller är icke-efterställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvärderad.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte hindra tillämpningen av artikel 129.

4.Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom samma företagsgrupp.

Artikel 140 Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar

1.Kortfristiga kreditvärderingar får endast användas för kortfristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör exponeringar mot institut och företag.

2.En kortfristig kreditvärdering ska bara tillämpas på den post som den avser och ska inte användas för att härleda riskvikt för andra poster, utom i följande fall:

  1. Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts riskvikten 150 % ska alla exponeringar utan kreditvärdering och utan säkerhet mot den gäldenären, oberoende av om de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % riskvikt.
  2. Om en kortfristig kreditvärderad facilitet åsätts 50 % riskvikt ska ingen kortfristig exponering utan kreditvärdering åsättas en riskvikt som är lägre än 100 %.

Artikel 141 Poster i nationell och utländsk valuta

En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gäldenärens nationella valuta får inte användas för att härleda riskvikt för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i utländsk valuta.

Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande i ett lån som har getts av en multilateral utvecklingsbank vars status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden får kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta användas för att fastställa riskvikten.

Kapitel 3 Internmetoden

Avsnitt 1 Tillstånd från behöriga myndigheter att använda internmetoden

Artikel 142 Definitioner

1.I detta kapitel gäller följande definitioner:

  1. riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvantifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ av exponering.
  2. typ av exponering: en grupp av exponeringar som förvaltas på likartat sätt och som innehåller en viss typ av faciliteter och begränsas till en enda enhet eller en enda undergrupp av enheter inom en grupp förutsatt att samma typ av exponeringar förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen.
  3. affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter, affärsområden eller geografiska lokaliseringar.
  4. stor enhet i den finansiella sektorn: varje enhet i den finansiella sektorn som uppfyller följande villkor:
    1. dess totala tillgångar, beräknade på individuell nivå eller på gruppnivå, är större eller lika med tröskelvärdet på 70 miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovisningen eller sammanställda redovisningen ska användas för att bestämma storleken på tillgångarna, och
    2. den eller ett av dess dotterföretag omfattas av tillsynsreglering inom unionen eller lagstiftningen i ett tredjeland som tillämpar reglerings- och tillsynskrav som är åtminstone likvärdiga med de som tillämpas i unionen.
  5. oreglerad enhet i den finansiella sektorn: varje annan enhet som inte är en reglerad enhet i den finansiella sektorn men som såsom sin huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.
  6. motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem, i skalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang) härleds.
  7. produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) härleds.

Förordning (EU) 2017/2401

2.Vid tillämpning av punkt 1 led 4 b i denna artikel får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjeland som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 143 Tillstånd att använda internmetoden

1.Om de villkor som anges i detta kapitel är uppfyllda ska den behöriga myndigheten tillåta institut att beräkna sina riskvägda exponeringsbelopp genom att använda den metod som bygger på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden).

2.Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, ska krävas för alla exponeringsklasser och alla riskklassificeringssystem och interna modeller för aktieexponeringar och alla metoder för skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer som används.

3.Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna för

  1. väsentliga förändringar av tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem eller en intern modell för aktieexponeringar som institutet har fått tillstånd att använda,
  2. väsentliga förändringar av ett riskklassificeringssystem eller en intern modell för aktieexponeringar som institutet har fått tillstånd att använda.

Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska omfatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassificeringssystem har utvecklats för.

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om alla förändringar av riskklassificeringssystem och interna modeller för aktieexponeringar.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar villkoren för bedömning av väsentligheten hos användningen av det befintliga riskklassificeringssystemet för andra ytterligare exponeringar som inte redan omfattas av riskklassificeringssystemet och förändringar i riskklassificeringssystemen eller de interna modellerna för aktieexponeringar enligt internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 144 Behöriga myndigheters bedömning av ansökan om användande av internmetoden

1.Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143 bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer endast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och att institutets system för hantering och klassificering av kreditriskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda:

  1. Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt korrekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar.
  2. De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikheten för fallissemang och förluster som används vid beräkning av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system och processer spelar en central roll för institutets riskhantering och beslutsfattande samt för dess funktioner för godkännande av krediter, intern kapitalallokering och företagsstyrning.
  3. Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som ansvarar för dess riskklassificeringssystem och som har en tillfredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig påverkan.
  4. Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hantering av kreditrisker.
  5. Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och motiven för deras utformning samt validerar dessa system.
  6. Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem och varje intern modell för aktieexponeringar under en lämplig tidsperiod innan tillstånd ges att använda riskklassificeringssystemet eller den interna modellen för aktieexponeringar. Institutet har under denna tid utvärderat om riskklassificeringssystemet eller den interna modellen för aktieexponeringar lämpar sig för tillämpningsområdena för riskklassificeringssystemet eller för den interna modellen för aktieexponeringar och gjort nödvändiga förändringar av dessa riskklassificeringssystem eller interna modeller för aktieexponering till följd av utvärderingen.
  7. Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapitalbaskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan överlämna den rapport som krävs i artikel 99.
  8. Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje exponering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem till en riskklass inom detta riskklassificeringssystem; institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje exponering inom tillämpningsområdet för en modell för aktieexponeringar till denna interna modell.

Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett institut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje part.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bedömningsmetodiken som de behöriga myndigheterna ska använda när de bedömer huruvida ett institut uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Befogenhet delegeras till kommissionen att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 145 Tidigare erfarenheter av användning av internmetoden

1.Ett institut som ansöker om att få använda internmetoden ska, för exponeringsklasserna i fråga, ha använt riskklassificeringssystem som i stort uppfyller kraven i avsnitt 6 för sin interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden.

2.Ett institut som ansöker om att få använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det har genomfört och tillämpat egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstämmer med de krav för användning av egna skattningar av dessa parametrar som anges i avsnitt 6 under minst tre år, innan det kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer.

3.Om institutet utökar användningen av internmetoden efter det första tillståndet ska det finnas tillräcklig erfarenhet i institutet för att kraven i punkterna 1 och 2 avseende de tillkommande exponeringarna ska uppfyllas. Om användningen av riskklassificeringssystemen utökas till exponeringar som på ett betydande sätt skiljer sig från dem som redan omfattas, så att de befintliga erfarenheterna inte rimligen kan antas vara tillräckliga för att uppfylla kraven i dessa bestämmelser för de tillkommande exponeringarna, ska punkterna 1 och 2 tillämpas separat för de tillkommande exponeringarna.

Artikel 146 Åtgärder som ska vidtas då kraven i detta kapitel inte längre är uppfyllda

Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta kapitel ska det underrätta den behöriga myndigheten och göra endera av följande:

  1. Redovisa en plan som den behöriga myndigheten finner tillfredsställande för hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla kraven och genomföra denna plan inom en tid som det kommer överens om med den behöriga myndigheten.
  2. På ett tillfredsställande sätt kunna visa för den behöriga myndigheten att effekten av den bristande efterlevnaden är oväsentlig.

Artikel 147 Metod för att hänföra exponeringar till exponeringsklasser

1.De metoder som institutet använder vid fördelningen av exponeringar på de olika exponeringsklasserna ska vara lämpliga för ändamålet och tillämpas konsekvent.

2.Varje exponering ska hänföras till någon av följande exponeringsklasser:

  1. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker.
  2. Exponeringar mot institut.
  3. Exponeringar mot företag.
  4. Exponeringar mot hushåll.
  5. Aktieexponeringar.
  6. Poster som representerar positioner i värdepapperisering.
  7. Övriga motpartslösa tillgångar.

3.Följande exponeringar ska hänföras till den exponeringsklass som anges i punkt 2 a:

  1. Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ som ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt artiklarna 115 och 116.
  2. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker enligt artikel 117.2.
  3. Exponeringar mot internationella organisationer som får 0 % riskvikt enligt artikel 118.

4.Följande exponeringar ska hänföras till den exponeringsklass som anges i punkt 2 b:

  1. Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter som inte ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 115.2 och 115.4.
  2. Exponeringar mot offentliga organ som inte ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 116.4.
  3. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte får 0 % riskvikt enligt artikel 117.
  4. Exponeringar mot finansiella institut som behandlas som exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5.

5.För att kunna hänföras till klassen för hushållsexponeringar enligt punkt 2 d ska exponeringarna uppfylla följande kriterier:

  1. De ska gälla en av följande:
    1. Exponeringar mot en eller flera fysiska personer.
    2. Exponeringar mot små eller medelstora företag, i det fallet under förutsättning att det totala beloppet för skulden till institutet samt moderföretag och syskonföretag, inklusive eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenär men exklusive exponeringar mot säkerhet i bostadsfastighet, enligt institutets kännedom, inte överstiger 1 miljon EUR, vilket institutet ska ha vidtagit rimliga åtgärder för att förvissa sig om.
  2. Institutet ska i sin riskhantering behandla dem på ett konsekvent och likartat sätt.
  3. De ska inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.
  4. De ska i samtliga fall ingå i en betydande grupp av exponeringar som förvaltas på likartat sätt.

Förutom de exponeringar som anges i första stycket ska nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll ingå i klassen för hushållsexponeringar.

6.Följande exponeringar ska hänföras till den exponeringsklass som anges i punkt 2 e:

  1. Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.
  2. Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partnerskap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

7.Varje fordran som inte hänförs till någon av de exponeringsklasser som anges i punkt 2 a, b, d, e och f ska hänföras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

8.Inom klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c ska instituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar med följande egenskaper:

  1. Exponeringen är mot en enhet som bildats särskilt för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar eller utgörs av en ekonomiskt jämförbar exponering.
  2. Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov till.
  3. Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

9.Restvärdet av leasade tillgångar ska hänföras till den exponeringsklass som anges i punkt 2 g om restvärdet inte redan ingår i den hyresexponering som fastställs i artikel 166.4.

10.Den exponering som följer av utfärdande av skydd enligt ett till en korg knutet kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget ska hänföras till den exponeringsklass enligt punkt 2 till vilken exponeringarna i korgen skulle hänföras, utom om de enskilda exponeringarna i korgen skulle hänföras till olika exponeringsklasser; i det fallet ska exponeringen hänföras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

Artikel 148 Villkor för tillämpning av internmetoden per exponeringsklass och inom olika affärsenheter

1.Institut samt eventuella moderföretag och dotterföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar, om de inte har fått godkännande från sina behöriga myndigheter att permanent använda schablonmetoden i enlighet med artikel 150.

Förutsatt att de behöriga myndigheterna på förhand godkänner detta, får genomförandet ske stegvis per exponeringsklass enligt artikel 147 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av riskvikter för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker.

När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i artikel 147.5, får genomförandet ske stegvis per undergrupp av exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i artikel 154.

2.De behöriga myndigheterna ska fastställa den tidsperiod under vilken ett institut och varje moderföretag och dess dotterföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar. Tidsperioden ska vara den som de behöriga myndigheterna anser vara lämplig med tanke på arten och omfattningen av institutens eller moderföretagens och dotterföretagens verksamhet samt antalet riskklassificeringssystem som ska tillämpas och deras art.

3.Instituten ska tillämpa internmetoden enligt de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor ska utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minskningar av kapitalbaskraven för de exponeringsklasser eller affärsenheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid användningen av egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer.

4.Institut som har börjat tillämpa internmetoden först efter den 1 januari 2013 eller som fram till denna tidpunkt av de behöriga myndigheterna ålades att vara i stånd att beräkna sina kapitalbaskrav enligt schablonmetoden får under genomförandeperioden fortsätta att beräkna kapitalbaskraven för alla exponeringar enligt schablonmetoden till dess att de behöriga myndigheterna har meddelat dem att de är tillfreds med att genomförandet av internmetoden med rimlig säkerhet kommer att slutföras.

5.Varje institut som får tillämpa internmetoden på någon exponeringsklass ska också tillämpa internmetoden på aktieexponeringsklassen enligt artikel 147.2 e, förutom i de fall då institutet får tillämpa schablonmetoden på aktieexponeringar enligt artikel 150 och på exponeringsklassen övriga motpartslösa tillgångar enligt artikel 147.2 g.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa hur och när det stegvisa införandet av internmetoden per exponeringsklass enligt punkt 3 är lämpligt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 149 Villkor för att återgå till användning av mindre avancerade metoder

1.Ett institut som tillämpar internmetoden på en viss exponeringsklass eller exponeringstyp får inte sluta att tillämpa den metoden och i stället använda schablonmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, om inte följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet har visat de behöriga myndigheterna att användningen av schablonmetoden inte syftar till att sänka institutets kapitalbaskrav, att detta är nödvändigt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda exponeringar av denna typ och att det inte kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.
  2. Institutet har fått förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna.

2.Institut som enligt artikel 151.9 har fått tillstånd att använda egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer får inte återgå till att använda de LGD-värden och konverteringsfaktorer som avses i artikel 151.8, om inte följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet har visat de behöriga myndigheterna att användningen av LGD och konverteringsfaktorer enligt artikel 151.8 på en viss exponeringsklass eller exponeringstyp inte syftar till att sänka institutets kapitalbaskrav, att detta är nödvändigt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda exponeringar av denna typ och att det inte kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.
  2. Institutet har fått förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten.

3.Tillämpningen av punkterna 1 och 2 är beroende av de villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna för införandet av internmetoden i enlighet med artikel 148 och det tillstånd för permanent partiell användning som avses i artikel 150.

Artikel 150 Villkor för permanent partiell användning

1.Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får institut som har tillstånd att använda internmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för en eller flera exponeringsklasser tillämpa schablonmetoden på följande exponeringar:

  1. Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 a, om antalet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklassificeringssystem för dessa motparter.
  2. Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 b, om antalet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklassificeringssystem för dessa motparter.
  3. Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt exponeringsklasser eller exponeringstyper som med hänsyn till sin storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.
  4. Exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar, centralbanker och delstatliga och lokala självstyrelseorgan, myndigheter samt administrativa organ och offentliga organ, förutsatt att
    1. det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid exponeringar mot den nationella regeringen och centralbanken och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av riktade offentliga åtgärder, och att
    2. exponeringarna mot den nationella regeringen och centralbanken åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 114.2, 114.4 eller 495.2.
  5. Ett instituts exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moderföretag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag, finansiellt institut, kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster som omfattas av tillfredsställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG.
  6. Exponeringar mellan institut vilka uppfyller de krav som anges i artikel 113.7.
  7. Aktieexponeringar mot juridiska personer vilkas kreditåtaganden åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2, inbegripet offentligt stödda enheter på vilka riskvikten 0 kan tillämpas.
  8. Aktieexponeringar som uppstår inom ramen för lagstiftningsprogram för främjande av särskilda sektorer av näringslivet som i betydande grad subventionerar institutets investering och som är förenade med någon form av offentlig tillsyn och begränsningar av investeringarna i värdepapper, varvid detta undantag från internmetoden endast får tillämpas på exponeringar på högst totalt 10 % av kapitalbasen.
  9. De exponeringar som anges i artikel 119.4 och uppfyller villkoren i den artikeln.
  10. De statliga och statligt återförsäkrade garantier som avses i artikel 215.2.

De behöriga myndigheterna ska tillåta tillämpning av schablonmetoden för de aktieexponeringar enligt leden g och h i första stycket som har godkänts för denna behandling i andra medlemsstater. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över de exponeringar som avses i dessa punkter som ska behandlas enligt schablonmetoden.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett instituts exponeringsklass avseende aktier inte betraktas som mindre betydande om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen för lagstiftningsprogram enligt punkt 1 h, genomsnittligt under det föregående året överstiger 10 % av institutets kapital. Om dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än 10 enskilda innehav, ska tröskelvärdet i stället vara 5 % av institutets kapital.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa tillämpningsvillkor för punkt 1 a, b och c.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4.EBA ska 2018 utfärda riktlinjer för tillämpningen av punkt 1 d med rekommendationer om gränsvärden uttryckta i procent av den totala balansräkningen och eller riskvägda tillgångar som ska beräknas enligt schablonmetoden.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2012.

Avsnitt 2 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

Underavsnitt 1 Behandling per exponeringsklass

Artikel 151 Behandling per exponeringsklass

1.De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 147.2 a–e och g ska, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i enlighet med underavsnitt 2, förutom när exponeringarna dras av från kärnprimärkapital, övrigt primärkapital eller supplementärkapital.

2.De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk avseende förvärvade fordringar ska beräknas i enlighet med artikel 157. När ett institut har full regressrätt avseende förvärvade fordringar gentemot säljaren för fallissemangsrisken och utspädningsrisken ska bestämmelserna i artikel 152 och i artikel 158.1–158.4 inte tillämpas på de förvärvade fordringarna. Exponeringen får i stället behandlas som en exponering med säkerhet.

3.Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk och utspädningsrisk ska bygga på de relevanta parametrar som gäller för exponeringen i fråga. Dessa ska omfatta PD (sannolikhet för fallissemang), LGD, löptid (nedan kallad M) och exponeringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp separat eller tillsammans i enlighet med avsnitt 4.

4.Instituten ska utföra beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen för alla exponeringar som tillhör exponeringsklassen ”aktieexponeringar” enligt artikel 147.2 e i enlighet med artikel 155. Instituten får tillämpa de metoder som fastställs i artikel 155.3 och 155.4, om de har fått förhandsgodkännande av de behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna ska tillåta ett institut att tillämpa internmetoden enligt artikel 155.4, förutsatt att institutet uppfyller de krav som anges i avsnitt 6 underavsnitt 4.

5.Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk i samband med exponeringar för specialutlåning får göras enligt artikel 153.5.

6.För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–d ska instituten tillhandahålla egna PD-skattningar i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

7.För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i artikel 147.2 d ska instituten tillhandahålla egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

8.För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c ska instituten tillämpa de LGD-värden som anges i artikel 161.1 och de konverteringsfaktorer som anges i artikel 166.8 a–d, om de inte fått tillstånd att använda sina egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer för dessa exponeringsklasser i enlighet med punkt 9.

9.De behöriga myndigheterna får för alla exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c tillåta att instituten använder egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

10.De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperiserade exponeringar och för exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i artikel 147.2 f ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

Artikel 152 Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Om exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 och institutet har kännedom om samtliga eller en del av fondens underliggande exponeringar, ska institutet tillämpa genomlysning av dessa underliggande exponeringar i syfte att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster i enlighet med de metoder som anges i detta kapitel.

När en underliggande exponering i sig utgör en annan exponering i form av andelar eller aktier i en annan fond, ska det första institutet också tillämpa genomlysning av den andra fondens underliggande exponeringar.

2.Om institutet inte uppfyller villkoren för att använda de metoder som anges i detta kapitel för samtliga eller en del av fondens underliggande exponeringar, ska de riskvägda exponeringsbeloppen och beloppen för förväntade förluster beräknas i enlighet med följande metoder:

  1. För exponeringar som tillhör klassen ”aktieexponeringar” enligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade riskviktmetoden enligt artikel 155.2.
  2. För alla andra underliggande exponeringar enligt punkt 1 ska instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2, om följande villkor är uppfyllda:
    1. För exponeringar som omfattas av en specifik riskvikt för exponeringar utan kreditbetyg eller som placerats i det kreditkvalitetssteg som har den högsta riskvikten för en viss exponeringsklass, ska riskvikten multipliceras med två men får inte vara högre än 1.250 %.
    2. För alla övriga exponeringar ska riskvikten multipliceras med 1,1 och vara minst 5 %.

Om institutet vid tillämpning av led a inte kan skilja mellan exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra aktieliknande exponeringar, ska det behandla exponeringarna i fråga som andra aktieliknande exponeringar. Om dessa exponeringar, tillsammans med institutets direkta exponeringar i denna exponeringsklass, inte är betydande i den mening som avses i artikel 150.1 och 150.2 får de tillämpas, förutsatt att de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande.

3.Om exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3, eller om institutet inte har kännedom om fondens samtliga underliggande exponeringar eller om de underliggande exponeringarna för en andel eller aktie i en fond som i sig utgör en underliggande exponering i en fond, ska institutet göra genomlysning av dessa underliggande exponeringar och beräkna riskvägda exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster i enlighet med den förenklade riskviktmetoden i artikel 155.2.

Om institutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i riskkapitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga aktier, ska det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i övriga aktier. Exponeringar i andra värdepapper än aktier ska hänföras till klassen övriga aktier.

4.Som alternativ till den metod som beskrivs i punkt 3 får instituten själva utföra beräkningen eller utnyttja en tredje part för beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga riskvägda exponeringsbeloppen utifrån fondens underliggande exponeringar i enlighet med de metoder som anges i punkt 2 a och b för följande:

  1. Fondens förvaringsinstitut eller finansiella institut, förutsatt att fonden endast investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper hos detta förvaringsinstitut eller finansiella institut.
  2. För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under förutsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa villkoren för att instituten ska få tillämpa schablonmetoden i artikel 150.1 inom ramen för punkt 2 b i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Underavsnitt 2 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk

Artikel 153 Riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker

1.Om inte annat följer av punkterna 2, 3 och 4, ska de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker beräknas enligt följande formler:

Riskvägt exponeringsvärde = RW · exponeringsvärde

där riskvikten (RW) fastställs som

  1. För PD = 0, ska RW vara: 0
  2. För PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang:
    1. där instituten tillämpar LGD-värdena enligt artikel 161.1 ska RW vara: 0
    2. där instituten tillämpar egna skattningar av LGD-värden ska RW vara RW = max {0,12.5 · (LGDELBE)};

    Bästa skattning av förväntad förlust (”best estimate of expected loss”, nedan kallad ELBE) ska vara institutets bästa skattning av den förväntade förlusten för den fallerade exponeringen i enlighet med led h i artikel 181.1.

  3. För 0 < PD < 1:
     RW
      
     där
     N(x)= den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x),
     G(Z)= den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x)= z),
     R= korrelationskoefficienten, som fastställs som

     b= löptidsfaktorn, som fastställs som
    b = (0,11852 – 0,05478 · ln(PD))2 .

2.För alla exponeringar mot stora enheter i den finansiella sektorn ska korrelationskoefficienten i punkt 1 iii multipliceras med 1,25. För alla exponeringar mot oreglerade enheter i den finansiella sektorn ska korrelationskoefficienterna i punkterna 1 iii och 4 vid behov multipliceras med 1,25.

3.Det riskvägda exponeringsbeloppet för varje exponering som uppfyller de krav som anges i artiklarna 202 och 217 får anpassas enligt följande formel.

Riskvägt exponeringsbelopp = RW · exponeringsvärde · (0,15 + 160 · PDpp)

där

PDpp = PD-värdet för utfärdaren av kreditriskskyddet.

RW ska beräknas med den tillämpliga riskviktsformeln i punkt 1 för den skyddade exponeringen, gäldenärens PD-värde och LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet. Löptidsfaktorn b ska beräknas med det PD-värde som är lägst av skyddsutfärdarens och gäldenärens.

4.När det gäller exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern som företaget tillhör inte överstiger 50 miljoner EUR, får instituten använda följande korrelationsformel i led iii) i punkt 1 för beräkning av riskvikt för exponeringar mot företag. I denna formel uttrycks S som total omsättning per år i miljoner EUR ≤ S ≤ = 50 miljoner EUR. Rapporterad omsättning som understiger 5 miljoner EUR ska behandlas som om den motsvarade 5 miljoner EUR. När det gäller en grupp av förvärvade fordringar, ska den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda exponeringar.

Instituten ska ersätta total omsättning per år med koncernens totala tillgångar om den totala omsättningen per år inte är ett lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är ett lämpligare mått än total omsättning per år.

5.För exponeringar som utgör specialutlåning där institutet inte kan göra PD-skattningar eller dess PD-skattningar inte uppfyller de krav som anges i avsnitt 6 ska det åsätta dessa exponeringar riskvikt enligt tabell 1:

Tabell 1
Resterande löptid12345
Mindre än 2,5 år50 %70 %115 %250 %0 %
Lika med eller mer än 2,5 år70 %90 %115 %250 %0 %

När instituten åsätter exponeringar som utgör specialutlåning riskvikt, ska de beakta följande faktorer: finansiell styrka, politiskt och rättsligt klimat, transaktionernas och/eller tillgångarnas särdrag, de medverkande och utvecklande parternas styrka, däribland eventuella inkomster från offentliga och privata partnerskap och förekomsten av säkerheter.

6.För sina förvärvade företagsfordringar ska institut uppfylla kraven i artikel 184. I fråga om förvärvade företagsfordringar som dessutom uppfyller villkoren i artikel 154.5, där det skulle vara onödigt betungande för ett institut att tillämpa standarder för riskbedömning för exponeringar mot företag enligt avsnitt 6, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar enligt avsnitt 6 användas.

7.I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att återbetalningsbara anskaffningsprisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera får behandlas som ett förstaförlustskydd av förvärvaren av fordringarna eller av mottagaren av säkerheten eller den partiella garantin i enlighet med kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitten 2 och 3. Den säljare som tillhandahåller det återbetalningsbara anskaffningsprisavdraget och tillhandahållaren av en säkerhet eller en partiell garanti ska behandla dessa som en exponering mot en förstaförlustposition i enlighet med kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitten 2 och 3.

Förordning (EU) 2017/2401

8.Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponeringarna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta kontraktet, ska riskvikterna för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1-exponeringar, där summan av det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det riskvägda exponeringsbeloppet inte ska överstiga det nominella beloppet på det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat med 12,5. De n-1-exponeringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på basis av att de ska innefatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in i summeringen. En riskvikt om 1.250 % ska tillämpas på positioner i en korg om ett institut inte kan fastställa riskvikten enligt IRK-metoden.

Förordning (EU) 2017/2401

9.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur instituten ska beakta de faktorer som anges i punkt 5 andra stycket, när de åsätter exponeringar som utgör specialutlåning riskvikt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 154 Riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar

1.De riskvägda exponeringsbeloppen för hushållsexponeringar ska beräknas enligt följande formler:

Riskvägt exponeringsbelopp = RW · exponeringsvärde

där riskvikten (RW) fastställs på följande sätt:

  1. för PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang, ska RW vara

    RW = max {0,12.5 · (LGDELBE)};

    där ELBE ska vara institutets bästa skattning av den förväntade förlusten för den fallerade exponeringen enlighet med artikel 181.1 h.

  2. om 0 < PD < 1, dvs. för varje annat möjligt värde för PD än de värden som anges i led i
     RW
     där
     N(x)= den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x).
     G(Z)= den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x) = z).
     R= korrelationskoefficienten som fastställs som

2.De riskvägda exponeringsbeloppen för varje exponering mot små och medelstora företag enligt artikel 147.5 som uppfyller de krav som anges i artiklarna 202 och 217 får beräknas i enlighet med artikel 153.3.

3.För hushållsexponeringar där säkerhet har ställts i form av fastighet ska en koefficient av korrelation (R) på 0,15 ersätta det värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 1.

4.För kvalificerade rullande hushållsexponeringar i enlighet med definitionen i leden a–e ska en koefficient av korrelation (R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 1.

Exponeringar ska betecknas som kvalificerade rullande hushållsexponeringar om de uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Exponeringarna ska vara mot en eller flera fysiska personer.
  2. Exponeringarna ska vara rullande, utan säkerhet och, så länge de inte tas i anspråk, villkorslöst återkalleliga av institutet. I detta sammanhang definieras rullande exponeringar som exponeringar där kundernas utestående belopp tillåts fluktuera på grundval av deras beslut att låna och betala tillbaka upp till en gräns som fastställts av institutet. Outnyttjade kreditmöjligheter kan betraktas som villkorslöst återkalleliga, om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och anknutna områden medger.
  3. Exponeringen i underportföljen mot en enskild person får uppgå till maximalt 100.000 EUR.
  4. Korrelationen i denna punkt får bara användas för portföljer där förlustnivån visat låg volatilitet i förhållande till genomsnittsnivån, särskilt inom de låga PD-intervallen.
  5. Behandlingen som en kvalificerad rullande hushållsexponering ska överensstämma med underportföljens underliggande riskegenskaper.

Med avvikelse från led b gäller inte kravet att exponeringen ska vara utan säkerhet för kreditfaciliteter med säkerhet kopplade till ett lönekonto. I detta fall ska de belopp som återvinns från säkerheten inte beaktas i LGD-skattningen.

De behöriga myndigheterna ska kontrollera hur volatiliteten i förlustnivån förhåller sig till den genomsnittliga förlustnivån både för den totala portföljen av kvalificerade rullande hushållsexponeringar och för de enskilda underportföljerna, och vara beredda att utbyta information över gränserna om särdragen hos de kvalificerade rullande hushållskrediternas förlustnivåer.

5.För att vara berättigade till hushållsbehandling ska de förvärvade fordringarna uppfylla minimikraven i artikel 184 och samtliga följande villkor:

  1. Institutet har förvärvat fordringarna från en eller flera oberoende säljande tredje parter och dess exponering mot fordringarnas gäldenärer innefattar inte någon exponering som direkt eller indirekt har sitt ursprung hos institutet.
  2. De förvärvade fordringarna ska ha uppstått på rent marknadsmässiga grunder mellan säljaren och gäldenären. Företagsinterna fordringar och fordringar som balanseras mot motkonton mellan företag som köper och säljer till varandra kan därför inte komma ifråga.
  3. Det förvärvande institutet har en fordran på all avkastning från de köpta fordringarna eller proportionell ränta på avkastningen.
  4. Portföljen med köpta fordringar är tillräckligt diversifierad.

6.I fråga om förvärvade hushållsfordringar gäller att återbetalningsbara anskaffningsprisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera får behandlas som ett förstaförlustskydd av förvärvaren av fordringarna eller av mottagaren av säkerheten eller den partiella garantin i enlighet med kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitten 2 och 3. Den säljare som tillhandahåller det återbetalningsbara anskaffningsprisavdraget och tillhandahållaren av en säkerhet eller en partiell garanti ska behandla dessa som en exponering mot en förstaförlustposition i enlighet med kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitten 2 och 3.

Förordning (EU) 2017/2401

7.I fråga om hybridgrupper med köpta hushållsfordringar, där de förvärvande instituten inte kan separera exponeringar mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande hushållsexponeringar från andra hushållsexponeringar, ska den hushållsriskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa exponeringar gälla.

Artikel 155 Riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar

1.Instituten ska fastställa sina riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar, exklusive aktieexponeringar som dras av i enlighet med del två eller omfattas av en riskvikt på 250 % enligt artikel 48, i enlighet med de metoder som anges i punkterna 2, 3 och 4 i den här artikeln. Ett institut får tillämpa olika metoder på olika aktieportföljer, när institutet självt använder olika metoder för intern riskhantering. Om ett institut tillämpar olika metoder, ska valet av PD/LGD-metoden eller internmetoden vara konsekvent, även i ett längre tidsperspektiv och i förhållande till den metod som används för intern riskhantering av den relevanta aktieexponeringen, och ska inte styras av tillsynsarbitrage.

Instituten får behandla aktieexponeringar mot anknutna företag i enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar.

2.Enligt den förenklade riskviktmetoden ska den riskvägda exponeringen behandlas enligt formeln

Riskvägt exponeringsbelopp = RW * exponeringsvärde:

där

Riskvikt (RW) = 190 % för icke noterade aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer

Riskvikt (RW) = 290 % för exponeringar i börsnoterade aktier.

Riskvikt (RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar.

Korta avistapositioner och derivatinstrument som hålls utanför handelslagret får balansera långa positioner i samma enskilda värdepapper förutsatt att dessa instrument uttryckligen har utpekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att de tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta positioner ska behandlas som om de vore långa positioner varvid den relevanta riskvikten åsätts varje positions absoluta värde. I fråga om positioner, där det finns en löptidsobalans ska metoden för företagsexponeringar tillämpas enligt artikel 162.5.

Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.

3.Enligt PD/LGD-metoden ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräknas enligt formlerna i artikel 153.1. Om institutet inte har tillräckligt med information för att kunna använda definitionen på fallissemang i artikel 178 ska riskvikterna räknas upp med faktorn 1,5.

För varje enskild exponering får summan av den förväntade förlusten multiplicerad med 12,5 och det riskvägda exponeringsbeloppet inte överstiga exponeringsvärdet multiplicerat med 12,5.

Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4. Därvid ska ett LGD-värde på 90 % av exponeringen mot utfärdaren av säkringen tillämpas. För icke noterade aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde på 65 % användas. För detta ändamål ska löptiden M vara fem år.

4.Enligt metoden med interna modeller ska det riskvägda exponeringsbeloppet motsvara den potentiella förlust på institutets aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall i en intern value at riskmodell avseende skillnaden mellan den kvartalsvisa avkastningen och en relevant riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod, multiplicerad med faktorn 12,5. I fråga om aktieportföljer får de riskvägda exponeringsbeloppen inte vara mindre än den sammanlagda summan av följande:

  1. De riskvägda exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGD-metoden.
  2. De motsvarande förväntade förlustbeloppen multiplicerade med 12,5.

De belopp som avses i leden a och b ska beräknas på grundval av de PD-värden som anges i artikel 165.1 och de tillhörande LGD-värden som anges i artikel 165.2.

Instituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieposition.

Artikel 156 Riskvägda exponeringsbelopp för övriga motpartslösa tillgångar

De riskvägda exponeringsbeloppen för övriga motpartslösa tillgångar ska beräknas enligt följande formel:

Riskvägt exponeringsbelopp = 100 % · exponeringsbelopp, med undantag av följande:

  1. Kassabehållning och likvärdiga poster samt omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas riskvikt 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktelser i motsvarande form.
  2. Exponeringen är ett restvärde av leasade tillgångar. I det fallet ska det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt följande:
    1
    t
    · 100 % · Exponeringsvärde

    där t är det som är störst av 1 och det närmaste antalet hela år som återstår av leasingtiden.

Underavsnitt 3 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringars utspädningsrisk

Artikel 157 Riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringars utspädningsrisk

1.Instituten ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för förvärvade företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk enligt formeln i artikel 153.1.

2.Instituten ska fastställa parametrarna PD och LGD i enlighet med avsnitt 4.

3.Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med avsnitt 5.

4.I denna artikel ska värdet på M vara 1 år.

5.De behöriga myndigheterna ska undanta ett institut från att beräkna och erkänna riskvägda exponeringsbelopp för utspädningsrisken för en typ av exponering som förorsakas av förvärvade företags- eller hushållsfordringar, om institutet kan styrka för de behöriga myndigheterna att utspädningsrisken för det institutet är försumbar för denna typ av exponering.

Avsnitt 3 Förväntade förluster

Artikel 158 Behandling per exponeringsslag

1.Beräkningen av förväntade förlustbelopp ska baseras på samma ingångsvärden för PD och LGD och samma exponeringsvärden för varje exponering som de som används för beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 151.

2.Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

3.Förväntat förlustbelopp för exponeringar inom exponeringsklassen ”övriga motpartslösa tillgångar” enligt artikel 147.2 g ska vara noll.

4.Förväntade förlustbelopp för exponeringar i form av aktier eller andelar i fonder enligt artikel 152 ska beräknas i enlighet med de metoder som anges i den här artikeln.

5.Förväntade förluster (EL) och förlustbelopp för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt hushållsexponeringar ska beräknas enligt följande formler:

Förväntade förluster (EL) = PD * LGD

Förväntat förlustbelopp = EL [multiplicerat med] exponeringsvärde.

För fallerade exponeringar (PD = 100 %), om institut använder egna skattningar av LGD, ska EL vara ELBE, institutets bästa skattning av den förväntade förlusten av den fallerade exponeringen i enlighet med artikel 181.1 h.

För exponeringar som behandlas i enlighet med artikel 153.3 ska EL vara 0 %.

6.EL-värden för exponeringar som utgör specialutlåning, där instituten bestämmer riskvikter enligt metoderna i artikel 153.5, ska fastställas enligt tabell 2.

Tabell 2
Resterande löptidKategori 1Kategori 2Kategori 3Kategori 4Kategori 5
Mindre än 2,5 år0   %0,4 %2,8 %8 %50 %
Minst 2,5 år0,4 %0,8 %2,8 %8 %50 %

7.Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt den förenklade riskviktmetoden ska beräknas enligt följande formel:

Förväntat förlustbelopp = EL · exponeringsvärde

Följande EL-värden ska användas:

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för icke noterade aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer.

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för exponeringar i börsnoterade aktier.

Förväntad förlust (EL) = 2,4 % för alla övriga aktieexponeringar.

8.Den förväntade förlusten och det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt PD/LGD-metoden ska beräknas enligt följande formler:

Förväntade förluster (EL) = PD · LGD

Förväntat förlustbelopp = EL · exponeringsvärde

9.Det förväntade förlustbeloppet ska vara noll för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt metoden med interna modeller.

10.Det förväntade förlustbeloppet för förvärvade fordringars utspädningsrisk ska beräknas enligt följande formel:

Förväntade förluster (EL) = PD · LGD

Förväntat förlustbelopp = EL · exponeringsvärde

Artikel 159 Behandling av förväntade förlustbelopp

Instituten ska dra av de förväntade förlustbelopp som beräknats i enlighet med artikel 158.5, 158.6 och 158.10 från allmänna och specifika kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 110, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 105 och andra avdrag från kapitalbasen som är hänförliga till dessa exponeringar med undantag för de avdrag som gjorts i enlighet med artikel 36.1 m. Underkursbelopp på exponeringar i balansräkningen som förvärvats i samband med fallissemang i enlighet med artikel 166.1 ska behandlas på samma sätt som specifika kreditriskjusteringar. Specifika kreditriskjusteringar av fallerade exponeringar får inte användas för att täcka förväntade förlustbelopp i samband med andra exponeringar. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar samt allmänna och specifika kreditriskjusteringar som är hänförliga till dessa exponeringar ska inte tas med i denna beräkning.

Förordning (EU) 2019/630

Avsnitt 4 PD, LGD och löptid

Underavsnitt 1 Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och Centralbanker

Artikel 160 Sannolikhet för fallissemang (PD)

1.PD-värdet för en exponering mot ett företag eller ett institut ska vara minst 0,03 %.

2.För förvärvade företagsfordringar ska PD-värdet, om institutet inte kan göra PD-skattningar eller om institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6, fastställas enligt följande metoder:

  1. PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsfordringar ska motsvara institutets skattning av EL dividerat med LGD för dessa fordringar.
  2. PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsfordringar ska motsvara institutets skattning av EL.
  3. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar i enlighet med artikel 143 och det kan bryta ned sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får institutet använda den PD-skattning som detta tillvägagångssätt resulterar i.

3.PD för fallerade motparter ska vara 100 %.

4.Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk godtas, utöver de utfärdare av kreditriskskydd som avses i artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Företaget har en kreditvärdering, tilldelat av ett kreditvärderingsinstitut, som enligt de behöriga myndigheterna motsvarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de regler för riskvägning av exponeringar mot företag som anges i kapitel 2.
  2. Företaget har inte tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt externt ratinginstitut, i fråga om institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, men är internt klassificerad med ett PD-värde som motsvarar den kreditklassificering av externa kreditvärderingsinstitut som de behöriga myndigheterna har beslutat att tilldela steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de regler för riskvägning av exponeringar mot företag som anges i kapitel 2.

5.Institut som använder egna LGD-skattningar får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värden i enlighet med artikel 161.3.

6.För utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar ska PD anges till samma värde som institutets EL-skattning för utspädningsrisk. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta ned sina EL-skattningar av utspädningsrisken för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får institutet använda den PD-skattning som detta tillvägagångssätt resulterar i. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk godtas, utöver de som tillhandahåller kreditriskskydd som anges i artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.

7.Med avvikelse från artikel 201.1 g godtas de företagsenheter som uppfyller villkoren i punkt 4.

Ett institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar av utspädningsrisken för förvärvade företagsfordringar i enlighet med artikel 143 får godta obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värdena i enlighet med artikel 161.3.

Artikel 161 Förlust vid fallissemang (LGD)

1.Institut ska använda följande LGD-värden:

  1. Icke efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 45 %;
  2. Efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 75 %;
  3. Institut får ta hänsyn till betalt och obetalt kreditriskskydd vid beräkningen av LGD i enlighet med kapitel 4.
  4. Säkerställda obligationer som är berättigade till behandlingen i artikel 129.4 eller 129.5 får ges ett LGD-värde på 11,25 %.
  5. Exponeringar i icke efterställda förvärvade företagsfordringar i de fall där ett institut inte kan göra PD-skattningar eller för vilka institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6: 45 %;
  6. Exponeringar i efterställda förvärvade företagsfordringar i de fall där institutet inte kan göra PD-skattningar eller för vilka institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6: 100 %;
  7. Utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar: 75 %.

2.Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta ned sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får institutet för utspädningsrisk och risk för fallissemang använda LGD-skattningen för förvärvade företagsfordringar.

3.Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker i enlighet med artikel 143, får obetalt kreditriskskydd godtas genom anpassning av PD eller LGD, under förutsättning att kraven i avsnitt 6 är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta. Ett institut ska inte justera PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

4.När det gäller de företag som avses i artikel 153.3, ska LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet motsvara LGD-värdet för antingen en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som kan återvinnas i händelse av att både garantigivaren och gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen är beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller gäldenären.

Artikel 162 Löptid

1.Institut som inte har fått tillstånd att använda egna LGD-värden och konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar och centralbanker ska ange en löptid (M) på 0,5 år för exponeringar till följd av repor eller värdepappers- eller råvarulån och en löptid (M) på 2,5 år för alla andra exponeringar.

Alternativt ska de behöriga myndigheterna inom ramen för det tillstånd som avses i artikel 143 besluta om institutet ska tillämpa en löptid (M) enligt punkt 2 för alla exponeringar.

2.Institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-värden och konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar och centralbanker i enlighet med artikel 143 ska beräkna M för varje sådan exponering enligt vad som anges i leden a–e i denna punkt med förbehåll för punkterna 3–5 i den här artikeln. Värdet på M får inte vara högre än fem år, utom i de fall som anges i artikel 384.1 när M, såsom där anges, ska användas.

  1. För ett instrument med ett fastställt betalningsflödesschema ska M beräknas enligt följande formel:

    där CFt betecknar kassaflöden (kapitalbelopp, räntebetalningar och avgifter) som enligt kontraktet ska betalas av gäldenären under perioden t.

  2. För derivat som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till exponeringens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 1 år. Det teoretiska beloppet för varje exponering ska användas för att väga löptiden.
  3. För exponeringar vid transaktioner med derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullständiga säkerheter och marginallånetransaktioner med fullständiga eller nära fullständiga säkerheter som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 10 dagar.
  4. För repor eller värdepappers- eller råvarulån som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 5 dagar. Det teoretiska beloppet för varje transaktion ska användas för att väga löptiden.
  5. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna PD-skattningar för förvärvade företagsfordringar i enlighet med artikel 143 ska M för belopp som tagits i anspråk motsvara de förvärvade fordringarnas vägda genomsnittliga löptid, där M dock ska vara minst 90 dagar. Samma värde på M ska även användas för outnyttjade belopp inom ramen för ett bindande köpåtagande, förutsatt att faciliteten innehåller effektiva sidovillkor, mekanismer som utlöser förtida amortering eller andra inslag som skyddar det köpande institutet från en betydande försämring av de framtida fordringar som det måste förvärva under facilitetens löptid. Om sådant skydd saknas, ska M för outnyttjade belopp beräknas som summan av den mest långfristiga potentiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående löptiden för köpfaciliteten, där M dock ska vara minst 90 dagar.
  6. För andra instrument än dem som nämns i denna punkt eller om ett institut inte kan beräkna M enligt led a, ska M sättas till den maximala återstående tid (i antal år) som gäldenären får ta i anspråk för att uppfylla kontraktsförpliktelserna fullt ut, där M dock ska vara minst 1 år.
  7. Institut som använder den metod baserad på interna modeller som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 för beräkningen av exponeringsvärden ska för de exponeringar på vilka de tillämpar metoden, om löptiden för det mest långfristiga kontraktet i nettningsmängden är längre än ett år, beräkna M enligt följande formel:
     där
     Stk= en dummyvariabel vars värde under den framtida perioden tk är lika med 0 om tk > 1 år och lika med 1 om tk ≤ 1,
     EEtk= förväntad exponering under den framtida perioden tk,
     EffectiveEEtk= effektiv förväntad exponering under den framtida perioden tk,
     dftk= den riskfria diskonteringsfaktorn för den framtida tidsperioden tk, och
     Δtktktk–1;
  8. Ett institut som använder en intern modell för att beräkna en ensidig kreditvärdighetsjustering får, om de behöriga myndigheterna godkänner detta, som M använda den effektiva kreditdurationen enligt skattningen med den egna modellen.

    Om inte annat följer av punkt 2, ska formeln i led a tillämpas för nettningsmängder där samtliga kontrakt har en ursprunglig löptid som understiger ett år.

  9. Ett institut som beräknar exponeringsvärdena med hjälp av den metod baserad på interna modeller som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 och som har tillstånd att använda en intern modell för den specifika risk som finns i innehav av omsatta skuldinstrument i enlighet med del 3 avdelning IV kapitel 5, ska ange M som 1 i den formel som anges i artikel 153.1, under förutsättning att institutet kan visa de behöriga myndigheterna att effekterna av riskklassmigration innefattas i dess interna modell för beräkning av specifik risk i innehav av omsatta skuldinstrument enligt artikel 383.
  10. Vid tillämpning av artikel 153.3 ska M vara lika med kreditriskskyddets effektiva löptid, dock minst 1 år.

3.Om dokumentationen ställer krav på omprövning av marginalsäkerhet och förnyad värdering varje dag och den innehåller bestämmelser som tillåter snabb avveckling eller avräkning av säkerheter i händelse av fallissemang eller oförmåga att förnya marginalsäkerhet, ska M vara minst 1 dag för

  1. derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullständiga säkerheter,
  2. marginallånetransaktioner med fullständiga eller nära fullständiga säkerheter, och
  3. transaktioner med repor eller värdepappers- eller råvarulån.

För kvalificerade kortfristiga exponeringar som inte är en del av institutens löpande finansiering av gäldenären, ska M vara minst en dag. Kvalificerade kortfristiga exponeringar omfattar följande:

  1. Exponeringar mot institut till följd av avräkning av skulder i utländsk valuta.
  2. Självavvecklande finansiella transaktioner vid kortfristig handel, med anknytning till utbyte av varor eller tjänster och med upp till ett års återstående löptid i enlighet med artikel 4.1 led 80.
  3. Exponeringar till följd av avveckling av köp och försäljning av värdepapper inom ramen för ordinarie leveransperiod eller två bankdagar.
  4. Exponeringar till följd av kontantbetalning via elektronisk överföring och betalningar via elektroniska betalningstransaktioner och förbetalda kostnader, inklusive övertrasseringar på grund av misslyckade transaktioner som inte överskrider ett litet antal överenskomna bankdagar.

4.Vad gäller exponeringar mot företag som har sitt säte inom unionen och som har en konsoliderad omsättning och konsoliderade tillgångar som uppgår till mindre än 500.000.000 EUR kan institut välja att konsekvent fastställa M i enlighet med punkt 1 i stället för att tillämpa punkt 2. Instituten får ersätta beloppet 500.000.000 EUR för de totala tillgångarna med 1.000.000.000 EUR för företag som i första hand äger och hyr ut i icke-kommersiella bostadsfastigheter.

5.Löptidsobalanser ska behandlas i enlighet med kapitel 4.

Underavsnitt 2 Hushållsexponeringar

Artikel 163 Sannolikhet för fallissemang (PD)

1.En exponerings PD-värde ska vara minst 0,03 %.

2.PD-värdet för gäldenärer som har fallerat och – om en exponeringsansats används – för exponeringar där fallissemang föreligger ska vara 100 %.

3.När det gäller utspädningsrisk för förvärvade fordringar, ska PD-värdet anges till samma värde som skattningen av EL för utspädningsrisk. Om ett institut kan bryta ned sina EL-skattningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som de behöriga myndigheterna bedömer som tillförlitligt får PD-skattningen användas.

4.Obetalt kreditriskskydd får beaktas genom justering av PD-värden, om inte annat följer av artikel 164.2. Utöver de som tillhandahåller kreditriskskydd enligt artikel 201.1 g godtas vid utspädningsrisk även säljaren av de förvärvade fordringarna, om villkoren i artikel 160.4 är uppfyllda.

Artikel 164 Förlust vid fallissemang (LGD)

1.Instituten ska ta fram egna skattningar av LGD-värden med iakttagande av kraven i avsnitt 6 och under förutsättning att det beviljas av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 143. För utspädningsrisk för förvärvade fordringar ska ett LGD-värde på 75 % användas. Om ett institut kan bryta ned sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får institutet använda sin egen LGD-skattning.

2.Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart för en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom justering av PD- och LGD-skattningarna, under förutsättning att kraven i artikel 183.1–183.3 är uppfyllda och de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd. Ett institut ska inte justera PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

3.Vid tillämpning av artikel 154.2 ska LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot den utfärdare av kreditriskskyddet som avses i artikel 153.3 vara LGD-värdet för antingen en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som kan återvinnas, i händelse av att både garantigivaren och gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen, är beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller gäldenären.

4.Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan statliga garantier får inte understiga 10 %.

Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i kommersiella fastigheter utan statliga garantier får inte understiga 15 %.

5.På grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med artikel 101 och med beaktande av den framtida utvecklingen på fastighetsmarknaden och andra relevanta indikatorer, ska de behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av huruvida LGD-minimivärdena i punkt 4 i den här artikeln är lämpliga för exponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter belägna inom deras territorium. De behöriga myndigheterna får i lämpliga fall på grundval av bedömningar av den finansiella stabiliteten fastställa högre minimivärden för det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för exponeringar som är säkrade genom fast egendom belägen inom deras territorium.

De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om alla ändringar av LGD-minimivärdena som de gör i enlighet med det första stycket och EBA ska offentliggöra dessa LGD-värden.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor som de behöriga myndigheterna ska beakta vid fastställandet av högre LGD-minimivärden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de högre LGD-minimivärden som har fastställts av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom belägen i denna medlemsstat.

Underavsnitt 3 Aktieexponeringar enligt PD/LGD-Metoden

Artikel 165 Aktieexponeringar enligt PD/LGD-metoden

1.PD-värdena ska fastställas enligt metoderna för företagsexponeringar.

Följande minimivärden för PD ska tillämpas:

  1. 0,09 % för exponeringar i börsnoterade aktier, om placeringen är en del av en långfristig kundrelation.
  2. 0,09 % för exponeringar i ej börsnoterade aktier, om avkastningen på placeringen är baserad på regelbundna och återkommande kassaflöden som inte härrör från realisationsvinster.
  3. 0,40 % för exponeringar i börsnoterade aktier, inbegripet övriga korta positioner enligt artikel 155.2.
  4. 1,25 % för alla övriga aktieexponeringar, inbegripet övriga korta positioner enligt artikel 155.2.

2.Exponeringar i icke noterade aktier i tillräckligt diversifierade portföljer får ges ett LGD-värde på 65 %. Alla övriga sådana exponeringar ska ges ett LGD-värde på 90 %.

3.Alla exponeringar ska ges ett M-värde på fem år.

Avsnitt 5 Exponeringsbelopp

Artikel 166 Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt hushållsexponeringar

1.Om inget annat anges, ska exponeringsbeloppet för exponeringar i balansräkningen vara det redovisade värdet mätt utan hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar.

Denna regel gäller även för tillgångar som köpts till ett pris som skiljer sig från skuldbeloppet.

För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp och det redovisade värdet som efter särskilda kreditriskjusteringar registrerades i institutens balansräkningar vid köp av tillgången som underkurs om skuldbeloppet är större och som överkurs om det är mindre.

2.Om instituten använder ramavtal om nettning i fråga om repor eller värdepappers- eller råvarulån ska exponeringsbeloppet beräknas enligt kapitlen 4 eller 6.

3.För beräkning av exponeringsbeloppet vid nettning i balansräkningen av lån och insättningar ska instituten använda de metoder som anges i kapitel 4.

4.Vid leasingavtal ska exponeringsbeloppet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna. Med ”minimileasingbetalningar” avses de betalningar under leasingtiden som leasingtagaren förpliktas eller kan förpliktas att göra samt alla förmånliga köpoptioner (som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Om en annan part än leasingtagaren kan förpliktas att betala restvärdet för ett leasingobjekt och denna betalningsskyldighet uppfyller kraven i artikel 201 för godtagbart tillhandahållande av kreditriskskydd samt kraven för godkännande av andra slag av garantier i artikel 213, kan betalningsskyldigheten betraktas som ett obetalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4.

5.När det gäller kontrakt i bilaga II, ska exponeringsbeloppet fastställas genom de metoder som anges i kapitel 6 och inte ta hänsyn till någon kreditriskjustering.

6.Exponeringsbeloppet för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringar ska motsvara det värde som fastställs i enlighet med punkt 1 minus kapitalbaskrav för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.

7.Om en exponering har formen av värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för repor eller värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveckling och marginallån, ska exponeringsbeloppet motsvara värdepapperens eller råvarornas värde enligt artikel 24. Om den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 används, ska exponeringsbeloppet ökas med den volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller råvaror enligt den artikeln. Exponeringsbeloppet för repor, värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveckling och marginallån kan fastställas i enlighet med antingen kapitel 6 eller artikel 220.2.

8.Exponeringsvärdet för följande poster ska beräknas som det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med en konverteringsfaktor. Instituten ska använda följande konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151.8 för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker:

  1. För låneramar som när som helst är villkorslöst återkalleliga av institutet utan förhandsanmälan eller som automatiskt kan annulleras om låntagarens kreditvärdighet försämras ska en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsystemen ska göra det möjligt att omedelbart upptäcka en försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Outnyttjade låneramar kan betraktas som villkorslöst återkalleliga, om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och anknutna områden medger.
  2. För kortfristiga remburser där levererade varor utgör säkerhet ska en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för både det öppnande och bekräftande institutet.
  3. För outnyttjade köpåtaganden för rullande förvärvade fordringar, vilka kan återkallas villkorslöst eller annulleras när som helst av institutet utan förhandsanmälan, ska en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsystemen ska göra det möjligt att omedelbart upptäcka en försämring av gäldenärens kreditkvalitet.
  4. För övriga låneramar, note issuance facilities (NIF) och revolving underwriting facilities (RUF) ska en konverteringsfaktor på 75 % tillämpas.

Institut som uppfyller kraven för användning av egna skattningar av konverteringsfaktorer enligt avsnitt 6 får använda sina egna skattningar av konverteringsfaktorer för olika produkttyper enligt leden a–d, under förutsättning att de behöriga myndigheterna tillåter det.

9.Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat åtagande ska den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de enskilda åtagandena användas.

10.För alla övriga poster utanför balansräkningen utom de som nämns i punkterna 1–8, ska exponeringsbeloppet vara lika med följande procentandelar av postens värde:

  1. 100 % om det är en högriskpost.
  2. 50 % om det är en medelriskpost.
  3. 20 % om det är en medel-/lågriskpost.
  4. 0 % om det är en lågriskpost.

Vid tillämpning av denna punkt ska poster utanför balansräkningen indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Artikel 167 Aktieexponeringar

1.Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar ska vara det redovisade värdet efter särskilda kreditriskjusteringar.

2.Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar utanför balansräkningen ska vara det nominella värdet efter nedsättning av det nominella värdet genom kreditriskjusteringar specifika för denna exponering.

Artikel 168 Övriga motpartslösa tillgångar

Exponeringsbeloppet för övriga motpartslösa tillgångar ska vara det redovisade värdet efter särskild kreditriskjustering.

Avsnitt 6 Krav på internmetoden

Underavsnitt 1 Riskklassificeringssystem

Artikel 169 Allmänna principer

1.Om ett institut använder flera riskklassificeringssystem, ska motiven för valet av system för en viss gäldenär eller en viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett sådant sätt att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt.

2.Kriterier och metoder för riskklassificering ska periodiskt ses över för att fastställa om de fortfarande är lämpliga med hänsyn till den aktuella portföljen och de yttre förutsättningarna.

3.Om ett institut använder direkta skattningar av riskparametrar för enskilda gäldenärer eller exponeringar får dessa betraktas som estimat hänförliga till en tillämpning av en kontinuerlig riskklasskala.

Artikel 170 Riskklassificeringssystems struktur

1.Strukturen i riskklassificeringssystem för exponeringar mot företag, institut och nationella regeringar samt centralbanker ska uppfylla följande krav:

  1. Ett riskklassificeringssystem ska beakta gäldenärens och transaktionens särskilda riskegenskaper.
  2. Ett riskklassificeringssystem ska ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang. Riskklasskalan för gäldenärer ska ha minst sju klasser för ej fallerande gäldenärer och en klass för fallerande gäldenärer.
  3. Ett institut ska dokumentera sambandet mellan riskklasserna i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje klass innebär och de kriterier som används för att särskilja den nivån för fallissemangsrisken.
  4. Institut vilkas portföljer är inriktade på ett särskilt marknadssegment och ett visst intervall vad gäller risk för fallissemang ska ha tillräckligt många riskklasser inom detta intervall för att undvika en alltför stor koncentration av gäldenärer inom en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild klass ska motiveras genom övertygande empiriska belägg för att riskklassen täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och att alla gäldenärers fallissemangsrisk inom denna klass ligger inom detta spann.
  5. För att de behöriga myndigheterna ska tillåta användning av egna skattningar av LGD för beräkning av kapitalbaskrav ska ett riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering av exponeringarna som enbart tar fasta på LGD-relaterade transaktionssärdrag. Definitionen av varje riskklass ska innefatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till klassen i fråga och en beskrivning av de kriterier som används för att fastställa klassernas olika risknivåer.
  6. Betydande koncentrationer inom en enskild riskklass ska motiveras genom övertygande empiriska bevis om att klassen täcker ett tillräckligt smalt LGD-spann och att risken i fråga om alla exponeringar inom denna klass ligger inom detta spann.

2.Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning är undantagna från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Dessa institut ska för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för ej fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gäldenärer.

3.Strukturen i riskklassificeringssystemen för hushållsexponeringar ska uppfylla följande krav:

  1. Riskklassificeringssystem ska avspegla både gäldenärs- och transaktionsrisk, och de ska beakta alla relevanta gäldenärs- och transaktionsspecifika egenskaper.
  2. Riskdifferentieringen mellan riskklasserna ska säkerställa att antalet exponeringar i en viss riskklass räcker för att göra en ändamålsenlig kvantifiering och validering av förlustens egenskaper inom respektive klass. Exponeringarnas och gäldenärernas fördelning över riskklasserna ska vara sådan att alltför stora koncentrationer undviks.
  3. Processen att hänföra exponeringar till riskklasser ska skapa en lämplig riskdifferentiering, gruppera tillräckligt homogena exponeringar och tillåta en exakt och konsekvent uppskattning av förlustens egenskaper inom respektive klass. För förvärvade fordringar ska grupperingen avspegla säljarens kravnivå för att ta på sig risk och sammansättningen av dennes kundkrets.

4.Instituten ska beakta följande riskfaktorer när de hänför exponeringar till riskklasser:

  1. Motparternas riskegenskaper.
  2. Transaktionernas riskegenskaper, även beträffande slag av produkt eller säkerhet eller av båda. Instituten ska särskilt beakta fall där samma säkerhet ställs för flera exponeringar.
  3. Misskötsel, såvida inte ett institut kan styrka för den behöriga myndigheten att misskötsel inte är en väsentlig riskdrivare för exponeringen.

Artikel 171 Åsättande av riskklasser

1.Ett institut ska ha särskilda definitioner, processer och kriterier för att hänföra exponeringar till riskklasser inom ett riskklassificeringssystem som uppfyller följande krav:

  1. Definitionerna och kriterierna för riskklasser ska vara tillräckligt detaljerade för att de som ansvarar för klassificeringar konsekvent ska kunna åsätta gäldenärer eller exponeringar som representerar liknande risk samma riskklass. Konsekvens ska uppnås mellan verksamhetsgrenar, avdelningar och geografiska lokaliseringar.
  2. Dokumentationen om riskklassificeringsprocessen ska göra det möjligt för tredje man att förstå varför exponeringar har hänförts till vissa riskklasser, reproducera tilldelningen av riskklass och utvärdera riktigheten av en tilldelning till en riskklass.
  3. Kriterierna ska även överensstämma med institutets interna utlåningsnormer och dess policy för behandling av problemtyngda gäldenärer och exponeringar.

2.Ett institut ska beakta all relevant information när de hänför gäldenärer och exponeringar till riskklasser. Informationen ska vara aktuell och göra det möjligt för institutet att förutse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre information ett institut har, desto försiktigare ska det vara vid åsättande av riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om ett institut använder en extern rating som primär faktor för att fastställa en intern riskklassificering, ska institutet säkerställa att det också beaktar övrig relevant information.

Artikel 172 Klassificering av exponeringar

1.När det gäller exponeringar för företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3, ska klassificeringen av exponeringar ske enligt följande krav:

  1. Alla gäldenärer ska hänföras till en riskklass inom ramen för processen för godkännande av krediter.
  2. Vad gäller de exponeringar för vilka ett institut av den behöriga myndigheten har erhållit tillåtelse att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 ska alla exponeringar även åsättas en produktriskklass inom ramen för processen för godkännande av krediter.
  3. Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning ska hänföra dessa exponeringar till riskklasser enligt artikel 170.2.
  4. Alla enskilda juridiska personer mot vilka institutet är exponerat ska bedömas individuellt. Ett institut ska ha en lämplig policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av kunder med inbördes anknytning.
  5. Alla exponeringar mot samma gäldenär ska hänföras till samma riskklass, oavsett om det finns skillnader mellan de särskilda transaktionernas natur. I de fall förekomsten av flera olika exponeringar får leda till att samma gäldenär hänförs till flera klasser ska dock följande beaktas:
    1. Transfereringsrisk, som är avhängig av om exponeringen avser belopp i inhemsk eller främmande valuta.
    2. Garantier som ställs för en exponering får beaktas genom anpassning av tilldelningen av riskklass.
    3. Lagstiftning om konsumentskydd, banksekretess eller annan lagstiftning förbjuder utbyte av uppgifter om kunderna.

2.För hushållsexponeringar ska alla exponeringar hänföras till en riskklass inom ramen för processen för godkännande av krediter.

3.Instituten ska skriftligt redovisa de situationer då medarbetare efter eget omdöme får göra avvikelser från in- eller utdata i klassificeringsprocessen och ange vilka medarbetare som ansvarar för att sådana avvikelser godkänns. Instituten ska dokumentera sådana avvikelser och ange vilka som ansvarar för dem. Instituten ska också analysera utvecklingen av de exponeringar som hänförs till en annan riskklass till följd av sådana avvikelser. Analysen ska även innehålla en bedömning, person för person, av utvecklingen av exponeringar vilkas riskklass har ändrats av en viss individ.

Artikel 173 Integritet i riskklassificeringen

1.För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3 ska riskklassificeringen uppfylla följande integritetskrav:

  1. Riskklassificeringar och återkommande översyner av dem ska utföras eller godkännas av en oberoende part som inte har någon direkt vinning av besluten att lämna krediten.
  2. Instituten ska se över riskklassificeringarna minst en gång per år och anpassa klassificeringen, om resultatet av översynen inte motiverar den gällande klassificeringen. Högriskgäldenärer och problemexponeringar ska ses över oftare. Instituten ska göra en ny riskklassificering, om väsentlig information om gäldenären eller exponeringen blir tillgänglig.
  3. Instituten ska ha en effektiv process för att skaffa och uppdatera relevant information om riskprofiler för gäldenärer som påverkar PD-värden och om riskprofiler för transaktioner som påverkar LGD-värden eller konverteringsfaktorer.

2.När det gäller hushållsexponeringar ska ett institut minst en gång per år se över gäldenärs- och produktriskklassificeringar och anpassa klassificeringen, om resultatet av översynen inte motiverar fortsatt användning av den gällande klassificeringen, eller se över förlustegenskaper och grad av misskötsel när det gäller alla identifierade riskklasser, beroende på vad som är tillämpligt. Ett institut ska även minst en gång per år se över tillståndet för ett representativt urval av enskilda exponeringar inom varje riskklass för att säkerställa att de fortfarande ligger i rätt riskklass och anpassa klassificeringen, om resultatet av översynen inte motiverar fortsatt användning den gällande klassificeringen.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för de behöriga myndigheternas metoder för att utvärdera integriteten i riskklassificeringen och riskbedömningens regelmässighet och oberoende.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 174 Användning av modeller

Om ett institut använder statistiska modeller och andra mekaniska metoder för att hänföra exponeringar till gäldenärs- och riskklasser ska följande villkor uppfyllas:

  1. Modellen ska ha god prognosförmåga och kapitalkraven får inte förvrängas genom modellen. De ingående variablerna ska utgöra en rimlig och ändamålsenlig grund för prognoserna. Modellen får inte ha några väsentliga systematiska fel.
  2. Institutet ska ha inrättat en process för prövning av data som matas in i modellen innefattande en bedömning av uppgifternas riktighet, fullständighet och lämplighet.
  3. De data som ligger till grund för utveckling av modellen ska vara representativa för populationen av institutets faktiska gäldenärer eller exponeringar.
  4. Institutet ska regelbundet validera modellen och därvid även övervaka hur modellen fungerar och hur stabil den är, se över modellspecifikationen och testa hur väl modellens resultat överensstämmer med de faktiska utfallen.
  5. Institutet ska komplettera den statistiska modellen med bedömningar och övervakning från egna medarbetare för att se över modellbaserade riskklassificeringar och för att säkerställa att modellerna används på lämpligt sätt. Översynsprocesserna ska syfta till att hitta och begränsa fel som hänger samman med svagheter i modellen. Personlig bedömning ska beakta all relevant information som inte beaktas i modellen. Institutet ska dokumentera hur personlig bedömning och modellresultat ska kombineras.

Artikel 175 Dokumentation av riskklassificeringssystem

1.Instituten ska dokumentera riskklassificeringssystemens utformning och operativa detaljer. Dokumentationen ska styrka riskklassificeringssystemens överensstämmelse med kraven i detta avsnitt och ta upp områden som portföljdifferentiering, riskklassificeringskriterier, ansvar avseende de parter som riskklassificerar gäldenärer och exponeringar, frekvensen av översyner av riskklassificeringar och ledningens övervakning av riskklassificeringsprocessen.

2.Institutet ska dokumentera motiven till och den analys som ligger till grund för dess val av riskklassificeringskriterier. Ett institut ska dokumentera alla betydande förändringar av riskklassificeringsprocessen och dokumentationen ska möjliggöra identifiering av de förändringar av riskklassificeringsprocessen som har gjorts sedan de behöriga myndigheternas senaste översyn. Riskklassificeringens struktur, inklusive riskklassificeringsprocessen och den interna kontrollstrukturen, ska också dokumenteras.

3.Instituten ska dokumentera de särskilda definitioner av fallissemang och förlust som används internt och säkerställa att de överensstämmer med definitionerna i denna förordning.

4.Om institutet använder statistiska modeller vid riskklassificeringsprocessen, ska institutet dokumentera dessa metoder. Detta material ska

  1. tillhandahålla en detaljerad beskrivning av teori, antaganden samt matematisk och empirisk grund för fördelningen av estimat till riskklasser, enskilda gäldenärer eller exponeringar och de datakällor som har använts för estimat av modellen,
  2. fastställa en strikt statistisk process för validering av modellen, vilken inkluderar utfallstest utanför den datamängd och den period som har använts vid kalibreringen,
  3. ange alla omständigheter under vilka modellen inte fungerar ändamålsenligt.

5.Ett institut ska nöjaktigt kunna visa den behöriga myndigheten att kraven i denna artikel uppfylls, om ett institut har köpt ett riskklassificeringssystem eller en modell som används inom ett riskklassificeringssystem från tredje part och säljaren vägrar institutet tillgång eller begränsar institutets tillgång till information om metoden i riskklassificeringssystemet eller modellen eller bakomliggande data som har använts för utarbetandet av denna metod eller modell, på grundval av att sådan information utgör företagshemligheter.

Artikel 176 Bevarande av data

1.Instituten ska samla in och lagra data om sina interna riskklassificeringar enligt vad som krävs i del åtta.

2.För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker och för aktieexponeringar när ett institut använder PD/LGD-metoden enligt artikel 155.3 ska instituten samla in och lagra data om följande:

  1. Gäldenärernas och de godtagna garantigivarnas fullständiga riskklassificeringshistorik.
  2. Datum när riskklassificeringen gjordes.
  3. Viktiga data och metoder som har använts för att härleda riskklassificeringen.
  4. Namnet på den ansvariga för riskklassificeringen.
  5. Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.
  6. Datum för och omständigheterna kring dessa fallissemang.
  7. Data om PD-värden och den faktiska inträffade andelen fallissemang inom olika riskklasser och data om migration mellan riskklasser.

3.Institut som inte använder egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska samla in och bevara data om jämförelser av faktiska LGD-värden med de värden som anges i artikel 161.1 och av faktiska konverteringsfaktorer med de värden som anges i artikel 166.8.

4.Institut som använder egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska samla in och bevara följande:

  1. Fullständig datahistorik avseende produktriskklassificering av exponeringar samt estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer som hänger samman med varje riskklasskala.
  2. De datum då riskklassificeringarna gjordes och estimaten utfördes.
  3. Viktiga data och metod för beräkningen av exponeringarnas riskklassificering och estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer.
  4. Namn på de personer som riskklassificerade exponeringarna och utförde estimaten av LGD-värden och konverteringsfaktorer.
  5. Data om estimerade och faktiska LGD-värden och konverteringsfaktorer för varje fallerad exponering.
  6. Data om exponeringens LGD-värde före och efter hänsynstagande till en garanti eller ett kreditderivat för de institut som beaktar garantiers och kreditderivats kreditriskreducerande effekter vid beräkning av LGD-värden.
  7. Data om förlustkomponenter för varje fallerad exponering.

5.För hushållsexponeringar ska instituten samla in och lagra data om följande:

  1. Data som användes under processen för att hänföra exponeringar till riskklasser.
  2. Data om estimerade PD- och LGD-värden och om konverteringsfaktorer i samband med exponeringars riskklasser.
  3. Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.
  4. I fråga om fallerade exponeringar: data om de riskklasser som exponeringen var hänförd till under året före fallissemanget och om faktiska utfall avseende LGD-värden och konverteringsfaktorer.
  5. Data om förlustnivåer vad gäller kvalificerade rullande hushållsexponeringar.

Artikel 177 Stresstester för bedömning av kapitalkrav

1.Ett institut ska inrätta lämpliga stresstestprocesser för bedömning av sitt kapitalkrav. Stresstester ska bl.a. syfta till att identifiera eventuella händelser eller framtida förändringar av ekonomiska förhållanden som skulle kunna ha ofördelaktiga effekter på ett instituts kreditexponeringar och på bedömningen av institutets förmåga att hantera sådana förändringar.

2.Ett institut ska regelbundet utföra kreditriskstresstest för att bedöma effekten av vissa bestämda förhållanden på det totala kapitalkravet för kreditrisk. Institutet får välja vilket test som ska användas, förutsatt att det godkänns av tillsynsmyndigheten. Testet ska vara meningsfullt och beakta effekterna av allvarliga, men rimliga, recessionsscenarier. Ett institut ska inom ramen för stresstestscenarierna bedöma migration mellan riskklasser i sin riskklassificering. Portföljer som utsätts för stresstest ska innehålla den övervägande majoriteten av ett instituts totala exponering.

3.Institut som tillämpar den behandling som anges i artikel 153.3 ska som en del av sitt stresstestprogram undersöka effekterna av en försämring av kreditkvaliteten hos utfärdarna av kreditriskskydd, särskilt effekten om dessa inte längre uppfyller godtagbarhetskriterierna.

Underavsnitt 2 Riskkvantifiering

Artikel 178 En gäldenärs fallissemang

1.Fallissemang med avseende på en viss gäldenär ska anses föreligga när någon eller båda av följande situationer har uppstått:

  1. Institutet anser att det är osannolikt att gäldenären kommer att betala sina kreditförpliktelser helt och hållet till institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag, utan att institutet tillgriper åtgärder som att realisera säkerheter.
  2. Någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar. De behöriga myndigheterna får ersätta de 90 dagarna med 180 dagar för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klassen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga organ. De 180 dagarna tillämpas inte vid tillämpning av artikel 36.1 m eller artikel 127.

Vid hushållsexponeringar får instituten tillämpa den definition av fallissemang som anges i första stycket leden a och b med avseende på en enskild kreditfacilitet snarare än i förhållande till en låntagares samtliga förpliktelser.

Förordning (EU) 2019/630

2.Följande ska gälla vid tillämpning av punkt 1 b:

  1. För övertrasseringar börjar överskjutande dagar räknas när gäldenären har överskridit en aviserad kreditlimit, har aviserats en lägre kreditlimit än det aktuella utestående beloppet eller har utnyttjat kredit utan tillstånd och det underliggande beloppet är väsentligt.
  2. Vid tillämpning av led a avses med en ”aviserad limit” en kreditlimit som institutet har fastställt och informerat gäldenären om.
  3. För kreditkort börjar överskjutande dagar räknas från den dag då minimibeloppet ska betalas.
  4. Hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är ska bedömas i förhållande till en tröskel, vilken ska fastställas av de behöriga myndigheterna. Denna tröskel ska avspegla en risknivå som den behöriga myndigheten anser rimlig.
  5. Instituten ska ha dokumenterade riktlinjer för hur antalet överskjutande dagar ska beräknas, särskilt med avseende på ny indelning av exponeringar efter antal kreditdagar och beviljandet av förlängningar, ändringar eller uppskov, förnyelser och nettning av befintliga konton. Dessa riktlinjer ska tillämpas konsekvent över tiden och ligga i linje med institutets interna riskhantering och beslutsprocess.

3.Vid tillämpning av punkt 1 a ska bl.a. följande faktorer uppfattas som tecken på osannolikhet för betalning:

  1. Institutet intäktsför inte längre upplupen ränta för kreditförpliktelsen.
  2. Institutet gör en specifik kreditriskjustering till följd av att en betydande försämring av kreditkvaliteten har kunnat konstateras efter att institutet godkände exponeringen.
  3. Institutet säljer kreditförpliktelsen med en betydande kreditrelaterad ekonomisk förlust.
  4. Institutet går med på en framtvingad omförhandling av kreditförpliktelsen, där det är sannolikt att detta kommer att leda till en minskning av skulden genom en betydande eftergift av krediten eller uppskjuten betalning av räntor och amorteringar eller i förekommande fall avgifter. När det gäller aktieexponeringar som bedöms enligt PD/LGD-metoden, innefattar detta också framtvingad omstrukturering av själva aktiekapitalet.
  5. Institutet har lämnat in konkursansökan mot gäldenären eller en liknande ansökan avseende gäldenärens kreditförpliktelse gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag.
  6. Gäldenären har begärt att försättas eller har försatts i konkurs eller liknande, om detta förhindrar eller försenar betalning av en kreditförpliktelse till institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag.

4.Institut som använder externa data som inte överensstämmer med definitionen av fallissemang i punkt 1 ska göra lämpliga anpassningar för att uppnå grundläggande jämförbarhet med definitionen av fallissemang.

5.Om institutet anser att en tidigare fallerad exponering inte längre uppfyller kriterierna för fallissemang, ska institutet omklassificera gäldenären eller exponeringen som om de inte hade fallerat. Om definitionen av fallissemang på nytt skulle uppfyllas, ska det anses att ett nytt fallissemang har inträffat.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange villkoren enligt vilka en behörig myndighet ska fastställa den tröskel som avses i punkt 2 d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.EBA ska utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna artikel. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 179 Övergripande krav för estimering

1.Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger samman med olika riskklasser ska instituten iaktta följande krav:

  1. Ett instituts egna estimat av riskparametrarna PD, LGD, konverteringsfaktorn och EL ska inbegripa alla relevanta data, upplysningar och metoder. Estimaten ska härledas från historiska erfarenheter och empiriska belägg och inte enbart baseras på subjektiva bedömningar. Estimaten ska vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse och ska baseras på de förklaringsfaktorer som är avgörande för respektive riskparameter. Ju mindre data ett institut har desto mer konservativt ska det vara vid sin estimering.
  2. Ett institut ska kunna tillhandahålla en specifikation av sin förlusthistorik med avseende på fallissemangsfrekvens, LGD, konverteringsfaktor eller förlust, om EL-estimat används, fördelad på de förklaringsfaktorer som det betraktar som avgörande för respektive riskparameter. Institutets estimat ska återspegla lång erfarenhet.
  3. Alla förändringar när det gäller utlåningspraxis eller indrivningsmetoder under de observationsperioder som avses i artiklarna 180.1 h, 180.2 e, 181.1 j, 181.2, 182.2 och 182.3 ska beaktas. Ett instituts estimat ska avspegla effekterna av tekniska framsteg, nya data och övrig information efter hand som de blir tillgängliga. Instituten ska se över sina estimat när ny information framkommer, dock minst en gång om året.
  4. Den population av exponeringar som var representerad i det data som användes för estimatet, de riktlinjer för utlåning som tillämpades när data togs fram och andra relevanta kriterier ska vara jämförbara med kriterierna för institutets exponeringar och standarder. De ekonomiska förutsättningar och de marknadsvillkor som ligger till grund för uppgifterna ska vara relevanta för de aktuella och överskådliga förhållandena. Antalet exponeringar i urvalet och den period som har använts för kvantifieringen ska vara av tillräcklig omfattning för att institutet ska kunna utföra exakta och solida estimat.
  5. För förvärvade fordringar ska estimaten avspegla all relevant information som finns tillgänglig för det köpande institutet om de underliggande fordringarnas kvalitet, däribland data om liknande grupper som tillhandahållits av säljaren, det köpande institutet eller av externa källor. Det köpande institutet ska utvärdera alla data från säljaren som det har tagit hänsyn till.
  6. Ett institut ska till estimaten lägga en försiktighetsmarginal som avser olika typer av förväntade estimeringsfel. Då metoderna och informationen anses vara mindre tillfredsställande är de förväntade feltyperna fler, och försiktighetsmarginalen ska vara större.

Om instituten använder olika estimat för beräkning av riskvikter och interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt. Om instituten för de behöriga myndigheterna kan styrka att det, när det gäller data som har samlats in före den 1 januari 2007, har gjorts lämpliga anpassningar för att uppnå grundläggande överensstämmelse med definitionen av fallissemang i artikel 178 eller med förlust, får de behöriga myndigheterna tillåta instituten viss flexibilitet i tillämpningen av de erforderliga datakraven.

2.Om ett institut använder sammanställda data från flera institut ska följande krav uppfyllas:

  1. De övriga instituten i gruppen har liknande riskklassificeringssystem och kriterier.
  2. Data är representativ för den portfölj för vilken de sammanställda uppgifterna används.
  3. Sammanställd data används konsekvent över tiden av institutet för sina estimat.
  4. Institutet ska förbli ansvarigt för de egna riskklassificeringssystemens integritet.
  5. Institutet ska upprätthålla tillräcklig intern kunskap om riskklassificeringssystemet, inbegripet förmåga att effektivt övervaka och granska riskklassificeringsprocessen.

Artikel 180 Särskilda krav för PD-estimering

1.Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger samman med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda krav för PD-estimering av exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar, när ett institut använder PD/LGD-metoden enligt artikel 155.3:

  1. Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån långfristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt. PD-estimat för gäldenärer med låg bruttosoliditet eller för gäldenärer vilkas tillgångar främst utgörs av handelstillgångar ska återspegla utvecklingen av de underliggande tillgångarna utifrån perioder av ökad volatilitet.
  2. När det gäller förvärvade företagsfordringar, får instituten estimera EL-värden per riskklass utifrån långfristiga medelvärden på de årliga faktiska andelarna fallissemang.
  3. Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD- estimat för köpta företagsfordringar från ett estimat av EL och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav för estimat av PD och LGD som anges i denna del och resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som anges i artikel 181.1 a.
  4. Instituten ska bara använda metoder för PD-estimering som kompletteras av stödjande analyser. Instituten ska beakta att subjektiva bedömningar har stor betydelse när det gäller att kombinera resultat från olika metoder och att göra anpassningar på grund av metodernas och informationens begränsningar.
  5. Om ett institut använder data om interna erfarenheter av fallissemang för estimering av PD-värden, ska estimaten avspegla kreditgivningsprinciper och alla eventuella skillnader mellan det riskklassificeringssystem som genererade data och det befintliga riskklassificeringssystemet. Om kreditgivningsprinciperna eller riskklassificeringssystemen har ändrats, ska institutet tillämpa en större försiktighetsmarginal i estimering av PD.
  6. Om ett institut tilldelar eller översätter sina interna riskklasser enligt en skala som används av ett kreditvärderingsinstitut eller av liknande organisationer och sedan överför den fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisationens klasser till institutets klasser, ska översättningen grundas på en jämförelse mellan interna riskklassificeringskriterier och de kriterier som används av den externa organisationen och på en jämförelse av interna och externa kreditvärderingar för alla gemensamma gäldenärer. Systematiska fel eller inkonsekvenser vad gäller översättningen eller underliggande data ska undvikas. De av den externa organisationens kriterier som ligger till grund för den data som används för kvantifieringen ska enbart vara inriktade på risk för fallissemang och inte avspegla transaktioners egenskaper. Den analys som institutet gör ska innefatta en jämförelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang, i enlighet med kraven i artikel 178. Institutet ska dokumentera grunden för översättningen.
  7. Om ett institut använder statistiska modeller för att förutsäga fallissemang, får det estimera PD-värden som det enkla medelvärdet av estimat av sannolikheten för fallissemang när det gäller enskilda gäldenärer i en given klass. Institutets tillämpning av modeller för sannolikheten för fallissemang i detta syfte ska uppfylla kraven i artikel 174.
  8. Oavsett om institutet använder externa, interna eller sammanställda datakällor eller en kombination av dessa för sina PD-estimat, ska den underliggande observationsperiodens längd vara minst fem år för åtminstone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta, ska denna längre period användas. Detta led ska även tillämpas på PD/ LGD-metoden för aktier. Förutsatt att de får tillåtelse från behöriga myndigheter får de institut som inte har fått tillstånd av behörig myndighet i enlighet med artikel 143 att använda egna estimat av LGD eller konverteringsfaktorer använda relevanta data för en period på två år, när de tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

2.För hushållsexponeringar ska följande krav gälla:

  1. Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån långfristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt.
  2. PD-estimat får även härledas från ett estimat av totala förluster och rimliga estimat av LGD-värden
  3. När det gäller att hänföra exponeringar till riskklasser ska instituten beakta interna data som primär informationskälla för estimering av förlustegenskaper. Institut får använda externa data (däribland sammanställd data) eller statistiska modeller för kvantifiering förutsatt att det finns ett starkt samband både
    1. mellan institutets process för att hänföra exponeringar till riskklasser och den process som används av den externa datakällan, och
    2. mellan institutets interna riskprofil och det externa datats sammansättning.
  4. Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD- estimat för exponeringar mot hushåll från ett estimat av totala förluster och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav för estimering av PD och LGD som anges i denna del och resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som anges i artikel 181.1 a.
  5. Oavsett om institutet använder externa, interna eller sammanställda datakällor eller en kombination av dessa för sina estimat av förlusters egenskaper, ska den underliggande observationsperiodens längd vara minst fem år för åtminstone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta, ska denna längre period användas. Ett institut behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk data, om senare data bättre förutsäger förlustnivåer. Förutsatt att instituten får tillstånd från de behöriga myndigheterna, får de använda relevant data för en period på två år, när de tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.
  6. Instituten ska identifiera och analysera riskparametrarnas förväntade förändringar under exponeringarnas löptid (säsongseffekter).

För förvärvade hushållsfordringar får instituten använda extern och intern referensdata. Instituten ska använda alla relevanta datakällor för jämförelser.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange följande:

  1. De villkor enligt vilka behöriga myndigheter får bevilja de tillstånd som avses i punkterna 1 h och 2 e.
  2. De metoder enligt vilka behöriga myndigheter ska bedöma ett instituts metod för PD-estimering i enlighet med artikel 143.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 181 Särskilda krav för egna LGD-estimat

1.Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger samman med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda krav för egna LGD-estimat:

  1. Instituten ska estimera LGD-värden per riskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska LGD-värdena per riskklass genom att använda alla observerade fallissemang inom datakällorna (fallissemangsviktat medelvärde).
  2. Instituten ska använda LGD-estimat som är rimliga för en ekonomisk nedgång, om de är mer konservativa än det långfristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem förväntas tillhandahålla faktiska LGD-värden på en konstant nivå per riskklass över tiden, ska instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per riskklass för att begränsa kapitaleffekter av en ekonomisk nedgång.
  3. Ett institut ska beakta omfattningen av eventuella samband mellan gäldenärens risk och den risk som är förenad med säkerheten eller den som tillhandahåller säkerheten. Om det föreligger en betydande grad av samband ska sådana ärenden behandlas konservativt.
  4. Valutaobalanser mellan den underliggande förpliktelsen och säkerheten ska behandlas konservativt vid institutets bedömning av LGD.
  5. Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhet, ska dessa estimat inte enbart baseras på säkerhetens estimerade marknadsvärde. LGD-estimaten ska beakta effekten av att institutet kanske inte omgående kan förfoga över säkerheten och realisera den.
  6. Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerheter, ska instituten upprätta interna krav på förvaltning av säkerheter, rättslig förutsebarhet och riskhantering som allmänt stämmer överens med kapitel 4 avsnitt 3.
  7. Om ett institut godtar en säkerhet i samband med fastställandet av exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i enlighet med avsnitt 5 eller 6 i kapitel 6, ska de belopp som säkerheten förväntas inbringa inte beaktas vid LGD-estimaten.
  8. När det särskilt gäller redan fallerade exponeringar, ska institutet använda summan av sitt bästa estimat av förväntad förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella ekonomiska omständigheterna och exponeringens status och sitt estimat av den ökning av förlustnivån som förorsakas av eventuella ytterligare oväntade förluster under återvinningsperioden, dvs. mellan datumet för fallissemang och exponeringens slutliga realisering.
  9. Om obetalda förseningsavgifter har kapitaliserats i institutets resultaträkning, ska de läggas till institutets redovisning av exponeringar och förluster.
  10. För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker ska LGD-estimaten baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta ska denna längre period användas.

2.För hushållsexponeringar kan instituten göra följande:

  1. Härleda LGD-estimat från realiserade förluster och rimliga estimat av PD-värden.
  2. Beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-estimat.
  3. Använda extern och intern referensdata för att estimera LGD-värden när det gäller förvärvade hushållsfordringar.

För hushållsexponeringar ska LGD-estimat baseras på minst fem års data. Ett institut behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk information, om senare data bättre förutsäger förlustnivåer. Förutsatt att instituten får tillstånd från de behöriga myndigheterna, får de använda relevanta data för en period på två år, när de tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange följande:

  1. Typen, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk nedgång i enlighet med punkt 1.
  2. De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett institut i enlighet med punkt 2 att använda relevanta data för en period på två år, när institutet tillämpar internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 182 Särskilda krav för egna estimat av konverteringsfaktorer

1.Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger samman med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda krav för egna estimat av konverteringsfaktorer:

  1. Instituten ska estimera konverteringsfaktorer per exponeringsriskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska konverteringsfaktorerna per exponeringsriskklass genom att använda det fallissemangsviktade medelvärdet av alla observerade fallissemang i datakällorna.
  2. Instituten ska använda estimat av konverteringsfaktorer som är anpassade till en ekonomisk nedgång, om de är mer konservativt än det långfristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem förväntas tillhandahålla faktiska konverteringsfaktorer på konstant nivå per riskklass över tiden ska instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per riskklass för att begränsa kapitaleffekter av en ekonomisk nedgång.
  3. Vid sin estimering av konverteringsfaktorer ska instituten både före och efter det att den händelse som utlöste fallissemanget inträffade beakta gäldenärens möjligheter att ytterligare utnyttja sina kreditmöjligheter. Estimat av konverteringsfaktorer ska innefatta en större konservativ marginal, om en större positiv korrelation rimligtvis kan förväntas mellan förekomsten av fallissemang och konverteringsfaktorns storlek.
  4. Vid estimat av konverteringsfaktorer ska instituten beakta de särskilda riktlinjer och strategier som har antagits med avseende på kontoövervakning och betalningshantering. Instituten ska även beakta om de har kapacitet och är beredda att förhindra ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter under omständigheter som inte utgör betalningsinställelse, till exempel överträdelser av lånevillkor eller andra tekniskt betingade fallissemang.
  5. Instituten ska ha inrättat lämpliga system och processer för att övervaka exponeringsbelopp, aktuella utestående exponeringsbelopp för kreditmöjligheter och förändringar av utestående belopp per gäldenär och per klass. Institutet ska dagligen kunna övervaka utestående belopp.
  6. Om instituten använder olika estimat av konverteringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt.

2.För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker ska estimaten av konverteringsfaktorer baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta ska denna längre period användas.

3.För hushållsexponeringar får institut beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-estimat.

För hushållsexponeringar ska estimat av konverteringsfaktorer baseras på minst fem års data. Genom undantag från punkt 1 a behöver ett institut inte fästa lika stor vikt vid historiska data, om nyare data bättre förutsäger utnyttjande av krediter. Förutsatt att instituten får tillstånd från behöriga myndigheter får de använda relevant data för en period på två år, när de tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange följande:

  1. Egenskaperna, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk nedgång i enlighet med punkt 1.
  2. De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett institut att använda relevanta data för en period på två år, när institutet initialt tillämpar internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 183 Krav för bedömning av garantiers och kreditderivats effekt för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker när egna LGD-estimat används samt för hushållsexponeringar

1.Följande krav ska gälla när det gäller godtagbara garantigivare och garantier:

  1. Instituten ska ha klart specificerade kriterier för de slags garantigivare som de beaktar vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp.
  2. Samma regler ska gälla för godtagna garantigivare som för motparter enligt artiklarna 171, 172 och 173.
  3. Garantin ska dokumenteras skriftligt, vara oåterkallelig från garantigivarens sida, gälla till dess att förpliktelsen är fullständigt återbetald (upp till beloppet för garantin och inom dess giltighetstid) och vara rättsligt bindande i förhållande till garantigivaren i en jurisdiktion där garantigivaren förfogar över tillgångar som kan pantsättas genom en verkställd dom. Villkorade garantier som är förenade med ej bindande villkor för garantigivaren kan godtas med de behöriga myndigheternas tillstånd. Kriterierna för riskklassificering ska på lämpligt sätt beakta alla eventuella minskningar av kreditreducerande effekter.

2.Ett institut ska förfoga över klart definierade kriterier för justering av riskklasser eller LGD-estimat och, när det gäller hushållsfordringar och godtagbara förvärvade fordringar, kriterier för processen för att hänföra exponeringar till riskklasser för att visa garantiernas effekter på beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp. Dessa kriterier ska uppfylla kraven i artiklarna 171, 172 och 173.

Kriterierna ska vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse. De ska beakta garantigivarens förmåga och vilja att utföra sina förpliktelser enligt garantin, vid vilken tidpunkt garantigivaren förväntas betala, i vilken grad garantigivarens förmåga att uppfylla sina förpliktelser korrelerar med motpartens förmåga att återbetala och i vilken utsträckning det finns en kvarstående risk gentemot motparten.

3.Kraven för garantier i denna artikel ska även gälla för kreditderivat som refererar till ett namn. Vid bristande överensstämmelse mellan den underliggande förpliktelsen och kreditderivatets referensförpliktelse eller den förpliktelse som används för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum ska kraven i artikel 216.2 tillämpas. När det gäller hushållsexponeringar och godtagbara förvärvade fordringar gäller denna punkt vid processen för att hänföra exponeringar till riskklasser.

Kriterierna ska ta hänsyn till kreditderivatets utbetalningsstruktur och konservativt bedöma dess effekt på storleken på och tidpunkterna för återvinning. Institutet ska beakta i vilken utsträckning andra former av kvarstående risk återstår.

4.De krav som anges i punkterna 1–3 ska inte gälla för garantier som tillhandahålls av institut, nationella regeringar och centralbanker samt företag som uppfyller kraven i artikel 201.1 g om institutet har fått tillstånd att tillämpa schablonmetoden för exponeringar mot sådana enheter i enlighet med artiklarna 148 och 150. I detta fall ska kraven i kapitel 4 gälla.

5.När det gäller garantier inom hushållsexponeringar ska de krav som anges i punkterna 1, 2 och 3 även gälla vid hänförande av exponeringar till riskklasser och för estimering av PD-värden.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange de villkor enligt vilka behöriga myndigheter får tillåta att villkorade garantier godtas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 184 Krav för förvärvade fordringar

1.Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger samman med olika riskklasser för förvärvade fordringar ska instituten se till att villkoren i punkterna 2–6 uppfylls.

2.Exponeringens struktur ska säkerställa att institutet under alla förutsebara omständigheter är faktisk ägare och kontrollerar alla kontanta överföringar inom ramen för fordringarna. Om gäldenären gör direkta betalningar till en säljare eller ett serviceföretag, ska institutet regelbundet verifiera att betalningarna vidarebefordras fullständigt och enligt avtalsvillkoren. Instituten ska genom lämpliga processer säkerställa att ägandet av fordringar och inbetalningar är skyddat mot konkursförfaranden eller andra rättsliga anspråk som skulle kunna medföra betydande förseningar när det gäller långivarens förmåga att avveckla eller överlåta fordringarna eller behålla kontrollen över inbetalningarna.

3.Institutet ska övervaka både de förvärvade fordringarnas kvalitet och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning. Följande ska gälla:

  1. Institutet ska bedöma korrelationen mellan kvaliteten på de förvärvade fordringarna och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning och ha inrättat interna riktlinjer och processer som tillhandahåller lämpliga säkerhetsåtgärder för att ge skydd mot oförutsedda händelser, däribland åsättande av intern riskklassificering för varje säljare och serviceföretag.
  2. Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer för att fastställa säljares och serviceföretags godtagbarhet. Institutet eller dess ombud ska genomföra återkommande översyner av säljare och serviceföretag för att verifiera om deras rapporter är riktiga, upptäcka bedrägerier eller operativa brister och kontrollera kvaliteten på säljarens kreditpolicy och serviceföretagets urvalspolicy och urvalsförfarande. Resultaten av dessa översyner ska dokumenteras.
  3. Institutet ska bedöma de förvärvade fordringsgruppernas egenskaper, däribland överutlåning, historik över säljarens förfallna skulder, osäkra fordringar och reserver för osäkra fordringar, betalningsvillkor och eventuella motkonton.
  4. Institutet ska ha effektiva riktlinjer och processer för samlad övervakning av gäldenärskoncentrationer både inom grupper och på gruppöverskridande nivå vad gäller förvärvade fordringar.
  5. Institutet ska se till att serviceföretaget tillhandahåller tillräckligt detaljerade rapporter i rätt tid om fordringarnas åldersstruktur och utspädning för att säkerställa överensstämmelse med institutets godtagbarhetskriterier och utbetalningspolicy för förvärvade fordringar och tillhandahålla en effektiv metod för att övervaka och bekräfta säljarens försäljningsvillkor och utspädning.

4.Institutet ska ha system och processer för att i ett tidigt skede upptäcka försämringar av säljarens finansiella ställning och de förvärvade fordringarnas kvalitet och för att aktivt kunna ta itu med uppdykande problem. Institutet ska i synnerhet ha klara och effektiva riktlinjer, processer och informationssystem för att övervaka överträdelser av lånevillkor och klara och effektiva riktlinjer och processer för att vidta rättsliga åtgärder och hantera problem i samband med förvärvade fordringar.

5.Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer för kontroll av förvärvade fordringar, krediter och kontanter. I de skriftliga interna riktlinjerna ska särskilt alla betydande delar i programmet för förvärvade fordringar specificeras, däribland utbetalningstakten, godtagna säkerheter, nödvändig dokumentation, koncentrationsbegränsningar och hantering av inbetalningar. Dessa delar ska ta lämplig hänsyn till alla relevanta och betydande faktorer, däribland säljarens och serviceföretagets finansiella ställning, riskkoncentrationer och tendenser vad gäller kvaliteten hos de förvärvade fordringarna och säljarens kundbas, och interna system ska säkerställa att medel endast utbetalas mot noga specificerade säkerheter och dokumentation.

6.Institutet ska ha en effektiv intern process för att bedöma om alla interna riktlinjer och processer iakttas. Processen ska inbegripa regelbunden revision av alla kritiska moment i institutets program för förvärvade fordringar, verifiering av ansvarsfördelningen mellan för det första bedömningen av säljaren och serviceföretaget och bedömningen av gäldenären och för det andra mellan bedömningen av säljaren och serviceföretaget och revisionen av säljaren och serviceföretaget i deras lokaler samt utvärdering av backoffice-transaktioner, med särskild inriktning på kvalifikationer, erfarenhet, bemanning och stödjande automatiska system.

Underavsnitt 3 Validering av interna estimeringar

Artikel 185 Validering av interna estimat

Instituten ska validera sina interna estimat i enlighet med följande krav:

  1. Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att riskklassificeringssystemen, processerna och estimeringen av alla relevanta riskparametrar är korrekta och förenliga inbördes. Den interna valideringsprocessen ska göra det möjligt för institutet att göra en konsekvent och meningsfull bedömning av hur de interna systemen för riskklassificering och riskestimering fungerar.
  2. Instituten ska regelbundet jämföra faktiska andelar fallissemang med estimerade PD-värden för varje klass och särskilt analysera orsakerna till avvikelsen, om de faktiska andelarna fallissemang ligger utanför klassens förväntade räckvidd. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska även göra en liknande analys av dessa estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som omfattar en så lång period som möjligt användas. Institutet ska dokumentera de metoder och data som används vid dessa jämförelser. Analyser och dokumentation ska uppdateras minst en gång per år.
  3. Instituten ska även använda andra kvantitativa valideringsinstrument och jämförelser med relevanta externa datakällor. Analysen ska baseras på data som är lämpliga för portföljen, uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod. Institutens interna bedömningar av hur deras riskklassificeringssystem fungerar ska baseras på en så lång period som möjligt.
  4. De metoder och data som används för kvantitativ validering ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder och data för estimering och validering (både datakällor och berörda perioder) ska dokumenteras.
  5. Instituten ska ha sunda interna standarder för sådana fall när de faktiska PD-värdena, LGD-värdena, konverteringsfaktorerna och de totala förlusterna – om EL används – avviker från förväntningarna i tillräckligt hög grad för att estimatens validitet ska ifrågasättas. Dessa standarder ska beakta konjunkturvariationer och liknande systematiska variationer vad gäller fall av fallissemang. Om de faktiska värdena fortsätter att vara högre än de förväntade värdena, ska instituten justera estimaten uppåt, så att de avspeglar deras erfarenheter av fallissemang och förluster.

Underavsnitt 4 Krav för aktieexponeringar enligt metoden med interna modeller

Artikel 186 Kapitalbaskrav och riskkvantifiering

Vid beräkning av kapitalbaskrav ska instituten uppfylla följande krav:

  1. Estimatet av eventuell förlust ska vara stabilt gentemot sådana ogynnsamma förändringar av marknadsvillkoren som är relevanta för den långfristiga riskprofilen för institutets specifika innehav. De data som används för att visa avkastningens fördelning ska representera den längsta urvalsperiod för vilken det finns tillgängliga och meningsfulla data för att avspegla institutets specifika aktieexponeringars riskprofil. Uppgifterna ska vara tillräckliga för att tillhandahålla försiktiga, statistiskt tillförlitliga och stabila förlustestimat som inte enbart baseras på subjektiva eller skönsmässiga antaganden. Den använda datamängden ska ge ett försiktigt estimat av eventuella förluster under en relevant långfristig konjunkturcykel. Institutet ska kombinera empirisk analys av tillgängliga data med justeringar på grundval av en mängd faktorer för att uppnå realistiska och försiktiga modellresultat. När value at risk-modeller konstrueras för estimering av potentiella kvartalsförluster får instituten använda kvartalsuppgifter eller omvandla data med kortare tidshorisont till motsvarande kvartalsuppgifter med hjälp av en analytiskt och empiriskt styrkt metod och genom välutvecklade och dokumenterade överläggningar och analyser. Denna metod ska tillämpas försiktigt och konsekvent över tiden. Om det bara finns begränsade relevanta data tillgängliga, ska institutet tillämpa lämpliga försiktighetsmarginaler.
  2. De tillämpade modellerna ska på lämpligt sätt beakta alla betydande risker i samband med aktieavkastning, inbegripet både institutets aktieportföljs generella marknadsrisk och dess specifika riskexponering. De interna modellerna ska på lämpligt sätt förklara historiska prisvariationer, omfatta både storleken på och förändringen av sammansättningen av potentiella koncentrationer och vara stabil i förhållande till ogynnsamma omständigheter på marknaden. Den population riskexponeringar som förekommer i de data som använts för estimering ska svara mot eller åtminstone vara jämförbar med institutets aktieexponeringar.
  3. Den interna modellen ska vara anpassad för riskprofilen och komplexiteten hos institutets aktieportfölj. Om ett institut har betydande innehav av värdepapper som är kraftigt icke-linjära till sin natur, ska de interna modellerna utformas med lämplig hänsyn till de risker som hänger samman med dessa instrument.
  4. Rangordningen av enskilda positioner när det gäller fullmakter, marknadsindex och riskfaktorer ska vara rimlig, möjliggöra intuitiv förståelse och vara principiellt sund.
  5. Instituten ska genom empiriska analyser visa riskfaktorernas lämplighet och kapacitet att omfatta både generell och specifik risk.
  6. Estimaten av volatiliteten hos aktieexponeringarnas avkastning ska beakta relevanta och tillgängliga data, data och metoder. Interna data och data från externa källor, inbegripet sammanställda data, vilka granskats oberoende av varandra, ska användas.
  7. Ett rigoröst och heltäckande program för stresstest ska ha inrättats.

Artikel 187 Process för och kontroller av riskhanteringen

För utvecklingen och användningen av interna modeller för kapitalbaskrav ska instituten upprätta riktlinjer, processer och kontroller för att säkerställa modellens och modellprocessens integritet. Dessa riktlinjer, processer och kontroller ska innefatta följande:

  1. Fullständig integrering av den interna modellen i institutets övergripande informationssystem för riskhantering och i hanteringen av aktieportföljen utanför handelslagret. Interna modeller ska integreras fullt ut i institutets infrastruktur för riskhantering, särskilt om de används för att mäta och bedöma aktieportföljens resultat (däribland det riskjusterade resultatet), allokera kapital till aktieexponeringar och utvärdera övergripande kapitalkrav och processen för investeringsförvaltning.
  2. Fastställda förvaltningssystem, processer och kontrollfunktioner för att säkerställa återkommande och oberoende översyn av alla element i den interna modellprocessen, däribland godkännande av modellöversyner, prövning av indata till modellen och översyn av modellresultat, till exempel direkt verifiering av riskberäkning. Dessa översyner ska avse en bedömning av om indata till modellen och modellresultaten är riktiga, fullständiga och lämpliga samt vara inriktade på att finna och begränsa potentiella fel i samband med kända svagheter och att identifiera okända svagheter i modellen. Dessa översyner får genomföras av en intern oberoende enhet eller av en oberoende extern tredje part.
  3. Lämpliga system och processer för övervakning av investeringsgränser och riskexponeringar avseende aktier.
  4. De enheter som ansvarar för utformning och tillämpning av modellen ska vara funktionellt oberoende av de enheter som ansvarar för förvaltningen av enskilda investeringar.
  5. De parter som ansvarar för någon del i modellprocessen ska ha lämpliga kvalifikationer. Ledningen ska tilldela modellfunktionen personal med tillräckliga kvalifikationer och tillräcklig behörighet.

Artikel 188 Validering och dokumentation

Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att de interna modellerna och modellprocessen är precisa och konsekventa. Alla viktiga delar i de interna modellerna, modellprocessen och valideringen ska dokumenteras.

Validering och dokumentation av institutens interna modeller och modellprocesser ska ske på följande villkor:

  1. Instituten ska tillämpa det interna valideringsprocessen för att bedöma de interna modellernas och processernas resultat på ett konsekvent och meningsfullt sätt.
  2. De metoder och data som används för kvantitativ validering ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder och data för estimering och validering, både i fråga om datakällor och berörda perioder, ska dokumenteras.
  3. Instituten ska regelbundet jämföra verklig aktieavkastning (som beräknats med hjälp av realiserade och orealiserade vinster och förluster) med modellernas estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som omfattar en så lång period som möjligt användas. Institutet ska dokumentera de metoder och data som används vid dessa jämförelser. Analyser och dokumentation ska uppdateras minst en gång per år.
  4. Instituten ska använda andra kvantitativa valideringsinstrument och jämförelser med externa datakällor. Analysen ska baseras på data som är lämpliga för portföljen, uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod. Institutens interna bedömningar av modellresultaten ska baseras på en så lång period som möjligt.
  5. Instituten ska ha sunda interna standarder för att hantera fall där en jämförelse av den faktiska avkastningen med modellernas estimat leder till ifrågasättande av estimatens giltighet eller modellen som sådan. Dessa standarder ska beakta konjunkturvariationer och liknande systematiska variationer vad gäller aktieavkastningar. Alla justeringar av interna modeller som görs till följd av översyner ska dokumenteras och överensstämma med institutets standarder för modellöversyn.
  6. Den interna modellen och det interna modellprocessen ska dokumenteras, däribland de berörda parternas ansvar för modellprocessen, godkännandet av modellen och modellöversynen.

Underavsnitt 5 Intern styrning och Kontroll

Artikel 189 Företagsstyrning

1.Alla betydande delar i riskklassificerings- och estimeringsprocesserna ska godkännas av institutets ledningsorgan eller en kommitté som har utsetts av denna och den verkställande ledningen. Dessa parter ska ha allmänna insikter om institutets riskklassificeringssystem och detaljerade kunskaper om de förvaltningsrapporter som hänger samman med dessa.

2.Den verkställande ledningen ska uppfylla följande krav:

  1. Den ska underrätta ledningsorgan eller den kommitté som har utsetts av denna om betydande förändringar av eller undantag från fastställda riktlinjer som kan få betydande effekter på hur institutets riskklassificeringssystem fungerar.
  2. Den ska ha goda insikter i riskklassificeringssystemens utformning och sätt att fungera.
  3. Den ska löpande säkerställa att riskklassificeringssystemen fungerar korrekt.

Kreditriskkontrollenheterna ska regelbundet informera den verkställande ledningen om riskklassificeringsprocessens resultat och områden som måste förbättras samt ge lägesrapporter om insatser för att förbättra tidigare identifierade svagheter.

3.En analys enligt internmetoden av institutets kreditriskprofil ska vara en viktig del av förvaltningsrapporteringen till dessa parter. Rapporterna ska minst innefatta riskprofil fördelad på klasser, migration mellan klasser, estimering av de relevanta parametrarna per klass och jämförelser av faktisk andel fallissemang och, i den utsträckning egna estimat används, av faktiska LGD-värden och konverteringsfaktorer med förväntningar och resultat av stresstest. Hur ofta rapportering ska äga rum beror på hur viktig informationen är och vilken slags information det gäller samt mottagarens nivå.

Artikel 190 Kreditriskkontroll

1.Kreditriskkontrollenheten ska vara oberoende av de personal- och ledningsfunktioner som ger upphov till eller förnyar exponeringar och som ska rapportera direkt till den verkställande ledningen. Enheten ska ansvara för riskklassificeringssystemets utformning eller urval, genomförande, kontroll och resultat. Den ska regelbundet utarbeta och analysera rapporter om riskklassificeringssystemets resultat.

2.Kreditriskkontrollenhetens eller kreditriskkontrollenheternas ansvarsområden ska innefatta följande:

  1. Testning och övervakning av riskklasser.
  2. Utarbetande och analys av institutets riskklassificeringssystems sammanfattande rapporter.
  3. Genomförandeförfaranden för att verifiera att definitionerna av riskklasser tillämpas konsekvent inom olika avdelningar och geografiska områden.
  4. Översyn och dokumentation av alla ändringar av riskklassificeringsprocessen, däribland skälen till dessa ändringar.
  5. Översyn av riskklassificeringskriterierna för att utvärdera om de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk. Ändringar av riskklassificeringsprocessen, riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificeringsparametrar ska dokumenteras och bevaras.
  6. Aktivt deltagande i utformning eller urval, genomförande och validering av de modeller som används i riskklassificeringsprocessen.
  7. Kontroll och övervakning av de modeller som används i riskklassificeringsprocessen.
  8. Löpande översyn och ändringar av de modeller som används i riskklassificeringsprocessen.

3.Institut som använder sammanställda data i enlighet med artikel 179.2 får lägga ut följande uppgifter på entreprenad:

  1. Utarbetande av information som är relevant för testning och övervakning av riskklasser.
  2. Utarbetande av institutets riskklassificeringssystems sammanfattande rapporter.
  3. Utarbetande av information som är relevant för översyn av riskklassificeringskriterier för att utvärdera om de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk.
  4. Dokumentation av ändringar av riskklassificeringsprocessen, riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificeringsparametrar.
  5. Utarbetande av information som är relevant för löpande översyn och ändringar av modeller som används i riskklassificeringsprocessen.

4.Institut som tillämpar punkt 3 ska se till att de behöriga myndigheterna har tillgång till all relevant information från den tredje part som är nödvändig för att undersöka om kraven efterlevs och att de behöriga myndigheterna får göra undersökningar på plats i samma utsträckning som inom institutet.

Artikel 191 Internrevision

Enheten för internrevision eller en annan likvärdig och oberoende revisionsenhet ska minst en gång per år göra en översyn av institutets riskklassificeringssystem och dess transaktioner, inbegripet kreditavdelningens verksamhet och estimeringen av PD-­, LGD- och EL-värden och konverteringsfaktorer. Vid översynen av de olika områdena ska alla tillämpliga krav vara uppfyllda.

Kapitel 4 Kreditriskreducering

Avsnitt 1 Definitioner och Allmänna krav

Artikel 192 Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

  1. utlånande institut: det institut som har exponeringen i fråga.
  2. utlåning mot säkerhet: alla transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, men utan att institutet ges någon rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en gång om dagen.
  3. kapitalmarknadsrelaterad transaktion: alla transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, varvid institutet ges rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en gång om dagen.
  4. underliggande fonder: en fond i vars aktier eller andelar en annan fond har investerat.

Artikel 193 Principer för erkännande av effekten av metoder för kreditriskreducering

1.Ingen exponering, för vilken ett institut erhåller kreditriskreducering, får ge ett högre riskvägt exponeringsbelopp eller förväntat förlustbelopp än en i övrigt identisk exponering, för vilken ett institut inte har vidtagit några kreditriskreducerande åtgärder.

2.Om kreditriskskydd redan har beaktats i det riskvägda exponeringsbeloppet i enlighet med kapitel 2 eller kapitel 3, beroende på vad som är tillämpligt, ska instituten inte ta hänsyn till detta kreditriskskydd i beräkningarna enligt detta kapitel.

3.Om bestämmelserna i avsnitten 2 och 3 iakttas, får instituten ändra beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden och beräkningen av riskvägda exponeringbelopp samt belopp för förväntade förluster enligt internmetoden i enlighet med bestämmelserna i avsnitten 4, 5 och 6.

4.Instituten ska behandla kontanter, värdepapper eller råvaror som har köpts, lånats eller mottagits inom ramen för en repa eller ett värdepappers- eller råvarulån som säkerhet.

5.Om ett institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden har mer än en form av kreditriskreducering som täcker en enskild exponering, ska det göra följande två saker:

  1. Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskreducerande instrument.
  2. Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i kapitel 2 och i detta kapitel.

6.Om ett institut som beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen enligt schablonmetoden täcker en enskild exponering med kreditriskskydd från en enskild utfärdare av kreditriskskydd och detta skydd har olika löptider, ska institutet göra följande två saker:

  1. Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskreducerande instrument.
  2. Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i kapitel 2 och i detta kapitel.

Artikel 194 Principer för godtagbarheten hos metoder för kreditriskreducering

1.Den teknik som används för att skapa kreditriskskydd ska, tillsammans med de åtgärder det utlånande institutet vidtar och de processer och de riktlinjer som det tillämpar, resultera i ett system för kreditriskskydd som har rättsverkan och vars efterlevnad kan kontrolleras i alla relevanta jurisdiktioner.

Det utlånande institutet ska på begäran av den behöriga myndigheten tillhandahålla den senaste versionen av det/de opartiska, skriftliga och motiverade juridiska utlåtande/utlåtanden som används för att fastställa om dess system för kreditriskskydd uppfyller villkoret i första stycket.

2.Det utlånande institutet ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att systemet för kreditriskskydd är effektivt och för att hantera risker i samband med systemet.

3.Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast om de tillgångar som ligger till grund för skyddet uppfyller följande två krav:

  1. De finns med i förteckningen över godtagbara tillgångar i artiklarna 197–200, beroende på vad som är tillämpligt.
  2. De är tillräckligt likvida och har över tiden ett tillräckligt stabilt värde för att skapa tillfredsställande säkerhet i fråga om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den metod som används för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyddet

4.Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast om det utlånande institutet har rätt att vid fallissemang, insolvens eller konkurs för gäldenären och i tillämpliga fall för den som innehar säkerheten – eller någon annan kredithändelse som anges i de handlingar som rör transaktionen – utan dröjsmål likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för säkerheten. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar som ligger till grund för skyddet och gäldenärens kreditkvalitet ska inte vara för hög.

5.När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska en utfärdare av kreditriskskydd anses vara godtagbar först när utfärdaren av kreditriskskydd finns med på förteckningen över godtagbara utfärdare av kreditskydd i artikel 201 eller 202, beroende på vilket som är tillämpligt.

6.När det gäller obetalt kreditriskskydd ska en skyddsöverenskommelse anses vara godtagbar först när följande två villkor uppfylls:

  1. Den finns med i förteckningen över godtagbara skyddsöverenskommelser i artiklarna 203 och 204.1.
  2. Den har rättsverkan och är verkställbar i de relevanta jurisdiktionerna så att tillfredsställande säkerhet skapas i fråga om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den metod som används för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyddet.
  3. Utfärdaren av kreditriskskydd uppfyller kriterierna i punkt 5.

7.Kreditriskskyddet ska uppfylla kraven i avsnitt 3, beroende på vad som är tillämpligt.

8.Ett institut ska kunna visa för de behöriga myndigheterna att det har riskhanteringsprocesser som är lämpliga för att kontrollera de risker som det kan exponeras för vid genomförande av kreditriskreducerande åtgärder.

9.Trots den omständigheten att kreditriskreducering har beaktats vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp, ska instituten fortsätta att göra fullständiga kreditriskbedömningar av den underliggande exponeringen och kunna visa de behöriga myndigheterna att detta krav är uppfyllt. När det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån ska den underliggande exponeringen, dock endast vid tillämpningen av denna punkt, anses vara exponeringens nettobelopp.

10.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera vad som utgör tillräckligt likvida tillgångar och när tillgångsvärden kan anses vara tillräckligt stabila vid tillämpning av punkt 3.

Senast den 30 september 2014 ska EBA överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Avsnitt 2 Godtagbara former av Kreditriskreducering

Underavsnitt 1 Förbetalt Kreditriskskydd

Artikel 195 Nettning inom balansräkningen

Ett institut får tillämpa nettning inom balansräkningen av ömsesidiga fordringar mellan institutet självt och dess motpart som en godtagbar form av kreditriskreducerande åtgärder.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 196 är godtagbarheten begränsad till det ömsesidiga likviditetssaldot mellan institutet och motparten. Institut får endast ändra riskvägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp för lån och insättningar som de själva har tagit emot och som omfattas av ett avtal om nettning inom balansräkningen.

Artikel 196 Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

Institut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt artikel 223 får beakta effekterna av bilaterala avtal om nettning som täcker repor och värdepappers- och råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner med en motpart. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 299 ska antagna säkerheter och värdepapper eller råvaror som har lånats inom ramen för sådana avtal eller transaktioner uppfylla de krav på godtagbarhet för säkerheter som anges i artiklarna 197 och 198.

Artikel 197 Godtagbara säkerheter enligt alla metoder

1.Institut får använda följande poster som godtagbara säkerheter vid alla metoder:

  1. Kontanta medel insatta hos det utlånande institutet eller kontantliknande instrument som innehas av detta.
  2. Räntebärande värdepapper som har givits ut av nationella regeringar eller centralbanker, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut eller exportkreditorgan som erkänts i enlighet med kapitel 2 har tilldelats en kreditvärdering som enligt EBAs bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 4 eller högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker enligt kapitel 2.
  3. Räntebärande värdepapper som har givits ut av institut, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har tilldelats en kreditvärdering som enligt EBAs bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot institut enligt kapitel 2.
  4. Räntebärande värdepapper som har givits ut av andra enheter, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har tilldelats en kreditvärdering som enligt EBAs bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot företag enligt kapitel 2.
  5. Räntebärande värdepapper som av ett kreditvärderingsinstitut har tilldelats en kortfristig kreditvärdering som enligt EBAs bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskvägning av kortfristiga exponeringar enligt kapitel 2.
  6. Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt index.
  7. Guld.
  8. Värdepapperiseringspositioner som inte är återvärdepapperiseringspositioner och som är föremål för en riskvikt på 100 % eller lägre i enlighet med artiklarna 261–264.

Förordning (EU) 2017/2401

2.Vid tillämpning av punkt 1 b ska räntebärande värdepapper som har givits ut av nationella regeringar eller centralbanker innefatta följande:

  1. Räntebärande värdepapper som har givits ut av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när exponeringar mot dessa behandlas som exponeringar mot den nationella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade enligt artikel 115.2.
  2. Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga organ, vilka behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 116.4.
  3. Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala utvecklingsbanker som åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 117.2.
  4. Räntebärande värdepapper som har givits ut av internationella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 118.

3.Vid tillämpning av punkt 1 c ska räntebärande värdepapper som har givits ut av institut innefatta följande:

  1. Andra räntebärande värdepapper som har givits ut av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter än de räntebärande värdepapper som avses i punkt 2 a.
  2. Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga organ, mot vilka exponeringar hanteras i enlighet med artikel 116.1 och 116.2.
  3. Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala utvecklingsbanker som inte åsatts 0 % riskvikt enligt artikel 117.2.

4.Ett institut får använda räntebärande värdepapper som har givits ut av andra institut och som saknar en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut som godtagbar säkerhet, om dessa räntebärande papper uppfyller följande krav:

  1. De är noterade på en erkänd börs.
  2. De är betecknade som prioriterade fordringar.
  3. Alla andra kreditvärderade utgivningar med samma förmånsrätt av det emitterande institutet har en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut som av EBA har fastställts motsvara kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskvägning av institutsexponeringar eller kortfristiga exponeringar enligt kapitel 2.
  4. Det utlånande institutet har inga uppgifter som tyder på att kreditvärderingen bör vara sämre än det som avses i led c.
  5. Instrumentets likviditet på marknaden är tillräcklig för dessa syften.

5.Institut får använda andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (fond) som godtagbara säkerheter när alla följande villkor uppfylls:

  1. Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnotering.
  2. Fonderna investerar bara i instrument som är godtagbara för godkännande enligt punkterna 1 och 4.
  3. Fonderna uppfyller villkoren i artikel 132.3.

Om en fondinvesterar i aktier eller andelar i en annan fond ska villkoren i första stycket a-c även gälla för en sådan underliggande fond.

Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta företag från att vara godtagbara som säkerhet.

6.Vid tillämpning av punkt 5 får instituten, om en fond (nedan kallad den ursprungliga fonden) eller något av dess underliggande fonder inte enbart investerar i instrument som är godtagbara enligt punkterna 1 och 4, använda andelar eller aktier i denna fond som säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt att fonden eller något av dess underliggande fonder har investerat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning enligt respektive regler.

Om en underliggande fond har egna underliggande fonder får instituten använda andelar eller aktier i den ursprungliga fonden som godtagbar säkerhet under förutsättning att de tillämpar den metod som anges i första stycket.

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande, ska instituten göra följande två saker:

  1. Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.
  2. När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgångarna.

7.Med avseende på punkt 1 b–e ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga kreditvärderingen, när en säkerhet har två kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut. Om en säkerhet har mer än två kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut, ska instituten tillämpa de två mest fördelaktiga kreditvärderingarna. Om de två mest fördelaktiga kreditvärderingarna skiljer sig åt, ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga av de två.

8.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att ange följande:

  1. De centrala index som avses i punkt 1 f i den här artikeln, artikel 198.1 a, artikel 224.1 och 4 samt i artikel 299.2 e.
  2. De erkända börser som avses i punkt 4 a i den här artikeln samt i artiklarna 198.1 a, 224.1 och 224.4, 299.2 e, 400.2 k, 416.3 e och 428.1 c samt i bilaga III, del 3, punkt 12, i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 4.1 led 72.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 198 Ytterligare godtagbara säkerheter enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1.Utöver den säkerhet som fastställs i artikel 197, får ett institut som tillämpar den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 använda följande poster som godtagbara säkerheter:

  1. Aktier eller konvertibla obligationer som inte ingår i ett centralt index, men som handlas på en erkänd börs.
  2. Andelar eller aktier i fonder, förutsatt att följande två villkor uppfylls:
    1. Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnotering.
    2. Fonden begränsar sig till att investera i instrument som är godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och 197.4 och i sådana poster som avses i led a.

Om en fond investerar i andelar eller aktier i en annan fond ska villkoren i leden a och b även gälla för en sådan underliggande fond.

Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta företag från att vara godtagbara som säkerhet.

2.Om en fond eller någon underliggande fond inte enbart investerar i instrument som är godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och 197.4 och de poster som anges i punkt 1 a får, institut använda andelar eller aktier i denna fond som säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt att fonden eller något av dess underliggande fonder har investerat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning i respektive regler.

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande, ska instituten göra följande två saker:

  1. Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.
  2. När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgångarna.

Artikel 199 Ytterligare godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1.Utöver de säkerheter som avses i artiklarna 197–198 får institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden även använda följande slag av säkerhet:

  1. Säkerhet i form av fastigheter i enlighet med punkterna 2, 3 och 4.
  2. Fordringar i enlighet med punkt 5.
  3. Övriga fysiska säkerheter i enlighet med punkterna 6 och 8.
  4. Leasing i enlighet med punkt 7.

2.Bostadsfastigheter som är eller kommer att bli bebodda eller uthyrda av ägaren eller, när det gäller privata investeringsbolag, av den faktiska förmånstagaren, och kommersiella fastigheter, inbegripet kontor och andra kommersiella lokaler, får användas som godtagbar säkerhet av instituten, såvida inte annat anges i artikel 124.2 och under förutsättning att följande båda villkor är uppfyllda:

  1. Egendomens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenärens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.
  2. Låntagarens risk påverkas inte i väsentlig mån av den underliggande egendomens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande kapacitet att återbetala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten påverkas således inte i väsentlig mån av kassaflöden som genereras av den underliggande egendom som ställts som säkerhet.

3.Instituten får göra undantag från punkt 2 b för exponeringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet som är belägen inom en medlemsstats territorium, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger någon av följande gränser:

  1. Förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevärdet överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av bostadsfastigheter under ett visst år, såvida inte annat föreskrivs enligt artikel 124.2.
  2. De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av bostadsfastigheter under ett visst år.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts under ett senare år.

4.Instituten får göra undantag från punkt 2 b för kommersiella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger någon av följande gränser:

  1. Förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett visst år.
  2. De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett visst år.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts under ett senare år.

5.Instituten får använda fordringar som är anknutna till en kommersiell transaktion eller kommersiella transaktioner med en ursprunglig löptid på högst ett år som godtagbara säkerheter. Godtagbara fordringar innefattar inte fordringar i samband med värdepapperiseringar, sekundärt deltagande och kreditderivat eller belopp som närstående parter är skyldiga.

6.De behöriga myndigheterna ska tillåta institut att som godtagbar säkerhet använda fysiska säkerheter av annat slag än vad som anges i punkterna 2, 3 och 4, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Det finns belägg i form av ofta förekommande transaktioner med beaktande av tillgångstyp för att det finns likvida marknader för en snabb och ekonomiskt effektiv avveckling av säkerheten. Instituten ska regelbundet göra en bedömning av huruvida detta villkor är uppfyllt och om det finns uppgifter som tyder på betydande förändringar på marknaden.
  2. Säkerheten har väl etablerade offentligt tillgängliga marknadspriser. Instituten får betrakta marknadspriserna som väl etablerade om de hämtas från tillförlitliga informationskällor, såsom offentliga index, och återspeglar priset på transaktionerna under normala förhållanden. Instituten får betrakta marknadspriserna som offentligt tillgängliga, om dessa priser är offentliggjorda, lättillgängliga och det går att regelbundet få tillgång till dem utan några otillbörliga administrativa eller finansiella kostnader.
  3. Institutet analyserar marknadspriserna samt den tid och de kostnader som krävs för att realisera säkerheten och den realiserade avkastningen från säkerheten.
  4. Institutet kan visa att den realiserade avkastningen från säkerheten inte understiger 70 % av säkerhetens värde i mer än 10 % av alla avvecklingar av säkerheter av ett visst slag. Om det finns en betydande volatilitet i marknadspriserna, ska institutet på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsställande sätt visa att dess värdering av säkerheten har varit tillräckligt försiktig.

Instituten ska dokumentera att de uppfyller villkoren i första stycket a–d samt de villkor som anges i artikel 210.

7.Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 230.2 och om kraven i artikel 211 är uppfyllda, får exponeringar till följd av sådana transaktioner där ett institut leasar egendom till en tredje part behandlas på samma sätt som lån där säkerhet har ställts i form av fastighet av samma slag som den leasade fastigheten.

8.EBA ska offentliggöra en förteckning över kategorier av fysiska säkerheter som instituten kan förutsätta uppfyller de villkor som avses i punkt 6 a och b.

Artikel 200 Övrigt förbetalt kreditriskskydd

Instituten får använda följande övrigt förbetalt kreditriskskydd som godtagbar säkerhet:

  1. Kontanta medel som är insatta hos eller kontantliknande instrument som innehas av ett institut som är tredje part på annan grund än ett depåförvaringsavtal och är pantsatta till förmån för det utlånande institutet.
  2. Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande institutet.
  3. Instrument som har givits ut av ett tredjepartsinstitut och kommer att återköpas av detta institut på begäran.

Underavsnitt 2 Obetalt Kreditriskskydd

Artikel 201 Utfärdare av kreditriskskydd som är godtagbara enligt alla metoder

1.Institut får använda följande parter som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd:

  1. Nationella regeringar och centralbanker.
  2. Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.
  3. Multilaterala utvecklingsbanker.
  4. Internationella organisationer, om exponeringar mot dem ska åsättas 0 % riskvikt enligt artikel 117.
  5. Offentliga organ, om fordringar på dem ska behandlas i enlighet med artikel 116.
  6. Institut och finansiella institut, om exponeringar mot det finansiella institutet behandlas som exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5.
  7. Övriga företagsenheter, däribland moderföretag, dotterföretag och närstående företag till institutet, som uppfyller något av följande villkor:
    1. Dessa övriga företagsenheter har en kreditutvärdering, tilldelad av ett kreditvärderingsinstitut.
    2. I fråga om institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden har dessa övriga företagsenheter inte tilldelats en kreditutvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut utan är internt klassificerade av institutet.
  8. Centrala motparter.

2.Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, ska garantigivaren, för att vara godtagbar tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd, vara internt klassificerad av institutet i enlighet med bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och uppdatera förteckningen över de finansiella institut som är godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd enligt punkt 1 f, eller de vägledande kriterierna för fastställande av sådana godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd, tillsammans med en beskrivning av de tillämpliga tillsynskraven, och överlämna förteckningen till de övriga behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 117 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 202 Godtagbara utfärdare av kreditriskskydd enligt internmetoden som är berättigade till behandling enligt artikel 153.3

Ett institut får använda institut, försäkrings- och återförsäkringsföretag samt exportkreditorgan som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd som är berättigade till behandling enligt artikel 153.3, om de uppfyller samtliga följande villkor:

  1. De har tillräcklig sakkunskap om tillhandahållande av obetalt kreditriskskydd.
  2. De omfattas av bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i denna förordning eller hade, vid den tidpunkt då kreditriskskyddet tillhandahölls, av ett valbart kreditvärderingsinstitut tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre i enlighet med bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot företag i kapitel 2.
  3. De hade, vid den tidpunkt då kreditriskskyddet tillhandahölls eller när som helst därefter, en intern kreditvärdering som motsvarar ett PD-värde som inte överstiger det som gäller för kreditkvalitetssteg 2 eller högre i enlighet med bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot företag i kapitel 2.
  4. De har en intern riskklassificering som motsvarar ett PD-värde som inte överstiger det som gäller för kreditkvalitetssteg 3 eller högre i enlighet med bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot företag i kapitel 2.

Vid tillämpning av denna artikel ska det kreditriskskydd som tillhandahålls av exportkreditorgan inte omfattas av någon uttrycklig motgaranti från den nationella regeringen.

Artikel 203 Garantier godtagbara som obetalt kreditriskskydd

Instituten får använda garantier som godtagbart obetalt kreditriskskydd.

Underavsnitt 3 Typer av derivat

Artikel 204 Godtagbara slag av kreditderivat

1.Som godtagbart kreditriskskydd får instituten använda följande slag av kreditderivat och instrument som kan bestå av sådana kreditderivat eller som har liknande ekonomisk effekt:

  1. Kreditswappar.
  2. Totalavkastningsswappar.
  3. Kreditlänkade obligationer, i den utsträckning som de har betalats med kontanter.

Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkastningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande värdeminskning på den tillgång som är skyddad (antingen genom reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till reserverna), betecknas detta kreditriskskydd inte som godtagbart kreditriskskydd.

2.Om ett institut genomför en intern säkring med ett eller flera kreditderivat, ska, för att kreditriskskyddet ska betecknas som godtagbart enligt detta kapitel, den kreditrisk som har överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller tredje parter.

Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet tillämpa de regler som anges i avsnitt 4–6 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då dessa täcks av obetalt kreditriskskydd.

Avsnitt 3 Krav

Underavsnitt 1 Förbetalt Kreditriskskydd

Artikel 205 Krav för avtal om nettning inom balansräkningen, som inte är ramavtal om nettning i den mening som avses i artikel 206

Avtal om nettning inom balansräkningen, som inte är ramavtal om nettning i den mening som avses i artikel 206, ska betecknas som en godtagbar form av kreditriskreducering, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Dessa avtal har rättsverkan och är verkställbara i alla relevanta jurisdiktioner, inbegripet om motparten skulle bli insolvent eller gå i konkurs.
  2. Instituten kan när som helst fastställa vilka tillgångar och skulder som omfattas av dessa avtal.
  3. Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av riskerna i samband med avslutandet av kreditriskskyddet.
  4. Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av de relevanta exponeringarna på nettobasis.

Artikel 206 Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

Ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner ska betecknas som en godtagbar form av kreditriskreducering, om den säkerhet som tillhandahålls enligt dessa avtal uppfyller samtliga krav som fastställs i artikel 207.2–207.4 och om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. De har rättsverkan och är verkställbara i alla relevanta jurisdiktioner, inbegripet om motparten skulle bli insolvent eller gå i konkurs.
  2. De ger den icke-fallerande parten rätt att i god tid avbryta och slutavräkna alla transaktioner inom ramen för avtalet i händelse av ett fallissemang, exempelvis om motparten skulle gå i konkurs eller bli insolvent.
  3. De säkerställer nettning av vinster och förluster från transaktioner som har slutavräknats enligt ett avtal, så att den ena parten är skyldig den andra ett enda nettobelopp.

Artikel 207 Krav för finansiella säkerheter

1.Enligt alla metoder ska finansiella säkerheter och guld erkännas som godtagbar säkerhet, om samtliga villkor som fastställs i punkterna 2–4 är uppfyllda.

2.Det får inte finnas väsentlig positiv korrelation mellan gäldenärens kreditkvalitet och säkerhetens värde. Om säkerhetens värde minskar i väsentlig mån ska detta inte i sig innebära en betydande försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Om gäldenärens kreditkvalitet blir kritisk ska detta inte i sig innebära en betydande minskning av säkerhetens värde.

Värdepapper som givits ut av gäldenären eller någon anknuten koncernenhet får inte betecknas som godtagbar säkerhet. Gäldenärens egna utgivningar av sådana säkerställda obligationer som uppfyller villkoren i artikel 129 betecknas emellertid som godtagbar säkerhet, när de ställs som säkerhet för en repa, förutsatt att de uppfyller villkoret i första stycket.

3.Instituten ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstadgade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att säkerhetsordningarna kan verkställas enligt den lagstiftning som är tillämplig på deras intresse i säkerheten.

Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att säkerhetsordningarna kan verkställas i alla relevanta jurisdiktioner. Vid behov ska de göra förnyade utredningar för att säkerställa att verkställbarheten består.

4.Instituten ska uppfylla följande operativa krav:

  1. De ska dokumentera säkerhetsordningarna väl och ha tydliga och stabila processer för avveckling av säkerheten vid läglig tidpunkt.
  2. De ska tillämpa stabila förfaranden och processer för att kontrollera risker som uppstår till följd av användning av säkerheter, inklusive risker för att kreditriskskyddet slår fel eller reduceras, värderingsrisker, risker i samband med avslutande av kreditriskskyddet, koncentrationsrisker till följd av användning av säkerheter och förenligheten med institutets övergripande riskprofil.
  3. De ska ha dokumenterade riktlinjer och dokumenterad praxis för vilka slags säkerheter och vilka belopp som accepteras.
  4. De ska beräkna marknadsvärdet för säkerheten och omvärdera den minst en gång i halvåret samt när de har anledning att tro att säkerhetens marknadsvärde har minskat betydligt.
  5. Om säkerheten innehas av tredje part, måste instituten vidta rimliga åtgärder för att säkerställa att den tredje parten skiljer säkerheten från sina egna tillgångar.
  6. De ska se till att avsätta tillräckliga resurser för att marginalavtalen med motparter för OTC-derivat och värdepappersfinansiering ska fungera korrekt, mätt i om utgående marginalsäkerhetskrav sker i tid och är korrekta och i svarstiden för inkommande marginalsäkerhetskrav.
  7. De ska ha riktlinjer för förvaltning av säkerheterna för kontroll, övervakning och rapportering av följande:
    1. Vilka risker marginalavtal medför för instituten.
    2. Koncentrationsrisken för vissa slags säkerheter i form av tillgångar.
    3. Återanvändningen av säkerheter, däribland potentiella likviditetsbortfall till följd av återanvändning av säkerheter erhållna från motparter.
    4. Överlämnandet av rättigheter till säkerheter som har ställts till motparter.

5.Förutom att kraven i punkterna 2–4 ska vara uppfyllda, ska skyddets resterande löptid vara åtminstone lika lång som exponeringens återstående löptid, om finansiella säkerheter ska betecknas som godtagbara säkerheter enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter.

Artikel 208 Krav för säkerheter i form av fastigheter

1.Fastigheter ska betecknas som godtagbar säkerhet om samtliga krav som fastställs i punkterna 2–5 vara uppfyllda.

2.Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig förutsebarhet:

  1. En panträtt eller säkerhetsupplåtelse ska vara bindande i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då låneavtalet ingås och panträtten eller säkerhetsupplåtelsen ska registreras på föreskrivet sätt vid läglig tidpunkt.
  2. Alla rättsliga krav för att fullborda panten ska vara uppfyllda.
  3. Skyddsöverenskommelsen och det bakomliggande rättsliga förfarandet ska göra det möjligt för institutet att realisera skyddets värde inom en rimlig tidsram.

3.När det gäller kontroll av fastighetens värde och fastighetens värdering ska följande krav vara uppfyllda:

  1. Instituten ska kontrollera fastighetens värde minst en gång per år för kommersiella fastigheter och en gång vart tredje år för bostadsfastigheter. Instituten ska genomföra kontrollerna oftare, om marknadsvillkoren förändras avsevärt.
  2. Om instituten har tillgång till uppgifter som visar att fastighetens värde kan ha sjunkit avsevärt i förhållande till de allmänna marknadspriserna, ska fastighetens värdering ses över av en värderingsman som har nödvändiga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att utföra en värdering och som är oberoende i förhållande till kreditbeslutsprocessen. För lån som överstiger 3.000.000 EUR eller 5 % av institutets kapitalbas ska fastighetens värdering ses över av en sådan värderingsman minst vart tredje år.

Instituten får använda statistiska metoder för att kontrollera den fasta egendomens värde och identifiera fast egendom som behöver omvärderas.

4.Instituten ska klart och tydligt dokumentera vilka slags bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter de godtar och vilken utlåningspolicy de har i detta avseende.

5.Instituten ska ha inrättat processer för att övervaka att den fasta egendomen som har tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäkring.

Artikel 209 Krav för fordringar

1.Fordringar ska betecknas som godtagbar säkerhet om samtliga krav som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda.

2.Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig förutsebarhet:

  1. Den rättsliga mekanism genom vilken säkerheten ställs till ett utlånande institut ska vara stabil och effektiv och säkerställa att detta institut har obestridlig rätt till säkerheten, inklusive rätten till intäkterna från en försäljning av säkerheten.
  2. Instituten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla alla lokala krav för att en panthavare ska ha möjlighet att tillgodogöra sig värdet av panten. De utlånande institutens fordran på den ställda säkerheten ska prioriteras, med förbehåll för att sådana fordringar fortfarande kan omfattas av de bestämmelser för prioriterade fordringsägares krav som föreskrivs i lagstiftning.
  3. Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att säkerhetsordningarna är verkställbara i alla relevanta jurisdiktioner.
  4. Instituten ska dokumentera sina säkerhetsordningar väl och ha tydliga och stabila processer för indrivning av säkerheten vid läglig tidpunkt.
  5. Instituten ska ha processer som säkerställer uppfyllandet av alla rättsliga villkor som krävs för att förklara att ett fallissemang har inträffat och driva in säkerheten vid läglig tidpunkt.
  6. Om en låntagare skulle befinna sig i betalningssvårigheter eller fallera, ska instituten ha laglig rätt att sälja eller överlåta fordringarna till andra parter utan samtycke från fordringarnas gäldenärer.

3.Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller riskhantering:

  1. Ett institut ska ha en sund process för att fastställa kreditrisken i samband med fordringar. En sådan process ska innefatta analyser av en låntagares verksamhet och bransch samt av de olika slags kunder med vilka denna låntagare gör affärer. Om institutet förlitar sig på sina låntagare för att fastställa kundernas kreditrisk, ska institutet se över låntagarnas kreditförfaranden för att förvissa sig om att de är sunda och trovärdiga.
  2. Skillnaden mellan exponeringsbeloppet och fordringarnas värde ska avspegla alla lämpliga faktorer, däribland indrivningskostnaden, koncentrationen inom den fordringsgrupp som har pantsatts av en enskild låntagare och eventuella koncentrationsrisker inom institutets totala exponeringar, utöver dem som kontrolleras genom institutets allmänna metoder. Instituten måste upprätthålla en fortlöpande övervakningsprocess som är anpassad till fordringarna. Dessutom ska de regelbundet se över överensstämmelsen med lånevillkor, miljöbegränsningar och övriga rättsliga krav.
  3. De fordringar som pantsatts av en låntagare ska vara diversifierade och inte vara otillbörligt korrelerade med låntagaren. Om det föreligger en väsentlig positiv korrelation, ska instituten beakta riskerna i samband med fastställandet av marginaler för säkerhetsgruppen som helhet.
  4. Instituten får inte använda fordringar från företag närstående låntagaren, däribland dotterföretag och anställda, som godtagbart kreditriskskydd.
  5. Instituten ska ha en dokumenterad process för indrivning av fordringar i kritiska situationer. Instituten ska ha erforderliga instrument för indrivning, även om de normalt sett förlitar sig på låntagaren när det gäller indrivningar.

Artikel 210 Krav för övriga fysiska säkerheter

Fysiska säkerheter som inte utgörs av fastigheter ska betecknas som godtagbara säkerheter i enlighet med internmetoden om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. De säkerhetsordningar enligt vilka den fysiska säkerheten tillhandahålls ett institut ska ha rättsverkan och vara verkställbara i alla relevanta jurisdiktioner och ska göra det möjligt för institutet att realisera säkerhetens värde inom en rimlig tidsram.
  2. Med undantag endast för sådana prioriterade fordringar med bättre rätt som avses i artikel 209.2 b får endast panter med förmånsrätt eller säkerhetsupplåtelse betecknas som godtagbara säkerheter och ett institut ska ha förmånsrätt framför alla övriga långivare till den realiserade avkastningen från säkerheten.
  3. Instituten ska kontrollera säkerhetens värde minst en gång per år. Instituten ska genomföra kontrollerna oftare om marknadsvillkoren förändras avsevärt.
  4. Låneavtalet ska innehålla detaljerade beskrivningar av säkerheten samt detaljerade specifikationer av hur förnyad värdering ska gå till och hur ofta den ska genomföras.
  5. Instituten ska i interna riktlinjer och processer som ska finnas tillgängliga för granskning tydligt dokumentera vilka slag av fysisk säkerhet de accepterar och vilka riktlinjer och processer de tillämpar i fråga om lämpligt belopp för varje slags säkerhet i förhållande till exponeringsbeloppet.
  6. Institutets kreditriktlinjer för transaktionsstrukturen ska ta upp
    1. lämpliga krav på säkerheten i förhållande till exponeringsbeloppet,
    2. förutsättningarna för snabb avveckling av säkerheten,
    3. förutsättningarna för att objektivt fastställa ett pris eller marknadsvärde,
    4. hur ofta detta värde snabbt kan erhållas, inbegripet en fackmässig bedömning eller värdering,
    5. volatiliteten eller en proxyvariabel för volatiliteten när det gäller värdet på säkerheten.
  7. Vid den inledande och den förnyade värderingen ska instituten fullt ut beakta all försämring eller föråldring av säkerheten och särskilt beakta tidsaspekten i fråga om säkerheter som är utsatta för modeväxlingar eller som lätt föråldras.
  8. Instituten ska ha rätt att fysiskt inspektera den erhållna säkerheten. Instituten ska dessutom ha riktlinjer och processer som beskriver hur de ska utöva sin rätt till fysisk inspektion.
  9. Den säkerhet som tas som skydd ska ha lämplig skadeförsäkring och instituten ska ha processer för att övervaka detta.

Artikel 211 Krav för att behandla exponeringar genom leasing som utlåning mot pantsäkerhet

Instituten ska behandla exponeringar till följd av leasingtransaktioner som utlåning mot säkerhet i form av den leasade egendomen, när följande villkor är uppfyllda:

  1. Den aktuella egendomen uppfyller de villkor som anges i artikel 208 eller 210, beroende på vad som är tillämpligt, för att detta slags egendom ska betecknas som godtagbar säkerhet.
  2. Leasegivaren har ett stabilt riskhanteringssystem med avseende på den hyrda tillgångens användning, läge, ålder och planerade användningstid, inbegripet lämplig övervakning av säkerhetens värde.
  3. Leasegivaren har äganderätt till tillgången och kan i läglig tid utöva sina rättigheter som ägare.
  4. Skillnaden mellan storleken på det utestående beloppet och säkerhetens marknadsvärde, om detta inte redan har konstaterats vid beräkningen av LGD-värdet, är inte så stor att den kreditriskreducering som tillskrivs de leasade tillgångarna överdrivs.

Artikel 212 Krav för övrigt förbetalt kreditriskskydd

1.Kontanta medel som är insatta hos ett institut som är tredje part eller kontantliknande instrument som innehas av detta institut ska uppfylla samtliga följande villkor för att vara berättigade till den behandling som anges i artikel 232.1:

  1. Låntagarens fordran mot tredjepartsinstitut ska vara pantsatt till förmån för eller överlåten på det utlånande institutet och pantsättningen eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara verkställbar i alla relevanta jurisdiktioner och vara ovillkorlig och oåterkallelig.
  2. Pantsättningen eller överlåtelsen ska ha anmälts till tredjepartsinstitutet.
  3. Som en följd av denna anmälan får tredjepartsinstitutet enbart göra betalningar till det utlånande institutet och får endast göra betalningar till andra parter om det utlånande institutet på förhand gett sitt samtycke.

2.Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande institutet ska betecknas som godtagbara säkerheter om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Livförsäkringen ska vara pantsatt till förmån för eller överlåten på det långivande institutet.
  2. Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska ha underrättats om pantsättningen eller överlåtelsen och får som ett resultat av detta inte betala förfallna belopp enligt kontraktet utan att det utlånande institutet på förhand ger sitt samtycke.
  3. Det utlånande institutet ska ha rätt att annullera försäkringen och erhålla återköpsvärdet om låntagaren skulle fallera.
  4. Det utlånande institutet ska underrättas om alla eventuella uteblivna betalningar på försäkringen från försäkringstagarens sida.
  5. Kreditriskskyddet ska tillhandahållas för lånets hela löptid. Om detta inte är möjligt på grund av att försäkringsförhållandet upphör redan innan kreditförhållandet avslutas, ska institutet se till att beloppet från försäkringen fungerar som säkerhet för institutet tills kreditavtalets löptid upphör.
  6. Panträtten eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara verkställbar i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då kreditavtalet ingås.
  7. Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska uppge dess återköpsvärde, vilket inte går att reducera.
  8. Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska på begäran erlägga återköpsvärdet inom skälig tid.
  9. Betalning av återköpsvärdet får inte begäras utan att institutet på förhand ger sitt samtycke.
  10. Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska omfattas av direktiv 2009/138/EG eller stå under tillsyn av en behörig myndighet i ett tredjeland vars former för tillsyn och regelgivning är minst likvärdiga med dem som tillämpas inom unionen.

Underavsnitt 2 Obetalt Kreditriskskydd och Kreditlänkade Obligationer

Artikel 213 Gemensamma krav för garantier och kreditderivat

1.Om inte annat följer av artikel 214.1, ska följande villkor vara uppfyllda för att kreditriskskydd som härrör från en garanti eller ett kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd:

  1. Kreditriskskyddet ska vara direkt.
  2. Kreditriskskyddets omfattning ska vara klart och tydligt definierad och obestridlig.
  3. Avtalet om kreditriskskydd ska inte innehålla någon klausul vars uppfyllande ligger utanför långivarens direkta kontroll, och som
    1. skulle göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att ensidigt upphäva detta,
    2. skulle öka skyddets faktiska kostnader till följd av den skyddade exponeringens försämrade kreditkvalitet,
    3. skulle kunna befria utfärdaren av skyddet från skyldigheten att betala vid läglig tidpunkt, om den ursprunglige gäldenären inte fullgör förfallna betalningar eller om leasingkontraktet har löpt ut i samband med erkännande av garanterat restvärde enligt artiklarna 134.7 och 166.4,
    4. skulle kunna göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att minska kreditriskskyddets löptid.
  4. Kontraktet om kreditriskskydd ska ha rättsverkan och vara verkställbart i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då kreditavtalet ingås.

2.Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har inrättat system för att hantera potentiella riskkoncentrationer till följd av institutets användning av garantier och kreditderivat. Institutet ska kunna visa de behöriga myndigheterna hur dess strategi för användning av kreditderivat och garantier samverkar med dess hantering av den övergripande riskprofilen.

3.Institutet ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstadgade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det obetalda kreditriskskyddet är verkställbart enligt den lagstiftning som är tillämplig på dess intresse i kreditriskskyddet.

Ett institut ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att det obetalda kreditskyddet är verkställbart i alla relevanta jurisdiktioner. Vid behov ska det göra förnyade utredningar för att säkerställa att verkställbarheten består.

Artikel 214 Motgarantier från stater och andra offentliga organ

1.Instituten får behandla de exponeringar som avses i punkt 2 som om de vore skyddade genom en garanti som tillhandahållits av de enheter som anges i nämnda punkt, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Motgarantin täcker fordringens alla kreditriskelement.
  2. Både den ursprungliga garantin och motgarantin uppfyller de krav på garantier som anges i artiklarna 213 och 215.1, förutom att motgarantin inte behöver vara direkt.
  3. Skyddet är stabilt och det finns inga tidigare belägg för att motgarantins täckning skulle vara mindre än den täckning som ges genom en direkt garanti från enheten i fråga.

2.Den behandling som fastställs i punkt 1 ska tillämpas för exponeringar som skyddas genom en garanti som i sin tur skyddas genom en motgaranti från någon av följande enheter:

  1. Nationell regering eller centralbank.
  2. Delstatligt självstyrande organ eller lokal myndighet.
  3. Offentliga organ för vilka fordringar behandlas som fordringar på den nationella regeringen i enlighet med artikel 116.4.
  4. Multilateral utvecklingsbank eller internationell organisation som åsatts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna 117.2 respektive 118.
  5. Offentliga organ för vilka fordringar behandlas i enlighet med artikel 116.1 och 116.2.

3.Instituten ska också tillämpa den behandling som anges i punkt 1 för en exponering som inte är skyddad genom en motgaranti från någon av enheterna i punkt 2, om denna exponerings motgaranti i sin tur är direkt skyddad genom en garanti från en av de nämnda enheterna och de villkor som nämns i punkt 1 är uppfyllda.

Artikel 215 Ytterligare krav på garantier

1.Garantier ska betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Om motparten fallerar eller underlåter att betala så att garantin utlöses, har det utlånande institutet rätt att vid läglig tidpunkt kräva garantigivaren på förfallna belopp enligt den fordran avseende vilken skyddet är tillhandahållet, varvid garantigivarens betalning inte ska vara underordnad det faktum att det utlånande institutet först måste kräva gäldenären.

    När det gäller ett obetalt kreditriskskydd som innefattar hypotekslån, behöver kraven i artikel 213.1 c iii och i första stycket i denna punkt uppfyllas först inom 24 månader.

  2. Garantin är en tydligt dokumenterad förpliktelse som garantigivaren har åtagit sig.
  3. Det ena av följande villkor ska vara uppfyllt:
    1. Garantin täcker alla slags betalningar som gäldenären förväntas göra avseende den berörda fordran.
    2. Om vissa betalningstyper är undantagna från garantin, har det utlånande institutet anpassat garantins värde för att avspegla den begränsade täckningen.

2.När det gäller garantier som tillhandahålls i samband med ömsesidiga garantisystem eller tillhandahålls av eller skyddas av en motgaranti från sådana enheter som förtecknas i artikel 214.2, ska kraven i punkt 1 a i denna artikel anses vara uppfyllda om ett av följande villkor är uppfyllt:

  1. Det utlånande institutet har rätt att från garantigivaren vid läglig tidpunkt erhålla en preliminär betalning, som uppfyller de båda följande villkoren:
    1. Den utgör ett solitt estimat av den ekonomiska förlust som sannolikt åsamkas det utlånande institutet, däribland förluster till följd av uteblivna räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra.
    2. Den står i proportion till garantins täckning.
  2. Det utlånande institutet ska kunna visa de behöriga myndigheterna att en sådan behandling rättfärdigas av garantins effekter, som även ska täcka förluster till följd av uteblivna räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra.

Artikel 216 Ytterligare krav på kreditderivat

1.Kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. De kredithändelser som anges i kreditderivatavtalet ska innefatta följande:
    1. Uteblivna betalningar av förfallna belopp enligt villkoren för den underliggande förpliktelse som gäller vid tidpunkten för den uteblivna betalningen, med ett betalningsanstånd som är lika med eller kortare än betalningsanståndet för den underliggande förpliktelsen.
    2. Gäldenärens konkurs, insolvens eller oförmåga att betala sina skulder eller dennes underlåtenhet eller skriftliga medgivande om sin allmänna oförmåga att betala sina skulder när de förfaller samt liknande händelser.
    3. Omstrukturering av den underliggande förpliktelsen, som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust.
  2. Om kontantavräkning medges i kreditderivaten
    1. ska instituten ha en stabil värderingsprocess för att estimera förlust på ett tillförlitligt sätt,
    2. ska det finnas en klart specificerad period för att erhålla värderingar av den underliggande förpliktelsen efter en kredithändelse.
  3. Om skyddsköparens rättighet och kapacitet att överföra den underliggande förpliktelsen till utfärdaren av kreditriskskyddet krävs för avveckling, ska villkoren för den underliggande förpliktelsen innebära att det eventuella samtycke som krävs för en sådan överföring inte får undanhållas utan skälig anledning.
  4. Vilka parter som är ansvariga för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum ska vara klart fastställt.
  5. Fastställandet av kredithändelsen är inte bara kreditriskskyddsutfärdarens ansvar.
  6. Köparen av skyddet ska ha rätt eller möjlighet att underrätta utfärdaren av kreditriskskyddet om att en kredithändelse har ägt rum.

Om kredithändelserna inte innefattar omstrukturering av den underliggande förpliktelsen enligt led a iii får kreditriskskyddet ändå betecknas som godtagbart, med förbehåll för att värdet minskas i enlighet med artikel 233.2.

2.Obalans mellan den underliggande förpliktelsen och kreditderivatets referensförpliktelse eller mellan den underliggande förpliktelsen och den förpliktelse som används för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum är endast tillåten om följande båda villkor är uppfyllda:

  1. Referensförpliktelsen eller i tillämpliga fall den förpliktelse som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum likställs med eller efterställs den underliggande förpliktelsen.
  2. Den underliggande förpliktelsen och referensförpliktelsen eller i tillämpliga fall den förpliktelse som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum har samma gäldenär och det finns rättsligt verkställbara korsvisa klausuler om fallissemang eller påskyndad betalning.

Artikel 217 Kvalifikationskrav för behandling enligt artikel 153.3

1.För att vara berättigat till behandling enligt artikel 153.3 ska kreditriskskydd genom en garanti eller ett kreditderivat uppfylla följande villkor:

  1. Den underliggande förpliktelsen ska vara något av följande:
    1. En exponering mot sådana företag som avses i artikel 147, dock inte försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
    2. En exponering mot en regional regering, en lokal myndighet eller ett offentligt organ vilken inte behandlas som en exponering mot en nationell regering eller en centralbank i enlighet med artikel 147.
    3. En exponering mot ett litet eller medelstort företag vilken klassificeras som hushållsexponering i enlighet med artikel 147.5.
  2. De underliggande gäldenärerna får inte ingå i samma företagsgrupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.
  3. Exponeringen är säkrad genom något av följande instrument:
    1. Obetalda kreditderivat eller garantier som refererar till ett namn.
    2. Kreditderivat på första förfall.
    3. Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget.
  4. Kreditriskskyddet ska uppfylla de tillämpliga kraven i artiklarna 213, 215 och 216.
  5. I den riskvikt som gäller för exponeringen före tillämpningen av behandlingen enligt artikel 153.3 har man ännu inte tagit hänsyn till någon del av kreditriskskyddet.
  6. Institutet har rätt och kan förvänta sig att få betalning från utfärdaren av kreditriskskyddet utan att vara tvunget att vidta rättsliga åtgärder för att erhålla betalning från motparten. Institutet ska i största möjliga utsträckning vidta åtgärder för att förvissa sig om att utfärdaren av kreditriskskyddet är villig att betala skyndsamt, om en kredithändelse inträffar.
  7. Det förvärvade kreditriskskyddet ska täcka alla kreditförluster som uppstår för den säkrade delen av en exponering till följd av att någon av de i avtalet angivna kredithändelserna inträffar.
  8. Om betalningsstrukturen medger fysisk avveckling ska det finnas rättslig förutsebarhet avseende möjligheten att leverera ett lån, en obligation eller en ansvarsförbindelse.
  9. Om ett institut avser att leverera en annan skuldförbindelse än den underliggande exponeringen, ska det säkerställa att den levererbara förbindelsen är tillräckligt likvid, så att institutet kan förvärva den för leverans i enlighet med avtalet.
  10. Bestämmelserna och villkoren för kreditriskskyddet ska skriftligen bekräftas rättsligt av såväl utfärdaren av kreditriskskyddet som institutet.
  11. Instituten har processer för att kunna upptäcka en för hög korrelationsgrad mellan kreditvärdigheten hos en utfärdaren av kreditriskskydd och gäldenären till den underliggande exponeringen till följd av att deras resultat är beroende av gemensamma faktorer utöver systemrisken.
  12. När det gäller skydd mot utspädningsrisk, får den som säljer förvärvade fordringar inte vara medlem i samma företagsgrupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.

2.Vid tillämpning av punkt 1 c ii ska instituten tillämpa den behandling som anges i artikel 153.3 på den tillgång i korgen som har det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet.

3.Vid tillämpning av punkt 1 c iii får det erhållna skyddet endast beaktas inom denna ram, om ett godtagbart skydd mot (n-1):te fallissemang också har erhållits eller om (n-1) av tillgångarna i korgen redan har fallerat. Om så är fallet, ska instituten tillämpa den behandling som anges i artikel 153.3 på den tillgång i korgen som har det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet.

Avsnitt 4 Beräkning av Kreditriskreduceringens effekter

Underavsnitt 1 Förbetalt Kreditriskskydd

Artikel 218 Kreditlänkade obligationer

Investeringar i kreditlänkade obligationer som givits ut av det utlånande institutet får behandlas som kontant säkerhet vid beräkning av effekten av det förbetalda kreditriskskyddet i enlighet med detta underavsnitt, under förutsättning att den kreditswapp som är inbäddad i den kreditlänkade obligationen betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd. För fastställande av huruvida den kreditswapp som är inbäddad i den kreditlänkade obligationen betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd får institutet anse att villkoret i artikel 194.6 c är uppfyllt.

Artikel 219 Nettning inom balansräkningen

Ut- och inlåning hos det utlånande institutet som är föremål för nettning inom balansräkningen ska av detta institut behandlas som kontant säkerhet vid beräkning av effekten av förbetalt kreditriskskydd för den ut- och inlåning hos det utlånande institutet som är föremål för nettning inom balansräkningen och som är noterad i samma valuta.

Artikel 220 Användning av metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna estimat av volatilitetsjusteringar vid ramavtal om nettning

1.När instituten beräknar det fullständigt justerade exponeringsbeloppet (E*) för de exponeringar som omfattas av ett godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepappers- eller råvarulån eller övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, ska de beräkna de volatilitetsjusteringar som behövs antingen genom metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller genom metoden för egna estimat av volatilitetsjusteringar (nedan kallad metoden för egna estimat) i enlighet med artiklarna 223–226 avseende den fullständiga metoden för finansiella säkerheter.

Vid tillämpning av metoden för egna estimat ska samma villkor och krav gälla som för den fullständiga metoden för finansiella säkerheter.

2.Vid beräkning av E* ska instituten

  1. beräkna nettopositionen för varje grupp av värdepapper eller varje slag av råvara genom att dra av beloppet i led ii från beloppet i led i, nämligen
    1. det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror av samma slag, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt ramavtalet om nettning,
    2. det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror av samma slag, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt ramavtalet om nettning,
  2. beräkna nettopositionen i varje annan valuta än avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning genom att dra av beloppet i led ii från beloppet i led i, nämligen
    1. det totala värdet av de värdepapper som är noterade i valutan, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i samma valuta som lånats ut eller överförts enligt avtalet,
    2. det totala värdet av de värdepapper som är noterade i den aktuella valutan, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i samma valuta som lånats eller tagits emot enligt det avtalet,
  3. tillämpa den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss grupp av värdepapper eller för en kontantposition på det absoluta värdet av den positiva eller negativa nettopositionen i värdepapperen i denna grupp,
  4. tillämpa valutakursriskens (fx) volatilitetsjustering på den positiva eller negativa nettopositionen i varje annan valuta än avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning.

3.Instituten ska beräkna E* enligt följande formel:

där
Ei= exponeringsbeloppet för varje enskild exponering i enligt det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd, om institutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden eller beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlustbeloppen enligt internmetoden,
Ci= värdet av de värdepapper i varje grupp eller de råvaror av samma slag som lånats, köpts eller tagits emot eller de kontanter som lånats eller tagits emot avseende varje exponering i,
Ejsec= nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss grupp av värdepapper j,
Ekfx= nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss valuta k, annan än avtalets avvecklingsvaluta, vilken beräknats enligt punkt 2 b,
Hjsec= den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss grupp av värdepapper j,
Hkfx= volatilitetsjustering för valutakursen avseende valutan k.

4.Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ramavtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas enligt punkt 3, som exponeringsvärde för den exponering mot motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden.

5.Vid tillämpning av punkterna 2 och 3 avses med grupp av värdepapper sådana värdepapper som har givits ut av samma enhet, har samma utgivningsdatum, löptid, villkor och bestämmelser och samma avvecklingsperioder som de som anges i artiklarna 224 och 225, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 221 Användning av metoden med interna modeller för ramavtal om nettning

1.Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten, som ett alternativ till metoden för schabloniserad volatilitetsjustering eller metoden för egna estimat för beräkning av fullständigt justerat exponeringsvärde (E*) till följd av ett godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner än derivattransaktioner, använda en metod baserad på interna modeller, som beaktar korrelationseffekterna mellan värdepapperspositioner som omfattas av ramavtalet om nettning och de berörda instrumentens likviditet.

2.Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten också använda interna modeller för marginallånetransaktioner, om dessa transaktioner omfattas av ett bilateralt ramavtal om nettning som uppfyller kraven i kapitel 6 avsnitt 7.

3.Ett institut får välja att använda en metod som är baserad på interna modeller oberoende av vilket val det har gjort mellan schablonmetoden och internmetoden för beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp. Om ett institut väljer att använda en metod som är baserad på interna modeller, måste denna dock användas för alla motparter och värdepapper, med undantag av mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna estimat i enlighet med artikel 220.

Institut som har fått tillstånd att använda en intern riskberäkningsmodell i enlighet med avdelning IV kapitel 5 får använda metoden med interna modeller. Om ett institut inte har fått ett sådant tillstånd, kan det ändå ansöka hos de behöriga myndigheterna om tillstånd att använda en metod med interna modeller vid tillämpning av denna artikel.

4.De behöriga myndigheterna ska endast ge ett institut tillstånd att använda en metod med interna modeller, om myndigheten är övertygad om att institutets system för hantering av risker till följd av transaktioner som täcks av ramavtalet om nettning är principiellt sunt och genomförs med integritet och att följande kvalitativa normer är uppfyllda:

  1. Den interna riskberäkningsmodell som används för beräkning av transaktionernas potentiella prisvolatilitet ska vara väl integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och utgöra grunden för rapportering om institutets riskexponering till institutets högsta ledning.
  2. Institutet ska ha en riskkontrollenhet som uppfyller samtliga följande krav:
    1. Den ska vara oberoende av de enheter som bedriver handel och rapportera direkt till institutets högsta ledning.
    2. Den ska vara ansvarig för att utforma och genomföra institutets riskhanteringssystem.
    3. Den ska utarbeta och analysera dagliga rapporter om resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga åtgärder som ska vidtas avseende positionslimiter.
  3. De dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten ska ses över på en ledningsnivå som har tillräckliga befogenheter för att kunna genomdriva minskningar såväl i de positioner som tas som i institutets totala riskexponering.
  4. Institutet ska i riskkontrollenheten ha tillräckligt många anställda med erfarenhet av användning av avancerade modeller.
  5. Institutet ska ha fastställt processer för övervakning och säkerställande av efterlevnaden av skriftligt fastlagda interna riktlinjer för och kontroller av riskberäkningssystemets sätt att fungera i sin helhet.
  6. Institutets modeller ska genom kontrolltester av resultaten ha visat sig ge en rimlig grad av noggrannhet i riskberäkningen, med användning av data omfattande minst ett år.
  7. Institutet ska återkommande genomföra rigorösa stresstester och resultaten därav ska ses över av högsta ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.
  8. Institutet ska, som ett led i sin regelbundna internrevisionsprocess, genomföra en oberoende översyn av riskberäkningssystemet. Denna översyn ska inbegripa både de enheter som bedriver handel och den oberoende riskkontrollenhetens verksamhet.
  9. Institutet ska minst en gång om året se över sitt riskhanteringssystem.
  10. Den interna modellen ska uppfylla kraven i artikel 292.8 och 292.9 samt i artikel 294.

5.Ett instituts interna riskberäkningsmodell ska beakta ett tillräckligt antal riskfaktorer för att fånga upp alla väsentliga prisrisker.

Ett institut får använda empiriska korrelationer inom riskkategorier och mellan olika riskkategorier, om institutets system för att mäta korrelationer är sunt och genomförs med integritet.

6.Institut som använder metoden med interna modeller ska beräkna E* enligt följande formel:

där

Ei  = exponeringsbeloppet för varje enskild exponering enligt det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd, om institutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden eller om institutet beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlustbeloppen enligt internmetoden, och

Ci = värdet av lånade, köpta eller mottagna värdepapper eller värdet av lånade eller mottagna kontanter avseende varje sådan exponering.

När instituten beräknar riskvägda exponeringsbelopp med hjälp av interna modeller ska de använda modellens resultat från föregående bankdag.

7.Beräkningen av potentiell värdeförändring enligt punkt 6 ska uppfylla följande krav:

  1. Den ska utföras minst en gång per dag.
  2. Den ska grunda sig på ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.
  3. Den ska grunda sig på en avvecklingsperiod motsvarande fem dagar, utom när det gäller andra transaktioner än värdepappersrepor eller värdepapperslån, där en avvecklingsperiod motsvarande tio dagar ska tillämpas.
  4. Den ska grunda sig på en faktisk historisk observationsperiod på minst ett år, utom då en kortare observationsperiod är motiverad på grund av en betydande ökning av prisvolatiliteten.
  5. Dataunderlaget för beräkningen ska uppdateras var tredje månad.

Om ett institut har en repa, ett värdepappers- eller råvarulån, en marginallånetransaktion eller liknande transaktion eller nettningsmängd som uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3 och 285.4, ska kortaste innehavsperiod anpassas till den marginalriskperiod som skulle vara tillämplig enligt nämnda punkter i kombination med artikel 285.5.

8.Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ramavtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas enligt punkt 6, som exponeringsvärde för den exponering mot motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden.

9.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera

  1. vad som utgör en mindre väsentlig portfölj enligt punkt 3,
  2. vilka kriterier som ska avgöra huruvida en intern modell är sund ur begreppsmässig synvinkel och genomförs enligt punkterna 4 och 5 och ramavtal om nettning.,

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast 31 december 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 222 Förenklad metod för finansiella säkerheter

1.Instituten får endast använda den förenklade metoden för finansiella säkerheter om de beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden. Ett institut får inte använda både den förenklade och den fullständiga metoden för finansiella säkerheter i andra fall än de som avses i artiklarna 148.1 och 150.1. Instituten får inte tillämpa detta undantag selektivt i syfte att åstadkomma sänkta kapitalbaskrav eller använda sig av tillsynsarbitrage.

2.Enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter ska instituten åsätta godtagbara finansiella säkerheter ett värde som motsvarar marknadsvärdet, vilket fastställs i enlighet med artikel 207.4 d.

3.För den andel exponeringsvärden där säkerhet ställts genom marknadsvärdet på en godtagbar säkerhet ska instituten ange den riskvikt som de skulle ange enligt kapitel 2, om det utlånande institutet vore direkt exponerat mot säkerhetsinstrumentet. Därvid ska exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I vara 100 % av postens värde i stället för det exponeringsvärde som anges i artikel 111.1.

Riskvikten för den andel där säkerhet ställts ska vara minst 20 %, förutom i de fall som anges i punkterna 4–6. För resten av exponeringsbeloppet ska instituten ange den riskvikt som de skulle ange för en exponering mot motparten utan säkerhet enligt kapitel 2.

4.Instituten ska ange 0 % riskvikt för den säkrade andel av exponeringen vilken uppstår till följd av sådana repor och värdepapperslån som uppfyller kriterierna i artikel 227. Om motparten i transaktionen inte är en central marknadsaktör, ska instituten ange 10 % riskvikt.

5.Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange 0 % riskvikt för de exponeringsvärden som fastställts enligt kapitel 6 för de derivatinstrument i bilaga II för vilka det sker en daglig marknadsvärdering och för vilka säkerhet ställts i form av kontanter eller kontantliknande instrument, såvida det inte förekommer någon valutaobalans.

Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange 10 % riskvikt för exponeringsvärden för sådana transaktioner där säkerhet ställts genom räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker, vilka åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2.

6.För andra transaktioner än sådana som avses i punkterna 4 och 5 får instituten ange 0 % riskvikt, om exponeringen och säkerheten är noterade i samma valuta och ett av följande villkor är uppfyllt:

  1. Säkerheten är banktillgodohavanden eller ett kontantliknande instrument.
  2. Säkerheten är i form av räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker som är berättigade till 0 % riskvikt enligt artikel 114 och dess marknadsvärde har diskonterats med 20 %.

7.Vid tillämpning av punkterna 5 och 6 ska räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker innefatta följande:

  1. Räntebärande värdepapper som givits ut av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när exponeringar mot dessa behandlas som exponeringar mot den nationella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade enligt artikel 115.
  2. Räntebärande värdepapper som givits ut av multilaterala utvecklingsbanker och som åsätts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artikel 117.2.
  3. Räntebärande värdepapper som har givits ut av internationella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 118.
  4. Räntebärande värdepapper som givits ut av offentliga organ och som behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 116.4.

Artikel 223 Fullständig metod för finansiella säkerheter

1.När det gäller värdering av finansiell säkerhet vid tillämpning av den fullständiga metoden för finansiella säkerheter, ska instituten för att beakta prisvolatiliteten tillämpa volatilitetsjusteringar på säkerhetens marknadsvärde i enlighet med artiklarna 224–227.

Om säkerheten är noterad i en annan valuta än den valuta i vilken den underliggande exponeringen är noterad, ska instituten lägga till en justering för valutavolatiliteten till den volatilitetsjustering som är tillämplig för säkerheten enligt artiklarna 224–227.

När det gäller transaktioner med OTC-derivat där säkerhet ställts genom nettningsavtal som erkänts av de behöriga myndigheterna enligt kapitel 6, ska instituten tillämpa en volatilitetsjustering som avspeglar valutavolatiliteten, om den valuta som säkerheten är noterad i är en annan än avvecklingsvalutan. Instituten ska endast tillämpa en volatilitetsjustering, även i de fall där flera valutor berörs av de transaktioner som täcks genom nettningsavtalet.

2.Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten (CVA) enligt följande:

CVA = C · (1 – HCHfx)

där
C= säkerhetens värde,
HC= den lämpliga volatilitetsjusteringen för säkerheten, beräknad enligt artiklarna 224 och 227, och
Hfx= den lämpliga volatilitetsjusteringen för valutaobalans, beräknad enligt artiklarna 224 och 227.

Vid beräkningen av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten ska instituten använda formeln i denna punkt för alla transaktioner utom de transaktioner som omfattas av erkända ramavtal om nettning, på vilka bestämmelserna i artiklarna 220 och 221 är tillämpliga.

3.Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på exponeringen (EVA) enligt följande:

EVA = E · (1 + HE)

där
E= exponeringsbeloppet fastställt enligt kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt, om exponeringen inte är täckt av någon säkerhet,
HE= den lämpliga volatilitetsjusteringen för exponeringen, beräknad enligt artiklarna 224 och 227.

Vid transaktioner med OTC-derivat ska instituten beräkna EVA enligt följande:

EVA = E.

4.Vid beräkning av E i punkt 3 ska följande gälla:

  1. För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden ska exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen som tas upp i bilaga I vara lika med 100 % av värdet på denna post i stället för det exponeringsvärde som anges i artikel 111.1.
  2. Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt internmetoden ska beräkna exponeringsbeloppet för de poster som tas upp i artikel 166.8–166.10 med konverteringsfaktorn 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller procentandelar som anges i nämnda punkter.

5.Vid beräkningen av exponeringens fullständigt justerade värde (E*) ska instituten ta hänsyn till både volatilitet och säkerhetens riskreducerande effekter enligt följande:

E* = max {0; EVACVAM}

där
EVA= det volatilitetsjusterade värdet på exponeringen enligt beräkningen i punkt 3, och
CVAM= CVA som justerats ytterligare med hänsyn till eventuell löptidsobalans enligt bestämmelserna i avsnitt 5.

6.Instituten får beräkna volatilitetsjusteringar genom att använda antingen den metod för schabloniserade volatilitetsjusteringar som beskrivs i artikel 224 eller den metod för egna estimat som beskrivs i artikel 225.

Ett institut får välja mellan metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar och metoden för egna estimat, oberoende av om institutet har valt schablonmetoden eller internmetoden för beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp.

Om institutet väljer metoden för egna estimat, ska det emellertid tillämpa denna metod på alla slags instrument, med undantag av mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar.

7.Om säkerheten består av ett antal godtagbara poster ska instituten beräkna volatilitetsjusteringar (H) enligt följande:

där
ai= värdet av en godtagbar post i förhållande till säkerhetens totala värde, och
Hi= den volatilitetsjustering som är tillämplig för den godtagbara posten i.

Artikel 224 Schabloniserade volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1.I tabellerna 1–4 i denna punkt anges de volatilitetsjusteringar som instituten ska tillämpa enligt metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar, under förutsättning att omvärdering sker dagligen.

Volatilitetsjusteringar
Tabell 1
Kreditkvalitetssteg till vilken kreditvärderingen av räntebärande värdepapper är knutenÅterstående löptidVolatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som givits ut av enheter som avses i artikel 197.1 bVolatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som givits ut av enheter som avses i artikel 197.1 c och dVolatilitetsjusteringar för värdepapperiseringspositioner som uppfyller kriterierna i artikel 197.1 h
20 dagars avvecklingsperiod (i %)10 dagars avvecklingsperiod (i %)5 dagars avvecklingsperiod (i %)20 dagars avvecklingsperiod (i %)10 dagars avvecklingsperiod (i %)5 dagars avvecklingsperiod (i %)20 dagars avvecklingsperiod (i %)10 dagars avvecklingsperiod (i %)5 dagars avvecklingsperiod (i %)
11 år 0,707 0,5 0,354 1,414 10,707 2,829 2 1,414
> 1 ≤ 5 år 2,828 2   1,414 5,657 42,82811,314 8 5,657
> 5 år 5,657 4   2,82811,314 85,65722,6281611,313
2–31 år 1,414 1   0,707 2,828 21,414 5,657 4 2,828
> 1 ≤ 5 år 4,243 3   2,121 8,485 64,24316,97112 8,485
> 5 år 8,485 6   4,24316,971128,48533,9422416,970
41 år21,2131510,607N/AN/AN/AN/AN/AN/A
> 1 ≤ 5 år21,2131510,607N/AN/AN/AN/AN/AN/A
> 5 år21,2131510,607N/AN/AN/AN/AN/AN/A
Tabell 2
Kreditkvalitetssteg till vilken kreditutvärderingen av kortfristiga räntebärande värdepapper är knutenVolatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som givits ut av enheter som avses i artikel 197.1 b med kortfristiga kreditvärderingarVolatilitetsjusteringar för räntebärande värdepapper som givits ut av enheter som avses i artikel 197.1 c och d med kortfristiga kreditvärderingarVolatilitetsjusteringar för värdepapperiseringspositioner som uppfyller kriterierna i artikel 197.1 h
20 dagars avvecklingsperiod (i %)10 dagars avvecklingsperiod (i %)5 dagars avvecklingsperiod (i %)20 dagars avvecklingsperiod (i %)10 dagars avvecklingsperiod (i %)5 dagars avvecklingsperiod (i %)20 dagars avvecklingsperiod (i %)10 dagars avvecklingsperiod (i %)5 dagars avvecklingsperiod (i %)
20,7070,50,3541,41410,7072,82921,414
2–31,4141  0,7072,82821,4145,65742,828
Tabell 3 Övriga slag av säkerheter och exponeringar
20 dagars avvecklingsperiod (i %)10 dagars avvecklingsperiod (i %)5 dagars avvecklingsperiod (i %)
Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt index21,2131510,607
Övriga aktier eller konvertibla obligationer som är noterade på en erkänd börs35,3552517,678
Kontanter 0     0 0    
Guld21,2131510,607
Tabell 4 Volatilitetsjusteringar för valutaobalans
20 dagars avvecklingsperiod (i %)10 dagars avvecklingsperiod (i %)5 dagars avvecklingsperiod (i %)
11,31485,657

2.Beräkningen av volatilitetsjusteringar i enlighet med punkt 1 ska uppfylla följande villkor:

  1. För utlåning mot säkerhet ska avvecklingsperioden vara 20 bankdagar.
  2. För repor, utom i den utsträckning som sådana transaktioner avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror, och värdepapperslån ska avvecklingsperioden vara 5 bankdagar.
  3. För övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner ska avvecklingsperioden vara 10 bankdagar.

Om ett institut har en transaktion eller nettningsmängd som uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3 och 285.4, ska kortaste innehavsperiod anpassas till den marginalriskperiod som skulle vara tillämplig enligt nämnda punkter.

3.I tabellerna 1–4 i punkt 1 och i punkterna 4–6 ska det kreditkvalitetssteg till vilket en kreditvärdering för det räntebärande värdepapperet är knutet vara det kreditkvalitetssteg på kreditkvalitetsskalan som EBA har fastställt för kreditvärderingen enligt kapitel 2.

Vid fastställandet av det kreditkvalitetssteg till vilket en kreditvärdering för det räntebärande papperet är knutet enligt första stycket ska även artikel 197.7 tillämpas.

4.När det gäller ej godtagbara värdepapper eller råvaror som lånats ut eller sålts inom ramen för repor eller värdepapperslån eller råvarulån, ska volatilitetsjusteringen vara densamma som för aktier som inte ingår i ett centralt index och är noterade på en erkänd börs.

5.När det gäller godtagbara andelar i fonder, ska volatilitetsjusteringen vara den vägda genomsnittliga volatilitetsjustering som skulle gälla med hänsyn till transaktionens avvecklingsperiod enligt punkt 2 för de tillgångar i vilka fonden har investerat.

Om de tillgångar i vilka fonden har investerat inte är kända för institutet, ska volatilitetsjusteringen vara den högsta volatilitetsjustering som skulle gälla för alla de tillgångar i vilka fonden har rätt att investera.

6.När det gäller räntebärande värdepapper utan kreditvärdering som givits ut av institut och som uppfyller kriterierna för godtagbarhet enligt artikel 197.4, ska volatilitetsjusteringarna vara desamma som för värdepapper som givits ut av institut eller företag med en extern kreditutvärdering som fastställts motsvara kreditkvalitetssteg 2 eller 3.

Artikel 225 Egna estimat av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1.De behöriga myndigheterna ska tillåta institut som uppfyller kraven i punkterna 2 och 3 att använda egna volatilitetsestimat för att beräkna de volatilitetsjusteringar som ska tillämpas på säkerheter och exponeringar. Ett institut som fått tillstånd att använda egna volatilitetsestimat ska inte återgå till en annan metod, såvida inte institutet kan styrka att det finns goda skäl och de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd.

När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvärderingsinstitut har fått en kreditutvärdering motsvarande ”investment grade” eller bättre, får instituten göra en volatilitetsestimat för varje värdepapperskategori.

När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvärderingsinstitut har fått en kreditutvärdering som är lägre än ”investment grade” och övriga godtagbara säkerheter, ska instituten beräkna volatilitetsjusteringarna för varje enskild post.

Institut som använder metoden för egna estimat ska estimera säkerhetens volatilitet eller valutaobalansen utan att beakta eventuella korrelationer mellan den osäkrade exponeringen, säkerheten eller valutakurserna.

När det gäller att fastställa relevanta kategorier, ska instituten beakta kategorin av värdepappersutgivare, extern kreditklassificering av värdepappren samt deras återstående löptid och modifierade duration. Volatilitetsestimaten ska vara representativa för de värdepapper som institutet har tagit upp i en kategori.

2.Beräkningen av volatilitetsjusteringar ska uppfylla följande kriterier:

  1. Instituten ska grunda beräkningen på ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.
  2. Instituten ska grunda beräkningen på följande avvecklingsperioder:
    1. 20 bankdagar för utlåning mot säkerhet.
    2. 5 bankdagar för repor, utom i den utsträckning som sådana transaktioner avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror och värdepapperslån.
    3. 10 bankdagar för övriga kapitalmarknadstransaktioner.
  3. Instituten får använda volatilitetsjusteringar som beräknats med kortare eller längre avvecklingsperioder som ökas eller minskas i enlighet med den avvecklingsperiod som anges i led b för transaktionen i fråga genom att använda följande formel för kvadratroten ur tidsperioden:
     där
     TM= den relevanta avvecklingsperioden,
     HM= volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden TM, och
     HN= volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden TN.
  4. Instituten ska beakta att tillgångar med lägre kreditkvalitet har dålig likviditet. De ska justera avvecklingsperioden uppåt om det råder osäkerhet om säkerhetens likviditet. De ska även ta reda på om det finns historiska data som kan leda till att den potentiella volatiliteten undervärderas. Sådana fall ska hanteras med hjälp av ett stresscenario.
  5. Den historiska observationsperiod som instituten använder för beräkning av volatilitetsjusteringar ska vara minst ett år. När det gäller institut som använder ett viktningssystem eller andra metoder för den historiska observationsperioden ska den faktiska observationsperioden vara minst ett år. De behöriga myndigheterna får även kräva att ett institut beräknar sina volatilitetsjusteringar med en kortare observationsperiod, om de behöriga myndigheterna bedömer att detta är motiverat av en betydande ökning i prisvolatiliteten.
  6. Instituten ska minst en gång var tredje månad uppdatera dataunderlagen och beräkna volatilitetsjusteringarna. De ska även göra en ny bedömning av dataunderlagen varje gång marknadspriserna är föremål för betydande förändringar.

3.Estimeringen av volatilitetsjusteringarna ska uppfylla samtliga följande kvalitativa kriterier:

  1. Ett institut ska använda volatilitetsestimaten i den dagliga riskhanteringsprocessen, även avseende institutets interna exponeringslimiter.
  2. Om den avvecklingsperiod som institutet använder i sin dagliga riskhantering är längre än den period som anges i detta avsnitt för transaktionstypen i fråga, ska institutet öka volatilitetsjusteringarna i enlighet med den formel för kvadratroten ur tidsperioden som anges i punkt 2 c.
  3. Institutet ska ha inrättat processer för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av dokumenterade riktlinjer och kontroller för hur systemet för estimering av volatilitetsjusteringar fungerar och för integrering av dessa estimeringar i riskhanteringsprocessen.
  4. En oberoende översyn av institutets system för estimering av volatilitetsjusteringar ska ske regelbundet inom ramen för institutets interna revisionsprocess. En översyn av det övergripande systemet för estimering av volatilitetsjusteringar och för integrering av dessa i institutets riskhanteringsprocess ska ske minst en gång per år. Denna översyn ska omfatta minst följande:
    1. Integrering av estimerade volatilitetsjusteringar i den dagliga riskhanteringen.
    2. Validering av betydande förändringar i processen för estimering av volatilitetsjusteringar.
    3. Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet när det gäller de datakällor som ligger till grund för systemet för estimering av volatilitetsjusteringar, däribland datakällornas oberoende.
    4. Riktighet och lämplighet vad gäller antagandena om volatilitet.

Artikel 226 Ökning av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

I artikel 224 anges de volatilitetsjusteringar som ett institut ska tillämpa när dagliga omvärderingar görs. Likaledes ska ett institut som i enlighet med artikel 225 använder sina egna estimat av volatilitetsjusteringar först och främst beräkna dessa på grundval av daglig omvärdering. Om omvärdering inte sker lika ofta som varje dag ska institutet tillämpa större volatilitetsjusteringar. Instituten ska beräkna dessa genom att öka de dagliga omvärderingarna av volatilitetsjusteringarna med hjälp av följande formel för kvadratroten ur tidsperioden:

där
H= den tillämpliga volatilitetsjusteringen,
HM= volatilitetsjusteringen om det förekommer daglig omvärdering,
NR= det faktiska antalet bankdagar mellan omvärderingarna, och
TM= avvecklingsperioden för transaktionstypen i fråga.

Artikel 227 Villkor för tillämpning av 0 % volatilitetsjustering enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1.I fråga om repor och värdepapperslån där ett institut tillämpar metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar enligt artikel 224 eller metoden för egna estimat enligt artikel 225 och där villkoren i punkt 2 a–h är uppfyllda får institutet tillämpa en volatilitetsjustering på 0 %, i stället för de volatilitetsjusteringar som beräknats enligt artiklarna 224–226. Institut som använder den metod med interna modeller som anges i artikel 221 får inte tillämpa den behandling som fastställs i denna artikel.

2.Institut får tillämpa 0 % volatilitetsjustering om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Både exponeringen och säkerheten ska vara kontanter eller räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker enligt artikel 197.1 b och som är berättigade till 0 % riskvikt enligt kapitel 2.
  2. Både exponeringen och säkerheten ska vara noterade i samma valuta.
  3. Transaktionens löptid är högst en dag eller både exponeringen och säkerheten är föremål för daglig marknadsvärdering eller omprövning av marginalsäkerhet.
  4. Tiden mellan det senaste fastställandet av marknadsvärdet före motpartens underlåtenhet att ompröva marginalsäkerheten och avvecklingen av säkerheten får inte vara längre än fyra bankdagar.
  5. Transaktionen ska avvecklas inom ett beprövat avvecklingssystem för detta slag av transaktioner.
  6. Den dokumentation som avser avtalet eller transaktionen ska vara standarddokument för repor eller värdepapperslån i de berörda värdepapperen.
  7. Transaktionen ska regleras genom dokumentation där det anges att transaktionen omedelbart kan sägas upp om motparten inte lyckas uppfylla en förpliktelse att tillhandahålla kontanter eller värdepapper eller tillhandahålla marginal eller fallerar på annat sätt.
  8. De behöriga myndigheterna ska betrakta motparten som en central marknadsaktör.

3.De centrala marknadsaktörer som avses i punkt 2 h ska innefatta följande enheter:

  1. De enheter som nämns i artikel 197.1 b mot vilka exponeringar åsätts riskvikt 0 % enligt kapitel 2.
  2. Institut.
  3. Övriga finansiella företag i den mening som avses i artikel 13 led 25 b och d i direktiv 2009/138/EG mot vilka exponeringar åsätts riskvikt 20 % enligt schablonmetoden eller som, när det gäller institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, inte har tilldelats någon kreditvärdering av ett erkänt kreditvärderingsinstitut och är internt klassificerade av institutet.
  4. Reglerade fonder som är underkastade särskilda kapitalkrav eller begränsningar avseende bruttosoliditeten.
  5. Reglerade pensionsfonder.
  6. Erkända clearingorganisationer.

Artikel 228 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1.Enligt schablonmetoden ska instituten använda E* beräknat enligt artikel 223.5 som exponeringsvärde vid tillämpningen av artikel 113. I fråga om sådana poster utanför balansräkningen som tas upp i bilaga I ska instituten tillämpa procentandelarna i artikel 111.1 på värdet E* för att komma fram till exponeringsbeloppet.

2.Enligt internmetoden ska instituten använda faktisk LGD (LGD*) beräknat enligt denna punkt som LGD vid tillämpning av kapitel 3. Instituten ska beräkna LGD* enligt följande:

LGD* = LGD ·E*
E
där
LGD= den LGD som skulle gälla för exponeringen enligt kapitel 3 om exponeringen inte var täckt av någon säkerhet,
E= det exponeringsvärde som i enlighet med artikel 223.3;
E*= fullständigt justerat exponeringsvärde i enlighet med artikel 223.5.

Artikel 229 Värderingsprinciper för övriga godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1.Säkerheter i form av fastigheter ska värderas av en oberoende värderingsman till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än marknadsvärdet. Ett institut ska kräva att den oberoende värderingsmannen dokumenterar marknadsvärdet på ett klart och tydligt sätt.

I de medlemsstater som har fastställt strikta kriterier för bedömning av fastighetsbelåningsvärdet i lagar och andra föreskrifter får den fasta egendomen i stället värderas av en oberoende värderingsman till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än fastighetsbelåningsvärdet. Instituten ska kräva att den oberoende värderingsmannen inte tar med spekulativa faktorer i bedömningen av fastighetsbelåningsvärdet och dokumenterar detta värde på ett klart och tydligt sätt.

Säkerhetens värde ska vara marknadsvärdet eller fastighetsbelåningsvärdet minskat på lämpligt sätt för att avspegla resultaten av den övervakning som krävs enligt artikel 208.3 och för att beakta eventuella fordringar på den fasta egendomen med bättre rätt.

2.Fordringar ska värderas till de belopp som de uppgår till.

3.Instituten ska värdera de fysiska säkerheter som inte är fastigheter till respektive marknadsvärde. I denna artikel avses med marknadsvärde det estimerade värde till vilket egendomen skulle kunna säljas av en villig säljare till en i förhållande till honom eller henne oberoende och villig köpare på värderingsdagen.

Artikel 230 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för övriga godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1.Instituten ska använda LGD* beräknat i enlighet med denna punkt och punkt 2 som LGD vid tillämpning av kapitel 3.

Om förhållandet mellan säkerhetens värde (C) och exponeringsbeloppet (E) ger ett lägre värde än den minimisäkerhetsnivå som krävs för exponeringen (C*) enligt tabell 5, ska LGD* vara det LGD-värde som fastställs i kapitel 3 för exponeringar utan säkerhet mot motparten. Därvid ska instituten beräkna exponeringsbeloppet för de poster som tas upp i artikel 166.8–166.10 med konverteringsfaktorn eller procentandelen 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller producentandelar som anges i dessa punkter.

Om förhållandet mellan säkerhetens värde och exponeringsbeloppet överstiger ett andra, högre tröskelvärde för C** enligt tabell 5, ska LGD* vara det värde som anges i tabell 5.

Om den nivå på ställd säkerhet C** som krävs inte uppnås avseende exponeringen som helhet, ska instituten betrakta exponeringen som två exponeringar, dvs. en som motsvarar den del som uppfyller den nivå på ställd säkerhet C** som krävs och en som motsvarar den återstående delen.

2.I tabell 5 i denna punkt anges de tillämpliga LGD*-värdena och de säkerhetsnivåer som krävs för de delar av exponeringarna där säkerhet ställs:

Tabell 5 Minimivärde på LGD för de delar av exponeringar där säkerhet ställs
LGD* vid icke-efterställda exponeringarLGD* vid efterställda exponeringarMiniminivå på ställd säkerhet som krävs för exponeringen (C*)Miniminivå på ställd säkerhet som krävs för exponeringen (C**)
Fordringar35 %65 %0 %125 %
Bostadsfastigheter/kommersiella fastigheter35 %65 %30 %140 %
Övriga säkerheter40 %70 %30 %140 %

3.Som ett alternativ till behandlingen i punkterna 1 och 2 och om inte annat följer av artikel 124.2, får instituten inom ramen för begränsningarna i artikel 125.2 d respektive 126.2 d ange 50 % riskvikt för den del av exponeringen där säkerhet är ställd i sin helhet genom bostadsfastighet eller kommersiell fastighet, vilken är belägen inom en medlemsstats territorium där samtliga villkor i artikel 199.3 eller 199.4 är uppfyllda.

Artikel 231 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp när det gäller blandade säkerhetstyper

1.Ett institut ska beräkna det LGD*-värde som ska användas som LGD vid tillämpning av kapitel 3 i enlighet med punkterna 2 och 3 om båda följande villkor är uppfyllda:

  1. Institutet använder internmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp.
  2. En exponering har säkrats genom både finansiella och andra godtagbara säkerheter.

2.Instituten ska vara skyldiga att dela upp exponeringens volatilitetsjusterade värde, dvs. exponeringens värde efter den volatilitetsjustering som anges i artikel 223.5, i olika delar, så att de erhåller en del som täcks av godtagbara finansiella säkerheter, en del som täcks av fordringar, en del som täcks av kommersiella fastigheter eller bostadsfastigheter, en del som täcks av övriga godtagbara säkerheter och en del som inte täcks av någon säkerhet, beroende på vad som är tillämpligt.

3.Instituten ska beräkna LGD* separat för varje exponeringsdel som fastställs enligt punkt 2 i enlighet med de relevanta bestämmelserna i detta kapitel.

Artikel 232 Övrigt förbetalt kreditriskskydd

1.Om villkoren i artikel 212.1 är uppfyllda, får insättningar hos institut som är tredje part behandlas som en garanti av det institut som är tredje part.

2.Om villkoren i artikel 212.2 är uppfyllda, ska instituten tillämpa följande behandling för den exponeringsdel för vilken säkerhet har ställts i gällande återköpsvärde för livförsäkringar som pantsatts hos det utlånande institutet:

  1. Om institutet tillämpar schablonmetoden för exponeringen, ska riskvägningen ske med de riskvikter som anges i punkt 3.
  2. Om institutet tillämpar internmetoden för exponeringen men inte använder egna estimat av LGD, ska exponeringen åsättas ett LGD på 40 %.

I händelse av valutaobalans ska instituten minska det gällande återköpsvärdet i enlighet med artikel 233.3 och värdet av kreditriskskyddet ska vara lika med livförsäkringens gällande återköpsvärde.

3.Vid tillämpning av punkt 2 a ska instituten ange följande riskvikter utifrån den riskvikt som tilldelats en icke-efterställd exponering utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen:

  1. Riskvikten 20 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 20 %.
  2. Riskvikten 35 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 50 %.
  3. Riskvikten 70 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 100 %.
  4. Riskvikten 150 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 150 %.

4.Instituten får behandla instrument som återköps på begäran och som är godtagbara enligt artikel 200 c som en garanti av det utgivande institutet. Det godtagbara kreditriskskyddet ska ha följande värde:

  1. Om instrumentet ska återköpas till sitt nominella värde, ska detta belopp gälla som värde på skyddet.
  2. Om instrumentet ska återköpas till marknadspris, ska värdet av skyddet vara lika med instrumentets, värderat på samma sätt som de räntebärande värdepapper som uppfyller villkoren i artikel 197.4.

Underavsnitt 2 Obetalt kreditriskskydd

Artikel 233 Värdering

1.Vid beräkning av effekterna av obetalt kreditriskskydd i enlighet med detta underavsnitt ska värdet på obetalt kreditriskskydd (G) vara det belopp som utfärdaren av kreditriskskyddet har åtagit sig att betala i händelse av låntagarens fallissemang eller utebliven betalning eller vid andra specificerade kredithändelser.

2.Om de kredithändelser som specificerats i kreditderivatet inte innefattar en omstrukturering av det underliggande instrumentet som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust, ska

  1. instituten minska det värde på kreditriskskyddet som beräknats enligt punkt 1 med 40 %, om det belopp som utfärdaren av kreditriskskyddet har åtagit sig att betala inte överskrider exponeringsbeloppet,
  2. värdet på kreditriskskyddet uppgå till högst 60 % av exponeringsbeloppet, om det belopp som utfärdaren av kreditriskskyddet har åtagit sig att betala överskrider exponeringsbeloppet.

3.Om obetalt kreditriskskydd är noterat i en annan valuta än den valuta som exponeringen är noterad i, ska instituten minska värdet på kreditriskskyddet genom att tillämpa en volatilitetsjustering enligt följande:

G* = G · (1 – Hfx)

där
G*= kreditriskskyddsbeloppet efter justering för valutakursrisk,
G= kreditriskskyddets nominella belopp, och
Hfx= volatilitetsjusteringen för all valutaobalans mellan kreditriskskyddet och det underliggande instrumentet, fastställd i enlighet med punkt 4.

Om ingen valutaobalans föreligger är Hfx lika med noll.

4.Instituten ska vid volatilitetsjusteringarna för all valutaobalans utgå ifrån en avvecklingsperiod på 10 dagar, förutsatt att omvärdering sker dagligen, och får beräkna dem på grundval av metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna estimat enligt vad som anges i artikel 224 respektive artikel 225. Instituten ska öka volatilitetsjusteringarna i enlighet med artikel 226.

Artikel 234 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp vid partiellt skydd och uppdelning på trancher

Om ett institut överför en del av lånerisken i en eller flera trancher, ska bestämmelserna i kapitel 5 gälla. Instituten får betrakta tröskelvärden under vilka inga betalningar ska göras i händelse av förlust som jämställda med innehållna förstaförlustpositioner och som upphov till risköverföring i trancher.

Artikel 235 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden

1.Vid tillämpning av artikel 113.3 ska instituten beräkna riskvägda exponeringsbelopp enligt följande formel:

max {0,EGA} · r + GA · g

där
E= exponeringsbeloppet i enlighet med artikel 111, varvid exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska vara 100 % av dess värde i stället för det exponeringsvärde som anges i artikel 111.1,
GA= det kreditriskskyddsbelopp som beräknats enligt artikel 233.3 (G*), justerat ytterligare för eventuell löptidsobalans enligt vad som anges i avsnitt 5,
r= riskvikten för exponeringar mot gäldenären enligt vad som anges i kapitel 2, och
g= riskvikten för exponeringar mot utfärdaren av kreditriskskydd enligt vad som anges i kapitel 2.

2.Om det skyddade beloppet (GA) är lägre än exponeringsbeloppet (E), får instituten tillämpa den formel som anges i punkt 1, under förutsättning att de skyddade och oskyddade exponeringsdelarna har samma förmånsrätt.

3.Instituten får utvidga behandling enligt artikel 114.4 och 114.7 till att omfatta exponeringar eller delar av exponeringar som garanteras av nationella regeringar eller centralbanker, om garantin är noterad i låntagarens nationella valuta och exponeringen är förfinansierad i den valutan.

Artikel 236 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden

1.När det gäller den täckta delen av exponeringsbeloppet (E), baserat på kreditriskskyddets justerade värde (GA), får PD enligt kapitel 3 avsnitt 4 anges till kreditriskskyddsutfärdarens PD eller till ett PD-värde som ligger mellan låntagarens och garantigivarens värde om full ersättning inte anses motiverad. I fråga om efterställda exponeringar och icke-efterställt ofinansierat skydd får instituten använda det LGD-värde som de enligt kapitel 3 avsnitt 4 ska tillämpa på icke-efterställda fordringar.

2.För alla delar av exponeringen för vilka ingen säkerhet ställts ska PD anges till låntagarens värde och LGD till den underliggande exponeringens värde.

3.I denna artikel avses med GA det värde på G* som beräknats enligt artikel 233.3, justerat ytterligare för eventuell löptidsobalans enligt avsnitt 5. E är det exponeringsbelopp som avses i kapitel 3 avsnitt 5. Därvid ska instituten beräkna exponeringsbeloppet för de poster som tas upp i artikel 166.8–166.10 med konverteringsfaktorn eller procentandelen 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller procentandelar som anges i dessa punkter.

Avsnitt 5 Löptidsobalanser

Artikel 237 Löptidsobalans

1.Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp uppstår en löptidsobalans när kreditriskskyddets resterande löptid är kortare än den skyddade exponeringens löptid. Om skyddet har mindre än tre månaders resterande löptid och skyddets löptid är kortare än den underliggande exponeringens löptid, får detta skydd inte betraktas som godtagbart kreditriskskydd.

2.Om det föreligger en löptidsobalans, ska kreditriskskyddet inte betecknas som godtagbart, om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Skyddets ursprungliga löptid är kortare än 1 år.
  2. Exponeringen är en kortfristig exponering för vilken de behöriga myndigheterna anger den lägsta gränsen för löptiden (M) enligt artikel 162.3 till en dag i stället för ett år.

Artikel 238 Kreditriskskyddets löptid

1.Det underliggande instrumentets effektiva löptid ska vara den längsta möjliga resterande tiden innan gäldenären enligt plan ska uppfylla sina förpliktelser, dock högst fem år. Med förbehåll för punkt 2 ska kreditriskskyddets löptid vara tiden fram till det tidigaste datum då skyddet löper ut eller kan sägas upp.

2.Om tillhandahållaren av skyddet har möjlighet att säga upp skyddet, ska skyddets löptid sträcka sig fram till det tidigaste datum då denna möjlighet kan utnyttjas. Om köparen av skyddet har möjlighet att säga upp skyddet och de ursprungliga avtalsvillkoren innehåller ett positivt incitament för institutet att säga upp transaktionen innan avtalet har löpt ut, ska institutet skyddets löptid sträcka sig fram till det tidigaste datum när denna möjlighet kan utnyttjas. I annat fall bör en sådan möjlighet inte anses påverka skyddets löptid.

3.Om ingenting hindrar att ett kreditderivat sägs upp innan ett betalningsanstånd löper ut, vilket krävs för att det underliggande instrumentet ska fallera till följd av en utebliven betalning, ska institutet minska skyddets löptid med betalningsanståndets längd.

Artikel 239 Värdering av skydd

1.Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditriskskydd enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter ska säkerheten inte betecknas som godtagbart förbetalt kreditriskskydd, om det föreligger en obalans mellan exponeringens löptid och skyddets löptid.

2.Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditriskskydd enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter ska instituten uttrycka kreditriskskyddets och exponeringens löptid i säkerhetens justerade värde enligt följande formel:

CVAM = CVA ·t – t*
T – t*
där
CVA= det lägsta värdet av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten enligt artikel 223.2 och exponeringsbeloppet,
t= det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditriskskyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet på T,
T= det lägsta värdet av antalet år som återstår av exponeringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år, och
t*= 0,25.

Instituten ska använda CVAM som CVA ytterligare justerat för löptidsobalans enligt formeln för beräkning av exponeringens fullständigt justerade värde (E*) enligt artikel 223.5.

3.Vid transaktioner som omfattas av obetalt kreditriskskydd ska instituten avspegla kreditriskskyddets och exponeringens löptid i kreditriskskyddets justerade värde enligt följande formel:

GA = G* ·t – t*
T – t*
där
GA= G* justerat med hänsyn till eventuell löptidsobalans,
G*= värdet på skyddet justerat med hänsyn till eventuell valutaobalans,
t= det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditriskskyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet på T,
T= det lägsta värdet av antalet år som återstår av exponeringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år, och
t*= 0,25.

Instituten ska använda GA som värdet på skyddet enligt artiklarna 233–236.

Avsnitt 6 Kreditriskreducering för Exponeringskorgar

Artikel 240 Kreditderivat på första förfall

Om ett institut erhåller kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det första förfallet bland exponeringarna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta kontraktet, får institutet ändra beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade förlustbeloppet för den exponering som utan kreditriskskydd skulle resultera i det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet i enlighet med detta kapitel.

  1. För institut som använder schablonmetoden ska det riskvägda exponeringsbeloppet vara det som räknas fram enligt schablonmetoden.
  2. För institut som använder internmetoden ska det riskvägda exponeringsbeloppet vara summan av det riskvägda exponeringsbelopp som räknas fram enligt internmetoden och 12,5 gånger det förväntade förlustbeloppet.

Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets värde.

Artikel 241 Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget

Om det n:te fallissemanget bland exponeringarna utlöser betalning, får det institut som köper skyddet bara beakta skyddet vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och i förekommande fall förväntade förlustbelopp, om skydd också har erhållits för förfall 1 till n-1 eller när n-1 förfall redan har inträffat. I sådana fall får institutet ändra beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade förlustbelopp för den exponering som utan kreditriskskydd skulle resultera i det n:te lägsta riskvägda exponeringsbeloppet enligt detta kapitel. Instituten ska beräkna det n:te lägsta beloppet i enlighet med vad som anges i artikel 240 a och b.

Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets värde.

Samtliga exponeringar i korgen ska uppfylla de krav som fastställs i artiklarna 204.2 och 216.1 d.

Kapitel 5 Värdepapperisering

Avsnitt 1 Definitioner och kriterier för enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar

Artikel 242 Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

  1. städoption: ett optionsavtal där originatorn kan återköpa värdepapperiseringspositioner innan alla värdepapperiserade exponeringar har återbetalats, vid traditionella värdepapperiseringar genom att återköpa de underliggande exponeringar som återstår i gruppen och vid syntetiska värdepapperiseringar genom att avsluta kreditriskskyddet, i båda fallen när de utestående underliggande exponeringarnas belopp sjunker till eller under en fastställd nivå.
  2. kreditförstärkande räntestripfordran: en tillgång i balansräkningen som representerar en värdering av kassaflödet knuten till framtida marginalintäkter och är en efterställd tranch i värdepapperiseringen.
  3. likviditetsfacilitet: en likviditetsfacilitet enligt definitionen i artikel 2.14 i förordning (EU) 2017/2402.
  4. position utan kreditvärdering: en värdepapperiseringsposition som inte har någon godtagbar kreditvärdering i enlighet med avsnitt 4.
  5. position med kreditvärdering: en värdepapperiseringsposition som har en godtagbar kreditvärdering i enlighet med avsnitt 4.
  6. prioriterad värdepapperiseringsposition: en position som stöds eller säkras av en första fordran på samtliga underliggande exponeringar, med undantag för belopp som ska betalas enligt ränte- eller valutaderivatinstrument, avgifter eller andra liknande betalningar, oavsett eventuella skillnader i löptid i förhållande till en eller flera andra prioriterade trancher med vilka positionen delar förluster proportionellt.
  7. IRK-grupp: en grupp underliggande exponeringar av en typ för vilken institutet har tillstånd att använda IRK-metoden och kan beräkna riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med kapitel 3 för samtliga dessa exponeringar.
  8. blandad grupp: en grupp underliggande exponeringar av en typ för vilken institutet har tillstånd att använda IRK-metoden och kan beräkna riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med kapitel 3 för vissa men inte för samtliga exponeringar.
  9. säkerhetsmarginal: varje typ av kreditförstärkning där de underliggande exponeringarna ställs som säkerhet till ett värde som är högre än värdet av värdepapperiseringspositionerna.
  10. enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering eller STS-värdepapperisering: en värdepapperisering som uppfyller kraven i artikel 18 i förordning (EU) 2017/2402.
  11. program för tillgångsbaserade certifikat eller ABCP-program: ett program för tillgångsbaserade certifikat eller ABCP-program enligt definitionen i artikel 2.7 i förordning (EU) 2017/2402.
  12. transaktion med tillgångsbaserade certifikat eller ABCP-transaktion: en transaktion med tillgångsbaserade certifikat eller ABCP-transaktion enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) 2017/2402.
  13. traditionell värdepapperisering: en traditionell värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.9 i förordning (EU) 2017/2402.
  14. syntetisk värdepapperisering: en syntetisk värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EU) 2017/2402.
  15. revolverande exponering: en revolverande exponering enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning (EU) 2017/2402.
  16. bestämmelse om förtida amortering: en bestämmelse om förtida amortering enligt definitionen i artikel 2.17 i förordning (EU) 2017/2402.
  17. tranch i första-förlustläge: en tranch i första-förlustläge enligt definitionen i artikel 2.18 i förordning (EU) 2017/2402.
  18. mellanliggande värdepapperiseringsposition: en position i värdepapperiseringen som är underordnad den prioriterade värdepapperiseringspositionen och högre prioriterad än tranchen i första-förlustläge och som tilldelas lägre riskvikt än 1.250 % och högre riskvikt än 25 % i enlighet med avsnitt 3 underavsnitten 2 och 3.
  19. subventionerande enhet: ett företag eller en enhet inrättad av en medlemsstats nationella regering, eller dess delstatliga eller lokala självstyrelseorgan som beviljar subventionerade lån eller beviljar subventionerade garantier, vars främsta mål inte är att generera vinst eller maximera marknadsandelen utan att främja regeringens offentligpolitiska mål, förutsatt att regeringen, inom ramen för reglerna för statligt stöd, har en skyldighet att skydda företagets eller enhetens finansiella status och upprätthålla dess fortlevnad under hela dess livstid eller att åtminstone 90 % av företagets eller enhetens ursprungliga kapital eller finansiering eller de subventionerade lån som beviljas direkt eller indirekt garanteras av medlemsstatens nationella regering, eller dess delstatliga eller lokala självstyrelseorgan.

Förordning (EU) 2017/2401

Artikel 243 Kriterier för STS-värdepapperiseringar som uppfyller kraven för differentierad kapitalbehandling

1.Positioner i ett ABCP-program eller en ABCP-transaktion som betraktas som positioner i en STS-värdepapperisering ska vara berättigade till den behandling som anges i artiklarna 260, 262 och 264, om följande krav är uppfyllda:

  1. De underliggande exponeringarna uppfyller, vid den tidpunkt då de inkluderas i ABCP-programmet, såvitt känt av originatorn eller den ursprungliga långivaren, villkoren för att, enligt schablonmetoden och med beaktande av varje godtagbar kreditriskreducering, tilldelas en riskvikt som är lika med eller mindre än 75 % för en enskild exponering där exponeringen är en hushållsexponering, eller 100 % för övriga exponeringar.
  2. Det samlade exponeringsvärdet av alla exponeringar mot en enda gäldenär inom ABCP-programmet överstiger inte 2 % av det samlade exponeringsvärdet av samtliga exponeringar inom ABCP-programmet vid den tidpunkt då exponeringarna lades till ABCP-programmet. Vid denna beräkning ska lån eller leasing till en grupp kunder med inbördes anknytning, såvitt känt av det medverkande institutet, betraktas som exponeringar mot en enda gäldenär.

När det gäller kundfordringar ska första stycket b inte tillämpas om kreditrisken för dessa fordringar helt täcks av ett godtagbart kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4, förutsatt att den som i detta fall tillhandahåller skyddet är ett institut, ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag. Vid tillämpning av detta stycke ska endast den andel av kundfordringarna som kvarstår efter beaktande av resultatet av anskaffningsprisavdrag och säkerhetsmarginal användas för att fastställa om dessa är fullständigt täckta och om koncentrationsgränsen har nåtts.

När det gäller värdepapperiserade restleasingvärden ska första stycket b inte tillämpas om dessa värden inte är exponerade för en återfinansierings- eller återförsäljningsrisk på grund av ett rättsligt bindande åtagande att återköpa eller återfinansiera exponeringen till ett förbestämt belopp genom en tredje part som är godtagbar enligt artikel 201.1.

Om institutet tillämpar artikel 248.3 eller har beviljats tillstånd att tillämpa internbedömningsmetoden (Internal Assessment Approach) i enlighet med artikel 265 ska, genom undantag från första stycket a, den riskvikt som institutet skulle tilldela en likviditetsfacilitet som helt täcker de ABCP som utfärdats inom ramen för programmet vara lika med eller mindre än 100 %.

Förordning (EU) 2017/2401

2.Positioner i en värdepapperisering, förutom ett ABCP-program eller en ABCP-transaktion, som betraktas som positioner i en STS-värdepapperisering, ska vara berättigade till den behandling som anges i artiklarna 260, 262 och 264, om följande krav är uppfyllda:

  1. Det samlade exponeringsvärdet av alla exponeringar mot en enda gäldenär i gruppen överstiger vid den tidpunkt då de inkluderas i värdepapperiseringen inte 2 % av exponeringsvärdet av de samlade utestående exponeringsvärdena i gruppen underliggande exponeringar. Vid denna beräkning ska lån eller leasing till en grupp kunder med inbördes anknytning betraktas som exponeringar mot en enda gäldenär.

    När det gäller värdepapperiserade restleasingvärden ska första stycket i detta led inte tillämpas om dessa värden inte är exponerade för en återfinansierings- eller återförsäljningsrisk på grund av ett rättsligt bindande åtagande att återköpa eller återfinansiera exponeringen till ett förbestämt belopp genom en tredje part som är godtagbar enligt artikel 201.1.

  2. De underliggande exponeringarna uppfyller vid den tidpunkt då de inkluderas i värdepapperiseringen villkoren för att, enligt schablonmetoden och med beaktande av godtagbara kreditriskreduceringar, tilldelas en riskvikt som är lika med eller mindre än
    1. 40 % för en genomsnittlig värdevägd exponering för en portfölj vars exponeringar är lån som är säkrade genom panträtter i bostadsfastigheter eller bostadslån som garanteras fullt ut enligt artikel 129.1 e,
    2. 50 % för enskilda exponeringar där exponeringen är ett lån säkrat genom panträtt i kommersiella fastigheter,
    3. 75 % för enskilda exponeringar där exponeringen är en hushållsexponering,
    4. 100 % för enskilda exponeringar när det gäller övriga exponeringar.
  3. Om leden b i och b ii är tillämpliga, ska lån med lägre prioriterade säkerheter för en viss tillgång endast inkluderas i värdepapperiseringen om samtliga lån med högre prioriterade säkerheter för tillgången också inkluderas i värdepapperiseringen.
  4. Om led b i i denna punkt är tillämpligt, ska inget lån i gruppen underliggande exponeringar ha en belåningsgrad som är högre än 100 % vid den tidpunkt då de inkluderas i värdepapperiseringen, mätt i enlighet med artiklarna 129.1 d i och 229.1.

Förordning (EU) 2017/2401

Avsnitt 2 Erkännande av betydande risköverföring

Artikel 244 Traditionell värdepapperisering

1.Det institut som är originator vid en traditionell värdepapperisering får undanta underliggande exponeringar från beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och, i tillämpliga fall, förväntade förlustbelopp, om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. En betydande kreditrisk som är förenad med de underliggande exponeringarna har överförts till tredje part.
  2. Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1.250 % på alla värdepapperiseringspositioner det innehar i värdepapperiseringen eller drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnprimärkapital i enlighet med artikel 36.1 k.

Förordning (EU) 2017/2401

2.En betydande kreditrisk ska anses som överförd i de följande fallen:

  1. De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande värdepapperiseringspositioner som innehas av det institut som är originator i värdepapperiseringen överstiger inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga mellanliggande värdepapperiseringspositioner i denna värdepapperisering.
  2. Det institut som är originator innehar högst 20 % av exponeringsvärdet av tranchen i första-förlustläge i värdepapperiseringen, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
    1. Originatorn kan visa att exponeringsvärdet för tranchen i första-förlustläge med betydande marginal överstiger ett motiverat estimat av den förväntade förlusten på de underliggande exponeringarna.
    2. Det finns inga mellanliggande värdepapperiseringspositioner.

Om den minskning av de riskvägda exponeringsbeloppen som det institut som är originator skulle kunna uppnå genom värdepapperiseringen enligt led a eller b inte är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part, får de behöriga myndigheterna i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk inte ska anses som överförd till tredje part.

Förordning (EU) 2017/2401

3.Genom undantag från punkt 2 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator att erkänna betydande kreditrisköverföring med avseende på en värdepapperisering, om originatorinstitutet i varje enskilt fall kan styrka att den minskning av kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperiseringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part. Tillstånd får endast beviljas om institutet uppfyller båda följande villkor:

  1. Institutet har lämpliga interna riktlinjer för riskhantering och metoder för att bedöma kreditrisköverföringen.
  2. Institutet har i varje enskilt fall även erkänt överföringen av kreditrisken till tredje part inom ramen för institutets interna riskhantering och interna kapitalallokering.

Förordning (EU) 2017/2401

4.Utöver kraven i punkterna 1, 2 och 3 ska samtliga följande villkor vara uppfyllda:

  1. Värdepapperiseringens ekonomiska innebörd framgår av transaktionens dokumentation.
  2. Värdepapperiseringspositionerna medför inte någon betalningsförpliktelse för det institut som är originator.
  3. De underliggande exponeringarna har placerats utom räckhåll för det institut som är originator och dess fordringsägare på ett sätt som uppfyller det krav som anges i artikel 20.1 i förordning (EU) 2017/2402.
  4. Det institut som är originator behåller inte kontroll över de underliggande exponeringarna. En originator ska anses ha behållit kontroll över de underliggande exponeringarna om den har rätt att återköpa de tidigare överförda exponeringarna från förvärvaren för att ta hem vinsterna eller om den på annat sätt är skyldig att åter påta sig den överförda risken. Om det institut som är originator behåller rättigheter eller förpliktelser avseende förvaltningen av de underliggande exponeringarna, ska detta i sig inte utgöra en kontroll över exponeringarna.
  5. Värdepapperiseringens dokumentation innehåller inte bestämmelser eller villkor som
    1. kräver att det institut som är originator ändrar de underliggande exponeringarna för att förbättra gruppens genomsnittliga kvalitet, eller
    2. ökar avkastningen till innehavare av positioner eller på annat sätt stärker värdepapperiseringspositionerna till följd av en försämring av de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet.
  6. Om tillämpligt ska dokumentationen av transaktionen tydligt visa att originatorn eller det medverkande institutet får köpa eller återköpa värdepapperiseringspositioner eller återköpa, omstrukturera eller ersätta de underliggande exponeringarna utöver sina kontraktsenliga skyldigheter endast om sådana arrangemang utförs i enlighet med rådande marknadsvillkor och parterna agerar i eget intresse som fria och oberoende parter (armlängdsprincipen).
  7. Om det föreligger en städoption, ska även samtliga följande villkor vara uppfyllda:
    1. Det institut som är originator avgör fritt om städoptionen ska utnyttjas.
    2. Städoptionen får bara utnyttjas om 10 % eller mindre av det ursprungliga värdet av de underliggande exponeringarna inte återbetalts.
    3. Städoptionen är inte utformad för att undvika fördelning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller andra positioner som innehas av investerare i värdepapperiseringen och är inte på något annat sätt utformad för att tillhandahålla kreditförstärkning.
  8. Det institut som är originator har erhållit ett utlåtande från en kvalificerad juridisk rådgivare som bekräftar att värdepapperiseringen uppfyller de krav som anges i led c i denna punkt.

Förordning (EU) 2017/2401

5.De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de fall där de har beslutat att den eventuella minskningen av de riskvägda exponeringsbeloppen inte motiverades genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part i enlighet med punkt 2 samt om de fall där instituten har valt att tillämpa punkt 3.

Förordning (EU) 2017/2401

6.EBA ska övervaka skillnaderna i tillsynspraxis vad gäller erkännandet av betydande risköverföring i traditionella värdepapperiseringar i enlighet med denna artikel. EBA ska särskilt se över

  1. villkoren för överföring av betydande kreditrisker till tredje part i enlighet med punkterna 2, 3 och 4,
  2. tolkningen av ”motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part” för behöriga myndigheters bedömning enligt punkt 2 andra stycket och punkt 3,
  3. kraven på de behöriga myndigheternas bedömning av värdepapperiseringstransaktioner för vilka originatorn söker erkännande av betydande kreditrisköverföring till tredje part i enlighet med punkt 2 eller 3.

EBA ska rapportera sina iakttagelser till kommissionen senast den 2 januari 2021. Kommissionen får med beaktande av EBAs rapport anta en delegerad akt i enlighet med artikel 462 för att komplettera denna förordning genom att ytterligare specificera villkoren i leden a, b och c i denna punkt.

Förordning (EU) 2017/2401

Artikel 245 Syntetisk värdepapperisering

1.Det institut som är originator vid en syntetisk värdepapperisering får beräkna riskvägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp med avseende på de underliggande exponeringarna i enlighet med artiklarna 251 och 252, om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. En betydande kreditrisk har överförts till tredje part genom betalt eller obetalt kreditriskskydd.
  2. Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1.250 % på alla värdepapperiseringspositioner det innehar i värdepapperiseringen eller drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnprimärkapital i enlighet med artikel 36.1 k.

Förordning (EU) 2017/2401

2.En betydande kreditrisk ska anses som överförd i de följande fallen:

  1. De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande värdepapperiseringspositioner som innehas av det institut som är originator vid värdepapperiseringen överstiger inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga mellanliggande värdepapperiseringspositioner i denna värdepapperisering.
  2. Det institut som är originator innehar högst 20 % av exponeringsvärdet av tranchen i första-förlustläge i värdepapperiseringen, förutsatt att båda de följande villkoren är uppfyllda:
    1. Originatorn kan visa att exponeringsvärdet för tranchen i första-förlustläge med betydande marginal överstiger ett motiverat estimat av den förväntade förlusten på de underliggande exponeringarna.
    2. Det finns inga mellanliggande värdepapperiseringspositioner.

Om den eventuella minskning av de riskvägda exponeringsbeloppen som det institut som är originator skulle uppnå genom värdepapperiseringen inte är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part, får de behöriga myndigheterna i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk inte ska anses som överförd till tredje part.

Förordning (EU) 2017/2401

3.Genom undantag från punkt 2 får den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator att erkänna betydande kreditrisköverföring med avseende på en värdepapperisering, om originatorinstitutet i varje enskilt fall kan styrka att den minskning av kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperiseringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part. Tillstånd får endast beviljas om institutet uppfyller båda följande villkor:

  1. Institutet har lämpliga interna riktlinjer för riskhantering och metoder för att bedöma risköverföringen.
  2. Institutet har i varje enskilt fall även erkänt överföringen av kreditrisken till tredje part inom ramen för institutets interna riskhantering och interna kapitalallokering.

Förordning (EU) 2017/2401

4.Utöver kraven i punkterna 1, 2 och 3 ska samtliga följande villkor vara uppfyllda:

  1. Värdepapperiseringens ekonomiska innebörd framgår av transaktionens dokumentation.
  2. Det kreditriskskydd genom vilket kreditrisken överförs är förenligt med artikel 249.
  3. Värdepapperiseringens dokumentation innehåller inte bestämmelser eller villkor som
    1. fastställer betydande tröskelvärden under vilka kreditriskskydd inte anses kunna utlösas om en kredithändelse uppstår,
    2. gör det möjligt att upphäva skyddet på grund av att de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet har försämrats,
    3. kräver att det institut som är originator ändrar de underliggande exponeringarnas sammansättning för att förbättra gruppens genomsnittliga kvalitet, eller
    4. ökar institutets kostnad för kreditriskskydd eller avkastningen till innehavare av positioner i värdepapperiseringen till följd av en försämring av den underliggande gruppens kreditkvalitet.
  4. Kreditriskskyddet kan hävdas inom alla relevanta jurisdiktioner.
  5. Om tillämpligt ska dokumentationen av transaktionen tydligt visa att originatorn eller det medverkande institutet får köpa eller återköpa värdepapperiseringspositioner eller återköpa, omstrukturera eller ersätta de underliggande exponeringarna utöver sina kontraktsenliga skyldigheter endast om sådana arrangemang utförs i enlighet med rådande marknadsvillkor och parterna agerar i eget intresse som fria och oberoende parter (armlängdsprincipen).
  6. Om det föreligger en städoption, ska följande villkor vara uppfyllda:
    1. Det institut som är originator avgör fritt om städoptionen ska utnyttjas.
    2. Städoptionen får bara utnyttjas om 10 % eller mindre av det ursprungliga värdet av de underliggande exponeringarna inte återbetalts.
    3. Städoptionen är inte utformad för att undvika fördelning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller andra positioner som innehas av investerare i värdepapperiseringen och är inte på annat sätt utformad för att tillhandahålla kreditförstärkning.
  7. Det institut som är originator har erhållit ett utlåtande från en kvalificerad juridisk rådgivare som bekräftar att värdepapperiseringen uppfyller de krav som anges i led d i denna punkt.

Förordning (EU) 2017/2401

5.De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de fall där de har beslutat att den eventuella minskningen av de riskvägda exponeringsbeloppen inte motiverades genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part i enlighet med punkt 2 och om de fall där instituten har valt att tillämpa punkt 3.

Förordning (EU) 2017/2401

6.EBA ska övervaka skillnaderna i tillsynspraxis vad gäller erkännandet av betydande risköverföring i syntetiska värdepapperiseringar i enlighet med denna artikel. EBA ska särskilt se över

  1. villkoren för överföring av betydande kreditrisker till tredje part i enlighet med punkterna 2, 3 och 4,
  2. tolkningen av ”motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part” för behöriga myndigheters bedömning enligt punkt 2 andra stycket och punkt 3, och
  3. kraven på de behöriga myndigheternas bedömning av värdepapperiseringstransaktioner för vilka originatorn söker erkännande av betydande kreditrisköverföring till tredje part i enlighet med punkt 2 eller 3.

EBA ska rapportera sina iakttagelser till kommissionen senast den 2 januari 2021. Kommissionen får med beaktande av EBAs rapport anta en delegerad akt i enlighet med artikel 462 för att komplettera denna förordning genom att ytterligare specificera villkoren i leden a, b och c i denna punkt.

Förordning (EU) 2017/2401

Artikel 246 Operativa krav för bestämmelser om förtida amortering

Om värdepapperiseringen omfattar revolverande exponeringar och bestämmelser om förtida amortering eller liknande bestämmelser, ska betydande kreditrisk anses som överförd av det institut som är originator endast om de krav som anges i artiklarna 244 och 245 är uppfyllda och bestämmelsen om förtida amortering, när den utlösts, inte

  1. efterställer institutets högre prioriterade eller likställda fordringar på de underliggande exponeringarna i förhållande till de andra investerarnas fordringar,
  2. vidare efterställer institutets fordran på de underliggande exponeringarna i förhållande till de andra parternas fordringar, eller
  3. på annat sätt ökar institutets exponering för förluster i samband med de underliggande revolverande exponeringarna.

Förordning (EU) 2017/2401

Avsnitt 3 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 247 Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1.Om ett institut som är originator har överfört en betydande kreditrisk som är förenad med värdepapperiseringens underliggande exponeringar i enlighet med avsnitt 2, får detta institut

  1. vid traditionell värdepapperisering, undanta de underliggande exponeringarna från beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp, och
  2. vid syntetisk värdepapperisering, beräkna riskvägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp med avseende på de underliggande exponeringarna i enlighet med artiklarna 251 och 252.

Förordning (EU) 2017/2401

2.Om det institut som är originator har beslutat att tillämpa punkt 1, ska det beräkna de riskvägda exponeringsbelopp på det sätt som föreskrivs i detta kapitel för de eventuella positioner som det innehar i värdepapperiseringen.

Om det institut som är originator inte har överfört någon betydande kreditrisk eller har beslutat att inte tillämpa punkt 1, ska det inte vara skyldigt att beräkna riskvägda exponeringsbelopp för de eventuella positioner det innehar i värdepapperiseringen, men det ska fortsätta att ta med de underliggande exponeringarna i beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen och, i tillämpliga fall, förväntade förlustbelopp som om dessa inte hade värdepapperiserats.

Förordning (EU) 2017/2401

3.Om det finns en exponering mot positioner i olika trancher i en värdepapperisering, ska exponeringen mot varje tranch betraktas som en separat värdepapperiseringsposition. Tillhandahållare av kreditriskskydd för värdepapperiseringspositioner ska anses inneha positioner i värdepapperiseringen. Med värdepapperiseringspositioner ska även avses exponeringar mot värdepapperisering som uppkommer genom ränte- eller valutaderivatkontrakt som institutet ingått i och med transaktionen.

Förordning (EU) 2017/2401

4.Om ingen värdepapperiseringsposition har dragits av från kärnprimärkapitalet enligt artikel 36.1 k, ska det riskvägda exponeringsbeloppet räknas in i institutets totala riskvägda exponeringsbelopp vid tillämpningen av artikel 92.3.

Förordning (EU) 2017/2401

5.En värdepapperiseringspositions riskvägda exponeringsbelopp ska beräknas genom att positionens exponeringsvärde, beräknat enligt artikel 248, multipliceras med den relevanta totala riskvikten.

Förordning (EU) 2017/2401

6.Den totala riskvikten ska fastställas som summan av den riskvikt som anges i detta kapitel och eventuell ytterligare riskvikt i enlighet med artikel 270a.

Förordning (EU) 2017/2401

Artikel 248 Exponeringsvärde

1.Exponeringsvärdet för en värdepapperiseringsposition ska beräknas enligt följande:

  1. Exponeringsvärdet för en i balansräkningen upptagen värdepapperiseringsposition ska vara dess bokförda värde efter att eventuella relevanta specifika kreditriskjusteringar av värdepapperiseringspositionen har gjorts i enlighet med artikel 110.
  2. Exponeringsvärdet för en värdepapperiseringsposition utanför balansräkningen ska vara dess nominella värde, minus eventuella relevanta specifika kreditriskjusteringar av värdepapperiseringspositionen i enlighet med artikel 110, multiplicerat med relevant konverteringsfaktor enligt detta led. Konverteringsfaktorn ska vara 100 %, förutom när det gäller kontantförskotteringsfaciliteter. För att fastställa exponeringsvärdet för den outnyttjade delen av kontantförskotteringsfaciliteterna får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det nominella beloppet för en likviditetsfacilitet som är villkorslöst återkallelig, förutsatt att återbetalning av utnyttjad facilitet har högre prioritet än andra fordringar på kassaflödena som härrör från de underliggande exponeringarna, och institutet på tillfredsställande sätt har visat den behöriga myndigheten att det tillämpar en tillräckligt konservativ metod för att mäta beloppet för den outnyttjade delen.
  3. Exponeringsvärdet för en motparts kreditrisk för en värdepapperiseringsposition som härrör från ett derivatinstrument som förtecknas i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6.
  4. Ett institut som är originator får, från exponeringsvärdet för en värdepapperiseringsposition som tilldelas riskvikten 1.250 % i enlighet med underavsnitt 3 eller dras av från kärnprimärkapitalet i enlighet med artikel 36.1 k, dra av beloppet för de specifika kreditriskjusteringarna för de underliggande exponeringarna i enlighet med artikel 110 och alla icke återbetalningspliktiga anskaffningsprisavdrag som är förknippade med sådana underliggande exponeringar i den utsträckning sådana avdrag har orsakat minskningen av kapitalbasen.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vad som utgör en sådan tillräckligt konservativ metod för att mäta beloppet för den outnyttjade delen som avses i första stycket b.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 18 januari 2019.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i tredje stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Förordning (EU) 2017/2401

2.Om ett institut har två eller fler överlappande positioner i en värdepapperisering, ska det endast ta med en position i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp.

Om positionerna är delvis överlappande, får institutet dela upp positionen i två delar och beakta överlappningen i förhållande till endast en del i enlighet med första stycket. Alternativt får institutet behandla positionerna som om de var helt överlappande, genom att för beräkning av kapitalet expandera den position som producerar de högre riskvägda exponeringsbeloppen.

Institutet får även beakta en överlappning mellan kapitalbaskraven för specifika risker för positioner i handelslagret och kapitalbaskraven för värdepapperiseringspositioner utanför handelslagret, under förutsättning att institutet kan beräkna och jämföra kapitalbaskraven för de relevanta positionerna.

Vid tillämpning av denna punkt ska två positioner anses överlappande om de kompenserar varandra på så sätt att institutet kan undvika förluster från en position genom att genomföra de åtaganden som krävs enligt den andra positionen.

Förordning (EU) 2017/2401

3.Om artikel 270c d tillämpas på ABCP-positioner får institutet tillämpa den riskvikt som tilldelats en likviditetsfacilitet för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för det tillgångsbaserade certifikatet, under förutsättning att 100 % av det tillgångsbaserade certifikat som givits ut av ABCP-programmet täcks av denna likviditetsfacilitet och att likviditetsfaciliteten likställs med det tillgångsbaserade certifikatet, så att de bildar en överlappande position. Institutet ska meddela de behöriga myndigheterna när det har tillämpat de bestämmelser som fastställs i denna punkt. För att fastställa den täckning på 100 % som anges i denna punkt får institutet beakta andra likviditetsfaciliteter i ABCP-programmet, förutsatt att dessa bildar en överlappande position med det tillgångsbaserade certifikatet.

Förordning (EU) 2017/2401

Artikel 249 Erkännande av kreditriskreducering för värdepapperiseringspositioner

1.Ett institut får erkänna betalt eller obetalt kreditriskskydd som erhållits för en värdepapperiseringsposition om de krav för kreditriskreducering som anges i detta kapitel och i kapitel 4 är uppfyllda.

Förordning (EU) 2017/2401

2.Godtagbart betalt kreditriskskydd ska vara begränsat till finansiella säkerheter som är godtagbara för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt kapitel 2 enligt vad som anges i kapitel 4, och erkännande av kreditriskreducering ska förutsätta att de relevanta kraven i kapitel 4 är uppfyllda.

Godtagbart obetalt kreditriskskydd och godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd ska vara begränsade till dem som är godtagbara i enlighet med kapitel 4, och erkännande av kreditriskreducering ska förutsätta att de relevanta kraven i kapitel 4 är uppfyllda.

Förordning (EU) 2017/2401

3.Genom undantag från punkt 2 ska de godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd som förtecknas i artikel 201.1 a–h ha tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt externt kreditvärderingsinstitut som har bedömts motsvara minst kreditkvalitetssteg 2 eller högre vid den tidpunkt då kreditriskskyddet först erkändes och kreditkvalitetssteg 3 eller högre därefter. Det krav som anges i detta stycke ska inte gälla för kvalificerade centrala motparter.

Institut som har tillstånd att tillämpa IRK-metoden för en direkt exponering mot tillhandahållaren av kreditriskskyddet får bedöma godtagbarheten i enlighet med första stycket, förutsatt att PD för tillhandahållaren av kreditriskskyddet är lika med det PD som motsvarar de kreditkvalitetssteg som anges i artikel 136.

Förordning (EU) 2017/2401

4.Genom undantag från punkt 2 ska specialföretag för värdepapperisering vara godtagbara tillhandahållare av kreditriskskydd, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Specialföretaget för värdepapperisering äger tillgångar som anses som godtagbara finansiella säkerheter i enlighet med kapitel 4.
  2. De tillgångar som avses i led a är inte föremål för fordringar eller villkorade fordringar som prioriteras högre eller är likställda med fordringar eller villkorade fordringar från det institut som mottar obetalt kreditriskskydd.
  3. Samtliga krav för erkännande av finansiell säkerhet enligt kapitel 4 är uppfyllda.

Förordning (EU) 2017/2401

5.Vid tillämpning av punkt 4 ska skyddsbeloppet justerat med hänsyn till eventuell valutaobalans och löptidsobalans (Ga) i enlighet med kapitel 4 begränsas till det volatilitetsjusterade marknadsvärdet på nämnda tillgångar och riskvikten för exponeringar mot tillhandahållaren av kreditriskskyddet enligt schablonmetoden (g) fa