Innehåll

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/35

Komplettering av Solvens II-direktivet om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet

(senast ändrad genom förordning (EU) 2018/1221)

Europeiska kommissionen har antagit denna förordning

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av direktiv 2009/138/EG, särskilt artiklarna 31.4, 35.9, 37.6, 37.7, 50.1 a, 50.1 b, 50.2 a, 50.2 b, 50.3, 56, 75.2, 75.3, 86.1 a–i, 86.2 a, 86.2 b, 92.1, 92.1 a, 97.1, 97.2, 99 a, 99 b, 109 a.5, 111.1 a–f, 111.1 g–q, 114.1 a, 114.1 b, 126, 127, 130, 135.2 a, 135.2 b, 135.2 c, 135.3, 143.1, 172.1, 211.2, 216.7, 217.3, 227.3, 234, 241 a, 241 b, 241 c, 244.4, 244.5, 245.4, 245.5, 248.7, 248.8, 249.3, 256.4, 260.2 och 308 b.13, och

av följande skäl:

  1. Vid tillämpning av kraven i denna förordning bör arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet beaktas. Bördan och komplexiteten som åläggs försäkringsföretag bör stå i proportion till deras riskprofil. Vid tillämpning av kraven i denna förordning bör information anses som materiell om uppgifterna skulle kunna påverka beslutsprocessen hos eller den bedömning som görs av de avsedda användarna av denna information.
  2. För att motverka en övertro på extern kreditvärdering bör försäkrings- och återförsäkringsföretag sträva efter att göra egna kreditbedömningar av alla sina exponeringar. Mot bakgrund av proportionalitetsprincipen bör emellertid försäkrings- och återförsäkringsföretag endast vara skyldiga att göra egna kreditvärderingar av sina större eller mer komplicerade exponeringar.
  3. Tillsynsmyndigheterna bör säkerställa att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar lämpliga åtgärder för att utarbeta interna modeller som omfattar kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter. För detta ändamål bör tillsynsmyndigheterna tillämpa en harmoniserad metod för att definiera vad som avses med exponeringar som är betydande i absoluta termer och ett stort antal betydande motparter.
  4. För att undvika risken för missvisande uppskattningar av kreditrisken från de försäkrings- och återförsäkringsföretags sida som inte använder en godkänd intern modell för att beräkna kreditrisken i sitt solvenskapitalkrav bör egna kreditvärderingar inte leda till lägre kapitalkrav än de som härrör från extern kreditvärdering.
  5. För att undvika alltför stor förlitan på kreditvärdering då exponeringarna avser ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle användningen av kreditvärderingar för att beräkna kapitalkrav enligt standardformeln kunna ersättas av en hänvisning till motpartens solvenssituation (solvenskvotmetoden). Ett sådant tillvägagångssätt skulle kräva en kalibrering som baseras på de solvenskapitalkrav och medräkningsbara belopp i kapitalbasen för att täcka dessa solvenskapitalkrav som ska tillämpas när Solvens II har införts. Solvenskvotmetoden bör begränsas till försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte är kreditvärderade.
  6. För att säkerställa att de värderingsstandarder som används för tillsynsändamål är förenliga med den internationella utvecklingen på redovisningsområdet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag använda de marknadsbaserade värderingsmetoder som anges i de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, om inte företaget är skyldigt att använda en särskild beräkningsmetod för en viss tillgång eller skuld eller har rätt att använda metoder som grundar sig på den beräkningsmetod som det använder vid upprättandet av sin finansiella redovisning.
  7. Försäkrings- och återförsäkringsföretagens värdering av tillgångar och skulder enligt de marknadsbaserade metoder som anges i de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 bör följa en värderingshierarki med noterade marknadspriser på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder som standardmetod för värdering, för att säkerställa att tillgångar och skulder värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i fråga om tillgångar eller överlåtas eller regleras i fråga om skulder mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs på affärsmässiga grunder. Detta tillvägagångssätt bör tillämpas av företag oavsett om internationella eller andra värderingsmetoder följer en annan värderingshierarki.
  8. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör redovisa och värdera uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder i förhållande till alla poster som redovisas för solvensändamål eller i skattedeklarationen, för att säkerställa att alla belopp som skulle kunna ge upphov till framtida skattebetalningar täcks.
  9. Värderingen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser bör omfatta förpliktelser som rör befintlig försäkrings- och återförsäkringsverksamhet. Förpliktelser avseende framtida verksamhet bör inte tas med i värderingen. Om försäkrings- och återförsäkringsavtal omfattar försäkringstagares optioner att införa, förnya, förlänga, öka eller återuppta försäkrings- eller återförsäkringsskyddet eller möjligheter för företaget att säga upp avtalet eller ändra premier eller förmåner, bör en avtalsgräns fastställas för att ange huruvida den ytterligare förpliktelse som härrör från dessa alternativ betraktas som befintlig eller framtida verksamhet.
  10. I syfte att fastställa överföringsvärdet för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser bör värderingen av skyldigheter beakta framtida kassaflöden som är hänförliga till avtalens förnyelseoption, oavsett deras lönsamhet, såvida inte förnyelseoptionen betyder att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ur ett ekonomiskt perspektiv skulle ha samma rätt att fastställa premier och förmåner för det förnyade avtalet som de som gäller för ett nytt avtal.
  11. För att säkerställa att analysen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning inte snedvrids kan de försäkringstekniska avsättningarna för en portfölj av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vara negativa. Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör inte ha ett minimivärde på noll.
  12. Överföringsvärdet för en försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelse får understiga de underliggande avtalens återköpsvärde. Värdet av försäkringstekniska avsättningar bör inte begränsas nedåt av återköpsvärdet.
  13. I syfte att få fram försäkringstekniska avsättningar som motsvarar försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas överföringsvärde bör beräkningen av bästa skattning beakta den framtida utvecklingen, t.ex. de demografiska, juridiska, medicinska, tekniska, sociala, miljömässiga och ekonomiska förändringar som kommer att påverka de in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera förpliktelserna.
  14. För att få till stånd en bästa skattning som motsvarar det sannolikhetsvägda genomsnittet för de framtida kassaflöden som avses i artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG bör alla osäkerhetsfaktorer i kassaflödena beaktas i den kassaflödesprognos som används vid beräkning av bästa skattning.
  15. Valet av metod för att beräkna bästa skattning bör stå i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos de risker som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget täcker. Valet av metoder för att beräkna bästa skattning omfattar simuleringsteknik samt deterministiska och analytiska metoder. För vissa livförsäkringsavtal, särskilt om de ger upphov till diskretionära förmåner knutna till avkastningen från investeringar eller om de omfattar finansiella garantier och avtalade optioner, kan simuleringsmetoder leda till en lämpligare beräkning av bästa skattning.
  16. Om försäkrings- och återförsäkringsavtal omfattar finansiella garantier och optioner kan nuvärdet av kassaflöden som uppstår genom sådana avtal bero både på förväntade resultat av framtida händelser och utvecklingstendenser och på hur det faktiska utfallet i vissa scenarier skulle kunna avvika från det förväntade resultatet. De metoder som används för att beräkna bästa skattning bör beakta sådana beroenden.
  17. Vid fastställandet av framtida diskretionära förmåner bör de förmåner från försäkrings- och återförsäkringsavtal som utbetalas utöver de garanterade förmånerna och som härrör från försäkringstagarens rätt till andel i överskott beaktas. Indexreglerade förmåner eller fondförsäkringsförmåner bör inte beaktas.
  18. Beräkningen av riskmarginalen bör grunda sig på antagandet att hela portföljen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser överförs till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag. I synnerhet bör diversifieringen av hela portföljen beaktas vid beräkningen.
  19. Beräkningen av riskmarginalen bör grundas på en beräkning av solvenskapitalkravet med hänsyn till riskreduceringen från återförsäkringsavtal och specialföretag. Separata beräkningar av riskmarginalen brutto och netto av återförsäkringsavtal och specialföretag bör inte föreskrivas.
  20. Justeringen av kreditrisk till de riskfria basräntesatserna bör härledas från marknadsräntor som återger den kreditrisk som återspeglas i den rörliga räntan för ränteswappar. För detta ändamål och i syfte att anpassa beräkningen av justeringen till praxis på marknaden och rådande marknadsvillkor liknande dem som rådde vid tidpunkten för antagandet av direktiv 2014/51/EU, särskilt för euron, bör marknadsräntan motsvara interbankräntan vid försäljning för tre månaders löptid.
  21. Under marknadsvillkor liknande dem vid tidpunkten för antagandet av direktiv 2014/51/EU, och vid fastställande av den sista förfallodag då marknader för obligationer inte längre är djupa, likvida och transparenta i enlighet med artikel 77a i direktiv 2009/138/EG, bör marknaderna för obligationer som uttryckts i euro inte anses vara djupa och likvida om den sammanlagda volymen av obligationer med löptider som är längre än eller lika med den senaste löptiden motsvarar mindre än 6 % av volymen av alla obligationer på den marknaden.
  22. Då ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från standardstatistik, som vid fall av exponeringar mot statspapper, bör den grundläggande räntedifferensen för beräkning av matchningsjusteringen och volatilitetsjusteringen vara lika med den del av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna som anges i artikel 77c.2 b och c i direktiv 2009/138/EG. Vad gäller exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker bör tillgångsklassen fånga skillnaden mellan enskilda medlemsstater.
  23. I syfte att säkerställa transparens i fastställandet av de relevanta riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med skäl 29 i direktiv 2014/51/EU bör metoder, antaganden och identifiering av de uppgifter som använts av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) för att beräkna justeringen av swappräntor för kreditrisk, volatilitetsjusteringar och den grundläggande räntedifferensen för matchningsjusteringen offentliggöras av Eiopa som en del av den tekniska information som ska offentliggöras enligt artikel 77e.1 i direktiv 2009/138/EG.
  24. Fördelningen av försäkrings- och återförsäkringförpliktelser på olika klasser och homogena riskgrupper bör återspegla arten av de risker som ligger till grund för förpliktelsen. Typen av underliggande risk kan motivera en fördelning som skiljer sig från fördelningen av försäkringsverksamhet på livförsäkringsverksamhet och skadeförsäkringsverksamhet, från de skadeförsäkringsklasser som anges i bilaga I till direktiv 2009/138/EG och från de livförsäkringsklasser som anges i bilaga II till direktiv 2009/138/EG.
  25. Fastställandet av huruvida en metod för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna står i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos riskerna bör omfatta en bedömning av metodens modellfel. Men denna bedömning bör inte innebära att försäkrings- och återförsäkringsföretagen måste ange den exakta storleken på modellfelet.
  26. När det gäller en ansökan om tillsynsmyndighetens godkännande att använda den matchningsjustering som avses i artikel 77b.1 i direktiv 2009/138/EG bör företag tillåtas att betrakta olika berättigande försäkringsprodukter som en enda portfölj, förutsatt att villkoren för godkännande uppfylls fortlöpande och det inte finns några rättsliga hinder för att verksamheten organiseras och förvaltas separat från resten av företagets verksamhet i en enda portfölj.
  27. Godkännande av att inkludera tilläggskapital för att uppfylla ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav bör baseras på tillsynsmyndigheternas bedömning av de berörda kriterierna. De försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ansöker om godkännande av en post i tilläggskapitalet bör emellertid styrka inför tillsynsmyndigheterna att kriterierna är uppfyllda och lämna alla uppgifter som tillsynsmyndigheterna kan komma att kräva för att kunna göra en sådan bedömning. Tillsynsmyndigheternas bedömning av en ansökan om godkännande av tilläggskapital bör göras från fall till fall.
  28. Vid behandling av en ansökan om godkännande av tilläggskapital i enlighet med artikel 90 i direktiv 2009/138/EG bör tillsynsmyndigheterna överväga den ekonomiska substansen i och rättsliga verkställbarheten för den tilläggskapitalpost för vilken godkännande söks.
  29. Egna medel på nivå 1 bör utgöras av kapitalbasposter som är av hög kvalitet och som helt täcker förluster vilket gör det möjligt för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget att fortsätta verksamheten.
  30. När den ekonomiska innebörden av en transaktion eller grupp av anknutna transaktioner motsvarar ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags innehav av egna aktier bör det belopp med vilket tillgångar överskrider skulder minskas för att avspegla förekomsten av en belastning på den delen av kapitalbasen.
  31. Bedömningen av huruvida en enskild kapitalbaspost har en tillräcklig löptid bör grundas på den ursprungliga löptiden för denna post. Den genomsnittliga löptiden för försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela kapitalbas med hänsyn till den återstående löptiden för alla kapitalbasposter bör inte vara betydligt lägre än den genomsnittliga löptiden för försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör också bedöma om den totala kapitalbasen har en tillräcklig löptid som ett led i deras egen risk- och solvensbedömning, med beaktande av både den ursprungliga och återstående löptiden för samtliga kapitalbasposter och samtliga försäkrings- eller återförsäkringsskulder.
  32. Bedömningen av förlusttäckningsförmågan vid en likvidation i enlighet med artikel 93 i direktiv 2009/138/EG bör inte bygga på en jämförelse mellan de belopp med vilka tillgångar överskrider skulder värderade enligt fortlevnadsprincipen och den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder värderade enligt antagandet att ett likvidationsförfarande har inletts mot försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
  33. Eftersom de framtida premier som ska betalas in för befintliga försäkrings- och återförsäkringsavtal ingår i beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna bör storleken på det belopp med vilket tillgångar överskrider skulder på nivå 1 inte justeras för att exkludera de förväntade vinsterna på dessa framtida premier.
  34. Kapitalbasposter med egenskaper som ger incitament till inlösen, t.ex. avtalsmässiga ökningar av obetalda utdelningar eller ökningar av kupongräntan i kombination med en inlösenoption, bör begränsas för att möjliggöra restriktioner för återbetalning eller inlösen vid en eventuell överträdelse av solvenskapitalkravet och endast klassificeras som nivå 2 eller nivå 3.
  35. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör dela upp de belopp med vilka tillgångar överskrider skulder i belopp som motsvarar kapitalposter i den finansiella redovisningen och en avstämningsreserv. Avstämningsreserven kan vara positiv eller negativ.
  36. En fullständig förteckning över kapitalbasposter bör fastställas för varje nivå, inklusive nivå 3, så att det står klart för vilka poster försäkrings- och återförsäkringsföretag bör inhämta tillsynsmyndighetens godkännande för klassificering.
  37. Separata fonder är överenskommelser där en fastställd uppsättning tillgångar och skulder hanteras som om de vore ett separat företag. Sådana fonder bör inte omfatta konventionell verksamhet som är indexerad, av typen ”unit-linked” eller återförsäkringsverksamhet. De minskade möjligheterna att överföra tillgångarna från en separat fond bör återspeglas i beräkningen av de belopp med vilka tillgångar överskrider skulder i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
  38. Försäkrings- och återförsäkringsverksamhet inom såväl livförsäkring som skadeförsäkring kan ge upphov till separata fonder. Rätt till andel i överskott innebär inte nödvändigtvis att det rör sig om separata fonder och bör inte heller uppfattas som utmärkande för en separat fond.
  39. Separata fonder bör begränsas till sådana arrangemang som minskar kapaciteten hos vissa kapitalbasposter att täcka förluster enligt fortlevnadsprincipen. Arrangemang som endast täcker förluster i händelse av likvidation bör inte betraktas som separata fonder.
  40. För att undvika dubbelräkning av kapitalbasposter mellan försäkrings- och banksektorerna på företagsnivå bör försäkrings- och återförsäkringsföretag från primärkapitalet dra av alla de ägarintressen i finansinstitut och kreditinstitut som överskrider 10 % av de kapitalbasposter på nivå 1 som inte omfattas av några begränsningar. De ägarintressen i finansinstitut och kreditinstitut som sammanlagt överstiger samma tröskel bör delvis dras av på proportionell basis. Avdraget är inte nödvändigt om delägandet är strategiskt och metod 1 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG tillämpas på dessa företag för att beräkna solvensen på gruppnivå.
  41. Största delen av det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet bör bestå av kapitalbasmedel på nivå 1. För att säkerställa att tillämpningen av gränsvärdena inte skapar potentiella procykliska effekter bör gränserna för de medräkningsbara beloppen av posterna på nivå 2 och 3 tillämpas på ett sådant sätt att en förlust av kapitalbasposter på nivå 1 inte leder till en förlust av den totala godtagbara kapitalbasen som är högre än denna förlust. Därför bör gränsvärdena endast gälla i den mån som solvens- och minimikapitalkraven är täckta med kapitalbasmedel. Kapitalbasposter som överskrider gränserna bör inte räknas som medräkningsbara kapitalbasmedel.
  42. Vid utarbetande av förteckningar över regionala och lokala självstyrelseorgan bör Eiopa respektera kravet att det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar och exponering mot den centrala regering inom vars jurisdiktion de är etablerade, på grund av den förstnämndas särskilda befogenheter för inkomsthöjning och på grund av att det finns särskilda institutionella arrangemang, som minskar risken för fallissemang. Följden av den genomförandeakt som har antagits enligt artikel 109a.2 a i direktiv 2009/138/EG angående dessa förteckningar är att direkt exponering mot de regionala och lokala självstyrelseorgan som står med på förteckningen behandlas på samma sätt som exponering mot den centrala regering inom vars jurisdiktion de är etablerade, i syfte att beräkna marknadsriskmodulen och motpartsriskmodulen med standardformeln.
  43. För att undvika felaktiga incitament att omstrukturera långtidskontrakt till kortfristiga kontrakt som kan förnyas bör det i standardformeln använda volymmåttet för premierisk vid skadeförsäkring och sjukförsäkring som bedrivs på en liknande teknisk grund som livförsäkring (SLT sjukförsäkring) grundas på försäkrings- och återförsäkringsavtalens ekonomiska substans snarare än deras rättsliga form. Volymmåttet bör därför beakta premieintäkter som ligger inom den avtalade gränsen för befintliga avtal och avtal som kommer att tecknas under de kommande tolv månaderna.
  44. Eftersom de förväntade vinster som ingår i framtida premier för befintliga försäkrings- och återförsäkringsavtal som avser skadeförsäkring ingår i försäkrings- och återförsäkringsföretagets medräkningsbara kapitalbas bör riskmodulen för skadeförsäkring beakta annullationsrisken i samband med försäkrings- och återförsäkringsavtal som avser skadeförsäkring.
  45. När det gäller premierisk bör beräkning av kapitalkravet för premie- och reservrisk vid skade- och sjukförsäkring baseras på det som är störst av tidigare och förväntade framtida premieintäkter, för att beakta osäkerheten kring framtida intjänade premier. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag emellertid tillförlitligt kan säkerställa att framtida premieintäkter inte överstiger förväntade premier bör beräkningen grundas på enbart förväntade premier.
  46. För att återspegla livförsäkringsförpliktelsernas genomsnittliga egenskaper bör utformningen av massannullationsrisk i standardformeln för solvenskapitalkravet grunda sig på antagandet att risken som sammanhänger med de optioner som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som överlåter ett återförsäkringsavtal kan utöva inte är betydande för det mottagande försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
  47. För att återspegla skillnaden i fråga om riskprofil för sjukförsäkring som bedrivs på en liknande teknisk grund som livförsäkring (SLT sjukförsäkring) och annan sjukförsäkringsverksamhet (NSLT sjukförsäkring) bör riskmodulen för sjukförsäkringar omfatta olika undergrupper för dessa båda typer av försäkringar.
  48. För att återspegla livförsäkringsförpliktelsernas genomsnittliga egenskaper bör utformningen av modulerna för teckningsrisk vid liv- och SLT sjukförsäkringar grunda sig på antagandet att risken i samband med försäkrings- och återförsäkringsförmånernas inflationsberoende inte är materiell.
  49. De scenariebaserade beräkningarna av katastrofrisker inom undergrupperna för skadeförsäkring och sjukförsäkring i standardformeln bör grundas på bedömningen av katastrofförluster brutto utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör beakta den riskreducerande effekten av sina specifika återförsäkringsavtal och avtal med specialföretag när de fastställer förändringen i primärkapital enligt scenariot.
  50. För att återspegla de genomsnittliga egenskaperna hos skadeförsäkringsförpliktelser bör utformningen av ansvarsrisken i undergruppen katastrofrisker vid skadeförsäkring i standardformeln grundas på antagandet att risken för en ansamling av ett stort antal likartade fordringar som omfattas av ansvarsförsäkringsförpliktelser gentemot tredje part inte är materiell.
  51. För att återspegla de genomsnittliga egenskaperna hos skadeförsäkringsförpliktelser bör utformningen av massolycksrisk i standardformeln grundas på antagandet att försäkrings- och återförsäkringsföretagens exponering för massolycksrisk i tredjeland, utom vissa europeiska länder, inte är materiell för försäkrings- och återförsäkringsföretag och försäkringsgrupper som omfattas av direktiv 2009/138/EG. Utformningen bör även grundas på antagandet att massolycksrisken i samband med trygghetsförsäkring vid arbetsskada inte är materiell.
  52. För att återspegla de genomsnittliga egenskaperna hos skadeförsäkringsförpliktelser bör utformningen av undergruppen för koncentration av olycksrisk i standardformeln grundas på antagandet att koncentration av olycksrisk i samband med sjukvårdsförsäkring och inkomstskydd inte är av materiell betydelse förutom vid gruppavtal.
  53. För att återspegla empiriska bevis om naturkatastrofer i kalibreringen av standardformeln bör utformningen av naturkatastrofrisk baseras på geografiska områden som är tillräckligt homogena i förhållande till den risk som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Riskvikterna för dessa områden bör anges så att de fångar upp förhållandet mellan årlig förlust och försäkringsbeloppet för relevanta klasser med hjälp av ett mått för det riskutsatta värdet med en konfidensnivå på 99,5 %. Korrelationskoefficienterna mellan dessa geografiska områden bör väljas på ett sådant sätt att de återspeglar beroendet mellan relevanta risker i de geografiska områdena, med beaktande av eventuell icke-linjäritet i fråga om beroendet.
  54. I syfte att fånga upp den faktiska riskexponeringen för företaget i beräkningen av kapitalkravet för naturkatastrofrisk i standardformeln bör försäkringsbeloppet fastställas på ett sätt som tar hänsyn till avtalsenliga gränser för ersättning av katastrofhändelser.
  55. Marknadsriskmodulen i standardformeln bör grundas på antagandet att känsligheten hos tillgångar och skulder för förändringar i volatilitet för marknadsparametrar inte är materiell.
  56. Kalibreringen av ränterisken vid längre löptider bör återspegla att den slutliga terminskurs som utgör riktmärke för de riskfria räntesatserna för relevanta durationer är tidsmässigt stabil och endast ändras på grund av förändringar i de långsiktiga förväntningarna.
  57. Vid beräkningen av standardformeln bör försäkrings- och återförsäkringsföretag ange vilket av deras anknutna företag som är av strategisk natur. Kalibreringen av undergruppen aktiekursrisk på investeringar i anknutna företag som är av strategisk natur bör återspegla den sannolikhet för minskad volatilitet för deras värde som härrör från deras strategiska natur och det inflytande som utövas av ett företag med ägarintresse över sådana anknutna företag.
  58. Undergruppen för durationsbaserad aktiekursrisk bör grunda sig på antagandet att den typiska innehavstiden för aktieinvesteringar som avses i artikel 304 i direktiv 2009/138/EG överensstämmer med den genomsnittliga varaktigheten för skulder enligt artikel 304 i direktiv 2009/138/EG.
  59. För att undvika effekterna av procyklikalitet bör tidsintervallet för den symmetriska justeringsmekanismen för undergruppen för aktiekursrisk väga kravet att bevara undergruppens riskkänslighet mot målet för den symmetriska justeringen.
  60. När matchningsjusteringen tillämpas vid beräkningen av bästa skattning av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser bör beräkningen av solvenskapitalkravet i undergruppen spreadrisk fånga upp påverkan från förändringar i tillgångarnas spreadar på matchningsjusteringen och därmed på värdet av de försäkringstekniska avsättningarna.
  61. Eftersom riskprofilen för egendom som är belägen i tredjeland inte avviker betydligt från den som gäller för egendom belägen i unionen bör undergruppen fastighetsrisk i standardformeln behandla dessa två typer av exponeringar på samma sätt.
  62. Eftersom koncentrationsrisker främst beror på den bristande diversifieringen av emittenter mot vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade bör undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker i standardformeln baseras på antagandet att geografisk eller sektoriell koncentration av tillgångar som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte är materiell.
  63. Motpartsriskmodulen i standardformeln bör grundas på antagandet, när det gäller exponeringar som kan diversifieras och där motparten sannolikt har tilldelats ett kreditbetyg (typ 1-exponeringar), att förluster vid fallissemang för motparter som inte tillhör samma grupp är oberoende och att förluster vid fallissemang för motparter som tillhör samma grupp inte är oberoende.
  64. För att säkerställa att kreditrisken för alla motparter för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade återspeglas i solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln, bör alla exponeringar som varken ingår i undergruppen för spreadrisk eller i motpartsriskmodulen som typ 1-exponeringar betraktas som typ 2-exponeringar i motpartsriskmodulen.
  65. Standardformelns motpartsriskmodul bör återspegla den ekonomiska effekten av säkerhetsarrangemang vid händelse av fallissemang för motparten. I synnerhet bör den återspegla om den fulla äganderätten till säkerheten överförs eller inte. Den bör också återspegla huruvida förhållandet att företaget erhåller säkerheten i händelse av obestånd hos motparten beaktas när försäkrings- eller återförsäkringsföretagets proportionella andel av motpartens tillgångar utöver säkerheten fastställs.
  66. I linje med den metod som anges i artikel 104.1, 104.3 och 104.4 i direktiv 2009/138/EG bör det primära solvenskapitalkravet omfatta ytterligare en riskmodul för att beakta de specifika riskerna i samband med immateriella tillgångar som beaktas och värderas i solvenssyfte och som inte beaktas på annat håll i solvenskapitalkravet.
  67. Modulen för operativ risk i standardformeln beaktar de risker vid en faktorbaserad beräkning som följer antingen av att interna förfaranden, personal eller system inte är ändamålsenliga eller inte fungerar eller av externa händelser. Följaktligen avses försäkringstekniska avsättningarna, premier som intjänats under de senaste tolv månaderna och de utgifter som uppkommit under de senaste tolv månaderna vara lämpliga volymmått för denna risk. Det sistnämnda volymmåttet är endast relevant för sådana livförsäkringsavtal där risken bärs av försäkringstagarna. Med hänsyn till att anskaffningskostnader tillämpas olika i försäkringsföretagens olika affärsmodeller bör dessa utgifter inte beaktas i volymmåttet för utgifter som uppkommit under de senaste tolv månaderna. I syfte att se till att kapitalkravet för operativ risk fortsätter fortsätter att uppfylla den konfidensnivå som anges i artikel 101 i direktiv 2009/138/EG bör modulen för operativ risk ses över som ett led i kommissionens översyn av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av solvenskapitalkraven enligt standardmetoden (se skäl 150). Denna översyn bör framför allt inriktas på sådana livförsäkringsavtal där risken bärs av försäkringstagarna.
  68. Beräkningen av justeringsbeloppet för förlusttäckningskapaciteten hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter bör säkerställa att det inte sker någon dubbelräkning av den risktäckande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner eller uppskjutna skatter.
  69. Framtida diskretionära förmåner är vanligtvis ett inslag i samband med livförsäkringsavtal och SLT sjukförsäkringsavtal. Därför bör justeringsbeloppet för förlusttäckningskapaciteten hos försäkringstekniska avsättningar beakta den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i förhållande till teckningsrisk vid livförsäkring, teckningsrisk vid SLT sjukförsäkring samt katastrofrisk, marknadsrisk och motpartsrisk vid sjukförsäkring. För att begränsa komplexiteten hos standardformeln och beräkningsbördan för försäkrings- och återförsäkringsföretag bör anpassningen inte tillämpas på riskerna vid skadeförsäkring och NSLT sjukförsäkring. Eftersom förluster till följd av brister som rör interna rutiner, personal och system eller externa händelser eventuellt inte täcks effektivt av framtida diskretionära förmåner bör anpassningen inte gälla för operativa risker.
  70. Beaktandet av de riskreducerande teknikerna i beräkningen av solvenskapitalkravet bör återspegla den ekonomiska substansen för den teknik som används och bör begränsas till riskreduceringstekniker som överför risken utanför försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
  71. Bedömningen av huruvida det har förekommit någon faktisk överföring av risk bör omfatta alla aspekter av den riskreducerande tekniken och arrangemangen mellan försäkrings- och återförsäkringsföretaget och dess motparter. När det gäller riskreducering genom återförsäkring bör det faktum att sannolikheten för en betydande variation i antingen beloppet eller tidpunkten för återförsäkringsgivarens betalningar är ytterst liten inte automatiskt innebära att återförsäkringsgivaren inte har påtagit sig risk.
  72. De scenariebaserade beräkningarna av standardformeln för solvenskapitalkravet baseras på effekten av omedelbar stress, och försäkrings- och återförsäkringsföretag bör inte beakta riskreduceringstekniker som är beroende av att de vidtar framtida åtgärder, t.ex. dynamiska risksäkringsstrategier eller framtida förvaltningsåtgärder, vid den tidpunkt då stressen inträffar. Dynamiska risksäkringsstrategier och framtida förvaltningsåtgärder bör skiljas från rullande säkerhetsarrangemang där en riskreduceringsteknik som för närvarande tillämpas kommer att ersättas med ett liknande arrangemang när den upphör, oberoende av företagets solvenssituation.
  73. För att undvika situationer som innebär att effekten av en riskreduceringsteknik minskas av förekomsten av basrisk, särskilt på grund av valutamissmatch, bör företag låta materiella basrisker återspeglas i beräkningen av solvenskapitalkravet. Om materiella basrisker inte återspeglas i beräkningen av solvenskapitalkravet, bör riskreduceringstekniken inte godtas.
  74. Förekomsten av rätt till andel i överskott, som innebär att vinsterna tilldelas försäkringstagare eller förmånstagare, bör på lämpligt sätt avspeglas i beräkningen av solvenskapitalkravet.
  75. När beräkningen av kapitalkravet för en riskmodul eller undergrupp i det primära solvenskapitalkravet baseras på effekten av dubbelriktade scenarier för primärkapitalet, såsom vid ränterisk, valutarisk eller annullationsrisk, bör försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa vilket scenario som mest negativt påverkar primärkapitalet hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som helhet. Därvid bör, där så är relevant, effekterna av rätt till andel i överskott och fördelningen av framtida diskretionära förmåner på den separata fonden beaktas. Det scenario som fastställs på detta sätt bör vara det relevanta scenariot för att beräkna det teoretiska solvenskapitalkravet för varje separat fond.
  76. För att kunna förbereda framtida ändringar av korrelationskoefficienter på grundval av lämplig empirisk information, såsom förändringar i dödlighets- och annullationsparametrar för livförsäkringsförpliktelser och totalkostnadsprocent eller avvecklingskvoter vid skadeförsäkringsförpliktelser, måste Eiopa få korrekta uppgifter från tillsynsmyndigheterna. Tillsynsmyndigheterna bör få dessa uppgifter från försäkrings- och återförsäkringsföretag som en del av den information som ska rapporteras till tillsynsmyndigheterna eftersom det kommer att bli nödvändigt för tillsynen och därför inte bör medföra ytterligare bördor för företagen.
  77. När Eiopa lämnar ett yttrande om en uppdatering av korrelationskoefficienter bör Eiopa beakta huruvida försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillämpning av de uppdaterade korrelationskoefficienterna skulle leda till ett övergripande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna i artikel 101 i direktiv 2009/138/EG samt huruvida beroenden mellan risker är icke-linjärt eller om det råder brist på diversifiering vid extrema scenarier, i vilka fall Eiopa bör överväga alternativa beroendemått när uppdateringar av korrelationskoefficienterna kalibreras.
  78. Det är troligt att många delar av de interna modellerna kommer att förändras över tid eftersom kunskaperna om riskmodeller förbättras. Tillsynsmyndigheterna bör därför beakta aktuell information och praxis vid sin bedömning av den interna modellen för att hålla jämna steg med den senaste utvecklingen.
  79. En intern modell kan bara spela en viktig roll i systemet för styrning av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag om det är anpassat till företagets verksamhet och förstås av de personer som baserar sina beslut på utdata från den interna modellen. Användningstestet för interna modeller bör därför omfatta en kontroll av att godkända interna modeller är lämpliga för företagets verksamhet och förstås av de personer som faktiskt leder företaget.
  80. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskapitalkravet med hjälp av en intern modell bör använda den interna modellen i sina riskhanteringssystem och i sitt beslutsfattande på ett sätt som skapar incitament för att förbättra kvaliteten på den interna modellen.
  81. Kravet att försäkrings- och återförsäkringsföretagens interna modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artikel 120 i direktiv 2009/138/EG bör inte leda till att de ensidigt förlitar sig på resultatet av den interna modellen. Företagen bör inte fatta beslut baserade på resultaten av den interna modellen utan att ifrågasätta modellens lämplighet. De bör vara medvetna om den interna modellens begränsningar och ta hänsyn till dem i sina beslut.
  82. Eftersom ingen särskild metod för beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen för interna modeller föreskrivs enligt artikel 121.4 i direktiv 2009/138/EG och eftersom interna modeller bör anpassas till försäkrings- och återförsäkringsföretagets specifika verksamhet kan interna modeller variera avsevärt i fråga om metodbeskrivning, uppgifter, antaganden och data som används för den interna modellen och i de interna modellernas valideringsprocesser. Kraven avseende statistisk kvalitet och validering bör därför förbli principbaserade och endast omfatta särskilda minimikrav. Av samma anledning bör kraven avseende dokumentation inte innehålla en komplett dokumentförteckning utan endast en minimiförteckning över handlingar som ska finnas för varje intern modell. Företagens dokumentation bör innehålla sådana kompletterande upplysningar som är nödvändiga för att efterleva dokumentationskraven för interna modeller.
  83. För att säkerställa att den interna modellen är aktuell och återspeglar försäkrings- och återförsäkringsföretagens riskprofil på bästa möjliga sätt bör företagen vara medvetna om den relevanta aktuariella utvecklingen och allmänt accepterad praxis på marknaden för riskmodellering. Detta innebär emellertid inte att försäkrings- och återförsäkringsföretag alltid bör anpassa sin interna modell efter allmänt accepterad praxis på marknaden. Det kan i många fall vara nödvändigt att avvika från allmänt accepterad praxis på marknaden för att komma fram till en lämplig intern modell.
  84. Interna modeller kommer sannolikt att grundas på en stor mängd data från olika källor och med olika egenskaper och kvalitet. För att säkra lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen bör försäkrings- och återförsäkringsföretag samla in, bearbeta och använda data på ett öppet och strukturerat vis.
  85. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha friheten att bestämma strukturen på den interna modell som bäst avspeglar deras risker. Detta bör ingå i prövningen för godkännande av tillsynsmyndigheterna. I fråga om partiella interna modeller kan det vara lämpligare att beräkna olika komponenter separat och integrera dem direkt i standardformeln utan ytterligare aggregering i den interna modellen. I så fall bör en prognostiserad sannolikhetsfördelning beräknas för varje komponent.
  86. Alla metoder för att integrera en partiell intern modell i standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet är en del av den interna modellen och bör, tillsammans med de andra komponenterna av den partiella interna modellen, uppfylla de relevanta kraven i direktiv 2009/138/EG.
  87. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör beräkna det linjära minimikapitalkravet med hjälp av en standardberäkning oavsett om företagen använder standardformeln eller en intern modell för att beräkna sitt solvenskapitalkrav.
  88. För beräkning av den högsta och lägsta nivån på minimikapitalkravet som avses i artikel 129.3 i direktiv 2009/138/EG bör försäkrings- och återförsäkringsföretag inte vara skyldiga att beräkna solvenskapitalkravet kvartalsvis. När beräkningen av minimikapitalkravet inte sammanfaller med en årlig beräkning av solvenskapitalkravet bör företag använda det senast beräknade solvenskapitalkravet i enlighet med artikel 102 i direktiv 2009/138/EG.
  89. I enlighet med aktsamhetsprincipen i artikel 132 i direktiv 2009/138/EG och för att säkerställa enhetlighet mellan sektorerna bör företag som ompaketerar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer, sponsorer eller ursprungliga långivare) och försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper eller instrument anpassas till varandra. För att uppnå denna anpassning och säkerställa enhetlighet bör försäkrings- och återförsäkringsföretagen ha rätt att investera i sådana värdepapper eller instrument endast om originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren upprätthåller ett ekonomiskt nettointresse i de underliggande tillgångarna. Den skyldighet som originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren har att upprätthålla ett ekonomiskt nettointresse i de underliggande tillgångarna bör också gälla om det rör sig om flera originatorer, sponsorer eller ursprungliga långivare. För att förhindra att dessa skyldigheter kringgås, undvika missförstånd och anpassa språket till det språk som används i unionslagstiftning som reglerar kreditinstitutens verksamhet bör formuleringen ”investering i värdepapperiseringspositioner” ersätta formuleringen ”investering i överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument som baseras på ompaketerade lån”.
  90. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i värdepapperisering bör ha en heltäckande och grundlig insikt i sådana investeringar och deras underliggande exponeringar. För att uppnå denna insikt bör företagen fatta sina investeringsbeslut först efter att ha gjort en due diligence-kontroll, varigenom de bör ha fått tillräcklig information och kunskap om värdepapperiseringen.
  91. För att se till att de risker som värdepapperiseringspositioner medför speglas på ett korrekt sätt i kapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretag måste regler omfattas för en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behandling av sådana investeringar, beroende på den underliggande exponeringens art och teckningsprocess samt strukturdrag och transparens. Värdepapperiseringar som uppfyller dessa krav bör omfattas av en särskild behandling i undergruppen spreadrisk som tar hänsyn till deras lägre riskprofil. Eftersom endast de bäst rangordnade trancherna kan bli föremål för denna behandling och med hänsyn till att de flesta bäst rangordnade trancherna har en inbyggd kreditstärkning i förhållande till hela poolen av underliggande exponeringar bör spreadriskfaktorerna för dessa positioner begränsas till den nivå på spreadriskfaktor som gäller för de underliggande exponeringarna, nämligen en riskfaktor på 3 % per år för durationen som är tillämplig på ej kreditvärderade lån. Detta tillvägagångssätt bör ses över i samband med kommissionens översyn av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av solvenskapitalkraven enligt standardmetoden ( se skäl 150).
  92. I syfte att undvika regelarbitrage ska reglerna om värdepapperisering tillämpas i enlighet med principen om innebörd framför form. I detta syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp av exponeringar delas upp i trancher. En exponering som skapar en direkt betalningsskyldighet för en transaktion eller ett program som används för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar bör inte betraktas som en exponering mot en värdepapperisering även om transaktionen eller programmet har betalningsskyldigheter av varierande senioritet.
  93. God företagsstyrning är grundvalen för en effektiv och sund ledning av försäkrings- och återförsäkringsföretag samt ett betydande inslag i regelverket. Systemet för styrning av ett försäkrings- och återförsäkringsföretag bör baseras på en lämplig och överblickbar fördelning av ansvaret för övervakning och ledning så att man uppnår ett effektivt beslutsfattande, förhindrar intressekonflikter och får en effektiv ledning av företaget.
  94. En grundprincip för god företagsstyrning är att en individ inte bör ha befogenhet att fatta beslut utan någon form av kontroll. Innan ett viktigt beslut avseende företaget genomförs bör därför åtminstone ytterligare en person se över det beslutet.
  95. För att riskhanteringssystemet ska fungera korrekt bör de åtgärder som vidtas av försäkrings- och återförsäkringsföretaget omfatta praxis och procedurer för inrättande, genomförande, upprätthållande och övervakning som är lämpliga med hänsyn till företagets riskhanteringsstrategi och som avser företagets huvudsakliga verksamhetsområden.
  96. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör ha lämpliga interna kontroller som säkerställer att samtliga personer med operativt ansvar och övervakningsansvar agerar i enlighet med företagets mål och tillämpliga lagar, förordningar och administrativa bestämmelser.
  97. För att en ekonomisk värdering ska bli tillförlitlig, riktig och överensstämmande med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG är det viktigt att försäkrings- och återförsäkringsföretag inrättar och genomför ett lämpligt internkontrollsystem för värdering av tillgångar och skulder, vilket inbegriper en oberoende översyn och kontroll av den information och de uppgifter och antaganden som används.
  98. För att värderingen av försäkringstekniska avsättningar ska ske i enlighet med artiklarna 76–85 i direktiv 2009/138/EG bör försäkrings- och återförsäkringsföretagens styrningssystem inbegripa en process för validering av beräkningen av försäkringstekniska avsättningar.
  99. När det gäller företagsstyrningssystemet och för att säkerställa dess oberoende bör en person eller organisatorisk enhet som utför en funktion kunna utföra sina arbetsuppgifter objektivt och fritt från inflytande och rapportera relevanta iakttagelser direkt till förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet. För att tillsynsmyndigheterna vid behov ska kunna vidta korrigerande åtgärder i tid bör försäkrings- och återförsäkringsföretag i god tid meddela dem information om samtliga personer som faktiskt leder företaget eller ansvarar för andra centrala funktioner samt annan information som krävs för bedömningen av huruvida dessa personer uppfyller lämplighetskraven. Med hänsyn till att försäkrings- och återförsäkringsföretag och tillsynsmyndigheter inte bör åläggas onödiga bördor bör anmälningsskyldigheten för försäkrings- och återförsäkringsföretag inte förutsätta att tillsynsmyndigheter måste lämna ett förhandsgodkännande. Om en tillsynsmyndighet drar slutsatsen att en person inte uppfyller lämplighetskraven i enlighet med direktiv 2009/138/EG bör den ha befogenhet att kräva att företaget byter ut den personen.
  100. Vid bedömningen av anseendet hos de personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner bör dessa personers tidigare uppträdande undersökas för att pröva om de i praktiken inte kan utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med tillämpliga lagar, föreskrifter och vägledningar. Information om tidigare beteende kan inbegripa upplysningar från straffrättsliga eller ekonomiska register. En persons tidigare yrkesutövande kan ge indikationer om dennes integritet.
  101. För att säkerställa att uppdragsavtal beträffande funktioner eller verksamheter ingås effektivt och inte undergräver försäkrings- och återförsäkringsföretagets skyldigheter i enlighet med direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att ange bestämmelser om val av tjänsteleverantör, om det skriftliga avtal som ska ingås och om den löpande kontroll av tjänsteleverantören som försäkrings- och återförsäkringsföretaget måste utöva.
  102. Styrdokument och praxis för ersättningar som ger incitament till risktagande som går utöver försäkrings- och återförsäkringsföretags godkända risktoleransgränser kan äventyra en effektiv riskhantering i dessa företag. Det bör därför finnas bestämmelser om ersättningar som möjliggör en sund och ansvarsfull företagsledning och motverkar ersättningssystem som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande.
  103. Specificeringen av de omständigheter under vilka kapitaltillägg kan fastställas samt metoderna för beräkning av kapitaltillägg bör säkerställa att användningen av kapitaltillägg blir ett effektivt och praktiskt tillsynsverktyg för skydd av försäkrings- och förmånstagare i samband med beräkningen av ett solvenskapitalkrav som korrekt återspeglar försäkrings- och återförsäkringsföretagets övergripande riskprofil. Kapitaltilläggets belopp har ett positivt numeriskt värde. Vid specificeringen bör även behovet av att utveckla konsekventa och gemensamma angreppssätt för liknande omständigheter beaktas. I detta syfte kan referensprocentsatser och referensgränsvärden användas som antaganden för att beräkna kapitaltillägget men bör inte avvika från huvudmålet att fastställa kapitaltillägg som är anpassade till försäkrings- och återförsäkringsföretaget i fråga.
  104. Vid tillämpning av artikel 138.4 i direktiv 2009/138/EG och vid beslut om att förklara att förekomsten av en exceptionellt svår situation som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretagen representerar en betydande andel av den marknaden eller berörda klasser, bör Eiopa beakta alla relevanta faktorer på nivån för den berörda marknaden eller klassen, inklusive de som anges i denna förordning.
  105. Vid tillämpning av artikel 138.4 bör tillsynsmyndigheten beakta alla relevanta faktorer som är specifika för företaget, inklusive de som anges i denna förordning, när den ska fatta beslut om att förlänga återhämtningsperioden och fastställa perioden för en sådan förlängning för ett visst försäkrings- eller återförsäkringsföretag, med förbehåll för de maximalt sju år som anges i artikel 138.4.
  106. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska enligt direktiv 2009/138/EG offentliggöra information om sin solvens och finansiella ställning. Detaljerade och harmoniserade bestämmelser om vilka uppgifter som måste offentliggöras och formerna för detta bör vara lämpliga för att säkerställa likvärdiga marknadsförhållanden och väl fungerandeförsäkrings- och återförsäkringsmarknader i hela unionen samt för att underlätta en effektiv integration av försäkrings- och återförsäkringsmarknaderna i hela unionen.
  107. Tillämpningen av proportionalitetsprincipen på området för offentliggörande bör inte leda till att försäkrings- och återförsäkringsföretag måste avslöja någon information som inte skulle vara relevant eller materiell för deras verksamhet.
  108. Där hänvisningar görs till likvärdig information som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav bör dessa hänvisningar leda direkt till själva informationen och inte vara en hänvisning till ett allmänt dokument.
  109. Om tillsynsmyndigheterna medger att försäkrings- och återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 53.1 och 53.2 i direktiv 2009/138/EG inte lämnar ut vissa uppgifter, bör ett sådant tillstånd gälla endast så länge som orsaken till detta fortsätter att gälla. När en sådan orsak upphör att gälla och först från detta datum ska försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra relevant information.
  110. Enligt direktiv 2009/138/EG ska medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. En viktig del av detta bör vara sådan information som måste lämnas till tillsynsmyndigheterna regelbundet.
  111. Detaljerade och harmoniserade krav som reglerar den information som måste lämnas regelbundet och det sätt på vilket detta ska uppnås bör antas för att säkerställa en effektiv samordning i tillsynens granskningsprocess som gjorts av tillsynsmyndigheterna.
  112. Den information som försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet måste rapportera till tillsynsmyndigheterna omfattar rapporten om solvens och finansiell ställning. Dessutom bör de lämna rapporten redogörelse för verksamheten som innehåller information utöver den information som ingår i rapporten om solvens och finansiell ställning och som är nödvändig för tillsynen. För att förenkla för såväl försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillsynsmyndigheter bör dessa två rapporter följa samma struktur.
  113. På grundval av en riskbedömning av försäkrings- och återförsäkringsföretaget i enlighet med artikel 36 i direktiv 2009/138/EG får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget årligen överlämnar rapporten redogörelse för verksamheten. När detta inte är fallet och försäkrings- och återförsäkringsföretagen lämnar in sin regelbundna tillsynsrapport bara vart tredje år bör de emellertid årligen underrätta tillsynsmyndigheterna om varje betydande förändring som har skett sedan den senaste rapporteringsperioden.
  114. Kvantitativa och kvalitativa uppgifter bör offentliggöras eller lämnas till tillsynsmyndigheten regelbundet i form av en beskrivande rapport och kvantitativa blanketter. De kvantitativa blanketterna bör mer detaljerat beskriva och vid behov komplettera informationen i den beskrivande rapporten. Rapporten och blanketterna bör ge tillsynsmyndigheterna med tillräcklig information utöver de uppgifter som presenterades i rapporten om solvens och finansiell ställning, så att de kan fullgöra sina skyldigheter enligt direktiv 2009/138/EG men bör inte leda till en onödig börda för försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Tillämpningsområdet för kvantitativa blanketter som måste lämnas kvartalsvis bör vara mer begränsat än tillämpningsområdet för kvantitativa blanketter som ska lämnas in varje år.
  115. Tillämpningen av proportionalitetsprincipen på området för tillsynsrapportering bör inte leda till att försäkrings- och återförsäkringsföretag eller filialer etablerade inom unionen är skyldiga att lämna uppgifter som inte skulle vara relevanta eller materiella för deras verksamhet.
  116. Kriterier och metoder för tillsynens granskningsprocess bör offentliggöras. Dessa bör omfatta allmänna medel och åtgärder som tillsynsmyndigheterna använder för att granska och bedöma överensstämmelse med de krav som anges i artikel 36.2 i direktiv 2009/138/EG och särskilt för att undersöka huruvida försäkrings- och återförsäkringsföretagens riskhantering är adekvat samt deras förmåga att hantera ogynnsamma händelser eller förändringar.
  117. Offentliggörandet av aggregerade statistiska uppgifter enligt artikel 31.2 c i direktiv 2009/138/EG är avsett att ge allmän information om nationella försäkringssektorer samt viktiga verksamheter för tillsynsmyndigheterna själva. Relevant information bör omfatta uppgifter om både de kvantitativa och de kvalitativa kraven samt de samlade nationella uppgifter som rapporteras i jämförbara termer över tid.
  118. För att säkerställa jämförbarheten mellan tillsynsresultaten bör det finnas en förteckning över de centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket för vilka aggregerade statistiska uppgifter ska offentliggöras av tillsynsmyndigheterna som ett minimum.
  119. Specialföretagets exponering bör alltid begränsas för att säkerställa att specialföretaget har tillgångar som motsvarar eller överstiger dess högsta samlade riskexponering.
  120. Om ett specialföretag övertar risker från flera olika försäkrings- eller återförsäkringsföretag bör det alltid vara skyddat från likvidationsförfarandet för något av de andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag som överför risk till specialföretaget.
  121. Bedömning av lämpligheten för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget och för personer som leder specialföretaget bör, där så är relevant, omfatta krav liknande dem som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag.
  122. Överföring av risker från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget till specialföretaget och från specialföretaget till leverantörerna av lån eller finansiering bör vara fristående från de anslutna transaktioner som skulle kunna undergräva en effektiv överföring av risker, exempelvis avtalsmässiga kvittningsrättigheter eller sidoavtal som är avsedda att minska potentiella och faktiska förluster till följd av överföringen av risk till de företag som levererar lån eller finansiering till specialföretaget.
  123. För att garantera att beaktandet av framtida betalningar inte undergräver en effektiv överföring av risk från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget till specialföretaget är det viktigt att de uteblivna betalningarna inte negativt påverkar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets primärkapital. För att fastställa att det inte finns något scenario där detta kan inträffa bör företaget beakta alla scenarier som tas upp i avtalen och alla övriga scenarier, såvida inte sannolikheten för att dessa andra scenarier kommer att inträffa är ytterst liten.
  124. Enligt artikel 220 i direktiv 2009/138/EG ska beräkning av solvens på gruppnivå utföras i enlighet med metod 1 (konsolideringsmetoden som baseras på sammanställd redovisning) om det inte skulle vara olämpligt att enbart tillämpa den metoden. När grupptillsynsmyndigheten bedömer om metod 2 (sammanläggnings- och avräkningsmetoden) bör användas i stället för eller i kombination med metod 1, bör den beakta ett antal harmoniserade relevanta delar. Ett sådant element är huruvida användning av metod 1 skulle vara alltför betungande och arten och omfattningen av och komplexiteten hos riskerna i gruppen är sådana att användning av metod 2 inte skulle påverka resultaten för gruppens solvensberäkning materiellt. För att i detta syfte bedöma huruvida användningen av metod 2 materiellt skulle påverka resultaten av gruppens solvensberäkning bör metod 2 jämföras med metod 1 genom att använda gruppens medräkningsbara aggregerade kapitalbas och gruppens aggregerade solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med direktiv 2009/138/EG och inte med solvenskraven i ett likvärdigt tredjeland.
  125. För att bidra till att garantera lika förutsättningar i tredjeländer bör grupptillsynsmyndigheten, om en grupp omfattar anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland och om kommissionen har antagit delegerade akter i enlighet med artikel 227.4 eller 227.5 i direktiv 2009/138/EG som fastställer att solvensordningarna i dessa tredjeländer är likvärdiga eller tillfälligt likvärdiga, prioritera en sådan bedömning vid beslut om huruvida metod 2 (sammanläggning och avräkning) bör användas i stället för eller i kombination med metod 1 (konsolidering).
  126. I direktiv 2009/138/EG föreskrivs att om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapitalbasen som får ingå i solvenskapitalkravet för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag i praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka gruppens solvenskapitalkrav får dessa kapitalbasposter ingå i beräkningen endast i den mån de är medräkningsbara för att täcka solvenskapitalkravet i det anknutna företaget. Vid bedömningen av huruvida vissa kapitalbasposter i ett anknutet företag i praktiken inte kan göras tillgängliga för gruppen bör därför tillsynsmyndigheterna grunda sina beslut på om det föreligger eventuella begränsningar som påverkar antingen förlusttäckningsförmågan för motsvarande kapitalbasposter (dvs. om de är avsedda att täcka endast vissa förluster) eller deras överförbarhet (dvs. om det finns betydande hinder för att flytta kapitalbas från ett företag till ett annat). I denna bedömning bör tillsynsmyndigheterna särskilt uppmärksamma alla minoritetsintressen i den medräkningsbara kapitalbasen som täcker solvenskapitalkravet i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotterföretag, ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är dotterföretag.
  127. För att garantera att försäkringstagare och förmånstagare hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp är tillräckligt skyddade vid likvidation av något av de företag som omfattas av grupptillsynen bör kapitalbasposter som emitterats av försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag inom gruppen inte betraktas som fria från belastningar om fordringarna för dessa poster i kapitalbasen inte prioriteras efter anspråk från samtliga försäkringstagare och förmånstagare hos de försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen.
  128. Lämpliga bestämmelser bör införas på gruppnivå för behandling av specialföretag. I detta sammanhang bör specialföretag enligt definitionen i direktiv 2009/138/EG som antingen uppfyller kraven i det direktivet eller regleras av ett tredjelands tillsynsmyndighet och uppfyller motsvarande krav inte vara fullständigt konsoliderade.
  129. Beräkningen av bästa skattningen av försäkringstekniska avsättningar på gruppnivå i enlighet med metod 1 (konsolideringsmetoden) bör grundas på antagandet att summan av bästa skattningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse och en proportionell andel av bästa skattningen för deras anknutna företag, var och en justerad för gruppinterna transaktioner, ungefär motsvarar det belopp som skulle bli resultatet av att beräkna bästa skattning för de konsoliderade försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna på gruppnivå i enlighet med artiklarna 75–86 i direktiv 2009/138/EG. När bästa uppskattningen av försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland används i den beräkningen bör dessa bästa uppskattningar bedömas i enlighet med de artiklarna.
  130. Beräkningen av riskmarginalen för försäkringstekniska avsättningar på gruppnivå i enlighet med metod 1 (konsolideringsmetoden) bör grunda sig på antagandet att överlåtelsen av gruppens försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser genomförs separat för varje enskilt försäkrings- och återförsäkringsföretag inom gruppen och att riskmarginalen inte tillåter diversifiering mellan riskerna för dessa företag. I fråga om företag som avses i artikel 73.2 och 73.5 i direktiv 2009/138/EG, bör beräkningen grundas på antagandet att överlåtelsen av portföljens försäkringsförpliktelser för livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet utförs separat.
  131. Grupperna kan ansöka om att få använda två sorters interna modeller för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå. Om en intern modell enbart används för beräkning av det konsoliderade solvenskapitalkravet för gruppen, och inte för att beräkna solvenskapitalkravet i ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp, bör artikel 230 i direktiv 2009/138/EG gälla. I detta avseende måste det säkerställas att godkännandet av en intern modell som enbart används för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå beviljas av grupptillsynsmyndigheten på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i det direktivet om godkännandeförfarandet för interna modeller som används på individuell nivå, inbegripet den genomförandeakt som avses i artikel 114.2 i det direktivet. För att främja samarbete inom tillsynskollegiet måste det specifikt anges hur grupptillsynsmyndigheten ska involvera andra tillsynsmyndigheter innan beslut om ansökan fattas.
  132. Om en grupp ansöker om att få använda samma interna modell för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp ska artikel 231 i direktiv 2009/138/EG gälla. I detta avseende, och för att se till att grupptillsynsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter effektivt samarbetar och fattar ett gemensamt, välgrundat beslut om huruvida de ska tillåta användningen av denna interna modell, är det nödvändigt att fastställa bestämmelser om den dokumentation som behövs och om förfarandet för gemensamt beslut om ansökan.
  133. Godkännande av en intern modell enbart för beräkning av det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå som beviljats på grundval av artikel 230 i direktiv 2009/138/EG bör inte påverka eventuella framtida tillstånd enligt artikel 231 i detta direktiv. I synnerhet bör en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkravet för ett anknutet försäkrings- och återförsäkringsföretag i gruppen med en intern modell som redan godkänts enligt artikel 230 i direktiv 2009/138/EG följa förfarandet i artikel 231 i samma direktiv.
  134. Grupperna bör ansöka om att få använda en partiell intern modell för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå om endast några av de anknutna företagen omfattas av den gruppinterna modellen eller i samband med det begränsade tillämpningsområde som avses i artikel 112.2 i direktiv 2009/138/EG eller vid en kombination av dem.
  135. För att en intern modell som används för att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska kunna användas allmänt och spela en viktig roll i gruppens system för företagsstyrning bör resultat av den interna modellen användas av försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas verksamhet helt eller delvis omfattas av tillämpningsområdet för den interna modellen. I detta sammanhang bör dessa företag inte behöva uppfylla kraven i användningstestet som om de använde den interna modellen för beräkningen av sitt solvenskapitalkrav. Kravet att uppfylla användningstestets krav för dessa företag bör begränsas till resultatet av den interna modellen och till syftet att konsekvent genomföra systemen för riskhantering och intern kontroll i hela gruppen.
  136. Vid bedömningen av om de villkor som anges i artikel 236 i direktiv 2009/138/EG är uppfyllda bör grupptillsynsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter beakta ett antal harmoniserade relevanta kriterier för att säkerställa harmoniserad tillsyn över solvensen på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering.
  137. För att säkerställa ett nära samarbete vid tillsynen av försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag i en grupp som omfattas av centraliserad riskhantering enligt artiklarna 237–243 i direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att harmonisera de förfaranden som tillsynsmyndigheterna ska följa vid kontroll av sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag.
  138. För att tydligt avgöra när en nödsituation har uppstått i den mening som avses i artikel 239.2 i direktiv 2009/138/EG bör den tillsynsmyndighet som auktoriserat försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som är dotterföretag och vars finansiella ställning har försämrats ta hänsyn till ett antal harmoniserade kriterier.
  139. Tillsynskollegiet bör vara en permanent plattform för samordning mellan tillsynsmyndigheter, främja en gemensam förståelse av gruppens och dess anknutna företags riskprofil och syfta till en mer ändamålsenlig och effektiv riskbaserad övervakning på både gruppnivå och individuell nivå. I detta sammanhang och i syfte att säkerställa väl fungerande kollegier är det nödvändigt att ange kriterier för när en filial ska betraktas som betydande för deltagande av kollegiets tillsynsmyndigheter för betydande filialer. I syfte att främja en enhetlig tillsynspraxis är det också mycket viktigt att harmonisera kraven på samordning av tillsyn i försäkrings- och återförsäkringsgrupper.
  140. Enligt direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse eller försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag offentliggöra information om gruppens solvens och finansiella ställning. Enligt direktivet är det också möjligt för dem att lämna en enda rapport om solvens och finansiell ställning som omfattar både den samlade informationen om gruppen och den information om solvens och finansiell ställning som krävs i förhållande till gruppens olika dotterföretag. Detta regelverk syftar till att säkerställa att berörda parter får korrekt information om solvens och finansiell ställning för försäkrings- och återförsäkringsgrupper, samtidigt som bördan i samband därmed för sådana grupper minskas i lämplig omfattning. I detta sammanhang är det nödvändigt att harmonisera de krav som gäller för offentlig information från försäkrings- och återförsäkringsgrupper, oavsett om sådana grupper utnyttjar möjligheten att lämna en enda rapport om solvens och finansiell ställning eller ej.
  141. Detaljerade och harmoniserade bestämmelser som reglerar den information som måste lämnas regelbundet av försäkrings- och återförsäkringsgrupper bör antas för att säkerställa en effektiv samordning i tillsynens granskningsprocess för gruppens tillsynsmyndigheter. Kraven bör också underlätta utbyte av information inom tillsynskollegiet och så långt det är möjligt sträva efter att begränsa den tillhörande bördan för sådana försäkrings- och återförsäkringsgrupper.
  142. Bedömningen enligt artiklarna 172, 227 och 260 i direktiv 2009/138/EG av huruvida ett tredjelands solvensordning eller tillsynsordning är likvärdig med de ordningar som fastställs i avdelning I eller III i det direktivet bör göras kontinuerligt och med målet att säkerställa att tredjelandets solvensordning eller tillsynsordning ger ett skydd av försäkrings- och förmånstagare som är likvärdigt med det skydd som fastställs i det direktivet.
  143. Bedömningen enligt artiklarna 172, 227 och 260 i direktiv 2009/138/EG av huruvida ett tredjelands solvensordning eller tillsynsordning är likvärdig med de ordningar som fastställs i avdelning I eller III i det direktivet bör göras på grundval av de kriterier som anges i denna förordning i artikel 378 vad gäller artikel 172, i artikel 379 vad gäller artikel 227 och i artikel 380 vad gäller artikel 260.
  144. Fastställandet av huruvida kriterierna för bedömningen av tredjelandets likvärdighet är uppfyllda bör grundas på det materiella innehållet i den lagstiftning eller de andra föreskrifter som ingår i tredjelandets solvensordning eller tillsynsordning, genomförandet och tillämpningen av denna lagstiftning och dessa föreskrifter och praxisen hos tillsynsmyndigheterna i tredjelandet. Vid fastställandet bör man även beakta i vilken utsträckning tredjelandets tillsynsmyndigheter tillämpar den proportionalitetsprincip som anges i direktiv 2009/138/EG.
  145. För att garantera att konsekvenserna av ett positivt beslut om likvärdighet enligt artikel 172.2 och artikel 172.3 i direktiv 2009/138/EG samt artikel 211 i denna förordning inte äventyrar det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsverksamhet, dvs. att ge försäkrings- och förmånstagare ett tillräckligt skydd, bör kriterierna för bedömning av likvärdighet enligt artikel 172 i det direktivet inbegripa de principer som anges i avdelning I om allmänna bestämmelser om upptagande och utövande av återförsäkringsverksamhet.
  146. För att säkerställa att det solvenskapitalkrav och de medräkningsbara kapitalbasposter som används av ett tredjeland vid fastställandet av solvens på gruppnivå med hjälp av metod 2 medför ett fastställande av solvens på gruppnivå som är likvärdigt med det fastställande som skulle göras om bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG hade tillämpats, bör kriterierna för bedömning av likvärdighet enligt artikel 227 i det direktivet inbegripa de principer som anges i avdelning I kapitel VI om värdering av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler.
  147. För att säkerställa att det faktum att en grupp undantas från grupptillsyn på EU-nivå inte undergräver den grundläggande roll som tillsynen på gruppnivå har i enlighet med direktiv 2009/138/EG bör kriterierna för bedömning av likvärdighet enligt artikel 260 i det direktivet inbegripa de principer som anges i avdelning III om tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp.
  148. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och tillsynsmyndigheterna i de tredjeländer som omfattas av ett positivt beslut om likvärdighet eller för vilka en övergångsregel för likvärdighet är tillämpligt bör samarbeta och utbyta information i syfte att uppnå en tydlig och gemensam syn på risker och solvens på gruppnivå.
  149. För att information ska kunna utbytas mellan tillsynsmyndigheter bör tillsynsmyndigheterna i de tredjeländer som omfattas av ett positivt beslut om likvärdighet eller för vilka en övergångsregel för likvärdighet är tillämpligt omfattas av bestämmelser om tystnadsplikt.
  150. För att säkerställa att standardformeln fortsätter att löpande uppfylla kraven i artikel 101.2 och 101.3 i direktiv 2009/138/EG kommer kommissionen att granska de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av solvenskapitalkravet med standardformeln, framför allt de metoder, antaganden och standardparametrar som används i modulen för marknadsrisk enligt avdelning I kapitel V avsnitt 6, inklusive en granskning av standardparametrarna för räntebärande värdepapper och långsiktiga infrastrukturprojekt, standardparametrarna för premie- och reservrisk som anges i bilaga II, standardparametrarna för dödsfallsrisk samt den deluppsättning av standardparametrar som kan ersättas av de företagsspecifika parametrar som avses i artikel 218 och de standardiserade metoder för att beräkna dessa parametrar som anges i artikel 220. Denna granskning bör utnyttja de erfarenheter som försäkrings- och återförsäkringsföretag har gjort under övergångsperioden och de första åren av tillämpning av dessa delegerade akter samt genomföras före december 2018.
  151. För att öka rättssäkerheten i fråga om tillsynsbestämmelserna under den övergångsperiod som avses i artikel 308 a i direktiv 2009/138/EG, som kommer att inledas den 1 april 2015, är det viktigt att se till att denna förordning träder i kraft så snart som möjligt, dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Avdelning IVärdering och riskbaserade kapitalkrav (pelare I), förbättrad styrning (pelare II), ökad insyn (pelare III)

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Avsnitt 1 Definitioner och allmänna principer

Artikel 1 Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

  • 1.alternativa värderingsmetoder: värderingsmetoder som är förenliga med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, förutom de metoder som enbart använder noterade marknadspriser för identiska eller liknande tillgångar eller skulder.
  • 2.scenarioanalys: analys av effekterna av en kombination av negativa händelser.
  • 3.sjukförsäkringsförpliktelse: en försäkringsförpliktelse som täcker en eller båda av följande:
    1. Tillhandahållandet av medicinsk behandling eller vård, inklusive förebyggande eller botande hälso- och sjukvård eller vård på grund av sjukdom, olycksfall, funktionshinder eller funktionsnedsättningar eller ekonomisk ersättning för sådan behandling eller vård.
    2. Ekonomisk ersättning till följd av sjukdom, olycksfall, funktionshinder eller funktionsnedsättningar.
  • 4.försäkringsförpliktelse avseende sjukvårdskostnader: en försäkringsförpliktelse som omfattar det tillhandahållande eller den ekonomiska ersättning som avses i punkt 3 i.
  • 5.försäkringsförpliktelse avseende inkomstskydd: en försäkringsförpliktelse som täcker den ekonomiska ersättning som avses i punkt 3 ii, förutom den ekonomiska ersättning som avses i punkt 3 i.
  • 6.försäkringsförpliktelse avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada: en försäkringsförpliktelse som omfattar tillhandahållande eller ekonomisk ersättning som avses i punkt 3 i och ii och som endast uppstår vid olycksfall i arbetet, arbetsskador och yrkessjukdomar.
  • 7.återförsäkringsförpliktelse avseende sjukförsäkring: en återförsäkringsförpliktelse som uppstår vid beviljad återförsäkring som täcker sjukförsäkringsförpliktelser.
  • 8.återförsäkringsförpliktelse avseende sjukvårdskostnader: en återförsäkringsförpliktelse som uppstår vid beviljad återförsäkring som täcker försäkringsförpliktelser för sjukvårdskostnader.
  • 9.återförsäkringsförpliktelse avseende inkomstskydd: en återförsäkringsförpliktelse som uppstår vid beviljad återförsäkring som täcker försäkringsförpliktelser för inkomstskydd.
  • 10.återförsäkringsförpliktelse avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada: en återförsäkringsförpliktelse som uppstår vid beviljad återförsäkring som täcker försäkringsförpliktelser för trygghetsförsäkring vid arbetsskada.
  • 11.tecknade premier: de premier som ska betalas till ett visst försäkrings- eller återförsäkringsföretag under en angiven tidsperiod, oavsett om sådana premier helt eller delvis kan avse försäkrings- eller återförsäkringsskydd under en annan tidsperiod.
  • 12.intjänade premier: de premier som gäller den risk som täcks av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget under en angiven tidsperiod.
  • 13.återköp: alla möjligheter att helt eller delvis häva en försäkring, däribland följande:
    1. Frivilligt avslutande av försäkringen, med eller utan betalning av ett återköpsvärde.
    2. Byte av försäkrings- eller återförsäkringsföretag av försäkringstagaren.
    3. Avslutande av försäkringen på grund av försäkringstagarens vägran att betala premien.
  • 14.avbrytande av en försäkring: återköp, upphörande utan värde, slutbetalning av kontrakt, automatiska respittidsbestämmelser eller utövande av andra avbrottsalternativ eller icke-utövande av förlängningsoptioner.
  • 15.avbrottsoption: alla rättsliga eller avtalsmässiga rättigheter för försäkringstagaren att helt eller delvis häva, återköpa, minska, begränsa eller upphäva försäkringsskydd eller tillåta att försäkringen upphör att gälla.
  • 16.förlängningsoption: alla rättsliga eller avtalsmässiga rättigheter för försäkringstagaren att helt eller delvis införa, förnya, öka, förlänga eller återuppta försäkrings- eller återförsäkringsskydd.
  • 17.täckning av en intern modell: de risker som återspeglas i den prognostiserade sannolikhetsfördelning som lett fram till den interna modellens utformning.
  • 18.omfattning av en intern modell: de risker som den interna modellen har godkänts för att täcka. En intern modell kan omfatta såväl risker som återspeglas i standardformeln för solvenskapitalkravet som sådana risker som inte gör det.
  • 19.investering i ett överlåtbart värdepapper eller annat finansiellt instrument som grundas på ompaketerade lån och värdepapperiseringsposition: en exponering mot en värdepapperisering i den mening som avses i artikel 4.1.61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.
  • 20.återvärdepapperiseringsposition: en exponering mot en återvärdepapperisering i den mening som avses i artikel 4.1.63 i förordning (EU) nr 575/2013.
  • 21.originator: originator i den mening som avses i artikel 4.1.13 i förordning (EU) nr 575/2013.
  • 22.sponsor: sponsor i den mening som avses i artikel 4.1.14 i förordning (EU) nr 575/2013.
  • 23.tranch: tranch i den mening som avses i artikel 4.1.67 i förordning (EU) nr 575/2013.
  • 24.centralbank: centralbanken enligt artikel 4.1.46 i förordning (EU) nr 575/2013.
  • 25.basrisk: den risk som följer av en situation där den exponering som omfattas av den riskreducerande tekniken inte motsvarar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskexponering.
  • 26.säkerhetsarrangemang: arrangemang enligt vilka en säkerhetsställare gör något av följande:
    1. överför full äganderätt av säkerheten till en säkerhetstagare för att säkerställa eller på annat sätt täcka fullgörandet av en relevant förpliktelse, eller
    2. ställer säkerhet till förmån för eller till en säkerhetstagare och den juridiska äganderätten till säkerheten kvarstår hos säkerhetsställaren eller ett förvaringsinstitut när säkerhetsrätten fastställs.
  • 27.I förhållande till en uppsättning poster, alla möjliga kombinationer av två sådana poster: alla beställda par poster från den uppsättningen.
  • 28.poolningsarrangemang: ett arrangemang genom vilket flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag har kommit överens om att dela upp identifierade försäkringsrisker i definierade proportioner. Parterna som är försäkrade av poolningsarrangemangets medlemmar är inte själva medlemmar av arrangemanget.
  • 29.poolexponering av typ A: den risk som överlåts av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag till ett poolningsarrangemang om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inte är part i poolningsarrangemanget.
  • 30.poolexponering av typ B: den risk som överlåts av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag till en annan medlem av poolningsarrangemanget, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är part i det poolningsarrangemanget.
  • 31.poolexponering av typ C: den risk som överlåts av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är part i ett poolningsarrangemang till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte är medlem av det poolningsarrangemanget.
  • 32.djup marknad: en marknad där transaktioner med en stor mängd finansiella instrument kan ske utan att man väsentligen påverkar priset på de instrumenten.
  • 33.likvid marknad: en marknad där finansiella instrument enkelt kan omvandlas genom inköp eller försäljning utan att orsaka en betydande förändring i priset.
  • 34.transparent marknad: en marknad där nuvarande handels- och prisuppgifter är lättillgängliga för allmänheten, särskilt för försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
  • 35.framtida diskretionära bonusar och framtida diskretionära förmåner: framtida förmåner andra än indexerade förmåner eller fondförsäkringsförmåner enligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal som har någon av följande egenskaper:
    1. De grundas juridiskt eller kontrakträttsligt på ett eller flera av följande resultat:
      1. Resultatet från en viss grupp av avtal eller en viss typ av avtal eller ett enda avtal.
      2. Den realiserade eller orealiserade avkastningen på placeringar i en viss grupp av tillgångar som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
      3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vinst eller förlust eller den fond som avtalet avser.
    2. De är baserade på ett intyg från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, och betalningstidpunkten eller ersättningsbeloppet avgörs helt eller delvis genom det företagets skönsmässiga bedömning.
  • 36.riskfria basräntesatser för durationerna: riskfria räntesatser för relevanta durationer som beräknas på samma sätt som de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG utan tillämpning av en matchningsjustering eller en volatilitetsjustering eller en övergångsjustering till den riskfria räntesatsstrukturen i enlighet med artikel 308c i det direktivet.
  • 37.matchningsjusteringsportfölj: en portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och den avsatta portföljen med tillgångar som avses i artikel 77b.1 a i direktiv 2009/138/EG.
  • 38förpliktelser vid sjukförsäkring som bedrivs på en liknande teknisk grund som livförsäkring (SLT sjukförsäkring): sjukförsäkringsförpliktelser som hänförts till klassen för livförsäkringsförpliktelser i enlighet med artikel 55.1.
  • 39.förpliktelser vid sjukförsäkring som inte bedrivs på en liknande teknisk grund som livförsäkring (NSLT sjukförsäkring): sjukförsäkringsförpliktelser som hänförts till klassen för skadeförsäkringsförpliktelser i enlighet med artikel 55.1.
  • 40.företag för kollektiva investeringar: varje företag med kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i enlighet med artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG eller en alternativ investeringsfond i enlighet med artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.
  • 41.I fråga om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, större affärsenhet: ett avgränsat segment av ett försäkrings- och återförsäkringsföretag som är helt fristående från andra delar av företaget och har särskild förvaltning av resurser och förfaranden inom företaget och som innehåller risker som är materiella i förhållande till företagets hela verksamhet.
  • 42.I fråga om en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, större affärsenhet: ett avgränsat segment av gruppen som är helt fristående från andra delar av gruppen och har särskild förvaltning av resurser och förfaranden inom gruppen och som innehåller risker som är materiella i förhållande till gruppens hela verksamhet. Alla juridiska enheter som ingår i gruppen är större affärsenheter eller utgörs av flera större affärsenheter.
  • 43.förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan: om det förekommer ett dualistiskt system bestående av ett ledningsorgan och ett tillsynsorgan enligt vad som föreskrivs i nationell lagstiftning, ledningsorganet eller tillsynsorganet eller båda dessa organ i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller, om inget organ anges i den berörda nationella lagstiftningen, ledningsorganet.
  • 44.total maximal riskexponering: summan av maximala betalningar, inklusive kostnader som specialföretagen kan ådra sig, exklusive kostnader som uppfyller följande kriterier:
    1. Specialföretaget har rätt att kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har överfört risker till specialföretaget ska betala kostnaden.
    2. Specialföretaget behöver inte betala kostnaden om inte och till dess ett belopp som motsvarar kostnaden har inkommit från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har överfört riskerna till specialföretaget.
    3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har överfört risker till specialföretaget inkluderar inte kostnaden som ett belopp som kan återfås från specialföretaget i enlighet med artikel 41 i denna förordning.
  • 45.befintligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal: ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal för vilket försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser har erkänts.
  • 46.den förväntade vinsten i framtida premier: det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som är ett resultat av införandet av försäkringstekniska avsättningar för premier för befintliga försäkrings- och återförsäkringsavtal som förväntas komma in i framtiden, men som eventuellt inte tas emot av någon anledning annan än, oberoende av försäkringstagarens rättsliga eller avtalsmässiga rätt att säga upp försäkringen, att den försäkrade händelsen har inträffat.
  • 47.hypoteksförsäkring: kreditförsäkring som ger skydd till långivare som inte klarar att återbetala sina hypotekslån.
  • 48.dotterföretag: alla företag som är dotterföretag i den mening som avses i artiklarna 22.1 och 22.2 i direktiv 2013/34/EU, inklusive deras dotterföretag.
  • 49.anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU.
  • 50.reglerade företag: reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG.
  • 51.icke reglerade företag: alla företag utom de som anges i artikel 2.4 i direktiv 2002/87/EG.
  • 52.icke reglerade företag som bedriver finansiell verksamhet: ett icke-reglerat företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU, där dessa verksamheter utgör en betydande andel av företagets samlade verksamhet.
  • 53.företag som tillhandahåller anknutna tjänster: ett icke-reglerat företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller hälsovård eller bedriva annan liknande verksamhet som har samband med ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretags huvudsakliga verksamhet.
  • 54.förvaltningsbolag för fondföretag: ett förvaltningsbolag enligt artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG eller ett värdepappersföretag som auktoriserats i enlighet med artikel 27 i direktiv 2009/65/EG under förutsättning att det inte har utsett något förvaltningsbolag i enlighet med det direktivet.
  • 55.förvaltare av alternativa investeringsfonder: en förvaltare av alternativa investeringsfonder i den mening som avses i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU.
  • 55a.infrastrukturtillgångar: fysiska tillgångar, strukturer eller anläggningar, system eller nätverk som tillhandahåller eller stöder viktiga offentliga tjänster.
  • 55b.infrastrukturenhet: en enhet eller företagsgrupp som under det senaste räkenskapsåret för den enheten eller företagsgruppen för vilket uppgifter finns tillgängliga, eller i ett finansieringsförslag, erhåller den absolut största delen av sina intäkter från att äga, finansiera, bygga eller driva infrastrukturtillgångar.
  • 56.tjänstepensionsinstitut: institut i den mening som avses i artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG.
  • 57.inhemskt försäkringsföretag: ett företag som har auktoriserats av och står under tillsyn av tillsynsmyndigheter i ett tredjeland och som, om dess huvudkontor vore beläget i unionen, skulle behöva auktorisation för att bedriva försäkringsverksamhet i enlighet med artikel 14 i direktiv 2009/138/EG.
  • 58.inhemskt återförsäkringsföretag: ett företag som har auktoriserats av och står under tillsyn av tillsynsmyndigheter i ett tredjeland och som, om dess huvudkontor vore beläget i unionen, skulle behöva auktorisation för att bedriva återförsäkringsverksamhet i enlighet med artikel 14 i direktiv 2009/138/EG.

Förordning (EU) 2017/1542

Artikel 1 Definitioner [1]

I denna förordning gäller följande definitioner:

  • 1.alternativa värderingsmetoder: värderingsmetoder som är förenliga med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, förutom de metoder som enbart använder noterade marknadspriser för identiska eller liknande tillgångar eller skulder.
  • 2.scenarioanalys: analys av effekterna av en kombination av negativa händelser.
  • 3.sjukförsäkringsförpliktelse: en försäkringsförpliktelse som täcker en eller båda av följande:
    1. Tillhandahållandet av medicinsk behandling eller vård, inklusive förebyggande eller botande hälso- och sjukvård eller vård på grund av sjukdom, olycksfall, funktionshinder eller funktionsnedsättningar eller ekonomisk ersättning för sådan behandling eller vård.
    2. Ekonomisk ersättning till följd av sjukdom, olycksfall, funktionshinder eller funktionsnedsättningar.
  • 4.försäkringsförpliktelse avseende sjukvårdskostnader: en försäkringsförpliktelse som omfattar det tillhandahållande eller den ekonomiska ersättning som avses i punkt 3 i.
  • 5.försäkringsförpliktelse avseende inkomstskydd: en försäkringsförpliktelse som täcker den ekonomiska ersättning som avses i punkt 3 ii, förutom den ekonomiska ersättning som avses i punkt 3 i.
  • 6.försäkringsförpliktelse avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada: en försäkringsförpliktelse som omfattar tillhandahållande eller ekonomisk ersättning som avses i punkt 3 i och ii och som endast uppstår vid olycksfall i arbetet, arbetsskador och yrkessjukdomar.
  • 7.återförsäkringsförpliktelse avseende sjukförsäkring: en återförsäkringsförpliktelse som uppstår vid beviljad återförsäkring som täcker sjukförsäkringsförpliktelser.
  • 8.återförsäkringsförpliktelse avseende sjukvårdskostnader: en återförsäkringsförpliktelse som uppstår vid beviljad återförsäkring som täcker försäkringsförpliktelser för sjukvårdskostnader.
  • 9.återförsäkringsförpliktelse avseende inkomstskydd: en återförsäkringsförpliktelse som uppstår vid beviljad återförsäkring som täcker försäkringsförpliktelser för inkomstskydd.
  • 10.återförsäkringsförpliktelse avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada: en återförsäkringsförpliktelse som uppstår vid beviljad återförsäkring som täcker försäkringsförpliktelser för trygghetsförsäkring vid arbetsskada.
  • 11.tecknade premier: de premier som ska betalas till ett visst försäkrings- eller återförsäkringsföretag under en angiven tidsperiod, oavsett om sådana premier helt eller delvis kan avse försäkrings- eller återförsäkringsskydd under en annan tidsperiod.
  • 12.intjänade premier: de premier som gäller den risk som täcks av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget under en angiven tidsperiod.
  • 13.återköp: alla möjligheter att helt eller delvis häva en försäkring, däribland följande:
    1. Frivilligt avslutande av försäkringen, med eller utan betalning av ett återköpsvärde.
    2. Byte av försäkrings- eller återförsäkringsföretag av försäkringstagaren.
    3. Avslutande av försäkringen på grund av försäkringstagarens vägran att betala premien.
  • 14.avbrytande av en försäkring: återköp, upphörande utan värde, slutbetalning av kontrakt, automatiska respittidsbestämmelser eller utövande av andra avbrottsalternativ eller icke-utövande av förlängningsoptioner.
  • 15.avbrottsoption: alla rättsliga eller avtalsmässiga rättigheter för försäkringstagaren att helt eller delvis häva, återköpa, minska, begränsa eller upphäva försäkringsskydd eller tillåta att försäkringen upphör att gälla.
  • 16.förlängningsoption: alla rättsliga eller avtalsmässiga rättigheter för försäkringstagaren att helt eller delvis införa, förnya, öka, förlänga eller återuppta försäkrings- eller återförsäkringsskydd.
  • 17.täckning av en intern modell: de risker som återspeglas i den prognostiserade sannolikhetsfördelning som lett fram till den interna modellens utformning.
  • 18.omfattning av en intern modell: de risker som den interna modellen har godkänts för att täcka. En intern modell kan omfatta såväl risker som återspeglas i standardformeln för solvenskapitalkravet som sådana risker som inte gör det.
  • 18a.värdepapperisering: en transaktion eller ett program enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2017/2402.
  • 18b.STS-värdepapperisering: värdepapperisering som är utformad att vara ”enkel, transparent och standardiserad” i enlighet med kraven i artikel 18 i förordning (EU) 2017/2402.
  • 19.värdepapperiseringsposition: en position i en värdepapperisering i den mening som avses i artikel 2.19 i förordning (EU) 2017/2402.
  • 19a.prioriterad värdepapperiseringsposition: en prioriterad position i en värdepapperisering i den mening som avses i artikel 242.6 i förordning (EU) nr 575/2013.
  • 20.återvärdepapperiseringsposition: en exponering mot en återvärdepapperisering i den mening som avses i artikel 2.4 i förordning (EU) 2017/2402.
  • 21.originator: originator i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning (EU) 2017/2402.
  • 22.sponsor: sponsor i den mening som avses i artikel 2.5 i förordning (EU) 2017/2402.
  • 23.tranch: tranch i den mening som avses i artikel 2.6 i förordning (EU) 2017/2402.
  • 24.centralbank: centralbanken enligt artikel 4.1.46 i förordning (EU) nr 575/2013.
  • 25.basrisk: den risk som följer av en situation där den exponering som omfattas av den riskreducerande tekniken inte motsvarar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskexponering.
  • 26.säkerhetsarrangemang: arrangemang enligt vilka en säkerhetsställare gör något av följande:
    1. överför full äganderätt av säkerheten till en säkerhetstagare för att säkerställa eller på annat sätt täcka fullgörandet av en relevant förpliktelse, eller
    2. ställer säkerhet till förmån för eller till en säkerhetstagare och den juridiska äganderätten till säkerheten kvarstår hos säkerhetsställaren eller ett förvaringsinstitut när säkerhetsrätten fastställs.
  • 27.I förhållande till en uppsättning poster, alla möjliga kombinationer av två sådana poster: alla beställda par poster från den uppsättningen.
  • 28.poolningsarrangemang: ett arrangemang genom vilket flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag har kommit överens om att dela upp identifierade försäkringsrisker i definierade proportioner. Parterna som är försäkrade av poolningsarrangemangets medlemmar är inte själva medlemmar av arrangemanget.
  • 29.poolexponering av typ A: den risk som överlåts av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag till ett poolningsarrangemang om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inte är part i poolningsarrangemanget.
  • 30.poolexponering av typ B: den risk som överlåts av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag till en annan medlem av poolningsarrangemanget, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är part i det poolningsarrangemanget.
  • 31.poolexponering av typ C: den risk som överlåts av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är part i ett poolningsarrangemang till ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte är medlem av det poolningsarrangemanget.
  • 32.djup marknad: en marknad där transaktioner med en stor mängd finansiella instrument kan ske utan att man väsentligen påverkar priset på de instrumenten.
  • 33.likvid marknad: en marknad där finansiella instrument enkelt kan omvandlas genom inköp eller försäljning utan att orsaka en betydande förändring i priset.
  • 34.transparent marknad: en marknad där nuvarande handels- och prisuppgifter är lättillgängliga för allmänheten, särskilt för försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
  • 35.framtida diskretionära bonusar och framtida diskretionära förmåner: framtida förmåner andra än indexerade förmåner eller fondförsäkringsförmåner enligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal som har någon av följande egenskaper:
    1. De grundas juridiskt eller kontrakträttsligt på ett eller flera av följande resultat:
      1. Resultatet från en viss grupp av avtal eller en viss typ av avtal eller ett enda avtal.
      2. Den realiserade eller orealiserade avkastningen på placeringar i en viss grupp av tillgångar som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
      3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vinst eller förlust eller den fond som avtalet avser.
    2. De är baserade på ett intyg från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, och betalningstidpunkten eller ersättningsbeloppet avgörs helt eller delvis genom det företagets skönsmässiga bedömning.
  • 36.riskfria basräntesatser för durationerna: riskfria räntesatser för relevanta durationer som beräknas på samma sätt som de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG utan tillämpning av en matchningsjustering eller en volatilitetsjustering eller en övergångsjustering till den riskfria räntesatsstrukturen i enlighet med artikel 308c i det direktivet.
  • 37.matchningsjusteringsportfölj: en portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och den avsatta portföljen med tillgångar som avses i artikel 77b.1 a i direktiv 2009/138/EG.
  • 38förpliktelser vid sjukförsäkring som bedrivs på en liknande teknisk grund som livförsäkring (SLT sjukförsäkring): sjukförsäkringsförpliktelser som hänförts till klassen för livförsäkringsförpliktelser i enlighet med artikel 55.1.
  • 39.förpliktelser vid sjukförsäkring som inte bedrivs på en liknande teknisk grund som livförsäkring (NSLT sjukförsäkring): sjukförsäkringsförpliktelser som hänförts till klassen för skadeförsäkringsförpliktelser i enlighet med artikel 55.1.
  • 40.företag för kollektiva investeringar: varje företag med kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i enlighet med artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG eller en alternativ investeringsfond i enlighet med artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU.
  • 41.I fråga om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, större affärsenhet: ett avgränsat segment av ett försäkrings- och återförsäkringsföretag som är helt fristående från andra delar av företaget och har särskild förvaltning av resurser och förfaranden inom företaget och som innehåller risker som är materiella i förhållande till företagets hela verksamhet.
  • 42.I fråga om en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, större affärsenhet: ett avgränsat segment av gruppen som är helt fristående från andra delar av gruppen och har särskild förvaltning av resurser och förfaranden inom gruppen och som innehåller risker som är materiella i förhållande till gruppens hela verksamhet. Alla juridiska enheter som ingår i gruppen är större affärsenheter eller utgörs av flera större affärsenheter.
  • 43.förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan: om det förekommer ett dualistiskt system bestående av ett ledningsorgan och ett tillsynsorgan enligt vad som föreskrivs i nationell lagstiftning, ledningsorganet eller tillsynsorganet eller båda dessa organ i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller, om inget organ anges i den berörda nationella lagstiftningen, ledningsorganet.
  • 44.total maximal riskexponering: summan av maximala betalningar, inklusive kostnader som specialföretagen kan ådra sig, exklusive kostnader som uppfyller följande kriterier:
    1. Specialföretaget har rätt att kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har överfört risker till specialföretaget ska betala kostnaden.
    2. Specialföretaget behöver inte betala kostnaden om inte och till dess ett belopp som motsvarar kostnaden har inkommit från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har överfört riskerna till specialföretaget.
    3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har överfört risker till specialföretaget inkluderar inte kostnaden som ett belopp som kan återfås från specialföretaget i enlighet med artikel 41 i denna förordning.
  • 45.befintligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal: ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal för vilket försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser har erkänts.
  • 46.den förväntade vinsten i framtida premier: det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som är ett resultat av införandet av försäkringstekniska avsättningar för premier för befintliga försäkrings- och återförsäkringsavtal som förväntas komma in i framtiden, men som eventuellt inte tas emot av någon anledning annan än, oberoende av försäkringstagarens rättsliga eller avtalsmässiga rätt att säga upp försäkringen, att den försäkrade händelsen har inträffat.
  • 47.hypoteksförsäkring: kreditförsäkring som ger skydd till långivare som inte klarar att återbetala sina hypotekslån.
  • 48.dotterföretag: alla företag som är dotterföretag i den mening som avses i artiklarna 22.1 och 22.2 i direktiv 2013/34/EU, inklusive deras dotterföretag.
  • 49.anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU.
  • 50.reglerade företag: reglerad enhet i den mening som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG.
  • 51.icke reglerade företag: alla företag utom de som anges i artikel 2.4 i direktiv 2002/87/EG.
  • 52.icke reglerade företag som bedriver finansiell verksamhet: ett icke-reglerat företag som bedriver en eller flera av de verksamheter som avses i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU, där dessa verksamheter utgör en betydande andel av företagets samlade verksamhet.
  • 53.företag som tillhandahåller anknutna tjänster: ett icke-reglerat företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller hälsovård eller bedriva annan liknande verksamhet som har samband med ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretags huvudsakliga verksamhet.
  • 54.förvaltningsbolag för fondföretag: ett förvaltningsbolag enligt artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG eller ett värdepappersföretag som auktoriserats i enlighet med artikel 27 i direktiv 2009/65/EG under förutsättning att det inte har utsett något förvaltningsbolag i enlighet med det direktivet.
  • 55.förvaltare av alternativa investeringsfonder: en förvaltare av alternativa investeringsfonder i den mening som avses i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU.
  • 55a.infrastrukturtillgångar: fysiska tillgångar, strukturer eller anläggningar, system eller nätverk som tillhandahåller eller stöder viktiga offentliga tjänster.
  • 55b.infrastrukturenhet: en enhet eller företagsgrupp som under det senaste räkenskapsåret för den enheten eller företagsgruppen för vilket uppgifter finns tillgängliga, eller i ett finansieringsförslag, erhåller den absolut största delen av sina intäkter från att äga, finansiera, bygga eller driva infrastrukturtillgångar.
  • 56.tjänstepensionsinstitut: institut i den mening som avses i artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG.
  • 57.inhemskt försäkringsföretag: ett företag som har auktoriserats av och står under tillsyn av tillsynsmyndigheter i ett tredjeland och som, om dess huvudkontor vore beläget i unionen, skulle behöva auktorisation för att bedriva försäkringsverksamhet i enlighet med artikel 14 i direktiv 2009/138/EG.
  • 58.inhemskt återförsäkringsföretag: ett företag som har auktoriserats av och står under tillsyn av tillsynsmyndigheter i ett tredjeland och som, om dess huvudkontor vore beläget i unionen, skulle behöva auktorisation för att bedriva återförsäkringsverksamhet i enlighet med artikel 14 i direktiv 2009/138/EG.

Förordning (EU) 2018/1221

Artikel 2 Expertbedömning

1.Om försäkrings- och återförsäkringsföretag gör antaganden om regler i samband med värderingen av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler ska dessa antaganden baseras på expertråd från personer med relevant kunskap om, erfarenhet av och insikt i de inneboende riskerna i det aktuella försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska säkerställa att interna användare av de antaganden som anges ovan är underrättade om deras relevanta innehåll, tillförlitlighet och begränsningar med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen. Tjänsteleverantörer till vilka funktioner eller verksamheter utkontrakterats ska i detta syfte betraktas som interna användare.

Avsnitt 2 Externa kreditvärderingar

Artikel 3 Kopplandet av kreditvärderingarna till kreditkvalitetssteg

Den skala för kreditkvalitet som avses i artikel 109a.1 i direktiv 2009/138/EG ska omfatta kreditkvalitetsstegen 0–6.

Artikel 4 Allmänna krav på användning av kreditvärderingar

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en extern kreditvärdering för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln om kreditvärderingen har utförts av ett externt ratinginstitut eller stöds av ett externt ratinginstitut i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009.

2.Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska utse ett eller flera externa ratinginstitut som ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln.

3.Användningen av kreditvärderingar ska vara konsekvent, och sådana bedömningar får inte användas selektivt.

4.Vid användning av kreditvärderingar ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget iaktta följande krav:

  1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag beslutar att använda kreditvärderingar från ett utsett externt ratinginstitut för en viss kategori av poster ska det konsekvent använda dessa kreditvärderingar för alla poster som tillhör denna kategori.
  2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag beslutar att använda kreditvärderingar från ett utsett externt ratinginstitut ska det använda dem fortlöpande och konsekvent.
  3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag får endast använda kreditvärderingar från utsedda externa ratinginstitut som beaktar alla belopp som det har fordringar på, dvs. både amorteringar och räntebelopp.
  4. Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den kreditvärderingen användas för att fastställa postens kapitalkrav.
  5. Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa ratinginstitut och de ger olika parametrar för en post ska den bedömning som ger det högsta kapitalkravet användas.
  6. Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa ratinginstitut för en post ska de två värderingar som ger lägst kapitalkrav användas. Om de två lägsta kapitalkraven är olika, ska bedömningen som ger det högsta kapitalkravet av dessa två användas. Om de två lägsta kapitalkraven är desamma, ska bedömningen som ger det kapitalkravet användas.
  7. Om möjligt ska försäkrings- och återförsäkringsföretag använda både externa kreditvärderingar begärda av kredittaggare och externa kreditvärderingar som gjorts på ratinginstitutets initiativ.

5.Om en post är en del av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets större eller mer komplicerade exponeringar ska företaget göra en egen kreditbedömning av posten och hänföra den till ett av de sju stegen på en skala för kreditkvalitetsvärderingar (”omprövning”). Om den egna kreditbedömningen leder till ett lägre kapitalkrav än det som är resultatet av kreditvärderingar från utsedda externa ratinginstitut ska den egna interna kreditvärderingen inte beaktas vid tillämpningen av denna förordning.

6.Vid tillämpningen av punkt 5 ska ett visst företags större eller mer komplicerade exponeringar omfatta värdepapperiseringspositioner av typ 2 enligt artikel 177.3 och återvärdepapperiseringspositioner.

6. [1] Vid tillämpningen av punkt 5 ska ett företags större eller mer komplicerade exponeringar omfatta värdepapperiseringspositioner enligt artikel 178.8 och 178.9 och återvärdepapperiseringspositioner.

Förordning (EU) 2018/1221

Artikel 5 Kreditvärdering av emittenter och emissioner

1.Om det finns en kreditvärdering av ett särskilt emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utgör exponeringen tillhör, ska den kreditvärderingen användas.

2.Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett specifikt emissionsprogram eller en specifik facilitet som posten som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen användas i ettdera av följande fall:

  1. Kreditvärderingen medför samma eller ett högre kapitalkrav än som annars hade varit fallet och den berörda exponeringen likställs i alla avseenden med eller är efterställd detta specifika emissionsprogram eller denna specifika facilitet eller emittentens icke-efterställda exponeringar utan säkerhet, i tillämpliga fall.
  2. Kreditvärderingen medför samma eller ett lägre kapitalkrav än som annars hade varit fallet och den berörda exponeringen likställs i alla avseenden med eller är icke-efterställd detta specifika emissionsprogram eller denna specifika facilitet eller emittentens icke-efterställda exponeringar utan säkerhet, i tillämpliga fall.

I alla andra fall ska försäkrings- eller återförsäkringsföretag anse att det inte finns någon tillgänglig kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut för exponeringen.

3.Kreditbetyg för emittenter inom en företagsgrupp får inte användas som kreditvärdering för någon annan emittent inom samma företagsgrupp.

Artikel 6 Dubbel kreditvärdering för värdepapperiseringspositioner

Genom undantag från artikel 4.4 d, där det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett externt ratinginstitut för en värdepapperiseringsposition, får den kreditvärderingen inte användas. Kapitalkraven för denna post ska beräknas som om ingen kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut finns tillgänglig.

Kapitel II Värdering av tillgångar och skulder

Artikel 7 Värderingsantaganden

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera tillgångar och skulder utifrån antagandet att företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, dvs. enligt fortlevnadsprincipen.

Artikel 8 Tillämpningsområde

Artiklarna 9–16 ska tillämpas vid redovisning och värdering av tillgångar och skulder, förutom försäkringstekniska avsättningar.

Artikel 9 Värderingsmetod – allmänna principer

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska redovisa tillgångar och skulder i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera tillgångar och skulder i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, förutsatt att dessa standarder omfattar värderingsmetoder som är förenliga med de principer för värdering som anges i artikel 75 i direktiv 2009/138/EG. Om dessa standarder medger användning av mer än en värderingsmetod ska försäkrings- och återförsäkringsföretag endast använda värderingsmetoder som är förenliga med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

3.Om de värderingsmetoder som anges i internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 antingen tillfälligt eller varaktigt är oförenliga med den värderingsprincip som anges i artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag använda andra värderingsmetoder som anses överensstämma med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

4.Genom undantag från punkterna 1 och 2 och särskilt genom att respektera principen om proportionalitet som fastställs i artikel 29.3 och 29.4 i direktiv 2009/138/EG kan försäkrings- och återförsäkringsföretag redovisa och värdera en tillgång eller en skuld på grundval av den värderingsmetod som det använder vid upprättandet av sin årsredovisning eller sina konsoliderade räkenskaper, under förutsättning att

  1. värderingsmetoden är förenlig med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG,
  2. värderingsmetoden är proportionell mot arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet,
  3. företaget inte värderar tillgången eller skulden enligt de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 i sin finansiella redovisning,
  4. värdering av tillgångar och skulder med användning av internationella redovisningsstandarder skulle medföra kostnader för företaget som skulle vara oproportionerliga i förhållande till dess totala administrativa utgifter.

5.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera enskilda tillgångar separat.

6.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera enskilda skulder separat.

Artikel 10 Värderingsmetod – värderingshierarki

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vid värderingen av tillgångar och skulder enligt artikel 9.1, 9.2 och 9.3 följa den värderingshierarki som anges i punkterna 2–6, med beaktande av tillgångens eller skuldens karakteristiska egenskaper om marknadsaktörerna skulle beakta dessa karakteristiska egenskaper vid prissättningen av tillgången eller skulden vid värderingstidpunkten, inklusive tillgångens eller skuldens skick och plats och eventuella begränsningar för försäljning eller användning av tillgången.

2.Som standardvärderingsmetod ska försäkrings- och återförsäkringsföretag värdera tillgångar och skulder med hjälp av noterade priser på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder.

3.Om det inte är möjligt att använda noterade priser på aktiva marknader för identiska tillgångar eller skulder ska försäkrings- och återförsäkringsföretag värdera tillgångar och skulder med hjälp av noterade marknadspriser på en aktiv marknad för likartade tillgångar och skulder med justeringar som återspeglar skillnaderna. Dessa justeringar ska återspegla faktorer som är specifika för tillgången eller skulden, däribland samtliga följande:

  1. Tillgångens eller skuldens skick eller plats.
  2. I vilken utsträckning indata relaterar till poster som är jämförbara med tillgången eller skulden.
  3. Volymen eller aktivitetsnivån på de marknader där indata observeras.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretagets användning av noterade marknadspriser ska grundas på kriterierna för aktiva marknader, enligt de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.

5.När de kriterier som avses i punkt 4 inte är uppfyllda, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag använda alternativa värderingsmetoder om inte annat anges i detta kapitel.

6.När försäkrings- och återförsäkringsföretag använder alternativa värderingsmetoder ska de i så liten utsträckning som möjligt förlita sig på företagsspecifika indata och maximera användningen av relevanta marknadspriser, inklusive följande:

  1. Noterade priser för identiska eller liknande tillgångar eller skulder på marknader som inte är aktiva.
  2. Andra indata än noterade priser som är observerbara för tillgången eller skulden, inbegripet räntor och avkastningskurvor som är observerbara i normalt angivna intervall, implicit volatilitet och kreditspread.
  3. Marknadsbekräftade indata som kanske inte är direkt observerbara men som bygger på eller stöds av observerbara marknadsdata.

Alla dessa marknadsdata ska justeras med hänsyn till de faktorer som avses i punkt 3.

I den utsträckning som observerbara indata inte finns tillgängliga, bland annat om det förekommer liten eller ingen marknadsaktivitet för tillgången eller skulden på värderingsdagen, ska företag använda icke observerbara indata som återspeglar de antaganden som marknadsaktörerna skulle göra vid prissättning av tillgången eller skulden, inbegripet antaganden om risk. När icke observerbara indata används ska företag justera företagsspecifika uppgifter om rimligt tillgänglig information tyder på att andra marknadsaktörer skulle använda andra uppgifter eller om det förekommer något som är specifikt för företaget men som inte är tillgängligt för andra marknadsaktörer.

Vid den bedömning av antaganden om risk som avses i denna punkt ska företag ta hänsyn till den risk som finns i värderingstekniken som används för att uppskatta verkligt värde och den risk som finns i indata som används i den värderingstekniken.

7.Företag ska använda värderingstekniker som stämmer överens med en eller flera av följande metoder när de använder alternativa värderingsmetoder:

  1. Marknadsmetod, som använder priser eller annan relevant information som genereras av marknadstransaktioner med identiska eller liknande tillgångar, skulder eller en grupp av tillgångar och skulder. Värderingstekniker enligt marknadsmetoden innefattar matrismetoder.
  2. Avkastningsmetod, som räknar om framtida belopp (exempelvis kassaflöden eller intäkter och kostnader) till ett enda nuvärdesbelopp. Det verkliga värdet ska återspegla marknadens nuvarande förväntningar om dessa framtida belopp. Värderingstekniker enligt avkastningsmetoden innefattar nuvärdestekniker, optionsvärderingsmodeller och övervärdesmetoder för flera perioder.
  3. Kostnadsmetods eller löpande återanskaffningsvärde återspeglar det belopp som för närvarande skulle behövas för att ersätta en tillgångs tjänstekapacitet. Ur säljarens perspektiv grundas det pris som skulle erhållas för tillgången på kostnaden för en köpare på marknaden för att förvärva eller konstruera en ersättningstillgång med jämförbar kvalitet, justerat för inkurans.

Artikel 11 Redovisning av eventualförpliktelser

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska redovisa eventualförpliktelser, enligt definitionen i artikel 9 i denna förordning, som skulder i de fall eventualförpliktelserna är materiella.

2.Eventualförpliktelser ska anses vara materiella om information om dessa förpliktelsers befintliga eller potentiella storlek eller karaktär skulle kunna påverka den avsedda mottagarens beslutsprocess eller bedömning, inbegripet tillsynsmyndigheterna.

Artikel 12 Värderingsmetoder för goodwill och immateriella tillgångar

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera följande tillgångar till noll:

  1. Goodwill.
  2. Andra immateriella tillgångar än goodwill, såvida inte de immateriella tillgångarna kan säljas separat och försäkrings- och återförsäkringsföretaget kan visa att samma eller liknande tillgångar har ett värde som har räknats fram i enlighet med artikel 10.2, i vilket fall tillgången ska värderas i enlighet med artikel 10.

Artikel 13 Värderingsmetoder för anknutna företag

1.När individuella försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar sina tillgångar ska de värdera innehav i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b i direktiv 2009/138/EG i enlighet med följande hierarki av metoder:

  1. En värderingsmetod som föreskrivs i artikel 10.2 i denna förordning.
  2. Den justerade kapitalandelsmetoden som anges i punkt 3 när värdering i enlighet med led a inte är möjlig,
  3. Antingen den värderingsmetod som föreskrivs i artikel 10.3 i denna förordning eller alternativa värderingsmetoder i enlighet med artikel 10.5 i denna förordning, under förutsättning att följande villkor uppfylls:
    1. Varken värdering i enlighet med led a eller led b är möjlig,
    2. Företaget inte är ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 212.2 i direktiv 2009/138/EG.

2.Genom undantag från punkt 1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen värdera andelar i följande företag till noll, vid värdering av de enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillgångar:

  1. Företag som är undantagna från tillämpningsområdet för grupptillsynen enligt artikel 214.2 i direktiv 2009/138/EG.
  2. Företag som dras ifrån de kapitalbasmedel som får medräknas för solvensen på gruppnivå i enlighet med artikel 229 i direktiv 2009/138/EG.

Förordning (EU) 2016/467

3.Vid värdering enligt den justerade kapitalandelsmetoden som avses i punkt 1 b ska företaget med ägarintresse värdera sina innehav i anknutna företag på grundval av andelen av de belopp med vilka tillgångarna överskrider skulderna i det anknutna företag som innehas av företaget med ägarintresse.

4.Vid beräkningen av hur mycket tillgångarna överstiger skulderna i anknutna företag ska företaget med ägarintresse värdera företagets enskilda tillgångar och skulder i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG och, där det anknutna företaget är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller ett sådant specialföretag som avses i artikel 211 i det direktivet, de försäkringstekniska avsättningarna i enlighet med artiklarna 76–85 i det direktivet.

5.Vid beräkningen av hur mycket tillgångarna överstiger skulderna i anknutna företag som inte är försäkrings- eller återförsäkringsföretag kan företaget med ägarintresse betrakta den kapitalandelsmetod som föreskrivs i de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, som är förenlig med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, om en värdering av enskilda tillgångar och skulder i enlighet med punkt 4 inte är möjlig. I sådana fall ska företaget med ägarintresse dra av värdet av goodwill och andra immateriella tillgångar som skulle värderas till noll i enlighet med artikel 12.2 i denna förordning från värdet av det anknutna företaget.

6.När de kriterier som avses i artikel 9.4 i denna förordning är uppfyllda, och när det inte är möjligt att använda de värderingsmetoder som anges i punkt 1 a och b, kan innehav i anknutna företag värderas på grundval av den beräkningsmetod som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder vid upprättandet av sin årsredovisning eller sina konsoliderade räkenskaper. I sådana fall ska företaget med ägarintresse dra av värdet av goodwill och andra immateriella tillgångar som skulle värderas till noll i enlighet med artikel 12.2 i denna förordning från värdet av det anknutna företaget.

Förordning (EU) 2016/467

Artikel 14 Värderingsmetoder för vissa skulder

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera finansiella skulder, i den mening som anges i de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, i enlighet med artikel 9 i denna förordning vid det första redovisningstillfället. Det får inte göras någon justering i efterhand för att ta hänsyn till förändringen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets egen kreditvärdighet efter det första redovisningstillfället.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera eventualförpliktelser som har redovisats i enlighet med artikel 11. Värdet av eventualförpliktelserna ska vara lika stort som det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som krävs för att reglera en eventualförpliktelse under eventualförpliktelsens livstid, varvid de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer ska användas.

Artikel 15 Uppskjutna skatter

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska redovisa och värdera uppskjutna skatter i förhållande till samtliga tillgångar och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar, som redovisas för solvensändamål eller skattemässiga ändamål i enlighet med artikel 9.

2.Utan hinder av punkt 1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag värdera uppskjutna skatter, utom uppskjutna skattefordringar som härrör från andra outnyttjade skatteavdrag och outnyttjade skattemässiga underskottsavdrag, på grundval av skillnaden i värde mellan tillgångar och skulder som redovisas och värderas i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG och när det är fråga om försäkringstekniska avsättningar i enlighet med artiklarna 76–85 i direktivet och de värden på tillgångar och skulder som redovisas och värderas för skatteändamål.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska enbart tillskriva uppskjutna skattefordringar ett positivt värde om det är sannolikt att det kommer att finnas skattepliktiga överskott mot vilka en uppskjuten skattefordran kan utnyttjas, och då med beaktande av eventuella rättsliga eller lagstadgade krav om tidsfrister relaterade till utnyttjandet av outnyttjade skattemässiga underskottsavdrag och andra outnyttjade skatteavdrag.

Artikel 16 Uteslutning av värderingsmetoder

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får inte värdera en finansiell tillgång eller finansiell skuld till anskaffningsvärde eller ett upplupet anskaffningsvärde.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får inte tillämpa värderingsmodeller som värderar till det som är lägst av det redovisade värdet och det verkliga värdet efter avdrag för försäljningskostnader.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får inte värdera egendom, förvaltningsfastigheter eller materiella anläggningstillgångar med modeller där tillgångsvärdet fastställs som anskaffningsvärdet efter avdrag för avskrivningar och nedskrivningar.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag som är hyrestagare i en finansiell leasing eller leasegivare ska vid värdering av tillgångar och skulder i ett leasingarrangemang iaktta följande:

  1. Leasade tillgångar ska värderas enligt verkligt värde.
  2. Vid fastställandet av minimileaseavgifternas nuvärde ska marknadsbaserade uppgifter användas, och inga efterföljande justeringar för att ta hänsyn till företagets egen kreditvärdighet ska göras.
  3. Värdering till avskrivet anskaffningsvärde får inte tillämpas.

5.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska justera nettoförsäljningsvärdet för varor i lager med den uppskattade kostnaden för färdigställande och de uppskattade kostnaderna för att åstadkomma en försäljning om dessa kostnader är materiella. Kostnaderna ska betraktas som materiella om deras uteslutande skulle kunna påverka beslutsprocessen eller bedömningen hos användarna av balansräkningen, inbegripet tillsynsmyndigheterna. Värdering till anskaffningsvärde får inte tillämpas.

6.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får inte åsätta icke-monetära bidrag ett symboliskt belopp.

7.Vid värdering av biologiska tillgångar ska försäkrings- och återförsäkringsföretag justera värdet genom att lägga till de uppskattade försäljningskostnaderna om dessa är materiella.

Kapitel III Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 17 Upptagande och borttagande av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser

För beräkning av bästa skattning och riskmarginal för försäkringstekniska avsättningar ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta upp en försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelse vid den tidpunkt när företaget blir part till det avtal som ger upphov till förpliktelsen eller det datum när försäkrings- eller återförsäkringsskyddet börjar gälla, beroende på vad som inträffar först. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska endast ta upp förpliktelserna inom avtalets gränser.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får ta bort en försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelse först när den upphävs, slutbetalas, annulleras eller löper ut.

Artikel 18 Gränserna för ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal

1.Gränserna för ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal ska fastställas i enlighet med punkterna 2–7.

2.Alla förpliktelser som hör samman med avtalet, bland annat förpliktelserna i samband med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ensidiga rätt att förnya eller förlänga avtalets tillämpningsområde och förpliktelser som avser betalda premier, ska ingå i avtalet om inte annat anges i punkterna 3–6.

3.Förpliktelser som avser försäkrings- eller återförsäkringsskydd som lämnas av företaget efter något av följande datum tillhör inte avtalet, såvida företaget inte kan tvinga försäkringstagaren att betala premien för dessa förpliktelser:

  1. Den framtida tidpunkt när försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har en ensidig rätt att säga upp avtalet.
  2. Den framtida tidpunkt när försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har en ensidig rätt att förkasta premier som ska betalas enligt avtalet.
  3. Den framtida tidpunkt när försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har en ensidig rätt att ändra premierna eller de ersättningar som ska betalas enligt avtalet, på så sätt att premierna till fullo återspeglar riskerna.

Punkt c ska anses gälla om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en ensidig rätt att ändra premier eller förmåner för en portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på ett sådant sätt att portföljens premier fullt ut återspeglar de risker som täcks av portföljen.

Men om det gäller livförsäkringsförpliktelser där en individuell riskbedömning av åtagandet gentemot den försäkrade utförs vid avtalets början och där den bedömningen inte kan upprepas innan premierna eller förmånerna har ändrats, ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget bedöma på avtalsnivå om premierna till fullo återspeglar risken vid tillämpning av led c.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska bortse från begränsningar av den ensidiga rätt som avses i leden a–c i denna punkt och begränsningar av i vilken omfattning premier eller ersättningar kan ändras som inte har någon märkbar effekt på avtalets ekonomiska aspekter.

4.Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en sådan ensidig rätt som avses i punkt 3 och som endast avser en del av avtalet, ska samma principer som anges i punkt 3 tillämpas på den delen av avtalet.

5.Förpliktelser som inte har anknytning till premier som redan erlagts ska inte tillhöra ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal, såvida företaget inte kan tvinga försäkringstagarna att betala de framtida premierna och följande villkor uppfylls:

  1. Avtalet ger inte ersättning för en angiven oviss händelse som har negativ inverkan på försäkringstagaren.
  2. Avtalet omfattar inte en finansiell säkerhet för förmånerna.

Vid tillämpning av leden a och b ska försäkrings- och återförsäkringsföretag bortse från skydd av händelser och garantier som inte har någon märkbar effekt på avtalets ekonomiska aspekter.

6.Om försäkrings- eller återförsäkringsavtalet kan delas upp i två delar och en av dessa delar uppfyller villkoren i punkt 5 a och b ska alla förpliktelser som inte har anknytning till premierna för den delen och som redan har erlagts inte tillhöra avtalet, såvida företaget inte kan tvinga försäkringstagaren att betala de framtida premierna i den delen.

7.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vid tillämpning av punkt 3 anse att premierna fullt ut återspeglar de risker som täcks av en portfölj av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser endast då det inte finns någon omständighet som gör att summan av de förmåner och avgifter som portföljen ska betala ut överstiger summan av de premier som betalas in till portföljen.

Avsnitt 2 Datakvalitet

Artikel 19 Uppgifter som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna

1.Uppgifter som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna ska endast anses vara fullständiga vid tillämpning av artikel 82 i direktiv 2009/138/EG om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Uppgifterna omfattar tillräcklig historisk information för att bedöma särdragen i de underliggande riskerna och identifiera trender vad gäller risker.
  2. Uppgifterna är tillgängliga för alla berörda homogena riskgrupper som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och inga sådana relevanta uppgifter har utan motivering uteslutits från att användas vid beräkning av de avsättningarna.

2.Uppgifter som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna ska endast anses vara riktiga vid tillämpning av artikel 82 i direktiv 2009/138/EG om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Uppgifterna är fria från materiella felaktigheter.
  2. Uppgifter från olika tidsperioder som används för samma uppskattning är konsistenta.
  3. Uppgifterna har registrerats i god tid och på ett konsekvent sätt över tid.

3.Uppgifter som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna ska endast anses vara lämpliga vid tillämpning av artikel 82 i direktiv 2009/138/EG om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Uppgifterna är förenliga med de syften för vilka de kommer att användas.
  2. Beloppen och typen av uppgifter säkerställer att de uppskattningar som gjorts i beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna på grundval av uppgifterna inte innefattar något materiellt skattningsfel.
  3. Uppgifterna är förenliga med de antaganden som ligger till grund för de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna.
  4. Uppgifterna återspeglar på ett lämpligt sätt de risker som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är exponerat för när det gäller företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.
  5. Uppgifterna samlades in, behandlades och tillämpades på ett transparent och strukturerat sätt, grundat på en dokumenterad process som omfattar samtliga följande områden:
    1. Definitionen av kriterier för uppgifternas kvalitet och bedömningen av uppgifternas kvalitet, inbegripet specifika kvalitativa och kvantitativa standarder för olika datamängder.
    2. Användningen och fastställandet av antagandena vid insamling, bearbetning och tillämpning av uppgifter.
    3. Processen för uppdatering av uppgifter, inbegripet hur ofta uppdateringar görs och omständigheterna som ska utlösa kompletterande uppdateringar.
  6. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska säkerställa att deras uppgifter används konsistent över tid vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Vid tillämpning av led b ska ett skattningsfel i beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna betraktas som materiellt om det skulle kunna påverka användarens beslutsprocess eller värderingar av resultaten hos användaren, inbegripet tillsynsmyndigheterna.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda uppgifter från en yttre källa under förutsättning att följande krav, utöver uppfyllandet av de krav som fastställs i punkterna 1–4, är uppfyllda:

  1. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan visa att det är lämpligare att använda sådana uppgifter än uppgifter som enbart är tillgängliga från en intern källa.
  2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget känner till ursprunget för sådana uppgifter och de antaganden eller metoder som används för att behandla uppgifterna.
  3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget fastställer eventuella trender i datat och hur antaganden eller metoder varierar, över tid eller mellan olika uppgifter, när sådana uppgifter används.
  4. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan visa att de antaganden och metoder som avses i punkterna b och c på ett korrekt sätt återspeglar de särskilda egenskaperna hos försäkrings- eller återförsäkringsföretagets portfölj av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

Artikel 20 Begränsningar hos data

Om uppgifterna inte är förenliga med artikel 19 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag på lämpligt sätt dokumentera begränsningarna för uppgifterna tillsammans med en beskrivning av huruvida och på vilket sätt sådana begränsningar ska åtgärdas och vilka funktioner inom försäkrings- eller återförsäkringsföretagets styrsystem som ansvarar för den processen. Uppgifterna ska registreras och lagras på lämpligt sätt, innan justeringar görs för att åtgärda begränsningar.

Artikel 21 Lämplig användning av approximationer för att beräkna bästa skattning

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag inte har tillräckliga uppgifter av tillfredsställande kvalitet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod får de använda lämpliga approximationer för att beräkna bästa skattning under förutsättning att följande krav är uppfyllda:

  1. Bristen på uppgifter får inte bero på otillräckliga interna processer och förfaranden för insamling, lagring eller validering av uppgifter som används för värdering av försäkringstekniska avsättningar.
  2. Bristen på uppgifter kan inte avhjälpas genom användning av externa uppgifter.
  3. Det skulle inte vara möjligt för företaget att anpassa uppgifterna för att avhjälpa bristen.

Avsnitt 3 Metoder för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna

Underavsnitt 1 Antaganden som ligger till grund för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Artikel 22 Allmänna bestämmelser

1.Antaganden ska endast anses realistiska vid tillämpningen av artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG om de uppfyller följande villkor:

  1. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget kan förklara och motivera vart och ett av de antaganden som använts, med beaktande av antagandets betydelse, den osäkerhet som är förknippad med antagandet samt relevanta alternativa antaganden.
  2. De omständigheter under vilka antaganden skulle anses som oriktiga kan tydligt identifieras.
  3. Om inte annat föreskrivs i detta kapitel är antagandena baserade på egenskaperna hos portföljen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser, om möjligt oberoende av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som innehar portföljen.
  4. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget använder antagandena konsistent över tid och inom homogena riskgrupper och klasser, utan godtyckliga förändringar.
  5. Antaganden återspeglar på ett adekvat sätt eventuella underliggande osäkerheter i kassaflödena.

Vid tillämpningen av led c ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen endast använda företagsspecifik information, inklusive information avseende skaderegleringens hantering och kostnader, om den återspeglar egenskaperna hos portföljen av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser bättre än information som inte är begränsad till det specifika företaget, eller om det inte är möjligt att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt utan att använda denna information.

2.Antaganden får endast användas för de ändamål som avses i artikel 77.3 i direktiv 2009/138/EG om de uppfyller kraven i punkt 1 i denna artikel.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fastställa antaganden om framtida finansiella marknadsparametrar eller scenarier som är lämpliga och förenliga med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag använder en modell för att utarbeta prognoser över framtida finansiella marknadsparametrar ska de säkerställa att modellen uppfyller följande krav:

  1. Den genererar tillgångspriser som är förenliga med de tillgångspriser som observeras på finansmarknaderna.
  2. Den förutsätter ingen arbitragemöjlighet.
  3. Kalibreringen av parametrar och scenarier överensstämmer med de riskfria räntesatser för relevanta durationer som används för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 23 Framtida förvaltningsåtgärder

1.Antaganden om framtida förvaltningsåtgärder ska endast anses vara realistiska vid tillämpningen av artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG om de uppfyller följande villkor:

  1. Antagandena om framtida förvaltningsåtgärder fastställs på ett objektivt sätt.
  2. De antagna framtida förvaltningsåtgärderna är förenliga med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets gällande verksamhetspraxis och affärsstrategi, inbegripet användningen av riskreducerande åtgärder. Om det finns tillräckligt starka indikatorer för att företaget kommer att ändra sina rutiner eller sin strategi ska de antagna framtida förvaltningsåtgärderna överensstämma med de ändrade rutinerna eller den ändrade strategin.
  3. De antagna framtida förvaltningsåtgärderna är inbördes förenliga.
  4. De antagna framtida förvaltningsåtgärderna strider inte mot företagens åtaganden mot försäkringstagare och förmånstagare eller mot rättsliga krav som är tillämpliga på företaget.
  5. De antagna förväntade förvaltningsåtgärderna beaktar alla offentliga uppgifter från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget om de åtgärder som man skulle förvänta sig att vidta eller inte vidta.

2.Antaganden om framtida förvaltningsåtgärder ska vara realistiska och inbegripa följande:

  1. En jämförelse mellan den framtida förvaltningsåtgärden och förvaltningsåtgärder som tidigare vidtagits av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget,
  2. En jämförelse mellan framtida förvaltningsåtgärder som beaktas i nuvarande och i tidigare beräkningar av bästa skattning.
  3. En bedömning av hur ändrade antaganden om framtida förvaltningsåtgärder påverkar värdet av de försäkringstekniska avsättningarna.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska på begäran av tillsynsmyndigheten kunna förklara eventuella avvikelser i förhållande till punkterna i och ii och, om förändringar av ett antagande om framtida förvaltningsåtgärder har en betydande inverkan på de försäkringstekniska avsättningarna, skälen för den känsligheten och hur känsligheten beaktas i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets beslutsprocess.

3.Vid tillämpning av punkt 1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag upprätta en heltäckande plan för framtida förvaltningsåtgärder som ska vara godkänd av försäkrings- och återförsäkringsföretagets förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorgan och som omfattar följande:

  1. Identifiering av sådana framtida förvaltningsåtgärder som är relevanta för värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna.
  2. Identifiering av de särskilda omständigheter under vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag rimligen skulle förvänta sig att genomföra de respektive framtida förvaltningsåtgärder som avses i led a.
  3. Identifiering av de särskilda omständigheter under vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inte har möjlighet att genomföra de respektive framtida förvaltningsåtgärder som avses i led a, samt en redovisning av hur dessa omständigheter beaktas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.
  4. Den ordning i vilken framtida förvaltningsåtgärder som avses i led a skulle utföras och de krav på företagsstyrning som är tillämpliga på de framtida förvaltningsåtgärderna.
  5. En beskrivning av pågående arbeten som krävs för att säkerställa att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan genomföra de respektive framtida förvaltningsåtgärder som avses i led a.
  6. En beskrivning av hur de framtida förvaltningsåtgärder som avses i led a har beaktats i beräkningen av den bästa skattningen.
  7. En beskrivning av tillämpliga interna rapporteringsförfaranden som täcker de framtida förvaltningsåtgärder som avses i led a och som ingår i beräkningen av den bästa skattningen.

4.Vid antaganden om framtida förvaltningsåtgärder ska den tid som behövs för att genomföra förvaltningsåtgärderna och de kostnader som dessa orsakar beaktas.

5.Systemet för att säkerställa överföringen av uppgifter ska endast anses vara effektivt vid tillämpning av artikel 41.1 i direktiv 2009/138/EG om de rapporteringsrutiner som avses i punkt 3 g i denna artikel omfattar minst ett årligt meddelande till förvaltnings-­, tillsyns- eller ledningsorganet.

Artikel 24 Framtida diskretionära förmåner

Om framtida diskretionära förmåner är beroende av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillgångar ska företaget basera beräkningen av bästa skattning på de tillgångar som för närvarande innehas och beräkna framtida ändringar av tillgångarnas fördelning i enlighet med artikel 23. Antaganden om den framtida avkastningen på företagets tillgångar ska stämma överens med de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, inbegripet i förekommande fall en matchningsjustering, en volatilitetsjustering eller en övergångsåtgärd avseende den riskfria räntan och en värdering av tillgångarna i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 25 Separat beräkning av framtida diskretionära förmåner

Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkrings- och återförsäkringsföretag fastställa värdet av framtida diskretionära förmåner separat.

Artikel 26 Försäkringstagarnas beteende

För att fastställa sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade rättigheter, däribland uppehåll i premiebetalningarna och återköp, ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen genomföra en analys av försäkringstagarnas tidigare beteende och en framåtblickande bedömning av försäkringstagarnas förväntade beteende. Den analysen ska beakta följande:

  1. Hur förmånligt utövandet av rättigheten är och kommer att vara för försäkringstagarna under de omständigheter som råder vid tidpunkten för utövandet.
  2. Inverkan av tidigare och framtida ekonomiska villkor.
  3. Konsekvenserna av tidigare och framtida förvaltningsåtgärder.
  4. Andra omständigheter som sannolikt kommer att påverka försäkringstagarnas beslut om att utöva rättigheten i fråga.

Sannolikheten ska inte enbart vara oberoende av de krav som avses i leden a–d om det finns empiriska bevis till stöd för ett sådant antagande.

Underavsnitt 2 Information som ligger till grund för beräkningen av bästa skattning

Artikel 27 Uppgifternas trovärdighet

Uppgifter ska endast betraktas som trovärdiga i den mening som avses i artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG om försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka trovärdigheten med beaktande av uppgifternas konsekvens och objektivitet, informationskällans tillförlitlighet och insyn i det sätt på vilket uppgifterna tas fram och behandlas.

Underavsnitt 3 Kassaflödesprognoser för beräkning av bästa skattning

Artikel 28 Kassaflöde

Kassaflödesprognosen som används vid beräkningen av bästa skattning ska omfatta minst följande kassaflöden, i den mån dessa kassaflöden rör befintliga försäkrings- och återförsäkringsavtal:

  1. Utbetalningar till försäkrings- och förmånstagare.
  2. Betalningar som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att tillhandahålla avtalsenliga förmåner som utges som naturaförmån.
  3. Betalningar av utgifter som avses i artikel 78.1 i direktiv 2009/138/EG.
  4. Premiebetalningar och ytterligare kassaflöden som härrör från dessa premier.
  5. Betalningar mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och mellanhänder i anknytning till försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.
  6. Betalningar mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretag och värdepappersföretag när det gäller avtal med indexreglerade förmåner och fondförsäkringsförmåner.
  7. Betalningar för räddning och subrogation i den mån de inte räknas som separata tillgångar eller skulder i enlighet med internationella redovisningsstandarder, såsom de som godkänts av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.
  8. Skattebetalningar som åläggs eller förväntas bli ålagda försäkringstagare eller som krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

Artikel 29 Förväntad framtida utveckling i omvärlden

Vid beräkning av bästa skattning ska den förväntade framtida utveckling som kommer att ha en materiell inverkan på in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktellser under deras återstående ansvars- och avvecklingstid beaktas. För detta ändamål ska den framtida utvecklingen omfatta demografiska, juridiska, medicinska, tekniska, sociala, miljömässiga och ekonomiska förändringar, inklusive inflationen enligt artikel 78.2 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 30 Kassaflödenas osäkerhet

Kassaflödesprognosen som används vid beräkningen av bästa skattning ska, explicit eller implicit, beakta all osäkerhet i kassaflödena, bland annat samtliga följande osäkerheter:

  1. Osäkerhet i fråga om tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna.
  2. Osäkerhet i fråga om fordringarnas belopp, inklusive osäkerhet i fråga om inflation, och den tid det tar att fastställa och betala fordringar.
  3. Osäkerhet om de utgifter som avses i artikel 78.1 i direktiv 2009/138/EG.
  4. Osäkerhet i fråga om den förväntade framtida utveckling som avses i artikel 29 i den utsträckning det är praktiskt möjligt.
  5. Osäkerhet i fråga om försäkringstagarnas beteende.
  6. Beroendet mellan två eller flera källor till osäkerhet.
  7. Kassaflödenas beroende av omständigheterna före tidpunkten för kassaflödet.

Artikel 31 Kostnader

1.En kassaflödesprognos som används för att beräkna bästa skattning ska utan undantag beakta följande utgifter, som är knutna till försäkrings- och återförsäkringsföretags uttalade försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna och som anges i artikel 78.1 i direktiv 2009/138/EG:

  1. Administrativa kostnader.
  2. Kostnader för kapitalförvaltning.
  3. Kostnader för skadereglering.
  4. Anskaffningskostnader.

De kostnader som avses i leden a–d ska beakta gemensamma omkostnader som uppkommer i samband med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

2.Indirekta kostnader ska fördelas realistiskt och objektivt och på ett enhetligt sätt över tid till de delar av den bästa skattningen som de hänför sig till.

3.Kostnader avseende återförsäkringsavtal och specialföretag ska beaktas vid beräkning av bästa skattningen.

4.Kostnader ska beräknas under antagandet att företaget kommer att teckna nya avtal i framtiden.

Artikel 32 Avtalade optioner och finansiella garantier

Vid beräkning av den bästa skattningen ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till följande:

  1. Alla finansiella garantier och avtalade optioner som ingår i deras försäkrings- och återförsäkringsavtal.
  2. Alla faktorer som kan påverka sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner eller realisera värdet av de finansiella garantierna.

Artikel 33 Valutan för försäkringsförpliktelserna

Bästa skattningen ska beräknas separat för kassaflöden i olika valutor.

Artikel 34 Beräkningsmetoder

1.Bästa skattningen ska beräknas på ett öppet sätt och på ett sätt som säkerställer att såväl beräkningsmetoden som dess resultat kan prövas av en kvalificerad expert.

2.Valet av försäkringsmatematiska och statistiska metoder för beräkningen av bästa skattningen ska bygga på metodernas lämplighet för att återspegla de risker som påverkar underliggande kassaflöden och typen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser. Vid beräkning av bästa skattning ska de försäkringsmatematiska och statistiska metoderna överensstämma med och utnyttja alla relevanta uppgifter.

3.Om en beräkningsmetod bygger på grupperade försäkringsuppgifter ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen säkerställa att grupperingen av försäkringsavtal skapar homogena riskgrupper som på ett lämpligt sätt avspeglar riskerna för de enskilda försäkringar som ingår i dessa grupper.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska analysera i vilken utsträckning kassaflödenas nuvärde beror på såväl förväntade resultat av framtida händelser och utvecklingstendenser som på hur det faktiska utfallet av vissa scenarier skulle kunna avvika från det förväntade resultatet.

5.Om kassaflödenas nuvärde beror på framtida händelser och utvecklingstendenser på det sätt som avses i punkt 4 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag använda en metod för att beräkna bästa skattning för kassaflöden som återspeglar sådana beroenden.

Artikel 35 Homogena riskgrupper för livförsäkringsförpliktelser

Kassaflödesprognoserna som används vid beräkningen av bästa skattningar för livförsäkringsförpliktelser ska lämnas separat för varje försäkringsavtal. Om en separat beräkning för varje försäkringsavtal skulle innebära en onödig börda för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget får företaget utföra beräkningen genom att gruppera försäkringsavtalen, förutsatt att grupperingen uppfyller samtliga av de följande kraven:

  1. Det finns inte några betydande skillnader i fråga om art och komplexitet för riskerna i samband med försäkringsavtal som tillhör samma grupp.
  2. Grupperingen av försäkringsavtal får inte ge en felaktig bild av försäkringsavtalens underliggande risker och av deras kostnader.
  3. Grupperingen av försäkringsavtal kommer sannolikt att ge ungefär samma resultat vid beräkning av bästa skattning som en beräkning per försäkringsavtal, i synnerhet när det gäller finansiella garantier och avtalade optioner som ingår i avtalen.

Artikel 36 Skadeförsäkringsförpliktelser

1.Den bästa skattningen av skadeförsäkringsförpliktelser ska beräknas separat för premieavsättningen och för avsättningen för oreglerade försäkringsfall.

2.Premieavsättningen ska avse framtida skadehändelser som täcks av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som ligger inom den avtalsgräns som avses i artikel 18. Kassaflödesprognoser för beräkning av premieavsättningar ska omfatta förmåner, kostnader och premier i samband med dessa händelser.

3.Avsättning för oreglerade försäkringsfall ska avse skadehändelser som redan inträffat, oberoende av om de krav som härrör från dessa händelser har rapporterats eller inte.

4.Kassaflödesprognoser för beräkning av avsättningen för oreglerade försäkringsfall ska omfatta förmåner, kostnader och premier i samband med de händelser som anges i punkt 3.

Underavsnitt 4 Riskmarginal

Artikel 37 Beräkning av riskmarginalen

1.Riskmarginalen för hela portföljen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna ska beräknas med hjälp av följande formel:

där

  1. CoC betecknar kapitalkostnadskostnader,
  2. summan omfattar alla heltal inklusive noll,
  3. SCR(t) betecknar det solvenskapitalkrav som avses i artikel 38.2 efter t år,
  4. r(t + 1) är den riskfria basräntan för löptiden t + 1 år.

De riskfria basräntesatserna r(t + 1) ska väljas i enlighet med valutan som används i försäkrings- och återförsäkringsföretagets finansiella redovisning.

2.Om försäkrings- och återförsäkringsföretag beräknar sitt solvenskapitalkrav med en godkänd intern modell och fastställer att modellen är lämplig för att beräkna solvenskapitalkravet som avses i artikel 38.2 för varje tidpunkt under försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas hela livstid, ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget använda den interna modellen för att beräkna beloppen SCR(t) som avses i punkt 1.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela riskmarginalen för hela portföljen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser till de klasser som avses i artikel 80 i direktiv 2009/138/EG. Fördelningen ska på ett adekvat sätt återspegla klassernas bidrag till solvenskapitalkravet som avses i artikel 38.2 under hela den återstående ansvars- och avvecklingstiden för hela portföljen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

Artikel 38 Referensföretag

1.Beräkningen av riskmarginalen ska vara baserad på alla följande antaganden:

  1. Hela portföljen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna hos det försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar riskmarginalen (det ursprungliga företaget) övertas av ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referensföretaget).
  2. Utan hinder av led a och om det ursprungliga företaget samtidigt bedriver både liv- och skadeförsäkringsverksamhet enligt artikel 73.5 i direktiv 2009/138/EG övertas portföljen av försäkringsförpliktelser som avser livförsäkrings- och livåterförsäkringsverksamhet och portföljen av försäkringsförpliktelser som avser skadeförsäkrings- och skadeåterförsäkringsverksamhet separat av två olika referensföretag.
  3. Överföringen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser omfattar varje återförsäkringsavtal eller överenskommelse med specialföretag som avser dessa förpliktelser.
  4. Referensföretaget har inte några försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser eller egna tillgångar innan överföringen sker.
  5. Efter överföringen påtar sig referensföretaget inte några nya försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.
  6. Efter överföringen innehar referensföretaget de medräkningsbara kapitalbasmedel som motsvarar solvenskapitalkravet som krävs för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.
  7. Efter överföringen har referensföretaget tillgångar som uppgår till summan av dess solvenskapitalkrav och de försäkringstekniska avsättningarna, beräknade efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.
  8. Tillgångarna väljs ut på ett sådant sätt att de minimerar solvenskapitalkravet för marknadsrisk som referensföretaget är exponerat för.
  9. Solvenskapitalkravet för referensföretaget beaktar följande risker:
    1. Teckningsrisk avseende den överlåtna verksamheten.
    2. Där det är materiellt, marknadsrisk som avses i led h, förutom ränterisk.
    3. Kreditrisk avseende återförsäkringsavtal, överenskommelser med specialföretag, mellanhänder, försäkringstagare och andra materiella exponeringar som är nära knutna till försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.
    4. Operativ risk.
  10. För varje risk motsvarar förlusttäckningskapaciteten hos de försäkringstekniska avsättningarna i referensföretaget enligt artikel 108 i direktiv 2009/138/EG förlusttäckningskapaciteten hos de försäkringstekniska avsättningarna i det ursprungliga företaget.
  11. Det finns ingen förlusttäckningskapacitet genom uppskjutna skatter enligt vad som anges i artikel 108 i direktiv 2009/138/EG för referensföretaget.
  12. Referensföretaget ska, i enlighet med leden e och f, anta framtida förvaltningsåtgärder som är förenliga med de förväntade framtida förvaltningsåtgärder som antas i det ursprungliga företaget, på det sätt som anges i artikel 23.

2.Under försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid ska solvenskapitalkravet för att kunna täcka de försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som avses i artikel 77.5 första stycket i direktiv 2009/138/EG antas vara lika med solvenskapitalkravet för referensföretaget inom ramen för de antaganden som anges i punkt 1.

3.Vid tillämpning av punkt 1 i ska en risk betraktas som materiell om dess inverkan på beräkningen av riskmarginalen kan påverka den avsedda användarens beslutsprocess eller bedömning, inbegripet tillsynsmyndigheterna.

Artikel 39 Kapitalkostnadsräntesatsen

Den kapitalkostnadsräntesats som avses i artikel 77.5 i direktiv 2009/138/EG ska antas vara lika med 6 %.

Underavsnitt 5 Beräkning av försäkringstekniska avsättningar som helhet

Artikel 40 Omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas som en helhet och den metod som ska användas

1.Vid tillämpningen av artikel 77.4 andra stycket i direktiv 2009/138/EG ska tillförlitligheten bedömas i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel, och de försäkringstekniska avsättningarna ska värderas i enlighet med punkt 4 i denna artikel.

2.Efterbildning av kassaflöden ska anses vara tillförlitlig om den avser belopp och tidpunkt i förhållande till de efterbildade kassaflödenas underliggande risker och i samtliga tänkbara scenarier. Följande kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser kan inte efterbildas på ett säkert sätt:

  1. Kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser som är beroende av sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalningarna och återköp.
  2. Kassaflöden i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser som beror på nivåer, trender eller ändrade volatilitetsgrader beträffande dödlighet, invaliditet, insjuknande och tillfrisknande.
  3. Alla kostnader som uppkommer för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna.

3.Finansiella instrument ska anses vara finansiella instrument för vilka ett tillförlitligt marknadsvärde är observerbart om dessa finansiella instrument handlas på en aktiv, djup, likvid och transparent marknad. Aktiva marknader ska också efterleva artikel 10.4.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fastställa värdet av försäkringstekniska avsättningar utifrån marknadspriset för de finansiella instrument som används vid efterbildningen.

Underavsnitt 6 Medel som kan återkräv as enligt återförsäkringsavtal och från specialföreta g

Artikel 41 Allmänna bestämmelser

1.Belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska beräknas på ett sätt som överensstämmer med gränserna för de försäkrings- eller återförsäkringsavtal som dessa belopp grundas på.

2.Belopp som kan återkrävas från specialföretag, belopp som ska krävas tillbaka från sådana finansiella återförsäkringsavtal som avses i artikel 210 i direktiv 2009/138/EG och belopp som kan återkrävas från övriga återförsäkringsavtal ska beräknas separat. Belopp som kan återkrävas från specialföretag får inte överskrida specialföretagets högsta samlade riskexponering mot försäkrings- och återförsäkringsföretaget.

3.Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska kassaflöden endast omfatta betalningar i samband med ersättning av försäkringshändelser och utestående försäkringsfordringar. Betalningar i samband med andra händelser eller reglerade försäkringsfordringar ska redovisas utanför de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag samt andra försäkringstekniska avsättningar. Om en garanti har lämnats för kassaflödena ska de belopp som kan återkrävas justeras i enlighet med detta för att undvika dubbelräkning av tillgångar och skulder som rör depositionen.

4.Belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag för skadeförsäkringsförpliktelser ska beräknas separat för premieavsättningar och avsättningar för oreglerade försäkringsfall på följande sätt:

  1. De kassaflöden som är hänförliga till avsättningar för oreglerade försäkringsfall ska omfatta kompensationsbetalningar som avser fordringar som redovisas i de totala avsättningarna för oreglerade försäkringsfall i det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som överlåter risker.
  2. De kassaflöden som är hänförliga till premieavsättningar ska omfatta alla andra betalningar.

5.Om kassaflödena från specialföretaget till försäkrings- och återförsäkringsföretaget inte direkt beror på fordringar mot försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som överlåter risker kommer de belopp som ska krävas tillbaka från dessa specialföretag för framtida krav att beaktas endast i den mån det kan verifieras på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt att den strukturella bristen på balans mellan fordringar och belopp som ska drivas in inte är materiell.

Artikel 42 Justering för motpartsrisk

1.Justeringar för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang enligt artikel 81 i direktiv 2009/138/EG ska beräknas separat från resten av de belopp som kan återkrävas.

2.Justeringen för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang ska beräknas som det förväntade nuvärdet av förändringarna på grund av motpartsfallissemanget, bland annat till följd av obestånd eller tvist vid en viss tidpunkt, i de kassaflöden som baseras på belopp som kan återkrävas från motparten. I det syftet ska förändringarna i kassaflöden inte omfatta effekterna av eventuella riskreducerande tekniker som begränsar motpartens kreditrisk, förutom sådana riskreducerande tekniker som bygger på innehav av säkerheter. De riskreducerande tekniker som inte beaktas ska erkännas separat utan ökning av de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.

3.Vid den beräkning som avses i punkt 2 ska företaget ta hänsyn till möjliga fallissemang under ansvars- och avvecklingstiden för återförsäkringsavtalet eller överenskommelsen med specialföretaget och huruvida och på vilket sätt risken för fallissemang varierar över tid. Beräkningen ska också genomföras separat för varje motpart och för varje klass. På skadeförsäkringsområdet ska den också genomföras separat för premieavsättningar och avsättningar för oreglerade försäkringsfall.

4.De genomsnittliga förlusterna till följd av motpartsfallissemang enligt artikel 81 i direktiv 2009/138/EG ska inte bedömas vara lägre än 50 % av de belopp som ska återkrävas med undantag för den justering som avses i punkt 1 om det inte finns en tillförlitlig grund för en annan bedömning.

5.Sannolikheten för fallissemang för ett specialföretag ska beräknas på grundval av kreditrisken i samband med de tillgångar som innehas av specialföretaget.

Avsnitt 4 Riskfria räntesatser för relevanta durationer

Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 43 Allmänna bestämmelser

De riskfria basräntesatserna för relevanta durationer ska uppfylla följande kriterier:

  1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag kan i praktiken tjäna in räntesatserna på ett riskfritt sätt.
  2. Räntesatserna har fastställts på ett tillförlitligt sätt på grundval av finansiella instrument som handlas på en djup, likvid och transparent marknad för finansiella tjänster.

De riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska beräknas separat för varje valuta och löptid med beaktande av all information och alla uppgifter som är relevanta för valutan och löptiden. De ska fastställas på ett öppet, ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt som är konsistent över tid.

Underavsnitt 2 Riskfria basräntesatser för durationerna

Artikel 44 Relevanta finansieringsinstrument för att erhålla riskfria basräntesatser

1.För varje valuta och löptid ska den riskfria basräntesatsen beräknas på grundval av räntesatsen för ränteswappar för räntor i den valutan, justerat för att ta hänsyn till kreditrisken.

2.För varje valuta och för löptider där räntesatser för ränteswappar inte finns tillgängliga från djupa, likvida och transparenta finansmarknader ska räntorna på statsobligationer emitterade i denna valuta, justerade med hänsyn till kreditrisken för statsobligationerna, användas för att härleda den riskfria basräntesatsen, förutsatt att uppgifter om räntesatserna för sådana statsobligationer finns tillgängliga från djupa, likvida och transparenta finansmarknader.

Artikel 45 Justering av ränteswappsatser för kreditrisk

Justeringen för kreditrisk som avses i artikel 44.1 ska fastställas på ett öppet, ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt som är konsistent över tid. Justeringen ska fastställas på grundval av skillnaden mellan räntorna för den kreditrisk som ingår i den rörliga räntan för ränteswappar och övernatt index-swappar för samma löptid, där uppgifter om båda räntesatserna är tillgängliga från djupa, likvida och transparenta finansmarknader. Beräkningen av anpassningen ska baseras på 50 % av genomsnittet av skillnaden under en period av ett år. Anpassningen får inte vara lägre än 10 och inte högre än 35 punkter.

Artikel 46 Extrapolering

1.De principer som tillämpas vid extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer ska vara desamma för alla valutor. Detta gäller också i fråga om fastställandet av de längsta löptiderna för vilka ränta kan observeras på en djup, likvid och transparent marknad och mekanismen för att garantera en smidig övergång till den slutliga terminskursen.

2.Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen tillämpar artikel 77d i direktiv 2009/138/EG ska extrapoleringen tillämpas på de riskfria räntesatserna inklusive den volatilitetsjustering som anges i den artikeln.

3.Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen tillämpar artikel 77 b i direktiv 2009/138/EG ska extrapoleringen baseras på de riskfria räntesatserna utan en matchningsjustering. Den matchningsjustering som avses i den artikeln ska tillämpas på de extrapolerade riskfria räntorna.

Artikel 47 Långsiktiga jämviktsräntan

1.För varje valuta ska den långsiktiga jämviktsräntan som avses i artikel 46.1 vara stabil över tid och endast ändras till följd av förändringar i de långsiktiga förväntningarna. Metoden för att beräkna den långsiktiga jämviktsräntan ska anges tydligt för att garantera att försäkrings- och återförsäkringsföretag utför beräkningar av scenarier. Den ska fastställas på ett transparent, ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt som är konsistent över tid.

2.För varje valuta ska den slutliga terminskursen ta hänsyn till förväntningar på den långa realräntan och förväntad inflation, förutsatt att dessa förväntningar kan fastställas för den aktuella valutan på ett tillförlitligt sätt. Den slutliga terminskursen får inte inbegripa ett påslag för att avspegla den ökade risken med långsiktiga investeringar.

Artikel 48 Riskfria basräntesatser för durationerna för valutor som är knutna till euron

1.För en valuta som är knuten till euron kan den riskfria basräntesatsen för euron, justerad för valutarisk, användas för att beräkna bästa skattning vad avser försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som uttrycks i den valutan, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

  1. Regleringsmodellen säkerställer att växelkursen mellan valutan och euron håller sig inom ett intervall som inte är större än 20 % av intervallets övre gräns.
  2. Den ekonomiska situationen i euroområdet och området för denna valuta är tillräckligt lika för att säkerställa att räntesatsen för euron och valutan utvecklas på ett liknande sätt.
  3. Regleringsmodellen garanterar att de relativa förändringarna i växelkursen under en ettårsperiod inte överskrider det intervall som avses i led a i denna punkt, i händelse av extrema händelser på marknaden, vilket motsvarar den säkerhetsnivå som anges i artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG.
  4. Ett av följande kriterier uppfylls:
    1. Den aktuella valutan deltar i den europeiska växelkursmekanismen (ERM2).
    2. Det finns ett beslut från rådet som erkänner regleringsmodeller mellan den aktuella valutan och euron.
    3. Regleringsmodellen är fastställd i lagstiftningen i den medlemsstat där den aktuella valutan utges.

Vid tillämpning av led c ska de finansiella resurserna hos parterna som garanterar regleringsmodellen beaktas.

2.Justeringen för valutarisk ska vara negativ och motsvara kostnaden för att säkra sig mot risken att värdet i den anknutna valutan av en investering som uttrycks i euro avtar till följd av förändringar i växelkursen mellan euron och den anknutna valutan. Justeringen ska vara densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

Underavsnitt 3 Volatilitetsjusteringar

Artikel 49 Referensportföljer

1.De referensportföljer som avses i artikel 77 d.2–4 i direktiv 2009/138/EG ska fastställas på ett öppet, ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt som är konsistent över tid. De metoder som tillämpas för att fastställa referensportföljer ska vara desamma för alla valutor och länder.

2.För varje valuta och land ska tillgångarna i referensportföljen värderas i enlighet med artikel 10.1 och handlas på marknader som, utom under perioder med pressad likviditet, efterlever artikel 40.3. Finansiella instrument som handlas på marknader som tillfälligt inte längre efterlever artikel 40.3 får bara ingå i portföljen om marknaden förväntas uppfylla kriterierna på nytt inom rimlig tid.

3.För varje valuta och land ska referensportföljen av tillgångar uppfylla följande krav:

  1. Tillgångarna är representativa för de investeringar som gjorts av försäkrings eller återförsäkringsföretaget i varje enskild valuta för att täcka den bästa skattningen för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som uttrycks i denna valuta. Tillgångarna är representativa för de investeringar som gjorts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i varje enskilt land för att täcka den bästa skattningen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som säljs på försäkringsmarknaden i det landet och som uttrycks i det landets valuta.
  2. I förekommande fall bygger portföljen på relevanta index som är lätt tillgängliga för allmänheten, och det finns offentliggjorda kriterier för när och hur beståndsdelarna i indexen kommer att ändras.
  3. Portföljen av tillgångar innefattar samtliga av följande tillgångar:
    1. Obligationer, värdepapperiseringar och lån, inklusive inteckningslån.
    2. Aktier.
    3. Egendom.

Vid tillämpningen av leden a och b ska investeringar i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom företag med kollektiva investeringar och andra investeringar som erbjuds i form av fonder behandlas som investeringar i de underliggande tillgångarna.

Artikel 50 Formel för att beräkna spreaden som ligger till grund för volatilitetsjusteringen

För varje valuta och land ska spreaden som avses i artikel 77d.2 och 77d.4 i direktiv 2009/138/EG beräknas enligt följande formel:

S = wgov · max(Sgov,0) + wcorp · max(Scorp,0)

där

  1. wgov betecknar förhållandet mellan värdet av de statsobligationer som ingår i referensportföljen med tillgångar för valutan eller landet i fråga och värdet av samtliga tillgångar som ingår i referensportföljen,
  2. Sgov betecknar den genomsnittliga valutaspreaden för statsobligationer som ingår i referensportföljen av tillgångar för valutan eller landet i fråga,
  3. wcorp betecknar förhållandet mellan värdet av de obligationer förutom statsobligationer, lån eller värdepapperiseringar som ingår i referensportföljen med tillgångar för valutan eller landet i fråga och värdet av samtliga tillgångar som ingår i referensportföljen,
  4. Scorp betecknar den genomsnittliga valutaspreaden för obligationer förutom statsobligationer, lån eller värdepapperiseringar som ingår i referensportföljen av tillgångar för valutan eller landet i fråga.

Vid tillämpningen av denna artikel ska ”statsobligationer” avse exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker.

Artikel 51 Riskkorrigerad spread

Den del av den genomsnittliga valutaspreaden som är hänförlig till en realistisk bedömning av förväntade förluster, oförutsedda kreditrisker eller andra risker som avses i artikel 77 d.3 och 77 d.4 i direktiv 2009/138/EG ska beräknas på samma sätt som den grundläggande spread som avses i artikel 77 c.2 i direktiv 2009/138/EG och artikel 54 i denna förordning.

Underavsnitt 4 Matchningsjustering

Artikel 52 Dödsfallsriskstress

1.Den dödsfallsriskstress som avses i artikel 77 b.1 f i direktiv 2009/138/EG ska vara det som är mest negativt av följande två scenarier i fråga om dess påverkan på kapitalbasen:

  1. En omedelbar permanent ökning på 15 % av dödligheten som används för beräkning av bästa skattningen.
  2. En omedelbar ökning på 0,15 % av dödstalen (uttryckta i procent) som används i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar för att återspegla dödligheten under de följande tolv månaderna.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska ökningen av dödlighetstalen endast gälla de försäkringar för vilka ökad dödlighet leder till en ökning av de försäkringstekniska avsättningarna med beaktande av följande:

  1. Flera försäkringar för samma försäkrade person kan behandlas som en enda försäkring.
  2. När beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på grupper av försäkringar enligt vad som anges i artikel 35 kan identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en ökning av dödligheten också bygga på de grupperna av försäkringar i stället för enskilda försäkringar, förutsatt att det skulle ge ungefär samma resultat.

3.När det gäller återförsäkringsförpliktelser ska identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en ökning av dödlighetstalen endast gälla de bakomliggande försäkringarna och utföras i enlighet med punkt 2.

Artikel 53 Beräkning av matchningsjusteringen

1.Vid tillämpning av den beräkning som avses i artikel 77c.1 a i direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag endast beakta de utpekade tillgångar vilkas förväntade kassaflöden måste efterbilda kassaflödena för portföljen av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser, med undantag för de tillgångar som inte ingår i den. Det ”förväntade kassaflödet” från en tillgång motsvarar kassaflödet för den tillgången justerat för att medge sannolikheten för fallissemang för den tillgång som motsvarar den del av kreditspreaden som anges i artikel 77c.2 a i i direktiv 2009/138/EG eller, då ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från statistiken över fallissemang, den del av det långfristiga genomsnittet för räntespreaden över den riskfria räntesats som anges i artikel 77c.2 b och c i det direktivet.

2.Avdrag för den grundläggande räntedifferens som avses i artikel 77 c.1 b i direktiv 2009/138/EG, från resultatet av beräkningen som anges i artikel 77 c.1 a i det direktivet, ska endast innefatta den del av den grundläggande räntedifferensen som inte redan har speglats i justeringen av kassaflödena för den avsatta portföljen med tillgångar enligt vad som anges i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 54 Beräkning av den grundläggande räntedifferensen

1.Den grundläggande räntedifferens som avses i artikel 77 c.2 ska beräknas på ett öppet, ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt som är konsistent över tid och utifrån relevanta indikatorer om sådana finns tillgängliga. Metoderna för att beräkna den grundläggande räntedifferensen för en obligation ska vara desamma för varje valuta och varje land och kan vara olika för statsobligationer och för andra obligationer.

2.Beräkningen av kreditspread som avses i artikel 77 c.2 a i i direktiv 2009/138/EG ska baseras på antagandet att 30 % av marknadsvärdet kan återkrävas i händelse av obestånd.

3.Det långsiktiga genomsnitt som avses i artikel 77 c.2 b och c i direktiv 2009/138/EG ska baseras på uppgifter knutna till de senaste 30 åren. Om en del av dessa uppgifter inte är tillgängliga ska de ersättas av konstruerade uppgifter. De konstruerade uppgifterna ska baseras på tillgängliga och pålitliga uppgifter knutna till de senaste 30 åren. Uppgifter som inte är tillförlitliga ska ersättas av konstruerade uppgifter med hjälp av den metoden. De konstruerade uppgifterna ska baseras på försiktiga antaganden.

4.Den förväntade förlust som avses i artikel 77 c.2 a ii i direktiv 2009/138/EG ska motsvara den sannolikhetsvägda förlust försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ådrar sig om tillgången nedgraderas till ett lägre kreditkvalitetssteg och omedelbart därefter ersätts. Beräkningen av den förväntade förlusten ska grundas på antagandet att den ersättande tillgången uppfyller samtliga följande kriterier:

  1. Den ersättande tillgången har samma kassaflödesmönster som den ersatta tillgången före nedgraderingen.
  2. Den ersättande tillgången hör till samma tillgångskategori som den ersatta tillgången.
  3. Den ersättande tillgången har tilldelats samma kreditkvalitetssteg som den ersatta tillgången före nedgraderingen eller högre.

Avsnitt 5 Klasser

Artikel 55 Klasser

1.De klasser som avses i artikel 80 i direktiv 2009/138/EG ska vara de som anges i bilaga I till denna förordning.

2.En försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelse ska hänföras till en viss klass på ett sätt som återspeglar risktyperna i samband med förpliktelsen. Förpliktelsens rättsliga form ska inte nödvändigtvis vara avgörande för typen av risk.

3.Förutsatt att den tekniska regeln överensstämmer med risktyperna i samband med förpliktelsen ska förpliktelser vid sjukförsäkringar som bedrivs på liknande teknisk grund som vid livförsäkring hänföras till klassen för livförsäkring och förpliktelser för sjukförsäkring som bedrivs på liknande teknisk grund som vid skadeförsäkring hänföras till klassen för skadeförsäkring.

4.Om de försäkringsförpliktelser som uppkommer till följd av den verksamhet som avses i artikel 2.3 b i direktiv 2009/138/EG inte klart kan hänföras till de klasser som anges i bilaga I till denna förordning med hänsyn till deras natur, ska de inkluderas i klass 32 i den bilagan.

5.Då ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal omfattar riskerna för såväl livförsäkring som skadeförsäkring ska försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna delas upp i sina livförsäkrings- och skadeförsäkringsdelar.

6.Då ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal omfattar risker i klasser som anges i bilaga I till denna förordning ska försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna om möjligt delas upp i lämpliga klasser.

7.Då ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal omfattar hälsoförsäkrings- eller hälsoåterförsäkringsförpliktelser och andra försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ska dessa förpliktelser om möjligt hållas åtskilda.

Avsnitt 6 Proportionalitet och förenklingar

Artikel 56 Proportionalitet

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska använda metoder för att beräkna försäkringstekniska avsättningar som står i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas underliggande risker.

2.Vid bedömningen av om en metod för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna är proportionerlig ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen genomföra en utvärdering som omfattar följande:

  1. En bedömning av arten och omfattningen av och komplexiteten hos försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas underliggande risker.
  2. En utvärdering i kvalitativa och kvantitativa termer av de misstag som infördes i metodens resultat på grund av avvikelser mellan
    1. de antaganden som ligger till grund för metoden i förhållande till riskerna,
    2. resultaten från bedömningen enligt led a.

3.Den bedömning som avses i punkt 2 a ska omfatta alla risker som påverkar storleken på, tidpunkten för eller värdet av in- och utflöden av likvida medel som krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser under deras ansvars- och avvecklingstid. Vid beräkningen av riskmarginalen ska utvärderingen omfatta alla risker som avses i artikel 38.1 i) i under de underliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid. Bedömningen ska begränsas till risker som är relevanta för den del av beräkningen av de försäkringstekniska avsättningar som metoden tillämpas på.

4.En metod ska anses inte stå i proportion till riskernas art, omfattning och komplexitet om felet som avses i punkt 2 b leder till en felaktighet i de försäkringstekniska avsättningarna eller deras komponenter som kan påverka beslutsfattande eller bedömning hos den som ska använda informationen om värdet av de försäkringstekniska avsättningarna, såvida inte ett av följande villkor uppfylls:

  1. Ingen annan metod med mindre fel är tillgänglig, och metoden kommer sannolikt inte att leda till en undervärdering av de försäkringstekniska avsättningarnas storlek.
  2. Metoden leder till ett antal försäkringstekniska avsättningar för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som är högre än det belopp som skulle bli resultatet av en proportionerlig metod, och metoden leder inte till en underskattning av den inneboende risken i de försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som den tillämpas på.

Artikel 57 Förenklad beräkning av medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 56 i denna förordning får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag innan dessa belopp justeras för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang som skillnaden mellan följande uppskattningar:

  1. Bästa skattningen beräknad brutto enligt vad som avses i artikel 77.2 i direktiv 2009/138/EG.
  2. Bästa skattningen efter beaktande av de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag och utan någon justering för förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang (ojusterad bästa uppskattning netto) beräknad i enlighet med punkt 2.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda metoder för att beräkna den ojusterade bästa skattningen netto från den bästa skattningen brutto utan en explicit skattning av underliggande kassaflöden från belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna ojusterad bästa uppskattning netto baserad på homogena riskgrupper. Var och en av de homogena riskgrupperna får inte omfatta mer än ett återförsäkringsavtal eller specialföretag såvida inte dessa återförsäkringsavtal eller specialföretag medger en homogen risköverföring.

Artikel 58 Förenklad beräkning av riskmarginalen

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 56 får försäkrings- och återförsäkringsföretag använda förenklade metoder när de beräknar riskmarginalen, däribland en eller flera av följande:

  1. Metoder som använder approximeringar av de belopp som betecknas med SCR(t) som avses i artikel 37.1.
  2. Metoder som approximerar den diskonterade summan av de belopp som betecknas med SCR(t) i enlighet med artikel 37.1 utan att vart och ett av de beloppen beräknas separat.

Artikel 59 Beräkning av riskmarginalen under räkenskapsåret

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 56 får försäkrings- och återförsäkringsföretagen härleda riskmarginalen för beräkningar som måste göras kvartalsvis från resultatet av en tidigare beräkning av riskmarginalen utan en uttrycklig beräkning av den formel som avses i artikel 37.1.

Artikel 60 Förenklad beräkning av bästa skattningen för försäkringsförpliktelser med premiejusteringsmekanism

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 56 får försäkrings- och återförsäkringsföretagen beräkna bästa skattning av livförsäkringsförpliktelser med ett arrangemang enligt vilket försäkringsföretaget har rätt eller skyldighet att justera ett försäkringsavtals framtida premier för att avspegla materiella förändringar i den förväntade nivån av fordringar och utgifter (premiejusteringsmekanism) med hjälp av kassaflödesprognoser som förutsätter att förändringar i nivån på fordringar och utgifter uppträder samtidigt med premiejusteringarna och leder till ett positivt nettokassaflöde som är lika med noll, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

  1. Premiejusteringsmekanismen helt kompenserar försäkringsföretaget för alla höjningar av nivån på fordringar och utgifter i rätt tid,
  2. Beräkningen inte leder till en underskattning av den bästa skattningen,
  3. Beräkningen inte leder till en underskattning av den inneboende risken för dessa försäkringsförpliktelser.

Artikel 61 Förenklad beräkning av justeringen för motpartsfallissemang

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 56 i denna förordning får försäkrings- och återförsäkringsföretagen beräkna att justeringen för förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang som avses i artikel 81 i direktiv 2009/138/EG för en viss motpart och homogen riskgrupp ska motsvara följande:

där

  1. PD är den sannolikhet för fallissemang som är förknippad med motparten under de kommande tolv månaderna,
  2. Durmod betecknar den modifierade durationen för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal med den motparten i förhållande till den homogena riskgruppen,
  3. BErec betecknar de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal med den motparten i förhållande till den homogena riskgruppen.

Kapitel IV Kapitalbas

Avsnitt 1 Fastställande av kapitalbasmedel

Underavsnitt 1 Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet

Artikel 62 Bedömning av ansökan

1.Tillsynsmyndigheterna ska beakta samtliga följande punkter när de gör den bedömning som anges i artikel 90.4 i direktiv 2009/138/EG:

  1. Den juridiska giltigheten och verkställbarheten för villkoren för åtagandet i alla relevanta jurisdiktioner.
  2. Avtalsvillkoren för arrangemanget som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har ingått, eller kommer att ingå, med motparterna om att tillhandahålla medel.
  3. I förekommande fall försäkrings- eller återförsäkringsföretagets stiftelseurkund och bolagsordning eller stadgar.
  4. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har processer för att informera tillsynsmyndigheterna om framtida förändringar, som kan få till effekt att tilläggskapitalposternas förlusttäckning minskar, och som avser
    1. arrangemangets struktur eller avtalsvillkor, eller
    2. de berörda motparternas status, eller
    3. möjligheterna att återkräva tilläggskapitalposten.

2.Tillsynsmyndigheter ska också bedöma efterlevnaden av artikel 90 i direktiv 2009/138/EG med hänsyn till alla omständigheter under vilka denna post kan infordras för att täcka förluster.

3.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ansöker om godkännande av en metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna bedöma om företagets process för att regelbundet validera metoden är lämplig för att säkerställa att resultaten av metoden löpande återspeglar postens förlusttäckningsförmåga.

4.Utöver kraven i punkterna 1–3 ska tillsynsmyndigheter bedöma ansökan om godkännande av tilläggskapital på grundval av kriterierna i artiklarna 63, 64 och 65.

Artikel 63 Bedömning av ansökan – motparternas status

1.Tillsynsmyndigheterna ska beakta samtliga nedanstående punkter vid sin bedömning av motparters betalningsförmåga enligt artikel 90.4 a i direktiv 2009/138/EG:

  1. Risken för motpartsfallissemang.
  2. Risken av fallissemang på grund av en försening när motparter ska uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.

2.I samband med punkt 1 a ska tillsynsmyndigheterna bedöma risken för betalningsförsummelse från motparterna genom att undersöka sannolikheten för och förlusten vid ett motpartsfallissemang med beaktande av samtliga följande kriterier:

  1. Motparternas kreditvärdighet, förutsatt att detta på ett tillfredsställande sätt återspeglar motparternas förmåga att uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.
  2. Om det finns några rådande eller förutsebara praktiska eller rättsliga hinder för att motparterna uppfyller sina åtaganden enligt tilläggskapitalposten.
  3. Om motparten är föremål för rättsliga eller administrativa krav som minskar dennes förmåga att uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.
  4. Om den rättsliga formen för motparterna påverkar deras förmåga att uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.
  5. Huruvida motparterna omfattas av andra exponeringar som minskar deras förmåga att uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.
  6. Om, när det gäller deras åtaganden avseende posten i tilläggskapitalet, avtalsvillkoren för arrangemanget enligt tillämplig lag är sådana att motparterna har rätt att kvitta belopp de är skyldiga mot försäkrings- eller återförsäkringsföretagets eventuella skulder till dem.

3.Vid tillämpning av punkt 1 b ska tillsynsmyndigheterna bedöma motparternas likviditet med beaktande av följande:

  1. Om det finns några rådande eller förutsebara praktiska eller rättsliga hinder för att motparterna skyndsamt ska kunna uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.
  2. Om motparterna är föremål för rättsliga eller administrativa krav som kan minska deras förmåga att skyndsamt uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.
  3. Om den rättsliga formen för motparterna påverkar deras förmåga att omgående uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.

4.Tillsynsmyndigheterna ska beakta samtliga följande punkter i sin bedömning av motparternas villighet att betala enligt artikel 90.4 a i direktiv 2009/138/EG:

  1. De omständigheter under vilka tilläggskapitalposten kan infordras för att täcka förluster.
  2. Om det föreligger positiva eller negativa incitament som kan påverka motparternas vilja att uppfylla sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.
  3. Om tidigare transaktioner mellan motparterna och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, inbegripet motparternas tidigare fullgörande av sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten, ger en indikation på motparternas vilja att uppfylla sina aktuella åtaganden avseende tilläggskapitalposten.

5.Vid bedömningen av motparternas förmåga och vilja att betala ska tillsynsmyndigheterna överväga eventuella andra faktorer som är relevanta för motparternas status, i tillämpliga fall inbegripet försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhetsmodell.

6.När en post i tilläggskapitalet avser en grupp av motparter får tillsynsmyndigheter och försäkrings- och återförsäkringsföretag bedöma gruppen av motparter som om den vore en enda motpart under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Motparterna individuellt är immateriella.
  2. Motparterna som ingår i gruppen är tillräckligt homogena.
  3. De ingående motparternas förmåga och vilja att betala inte överskattas vid bedömningen av en grupp av motparter.

7.En motpart ska anses vara betydande om statusen för den enda motparten förväntas i väsentlig grad påverka bedömningen av hela motpartsgruppens förmåga och vilja att betala.

Artikel 64 Bedömning av ansökan – möjligheterna att återkräva medlen

Tillsynsmyndigheterna ska beakta samtliga följande punkter vid sin bedömning av möjligheterna att återkräva medlen i enlighet med artikel 90.4 b i direktiv 2009/138/EG:

  1. Om möjligheterna att återkräva medlen ökas som följd av tillgången på säkerheter eller ett liknande arrangemang som uppfyller kraven i artiklarna 209–214.
  2. Om möjligheterna att återkräva medlen inte hindras av något rådande eller förutsebart praktiskt eller rättsligt hinder.
  3. Om möjligheterna att återkräva medlen regleras i lagar eller andra författningar.
  4. Förmågan hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget att vidta åtgärder för att driva igenom att motparterna uppfyller sina åtaganden avseende tilläggskapitalposten.

Artikel 65 Bedömning av ansökan – information om resultatet av tidigare infordringar

Tillsynsmyndigheterna ska beakta samtliga följande punkter vid sin bedömning av informationen om resultatet av tidigare infordringar enligt artikel 90.4 c i direktiv 2009/138/EG:

  1. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har gjort tidigare infordringar från samma eller liknande motparter under samma eller liknande förhållanden.
  2. Huruvida informationen är relevant och tillförlitlig när det gäller det förväntade resultatet av framtida infordringar.

Artikel 66 Specifikation av belopp i samband med en obegränsad mängd av tilläggskapital

1.Tillsynsmyndigheterna får inte godkänna ett obegränsat belopp som tilläggskapital.

2.Om tillsynsmyndigheterna godkänner ett belopp som tilläggskapital ska tillsynsmyndigheterna i sitt beslut ange om det belopp som har godkänts är det belopp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har ansökt om eller ett lägre belopp.

Artikel 67 Specifikation av belopp och tidsplan i samband med godkännande av en metod

Om tillsynsmyndigheterna godkänner en metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheternas beslut innehålla samtliga nedanstående uppgifter:

  1. Det ursprungliga belopp för tilläggskapitalposten som beräknades med denna metod vid det datum när godkännandet beviljades.
  2. Lägsta frekvens för omräkning av tilläggskapitalpostens belopp med användning av denna metod om det görs oftare än en gång per år samt motiveringen för detta.
  3. Den tidsperiod för vilken beräkningen av tilläggskapitalposten med anledning av metoden har beviljats.

Underavsnitt 2 Behandling av ägarintressen vid fastställandet av kapitalbasen

Artikel 68 Behandling av ägarintressen vid fastställandet av primärkapitalet

1.Vid fastställandet av försäkrings- och återförsäkringsföretagens primärkapital ska det primärkapital som avses i artikel 88 i direktiv 2009/138/EG minskas med det fulla värdet av ägarintressen i enlighet med artikel 92.2 i det direktivet i finans- och kreditinstitut som överskrider 10 % av posterna som anges i artikel 69 a i, ii, iv och vi.

2.Vid fastställandet av primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag ska det primärkapital som avses i artikel 88 i direktiv 2009/138/EG minskas med den del av värdet av samtliga ägarintressen i enlighet med artikel 92.2 i det direktivet i finans- och kreditinstitut, förutom finans- och kreditinstitut med ägarintresse som avses i punkt 1, som överskrider 10 % av posterna som anges i artikel 69 a i, ii, iv och vi.

3.Utan hinder av punkterna 1 och 2 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte dra av sådana strategiska ägarintressen enligt artikel 171 som ingår i beräkningen av solvensen på gruppnivå på grundval av metod 1 i enlighet med bilaga I till direktiv 2002/87/EG eller på grundval av metod 1 i enlighet med artikel 230 i direktiv 2009/138/EG.

Förordning (EU) 2016/467

4.De avdrag som fastställs i punkt 2 ska tillämpas proportionellt på alla innehav som avses i den punkten.

5.De avdrag som anges i punkterna 1 och 2 ska göras från motsvarande nivå där ägarintresset har ökat det anknutna företagets kapitalbas enligt följande:

  1. Innehav av kärnprimärkapitalposter på nivå 1 i finans- och kreditinstitut ska dras av från de poster som anges i artikel 69 a i, ii, iv och vi.
  2. Innehav av övrigt primärkapital på nivå 1 i finans- och kreditinstitut ska dras av från de poster som anges i artikel 69 a iii och v samt 69 b.
  3. Innehav av supplementärkapitalinstrument på nivå 2 i finans- och kreditinstitut ska dras av från de poster i primärkapitalet som ingår i artikel 72.

Avsnitt 2 Klassificering av kapitalbasmedel

Artikel 69 Nivå 1 – förteckning över kapitalbasposter

Följande poster i primärkapitalet ska anses i väsentlig grad ha de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b i direktiv 2009/138/EG, med beaktande av de särdrag som fastställts i artikel 93.2 i det direktivet och ska klassificeras som nivå 1, om posterna uppvisar samtliga de särdrag som anges i artikel 71:

  1. Den del av den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna som värderas i enlighet med artikel 75 och avsnitt 2 kapitel VI i direktiv 2009/138/EG och som innehåller följande poster:
    1. Inbetalt stamaktiekapital och tillhörande överkursfond.
    2. Inbetalt garantikapital, medlemsavgifter eller motsvarande primärkapitalpost för ömsesidiga och ömsesidigt liknande företag.
    3. Inbetalda efterställda medlemskonton.
    4. Överskottsmedel som inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i enlighet med artikel 91.2 i direktiv 2009/138/EG.
    5. Inbetalt preferensaktiekapital och tillhörande överkursfond.
    6. En avstämningsreserv.
  2. Inbetalda efterställda skulder värderade i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 70 Avstämningsreserv

1.Den avstämningsreserv som avses i artikel 69 a vi motsvarar den sammanlagda positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder minskat med samtliga följande poster:

  1. Summan av egna aktier som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretaget.
  2. Förutsebara utdelningar, utskiftningar och avgifter.
  3. De poster i primärkapitalet som anges i artikel 69 a i–v, artikel 72 a och artikel 76 a.
  4. De poster i primärkapitalet som inte ingår i artikel 69 a i–v, artikel 72 a och artikel 76 a och som har godkänts av tillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 79.
  5. De begränsade kapitalbasposter som uppfyller ett av följande krav:
    1. De överstiger det teoretiska solvenskapitalkravet när det gäller matchningsjusteringsportföljer och separata fonder som fastställs i enlighet med artikel 81.1.
    2. De undantas i enlighet med artikel 81.2.
  6. De ägarintressen i finans- och kreditinstitut som avses i artikel 92.2 i direktiv 2009/138/EG som dras av i enlighet med artikel 68, i den mån detta inte redan inkluderas i leden a–e.

2.Den positiva skillnad mellan tillgångar och skulder som avses i punkt 1 inkluderar belopp som motsvarar den förväntade vinst som ingår i framtida premier enligt artikel 260.2.

3.Fastställandet av huruvida och i vilken omfattning avstämningsreserven uppvisar de särdrag som anges i artikel 71 ska inte innebära en bedömning av särdragen hos de tillgångar och skulder som ingår i beräkningen av hur mycket tillgångarna överstiger skulderna eller de underliggande posterna i företagens finansiella redovisning.

Artikel 71 Nivå 1 – särdrag vid fastställandet av klassificering

1.De särdrag som avses i artikel 69 ska vara följande:

  1. Primärkapitalposten:
    1. Poster som avses i artikel 69 a i och ii prioriteras efter alla andra fordringar i händelse av likvidationsförfaranden för försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
    2. Poster som avses i artikel 69 a iii och v och 69 b prioriteras till samma nivå eller framför de poster som avses i artikel 69 a i och ii men efter de poster som anges i artiklarna 72 och 76 som uppvisar de särdrag som anges i artiklarna 73 och 77 och efter anspråk från samtliga försäkringstagare, förmånstagare och icke-efterställda borgenärer.
  2. Primärkapitalposten inkluderar inte särdrag som kan orsaka obestånd hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller påskynda processen som leder till att företaget blir insolvent.
  3. Primärkapitalposten är omedelbart tillgänglig för att täcka förluster.
  4. Primärkapitalposten täcker förlusterna åtminstone vid bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och förhindrar inte en rekapitalisering av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
  5. När det gäller primärkapitalposter som avses i artikel 69 a iii och v och 69 b ska primärkapitalposten ha en av följande huvudsakliga förlusttäckningsegenskaper för att utlösa vid den händelse som anges i punkt 8:
    1. Primärkapitalpostens nominella belopp eller kapitalbelopp skrivs ned på det sätt som anges i punkt 5.
    2. Primärkapitalposten omvandlas automatiskt till en primärkapitalpost som anges i artikel 69 a i eller ii på det sätt som anges i punkt 6.
    3. En huvudsaklig förlusttäckningsmekanism som ger likvärdigt resultat som de huvudsakliga förlusttäckningsegenskaper som anges i leden i eller ii.
  6. Posten i primärkapitalet uppfyller ett av följande kriterier:
    1. När det gäller poster som avses i artikel 69 a i och ii är posten odaterad eller, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en fast löptid, av samma löptid som företaget.
    2. När det gäller primärkapitalposter som avses i artikel 69 a iii och v samt 69 b är posten odaterad, och den första avtalsenliga möjligheten att återbetala eller inlösa primärkapitalposten inträffar fem år efter emissionsdatum.
  7. Återbetalning eller återköp av en sådan primärkapitalpost som avses i artikel 69 a iii och v och 69 b får endast tillåtas mellan fem och tio år efter emissionsdatum om företagets solvenskapitalkrav överskrids med en lämplig marginal med hänsyn till företagets solvenssituation, inbegripet företagets medelfristiga plan för finansiering.
  8. När det gäller poster som avses i artikel 69 a i, ii, iii och v och 69 b kan primärkapitalposten endast återbetalas eller återköpas på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets begäran. För återbetalningen eller inlösen av primärkapitalposten krävs tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande.
  9. När det gäller poster som avses i artikel 69 a i, ii, iii och v och 69 b innehåller primärkapitalposten inte några incitament att återbetala eller inlösa posten som ökar sannolikheten för att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska återbetala eller återköpa primärkapitalposten om den har möjlighet att göra detta.
  10. När det gäller poster som avses i artikel 69 a i, ii, iii och v och 69 b omfattar primärkapitalposten ett stopp för återbetalning eller inlösen om det förekommer bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller återbetalning eller inlösen skulle leda till sådan överträdelse till dess företaget uppfyller solvenskapitalkravet och återbetalningen eller inlösen inte skulle leda till bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.
  11. Utan hinder av led j får primärkapitalposten endast tillåta återbetalning eller inlösen om det förekommer bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller återbetalning eller inlösen skulle leda till en sådan överträdelse om samtliga följande villkor är uppfyllda:
    1. Tillsynsmyndigheten har undantagsvis upphävt kravet på stopp för återbetalning eller inlösen av posten i fråga.
    2. Posten har bytts ut mot eller konverteras till en annan post på nivå 1 av minst samma kvalitet.
    3. Minimikapitalkravet är uppfyllt efter återbetalning eller inlösen.
  12. Posten i primärkapitalet uppfyller ett av följande kriterier:
    1. När det gäller poster som avses i artikel 69.1 a i och ii medger antingen de rättsliga eller avtalsenliga arrangemang som gäller för primärkapitalposten eller nationell lagstiftning att utskiftning avseende posten ställs in om det föreligger bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller utskiftningen skulle leda till sådan bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet till dess utskiftningen inte skulle leda till bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.
    2. När det gäller poster som avses i artikel 69 a iii och v och 69 b innebär avtalsvillkoren för det arrangemang som reglerar primärkapitalposten en annullation av utskiftningen avseende denna post om det förekommer bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och utskiftningen skulle leda till sådan bristande efterlevnad, till dess företaget uppfyller solvenskapitalkravet och utskiftningen inte längre skulle leda till bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.
  13. Primärkapitalposten får endast medge utskiftning om det föreligger bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller om utskiftningen för en primärkapitalpost skulle leda till en sådan överträdelse om samtliga följande villkor är uppfyllda:
    1. Tillsynsmyndigheten har undantagsvis upphävt stoppet för utskiftningar.
    2. Utskiftningen försvagar inte ytterligare försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.
    3. Minimikapitalkravet är uppfyllt efter utskiftningen.
  14. När det gäller sådana poster som avses i artikel 69 a i, ii, iii och v och 69 b erbjuder primärkapitalposten försäkrings- eller återförsäkringsföretaget full flexibilitet i fråga om utskiftning.
  15. Primärkapitalposten är fri från belastningar och inte förknippad med någon annan transaktion som, om den beaktades tillsammans med denna post, skulle kunna leda till att primärkapitalposten inte uppfyller de krav som anges i artikel 94.1 i direktiv 2009/138/EG.

2.Vid tillämpningen av denna artikel ska inte utbyte eller konvertering av en primärkapitalpost till en annan primärkapitalpost på nivå 1 eller återbetalning eller inlösen av en primärkapitalpost på nivå 1 med avkastningen från en ny primärkapitalpost av minst samma kvalitet betraktas som återbetalning eller inlösen, förutsatt att utbytet, omvandlingen, återbetalningen eller inlösen godkänns av tillsynsmyndigheten.

3.Vid tillämpning av punkt 1 n innebär fullständig flexibilitet i fråga om utskiftningar för de primärkapitalposter som anges i artikel 69 a i och ii att följande villkor uppfylls:

  1. Det finns inte någon preferensutdelningsbehandling när det gäller ordningsföljden för betalning av utskiftning, och villkoren i samarbetsavtalet för kapitalbasposten ger inga preferensrättigheter till betalning av utskiftning.
  2. Utskiftning betalas från utdelningsbara poster.
  3. Utskiftningsbeloppet grundas inte på det belopp för vilket en kapitalbaspost köptes vid utfärdandet, och det finns inte något tak eller annan restriktion för det maximala utskiftningsbeloppet.
  4. Trots det som framgår av led c får ett tak eller annan restriktion för det maximala utskiftningsbeloppet fastställas för instrument som emitterats av ömsesidiga och liknande företag, förutsatt att taket eller denna andra restriktion inte är en händelse som är förknippad med utskiftningar som görs eller inte görs för övriga kapitalbasposter.
  5. Det föreligger inte någon skyldighet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget att utskifta.
  6. Inställd utskiftning innebär inte ett fallissemang från försäkrings- eller återförsäkringsföretagets sida.
  7. Inställd utskiftning medför inte några begränsningar för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

4.Vid tillämpning av punkt 1 n, när det gäller de poster i primärkapitalet som avses i artikel 69 a iii och v och 69 b innebär full flexibilitet med avseende på utskiftning att följande villkor uppfylls:

  1. Utskiftningar betalas från utskiftningsbara poster.
  2. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget har rätt att när som helst ställa in utskiftningar i samband med kapitalbasposten för obegränsad tid och på icke-kumulativ grund, och företagen får utan begränsning använda de inställda betalningsmedlen för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.
  3. Det finns ingen skyldighet att ersätta utskiftningen med någon annan form av utbetalning.
  4. Att det inte finns någon skyldighet att betala utskiftning i händelse av att utskiftning sker på en annan kapitalbaspost.
  5. Inställd utskiftning innebär inte ett fallissemang från försäkrings- eller återförsäkringsföretagets sida.
  6. Inställd utskiftning medför inte några begränsningar för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

5.Vid tillämpning av punkt 1 e i ska primärkapitalpostens nominella belopp eller kapitalbelopp skrivas ned på ett sådant sätt att samtliga följande poster reduceras:

  1. Den fordran som innehavaren av denna post har vid ett likvidationsförfarande.
  2. Det belopp som måste betalas vid återbetalning eller inlösen av posten.
  3. De utskiftningar som betalades ut på denna post.

6.Vid tillämpning av punkt 1 e ii ska de bestämmelser som reglerar omställningen till primärkapitalpost som anges i artikel 69 a i eller ii ange något av följande:

  1. En konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp som får konverteras.
  2. Ett intervall inom vilket instrumenten kommer att konverteras till primärkapitalposten som anges i artikel 69 a i eller ii.

7.Primärkapitalpostens nominella belopp eller kapitalbelopp ska täcka förlusterna vid en utlösande händelse. Förlusttäckning till följd av annullation eller nedsättning av utskiftning ska inte anses vara tillräckligt för att uppfylla kravet för en huvudsaklig förlusttäckningsegenskap i punkt 1 e.

8.Den avgörande händelse som avses i punkt 1 e är ett betydande underskridande av solvenskapitalkravet.

Vid tillämpningen av denna punkt ska den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet vara betydande om något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Beloppet för de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet är lika med eller understiger 75 % av solvenskapitalkravet.
  2. Beloppet för de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka minimikapitalkravet är lika med eller mindre än minimikapitalkravet.
  3. Efterlevnad av solvenskapitalkravet har inte återställts inom tre månader efter det datum då den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet först upptäcktes.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag kan ange en eller flera utlösande faktorer utöver de händelser som avses i leden a–c i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

9.Vid tillämpning av punkt 1 d, j och l ska hänvisningarna till solvenskapitalkravet tolkas som hänvisningar till minimikapitalkravet om bristande efterlevnad av minimikapitalkravet inträffar före bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.

Artikel 72 Primärkapital på nivå 2 – förteckning över kapitalbasposter

Följande poster i primärkapitalet ska anses i väsentlig grad ha de egenskaper som anges i artikel 93.1 b i direktiv 2009/138/EG, med beaktande av de särdrag som fastställts i artikel 93.2 i det direktivet, och ska klassas som nivå 2-poster om följande poster uppvisar samtliga de särdrag som anges i artikel 73:

  1. Den del av den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder som värderas i enlighet med artikel 75 och avsnitt 2 i kapitel VI i direktiv 2009/138/EG innehåller följande poster:
    1. Stamaktier och tillhörande överkurs vid emission.
    2. Garantikapital, medlemsavgifter eller motsvarande primärkapitalpost för ömsesidiga och liknande företag.
    3. Efterställda medlemskonton.
    4. Preferensaktiekapital och tillhörande överkursfond.
  2. Efterställda skulder värderas i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 73 Primärkapital på nivå 2 – egenskaper som avgör klassificering

1.De särdrag som avses i artikel 72 ska antingen vara de som fastställs i leden a–i eller de som fastställs i led j:

  1. Primärkapitalposten har prioritet efter anspråk från samtliga försäkringstagare, förmånstagare och icke-efterställda borgenärer.
  2. Primärkapitalposten inkluderar inte egenskaper som kan orsaka obestånd hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller påskynda processen som leder till att företaget blir insolvent.
  3. Primärkapitalposten är odaterad eller har en ursprunglig löptid på minst 10 år. Den första avtalsenliga möjligheten att återbetala eller inlösa primärkapitalposten inträffar först fem år efter emissionsdatum.
  4. Primärkapitalposten kan endast återbetalas eller inlösas på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets begäran, och för återbetalningen eller inlösen av primärkapitalposten krävs tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande.
  5. Primärkapitalposten kan inbegripa begränsade incitament att återbetala eller inlösa densamma, förutsatt att dessa inte inträffar förrän tio år från dagen för emission.
  6. Primärkapitalposten omfattar ett stopp för återbetalning eller inlösen om det förekommer bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller återbetalning eller inlösen skulle leda till sådan överträdelse till dess företaget uppfyller solvenskapitalkravet och återbetalningen eller inlösen inte skulle leda till bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.
  7. Posten i primärkapitalet uppfyller ett av följande kriterier:
    1. När det gäller de poster som avses i artikel 72 a i och ii medger antingen de rättsliga eller avtalsenliga arrangemang som gäller för primärkapitalposten eller nationell lagstiftning att utskiftning avseende denna post senareläggs om det föreligger bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller utskiftningen skulle leda till sådan bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet, till dess företaget efterlever solvenskapitalkravet och utskiftningen inte skulle leda till bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.
    2. När det gäller poster som avses i artikel 72 a iii och iv och artikel 72 b innebär avtalsvillkoren för det arrangemang som reglerar primärkapitalposten att utskiftningen avseende denna post senareläggs om det förekommer bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller utskiftningen skulle leda till sådan bristande efterlevnad, till dess företaget uppfyller solvenskapitalkravet och utskiftningen inte längre skulle leda till bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.
  8. Primärkapitalposten får endast medge utdelning om det föreligger bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller om utskiftningen för en primärkapitalpost skulle leda till en sådan överträdelse om samtliga följande villkor är uppfyllda:
    1. Tillsynsmyndigheten har undantagsvis åsidosatt senareläggning av utskiftningar.
    2. Utskiftningen försvagar inte ytterligare försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.
    3. Minimikapitalkravet är uppfyllt efter utskiftningen.
  9. Primärkapitalposten är fri från belastningar och är inte förknippad med någon annan transaktion som om den beaktades tillsammans med primärkapitalposten skulle kunna leda till att posten inte uppfyller de krav som anges i artikel 94.2 i direktiv 2009/138/EG.
  10. Primärkapitalposten uppvisar de särdrag som anges i artikel 71 som är relevanta för poster i primärkapitalet som avses i artikel 69 a iii och v och 69 b men överstiger den gräns som fastställs i artikel 82.3.

Utan hinder av led f får primärkapitalposten endast tillåta återbetalning eller inlösen av posten om det förekommer bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller återbetalning eller inlösen skulle leda till en sådan överträdelse, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Tillsynsmyndigheten har undantagsvis upphävt kravet på stopp för återbetalning eller inlösen av posten i fråga.
  2. Posten har bytts ut mot eller konverteras till en annan nivå 1 eller nivå 2 post av minst samma kvalitet.
  3. Minimikapitalkravet är uppfyllt efter återbetalning eller inlösen.

2.Vid tillämpningen av denna artikel ska inte utbyte eller konvertering av en primärkapitalpost till en annan primärkapitalpost på nivå 1 eller nivå 2 eller återbetalning eller inlösen av en primärkapitalpost på nivå 2 med avkastningen från en ny primärkapitalpost av minst samma kvalitet betraktas som återbetalning eller inlösen, förutsatt att utbytet, omvandlingen, återbetalningen eller inlösen godkänns av tillsynsmyndigheten.

3.Vid tillämpning av punkt 1 f och g ska hänvisningarna till solvenskapitalkravet tolkas som hänvisningar till minimikapitalkravet om bristande efterlevnad av minimikapitalkravet inträffar före bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.

4.Vid tillämpningen av punkt 1 e ska företagen betrakta räntevillkor med step-up som är knutna till en inlösenoption som begränsade incitament för inlösen om step-up villkoret har formen av en engångsökning av kupongräntan och resulterar i en ökning av den initiala räntan som inte är högre än det som är högst av följande belopp:

  1. 100 baspunkter, minus swappspreaden mellan den initiala indexbasen och premieindexbasen.
  2. 50 % av den initiala kreditspreaden, minus swappspreaden mellan den initiala indexbasen och premieindexbasen.

Artikel 74 Tilläggskapital på nivå 2 – förteckning över kapitalbasposter

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 96 i direktiv 2009/138/EG ska följande poster i tilläggskapitalet anses i väsentlig grad ha de egenskaper som anges i artikel 93.1 b i direktiv 2009/138/EG, med beaktande av de särdrag som fastställts i artikel 93.2 i det direktivet, och ska klassas som nivå 2 om följande poster uppvisar de egenskaper som anges i artikel 75:

  1. Obetalt och ej infordrat garantikapital inlösningsbart på begäran.
  2. Obetalt och ej infordrat garantikapital, obetalda och ej infordrade medlemsavgifter eller motsvarande primärkapitalpost för ömsesidiga och liknande företag, som kan inlösas på begäran.
  3. Obetalda och ej infordrade preferensaktier inlösningsbara på begäran.
  4. Ett rättsligt bindande åtagande att på begäran teckna och betala för efterställda skulder.
  5. Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt artikel 8 i direktiv 2013/36/EU.
  6. Bankkreditiv och garantier under förutsättning att posterna kan infordras på begäran och är fria från belastningar.
  7. Eventuella framtida fordringar som fartygsägares ömsesidiga försäkringsföreningar eller liknande med variabla bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12 och 17 i del A i bilaga 1 till direktiv 2009/138/EG, kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna.
  8. Eventuella framtida fordringar som ömsesidiga försäkringsföreningar eller liknande kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna, förutsatt att en infordran kan göras på begäran och är fri från belastningar.
  9. Övriga rättsligt bindande åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget förutsatt att posten kan infordras på begäran och är fri från belastningar.

Artikel 75 Tilläggskapital på nivå 2 – särdrag vid fastställandet av klassificering

För att klassificeras som tillhörande nivå 2 ska de poster i tilläggskapitalet som anges i artikel 74 uppvisa särdragen för en post i primärkapitalet som klassificeras som tillhörande nivå 1 i enlighet med artiklarna 69 och 71 när den posten har infordrats och betalats.

Artikel 76 Primärkapital på nivå 3 – förteckning över kapitalbasposter

Följande poster i primärkapitalet ska anses i väsentlig grad ha de egenskaper som anges i artikel 93.1 b i direktiv 2009/138/EG med beaktande av de särdrag som fastställts i artikel 93.2 i det direktivet, och ska klassas på nivå 3 om följande poster uppvisar samtliga de särdrag som anges i artikel 77:

  1. Den del av den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder som värderas i enlighet med avsnitten 1 och 2 kapitel VI i direktiv 2009/138/EG innehåller följande poster:
    1. Efterställda medlemskonton.
    2. Preferensaktiekapital och tillhörande överkursfond.
    3. Ett belopp som är lika med värdet av uppskjutna skattefordringar netto.
  2. Efterställda skulder värderas i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 77 Primärkapital på nivå 3 – egenskaper som avgör klassificering

1.De särdrag som avses i artikel 76 ska vara följande:

  1. När det gäller poster som avses i artikel 76 a i och ii och 76 b prioriteras primärkapitalposten efter anspråken från samtliga försäkringstagare, förmånstagare och icke-efterställda borgenärer.
  2. Primärkapitalposten inkluderar inte egenskaper som kan orsaka obestånd hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller påskynda processen som leder till att företaget blir insolvent.
  3. När det gäller poster som avses i artikel 76 a i och ii och 76 b är primärkapitalposten odaterad eller har en ursprunglig löptid på minst fem år när förfallodagen är den första avtalsenliga möjligheten att återbetala eller inlösa primärkapitalposten.
  4. När det gäller poster som avses i artikel 76 a i och ii och 76 b kan primärkapitalposten endast återbetalas eller inlösas på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets begäran, och återbetalningen eller inlösen av primärkapitalposten kräver tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande.
  5. När det gäller primärkapitalposter som avses i artikel 76 a i och ii och 76 b får primärkapitalposten inbegripa begränsade incitament att återbetala eller inlösa primärkapitalposten.
  6. Om det förekommer bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller en återbetalning eller inlösen skulle leda till sådan överträdelse när det gäller poster som avses i artikel 76 a i och ii och 76 b medför primärkapitalposten ett stopp för återbetalning eller inlösen till dess företaget uppfyller solvenskapitalkravet och återbetalningen eller inlösen inte skulle leda till bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.
  7. Om de poster som avses i artikel 76 a i och ii och 76 b medger att utskiftningen skjuts upp om det förekommer bristande efterlevnad av minimikapitalkravet eller en utdelning skulle leda till sådan överträdelse till dess företaget uppfyller minimikapitalkravet och utskiftningen inte skulle leda till bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.
  8. Primärkapitalposten är fri från belastningar och ska inte förknippas med någon annan transaktion som skulle kunna undergräva de särdrag som posten är skyldig att inneha i enlighet med denna artikel.

Utan hinder av led f får primärkapitalposten endast tillåta återbetalning eller inlösen av posten om det förekommer bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller återbetalning eller inlösen skulle leda till en sådan överträdelse, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Tillsynsmyndigheten har undantagsvis upphävt kravet på stopp för återbetalning eller inlösen av posten i fråga.
  2. Posten har bytts ut mot eller konverteras till en annan primärkapitalpost på nivå 1, nivå 2 eller nivå 3 av minst samma kvalitet.
  3. Minimikapitalkravet är uppfyllt efter återbetalning eller inlösen.

2.Vid tillämpningen av denna artikel ska utbyte eller konvertering av en primärkapitalpost till en annan primärkapitalpost på nivå 1, nivå 2 eller nivå 3 eller återbetalning eller inlösen av en primärkapitalpost på nivå 3 med avkastningen från en ny primärkapitalpost av minst samma kvalitet inte betraktas som återbetalning eller inlösen, förutsatt att utbytet, omvandlingen, återbetalningen eller inlösen ska godkännas av tillsynsmyndigheten.

3.Vid tillämpning av punkt 1 f ska hänvisningarna till solvenskapitalkravet tolkas som hänvisningar till minimikapitalkravet om bristande efterlevnad av minimikapitalkravet inträffar före bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.

4.Vid tillämpningen av punkt 1 e ska företagen betrakta räntevillkor med step-up som är knutna till en inlösenoption som begränsande incitament för inlösen om step-up-villkoret har formen av en engångsökning av kupongräntan och resulterar i en ökning av den initiala räntan som inte är högre än det som är högst av följande belopp:

  1. 100 baspunkter, minus swappspreaden mellan den initiala indexbasen och premieindexbasen.
  2. 50 % av den initiala kreditspreaden, minus swappspreaden mellan den initiala indexbasen och premieindexbasen.

Artikel 78 Tilläggskapital på nivå 3 – förteckning över kapitalbasposter

Poster i tilläggskapitalet som har godkänts av tillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 90 i direktiv 2009/138/EG och som inte uppvisar samtliga särdrag som anges i artikel 75 ska klassificeras som tilläggskapital på nivå 3.

Artikel 79 Tillsynsmyndigheternas godkännande av bedömning och klassificering av kapitalbasposter

1.Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 90 i direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, om posten i kapitalbasen inte finns upptagen i förteckningen över kapitalbasposter som anges i artiklarna 69, 72, 74, 76 och 78, enbart betrakta posten som en del av kapitalbasen om ett godkännande av postens bedömning och klassificering har mottagits från tillsynsmyndigheten.

2.Vid godkännande av bedömningar och klassificeringar av kapitalbasposter som inte är inkluderade i förteckningen över kapitalbasposter som anges i artiklarna 69, 72, 74, 76 och 78 ska tillsynsmyndigheten bedöma följande på grundval av handlingar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget lämnar in:

  1. Om företaget ansöker om godkännande i fråga om klassificering som nivå 1, huruvida primärkapitalposten i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b i direktiv 2009/138/EG, med beaktande av de särdrag som fastställts i artikel 93.2 i det direktivet.
  2. Om ett företag ansöker om klassificering som nivå 2 av primärkapitalet, huruvida primärkapitalposten i väsentlig grad uppfyller kraven i artikel 93.1 b i direktiv 2009/138/EG, med beaktande av de särdrag som fastställts i artikel 93.2 i det direktivet.
  3. Om ett företag ansöker om klassificering som nivå 2 av primärkapitalet, huruvida primärkapitalposten i väsentlig grad uppfyller kraven i artikel 93.1 a och b i direktiv 2009/138/EG, med beaktande av de särdrag som fastställts i artikel 93.2 i det direktivet.
  4. Om ett företag ansöker om klassificering som nivå 3 av primärkapitalet, huruvida primärkapitalposten i väsentlig grad uppfyller kraven i artikel 93.1 b i direktiv 2009/138/EG, med beaktande av de särdrag som fastställts i artikel 93.2 i det direktivet.
  5. Rättslig verkställbarhet för kapitalbaspostens avtalsvillkor i alla relevanta jurisdiktioner.
  6. Om kapitalbasposten är fullständigt inbetald.

3.Poster i primärkapitalet som inte ingår i den förteckning över kapitalbasposter som anges i artiklarna 69, 72 och 76 ska endast klassificeras som nivå 1-kapital om de är fullständigt inbetalda.

4.Inkluderandet av kapitalbasposter som godkänts av tillsynsmyndigheten i enlighet med denna artikel ska omfattas av de kvantitativa begränsningar som anges i artikel 82.

Avsnitt 3 Krav för medräkning av kapitalbasmedel

Underavsnitt 1 Separata fonder

Artikel 80 Separata fonder som kräver justering

1.En minskning av avstämningsreserven som avses i artikel 70.1 e ska krävas om kapitalbasposter inom en separat fond har en begränsad kapacitet att helt täcka förluster i den löpande verksamheten på grund av deras bristande överförbarhet inom försäkrings- eller återförsäkringsföretaget av något av följande skäl:

  1. Posterna kan endast användas för att täcka förluster på en bestämd del av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets försäkrings- eller återförsäkringsavtal.
  2. Posterna kan endast användas för att täcka förluster för vissa försäkringstagare eller förmånstagare.
  3. Posterna kan endast användas för att täcka förluster som uppstår från särskilda risker eller skulder.

2.De poster i kapitalbasen som avses i punkt 1 (i fortsättningen kallade ”begränsade kapitalbasposter”) ska inte inkludera värdet av framtida överföringar hänförliga till aktieägarna.

Artikel 81 Justering för separata fonder och matchningsjusteringsportföljer

1.Vid beräkningen av avstämningsreserven ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen minska det belopp med vilket tillgångar överskrider skulder, vilket avses i artikel 70, genom att jämföra följande belopp:

  1. De begränsade kapitalbasposterna i den separata fonden eller matchningsjusteringsportföljen.
  2. Det teoretiska solvenskapitalkravet för den separata fonden eller matchningsjusteringsportföljen.

Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräknar solvenskapitalkravet med standardformeln ska det teoretiska solvenskapitalkravet beräknas i enlighet med artikel 217.

Om företaget beräknar solvenskapitalkravet med hjälp av en intern modell ska det teoretiska solvenskapitalkravet beräknas med hjälp av den interna modellen, som om företaget endast bedrev den verksamhet som ingår i den separata fonden eller matchningsjusteringsportföljen.

2.Genom undantag från punkt 1, där tillgångar, skulder och risker i en separat fond inte är materiella, får försäkrings- och återförsäkringsföretag minska avstämningsreserven med det sammanlagda beloppet för de begränsade kapitalbasposterna.

Underavsnitt 2 Kvantitativa begränsningar

Artikel 82 Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3

1.För efterlevnaden av kapitalkravet ska de medräkningsbara beloppen av nivå 2- och nivå 3-poster omfattas av följande kvantitativa gränser:

  1. Det medräkningsbara nivå 1 kapitalet ska vara minst hälften av solvenskapitalkravet.
  2. Det medräkningsbara nivå 3-kapitalet ska vara mindre än 15 % av solvenskapitalkravet.
  3. Summan av de medräkningsbara beloppen för posterna på nivå 2 och 3 får inte överstiga 50 % av solvenskapitalkravet.

2.För efterlevnaden av minimikapitalkravet ska de medräkningsbara beloppen av nivå 2-poster omfattas av följande kvantitativa gränser:

  1. Det medräkningsbara nivå 1-kapitalet ska vara minst 80 % av minimikapitalkravet.
  2. Det medräkningsbara nivå 2-kapitalet får inte överstiga 20 % av minimikapitalkravet.

3.Inom det gränsvärde som anges i punkt 1 a och i punkt 2 a, ska summan av följande poster i primärkapitalet utgöra mindre än 20 % av det totala beloppet för posterna på nivå 1:

  1. Poster som avses i artikel 69 a iii.
  2. Poster som avses i artikel 69 a v.
  3. Poster som avses i artikel 69 b.
  4. Poster som ingår i primärkapitalet på nivå 1 enligt övergångsbestämmelserna i artikel 308 b.9 i direktiv 2009/138/EG.

Kapitel V Standardformel för solvenskapitalkravet

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Underavsnitt 1 Scenariobaserade beräkningar

Artikel 83

1.När beräkningen av en modul eller undergrupp i det primära solvenskapitalkravet baseras på effekten av ett visst scenario på försäkrings- och återförsäkringsföretagets primärkapital ska samtliga följande antaganden göras vid den beräkningen:

  1. Scenariot ändrar inte storleken på den riskmarginal som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna.
  2. Scenariot ändrar inte värdet av uppskjutna skattefordringar och uppskjutna skatteskulder.
  3. Scenariot ändrar inte värdet av framtida diskretionära förmåner som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna.
  4. Inga förvaltningsåtgärder vidtas av företaget enligt scenariot.

2.Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar till följd av fastställandet av scenariots inverkan på primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i punkt 1 får inte ändra värdet av framtida diskretionära förmåner, och den ska ta hänsyn till samtliga följande punkter:

  1. Framtida förvaltningsåtgärder efter scenariot, förutsatt att de uppfyller artikel 23 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 d.
  2. Eventuella materiella negativa effekter av scenariot eller de förvaltningsåtgärder som avses i led a om försäkringstagarna skulle komma att utnyttja avtalade optioner.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda förenklade metoder för att beräkna försäkringstekniska avsättningar på grund av resultatet av beräkningen av inverkan av ett visst scenario som avses i punkt 1, förutsatt att den förenklade metoden inte leder till en felaktig beräkning av solvenskapitalkravet som kunde påverka beslutsfattande eller bedömning hos den som använder informationen om solvenskapitalkravet, om inte den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som överskrider det solvenskapitalkrav som framgår av beräkningen med standardformeln.

4.Beräkningen av tillgångar och skulder som uppkommer som följd av beräkningen av inverkan av ett visst scenario som avses i punkt 1 ska beakta konsekvenserna av scenariot på värdet av alla relevanta riskreducerande instrument som innehas av de företag som uppfyller kraven i artiklarna 209–215.

5.Om scenariot skulle leda till en ökning av försäkrings- och återförsäkringsföretagets primärkapital ska beräkningen av den modulen eller undergruppen baseras på antagandet att ett scenario inte har någon inverkan på primärkapitalet.

Underavsnitt 2 Genomlysningsmetod

Artikel 84

1.Solvenskapitalkravet ska beräknas på grundval av var och en av de underliggande tillgångarna i företag med kollektiva investeringar och andra investeringar i form av fonder (genomlysningsmetoden).

2.Genomlysningsmetoden som anges i punkt 1 ska också tillämpas på följande:

  1. Indirekta exponeringar för marknadsrisk förutom för företag med kollektiva investeringar och paketerade investeringar i form av fonder.
  2. Indirekt exponering mot teckningsrisk.
  3. Indirekt exponering för motpartsrisk.

3.Solvenskapitalkravet får beräknas på grundval av den eftersträvade underliggande tillgångsallokeringen i företaget med kollektiva investeringar eller fonden när genomlysningsmetoden inte kan tillämpas på företag medkollektiva investeringar eller investeringar i form av fonder. En förutsättning för detta är att den eftersträvade portföljfördelningen är tillgänglig för företaget på den detaljnivå som krävs för beräkning av samtliga relevanta undergrupper och scenarier i standardformeln och de underliggande tillgångarna förvaltas enligt denna eftersträvade portföljfördelning. I syfte att utföra den beräkningen får gruppering av data användas förutsatt att de tillämpas på ett försiktigt sätt och inte avser mer än högst 20 % av det totala värdet av de tillgångar som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

4.Punkt 2 ska inte gälla för investeringar i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG.

Underavsnitt 3 Regionala och lokala självstyrelseorgan

Artikel 85

Villkoren för en kategorisering av regionala eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter ska vara att det inte föreligger någon skillnad i risk mellan exponeringar mot dessa och exponeringar mot den centrala myndigheten på grund av de förras specifika intäktshöjande befogenheter och det förekommer särskilda institutionella arrangemang som minskar risken för fallissemang.

Underavsnitt 4 Materiella basrisker

Artikel 86

Utan hinder av artikel 210.2 får försäkrings- eller återförsäkringsföretag beakta den riskreducerande tekniken i beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln om de överför teckningsrisk med användning av återförsäkringsavtal eller specialföretag som omfattas av materiella basrisker från valutamismatch mellan teckningsrisken och den riskreducerande tekniken förutsatt att den riskreducerande tekniken uppfyller kraven i artiklarna 209, 210.1, 210.3, 210.4 och 211 och beräkningen görs enligt följande:

  1. Valutans basrisk som härrör från en valutamismatch mellan teckningsrisken och den riskreducerande tekniken ska tas med i relevant teckningsriskmodul, undergrupp eller scenario i standardformeln på en så detaljerad nivå som möjligt genom att lägga till 25 % av skillnaden mellan följande till de kapitalkrav som beräknas i enlighet med den relevanta modulen eller undergruppen eller det relevanta scenariot:
    1. Det hypotetiska kapitalkravet för den relevanta teckningsriskmodulen eller undergruppen eller det scenario som skulle följa av en samtidig förekomst av det scenario som anges i artikel 188.
    2. Kapitalkravet för relevant teckningsriskmodul, undergrupp eller scenario.
  2. Om den riskreducerande tekniken omfattar mer än en modul och undergrupp eller flera olika scenarier ska beräkningen som avses i led a göras för de olika modulerna, undergrupperna och scenarierna. Det kapitalkrav som följer av dessa beräkningar får inte överstiga 25 % av kapaciteten för icke-proportionella återförsäkringsavtal eller specialföretag.

Underavsnitt 5 Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

Artikel 87

Det primära solvenskapitalkravet ska innehålla en riskmodul för immateriell tillgångsrisk och ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan, Corri,j, SCRi och SCRj anges på det sätt som anges i punkt 1 i bilaga IV till direktiv 2009/138/EG,
  2. SCRintangibles betecknar kapitalkravet för immateriell tillgångsrisk som avses i artikel 203.

Underavsnitt 6 Proportionalitet och förenklingar

Artikel 88 Proportionalitet

1.Vid tillämpningen av artikel 109 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag avgöra om den förenklade beräkningen står i proportion till riskernas art, omfattning och komplexitet genom att genomföra en utvärdering som omfattar samtliga följande punkter:

  1. En bedömning av arten och omfattningen av och komplexiteten hos riskerna i det företag som omfattas av den relevanta modulen eller undergruppen.
  2. En utvärdering i antingen kvalitativa eller kvantitativa termer, vilket som är lämpligast, av felet som infördes i den förenklade metodens resultat på grund av avvikelser mellan
    1. de antaganden som ligger till grund för metoden i förhållande till riskerna, och
    2. resultaten från bedömningen enligt led a.

2.En förenklad beräkning ska inte anses stå i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos riskerna om felet som avses i punkt 2 b leder till en felaktig uppgift för solvenskapitalkravet som skulle kunna påverka den avsedda användarens beslutsprocess eller bedömning av uppgifterna avseende solvenskapitalkravet, såvida inte den förenklade beräkningen leder till ett solvenskapitalkrav som överstiger det solvenskapitalkrav som är ett resultat av den normala beräkningen.

Artikel 89 Allmänna bestämmelser om förenklingar för captivebolag

Captivebolag för försäkring eller återförsäkring enligt artikel 13.2 och 13.5 i direktiv 2009/138/EG får använda de förenklade beräkningar som anges i artiklarna 90, 103, 105 och 106 i denna förordning, om kraven i artikel 88 i denna förordning och följande villkor är uppfyllda:

  1. När det gäller försäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring är alla försäkrade och förmånstagare juridiska personer i den grupp som captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår i.
  2. När det gäller återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring är alla försäkrade och förmånstagare enligt de försäkringsavtal som ligger bakom återförsäkringsförpliktelserna för juridiska personer i gruppen som captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring ingår i.
  3. Försäkringsförpliktelserna och de försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsförpliktelserna för captivebolaget för försäkring eller captivebolaget för återförsäkring avser inte någon obligatorisk ansvarsförsäkring.

Artikel 90 Förenklad beräkning för captivebolag för försäkring eller återförsäkring av kapitalkravet för premie- och reservrisker inom skadeförsäkring

1.Om artiklarna 88 och 89 efterlevs får captivebolaget för försäkring och captivebolaget för återförsäkring beräkna kapitalkravet för premie- och reservrisker inom skadeförsäkring enligt följande formel:

där s omfattar alla segment som anges i bilaga II.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska kapitalkravet för premie- och reservrisker inom skadeförsäkring för ett visst segment s som anges i bilaga II beräknas enligt följande formel:

där

  1. V(prem,s) betecknar volymmåttet för premierisken för segment s som beräknas i enlighet med artikel 116.3,
  2. V(res,s) betecknar volymmåttet för reservrisken för ett segment som beräknas i enlighet med artikel 116.6.

Artikel 91 Förenklad beräkning av kapitalkravet för dödsfallsrisken inom livförsäkring

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för dödsfallsrisken inom livförsäkring enligt följande formel:

där, med avseende på försäkrings- och återförsäkringsavtal med en positiv risksumma

  1. CAR betecknar den totala risksumman, dvs. summan av det som är högst av noll och skillnaden mellan följande belopp för samtliga avtal:
    1. summan av
      1. det belopp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle betala i händelse av dödsfall hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, och
      2. det förväntade nuvärdet av de belopp som inte täcks i led i som företaget skulle betala i framtiden vid omedelbar död hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
    2. den bästa skattningen av motsvarande skyldigheter efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
  2. q betecknar den förväntade genomsnittliga dödligheten för de försäkrade under de närmaste tolv månaderna viktade med det försäkrade beloppet,
  3. n betecknar den modifierade durationen i år av betalningar som ska utbetalas vid dödsfall, som ingår i den bästa skattningen,
  4. ik betecknar den årliga spoträntan för löptid k för de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som avses i artikel 43.

Artikel 92 Förenklad beräkning av kapitalkravet för livsfallsrisk

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för livsfallsrisken enligt följande formel:

SCRlongevity = 0,2 · q · n · 1,1(n – 1)/2 · BElong

där, när det gäller de försäkringar som avses i artikel 138.2

  1. q betecknar den förväntade genomsnittliga dödligheten för de försäkrade under de närmaste tolv månaderna viktade med det försäkrade beloppet,
  2. n betecknar den modifierade durationen i år av betalningar som ska utbetalas vid dödsfall, som ingår i den bästa skattningen,
  3. BElong betecknar den bästa skattningen av åtagandena som omfattas av livsfallsrisk.

Artikel 93 Förenklad beräkning av kapitalkravet för invaliditets- och sjukrisk

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för invaliditets- och sjukrisk enligt följande formel:

där, med avseende på försäkrings- och återförsäkringsavtal med en positiv risksumma

  1. CAR1 betecknar den totala risksumman, dvs. summan av det som är högst av noll och differensen mellan följande belopp för samtliga avtal:
    1. summan av
      1. det belopp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle betala i händelse av dödsfall eller invaliditet hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
      2. det förväntade nuvärdet av de belopp som inte täcks i led i som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget skulle betala i framtiden vid omedelbar död eller invaliditet hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
    2. den bästa skattningen av motsvarande skyldigheter efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
  2. CAR2 betecknar den totala risksumman enligt definitionen i punkt 1 efter tolv månader,
  3. d1 betecknar det förväntade genomsnittliga invaliditets- och sjuklighetstalet under de följande tolv månaderna viktade med den försäkrade summan,
  4. d2 betecknar den förväntade genomsnittliga invaliditets- och sjuklighetstalet under de tolv månaderna efter de närmaste tolv månaderna viktade med försäkringsbeloppet,
  5. n betecknar den modifierade durationen för betalningar för invaliditet-sjuklighet som ingår i den bästa skattningen,
  6. t betecknar antalet förväntade avslutanden under de kommande tolv månaderna,
  7. BEdis betecknar den bästa skattningen av åtaganden som omfattas av invaliditets- och sjukrisk.

Artikel 94 Förenklad beräkning av kapitalkravet för driftskostnadsrisk vid livförsäkring

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för driftskostnadsrisk vid livförsäkring enligt följande formel:

där

  1. EI betecknar utgifterna för livförsäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser andra än sjukförsäkrings- och sjukåterförsäkringsförpliktelser under det senaste året,
  2. n betecknar den modifierade durationen i år av kassaflöden i den bästa skattningen av dessa förpliktelser,
  3. i betecknar den vägda genomsnittliga inflationstakt som ingår i beräkningen av bästa skattning av dessa förpliktelser, där viktningen grundas på nuvärdet av kostnader som beaktas vid beräkningen av bästa skattning för befintliga förpliktelser på livförsäkringsområdet.

Artikel 95 Förenklad beräkning av kapitalkravet för varaktiga förändringar av annullationsrisk

1.Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för risken för en permanent ökning av andelen annullationer enligt följande formel:

Lapseup = 0,5 · lup · nup · Sup

där

  1. lup betecknar den högsta genomsnittliga andelen annullationer med positiv återköpsbelastning (surrender strain) och 67 %,
  2. nup betecknar den genomsnittliga tiden i år under vilken försäkringar med positiv återköpsbelastning avvecklas,
  3. Sup betecknar summan av de positiva återköpsbelastningarna.

2.Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för risken för en permanent minskning av andelen annullationer enligt följande formel:

Lapsedown = 0,5 · ldown · ndown · Sdown

där

  1. ldown betecknar den högsta genomsnittliga andelen annullationer med negativ återköpsbelastning (surrender strain) och 40 %,
  2. ndown betecknar den genomsnittliga tiden i år under vilken försäkringar med negativ återköpsbelastning avvecklas,
  3. Sdown betecknar summan av de negativa återköpsbelastningarna.

3.Återköpsbelastningen för en försäkring som avses i punkterna 1 och 2 utgörs av skillnaden mellan följande:

  1. Det belopp som för närvarande betalas av försäkringsföretaget vid försäkringstagarens avbrytande, minus eventuella belopp som kan återkrävas från försäkringstagare eller försäkringsförmedlare.
  2. De försäkringstekniska avsättningarnas storlek utan riskmarginal.

Artikel 96 Förenklad beräkning av kapitalkravet för katastrofrisker inom livförsäkring

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för katastrofrisker inom livförsäkring enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla typer av försäkringar med positiv risksumma,
  2. CARi betecknar risksumman för försäkring i, dvs. det som är högst av noll och skillnaden mellan följande belopp:
    1. summan av
      1. det belopp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle betala i händelse av dödsfall hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, och
      2. det förväntade nuvärdet av de belopp som inte täcks i led i som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget skulle betala i framtiden vid omedelbar död hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.
    2. Den bästa skattningen av motsvarande åtaganden efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.

Artikel 97 Förenklad beräkning av kapitalkravet för dödsfallsrisk inom sjukförsäkring

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för dödsfallsrisk inom sjukförsäkring enligt följande formel:

där, med avseende på försäkrings- och återförsäkringsavtal med en positiv risksumma

  1. CAR betecknar den totala risksumman, dvs. summan för varje avtal av det som är högst av noll och differensen mellan följande belopp:
    1. summan av
      1. det belopp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle betala i händelse av dödsfall hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, och
      2. det förväntade nuvärdet av de belopp som inte täcks i led i som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget skulle betala i framtiden vid omedelbar död hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
    2. den bästa skattningen av motsvarande skyldigheter efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
  2. q betecknar den förväntade genomsnittliga dödligheten för de försäkrade under de närmaste tolv månaderna viktad med det försäkrade beloppet,
  3. n betecknar den modifierade durationen i år av betalningar som ska utbetalas vid dödsfall, som ingår i den bästa skattningen,
  4. ik betecknar den årliga spoträntan för löptid k för de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som avses i artikel 43.

Artikel 98 Förenklad beräkning av kapitalkravet för livsfallsrisk inom sjukförsäkring

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för livsfallsrisk inom sjukförsäkring med förenklad beräkning enligt följande formel:

SCRhealth-longevity = 0,2 · q · n · 1,1(n – 1)/2 · BElong

där, när det gäller de försäkringar som avses i artikel 138.2

  1. q betecknar den förväntade genomsnittliga dödligheten för de försäkrade under de närmaste tolv månaderna viktade med det försäkrade beloppet,
  2. n betecknar den modifierade durationen i år av betalningar som ska utbetalas vid dödsfall, som ingår i den bästa skattningen,
  3. BElong betecknar den bästa skattningen av åtagandena som omfattas av livsfallsrisk.

Artikel 99 Förenklad beräkning av kapitalkravet för kostnader inom invaliditets- och sjukrisk

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för kostnader inom invaliditets- och sjukrisk enligt följande formel:

där

  1. MP betecknar beloppet av sjukvårdsutbetalningar under det sista året för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser avseende vårdkostnader under det senaste året,
  2. n betecknar den modifierade durationen i år av kassaflöden i den bästa skattningen av dessa förpliktelser,
  3. i betecknar den genomsnittliga inflationstakten för sjukvårdsutbetalningar som ingår i beräkningen av bästa skattning av dessa förpliktelser, där viktningen grundas på nuvärdet av sjukvårdsbetalningar som ingår i beräkningen av bästa skattning av dessa förpliktelser.

Artikel 100 Förenklad beräkning av kapitalkravet för inkomstskydd vid invaliditets- och sjukrisk

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för inkomstskydd vid invaliditets- och sjukrisk enligt följande formel:

där, med avseende på försäkrings- och återförsäkringsavtal med en positiv risksumma

  1. CAR1 betecknar den totala risksumman, dvs. summan av det som är högst av noll och skillnaden mellan följande belopp för samtliga avtal:
    1. summan av
      1. det belopp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle betala i händelse av dödsfall eller invaliditet hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
      2. det förväntade nuvärdet av de belopp som inte täcks i lstrecksatsen ovan som företaget skulle betala i framtiden vid omedelbar död eller invaliditet hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
    2. den bästa skattningen av motsvarande skyldigheter efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag,
  2. CAR2 betecknar den totala risksumman enligt definitionen i punkt a efter tolv månader,
  3. d1 betecknar de förväntade genomsnittliga invaliditets- och sjuklighetstalen under de följande tolv månaderna viktade med det försäkrade beloppet,
  4. d2 betecknar de förväntade genomsnittliga invaliditets- och sjuklighetstalen under de tolv månaderna efter de närmaste tolv månaderna, viktad med försäkringsbeloppet,
  5. n betecknar den modifierade durationen för betalningar för invaliditet-sjuklighet som ingår i den bästa skattningen,
  6. t betecknar antalet förväntade avslutanden under de kommande tolv månaderna,
  7. BEdis betecknar den bästa skattningen av skyldigheter som omfattas av invaliditets- och sjukrisk.

Artikel 101 Förenklad beräkning av kapitalkravet för kostnadsrisk inom sjukförsäkring

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för kostnadsrisk inom sjukförsäkring enligt följande formel:

där

  1. EI betecknar driftskostnaderna för sjukförsäkrings- och återförsäkringsförpliktelser under det senaste året,
  2. n betecknar den modifierade durationen i år av kassaflöden i den bästa skattningen av dessa förpliktelser,
  3. i betecknar den vägda genomsnittliga inflationstakten som ingår i beräkningen av bästa skattning av dessa förpliktelser, viktad med nuvärdet av kostnader som beaktas vid beräkningen av bästa skattning för befintliga förpliktelser på sjukförsäkringsområdet.

Artikel 102 Förenklad beräkning av kapitalkravet för annullationsrisk inom SLT sjukförsäkring

1.Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för risken för en permanent ökning av andelen annullationer som avses i artikel 159.1 a enligt följande formel:

Lapseup = 0,5 · lup · nup · Sup

där

  1. lup betecknar den högsta genomsnittliga andelen annullationer med positiv återköpsbelastning (surrender strain) och 83 %,
  2. nup betecknar den genomsnittliga tiden i år under vilken försäkringar med positiv återköpsbelastning avvecklas,
  3. Sup betecknar summan av de positiva återköpsbelastningarna.

2.Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för risken för en permanent minskning av andelen annullationer som avses i artikel 159.1 b enligt följande formel:

Lapsedown = 0,5 · ldown · ndown · Sdown

där

  1. ldown betecknar den genomsnittliga andelen av annullationer för försäkringar med negativ återköpsbelastning,
  2. ndown betecknar den genomsnittliga tiden i år under vilken försäkringar med negativ återköpsbelastning avvecklas,
  3. Sdown betecknar summan av de negativa återköpsbelastningarna.

3.Återköpsbelastningen för en försäkring som avses i punkterna 1 och 2 utgörs av skillnaden mellan följande:

  1. Det belopp som för närvarande betalas av försäkringsföretaget vid försäkringstagarens avbrytande, minus eventuella belopp som kan återkrävas från försäkringstagare eller försäkringsförmedlare.
  2. De försäkringstekniska avsättningarnas storlek utan riskmarginal.

Artikel 103 Förenklad beräkning av kapitalkravet för ränterisk för captivebolag för försäkring eller återförsäkring

1.Om artiklarna 88 och 89 efterlevs får captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring beräkna kapitalkravet för ränterisken som avses i artikel 165 enligt följande:

  1. Summan för varje valuta av kapitalkraven för risken för en ökning i de durationsberoende räntesatserna som anges i punkt 2 i denna artikel.
  2. Summan för varje valuta av kapitalkraven för risken för en minskning av de durationsberoende räntesatserna som anges i punkt 3 i denna artikel.

2.Vid tillämpning av punkt 1 a ska kapitalkravet för risken för en ökning i de durationsberoende räntesatserna för en viss valuta beräknas enligt följande formel:

där

  1. första summan omfattar alla durationer i som anges i punkt 4 i denna artikel,
  2. MVALi betecknar värdet i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG av tillgångar minus skulder andra än försäkringstekniska avsättningar för betalningsperiod i,
  3. duri betecknar den förenklade durationen under betalningsperiod i,
  4. ratei betecknar den relevanta riskfria räntenivån för den förenklade durationen under betalningsperiod i,
  5. stress(i,up) betecknar den relativa uppåtgående stressen på räntan för den förenklade durationen under betalningsperiod i,
  6. den andra summan omfattar alla klasser som anges i bilaga I till denna förordning,
  7. BElob betecknar bästa skattningen för klassen lob,
  8. durlob betecknar den modifierade durationen för bästa skattning i klassen lob,
  9. ratelob betecknar den relevanta riskfria räntenivån för den modifierade durationen i klassen lob,
  10. stress(lob,up) betecknar den relativa uppåtgående stressen på räntan för den modifierade durationen durlob.

3.Vid tillämpning av punkt 1 b i denna artikel ska kapitalkravet för risken för en minskning i de durationsberoende räntesatserna för en viss valuta beräknas enligt följande formel:

där

  1. första summan omfattar alla löptider i som anges i punkt 4,
  2. MVALi betecknar värdet i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG av tillgångar minus skulder andra än försäkringstekniska avsättningar för betalningsperiod i,
  3. duri betecknar den förenklade durationen under betalningsperiod i,
  4. ratei betecknar den relevanta riskfria räntenivån för den förenklade durationen under betalningsperiod i,
  5. stress(i,down) betecknar den relativa nedåtgående stressen på räntan för förenklad duration under betalningsperiod i,
  6. den andra summan omfattar alla klasser som anges i bilaga I till denna förordning,
  7. BElob betecknar bästa skattningen för klassen lob,
  8. durlob betecknar den modifierade durationen för bästa skattning i klassen lob;
  9. ratelob betecknar den relevanta riskfria räntenivån för den modifierade durationen i klassen lob,
  10. stress(lob, down) betecknar den relativa nedåtgående stressen på räntan för den modifierade durationen durlob.

4.De betalningsperioder I och den förenklade duration duri som avses i punkterna 2 a och c samt i punkterna 3 a och c ska vara följande:

  1. Under betalningsperioder upp till ett år ska den förenklade durationen vara 0,5 år.
  2. Under betalningsperioder mellan ett och tre år ska den förenklade durationen vara två år.
  3. Under betalningsperioder mellan tre och fem år ska den förenklade durationen vara fyra år.
  4. För betalningsperioder mellan fem och tio år ska den förenklade durationen vara sju år.
  5. För betalningsperioder på över tio år ska den förenklade durationen vara tolv år.

Artikel 104 Förenklad beräkning för spreadrisk när det gäller obligationer och lån

1.Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- och återförsäkringsföretag beräkna kapitalkravet för spreadrisken som avses i artikel 176 i denna förordning enligt följande formel:

där

  1. SCRbonds betecknar kapitalkravet för spreadrisk när det gäller obligationer och lån,
  2. MV bonds betecknar värdet i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG av de tillgångar som omfattas av kapitalkravet för spreadrisk när det gäller obligationer och lån,
  3. %MVibonds betecknar den andel av portföljen av tillgångar som omfattas av ett kapitalkrav för spreadrisk när det gäller obligationer och lån med kreditkvalitetssteg i, där en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut kan användas för dessa tillgångar,
  4. %MV bonds

        norating betecknar den andel av portföljen av tillgångar som omfattas av ett kapitalkrav för spreadrisk när det gäller obligationer och lån för vilka det saknas kreditbetyg från ett utsett ratinginstitut,

  5. duri och durnorating betecknar den modifierade durationen i år för de tillgångar som omfattas av ett kapitalkrav för spreadrisk när det gäller obligationer och lån där ingen kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut finns tillgänglig,
  6. stressi betecknar en funktion av kreditkvalitetssteg i och av den modifierade durationen uttryckt i år för de tillgångar som omfattas av ett kapitalkrav för spreadrisk när det gäller obligationer och lån med kreditkvalitetssteg i som anges i punkt 2,
  7. ΔLiabul betecknar ökningen av de försäkringstekniska avsättningarna minus riskmarginalen för försäkringar där försäkringstagaren står för investeringsrisken med inbäddade optioner och garantier som skulle bli följden av en omedelbar minskning av värdet på de tillgångar för vilka kapitalkravet för spreadrisk för obligationer på:

2.stressi som avses i punkt 1 f ska för varje kreditkvalitetssteg i vara lika med duri · bi , där duri är den modifierade durationen uttryckt i år för de tillgångar som omfattas av ett kapitalkrav för spreadrisk när det gäller obligationer och lån med kreditkvalitetssteg i, och bi fastställs i enlighet med följande tabell:

Kreditkvalitetssteg i0123456
bi0,9 %1,1 %1,4 %2,5 %4,5 %7,5 %7,5 %

3.durnorating som avses i punkt 1 e och duri som avses i punkt 2 ska inte vara lägre än ett år.

Artikel 105 Förenklad beräkning för captivebolag för försäkring eller återförsäkring av kapitalkravet för spreadrisk när det gäller obligationer och lån

Om artiklarna 88 och 89 efterlevs för captivebolag för försäkring eller återförsäkring utgår beräkningen av kapitalkravet för spreadrisken i artikel 176 från antagandet att alla tillgångar hänförs till kreditkvalitetssteg 3.

Artikel 106 Förenklad beräkning av kapitalkrav för koncentrationsrisk inom marknadsrisk för captivebolag för försäkring eller återförsäkring

Om artiklarna 88 och 89 efterlevs får captivebolag för försäkring eller återförsäkring använda samtliga följande antaganden vid beräkning av kapitalkravet för koncentrationsrisk:

  1. Interna avtal om poolning av tillgångar hos captivebolag för försäkring eller återförsäkring kan undantas från den beräkningsgrund som anges i artikel 184.2 i den mån det finns juridiskt bindande avtal som säkerställer att skulderna hos captivebolaget för försäkring eller återförsäkring kommer att uppvägas av de interna exponeringar det innehar mot andra enheter i gruppen.
  2. Det relativa gränsvärde för extra exponering som avses i artikel 184.1 c ska vara 15 % för följande exponeringar mot en enskild motpart:
    1. Exponeringar mot kreditinstitut som inte tillhör samma grupp och som hänförts till kreditkvalitetssteg 2.
    2. Exponeringar mot företag i gruppen som hanterar kontanter från captivebolaget för försäkring eller återförsäkring som har hänförts till kreditkvalitetssteg 2.

Artikel 107 Förenklad beräkning av den riskreducerande effekten av återförsäkringsavtal eller värdepapperisering

1.Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräkna den riskreducerande effekten på teckningsrisken av återförsäkringsarrangemang eller värdepapperisering enligt artikel 196 enligt följande formel:

där

  1. RMre,all betecknar den riskreducerande effekten på teckningsrisken av återförsäkringsarrangemang och värdepapperiseringar för alla motparter, beräknat i enlighet med punkt 2,
  2. Recoverablesi betecknar bästa skattning av de belopp som kan återkrävas från återförsäkringsarrangemang eller värdepapperisering och motsvarande gäldenär för motpart i, och Recoverablesall betecknar bästa skattning av de belopp som kan återkrävas från återförsäkringsarrangemang eller värdepapperisering och motsvarande gäldenärer för alla motparter.

2.Den riskreducerande effekten på teckningsrisken av återförsäkringsarrangemang och värdepapperiseringar för alla motparter som avses i punkt 1 utgörs av skillnaden mellan följande kapitalkrav:

  1. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hypotetiska kapitalkrav för teckningsrisken om inga återförsäkringsarrangemang och värdepapperiseringar existerar.
  2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets kapitalkrav för teckningsrisken.

Artikel 108 Förenklad beräkning av den riskreducerande effekten för proportionella återförsäkringsarrangemang

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräkna den riskreducerande effekten på teckningsrisken j av ett proportionellt återförsäkringsarrangemang från motpart i enligt artikel 196 enligt följande formel:

där

  1. BE betecknar den bästa skattningen av åtaganden utan avdrag för belopp som kan återkrävas,
  2. Recoverablesi betecknar bästa skattning av de belopp som kan återkrävas från det proportionella återförsäkringsarrangemanget och motsvarande gäldenärer för motpart i,
  3. Recoverablesall betecknar bästa skattning av de belopp som kan återkrävas från det proportionella återförsäkringsarrangemanget och motsvarande gäldenärer för alla motparter,
  4. SCRj betecknar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets kapitalkrav för teckningsrisk j.

Artikel 109 Förenklade beräkningar för poolningsavtal

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda följande förenklade beräkningar vid tillämpning av artiklarna 193, 194 och 195:

  1. Bästa skattning enligt artikel 194.1 d kan beräknas enligt följande formel:

    där BEU betecknar bästa skattning av skulden som företaget överlåter till poolningsarrangemanget med avdrag för eventuella belopp som återförsäkrats hos motparter utanför poolningsarrangemanget.

  2. Bästa skattning enligt artikel 195 c kan beräknas enligt följande formel:

    där BECEP anger bästa skattning av skulden som poolen överlåter till den externa motparten i förhållande till den risk som företaget överlåter till poolen.

  3. Den riskreducerande effekt som anges i artikel 195 d kan beräknas enligt följande formel:

    där

    1. BECE betecknar bästa skattning av skulden som poolningsarrangemanget som helhet överlåter till den externa motparten,
    2. ΔRMCEP betecknar bidragen från alla externa motparter till poolningsarrangemangets riskreducerande effekt på företagets teckningsrisk.
  4. Motparterna som är poolmedlemmar och motparter utanför poolen kan grupperas enligt kreditbetygen från ett utsett ratinginstitut, under förutsättning att det finns separata grupper för att sammanföra poolningsexponeringar av typerna A, B och C.

Artikel 110 Förenklad beräkning – gruppering av exponeringar mot enskild motpart

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräkna den förlust vid fallissemang som fastställts i artikel 192 för en viss grupp av exponeringar mot en enskild motpart. I sådana fall ska gruppen av exponeringar mot en enskild motpart tilldelas den sannolikhet för fallissemang som motsvarar den högsta sannolikhet för fallissemang som tilldelats någon av exponeringarna mot en enskild motpart som ingår i gruppen i enlighet med artikel 199.

Artikel 111 Förenklad beräkning av den riskreducerande effekten

Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräkna den riskreducerande effekten på tecknings- och marknadsrisken av återförsäkringsarrangemang, värdepapperisering eller derivat som avses i artikel 196 som skillnaden mellan följande kapitalkrav:

  1. Summan av det hypotetiska kapitalkravet för undergrupper i tecknings- och marknadsriskmodulerna för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som påverkas av den riskreducerande tekniken, som om återförsäkringsarrangemanget, värdepapperiseringen eller derivatet inte existerar.
  2. Summan av kapitalkraven för undergrupperna i tecknings- och marknadsriskmodulerna för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som påverkas av den riskreducerande tekniken.

Artikel 112 Förenklad beräkning av det riskjusterade värdet på säkerheter för att beakta den ekonomiska effekten av säkerheter

1.Om artikel 88 i denna förordning efterlevs, och om såväl det motpartskrav som det tredjepartskrav som anges i artikel 197.1 uppfylls, får försäkrings- eller återförsäkringsföretag vid tillämpning av artikel 197 beräkna det riskjusterade värdet av en säkerhet som tillhandahålls i enlighet med artikel 1.27 b som 85 % av värdet av de tillgångar som innehas som säkerhet, värderade i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

2.Om artiklarna 88 och 214 i denna förordning efterlevs, och om det motpartskrav som avses i artikel 197.1 uppfylls och det tredjepartskrav som avses i artikel 197.1 inte är uppfyllt, får försäkrings- eller återförsäkringsföretag vid tillämpning av artikel 197 beräkna det riskjusterade värdet för en säkerhet som tillhandahålls i enlighet med artikel 1.27 b som 75 % av värdet av de tillgångar som innehas som säkerhet, värderade i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

Underavsnitt 7 Riskmodulernas tillämpningsområde

Artikel 113

Vid beräkning av kapitalkravet för teckningsrisk vid skadeförsäkring samt teckningsrisk vid livförsäkring och sjukförsäkring ska försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpa

  1. riskmodulen för skadeförsäkring avseende skadeförsäkrings- och skadeåterförsäkringsförpliktelser som inte är sjukförsäkrings- och sjukåterförsäkringsförpliktelser,
  2. riskmodulen för livförsäkring avseende livförsäkrings- och livåterförsäkringsförpliktelser som inte är sjukförsäkrings- och sjukåterförsäkringsförpliktelser,
  3. riskmodulen för sjukförsäkringar avseende sjukförsäkrings- och sjukåterförsäkringsförpliktelser.

Avsnitt 2 Riskmodulen för skadeförsäkring

Artikel 114 Riskmodulen för skadeförsäkring

1.Riskmodulen för skadeförsäkring ska bestå av följande undergrupper:

  1. Undergruppen för premie- och reservrisk vid skadeförsäkring som avses i artikel 105.2 a tredje stycket i direktiv 2009/138/EG.
  2. Undergruppen för katastrofrisk vid skadeförsäkring som avses i artikel 105.2 b tredje stycket i direktiv 2009/138/EG.
  3. Undergruppen för annullationsrisk vid skadeförsäkring.

2.Kapitalkravet för skadeförsäkringsrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (i,j) av de undergrupper som anges i punkt 1,
  2. CorrNL(i,j) betecknar korrelationskoefficienten för teckningsrisk för undergrupperna i och j,
  3. SCRi och SCRj betecknar kapitalkraven för riskundergrupperna i och j.

3.Den korrelationskoefficient CorrNL(i,j) som anges i punkt 2 avser den post som anges i rad i och i kolumn j i följande korrelationsmatris:

j
i
Skadeförsäkring, premie och reservSkadeförsäkring, katastrofSkadeförsäkring, annullation
Skadeförsäkring, premie och reserv1   0,250
Skadeförsäkring, katastrof0,251   0
Skadeförsäkring, annullation0   0   1

Artikel 115 Undergruppen för premie- och reservrisk vid skadeförsäkring

Kapitalkravet för premie- och reservrisk vid skadeförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

SCRnl prem res = 3 · σnl · Vnl

där

  1. σnl betecknar standardavvikelsen för premie- och reservrisk inom skadeförsäkring som fastställs i enlighet med artikel 117,
  2. Vnl betecknar volymmåttet för premie- och reservrisk inom skadeförsäkring som fastställs i enlighet med artikel 116.

Artikel 116 Volymmått för premie- och reservrisker inom skadeförsäkring

1.Volymmåttet för premie- och reservrisk inom skadeförsäkring ska vara lika med summan av volymmåtten för premie- och reservrisk för de segment som anges i bilaga II.

2.För alla segment som anges i bilaga II ska volymmåttet för ett visst segment s beräknas enligt följande formel:

Vs = (V(prem,s) + V(res,s)) · (0,75 + 0,25 · DIVs)

där

  1. V(prem,s) betecknar volymmåttet för premierisken för segment s,
  2. V(res,s) betecknar volymmåttet för reservrisken för segment s,
  3. DIVs betecknar faktorn för geografisk diversifiering av segment s.

3.För alla segment som anges i bilaga II ska volymmåttet för premierisken för ett visst segment s beräknas enligt följande formel:

V(prem,s) = max [Ps ; P(last,s)] + FP(existing,s) + FP(future,s)

där

  1. Ps betecknar en skattning av de premier som ska intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i segmentet s under de kommande tolv månaderna,
  2. P(last,s) betecknar de premier som intjänats av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i segment s under de senaste tolv månaderna,
  3. FP(existing,s) betecknar det förväntade nuvärdet för premierna som ska intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i segment s efter de kommande tolv månaderna för befintliga avtal,
  4. FP(future,s) betecknar det förväntade nuvärdet för premierna som ska intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i segment s för avtal där det första redovisningstillfället infaller under de följande tolv månaderna men utan de premier som ska intjänas under de tolv månaderna efter första redovisningstillfället.

4.För alla segment i bilaga II får försäkrings- och återförsäkringsföretag, som ett alternativ till den beräkning som anges i punkt 3 i denna artikel, välja att beräkna volymmåttet för premierisken för ett visst segment s enligt följande formel:

V(prem,s) = Ps + FP(existing,s) + FP(future,s)

under förutsättning att samtliga följande omständigheter råder:

  1. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har beslutat att dess premieintäkter i segmentet s under de närmaste tolv månaderna inte kommer att överskrida Ps.
  2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har upprättat effektiva kontrollmekanismer för att säkerställa att de gränsvärden för premieintäkter som avses i led a är uppfyllda.
  3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har underrättat sin tillsynsmyndighet om det beslut som avses i led a och skälen för detta.

När denna beräkning görs ska begreppen Ps, FP(existing,s) och FP(future,s) betecknas i enlighet med punkt 3 a, c och d.

5.För de beräkningar som anges i punkterna 3 och 4 ska premierna anges netto efter avdrag för premier för återförsäkringsavtal. Följande premier för återförsäkringsavtal får inte dras av:

  1. Premier i samband med händelser som inte rör försäkringen eller betalda försäkringskrav som inte beaktas i de kassaflöden som anges i artikel 41.3.
  2. Premier för återförsäkringsavtal som inte uppfyller kraven i artiklarna 209, 210, 211 och 213.

6.För alla segment som anges i bilaga II ska volymmåttet för reservrisken för ett visst segment motsvara den bästa skattningen av avsättningarna för oreglerade försäkringsfall för segmentet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, förutsatt att återförsäkringsavtalen eller specialföretagen uppfyller kraven i artiklarna 209, 210, 211 och 213. Volymmåttet får inte vara negativt.

7.För alla segment som anges i bilaga II ska standardfaktorn för geografisk diversifiering för ett visst segment endera vara 1 eller beräknas i enlighet med bilaga III.

Artikel 117 Standardavvikelse för premie- och reservrisker inom skadeförsäkring

1.Standardavvikelsen för premie- och reservrisk vid skadeförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. Vnl betecknar volymmåttet för premie- och reservrisker inom skadeförsäkring,
  2. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (s,t) av de segment som anges i bilaga II,
  3. CorrS(s,t) betecknar korrelationskoefficienten för premie- och reservrisk för skadeförsäkring för segment s och segment t enligt bilaga IV,
  4. σs och σt betecknar standardavvikelserna för premie- och reservrisken för skadeförsäkringar för segmenten s och t,
  5. Vs och Vt betecknar volymmåtten för premie- och reservrisken för segmenten s och t som anges i artikel 116.

2.För alla segment i bilaga II ska standardavvikelsen för premie- och reservrisk inom skadeförsäkring för ett visst segment s beräknas enligt följande formel:

där

  1. σ(prem,s) betecknar standardavvikelsen för premierisk inom skadeförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med artikel 3,
  2. σ(res,s) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom skadeförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med bilaga II,
  3. V(prem,s) betecknar volymmåttet för premierisken för segment s som anges i artikel 116,
  4. V(res,s) betecknar volymmåttet för reservrisken för segment s som anges i artikel 116.

3.För alla segment i bilaga II ska standardavvikelsen för premierisk vid skadeförsäkring för ett visst segment vara lika med produkten av standardavvikelsen för premierisken brutto vid skadeförsäkring för segmentet som anges i bilaga II och justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring. För segmenten 1, 4 och 5 som återfinns i bilaga II ska justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring uppgå till 80 %. För övriga segment som anges i bilagan ska justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring uppgå till 100 %.

Artikel 118 Undergruppen för annullationsrisk vid skadeförsäkring

1.Kapitalkravet för annullationsrisken vid skadeförsäkring som avses i artikel 114.1 c ska motsvara den minskning i primärkapital hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som härrör från en kombination av följande omedelbara händelser:

  1. Återköp av 40 % av försäkringarna för vilka ett återköp skulle leda till en ökning av de försäkringstekniska avsättningarna utanför riskmarginalen.
  2. Den minskning med 40 % av antalet framtida försäkrings- eller återförsäkringsavtal som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna om återförsäkringsavtalen täcker försäkrings- eller återförsäkringsavtal som ska tecknas i framtiden.

2.De händelser som avses i punkt 1 a och b ska tillämpas på ett enhetligt sätt på alla berörda försäkrings- och återförsäkringsavtal. I förhållande till återförsäkringsavtal ska den händelse som avses i punkt 1 a gälla de underliggande försäkringsavtalen.

3.Vid fastställandet av förlusten i primärkapitalet hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i det fall som avses i punkt 1 a ska företaget basera beräkningen på typen av återköp som mest negativt påverkar primärkapitalet hos företaget per enskild försäkring.

Artikel 119 Undergruppen för katastrofrisk vid skadeförsäkring

1.Undergruppen för katastrofrisk vid skadeförsäkring ska bestå av samtliga följande undergrupper:

  1. Undergruppen för naturkatastrofrisk.
  2. Undergruppen för katastrofrisk vid icke-proportionell egendomsåterförsäkring.
  3. Undergruppen för risk för katastrof orsakad av människan.
  4. Undergruppen för andra katastrofrisker inom skadeförsäkring.

2.Kapitalkravet för modulen för katastrofrisk vid tecknande av skadeförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. SCRnatCAT betecknar kapitalkravet för naturkatastrofrisk,
  2. SCRnpproperty betecknar kapitalkravet för katastrofrisken vid icke-proportionell egendomsåterförsäkring,
  3. SCRmmCAT betecknar kapitalkravet för risken för katastrofer orsakade av människan,
  4. SCRCATother betecknar kapitalkravet för övrig katastrofrisk vid skadeförsäkring.

Artikel 120 Undergruppen för naturkatastrofrisk

1.Undergruppen för naturkatastrofrisk ska bestå av samtliga följande undergrupper:

  1. Undegruppen för stormrisk.
  2. Undergruppen för jordbävningsrisk.
  3. Undergruppen för översvämningsrisk.
  4. Undergruppen för hagelrisk.
  5. Undergruppen för jordskredsrisk.

2.Kapitalkravet för naturkatastrofrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer av de undergrupper i som anges i punkt 1,
  2. SCRi betecknar kapitalkravet för undergrupp i.

Artikel 121 Undergruppen för stormrisk

1.Kapitalkravet för stormrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (r,s) av de regioner som anges i bilaga V,
  2. CorrWS(r,s) betecknar korrelationskoefficienten för stormrisk för region r och region s enligt bilaga V,
  3. SCR(windstorm,r) och SCR(windstorm,s) betecknar kapitalkraven för stormrisk i regionerna r och s,
  4. SCR(windstorm,other) betecknar kapitalkravet för stormrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII.

2.För alla regioner som anges i bilaga V ska kapitalkravet för stormrisk i en viss region r vara det som är störst av följande två kapitalkrav:

  1. Kapitalkravet för stormrisk i region r enligt scenario A i punkt 3.
  2. Kapitalkravet för stormrisk i region r enligt scenario B i punkt 4.

3.För alla regioner som anges i bilaga V ska kapitalkravet för stormrisk i en viss region r enligt scenario A motsvara den minskning i kapitalbasen hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande sekvens av händelser:

  1. En omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 80 % av den angivna stormförlusten i regionen r.
  2. En förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 40 % av den angivna stormförlusten i regionen r.

4.För alla regioner som anges i bilaga V ska kapitalkravet för stormrisk i en viss region r enligt scenario B motsvara den minskning i primärkapital hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande sekvens av händelser:

  1. En omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 100 % av den angivna stormförlusten i regionen r.
  2. En förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 20 % av den angivna stormförlusten i regionen r.

5.För alla regioner som anges i bilaga V ska den angivna stormförlusten i en viss region r beräknas enligt följande formel:

där

  1. Q(windstorm,r) betecknar stormriskfaktorn för region r enligt bilaga V,
  2. summan omfattar alla tänkbara kombinationer av riskområden (i,j) i region r som anges i bilaga IX,
  3. Corr(windstorm,r,i,j) betecknar korrelationskoefficienten för stormrisk i riskområdena i och j i region r som anges i bilaga XXII,
  4. WSI(windstorm,r,i) och WSI(windstorm,r,j) betecknar de viktade belopp som försäkrats mot stormrisk i riskområdena i och j i region r enligt bilaga IX,

6.För alla regioner som anges i bilaga V och alla riskområden i dessa regioner enligt bilaga IX ska det viktade belopp som försäkrats mot stormrisk i en stormzon i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

WSI(windstorm,r,i) = W(windstorm,r,i) · SI(windstorm,r,i)

där

  1. W(windstorm,r,i) för stormrisk i riskområde i i region r som anges i bilaga X,
  2. SI(windstorm,r,i) betecknar summan som försäkrats mot stormrisk i stormzon i i region r.

7.För alla regioner som anges i bilaga V och alla riskområden i dessa regioner enligt bilaga IX ska det belopp som försäkrats mot stormrisk i en viss stormzon i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

SI(windstorm,r,i) = SI(property,r,i) + SI(onshore property,r,i)

där

  1. SI(property,r,i) betecknar den summa som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 7 och 19 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar stormrisk om risken är belägen i riskområde i i regionen r,
  2. SI(onshore-property,r,i) betecknar den summa som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 6 och 18 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar landbaserade sakskador på grund av storm om risken är belägen i riskområde i i regionen r.

8.Kapitalkravet för stormrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII ska motsvara den minskning i primärkapital hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust för varje försäkrings- och återförsäkringsavtal som täcker någon av följande försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser:

  1. Förpliktelser för klasserna 7 eller 19 enligt bilaga I som omfattar stormrisk om risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.
  2. Förpliktelser för klasserna 6 eller 18 i bilaga I med avseende på landbaserade sakskador på grund av storm där risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.

9.Den omedelbara förlust som avses i punkt 8 får inte, utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, överstiga följande belopp:

L(windstorm,other) = 1,75 · (0,5 · DIVwindstorm + 0,5) · Pwindstorm

där

  1. DIVwindstorm beräknas i enlighet med bilaga III men baserat på premier i förhållande till de skyldigheter som avses i punkt 8 och endast för regionerna 5–18 som anges i punkt 8 i bilaga III.
  2. Pwindstorm är en uppskattning av de premier som intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag för varje avtal som omfattar de skyldigheter som anges i punkt 8 under de kommande tolv månaderna. I detta syfte ska premierna vara brutto, utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal.

Artikel 122 Undergruppen för jordbävningsrisk

1.Kapitalkravet för jordbävningsrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (r,s) av de regioner som anges i bilaga VI,
  2. CorrEQ(r,s) betecknar korrelationskoefficienten för jordbävningsrisk för region r och region s enligt vad som anges i bilaga VI,
  3. SCR(earthquake,r) och SCR(earthquake,s) betecknar kapitalkraven för jordbävningsrisk i regionerna r och s,
  4. SCR(earthquake,other) etecknar kapitalkravet för jordbävningsrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII.

2.För alla regioner som anges i bilaga VII ska kapitalkravet för jordbävningsrisker i en viss region r motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. Q(earthquake,r) betecknar jordbävningsriskfaktorn för region r enligt bilaga VI,
  2. summan omfattar alla tänkbara kombinationer av riskområden (i,j) i region r som anges i bilaga IX,
  3. Corr(earthquake,r,i,j) betecknar korrelationskoefficienten för jordbävningsrisk i riskområdena i och j i region r som anges i bilaga XXIII,
  4. WSI(earthquake,r,i) och WSI(earthquake,r,j) betecknar de viktade belopp som försäkrats mot jordbävningsrisk i riskområdena i och j i region r som anges i bilaga IX.

3.För alla regioner som anges i bilaga VI och alla riskområden i dessa regioner enligt bilaga IX ska det viktade belopp som försäkrats mot jordbävningsrisk i en viss jordbävningszon i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

WSI(earthquake,r,i) = W(earthquake,r,i) · SI(earthquake,r,i)

där

  1. W(earthquake,r,i) betecknar riskvikten för jordbävningsrisk i riskområde i i region r som anges i bilaga X,
  2. SI(earthquake,r,i) betecknar summan som försäkrats mot jordbävningsrisk i jordbävningszon i i region r.

4.För alla regioner som anges i bilaga VI och alla riskområden i dessa regioner enligt bilaga IX ska det belopp som försäkrats mot jordbävningsrisk i en viss jordbävningszon i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

SI(earthquake,r,i) = SI(property,r,i) + SI(onshore-property,r,i)

där

  1. SI(property,r,i) betecknar den summa som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 7 och 19 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar jordbävningsrisk, och om risken är belägen i riskområde i i regionen r,
  2. SI(onshore-property,r,i) betecknar den summa som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 6 och 18 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar landbaserade sakskador på grund av översvämning om risken är belägen i riskområde i i region r.

5.Kapitalkravet för jordbävningsrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust för varje försäkrings- och återförsäkringsavtal som täcker en eller båda av följande försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser:

  1. Förpliktelser för klasserna 7 eller 19 enligt bilaga I som omfattar jordbävningsrisk om risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.
  2. Förpliktelser för klasserna 6 eller 18 enligt bilaga I med avseende på landbaserade sakskador på grund av jordbävning där risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.

6.Den omedelbara förlust som avses i punkt 5 får inte, utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, överstiga följande belopp:

L(earthquake,other) = 1,2 · (0,5 · DIVearthquake + 0,5) · Pearthquake

där

  1. DIVearthquake beräknas i enlighet med bilaga III, men baserat på premier i förhållande till de skyldigheter som avses i punkt 5 a och b och endast för regionerna 5–18 som anges i punkt 8 i bilaga III.
  2. Pearthquake är en uppskattning av de premier som intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag för varje avtal som omfattar de skyldigheter som anges i punkt 5 a och b under de kommande tolv månaderna. I detta syfte ska premierna vara brutto, utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal.

Artikel 123 Undergruppen för översvämningsrisk

1.Kapitalkravet för översvämningsrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (r,s) av de regioner som anges i bilaga VII,
  2. CorrFL(r,s) betecknar korrelationskoefficienten för översvämningsrisk för region r och region s enligt vad som anges i bilaga VII,
  3. SCR(flood,r) och SCR(flood,s) betecknar kapitalkraven för översvämningsrisk i regionerna r och s,
  4. SCR(flood,other) betecknar kapitalkravet för översvämningsrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII.

2.För alla regioner som anges i bilaga VII ska kapitalkravet för översvämningsrisk i en viss region r vara det som är störst av följande kapitalkrav:

  1. Kapitalkravet för översvämningsrisk i region r enligt scenario A i punkt 3.
  2. Kapitalkravet för översvämningsrisk i region r enligt scenario B i punkt 4.

3.För alla regioner som anges i bilaga VII ska kapitalkravet för översvämningsrisk i en viss region r enligt scenario A motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande sekvens av händelser:

  1. En omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 65 % av den angivna översvämningsförlusten i regionen r.
  2. En förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 45 % av den angivna översvämningsförlusten i regionen r.

4.För alla regioner som anges i bilaga VII ska kapitalkravet för översvämningsrisk i en viss region r enligt scenario B motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande sekvens av händelser:

  1. En omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 100 % av den angivna översvämningsförlusten i regionen r.
  2. En förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 10 % av den angivna översvämningsförlusten i regionen r.

5.För alla regioner som anges i bilaga VII ska den angivna översvämningsförlusten i en viss region r uppgå till följande belopp:

där

  1. Q(flood,r) betecknar översvämningsriskfaktorn för region r enligt bilaga VII,
  2. summan omfattar alla tänkbara kombinationer av riskområden (i,j) i region r som anges i bilaga IX,
  3. Corr(flood,r,i,j) betecknar korrelationskoefficienten för översvämningsrisk i översvämningszonerna i och j i region r som anges i bilaga XXIV,
  4. WSI(flood,r,i) och WSI(flood,r,j) betecknar de viktade belopp som försäkrats mot översvämningsrisk i riskområdena i och j i region r som anges i bilaga IX.

6.För alla regioner som anges i bilaga VII och alla riskområden i dessa regioner enligt bilaga IX ska det viktade belopp som försäkrats mot översvämningsrisk i en viss översvämningszon i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

WSI(flood,r,i) = W(flood,r,i) · SI(flood,r,i)

där

  1. W(flood,r,i) betecknar riskvikten för översvämningsrisk i riskområde i i region r som anges i bilaga X,
  2. SI(flood,r,i) betecknar summan som försäkrats mot översvämningsrisk i översvämningszon i i region r.

7.För alla regioner som anges i bilaga VII och alla riskområden i dessa regioner enligt bilaga IX ska det viktade belopp som försäkrats i en viss översvämningszon i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

SI(flood,r,i) = SI(property,r,i) + SI(onshore-property,r,i) + 1,5 · SI(motor,r,t)

där

  1. SI(property,r,i) betecknar den summa som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 7 och 19 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar översvämningsrisk om risken är belägen i riskområde i i regionen r,
  2. SI(onshore-property,r,i) betecknar den summa som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 6 och 18 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar landbaserade sakskador på grund av översvämning om risken är belägen i riskområde i i region r,
  3. SI(motor,r,i) betecknar den summa som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 5 och 17 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar översvämningsrisk om risken är belägen i riskområde i i regionen r.

8.Kapitalkravet för översvämningsrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust för varje försäkrings- och återförsäkringsavtal som täcker någon av följande försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser:

  1. Förpliktelser för klasserna 7 eller 19 enligt bilaga I som omfattar översvämningsrisk om risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.
  2. Förpliktelser för klasserna 6 eller 18 enligt bilaga I med avseende på landbaserade sakskador på grund av översvämning där risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.
  3. Förpliktelser för klasserna 5 eller 17 enligt bilaga I som omfattar översvämningsrisk om risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.

9.Den omedelbara förlust som avses i punkt 8 får inte, utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, överstiga följande belopp:

L(flood,other) = 1,1 · (0,5 · DIVflood + 0,5) · Pflood

där

  1. DIVflood beräknas i enlighet med bilaga III men baserat på premier i förhållande till de förpliktelser som avses i punkt 8 a, b och c och endast för regionerna 5–18 som anges i punkt 8 i bilaga III.
  2. Pflood är en uppskattning av de premier som intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag för varje avtal som omfattar de förpliktelser som anges i punkt 8 a, b och c under de kommande tolv månaderna. I detta syfte ska premierna vara brutto utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal.

Artikel 124 Undergruppen för hagelrisk

1.Kapitalkravet för hagelrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (r,s) av de regioner som anges i bilaga VIII,
  2. CorrHL(r,s) betecknar korrelationskoefficienten för hagelrisk för region r och region s enligt vad som anges i bilaga VIII,
  3. SCR(hail,r) och SCR(hail,s) betecknar kapitalkraven för hagelrisk i regionerna r och s,
  4. SCR(hail,other) betecknar kapitalkravet för hagelrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII.

2.För alla regioner som anges i bilaga VIII ska kapitalkravet för hagelrisk i en viss region r vara det som är störst av följande kapitalkrav:

  1. Kapitalkravet för hagelrisk i regionen r enligt scenario A.
  2. Kapitalkravet för hagelrisk i regionen r enligt scenario B.

3.För alla regioner som anges i bilaga VIII ska kapitalkravet för hagelrisk i en viss region r enligt scenario A motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande sekvens av händelser:

  1. En omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 70 % av den angivna hagelförlusten i regionen r.
  2. En förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 50 % av den angivna hagelförlusten i regionen r.

4.För alla regioner som anges i bilaga VIII ska kapitalkravet för hagelrisk i en viss region r enligt scenario B motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande sekvens av händelser:

  1. En omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 100 % av den angivna hagelförlusten i regionen r.
  2. En förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till 20 % av den angivna hagelförlusten i regionen r.

5.För alla regioner som anges i bilaga VIII ska den angivna hagelförlusten i en viss region r beräknas enligt följande formel:

där

  1. Q(hail,r) betecknar hagelriskfaktorn för regionen r enligt bilaga VIII,
  2. summan omfattar alla tänkbara kombinationer av riskområden (i,j) i region r som anges i bilaga IX,
  3. Corr(hail,r,i,j) betecknar korrelationskoefficienten för hagelrisk i riskområdena i och j i regionen r som anges i bilaga XXV,
  4. WSI(hail,r,i) och WSI(hail,r,j) betecknar de viktade belopp som försäkrats mot hagelrisk i riskområdena i och j i regionen r som anges i bilaga IX.

6.För alla regioner som anges i bilaga VIII och alla riskområden i dessa regioner enligt bilaga IX ska det viktade belopp som försäkrats mot hagelrisk i en viss jordbävningszon i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

WSI(hail,r,i) = W(hail,r,i) · SI(hail,r,i)

där

  1. W(hail,r,i) betecknar riskvikten för hagelrisk i riskområde i i regionen r som anges i bilaga X,
  2. SI(hail,r,i) betecknar beloppet som försäkrats mot hagelrisk i hagelzon i i regionen r.

7.För alla regioner som anges i bilaga VIII och alla hagelzoner ska det belopp som försäkrats mot hagelrisk i en viss hagelzon i i en viss region r beräknas enligt följande formel:

SI(hail,r,i) = SI(property,r,i) + SI(onshore-property,r,i) + 5 · SI(motor,r,t)

där

  1. SI(property,r,i) betecknar det belopp som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget försäkrat för klasserna 7 och 19 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar hagelrisk om risken är belägen i riskområde i i regionen r,
  2. SI(onshore-property,r,i) betecknar det belopp som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 6 och 18 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar landbaserade sakskador på grund av hagel om risken är belägen i riskområde i i regionen r,
  3. SI(motor,r,i) betecknar det belopp som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser för klasserna 5 och 17 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar hagelrisk om risken är belägen i riskområde i i regionen r.

8.Kapitalkravet för hagelrisk i andra regioner än de som anges i bilaga XIII ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust för varje försäkrings- och återförsäkringsavtal som täcker en eller båda av följande försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser:

  1. Förpliktelser för klasserna 7 eller 19 enligt bilaga I som omfattar hagelrisk om risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.
  2. Förpliktelser för klasserna 6 eller 18 enligt bilaga I med avseende på landbaserade sakskador på grund av hagel om risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.
  3. Förpliktelser för klasserna 5 eller 17 enligt bilaga I som omfattar hagelrisk om risken inte är belägen i någon av de regioner som anges i bilaga XIII.

9.Den omedelbara förlust som avses i punkt 8 får inte, utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, överstiga följande belopp:

där

L(hail,other) = 0,3 · (0,5 · DIVhail + 0,5) · Phail

  1. DIVhail beräknas i enlighet med bilaga III men baserat på premier i förhållande till de skyldigheter som avses i punkt 8 a, b och c och endast för regionerna 5–18 i bilaga III.
  2. Phail är en uppskattning av de premier som ska intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag för varje avtal som omfattar de förpliktelser som anges i punkt 8 a, b och c under de kommande tolv månaderna. I detta syfte ska premierna vara brutto, utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal.

Artikel 125 Undergruppen för jordskredsrisk

1.Kapitalkravet för jordskredsrisk ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer av riskområden (i, j) i Frankrike som anges i bilaga IX,
  2. Corr(subsidence,i,j) betecknar korrelationskoefficienten för jordskredsrisk i riskområdena i och j i regionen r som anges i bilaga XXVI,
  3. WSI(subsidence,i) och WSI(subsidence,j) betecknar de viktade belopp som försäkrats mot jordskredsrisk i riskområdena i och j i Frankrike som anges i bilaga IX.

2.För alla jordskredszoner ska det viktade belopp som försäkrats mot jordskredsrisk i ett särskilt riskområde i i Frankrike som anges i bilaga IX beräknas enligt följande formel:

WSI(subsidence,i) = W(subsidence,i) · SI(subsidence,i)

där

  1. W(subsidence,i) betecknar riskvikten för jordskredsrisk i riskområde i som anges i bilaga X,
  2. SI(subsidence,i) betecknar det belopp som försäkrings- eller återförsäkringsföretag försäkrat för klasserna 7 och 19 enligt bilaga I i relation till avtal som omfattar jordskredsrisk för bostadsfastigheter i jordskredszon i.

Artikel 126 Tolkning av katastrofscenarier

1.Vid tillämpning av artiklarna 121.3 och 121.4, 123.3 och 123.4 samt 124.3 och 124.4 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag basera beräkningen av kapitalkravet på följande antaganden:

  1. De två på varandra följande händelser som avses i dessa artiklar är oberoende från varandra.
  2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag inför inte nya riskreduceringstekniker mellan de två händelserna.

2.Utan hinder av artikel 83.1 d ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till framtida förvaltningsåtgärder avseende återställanden mellan den första och den andra händelsen om gällande återförsäkringsavtal möjliggör återställanden. Antagandena om framtida förvaltningsåtgärder ska vara realistiska, objektiva och kontrollerbara.

Artikel 127 Undergruppen för katastrofrisk vid icke-proportionell egendomsåterförsäkring

1.Kapitalkravet för katastrofrisk för icke-proportionell egendomsåterförsäkring ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust för varje återförsäkringsavtal som skyddar återförsäkringsförpliktelser inom klass 28 i bilaga I förutom icke-proportionella återförsäkringsförpliktelser avseende försäkringsförpliktelser som ingår i klasserna 9 och 21 i bilaga I.

2.Den omedelbara förlusten, utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, som avses i punkt 1 får inte överstiga följande belopp:

Lnpproperty = 2,5 · (0,5 · DIVnpproperty + 0,5) · Pnpproperty

där

  1. DIVnpproperty beräknas i enlighet med bilaga III men baserat på de premier som försäkrings- och återförsäkringsföretag tjänat in i klass 28 i bilaga I, förutom icke-proportionella återförsäkringsförpliktelser avseende försäkringskrav som ingår i klasserna 9 och 21 i bilaga I.
  2. Pproperty är en uppskattning av de premier som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska tjäna in under de kommande tolv månaderna för varje avtal som täcker återförsäkringsförpliktelsernna i klass 28 i bilaga I, förutom icke-proportionella återförsäkringsförpliktelser avseende försäkringskrav som ingår i klasserna 9 och 21 i bilaga I. I detta syfte ska premierna vara brutto, utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal.

Artikel 128 Undergruppen för risk på grund av katastrof orsakad av människan

1.Undergruppen för risk på grund av katastrof orsakad av människan ska bestå av följande undergrupper:

  1. Underguppen för risk i samband med ansvarsförsäkring för motorfordon.
  2. Undergruppen för sjöfartsrisk.
  3. Undergruppen för luftfartsrisk.
  4. Undergruppen för brandrisk.
  5. Undergruppen för ansvarsrisk.
  6. Undergruppen för kredit- och borgensrisk.

2.Kapitalkravet för risk på grund av katastrof orsakad av människan ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla undergrupper som anges i punkt 1,
  2. SCRi betecknar kapitalkravet för undegrupp i.

Artikel 129 Undergruppen för risk i samband med ansvarsförsäkring för motorfordon

1.Kapitalkravet för risk i samband med ansvarsförsäkring för motorfordon ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. Na är antalet fordon som är försäkrade av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i klasserna 4 och 16 enligt bilaga I med en antagen försäkringsgräns över 24.000.000 euro.
  2. Nb är antalet fordon som är försäkrade av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i klasserna 4 och 16 enligt bilaga I med en antagen försäkringsgräns under eller lika med 24.000.000 euro.

Antalet motorfordon som omfattas av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets proportionella återförsäkringsförpliktelser ska viktas med den relativa andelen av företagets förpliktelser vad gäller motorfordonens försäkringsbelopp.

2.Den antagna försäkringsgräns som avses i punkt 1 ska vara den allmänna gränsen för ansvarsförsäkringen för motorfordon eller, om ingen sådan allmän gräns anges i försäkringen, summan av gränsvärdena för sakskador och personskador. Om försäkringens gräns anges som ett högsta belopp per skadelidande ska den antagna gränsen för försäkringen baseras på antagandet att tio offer uppkommer.

Artikel 130 Undergruppen för sjöfartsrisk

1.Kapitalkravet för sjöfartsrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. SCRtanker är kapitalkravet för risken för en tankerkollision,
  2. SCRplatform är kapitalkravet för risken för en plattformsexplosion.

2.Kapitalkravet för risken för en tankerkollision ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. det maximala värdet omfattar alla olje- och gastankfartyg som är försäkrade av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga mot tankfartygskollision i klasserna 6, 18 och 27 som anges i bilaga I,
  2. SI(hull,t) är det belopp som försäkrats av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget för fartygsskrovförsäkring och återförsäkring för tanker t,
  3. SI(liab,t) är det belopp som försäkrats av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget för sjöskadeförsäkring och återförsäkring för tanker t,
  4. SI(pollution,t) är det belopp som försäkrats av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget för oljeföroreningsförsäkring och återförsäkring för tanker t.

3.Kapitalkravet för risken för en plattformsexplosion ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. det maximala värdet omfattar alla olje- och gasplattformar till havs som är försäkrade av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga mot plattformsexplosion i klasserna 6, 18 och 27 i bilaga I,
  2. SIp är det ackumulerade belopp som försäkrats av försäkrings- eller återförsäkringsföretag för följande försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser gentemot plattformen p:
    1. Skyldighet att ersätta skada på egendom.
    2. Skyldighet att ersätta kostnader för borttagande av vrak.
    3. Skyldighet att ersätta förlorade inkomster.
    4. Skyldighet att ersätta kostnaderna för att täta källan eller säkra den.
    5. Skyldigheter i samband med ansvarsförsäkring och ansvarsåterförsäkring.

Artikel 131 Undergruppen för luftfartsrisk

Kapitalkravet för luftfartsrisk ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. maximivärdet avser alla luftfartyg som försäkrats av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i klasserna 6, 18 och 27 i bilaga I,
  2. SIa är det belopp som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget försäkrat vid försäkring och återförsäkring av luftfartygsskrov och ansvarsförsäkring och återförsäkring i samband med luftfartyg a.

Artikel 132 Undergruppen för brandrisk

1.Kapitalkravet för brandrisk ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag är lika stort som det belopp som försäkrats av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med avseende på den största koncentrationen av brandrisk.

2.Den största koncentrationen av brandrisk för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är den uppsättning av byggnader som har det största försäkrade beloppet och som uppfyller följande villkor:

  1. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser i klasserna 7 och 19 i bilaga I i förhållande till varje byggnad som omfattar skador på grund av brand eller explosion, inbegripet till följd av terroristattacker.
  2. Alla byggnader är helt eller delvis belägna inom en radie av 200 meter.

3.För tillämpningen av punkt 2 kan gruppen av byggnader täckas av ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

Artikel 133 Undergruppen för ansvarsrisk

1.Kapitalkravet för ansvarsrisk ska vara lika med följande:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer av ansvarsriskgrupper (i, j) som anges i bilaga XI,
  2. Corr(liability,i,j) betecknar korrelationskoefficienten för ansvarsrisk för ansvarsriskgrupperna i och j som anges i bilaga XI,
  3. SCR(liability,i) betecknar kapitalkravet för ansvarsrisk för ansvarsriskgrupp i.

2.För alla ansvarsriskgrupper som anges i bilaga XI ska kapitalkravet för ansvarsrisken för en viss ansvarsriskgrupp i motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. f(liability,i) betecknar riskfaktorn för ansvarsriskgrupp i enligt bilaga XI,
  2. P(liability,i) är en uppskattning av de premier som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska tjäna in under de kommande tolv månaderna för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i riskgrupp i. I detta syfte ska premierna vara brutto, utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal.

3.Beräkningen av förlusten i primärkapitalet som avses i punkt 2 ska grunda sig på följande antaganden:

  1. Förlusten i ansvarsriskgrupp i orsakas av ni försäkringsfordringar och förlusterna som orsakas av dessa fordringar är representativa för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i ansvarsriskgrupp i och utgör hela förlusten för ansvarsriskgrupp i.
  2. Antalet fordringar ni motsvarar det lägsta heltal som överstiger följande belopp:

    där

    1. f(liability,i) och P(liability,i) definieras i punkt 2,
    2. Lim(i,1) betecknar den högsta gränsen för ersättning från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i ansvarsriskgrupp i,
  3. om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget erbjuder en obegränsad täckning i ansvarsriskgrupp i är antalet försäkringsfordringar ni lika med ett.

Artikel 134 Undergruppen för kredit- och borgensrisk

1.Kapitalkravet för kredit- och borgensrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. SCRdefault är kapitalkravet för risken av ett stort kreditfallissemang,
  2. SCRrecession är kapitalkravet för recessionsrisk.

2.Kapitalkravet för risken för ett stort kreditfallissemang ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar betalningsinställelse för de två största exponeringarna hänförliga till förpliktelser som ingår i klasserna 9 och 21 i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Beräkningen av kapitalkravet ska grunda sig på antagandet att förlusten vid fallissemang för varje exponering är 10 % av försäkringsbeloppet i samband med exponeringen, utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.

3.De två största kreditförsäkringsexponeringar som avses i punkt 2 ska fastställas på grundval av en jämförelse mellan förlusten vid fallissemang för kreditförsäkringsexponeringar, dvs. förlusten vid fallissemang efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.

4.Kapitalkravet för recessionsrisk ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag motsvarar 100 % av försäkrings- och återförsäkringsföretagets intjänade premier under de kommande tolv månaderna i klasserna 9 och 21.

Artikel 135 Undergruppen för andra katastrofrisker inom skadeförsäkring

Kapitalkravet för andra katastrofrisker inom skadeförsäkring ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. P1, P2, P3, P4 och P5 betecknar uppskattningar av den bruttopremie utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal som förväntas intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget under de kommande tolv månaderna i förhållande till grupperna 1–5 av de försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som anges i bilaga XII,
  2. c1, c2, c3, c4 och c5 betecknar riskfaktorerna för grupperna 1–5 av de försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som anges i bilaga XII.

Avsnitt 3 Riskmodulen för livförsäkring

Artikel 136 Korrelationskoefficienter

1.Riskmodulen för livförsäkring ska omfatta följande undergrupper:

  1. Undergruppen för dödsfallsrisk som anges i artikel 105.3 a andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  2. Undergruppen för livsfallsrisk som anges i artikel 105.3 b andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  3. Undergruppen för invaliditet-sjuklighetsrisk som anges i artikel 105.3 c andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  4. Undergruppen för driftskostnadsrisk som anges i artikel 105.3 d andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  5. Undergruppen för omprövningsrisk som anges i artikel 105.3 e andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  6. Undergruppen för annullationsrisk som anges i artikel 105.3 f andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  7. Undergruppen för katastrofrisk vid livförsäkring som anges i artikel 105.3 g andra stycket i direktiv 2009/138/EG.

2.Kapitalkravet för teckningsrisk vid livförsäkring ska motsvara följande:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (i,j) av de undergrupper som anges i punkt 1,
  2. CorrNL(i,j) betecknar korrelationskoefficienten för teckningsrisk vid livförsäkring för undergruppen i och j,
  3. SCRi och SCRj betecknar kapitalkraven för riskundergrupperna i och j.

3.Korrelationskoefficienten Corri,j som anges i punkt 3 i bilaga IV till direktiv 2009/138/EG ska motsvara den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatris:

j
i
DödsfallLivsfallInvaliditetKostnadsrisk, livOmprövningAn­nul­la­tionKatastrof, liv
Dödsfall 1   −0,250,250,250   0   0,25
Livsfall−0,25 1   0   0,250,250,250   
Invaliditet 0,25 0   1   0,5 0   0   0,25
Kostnadsrisk, liv 0,25 0,250,5 1   0,5 0,5 0,25
Omprövning 0    0,250   0,5 1   0   0   
Annullation 0    0,250   0,5 0   1   0,25
Katastrof, liv 0,25 0   0,250,250   0,251   

Artikel 137 Undergruppen för dödsfallsrisk

1.Kapitalkravet för dödsfallsrisk som avses i artikel 105.3 a i direktiv 2009/138/EG ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent ökning på 15 % av dödlighetstalet som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

2.Den ökade dödligheten som avses i punkt 1 ska endast tillämpas på de försäkringar för vilka en ökad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utanför riskmarginalen. Identifiering av försäkringar för vilka en ökad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utanför riskmarginalen kan grundas på följande antaganden:

  1. Flera försäkringar för samma försäkrade person kan behandlas som en enda försäkring.
  2. När beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på grupper av försäkringar enligt vad som anges i artikel 35 kan identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en ökning av dödligheten också bygga på de grupperna av försäkringar i stället för enskilda försäkringar, förutsatt att det skulle ge ungefär samma resultat.

3.När det gäller återförsäkringsförpliktelser ska identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en ökning av dödlighetstalen endast gälla de bakomliggande försäkringarna och utföras i enlighet med punkt 2.

Artikel 138 Undergruppen för livsfallsrisk

1.Kapitalkravet för livsfallsrisk som avses i artikel 105.3 b i direktiv 2009/138/EG ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent minskning med 20 % av dödlighetstalet som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna.

2.Den minskade dödlighet som avses i punkt 1 ska endast tillämpas på de försäkringar för vilka en minskad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utan riskmarginal. Identifiering av försäkringar för vilka en minskad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utan riskmarginalen kan grundas på följande antaganden:

  1. Flera försäkringar för samma försäkrade person kan behandlas som en enda försäkring.
  2. När beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på grupper av försäkringar enligt vad som anges i artikel 35 kan identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en minskning av dödlighetstalen också bygga på de grupperna av försäkringar i stället för enskilda försäkringar, förutsatt att det skulle ge ungefär samma resultat.

3.När det gäller återförsäkringsavtal ska identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en minskning av dödligheten endast gälla de bakomliggande försäkringarna och utföras i enlighet med punkt 2.

Artikel 139 Undergruppen för invaliditets- och sjukrisk

Kapitalkravet för invaliditets- och sjukrisk som avses i artikel 105.3 c i direktiv 2009/138/EG ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande kombination av omedelbara permanenta ändringar:

  1. En ökning på 35 % i det invaliditets- och sjuklighetstal som används i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar för att återspegla invaliditets- och sjuklighetserfarenheten under de följande tolv månaderna.
  2. En ökning på 25 % i det invaliditets- och sjuklighetstal som används i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar för att återspegla invaliditets- och sjuklighetserfarenheten för samtliga månader efter de följande tolv månaderna.
  3. En minskning med 20 % i avvecklingsgraden för invaliditet och sjuklighet som används i beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna för de kommande tolv månaderna och för samtliga år därefter.

Artikel 140 Undergruppen för kostnadsrisk inom livförsäkring

Kapitalkravet för kostnadsrisk inom livförsäkring som avses i artikel 105.3 d i direktiv 2009/138/EG ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av kombinationen av följande omedelbara permanenta ändringar:

  1. En ökning på 10 % av de utgifter som beaktats vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.
  2. En ökning på 1 procentenhet av inflationstakten (uttryckt i procent) som används för beräkning av försäkringstekniska avsättningar.

Med beaktande av återförsäkringsförpliktelser ska försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpa dessa ändringar på sina egna kostnader och, i förekommande fall, på kostnaderna för överlåtande företag.

Artikel 141 Undergruppen för omprövningsrisk

Kapitalkravet för omprövningsrisk som avses i artikel 105.3 e i direktiv 2009/138/EG ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent ökning på 3 % av livränteförmånerna men enbart på de försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid livränta där de ersättningar som ska betalas enligt de underliggande försäkringarna skulle kunna öka till följd av ändrade rättsliga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos den försäkrade.

Artikel 142 Undergruppen för annullationsrisk

1.Kapitalkravet för annullationsrisk som avses i artikel 105.3 f i direktiv 2009/138/EG ska vara lika med det största av följande kapitalkrav:

  1. Kapitalkravet för risken för en permanent ökning av andelen annullationer.
  2. Kapitalkravet för risken för en permanent minskning av andelen annullationer.
  3. Kapitalkravet för massannullationsrisk.

2.Kapitalkravet för risken för en permanent ökning av andelen annullationer ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent ökning på 50 % av utnyttjandet av de relevanta optioner som fastställs i punkterna 4 och 5. Trots detta får ökningen av andelen utnyttjade optioner inte överstiga 100 %, och ökningen av andelen utnyttjade optioner får endast tillämpas på de relevanta optioner för vilka utnyttjandet av optionen skulle leda till en ökning av de försäkringstekniska avsättningarna utan riskmarginalen.

3.Kapitalkravet för risken för en permanent minskning av andelen annullationer ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent minskning med 50 % av utnyttjandet av de relevanta optioner som fastställs i punkterna 4 och 5. Trots det får minskningen av andelen utnyttjade optioner inte överstiga 20 %, och minskningen av andelen utnyttjade optioner får endast tillämpas på de relevanta optioner för vilka utövandet av optionen skulle leda till en minskning av de försäkringstekniska avsättningarna utan riskmarginalen.

4.Följande alternativ ska vara relevanta för de ändamål som avses i punkterna 2 och 3:

  1. Alla rättsliga eller avtalsmässiga rättigheter för försäkringstagarna att helt eller delvis häva, återköpa, minska, begränsa eller upphäva försäkringsskydd eller tillåta att försäkringen upphör att gälla.
  2. Alla rättsliga eller avtalsmässiga rättigheter för försäkringstagarna att helt eller delvis införa, förnya, öka, förlänga eller återuppta försäkrings- eller återförsäkringsskydd.

Vid tillämpning av led b ska förändringen av andelen utnyttjade optioner som avses i punkterna 2 och 3 tillämpas på den andel som återspeglar att den relevanta optionen inte utnyttjats.

5.När det gäller återförsäkringsavtal ska följande alternativ vara relevanta för de ändamål som avses i punkterna 2 och 3:

  1. De rättigheter som avses i punkt 4 hos försäkringstagarna i återförsäkringsavtalen.
  2. De rättigheter som avses i punkt 4 hos försäkringstagarna i de försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsavtalen.
  3. Rätten för den potentiella försäkringstagaren att inte ingå sådana försäkrings eller återförsäkringsavtal om återförsäkringsavtalen täcker försäkrings- eller återförsäkringsavtal som ska tecknas i framtiden.

6.Kapitalkravet för massannullationsrisk ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en kombination av följande omedelbara händelser:

  1. Uppsägning av 70 % av de försäkringar som omfattas av åtgärder som avses i artikel 2.3 b iii och iv i direktiv 2009/138/EG, för vilka uppsägning skulle leda till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utan riskmarginal och om ett av följande villkor är uppfyllda:
    1. Försäkringstagaren är inte en fysisk person och uppsägning av en sådan försäkring behöver inte godkännas av pensionsfondens förmånstagare.
    2. Försäkringstagaren är en fysisk person som agerar till förmån för försäkringens förmånstagare, utom när det finns en familjerelation mellan den fysiska personen och förmånstagarna, eller där försäkringen tecknats för privat egendomsplanering eller arv och antalet förmånstagare enligt försäkringen inte överstiger 20.
  2. Uppsägning av 40 % av försäkringarna, förutom de som anges under led a för vilka uppsägning skulle leda till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utan riskmarginal.
  3. Den minskning med 40 % av antalet framtida försäkrings- eller återförsäkringsavtal som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna om återförsäkringsavtalen täcker försäkrings- eller återförsäkringsavtal som ska tecknas i framtiden.

De händelser som avses i första stycket ska tillämpas på ett enhetligt sätt på alla berörda försäkrings- och återförsäkringsavtal. I förhållande till återförsäkringsavtal ska den händelse som avses i led a tillämpas på de underliggande försäkringsavtalen.

Vid fastställandet av förlusten i primärkapitalet hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i de fall som avses i leden a och b ska företaget basera beräkningen på den typ av återköp som mest negativt påverkar primärkapitalet hos företaget per enskild försäkring.

7.När det största av de kapitalkrav som avses i punkt 1 a, b och c i denna artikel och det största av motsvarande kapitalkrav som beräknas i enlighet med artikel 206.2 i denna förordning inte baseras på samma scenario, ska kapitalkravet för annullationsrisk som avses i artikel 105.3 f i direktiv 2009/138/EG vara det kapitalkrav som avses i punkt 1 a, b och c i denna artikel för vilka det underliggande scenariot leder till det största motsvarande kapitalkravet, beräknat i enlighet med artikel 206.2 i denna förordning.

Artikel 143 Undergruppen för katastrofrisk inom livförsäkring

1.Kapitalkravet för katastrofrisker inom livförsäkring som avses i artikel 105.3 g i direktiv 2009/138/EG ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar ökning på 0,15 % av dödstalen (uttryckt i procent) som används i beräkningen av tekniska avsättningar för att återspegla dödlighetstalen under de följande tolv månaderna.

2.De ökade dödlighetstal som avses i punkt 1 får endast tillämpas på de försäkringar för vilka en ökning av dödlighetstalen som används för att återspegla dödligheten under de följande tolv månaderna leder till en ökning i de försäkringstekniska avsättningarna. Identifiering av försäkringar för vilka en ökad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utanför riskmarginalen kan grundas på följande antaganden:

  1. Flera försäkringar för samma försäkrade person kan behandlas som en enda försäkring.
  2. När beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på grupper av försäkringar enligt vad som anges i artikel 35 kan identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en ökning av dödligheten också bygga på de grupperna av försäkringar i stället för enskilda försäkringar, förutsatt att det skulle ge ungefär samma resultat.

3.När det gäller återförsäkringsavtal ska identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en ökad dödlighet endast gälla de bakomliggande försäkringarna och utföras i enlighet med punkt 2.

Avsnitt 4 Riskmodul för sjukförsäkring

Artikel 144 Riskmodul för sjukförsäkring

1.Riskmodulen för sjukförsäkring ska bestå av följande undergrupper:

  1. Undergruppen för teckningsrisk inom NSLT sjukförsäkring.
  2. Undergruppen för teckningsrisk inom SLT sjukförsäkring.
  3. Undergruppen för katastrofrisk inom sjukförsäkring.

2.Kapitalkravet för teckningsrisk inom sjukförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (i,j) av de undergrupper som anges i punkt 1,
  2. CorrH(i,j) betecknar korrelationskoefficienten för teckningsrisken för undergrupperna i och j,
  3. SCRi och SCRj betecknar kapitalkraven för riskundergrupperna i och j.

3.Den korrelationskoefficient CorrH(i,j) som anges i punkt 2 betecknar den post som anges i rad i och i kolumn j i följande korrelationsmatris:

j
i
Teckningsrisk NSLT sjukförsäkringTeckningsrisk SLT sjukförsäkringKatastrofrisk sjukförsäkring
Teckningsrisk NSLT sjukförsäkring1   0,5 0,25
Teckningsrisk SLT sjukförsäkring0,5 1   0,25
Katastrofrisk sjukförsäkring0,250,251   

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska tillämpa

  1. undergruppen för teckningsrisk inom NSLT sjukförsäkring för sjukförsäkrings och sjukåterförsäkringsförpliktelser som ingår i klasserna 1–3, 13–15 och 25 som anges i bilaga I,
  2. undergruppen för teckningsrisk inom SLT sjukförsäkring för sjukförsäkrings och sjukåterförsäkringsförpliktelser som ingår i klasserna 29, 33 och 35 som anges i bilaga I,
  3. undergruppen för katastrofrisk inom sjukförsäkringar för sjukförsäkrings- och sjukåterförsäkringsförpliktelser.

Artikel 145 Undergruppen för teckningsrisk inom NSLT sjukförsäkring

1.Undergruppen för teckningsrisk inom NSLT sjukförsäkring ska bestå av följande undergrupper:

  1. Underguppen för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring.
  2. Undergruppen för annullationsrisk inom NSLT sjukförsäkring.

2.Kapitalkravet för teckningsrisk inom NSLT sjukförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. SCR(NSLTh,pr) betecknar kapitalkravet för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring,
  2. SCR(NSLTh,lapse) betecknar kapitalkravet för annullationsrisk inom NSLT sjukförsäkring,

Artikel 146 Undergruppen för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring

Kapitalkravet för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

SCR(NSLT,pr) = 3 · σNSLTh · VNSLTh

där

  1. σNSLTh betecknar standardavvikelsen för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring som fastställs i enlighet med artikel 148,
  2. VNSLTh betecknar volymmåttet för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring som fastställs i enlighet med artikel 147.

Artikel 147 Volymmått för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring

1.Volymmåttet för premie- och reservrisker inom NSLT sjukförsäkring ska vara lika med summan av de volymmässiga åtgärderna för premie- och reservrisker för segmenten som anges i bilaga XIV.

2.För alla segment som anges i bilaga XIV ska volymmåttet för ett visst segment s beräknas enligt följande formel:

Vs = (V(prem,s) + V(res,s)) · (0,75 + 0,25 · DIVs)

där

  1. V(prem,s) betecknar volymmåttet för premierisken för segment s,
  2. V(res,s) betecknar volymmåttet för reservrisken för segment s,
  3. DIVs betecknar faktorn för geografisk diversifiering av segment s.

3.För alla segment som anges i bilaga XIV ska volymmåttet för premierisken för ett visst segment s beräknas enligt följande formel:

V(prem,s) = max(Ps; P(last,s)) + FP(existing,s) + FP(future,s)

där

  1. Ps betecknar en skattning av de premier som ska intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i segmentet s under de kommande tolv månaderna,
  2. P(last,s) betecknar de premier som intjänats av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i segment s under de senaste tolv månaderna,
  3. FP(existing,s) betecknar det förväntade nuvärdet för premierna som ska intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i segment s efter de kommande tolv månaderna för befintliga avtal,
  4. FP(future,s) betecknar det förväntade nuvärdet för premierna som ska intjänas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i segment s för avtal där det första redovisningstillfället infaller under de följande tolv månaderna men utan de premier som ska intjänas under de tolv månaderna efter första redovisningstillfället.

4.Som ett alternativ till den beräkning som anges i punkt 3 får försäkrings- och återförsäkringsföretag välja att beräkna volymmåttet för premierisken för ett visst segment s i enlighet med följande formel för alla segment i bilaga XIV:

V(prem,s) = Ps + FP(existing,s) + FP(future,s)

under förutsättning att följande omständigheter råder:

  1. Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har beslutat att dess premieintäkter i segmentet s under de närmaste tolv månaderna inte kommer att överskrida Ps.
  2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har upprättat effektiva kontrollmekanismer för att säkerställa att de gränsvärden för premieintäkter som avses i led a är uppfyllda.
  3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har underrättat sin tillsynsmyndighet om det beslut som avses i led a och skälen för detta.

Vid tillämpningen av denna punkt ska begreppen Ps, FP(existing,s) och FP(future,s) betecknas i enlighet med punkt 3 a, c och d.

5.För de beräkningar som anges i punkterna 3 och 4 ska premierna anges netto efter avdrag för premier för återförsäkringsavtal. Följande premier för återförsäkringsavtal får inte dras av:

  1. Premier i samband med händelser som inte rör försäkringen eller betalda försäkringskrav som inte beaktas i de kassaflöden som anges i artikel 41.3.
  2. Premier för återförsäkringsavtal som inte uppfyller kraven i artiklarna 209, 210, 211 och 213.

6.För alla segment som anges i bilaga XIV ska volymmåttet för reservrisken för ett visst segment motsvara den bästa skattningen av avsättningarna för oreglerade försäkringsfall för segmentet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, förutsatt att kontrakten för återförsäkring eller specialföretagen uppfyller kraven i artiklarna 209, 210, 211 och 213. Volymmåttet får inte vara negativt.

7.För alla segment som anges i bilaga XIV ska standardfaktorn för geografisk diversifiering endera vara lika med 1 eller beräknas i enlighet med bilaga III.

Artikel 148 Standardavvikelse för premie- och reservrisker inom NSLT sjukförsäkring

1.Standardavvikelsen för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. VNSLTh betecknar volymmått för premie- och reservrisker inom NSLT sjukförsäkring,
  2. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (s,t) av de segment som anges i bilaga XIV,
  3. CorrHS(s,t) betecknar korrelationskoefficienten för premie- och reservrisk för NSLT sjukförsäkring för segment s och segment t som anges i bilaga XV,
  4. σs och σt betecknar standardavvikelserna för premie- och reservrisken för NSLT sjukförsäkringar för segmenten s och t,
  5. Vs och Vt betecknar volymmåtten för premie- och reservrisken för segmenten s och t, som anges i bilaga XIV.

2.För alla segment i bilaga XIV ska standardavvikelsen för premie- och reservrisk vid NSLT sjukförsäkring för ett visst segment s beräknas enligt följande formel:

där

  1. σ(prem,s) betecknar standardavvikelsen för premierisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med artikel 3,
  2. σ(res,s) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med bilaga XIV,
  3. V(prem,s) betecknar volymmåttet för premierisken för segment s som anges i artikel 147,
  4. V(res,s) betecknar volymmåttet för reservrisken för segment s som anges i artikel 147.

3.För alla segment i bilaga XIV ska standardavvikelsen för premierisk inom NSLT sjukförsäkring för ett visst segment vara lika med produkten av standardavvikelsen för premierisken brutto inom NSLT sjukförsäkring för segmentet i bilaga XIV och justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring. För alla segment som anges i bilaga XIV ska justeringsfaktorn för icke-proportionell återförsäkring uppgå till 100 %.

Artikel 149 System för utjämning av hälsorisker

1.Vid tillämpning av artikel 109a.4 i direktiv 2009/138/EG ska sjukförsäkringsförpliktelser som omfattas av systemet för utjämning av hälsorisker (HRES) identifieras, hanteras och organiseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksamheter, utan någon möjlighet att göra överföringar till sjukförsäkringsförpliktelser som inte omfattas av HRES.

2.Standardavvikelserna för premie- och reservrisker inom NSLT sjukförsäkring för segmenten 1, 2 och 3 i bilaga XIV för affärsverksamhet som omfattas av HRES ska uppfylla följande krav:

  1. Standardavvikelserna bestäms separat för varje segment 1, 2 och 3 på det vis som anges i bilaga XIV och separat för premie- och reservrisk.
  2. För varje segment som anges i bilaga XIV är standardavvikelsen för premierisk det som är lägst av följande belopp:
    1. Standardavvikelsen för premierisk inom NSLT sjukförsäkring i det segmentet som anges i bilaga XIV.
    2. Det belopp som är högst av följande:
      1. En tredjedel av standardavvikelsen för premierisken inom NSLT sjukförsäkring i det segmentet som anges i bilaga XIV.
      2. En uppskattning av den representativa standardavvikelsen för ett försäkringsföretags kombinerade kvot, vilket är förhållandet mellan följande årliga belopp:
        1. Summan av ersättningarna, inklusive tillhörande kostnader och försäkringstekniska avsättningar för skador som inträffat under räkenskapsåret för verksamhet som omfattas av HRES, inklusive eventuella förändringar till följd av HRES.
        2. Årets intjänade premier för den affärsverksamhet som omfattas av HRES.
  3. För varje segment som anges i bilaga XIV är standardavvikelsen för reservrisk det som är lägst av följande belopp:
    1. Standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring i det segmentet som anges i bilaga XIV.
    2. Det belopp som är högst av följande:
      1. En tredjedel av standardavvikelsen för reservrisken för det segment vid NSLT sjukförsäkring i det segmentet som anges i bilaga XIV.
      2. En uppskattning av den representativa standardavvikelsen för ett försäkringsföretags avvecklingskvot, vilket är förhållandet mellan följande årliga belopp:
        1. Summan av den bästa skattningen vid årets slut för skadeärenden som var oreglerade i början av året och eventuella ersättningar och kostnader som betalats under året för skadeärenden som var oreglerade i början av året. Båda beloppen omfattar eventuella ändringar till följd av HRES.
        2. Den bästa skattningen vid årets ingång för oreglerade skadeanspråk i den del av verksamheten som omfattas av HRES, inklusive eventuella ändringar med anledning av HRES.
  4. Bestämning av standardavvikelsen bygger på lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska metoder.
  5. Bestämning av standardavvikelsen grundar sig på fullständiga, exakta och lämpliga uppgifter som är direkt relevanta för den affärsverksamhet som omfattas av HRES och återspeglar den genomsnittliga graden av diversifiering på försäkringsföretag.
  6. Bestämning av standardavvikelsen bygger på trovärdiga aktuella uppgifter och realistiska antaganden.
  7. Bestämning av standardavvikelsen tar också hänsyn till eventuella risker som inte minskas av HRES, särskilt de risker som avses i artikel 105.4 a i direktiv 2009/138/EG och risker som inte avspeglas i undergruppen för katastrofrisker vid sjukförsäkring och som skulle kunna påverka ett stort antal försäkringsföretag som samtidigt omfattas av HRES.
  8. Metoden för beräkning av standardavvikelsen och själva beräkningen av standardavvikelsen är tillgängliga för allmänheten.

3.Om de genomförandebestämmelser som antagits enligt artikel 109 a.4 i direktiv 2009/138/EG fastställer en standardavvikelse för premierisk vid NSLT sjukförsäkring för verksamhet som omfattas av HRES som uppfyller de krav som anges i punkt 2 i denna artikel, ska försäkringsföretagen använda denna standardavvikelse i stället för standardavvikelsen för premierisk vid NSLT sjukförsäkring för segmentet som anges i bilaga XIV i denna förordning vid beräkning av standardavvikelsen för premie- och reservrisk vid NSLT sjukförsäkring som avses i artikel 148.1 i denna förordning.

När endast en del av ett försäkringsföretags verksamhet i ett segment s omfattas av HRES ska företaget använda en standardavvikelse för premierisk vid NSLT sjukförsäkring för segmentet i beräkningen av standardavvikelsen för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring som avses i artikel 148.1 som är lika med följande:

där

  1. σ(prem,s) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s som anges i bilaga XIV,
  2. V(prem,s,nHRES) betecknar volymmåttet för premierisk inom NSLT sjukförsäkring för verksamheten i segment s som inte omfattas av HRES,
  3. σ(prem,s,HRES) betecknar standardavvikelsen för premierisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s för verksamhet som omfattas av HRES som fastställs i enlighet med punkt 2,
  4. V(prem,s,HRES) betecknar volymmåttet för premierisk inom NSLT sjukförsäkring för verksamheten i segment s som omfattas av HRES,

V(prem,s,HRES) och V(prem,s,nHRES) ska beräknas på samma sätt som volymmåttet för premierisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s som anges i artikel 147, men V(prem,s,HRES) ska endast beakta försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som omfattas av HRES, och V(prem,s,nHRES) ska endast beakta de försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som inte omfattas av HRES.

4.Om de genomförandebestämmelser som antagits enligt artikel 109 a.4 i direktiv 2009/138/EG fastställer en standardavvikelse för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för verksamhet som omfattas av HRES som uppfyller de krav som anges i punkt 2 i denna artikel, ska försäkringsföretagen använda denna standardavvikelse i stället för standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för segmentet som anges i bilaga XIV i denna förordning vid beräkning av standardavvikelsen för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring som avses i artikel 148.1 i denna förordning.

När endast en del av ett försäkringsföretags verksamhet i ett segment s omfattas av HRES ska företaget använda en standardavvikelse för premierisk inom NSLT sjukförsäkring för segmentet i beräkningen av standardavvikelsen för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring som avses i artikel 148.1 som är lika med följande:

där

  1. σ(res,s) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s som fastställs i enlighet med bilaga XIV,
  2. V(res,s,nHRES) betecknar volymmåttet för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för verksamheten i segment s som inte omfattas av HRES,
  3. σ(res,s,HRES) betecknar standardavvikelsen för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s för verksamhet som omfattas av HRES som fastställs i enlighet med punkt 2,
  4. V(res,s,HRES) betecknar volymmåttet för reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för verksamheten i segment s som omfattas av HRES,

V(res,s,nHRES) och V(res,s,HRES) ska beräknas på samma sätt som volymmåttet för premierisk inom NSLT sjukförsäkring för segment s som anges i artikel 147, men V(res,s,HRES) ska endast beakta försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som omfattas av HRES, och V(res,s,nHRES) ska endast beakta de försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som inte omfattas av HRES.

5.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får ersätta standardavvikelserna för premie- och reservrisk inom NSLT sjukförsäkring för verksamhet som omfattas av HRES med parametrar som är specifika för försäkrings- och återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 104.7 i direktiv 2009/138/EG. Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ersätter de standardavvikelserna med parametrar som är specifika för företaget i enlighet med artikel 110 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 150 Undergruppen för annullationsrisk inom NSLT sjukförsäkring

1.Kapitalkravet för annullationsrisk inom NSLT sjukförsäkring som avses i artikel 145.1 b ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en kombination av följande omedelbara händelser:

  1. Återköp av 40 % av försäkringarna för vilka ett återköp skulle leda till en ökning av de försäkringstekniska avsättningarna utanför riskmarginalen.
  2. Den minskning med 40 % av antalet framtida försäkrings- eller återförsäkringsavtal som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna om återförsäkringsavtalen täcker försäkrings- eller återförsäkringsavtal som ska tecknas i framtiden.

2.De händelser som avses i punkt 1 a och b ska tillämpas på ett enhetligt sätt på alla berörda försäkrings- och återförsäkringsavtal. I förhållande till återförsäkringsavtal ska den händelse som avses i punkt 1 a gälla de underliggande försäkringsavtalen.

3.Vid fastställandet av förlusten i primärkapitalet hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i det fall som avses i punkt 1 a ska företaget basera beräkningen på typen av återköp som mest negativt påverkar primärkapitalet hos företaget per enskild försäkring.

Artikel 151 Riskmodulen för SLT sjukförsäkring

1.Modulen för teckningsrisk inom SLT sjukförsäkring ska bestå av följande undergrupper:

  1. Undergruppen för dödsfallsrisk inom sjukförsäkring.
  2. Undergruppen för livsfallsrisk inom sjukförsäkring.
  3. Undergruppen för invaliditets- och sjuklighetsrisk inom sjukförsäkring.
  4. Undergruppen för kostnadsrisk inom sjukförsäkring.
  5. Undergruppen för omprövningsrisk inom sjukförsäkring.
  6. Undergruppen för annullationsrisk inom SLT sjukförsäkring.

2.Kapitalkravet för teckningsrisk inom SLT sjukförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (i,j) av de undergrupper som anges i punkt 1,
  2. CorrSLTH(i,j) betecknar korrelationskoefficienten för teckningsrisken inom SLT sjukförsäkring för undergrupperna i och j,
  3. SCRi och SCRj betecknar kapitalkraven för riskundergrupperna i och j.

3.Den korrelationskoefficient CorrSLTH(i,j) som anges i punkt 2 betecknar den post som anges i rad i och i kolumn j i följande korrelationsmatris:

j
i
Dödsfall, sjukförsäkringLivsfall, sjukförsäkringInvaliditet och sjuklighetsrisk, sjukförsäkringKostnad, sjukförsäkringOmprövning, sjukförsäkringAn­nul­la­tion, SLT sjukförsäkring
Dödsfall, sjukförsäkring 1   −0,250,250,250   0   
Livsfall, sjukförsäkring−0,25 1   0   0,250,250,25
Invaliditet och sjuklighetsrisk, sjukförsäkring 0,25 0   1   0,5 0   0   
Kostnad, sjukförsäkring 0,25 0,250,5 1   0,5 0,5 
Omprövning, sjukförsäkring 0    0,250   0,5 1   0   
Annullation, SLT sjukförsäkring 0    0,250   0,5 0   1   

Artikel 152 Undergruppen för dödsfallsrisk vid sjukförsäkring

1.Kapitalkravet för dödsfallsrisk vid sjukförsäkring ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent ökning av 15 % av dödlighetstalet som används för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.

2.Den ökade dödligheten som avses i punkt 1 ska endast tillämpas på de försäkringar för vilka en ökad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utan riskmarginalen. Identifiering av försäkringar för vilka en ökad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utan riskmarginal kan grundas på följande antaganden:

  1. Flera försäkringar för samma försäkrade person kan behandlas som en enda försäkring.
  2. När beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på grupper av försäkringar enligt vad som anges i artikel 35 kan identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en ökning av dödligheten också bygga på de grupperna av försäkringar i stället för enskilda försäkringar, förutsatt att det skulle ge ungefär samma resultat.

3.När det gäller återförsäkringsförpliktelser ska identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en ökning av dödlighetstalen endast gälla de bakomliggande försäkringarna och utföras i enlighet med punkt 2.

Artikel 153 Undergruppen för livsfallsrisk vid sjukförsäkring

1.Kapitalkravet för livsfallsrisk vid sjukförsäkring ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent minskning med 20 % av dödlighetstalet som används för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.

2.Den minskade dödlighet som avses i punkt 1 ska endast tillämpas på de försäkringar för vilka en minskad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utan riskmarginal. Identifiering av försäkringar för vilka en minskad dödlighet leder till en ökning av försäkringstekniska avsättningar utan riskmarginalen kan grundas på följande antaganden:

  1. Flera försäkringar för samma försäkrade person kan behandlas som en enda försäkring.
  2. När beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på grupper av försäkringar enligt artikel 35 kan identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en minskning av dödligheten också bygga på de grupperna av försäkringar i stället för enskilda försäkringar, förutsatt att det skulle ge ungefär samma resultat.

3.När det gäller återförsäkringsförpliktelser ska identifieringen av de försäkringar för vilka de försäkringstekniska avsättningarna ökar vid en minskning av dödlighetstalen endast gälla de bakomliggande försäkringarna och utföras i enlighet med punkt 2.

Artikel 154 Undergruppen för invaliditets- och sjuklighetsrisk vid sjukförsäkring

1.Kapitalkravet för invaliditets- och sjuklighetsrisk vid sjukförsäkring ska vara lika med summan av följande:

  1. Kapitalkravet för sjukvårdskostnader vid invaliditets- och sjuklighetsrisk.
  2. Kapitalkravet för inkomstskydd vid invaliditets- och sjuklighetsrisk.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska tillämpa

  1. de scenarier som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav för sjukvårdskostnader vid invaliditets- och sjuklighetsrisk bara för sjukvårdskostnader för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser där den underliggande verksamheten tekniskt sett fungerar på liknande sätt som livförsäkringar,
  2. de scenarier som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav för inkomstskydd vid invaliditets- och sjuklighetsrisk bara för inkomstskydd för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser där den underliggande verksamheten tekniskt sett fungerar på liknande sätt som livförsäkringar.

Artikel 155 Kapitalkrav för sjukvårdskostnader vid invaliditets- och sjuklighetsrisk

1.Kapitalkravet för sjukvårdskostnader vid invaliditets- och sjuklighetsrisk ska motsvara det som är störst av följande kapitalkrav:

  1. Kapitalkravet för ökning av sjukvårdsbetalningar.
  2. Kapitalkravet för minskning av sjukvårdsbetalningar.

2.Kapitalkravet för ökning av sjukvårdsbetalningar ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande kombination av omedelbara permanenta ändringar:

  1. En ökning på 5 % av de sjukvårdsbetalningar som beaktats vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.
  2. En ökning på 1 % av inflationstakten för sjukvårdsbetalningar (uttryckt i procent) som används för beräkning av försäkringstekniska avsättningar.

3.Kapitalkravet för minskningen av sjukvårdsbetalningar ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande kombination av omedelbara permanenta ändringar:

  1. En minskning med 5 % av de sjukvårdsbetalningar som beaktats vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.
  2. En minskning med 1 % av inflationstakten för sjukvårdsbetalningar (uttryckt i procent) som används för beräkning av försäkringstekniska avsättningar.

Artikel 156 Kapitalkrav för inkomstskydd vid invaliditets- och sjuklighetsrisk

Kapitalkravet för inkomstskydd vid invaliditets- och sjuklighetsrisk ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande kombination av omedelbara permanenta ändringar:

  1. En ökning på 35 % av den invaliditet och sjuklighet som används i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar för att återspegla invaliditet och sjuklighet under de följande tolv månaderna.
  2. En ökning på 25 % av den invaliditet och sjuklighet som används i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar för att återspegla invaliditet och sjuklighet under åren efter de följande tolv månaderna.
  3. En minskning med 20 % av avvecklingsgraderna vid invaliditet och sjuklighet som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar när dessa avvecklingsgrader är lägre än 50 %.
  4. En minskning med 20 % av persistensgraderna vid invaliditet och sjuklighet som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar när dessa persistensgrader är lika med eller lägre än 50 %.

Artikel 157 Undergruppen för kostnadsrisk vid sjukförsäkring

Kapitalkravet för kostnadsrisk vid sjukförsäkring ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av följande kombination av omedelbara permanenta ändringar:

  1. En ökning på 10 % av de utgifter som beaktats vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.
  2. En ökning på 1 % av kostnadsinflationstakten (uttryckt i procent) som används för beräkning av försäkringstekniska avsättningar.

Med beaktande av återförsäkringsförpliktelser ska försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpa dessa ändringar på sina egna kostnader och, i förekommande fall, på kostnaderna för överlåtande företag.

Artikel 158 Undergruppen för omprövningsrisk vid sjukförsäkring

Kapitalkravet för omprövningsrisk vid sjukförsäkring ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent ökning på 4 % av livränteförmånerna, men enbart för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i samband med livränta där de ersättningar som ska betalas enligt de underliggande försäkringarna skulle kunna öka till följd av förändringar i inflationen, rättsliga förhållanden eller de försäkrades hälsotillstånd.

Artikel 159 Undergruppen för annullationsrisk vid SLT sjukförsäkring

1.Kapitalkravet för annullationsrisk vid SLT sjukförsäkring som avses i artikel 151.1 f ska vara lika med det största av följande kapitalkrav:

  1. Kapitalkravet för risken för en permanent ökning av andelen annullationer vid SLT sjukförsäkringar.
  2. Kapitalkravet för risken för en permanent minskning av andelen annullationer vid SLT sjukförsäkringar.
  3. Kapitalkravet för massannullationsrisk vid SLT sjukförsäkring.

2.Kapitalkravet för risken för en permanent ökning av andelen annullationer vid SLT sjukförsäkringar ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent ökning på 50 % av utnyttjandegraden för de relevanta optioner som fastställs i punkterna 4 och 5. Trots detta ska den ökade andelen utnyttjade optioner inte överstiga 100 %, och ökningen av andelen utnyttjade optioner får endast tillämpas på de relevanta optioner för vilka utövandet skulle leda till en ökning av de försäkringstekniska avsättningarna utan riskmarginal.

3.Kapitalkravet för risken för en permanent minskning av andelen annullationer vid SLT sjukförsäkringar ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar permanent minskning med 50 % av utnyttjandet av de relevanta optioner som fastställs i punkterna 4 och 5. Trots detta får minskningen av andelen utnyttjade optioner inte överstiga 20 procentenheter och minskningen av andelen utnyttjade optioner får endast tillämpas på de relevanta optioner för vilka utövandet av optionen skulle leda till en minskning av de försäkringstekniska avsättningarna utan riskmarginalen.

4.Följande alternativ ska vara relevanta för de ändamål som avses i punkterna 2 och 3:

  1. Alla rättsliga eller avtalsmässiga rättigheter för försäkringstagarna att helt eller delvis häva, återköpa, minska, begränsa eller upphäva försäkringsskydd eller tillåta att försäkringen upphör att gälla.
  2. Alla rättsliga eller avtalsmässiga rättigheter för försäkringstagarna att helt eller delvis införa, förnya, öka, förlänga eller återuppta försäkrings- eller återförsäkringsskydd.

Vid tillämpning av led b ska förändringen av andelen utnyttjade optioner som avses i punkterna 2 och 3 tillämpas på den andel som återspeglar att den relevanta optionen inte utnyttjats.

5.När det gäller återförsäkringsavtal ska följande alternativ vara relevanta för de ändamål som avses i punkterna 2 och 3:

  1. De rättigheter som avses i punkt 4 hos försäkringstagarna i återförsäkringsavtalen.
  2. De rättigheter som avses i punkt 4 hos försäkringstagarna i de försäkringsavtal som ligger till grund för återförsäkringsavtalen.
  3. Rätten för den potentiella försäkringstagaren att inte ingå sådana försäkrings eller återförsäkringsavtal om återförsäkringsavtalet täcker försäkrings- eller återförsäkringsavtal som ska tecknas i framtiden.

6.Kapitalkravet för massannullationsrisk vid SLT sjukförsäkring ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en kombination av följande omedelbara händelser:

  1. Återköp av 40 % av försäkringarna för vilka ett återköp skulle leda till en ökning av de försäkringstekniska avsättningarna utan riskmarginalen.
  2. Den minskning med 40 % av antalet framtida försäkrings- eller återförsäkringsavtal som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna om återförsäkringsavtalet täcker försäkrings- eller återförsäkringsavtal som ska tecknas i framtiden.

De händelser som avses i första stycket ska tillämpas på ett enhetligt sätt på alla berörda försäkrings- och återförsäkringsavtal. I förhållande till återförsäkringsavtal ska den händelse som avses i led a tillämpas på de underliggande försäkringsavtalen.

Vid fastställandet av förlust i primärkapitalet hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i det fall som avses i led a ska företaget basera beräkningen på typen av återköp som mest negativt påverkar primärkapitalet hos företaget per enskild försäkring.

7.Om det som är störst av kapitalkraven i punkt 1 a, b och c i denna artikel och det största motsvarande kapitalkrav som beräknas i enlighet med artikel 206.2 i denna förordning inte baseras på samma scenario ska kapitalkravet för annullationsrisk som avses i artikel 105.3 f i direktiv 2009/138/EG vara det kapitalkrav som avses i punkt 1 a, b eller c i denna artikel för vilket det underliggande scenariot leder till det största motsvarande kapitalkravet, beräknat i enlighet med artikel 206.2 i denna förordning.

Artikel 160 Undergruppen katastrofrisk vid sjukförsäkring

1.Kapitalkravet för undergruppen katastrofrisk vid sjukförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. SCRma betecknar kapitalkravet för undergruppen massolycksrisk,
  2. SCRac betecknar kapitalkravet för undergruppen för koncentration av olycksrisk,
  3. SCRp betecknar kapitalkravet för undergruppen för pandemirisk.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska tillämpa

  1. undergruppen för massolycksrisk på sjukförsäkrings- och sjukåterförsäkringförpliktelser som inte är försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada,
  2. undergruppen för koncentration av olycksrisk på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada och på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som avser gruppinkomstskydd,
  3. undergruppen för pandemirisk vid sjukförsäkrings- och sjukåterförsäkringsförpliktelser som inte är försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada.

Artikel 161 Undergruppen för massolycksrisk

1.Kapitalkravet för undergruppen massolycksrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla länder som anges i bilaga XVI,
  2. SCR(ma,s) betecknar kapitalkravet för massolycksrisk i land s.

2.För alla länder som anges i bilaga XVI ska kapitalkravet för massolycksrisk för ett visst land s motsvara den minskning i kapitalbasen hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. rs betecknar andelen personer som påverkas av massolyckan i land s som anges i bilaga XVI,
  2. summan omfattar de typer av händelser e som framgår av bilaga XVI,
  3. xe betecknar andelen personer som ska erhålla ersättning för händelse av typ e som resultat av den olycka som anges i bilaga XVI,
  4. E(e,s) betecknar det totala värdet av ersättningar som betalas ut av försäkrings- och återförsäkringsföretag för händelse av typ e i land s.

3.För alla typer av händelser som fastställs i bilaga XVI och alla länder som anges i bilaga XVI ska det försäkrade beloppet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för en viss händelsetyp e i ett visst land s beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla försäkrade personer i hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som är försäkrade mot händelsetyp e och som är invånare i land s,
  2. SI(e,i) betecknar värdet av de ersättningar som ska betalas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget för den försäkrade personen i vid en händelse av typ e.

Värdet av ersättningarna ska vara försäkringsbeloppet eller i de fall försäkringsavtalet ger återkommande utbetalning av förmåner den bästa skattningen av betalningarna vid en händelse av typ e. Där ersättningarna av en försäkring är beroende av arten eller omfattningen av den skada som härrör från händelse e, ska beräkningen av ersättningarnas storlek grundas på största möjliga nytta som kan erhållas inom ramen för försäkringen och som överensstämmer med händelsen. För försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som avser sjukvårdskostnader ska värdet av ersättningarna baseras på en uppskattning av de genomsnittliga belopp som betalas vid händelse e, under förutsättning att den försäkrade personen är funktionshindrad för den löptid som anges och med hänsyn till de särskilda garantier som åtagandena omfattar.

4.Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräkna värdet av förmåner som betalas ut till sådan försäkrad person som avses i punkt 3 grundat på homogena riskgrupper, förutsatt att grupperingen av försäkringsavtal uppfyller kraven i artikel 35.

Artikel 162 Undergruppen för koncentration av olycksrisk

1.Kapitalkravet för undergruppen koncentration av olycksrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla länder c,
  2. SCR(ac,c) betecknar kapitalkravet för koncentration av olycksrisk för land c.

2.För alla länder ska kapitalkravet för koncentration av olycksrisk för ett visst land c motsvara den minskning i försäkrings- och återförsäkringsföretagets kapitalbas som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. Cc betecknar den största koncentrationen av olycksrisk för försäkrings- och återförsäkringsföretag i land c,
  2. summan omfattar de typer av händelser e som framgår av bilaga XVI,
  3. xe betecknar andelen personer som ska erhålla ersättning för händelse av typ e som resultat av den olycka som anges i bilaga XVI,
  4. CE(e,c) betecknar det genomsnittliga värdet för ersättningarna som ska betalas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag för händelse av typ e för den största koncentrationen av olycksrisk i land c.

3.För alla länder ska den största koncentrationen av olycksrisk för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i ett land c vara lika med det största antalet personer för vilka följande villkor är uppfyllda:

  1. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har en försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelse avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada eller en försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelse som avser gruppinkomstskydd för var och en av dessa personer.
  2. Förpliktelserna avseende var och en av personerna omfattar åtminstone någon av de händelser som anges i bilaga XVI.
  3. Personerna arbetar i samma byggnad som är belägen i land c.

4.För alla typer av händelser och länder ska det genomsnittliga försäkringsbeloppet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för händelse av typ e för den största koncentrationen av olycksrisk i land c beräknas enligt följande formel:

där

  1. Ne betecknar antalet försäkrade personer hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som är försäkrade mot händelser av typ e och som hör till den största koncentrationen av olycksrisk för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i land c,
  2. summan omfattar alla försäkrade personer som avses i led a,
  3. SI(e,i) betecknar värdet av de ersättningar som ska betalas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget för den försäkrade personen i vid en händelse av typ e.

Värdet av ersättningarna som avses i led c ska vara försäkringsbeloppet eller i de fall försäkringsavtalet ger återkommande utbetalning av förmåner den bästa skattningen av de betalade ersättningarna vid en händelse av typ e. Där ersättningarna av en försäkring är beroende av arten eller omfattningen av den skada som härrör från händelse e ska beräkningen av ersättningarnas storlek grundas på största möjliga nytta som kan erhållas inom ramen för försäkringen och som överensstämmer med händelsen. För försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som avser sjukvårdskostnader ska värdet av ersättningarna baseras på en uppskattning av de genomsnittliga belopp som utbetalas vid händelse e, under förutsättning att den försäkrade personen är funktionshindrad för den löptid som anges och med hänsyn till de särskilda garantier som förpliktelserna omfattar.

5.Om artikel 88 efterlevs får försäkrings- eller återförsäkringsföretag beräkna värdet av ersättningar som betalas ut till varje försäkrad person som avses i punkt 4 grundat på homogena riskgrupper, förutsatt att grupperingen av försäkringsavtal uppfyller kraven i artikel 35.

Artikel 163 Undergruppen för pandemirisk

1.Kapitalkravet för undergruppen för pandemirisk ska motsvara den minskning i primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som utan avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag uppgår till följande:

där

  1. E betecknar försäkrings- och återförsäkringsföretagens inkomstskydd vid pandemiexponering,
  2. summan omfattar alla länder c,
  3. Nc betecknar antalet försäkrade personer för försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller följande villkor:
    1. De försäkrade personerna är invånare i land c.
    2. De försäkrade omfattas av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser avseende sjukvårdskostnader förutom försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada som täcker sjukvårdskostnader som följd av en smittsam sjukdom.
  4. Mc betecknar det förväntade genomsnittliga belopp som ska utbetalas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag per försäkrad person i land c vid en eventuell pandemi.

2.Inkomstskyddet vid pandemiexponering för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla försäkrade personer i som omfattas av försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser avseende inkomstskydd förutom försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada,
  2. Ei betecknar värdet av de ersättningar som ska utbetalas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget för den försäkrade personen i vid en permanent arbetsoförmåga som orsakas av en smittsam sjukdom. Värdet av förmånerna ska vara försäkringsbeloppet eller om avtalet innehåller återkommande utbetalning av ersättningar den bästa skattningen av betalningarna under förutsättning att den försäkrade personen är permanent arbetsoförmögen och inte kommer att återhämta sig.

3.För alla länder ska det förväntade genomsnittliga belopp som ska betalas av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen per försäkrad i ett visst land c i händelse av en pandemi beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar de typer av hälso- och sjukvård h som anges i bilaga XVI,
  2. Hh betecknar andelen försäkrade personer med kliniska symtom som utnyttjar hälso- eller sjukvård h som anges i bilaga XVI,
  3. CH(h,c) betecknar den bästa skattningen av de summor som försäkrings- och återförsäkringsföretag ska betala för en försäkrad i land c i samband med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser avseende sjukvårdskostnader, förutom försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser avseende trygghetsförsäkring vid arbetsskada, avseende arbetstagares utnyttjande av hälso- och sjukvård h i händelse av en pandemi.

Avsnitt 5 Marknadsriskmodul

Underavsnitt 1 Korrelationskoefficienter

Artikel 164

1.Marknadsriskmodulen ska bestå av följande undergrupper:

  1. Undergruppen ränterisk i led a i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  2. Undergruppen aktiekursrisk i led b i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  3. Undergruppen fastighetsrisk i led c i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  4. Undergruppen spreadrisk i led d i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  5. Undergruppen valutarisk i led e i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG.
  6. Undergruppen för marknadsriskkoncentrationer i led f i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG.

2.Kapitalkravet för marknadsrisk som avses i artikel 105.5 i direktiv 2009/138/EG ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (i,j) av undergrupper i marknadsriskmodulen,
  2. Corr(i,j) betecknar korrelationskoefficienten för marknadsrisken för undergrupperna i och j,
  3. SCRi och SCRj betecknar kapitalkraven för undergrupperna i och j.

3.Den korrelationskoefficient Corr(i,j) som anges i punkt 2 ska motsvara den post som anges i rad i och i kolumn j i följande korrelationsmatris:

j
i
RäntaAktierFastighetSpreadKoncentrationValuta
Ränta1   A  A  A  00,25
AktierA  1   0,750,250,250,25
FastighetA  0,751   0,5 0   0,25
SpreadA  0,750,5 1   0   0,25
Koncentration0   0   0   0   1   0   
Valuta0,250,250,250,250   1   

Parametern A ska vara lika med 0 om kapitalkravet för ränterisk som anges i artikel 165 är det kapitalkrav som avses i led a i den artikeln. I alla andra fall ska parametern A vara lika med 0,5.

Underavsnitt 1a Godkända infrastrukturinvesteringar

Artikel 164a Godkända infrastrukturinvesteringar

1.Vid tillämpningen av denna förordning ska godkända infrastrukturinvesteringar omfatta investeringar i en infrastrukturenhet som uppfyller följande kriterier:

  1. De kassaflöden som genereras av infrastrukturtillgångarna gör det möjligt att under varaktiga stressnivåer uppfylla alla finansiella skyldigheter som är relevanta för riskerna i samband med projektet.
  2. De kassaflöden som infrastrukturenheten genererar åt sina kreditgivare och aktieinvesterare är förutsägbara.
  3. Infrastrukturtillgångarna och infrastrukturenheten regleras av en lagstadgad eller avtalsmässig ram som ger kreditgivare och aktieinvesterare en hög skyddsnivå, inklusive följande:
    1. Den avtalsmässiga ramen ska innefatta bestämmelser som effektivt skyddar kreditgivare och aktieinvesterare mot förluster till följd av att projektet avbryts av den part som gått med på att köpa de varor eller tjänster som infrastrukturprojektet tillhandahåller, om inte något av följande villkor är uppfyllt:
      1. Infrastrukturenhetens intäkter finansieras genom betalningar från ett stort antal användare.
      2. Intäkterna omfattas av en avkastningsreglering.
    2. Infrastrukturenheten har tillräckliga reservfonder eller andra finansiella arrangemang för att täcka projektets reserver för oförutsedda utgifter och krav på rörelsekapital.

    Om investeringarna görs i form av obligationer eller lån, ska avtalsramen också omfatta följande:

    1. Kreditgivarna har säkerhet eller åtnjuter säkerhet i den utsträckning som är tillåten enligt tillämplig lag för alla tillgångar och avtal som krävs för att driva projektet.
    2. Användningen av nettokassaflöden från den löpande verksamheten efter obligatoriska betalningar från projektet i andra syften än att betala skulder är begränsad.
    3. Begränsningar för verksamhet som kan skada kreditgivarna, inbegripet att nya skulder inte kan utfärdas utan de befintliga kreditgivarnas medgivande i den form som avtalats med dem, såvida inte sådana nya emissioner av skulder är tillåtna enligt dokumentationen för den befintliga skulden.

    Utan hinder av andra stycket led i, för investeringar i form av obligationer eller lån, gäller att om företagen kan visa att säkerhet för alla tillgångar och avtal inte är nödvändigt för att effektivt skydda eller återställa den allra största delen av kreditgivarnas investering, får andra säkerhetsmekanismer användas. I sådana fall ska säkerhetsmekanismerna omfatta åtminstone ett av följande:

    1. Panträtt i aktier.
    2. Långivarens rätt till ”step-in”.
    3. Panträtt till bankkonton.
    4. Kontroll av kassaflöden.
    5. Bestämmelser för tilldelning av kontrakt.
  4. Om investeringarna görs i form av obligationer eller lån, kan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget visa för tillsynsmyndigheten att det kan hålla investeringen till förfall.
  5. Om investeringarna görs i form av obligationer eller lån för vilka det inte finns en kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut, är investeringsinstrumentet och andra pari passu-instrument prioriterade före alla andra fordringar förutom lagstadgade fordringar och fordringar från tillhandahållare av likviditetsfaciliteter, förvaltare och motparter för derivat.
  6. Om investeringarna görs i form av aktier, eller obligationer eller lån för vilka det inte finns en kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut, ska följande kriterier vara uppfyllda:
    1. Infrastrukturtillgångarna och infrastrukturenheterna finns i länder som är medlemmar i EES eller OECD.
    2. Om infrastrukturenheten är i konstruktionsfasen ska följande kriterier vara uppfyllda av aktieinvesteraren, eller om det finns mer än en aktieinvesterare ska följande kriterier vara uppfyllda av en grupp av aktieinvesterare tillsammans:
      1. Aktieinvesterarna har en bakgrund där de framgångsrikt har övervakat infrastrukturprojekt och har relevant sakkunskap.
      2. Aktieinvesterarna har låg risk för fallissemang, eller det finns låg risk för att infrastrukturenheten drabbas av betydande förluster till följd av fallissemang för aktieinvesterarna.
      3. Aktieinvesterarna har incitament att skydda investerarnas intressen.
    3. Om konstruktionsrisker finns, garantier för att säkerställa att projektet slutförs enligt den överenskomna specifikationen, budgeten eller det överenskomna slutdatumet.
    4. Om driftsriskerna är betydande är de korrekt hanterade.
    5. Infrastrukturenheten använder testad teknik och design.
    6. Infrastrukturenhetens kapitalstruktur gör att den kan betala sina skulder.
    7. Infrastrukturenhetens refinansieringsrisk är låg.
    8. Infrastrukturenheten använder derivat enbart av riskreduceringsskäl.

Förordning (EU) 2017/1542

2.Vid tillämpningen av punkt 1 b ska de kassaflöden som genereras åt kreditgivarna och aktieinvesterarna inte anses vara förutsägbara om inte allt utom en försumbar del av intäkterna uppfyller följande krav:

  1. Ett av följande kriterier är uppfyllt:
    1. Intäkterna är tillgänglighetsbaserade.
    2. Intäkterna omfattas av en avkastningsreglering.
    3. Intäkterna omfattas av ett take-or-pay-avtal.
    4. Nivån på produktionen eller användningen och prisnivån ska var och en för sig uppfylla följande kriterier:
      1. De ska vara reglerade.
      2. De ska vara fastställda i avtal.
      3. De ska vara tillräckligt förutsägbara på grund av låg efterfrågerisk.
  2. Om infrastrukturprojektenhetens intäkter inte kommer från betalningar från ett stort antal användare, ska den part som gått med på att köpa de varor eller tjänster som infrastrukturprojektenheten tillhandahåller vara något av följande:
    1. En enhet som räknas upp i artikel 180.2 i den här förordningen.
    2. Ett regionalt eller lokalt självstyrelseorgan som räknas upp i den förordning som antagits i enlighet med artikel 109a.2 a i direktiv 2009/138/EG.
    3. En enhet med en värdering av ett externt ratinginstitut med ett kreditkvalitetssteg på minst 3.
    4. En enhet som är utbytbar utan en betydande ändring av nivån på och tidpunkten för intäkterna.

Förordning (EU) 2016/467

Artikel 164b Godkända investeringar i infrastrukturföretag

Vid tillämpningen av denna förordning ska godkända investeringar i infrastrukturföretag omfatta investeringar i en infrastrukturenhet som uppfyller följande kriterier:

  1. Den övervägande delen av infrastrukturenhetens intäkter härrör från att äga, finansiera, bygga eller driva infrastrukturtillgångar som finns i länder som är medlemmar i EES eller OECD.
  2. De intäkter som genereras av infrastrukturtillgångarna uppfyller ett av de kriterier som anges i artikel 164a.2 a.
  3. Om infrastrukturenhetens intäkter inte kommer från betalningar från ett stort antal användare, ska den part som gått med på att köpa de varor eller tjänster som infrastrukturenheten tillhandahåller vara någon av de enheter som förtecknas i artikel 164a.2 b.
  4. Intäkterna ska diversifieras i termer av verksamhet, placering, eller betalare, såvida de inte omfattas av en avkastningsreglering i enlighet med artikel 164a.1 c a ii eller ett ”take-or-pay”-avtal, eller är grundade på tillgång.
  5. Om investeringarna görs i form av obligationer eller lån, kan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget visa för tillsynsmyndigheten att det kan hålla investeringen till förfall.
  6. Om ingen kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut är tillgänglig för infrastrukturenheten
    1. ska kapitalstrukturen i infrastrukturföretaget göra det möjligt att betala alla skulder enligt försiktiga antaganden som grundar sig på en analys av relevanta finansiella nyckeltal,
    2. ska infrastrukturenheten ha varit verksam under minst tre år eller, när det gäller ett förvärvat företag, ha drivits åtminstone tre år.
  7. Om en kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut är tillgänglig för infrastrukturenheten ska denna ha ett kreditkvalitetssteg mellan 0 och 3.

Förordning (EU) 2017/1542

Underavsnitt 2 Undergruppen för ränterisk

Artikel 165 Allmänna bestämmelser

1.Kapitalkravet för ränterisk som avses i led a i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG ska vara lika med det som är störst av följande:

  1. Summan för samtliga valutor av kapitalkraven för risken för en ökning i de durationsberoende räntesatser som anges i artikel 166 i denna förordning.
  2. Summan för samtliga valutor av kapitalkraven för risken för en minskning i de durationsberoende räntesatser som anges i artikel 167 i denna förordning.

2.Om det största av de kapitalkrav som avses i punkt 1 a och b och det största motsvarande kapitalkrav som beräknas i enlighet med artikel 206.2 inte baseras på samma scenario ska kapitalkravet för ränterisk vara det kapitalkrav som avses i punkt 1 a eller b för vilket det underliggande scenariot leder till det största motsvarande kapitalkravet, beräknat i enlighet med artikel 206.2.

Artikel 166 Ökning i de durationsberoende räntesatserna

1.Kapitalkravet för risken för en ökning i de durationsberoende räntesatserna för en viss valuta ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar ökning av de grundläggande riskfria räntesatserna för denna valuta vid olika löptider i enlighet med följande tabell:

Löptid (i år)Ökning
 170 %
 270 %
 364 %
 459 %
 555 %
 652 %
 749 %
 847 %
 944 %
1042 %
1139 %
1237 %
1335 %
1434 %
1533 %
1631 %
1730 %
1829 %
1927 %
2026 %
9020 %

För löptider som inte anges i tabellen ovan ska ökningen beräknas genom linjär interpolering. För löptider kortare än 1 år ska ökningen vara 70 %. För löptider längre än 90 år ska ökningen vara 20 %.

2.Under alla förhållanden ska en ökning av de grundläggande riskfria räntesatserna vid varje löptid vara minst en procentenhet.

3.Effekten av en ökning av durationen för de grundläggande riskfria räntesatserna på värdet av ägarintressen enligt definitionen i artikel 92.2 i direktiv 2009/138/EG i finansinstitut och kreditinstitut ska endast beaktas enligt värdet av de andelar som inte dras av från kapitalbasen i enlighet med artikel 68 i denna förordning. Den del som dras av från kapitalbasen ska enbart beaktas i den utsträckning som en sådan påverkan ökar primärkapitalet.

Artikel 167 Minskning av de durationsberoende räntesatserna

1.Kapitalkravet för risken för en minskning av de durationsberoende räntesatserna för en viss valuta ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar minskning av de grundläggande riskfria räntesatserna för denna valuta vid olika löptider i enlighet med följande tabell:

Löptid (i år)Ökning
 175 %
 265 %
 356 %
 450 %
 546 %
 642 %
 739 %
 836 %
 933 %
1031 %
1130 %
1229 %
1328 %
1428 %
1527 %
1628 %
1728 %
1828 %
1929 %
2029 %
9020 %

För löptider som inte anges i tabellen ovan ska minskningen beräknas genom linjär interpolering. För löptider kortare än 1 år ska minskningen vara 75 %. För löptider längre än 90 år ska minskningen vara 20 %.

2.Genom undantag från punkt 1 ska minskningen vara noll för negativa grundläggande riskfria räntesatser.

3.Effekten av en minskning av durationen för de grundläggande riskfria räntesatserna på värdet av ägarintressen enligt definitionen i artikel 92.2 i direktiv 2009/138/EG i finansinstitut och kreditinstitut ska endast beaktas på värdet av de andelar som inte dras av från kapitalbasen i enlighet med artikel 68 i denna förordning. Den del som dras av från kapitalbasen ska enbart beaktas i den utsträckning som en sådan påverkan ökar primärkapitalet.

Underavsnitt 3 Undergruppen för aktiekursrisker

Artikel 168 Allmänna bestämmelser

1.Undergruppen för aktiekursrisk som avses i artikel 105.5 andra stycket led b i direktiv 2009/138/EG ska inbegripa en riskundergrupp för typ 1-aktier, en riskundergrupp för typ 2-aktier och en riskundergrupp för godkända infrastrukturaktier och en riskundergrupp för godkända infrastrukturföretagsaktier.

Förordning (EU) 2017/1542

2.Typ 1-aktier ska omfatta aktier som noteras på reglerade marknader i de länder som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) eller som handlas på sådana multilaterala handelsplattformar som avses i artikel 4.1.22 i direktiv 2014/65/EU och vars säte eller huvudkontor finns i en EU-medlemsstat.

Förordning (EU) 2016/467

3.Typ 2-aktier ska omfatta andra aktier än de som anges i punkt 2, råvaror och andra alternativa investeringar. De ska också omfatta alla andra tillgångar som inte omfattas av undergruppen för ränterisk, undergruppen för fastighetsrisk eller undergruppen för spreadrisk, inbegripet tillgångar och indirekta exponeringar som avses i artikel 84.1 och 84.2 om en genomlysningsmetod inte är möjlig och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inte utnyttjar bestämmelserna i artikel 84.3.

Förordning (EU) 2016/467

3a.Godkända infrastrukturaktier ska omfatta aktieinvesteringar i infrastrukturprojektenheter som uppfyller kriterierna i artikel 164a.

Förordning (EU) 2016/467

3b.Godkända infrastrukturföretagsaktier ska omfatta aktieinvesteringar i infrastrukturenheter som uppfyller kriterierna i artikel 164b.

Förordning (EU) 2017/1542

4.Kapitalkravet för aktiekursrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. SCRequ1 betecknar kapitalkravet för typ 1-aktier
  2. SCRequ2 betecknar kapitalkravet för typ 2-aktier
  3. SCRquinf betecknar kapitalkravet för godkända infrastrukturaktier.
  4. SCRquinfc betecknar kapitalkravet för godkända infrastrukturföretagsaktier.

Förordning (EU) 2017/1542

5.Effekten av den omedelbara minskning som anges i artiklarna 169 och 170 på värdet av ägarintressen som avses i artikel 92.2 i direktiv 2009/138/EG i finansinstitut och kreditinstitut ska endast beaktas för värdet av de andelar som inte dras av från kapitalbasen i enlighet med artikel 68 i denna förordning.

6.Följande aktier ska alltid betraktas som typ 1-aktier:

  1. Andra aktier än godkända infrastrukturaktier eller godkända infrastrukturföretagsaktier, som innehas i företag för kollektiva investeringar som är godkända europeiska fonder för socialt företagande enligt artikel 3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013, om genomlysningsmetoden som anges i artikel 84 i denna förordning är möjlig för alla exponeringar inom företaget för kollektiva investeringar, eller andelar eller aktier i dessa fonder om genomlysningsmetoden inte är möjlig för alla exponeringar inom företaget för kollektiva investeringar.
  2. Andra aktier än godkända infrastrukturaktier eller godkända infrastrukturföretagsaktier, som innehas i företag för kollektiva investeringar som är godkända riskkapitalfonder enligt artikel 3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013, om genomlysningsmetoden som anges i artikel 84 i denna förordning är möjlig för alla exponeringar inom företaget för kollektiva investeringar, eller andelar eller aktier i dessa fonder om genomlysningsmetoden inte är möjlig för alla exponeringar inom företaget för kollektiva investeringar.
  3. När det gäller slutna alternativa investeringsfonder och alternativa investeringsfonder utan hävstång som är etablerade inom unionen eller, om de inte är etablerade i unionen, som marknadsförs i unionen enligt artiklarna 35 eller 40 i direktiv 2011/61/EU:
    1. Andra aktier än godkända infrastrukturaktier eller godkända infrastrukturföretagsaktier, som innehas i sådana fonder om genomlysningsmetoden som anges i artikel 84 i denna förordning är möjlig för alla exponeringar inom den alternativa investeringsfonden.
    2. Aktier eller andelar som innehas i sådana fonder där genomlysningsmetoden som anges i artikel 84 inte är möjlig för alla exponeringar inom den alternativa investeringsfonden.
  4. Andra aktier än godkända infrastrukturaktier eller godkända infrastrukturföretagsaktier, som innehas i företag för kollektiva investeringar som är godkända europeiska långsiktiga investeringsfonder enligt förordning (EU) 2015/760, om genomlysningsmetoden som anges i artikel 84 i denna förordning är möjlig för alla exponeringar inom företaget för kollektiva investeringar, eller andelar eller aktier i dessa fonder om genomlysningsmetoden inte är möjlig för alla exponeringar inom företaget för kollektiva investeringar.

Förordning (EU) 2017/1542

Artikel 169 Undergruppen för standardaktiekursrisk

1.Kapitalkravet för typ 1-aktier som avses i artikel 168 i denna förordning ska motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara nedgångar:

  1. En omedelbar nedgång som motsvarar 22 % av värdet av typ 1-aktieinvesteringar i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, om dessa investeringar är av strategisk natur.
  2. En omedelbar nedgång som motsvarar summan av 39 % och den symmetriska justering som anges i artikel 172 i denna förordning i värdet av typ 1-aktier, förutom de som avses i led a.

2.Kapitalkravet för typ 2-aktier som avses i artikel 168 i denna förordning ska motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara nedgångar:

  1. En omedelbar nedgång som motsvarar 22 % av värdet av typ 2-aktieinvesteringar i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, om dessa investeringar är av strategisk natur.
  2. En omedelbar nedgång som motsvarar summan av 49 % och den symmetriska justering som anges i artikel 172, i värdet av typ 2-aktier, förutom de som avses i led a.

3.Kapitalkravet för godkända infrastrukturaktier som avses i artikel 168 i denna förordning ska motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara nedgångar:

  1. En omedelbar nedgång som motsvarar 22 % av värdet av godkända infrastrukturaktieinvesteringar i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, om dessa investeringar är av strategisk natur.
  2. En omedelbar nedgång som motsvarar summan av 30 % och 77 % av den symmetriska justering som anges i artikel 172 i denna förordning, i värdet av godkända infrastrukturaktier, förutom de som avses i led a.

Förordning (EU) 2016/467

4.Kapitalkravet för godkända infrastrukturföretagsaktier som avses i artikel 168 i denna förordning ska motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara värdeminskningar:

  1. En omedelbar nedgång som motsvarar 22 % av värdet av godkända investeringar i infrastrukturföretagsaktier i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, om dessa investeringar är av strategisk natur.
  2. En omedelbar nedgång som motsvarar summan av 36 % och 92 % av den symmetriska justering som anges i artikel 172 i denna förordning, i värdet av godkända infrastrukturföretagsaktier, förutom de som avses i led a.

Förordning (EU) 2017/1542

Artikel 170 Undergruppen för durationsbaserad aktiekursrisk

1.Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har fått tillsynsmyndighetens godkännande för att tillämpa bestämmelserna i artikel 304 i direktiv 2009/138/EG ska kapitalkravet för typ 1-aktier motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara värdeminskningar:

  1. 22 % av värdet av typ 1-aktier som hänför sig till sådan verksamhet som avses i artikel 304.1 i i direktiv 2009/138/EG,
  2. 22 % av värdet av typ 1-aktieinvesteringar i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, om dessa investeringar är av strategisk natur,
  3. En omedelbar nedgång som motsvarar 39 % och den symmetriska justering som anges i artikel 172 i denna förordning, i värdet av typ 1-aktier, förutom de som avses i leden a och b.

2.Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har fått tillsynsmyndighetens godkännande för att tillämpa bestämmelserna i artikel 304 i direktiv 2009/138/EG ska kapitalkravet för typ 2-aktier motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar värdeminskning motsvarande

  1. 22 % av värdet av typ 2-aktier som hänför sig till sådan verksamhet som avses i artikel 304.1 i i direktiv 2009/138/EG,
  2. 22 % av värdet av typ 2-aktieinvesteringar i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, om dessa investeringar är av strategisk natur,
  3. 49 % och den symmetriska justering som anges i artikel 172 i denna förordning, i värdet av typ 2-aktier, förutom de som avses i leden a och b.

3.Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har fått tillsynsmyndighetens godkännande för att tillämpa bestämmelserna i artikel 304 i direktiv 2009/138/EG ska kapitalkravet för godkända infrastrukturaktier motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara värdeminskningar:

  1. 22 % av värdet av godkända infrastrukturaktier som hänför sig till sådan verksamhet som avses i artikel 304.1 i i direktiv 2009/138/EG.
  2. 22 % av värdet av godkända infrastrukturaktieinvesteringar i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, om dessa investeringar är av strategisk natur.
  3. Summan av 30 % och 77 % av den symmetriska justering som anges i artikel 172 i denna förordning, i värdet av godkända infrastrukturaktier, förutom de som avses i led a eller b.

Förordning (EU) 2016/467

4.Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har fått tillsynsmyndighetens godkännande för att tillämpa bestämmelserna i artikel 304 i direktiv 2009/138/EG ska kapitalkravet för godkända infrastrukturföretagsaktier motsvara den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av följande omedelbara värdeminskningar:

  1. 22 % av värdet av godkända infrastrukturföretagsaktier som hänför sig till sådan verksamhet som avses i artikel 304.1 b i i direktiv 2009/138/EG.
  2. 22 % av värdet av godkända investeringar i infrastrukturföretagsaktier i anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, om dessa investeringar är av strategisk natur.
  3. Summan av 36 % och 92 % av den symmetriska justering som anges i artikel 172 i denna förordning, i värdet av godkända infrastrukturföretagsaktier, förutom de som avses i leden a eller b.

Förordning (EU) 2017/1542

Artikel 171 Strategiska aktieinvesteringar

För tillämpning av artikel 169.1 a, 169.2 a, 169.3 a och 169.4 a och artikel 170.1 b, 170.2 b, 170.3 b och 170.4 b ska aktieinvesteringar av strategisk natur betyda aktieinvesteringar för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse visar följande:

  1. Att värdet av aktieinvesteringen troligen är mycket mindre volatil under de närmaste tolv månaderna än värdet av andra aktier under samma period till följd av både typen av investering och det inflytande som utövas av företaget med ägarintresse i det anknutna företaget.
  2. Att investeringen är strategisk med beaktande av alla relevanta faktorer, inklusive
    1. förekomsten av en tydlig avgörande strategi för att behålla ägarintresset under lång tid,
    2. att den strategi som avses i led a överensstämmer med de viktigaste styrdokumenten som styr eller begränsar företagets åtgärder,
    3. det deltagande företagets förmåga att behålla ägarintresset i det anknutna företaget,
    4. förekomsten av en varaktig förbindelse,
    5. att strategin överensstämmer med de viktigaste styrdokumenten som styr eller begränsar gruppens åtgärder om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse ingår i en grupp.

Förordning (EU) 2017/1542

Artikel 172 Symmetrisk justering av kapitalkravet för aktier

1.Det aktieindex som avses i artikel 106.2 i direktiv 2009/138/EG ska uppfylla följande krav:

  1. Aktieindexet mäter marknadspriset för en diversifierad portfölj med aktier som är representativ för den typ av aktier som normalt innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag.
  2. Aktieindexets nivå är allmänt tillgänglig.
  3. Aktieindexets nivåer offentliggörs tillräckligt ofta för att indexets nuvarande nivå och dess genomsnittliga värde under de senaste 36 månaderna ska kunna fastställas.

2.Med förbehåll för punkt 4 ska den symmetriska justeringen motsvara följande:

där

  1. CI betecknar aktieindexets nuvarande nivå,
  2. AI betecknar det viktade genomsnittet av aktieindexets dagliga nivåer under de senaste 36 månaderna.

3.I syfte att beräkna ett viktat genomsnitt av indexets dagliga nivåer ska vikterna för alla dagliga nivåer vara lika. De dagar under de senaste 36 månaderna när indexets nivå inte har fastställts ska inte tas med i genomsnittet.

4.Den symmetriska justeringen ska inte vara lägre än – 10 % eller högre än 10 %.

Artikel 173 Kriterier för användning av övergångsregler för standardaktiekursrisk

1.De övergångsregler för standardaktiekursrisk som anges i artikel 308b.13 i direktiv 2009/138/EG ska endast tillämpas på aktier som har köpts senast den 1 januari 2016 och som inte omfattas av den durationsbaserade aktiekursrisk som avses i artikel 304 i detta direktiv.

Förordning (EU) 2016/467

2.Om aktier innehas i företag för kollektiva investeringar eller andra investeringar som erbjuds i form av fonder och där genomlysningsmetoden inte är möjlig, ska de övergångsregler som avses i artikel 308b.13 i direktiv 2009/138/EG tillämpas på den andel aktier som innehas i företag för kollektiva investeringar eller investeringar som erbjuds i form av fonder i enlighet med den eftersträvade underliggande tillgångsallokeringen den 1 januari 2016, under förutsättning att tillgångsallokeringen är tillgänglig för företaget. Den andel aktier som övergångsreglerna ska tillämpas på ska varje år minskas i proportion till kapitalomsättningshastigheten i företag för kollektiva investeringar eller i investeringar som erbjuds i form av fonder. Om den eftersträvade tillgångsallokeringen för aktieinvesteringar i företag för kollektiva investeringar eller investeringar som erbjuds i form av fonder ökar, ska andelen aktier som övergångsreglerna tillämpas på inte öka.

Förordning (EU) 2016/467

Underavsnitt 4 Undergrupp för fastighetsrisk

Artikel 174

Kapitalkravet för fastighetsrisk som avses i led c i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar minskning med 25 % av värdet av fast egendom.

Underavsnitt 5 Undergrupp för spreadrisk

Artikel 175 Räckvidd för undergruppen för spreadrisk

Kapitalkravet för spreadrisk som avses i led d i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG ska beräknas enligt följande formel:

SCRspread = SCRbonds + SCRsecuritisation + SCRcd

där

  1. SCRbonds betecknar kapitalkravet för spreadrisk när det gäller obligationer och lån,
  2. SCRsecuritisation betecknar kapitalkravet för spreadrisk när det gäller värdepapperiseringspositioner,
  3. SCRcd betecknar kapitalkravet för spreadrisk när det gäller kreditderivat.

Artikel 176 Spreadrisk för obligationer och lån

1.Kapitalkravet för spreadrisk när det gäller obligationer och lån SCRbonds ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar relativ minskning av stressi i värdet av varje obligation eller lån förutom hypotekslån som uppfyller kraven i artikel 191, inbegripet annan inlåning än likvida bankmedel som avses i artikel 189.2 b.

2.Riskfaktorn stressi ska vara beroende av den modifierade durationen för obligationen eller lånet i utryckt i år (duri), och duri får aldrig vara lägre än 1. För obligationer eller lån med rörlig ränta ska duri motsvara den modifierade durationen av obligation eller ett lån med fast ränta med samma löptid och med kupongbetalningar som motsvarar terminsräntan.

3.Obligationer eller lån för vilka en kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut finns tillgänglig ska tilldelas en riskfaktor stressi beroende på kreditkvalitetssteget och den modifierade durationen duri för obligationen eller lånet i enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg012345 och 6
Duration (duri)stressiaibiaibiaibiaibiaibiaibi
Upp till 5 årbi · duri0,9 %1,1 %1,4 %2,5 %4,5 %7,5 %
mer än 5 och högst 10ai + bi · (duri –5)4,5 %0,5 %5,5 %0,6 %7,0 %0,7 %12,5 %1,5 %22,5 %2,5 %37,5 %4,2 %
mer än 10 och högst 15ai + bi · (duri –10)7,0 %0,5 %8,5 %0,5 %10,5 %0,5 %20,0 %1,0 %35,0 %1,8 %58,5 %0,5 %
mer än 15 och högst 20ai + bi · (duri –15)9,5 %0,5 %11,0 %0,5 %13,0 %0,5 %25,0 %1,0 %44,0 %0,5 %61,0 %0,5 %
mer än 20min [ai + bi · (duri
–20);1]
12,0 %0,5 %13,5 %0,5 %15,5 %0,5 %30,0 %0,5 %46,6 %0,5 %63,5 %0,5 %

4.Obligationer eller lån för vilka en kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut inte finns tillgänglig och för vilka gäldenärer inte har ställt säkerheter som uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 214 ska tilldelas en riskfaktor stressi beroende på den modifierade durationen duri för obligationen eller lånet i enligt följande tabell:

Duration (duri)stressi
upp till 5 år3 % · duri
mer än 5 och högst 1015 % + 1,7 % · (duri –5)
mer än 10 och högst 2023,5 % + 1,2 % · (duri –10)
mer än 20min (35,5 % + 0,5 % · (duri –20);1)

5.Obligationer och lån för vilka ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut inte är tillgängligt och för vilka gäldenärer har ställt säkerheter, förutsatt att säkerheten för dessa obligationer och lån uppfyller kriterierna i artikel 214, ska åsättas en riskfaktor stressi enligt följande:

  1. Om det riskjusterade värdet av säkerheten är högre än eller lika med värdet på obligationen eller lånet i ska stressi vara lika med hälften av den riskfaktor som skulle ha fastställts i enlighet med punkt 4.
  2. Om det riskjusterade värdet av säkerheten är lägre än värdet på obligation eller lån i, och om riskfaktorn som fastställts i enlighet med punkt 4 skulle resultera i ett värde på obligation eller lån i som är lägre än det riskjusterade värdet på säkerheten, ska stressi vara lika med medelvärdet av följande:
    1. Den riskfaktor som fastställs i enlighet med punkt 4.
    2. Skillnaden mellan värdet av obligation eller lån i och det riskjusterade värdet på säkerheten, dividerat med värdet av obligation eller lån i.
  3. Om det riskjusterade värdet av säkerheten är lägre än värdet på obligation eller lån i och om riskfaktorn som fastställts i enlighet med punkt 4 skulle resultera i ett värde på obligation eller lån i som är högre än eller lika stort som det riskjusterade värdet på säkerheten ska stressi fastställas enligt punkt 4.

Det riskjusterade värdet på säkerheten ska beräknas i enlighet med artiklarna 112, 197 och 198.

6.Effekten av den omedelbara minskningen av värdet av ägarintressen, som avses i artikel 92.2 i direktiv 2009/138/EG, i finansinstitut och kreditinstitut ska endast beaktas när det gäller värdet av de andelar som inte dras av från kapitalbasen i enlighet med artikel 68 i denna förordning.

Artikel 177 Spreadrisk för värdepapperiseringspositioner: allmänna bestämmelser [2]

1. [2] Kapitalkravet SCRsecuritisation för spreadrisken för värdepapperiseringspositioner ska vara summan av ett kapitalkrav för typ 1-värdepapperiseringar, ett kapitalkrav för typ 2-värdepapperiseringar och ett kapitalkrav för återvärdepapperiseringar.

2. [2] Typ 1-värdepapperiseringar ska omfatta värdepapperiseringar som uppfyller följande kriterier:

  1. Positionen har tilldelats kreditkvalitetssteg 3 eller bättre.
  2. Värdepapperiseringen är noterad på en reglerad marknad i en stat som är medlem i EES eller OECD eller som handlas på en handelsplats med en aktiv och ansenlig marknad för direkt försäljning med följande egenskaper:
    1. Historiska belägg på marknadsbredd och -djup som visats genom liten skillnad mellan köp- och säljkurs, hög handelsvolym och ett stort antal marknadsaktörer.
    2. En tillförlitlig marknadsinfrastruktur.
  3. Det är en position inom värdepapperiseringens bäst rangordnade tranch eller trancher, och den har högsta överordnade nivå under hela transaktionens pågående löptid. I detta avseende ska en tranch eller flera trancher anses ha nått högsta överordnade nivå om de/n, efter tillhandahållande av ett verkställighetsbeslut och i förekommande fall ett accelerationsbeslut, inte vara underordnad/e andra trancher i samma värdepapperiseringstransaktion eller -system för att få kapital och räntebetalningar, utan att beakta belopp som ska betalas enligt ränte- eller valutaderivatavtal eller avgifter och andra liknande betalningar.
  4. De underliggande exponeringarna har förvärvats av specialföretaget för värdepapperisering i den mening som avses i artikel 4.1.66 i förordning (EU) nr 575/2013 på ett sätt som har verkan mot tredje part och som är utom räckhåll för säljaren (originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren) och dess fordringsägare, även vid säljarens insolvens.
  5. Överföringen av de underliggande exponeringarna till specialföretaget för värdepapperisering får inte omfattas av några strikta clawback-bestämmelser (statlig finansiering genom skatteuttag) i den jurisdiktion som säljaren (originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren) omfattas av. Detta inbegriper, men är inte begränsat till, bestämmelser enligt vilka försäljningen av de underliggande exponeringarna kan ogiltigförklaras av säljarens (originatorns, sponsorns eller den ursprungliga långivarens) förvaltare endast på grund av att avtalet slöts inom en viss period innan säljarens insolvens deklarerades eller bestämmelser genom vilka specialföretag för värdepapperisering kan förhindra en sådan ogiltigförklaring bara om de kan bevisa att de inte var medvetna om säljarens insolvens vid tidpunkten för försäljningen.
  6. Administrationen av de underliggande exponeringarna styrs av ett serviceavtal som omfattar bestämmelser om kontinuerligt betalningsansvar för att minst säkerställa att ett fallissemang eller en insolvens för betalaren inte medför att betalningarna upphör.
  7. Dokumentationen som styr värdepapperiseringen omfattar bestämmelser om kontinuitet för att minst säkerställa att derivatmotparter och likviditetsförsörjare, i förekommande fall, ersätts vid ett fallissemang eller en insolvens.
  8. Samtliga tillgångar som ligger till grund för värdepapperiseringspositionen stöds av en pool av underliggande exponeringar, som samtliga tillhör endast en av följande kategorier, eller av en pool av underliggande exponeringar som kombinerar sådana bostadslån som avses i leden i och ii:
    1. Bostadslån som garanteras av ett prioriterat hypotek och beviljas enskilda individer för förvärv av en huvudsaklig bostad, förutsatt att ett av två följande villkor uppfylls:
      1. Lånen i poolen i genomsnitt uppfyller det krav på värdet av de intecknade fastigheterna som fastställs i artikel 129.1 d i i förordning (EU) nr 575/2013.
      2. Nationell lagstiftning i den medlemsstat där lånen ställts ut ger en gräns för den lån/inkomstkvot för det bolånebelopp en gäldenär kan låna och att den medlemsstaten har anmält denna lagstiftning till kommissionen och Eiopa. Gränsen för lån/inkomstkvoten ska beräknas enligt gäldenärens årliga bruttoinkomst, med hänsyn till skatteplikt och andra åtaganden som gäldenären har samt risken för förändringar i räntesatser under lånets löptid. För varje bostadslån i poolen ska inte den procentandel av gäldenärens bruttoinkomst som kan betalas för lånet, inklusive betalning av räntor, kapital och avgifter, överstiga 45 %.
    2. Hypotekslån eller fullt ut garanterade bostadslån som avses i artikel 129.1 e i förordning (EU) nr 575/2013, förutsatt att lånen uppfyller de krav som fastställs i den punkten om att säkerställa obligationen och att de i genomsnitt uppfyller det krav på värdet av de intecknade fastigheterna som fastställs i artikel 129.1 d i förordning (EU) nr 575/2013.
    3. Kommersiella lån, leasing och kreditfaciliteter till företag för att finansiera kapitalutgifter eller affärsoperationer som inte är förvärv eller utveckling av kommersiella fastigheter, under förutsättning att minst 80 % av låntagarna i poolen i fråga om portföljbalans är små och medelstora företag och att ingen av låntagarna vid tiden för utfärdandet av värdepapperiseringen är en institution enligt definitionen i artikel 4.1.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
    4. Billån och leasingavtal för finansiering av motorfordon och släpvagnar enligt definitionen i leden 11–12 i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, jordbruks- eller skogsbrukstraktorer enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG, två- och trehjuliga motorfordon enligt definitionen i artikel 1.2 b–c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG eller bandfordon enligt artikel 2.2 c i direktiv 2007/46/EG. Sådana lån eller sådan leasing kan omfatta anknutna försäkrings- och tjänsteprodukter eller extra fordonsdelar och i fråga om leasing, restvärdet av leasade fordon. Alla lån och leasingavtal i poolen ska säkras med hjälp av en första rangens debitering eller säkerhet för fordonet, eller en lämplig garanti till förmån för specialföretaget för värdepapperisering, till exempel en bestämmelse om återtagandeförbehåll.
    5. Lån och kreditfaciliteter till enskilda personer för den enskilda personens, familjens eller hushållets konsumtion.
  9. Positionen inte är i en tidigare värdepapperisering eller en syntetisk värdepapperisering som anges i artikel 242.11 i förordning (EU) nr 575/2013.
  10. Poolen av underliggande tillgångar inte innefattar överlåtbara finansiella instrument eller derivat, utom finansiella instrument som utfärdats av specialföretag för värdepapperisering eller andra parter inom värdepapperiseringsstrukturen och derivat som används för att säkra exponering mot valutarisk och ränterisker.
  11. Vid utfärdandet av värdepapperiseringen, eller om de ingår i poolen av underliggande exponeringar vid någon tidpunkt efter utfärdandet, omfattade de underliggande exponeringarna inte exponeringar som beviljats gäldenärer (eller, i tillämpliga fall, garantigivare) med nedsatt kreditvärdighet, där gäldenären (eller garantigivaren) med nedsatt kreditvärdighet är en låntagare (eller garantigivare) som
    1. har gått i konkurs, har avtalat med sina fordringsägare om avskrivning eller omläggning av skuld eller lät en domstol bevilja sina borgenärer rätt till verkställighet eller betydande skadestånd till följd av en utebliven betalning inom tre år som föregick de ursprungliga avtalsvillkoren,
    2. förekommer i ett officiellt register över personer med negativa kreditupplysningar,
    3. har ett kreditbetyg från ett externt ratinginstitut eller ett kreditomdöme vilket tyder på en betydande risk för att avtalsenliga utbetalningar inte kommer att göras till den genomsnittliga gäldenären för denna typ av lån inom den relevanta jurisdiktionen.
  12. Vid utfärdandet av värdepapperiseringen, eller om de ingår i poolen av underliggande exponeringar vid någon tidpunkt efter utfärdandet, omfattade de underliggande exponeringarna inte exponeringar med fallissemang i den mening som avses i artikel 178.1 i förordning (EU) nr 575/2013.
  13. Återbetalningen av värdepapperiseringspositionen är inte strukturerad så att den i första hand är beroende av försäljningen av de tillgångar som utgör säkerhet för underliggande exponeringar. Detta ska dock inte förhindra att dessa exponeringar senare kan förnyas eller omfinansieras. Detta ska dock inte förhindra att dessa exponeringar senare kan förnyas eller omfinansieras.
  14. Om värdepapperiseringen har inrättats utan en rotationsperiod eller rotationsperioden har avslutats och ett avräknings- eller verkställighetsmeddelande har lämnats, överförs nominella belopp från de underliggande exponeringarna och till innehavarna av värdepapperiseringspositioner genom sekventiell amortering av värdepapperiseringspositionerna och inga betydande likvida belopp fastnar i specialföretag för värdepapperisering vid varje betalningsdatum.
  15. Om värdepapperiseringen har inrättats med en rotationsperiod, ska lämpliga förtida amorteringshändelser anges i de handlingar som rör transaktionen, vilka minst ska inkludera följande:
    1. En försämring av de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet.
    2. Underlåtelse att generera tillräckliga nya exponeringar med åtminstone liknande kreditkvalitet.
    3. Om en insolvenssituation uppstår för originatorn eller servicern.
  16. Vid utfärdandet av värdepapperiseringen har åtminstone en utbetalning gjorts av gäldenärerna (eller, i tillämpliga fall, garantigivarna), med undantag för när värdepapperiseringen backas upp av sådana kreditfaciliteter som avses i led h v i denna punkt.
  17. När det gäller värdepapperiseringar där de underliggande exponeringarna är de bostadslån som avses i led h i eller h ii i denna punkt omfattar gruppen av lån inte några lån som saluförts och tecknats med förutsättningen att den som ansöker om lånet, eller i tillämpliga fall ombuden, fick kännedom om att de lämnade uppgifterna inte kan verifieras av långivaren.
  18. När det gäller värdepapperiseringar där de underliggande exponeringarna är sådana bostadslån som avses i led h i eller h ii, uppfyller låntagarens kreditvärdighet de krav som anges i artikel 18.1–18.4, 18.5 a och 18.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU eller motsvarande krav i länder som inte är medlemmar i unionen.
  19. När det gäller värdepapperiseringar där de underliggande exponeringarna är billån, leasing, konsumentlån och kreditfaciliteter som anges i led h v i denna punkt, uppfyller låntagarens kreditvärdighet de krav som anges i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG eller motsvarande krav i länder som inte är medlemmar i unionen.
  20. Där information lämnas ut i enlighet med artikel 8b i förordning (EU) nr 1060/2009 om kreditkvaliteten på och resultaten för de underliggande exponeringarna, transaktionens struktur, kassaflöden eller eventuella säkerheter för exponeringarna samt alla uppgifter som behövs för att investerare ska kunna utföra heltäckande och väl underbyggda stresstester, uppfyller emittenten, originatorn eller det medverkande institutet till värdepapperiseringen de krav som fastställs i del fem i förordning (EU) nr 575/2013 om denne har etablerats i unionen. Om emittenten, originatorn och uppdragsgivaren är etablerad utanför unionen ska omfattande uppgifter på lånenivå i enlighet med normer som normalt tillämpas av marknadsaktörerna göras tillgängliga för befintliga och potentiella investerare och tillsynsmyndigheter vid emissionen samt regelbundet.

3. [2] Värdepapperiseringspositioner av typ 2 ska omfatta alla värdepapperiseringspositioner som inte kan räknas som värdepapperiseringsar av typ 1.

4. [2] Utan hinder av punkt 2 ska värdepapperiseringar som utfärdats före ikraftträdandet av denna förordning betecknas som typ 1 om de bara uppfyller de krav som anges i punkt 2 a, c, d, h, i och j. Om de underliggande exponeringarna är bolån som anges i punkt 2 h och i, ska inget av de två villkoren om belåningsgrad eller lån/inkomstkvot som anges i den punkten tillämpas på dessa värdepapperiseringar.

5. [2] Utan hinder av punkt 2 ska en värdepapperiseringsposition där de underliggande exponeringarna är bostadslån som anges i punkt 2 h och i, som inte uppfyller de genomsnittliga villkoren om belåningsgrad eller lån/inkomstkvot som anges i den punkten, betecknas som värdepapperiseringspositioner av typ 1 fram till den 31 december 2025, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. Värdepapperiseringen utfärdades efter dagen för ikraftträdandet av denna förordning.
  2. De underliggande exponeringarna omfattar bostadslån som beviljats gäldenärer innan tillämpningen av den nationella lagstiftning som föreskriver en gräns för lån/inkomstkvot.
  3. De underliggande exponeringarna omfattar inte bostadslån som beviljats gäldenärer efter ikraftträdandet av denna förordning och uppfyller inte det villkor för lån/inkomstkvot som anges i punkt 2 h och i.

Artikel 178 Spreadrisk för värdepapperiseringspositioner: beräkning av solvenskravet

1.Kapitalkravet för spreadrisk för värdepapperiseringspositioner av typ 1 ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en momentan relativ minskning av stressi i värdet av varje typ 1-värdepapperiseringsposition i. Riskfaktorn stressi ska beräknas enligt följande formel:

stressi = min(bi · duri ;1)

där

  1. duri betecknar den modifierade durationen för värdepapperiseringsposition i, angiven i år,
  2. bi ska tilldelas beroende på kreditkvalitetssteget för värdepapperiseringsposition i enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg0123
bi2,1 %3 %3 %3 %

2.Kapitalkravet för spreadrisk för värdepapperiseringspositioner av typ 2 ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar relativ minskning av stressi i värdet av varje typ 2-värdepapperiseringsposition i. Riskfaktorn stressi ska beräknas enligt följande formel:

stressi = min(bi · duri ;1)

där

  1. duri betecknar den modifierade durationen för värdepapperiseringsposition i, angiven i år,
  2. bi ska tilldelas beroende på kreditkvalitetssteget för värdepapperiseringsposition i enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg0123456
bi12,5 %13,4 %16,6 %19,7 %82 %100 %100 %

3.Kapitalkravet för spreadrisk för återvärdepapperiseringspositioner ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar relativ minskning av stressi i värdet av varje återvärdepapperiseringsposition i. Riskfaktorn stressi ska beräknas enligt följande formel:

stressi = min(bi · duri ;1)

där

  1. duri betecknar den modifierade durationen för återvärdepapperiseringspositionen i, angiven i år,
  2. bi ska tilldelas beroende på kreditkvalitetssteget för återvärdepapperiseringsposition i enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg0123456
bi33 %40 %51 %91 %100 %100 %100 %

4.Den modifierade durationen duri som anges i punkterna 1 och 2 ska inte vara lägre än 1 år.

5.Värdepapperiseringspositioner för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut ska tilldelas en riskfaktor stressi på 100 %.

Artikel 178 Spreadrisk för värdepapperiseringspositioner: beräkning av solvenskravet [1]

1. [1] Solvenskravet SCRvärdepapperisering för spreadrisk för värdepapperiseringspositioner ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar relativ minskning av stressi i värdet av varje värdepapperiseringsposition i.

Förordning (EU) 2018/1221

2. [1] Riskfaktorn stressi ska vara beroende av den modifierade durationen uttryckt i år (duri). duri ska inte vara lägre än ett år.

Förordning (EU) 2018/1221

3. [1] Prioriterade STS-värdepapperiseringspositioner som uppfyller kraven i artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013 och för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut, ska tilldelas en riskfaktor stressi beroende på kreditkvalitetssteg och den modifierade durationen för värdepapperiseringspositionen i, enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg012345 och 6
Duration (duri)stressiaibiaibiaibiaibiaibiaibi
upp till 5bi · duri1,0 %1,2 %1,6 %2,8 %5,6 %9,4 %
mer än 5 och högst 10ai + bi · (duri – 5)5,0 %0,6 %6,0 %0,7 %8,0 %0,8 %14,0 %1,7 %28,0 %3,1 %47,0 %5,3 %
mer än 10 och högst 15ai + bi · (duri – 10)8,0 %0,6 %9,5 %0,5 %12,0 %0,6 %22,5 %1,1 %43,5 %2,2 %73,5 %0,6 %
mer än 15 och högst 20ai + bi · (duri – 15)11,0 %0,6 %12,0 %0,5 %15,0 %0,6 %28,0 %1,1 %54,5 %0,6 %76,5 %0,6 %
mer än 20min[ai + bi · (duri – 20);1]14,0 %0,6 %14,5 %0,5 %18,0 %0,6 %33,5 %0,6 %57,5 %0,6 %79,5 %0,6 %

Förordning (EU) 2018/1221

4. [1] Icke-prioriterade STS-värdepapperiseringspositioner som uppfyller kraven i artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013 och för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut, ska tilldelas en riskfaktor stressi beroende på kreditkvalitetssteg och den modifierade durationen för värdepapperiseringspositionen i, enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg012345 och 6
Duration (duri)stressiaibiaibiaibiaibiaibiaibi
upp till 5min[bi · duri;1]2,8 %3,4 %4,6 %7,9 %15,8 %26,7 %
mer än 5 och högst 10min[ai + bi · (duri – 5);1]14,0 %1,6 %17,0 %1,9 %23,0 %2,3 %39,5 %4,7 %79,0 %8,8 %100,0 %0,0 %
mer än 10 och högst 15ai + bi · (duri – 10)22,0 %1,6 %26,5 %1,5 %34,5 %1,6 %63,0 %3,2 %100,0 %0,0 %100,0 %0,0 %
mer än 15 och högst 20ai + bi · (duri – 15)30,0 %1,6 %34,0 %1,5 %42,5 %1,6 %79,0 %3,2 %100,0 %0,0 %100,0 %0,0 %
mer än 20min[ai + bi · (duri – 20);1]38,0 %1,6 %41,5 %1,5 %50,5 %1,6 %95,0 %1,6 %100,0 %0,0 %100,0 %0,0 %

Förordning (EU) 2018/1221

5. [1] Prioriterade STS-värdepapperiseringspositioner som uppfyller kriterierna i artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013 och för vilka det inte föreligger något kreditbetyg från ett utsett externt ratinginstitut, ska tilldelas en riskfaktor stressi beroende på den modifierade durationen för värdepapperiseringspositionen i, enligt följande tabell:

Duration (duri)stressiaibi
upp till 5bi · duri4,6 %
mer än 5 och högst 10ai + bi · (duri – 5)23 %2,5 %
mer än 10 och högst 15ai + bi · (duri – 10)35,5 %1,8 %
mer än 15 och högst 20ai + bi · (duri – 15)44,5 %0,5 %
mer än 20min[ai + bi · (duri – 20);1]47 %0,5 %

Förordning (EU) 2018/1221

6. [1] Icke-prioriterade STS-värdepapperiseringspositioner som uppfyller kriterierna i artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013 och för vilka det inte föreligger något kreditbetyg från ett utsett externt ratinginstitut, ska tilldelas en riskfaktor stressi motsvarande kreditkvalitetssteg 5 och beroende på den modifierade durationen enligt tabellen i punkt 3.

Förordning (EU) 2018/1221

7. [1] Återvärdepapperiseringspositioner för vilka det föreligger ett kreditbetyg tilldelat av ett utsett externt ratinginstitut, ska tilldelas en riskfaktor stressi som är lika med följande formel:

stressi = min(bi · duri;1)

där bi ska tilldelas beroende på kreditkvalitetssteget för värdepapperiseringsposition i enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg0123456
bi33 %40 %51 %91 %100 %100 %100 %

Förordning (EU) 2018/1221

8. [1] Värdepapperiseringspositioner som inte omfattas av punkterna 3–7, för vilka det föreligger ett kreditbetyg tilldelat av ett utsett externt ratinginstitut, ska tilldelas en riskfaktor stressi som är lika med följande formel:

stressi = min(bi · duri;1)

där bi ska tilldelas beroende på kreditkvalitetssteget för värdepapperiseringsposition i enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg0123456
bi12,5 %13,4 %16,6 %19,7 %82 %100 %100 %

Förordning (EU) 2018/1221

9. [1] Värdepapperiseringspositioner som inte omfattas av punkterna 3–8 ska tilldelas en riskfaktor stressi på 100 %.

Förordning (EU) 2018/1221

Artikel 178a Spreadrisk för värdepapperiseringspositioner: övergångsbestämmelser [3]

1. [3] Utan hinder av artikel 178.3 ska värdepapperiseringar som utfärdats före den 1 januari 2019 och som räknas som typ 1-värdepapperiseringar i enlighet med artikel 177.2 i den lydelse som gällde den 31 december 2018, tilldelas en riskfaktor stressi i enlighet med artikel 178.3, även om dessa värdepapperiseringar inte är STS-värdepapperiseringar som uppfyller kraven i artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013.

Förordning (EU) 2018/1221

2. [3] Punkt 1 ska endast gälla i situationer då inga nya underliggande exponeringar lagts till eller ersatts efter den 31 december 2018.

Förordning (EU) 2018/1221

3. [3] Utan hinder av artikel 178.3 ska värdepapperiseringar som utfärdats före den 18 januari 2015 och som räknas som typ 1-värdepapperiseringar i enlighet med artikel 177.4 i den lydelse som gällde den 31 december 2018, tilldelas en riskfaktor stressi i enlighet med artiklarna 177 och 178, i den lydelse som gällde den 31 december 2018.

Förordning (EU) 2018/1221

4. [3] Utan hinder av artikel 178.3 ska värdepapperiseringar som utfärdats före den 1 januari 2019 och som räknas som typ 1-värdepapperiseringar i enlighet med artikel 177.5 i den lydelse som gällde den 31 december 2018, till och med den 31 december 2025 tilldelas en riskfaktor stressi i enlighet med artiklarna 177 och 178, i den lydelse som gällde den 31 december 2018.

Förordning (EU) 2018/1221

Artikel 179 Spreadrisk för kreditderivat

1.Kapitalkravet SCRcd för spreadrisken för kreditderivat, förutom de som avses i punkt 3, ska vara lika med det som är högst av följande kapitalkrav:

  1. Förlusten för primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar ökning i absoluta tal av kreditspreaden för de instrument som ligger till grund för kreditderivaten.
  2. Förlusten för primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar relativ minskning av kreditspreaden med 75 % för de instrument som ligger till grund för kreditderivaten.

Vid tillämpningen av punkt 1 a ska den omedelbara ökningen av kreditspreaden för de instrument som ligger till grund för kreditderivat för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut beräknas enligt följande tabell.

Kreditkvalitetssteg0123456
Omedelbar ökning av spreaden (i procentemheter)1,31,52,64,58,416,2016,20

2.Vid tillämpning av punkt 1 a ska den omedelbara ökningen av kreditspreaden för de instrument som ligger till grund för kreditderivat för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut vara 5 %.

3.Kreditderivat som ingår i företagets riskreduceringsstrategi får inte vara föremål för ett kapitalkrav för spreadrisk, så länge företaget innehar antingen de instrument som ligger till grund för kreditderivaten eller en annan exponering med avseende på vilken grundrisken mellan denna exponering och instrumenten som ligger till grund för kreditderivatet inte är materiell i alla situationer.

4.Om det som är störst av de kapitalkrav som avses i leden a och b i punkt 1 och det största motsvarande kapitalkrav som beräknas i enlighet med artikel 206.2 inte baseras på samma scenario ska kapitalkravet för spreadrisk för kreditderivat vara det kapitalkrav som avses i punkt 1, för vilket det underliggande scenariot leder till det största motsvarande kapitalkravet, beräknat i enlighet med artikel 206.2.

Artikel 180 Specifika exponeringar

1.Exponeringar i form av obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda obligationer) som har tilldelats kreditkvalitetssteg 0 eller 1 ska tilldelas en riskfaktor stressi enligt följande tabell.

…Kreditkvalitetssteg
Duration (duri)
01
upp till 5 år0,7 %. duri0,9 %. duri
mer än 5 årmin (3,5 % + 0,5 % · (duri –5); 1)min (4,5 % + 0,5 % · (duri –5); 1)

2.Exponeringar i form av obligationer och lån mot följande tilldelas en riskfaktor stressi på 0 %:

  1. Europeiska centralbanken.
  2. Medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker, uttryckta och refinansierade i den nationella regeringens och centralbankens nationella valuta.
  3. Multilaterala utvecklingsbanker enligt artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
  4. Internationella organisationer enligt artikel 118 i förordning (EU) nr 575/2013.

Exponeringar i form av obligationer och lån som är helt, ovillkorligt och oåterkalleligt garanterade av en av motparterna som anges i leden a–d och där garantin uppfyller kraven i artikel 215 ska också tilldelas en riskfaktor stressi på 0 %.

3.Exponeringar i form av obligationer och lån mot nationella regeringar och centralbanker, förutom de som avses i punkt 2 b, som är uttryckta och refinansierade i den nationella regeringens och centralbankens nationella valuta och för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut, tilldelas en riskfaktor stressi beroende på kreditkvalitetssteg och exponeringstid enligt följande tabell:

Kvalitetssteg0 och 12345 och 6
Duration (duri)stressiaibiaibiaibiaibiaibi
Upp till 5 årbi · duri0,0 %1,1 %1,4 %2,5 %4,5 %
mer än 5 och högst 10ai + bi · (duri –5)0,0 %0,0 %5,5 %0,6 %7,0 %0,7 %12,5 %1,5 %22,5 %2,5 %
mer än 10 och högst 15ai + bi · (duri –10)0,0 %0,0 %8,4 %0,5 %10,5 %0,5 %20 %1,0 %35,0 %1,8 %
mer än 15 och högst 20ai + bi · (duri –15)0,0 %0,0 %10,9 %0,5 %13,0 %0,5 %25,0 %1,0 %44,0 %0,5 %
mer än 20min [ai + bi · (duri
–20):1]
0,0 %0,0 %13,4 %0,5 %15,5 %0,5 %30,0 %0,5 %46,5 %0,5 %

4.Exponeringar i form av obligationer och lån mot ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut och där detta företag uppfyller sitt minimikapitalkrav ska åsättas en riskfaktor stressi från tabellen i artikel 176.3 beroende på företagets solvenskvot enligt följande mappning mellan solvenskvot och kreditkvalitetssteg:

Solvenskvot196 %175 %122 %95 %75 %75 %
Kreditkvalitetssteg123456

Om solvenskvoten hamnar mellan de solvenskvoter som anges i tabellen ovan ska värdet för stressi beräknas genom linjär interpolering från de närmaste värdena för stressi som motsvarar de närmaste solvenskvoter som anges i tabellen ovan. Om solvenskvoten är lägre än 75 % ska stressi vara samma som den faktor som motsvarar kreditkvalitetsstegen 5 och 6. Om solvenskvoten är högre än 196 % ska stressi vara densamma som den faktor som motsvarar kreditkvalitetssteg 1.

Vid tillämpningen av denna punkt ska ”solvenskvot” avse förhållandet mellan det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet, med användning av senast tillgängliga värden.

5.Exponeringar i form av obligationer och lån mot ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte uppfyller sitt minimikapitalkrav tilldelas en riskfaktor stressi enligt följande tabell:

Duration (duri)stressi
upp till 5 år7,5 % duri
mer än 5 och högst 1037,5 % + 4,1 % · (duri –5)
mer än 10 och högst 2061 % + 0,50 % · (duri –10)
mer än 15 och högst 2061 % + 0,50 % · (duri –15)
mer än 20min (63,5 % + 0,5 % · (duri –20); 1)

6.Punkterna 4 och 5 i denna artikel ska tillämpas först från och med den första dagen för offentliggörande av den rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51 i direktiv 2009/138/EG från företaget som motsvarar exponeringen. Före detta datum ska artikel 176 i denna förordning tillämpas om en kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut kan användas för exponeringarna, annars ska dessa exponeringar tilldelas samma riskfaktor som de som skulle bli resultatet av tillämpningen av punkt 4 i denna artikel på exponeringar mot ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars solvenskvot är 100 %.

7.Exponeringar i form av obligationer och lån mot ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland för vilket det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut i ett land vars solvensordning bedöms vara likvärdig med den som fastställs i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 227 i direktiv 2009/138/EG och som uppfyller solvenskraven i samma tredjeland, tilldelas samma riskfaktorer som de som skulle bli resultatet vid tillämpning av punkt 4 i denna artikel på exponeringar mot ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars solvenskvot är 100 %.

8.Exponeringar i form av obligationer och lån mot kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013 som uppfyller de solvenskrav som fastställs genom direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013 och för vilka det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut tilldelas samma riskfaktorer som de som skulle bli resultatet vid tillämpning av punkt 4 i denna artikel på exponeringar mot ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars solvenskvot är 100 %.

9.Kapitalkravet för spreadrisk för kreditderivat ska vara lika med noll om det underliggande finansiella instrumentet är en obligation eller ett lån till någon exponering som anges i punkt 2.

10.Värdepapperiseringspositioner av typ 1 som är helt, ovillkorligt och oåterkalleligt garanterade av Europeiska investeringsfonden eller Europeiska investeringsbanken ska tilldelas en riskfaktor stressi på 0 % om säkerheterna uppfyller kraven i artikel 215.

10. [1] STS-värdepapperiseringspositioner som uppfyller kriterierna i artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013 och som fullt ut, ovillkorligen och oåterkalleligen garanteras av Europeiska investeringsfonden eller Europeiska investeringsbanken och där denna garanti uppfyller kraven i artikel 215, ska tilldelas en riskfaktor stressi på 0 %.

Förordning (EU) 2018/1221

10a. [4] Utan hinder av punkt 10 ska värdepapperiseringar som utfärdats före den 1 januari 2019 och som räknas som typ 1-värdepapperiseringar i enlighet med punkt 10 i den lydelse som gällde den 31 december 2018, tilldelas en riskfaktor stressi på 0 %, även om dessa värdepapperiseringar inte är STS-värdepapperiseringar som uppfyller kraven i artikel 243 i förordning (EU) nr 575/2013.

Förordning (EU) 2018/1221

11.Exponeringar i form av obligationer och lån som uppfyller kriterierna som fastställs i punkt 12 ska tilldelas en riskfaktor stressi beroende på kreditkvalitetssteg och exponeringstid enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg0123
Duration (duri)stressiaibiaibiaibiaibi
upp till 5 årbi · duri0,64 %0,78 %1,0 %1,67 %
mer än 5 och högst 10ai + bi · (duri –5)3,2 %0,36 %3,9 %0,43 %5,0 %0,5 %8,35 %1,0 %
mer än 10 och högst 15ai + bi · (duri –10)5,0 %0,36 %6,05 %0,36 %7,5 %0,36 %13,35 %0,67 %
mer än 15 och högst 20ai + bi · (duri –15)6,8 %0,36 %7,85 %0,36 %9,3 %0,36 %16,7 %0,67 %
mer än 20min [ai + bi · (duri
–20);1]
8,6 %0,36 %9,65 %0,36 %11,1 %0,36 %20,05 %0,36 %

Förordning (EU) 2016/467

12.Kriterierna för exponeringar som tilldelas en riskfaktor i enlighet med punkt 11 ska vara följande:

  1. Exponeringen gäller en godkänd infrastrukturinvestering som uppfyller kriterierna som fastställs i artikel 164a.
  2. Exponeringen är inte en tillgång som uppfyller följande villkor:
    1. Den är tilldelad en matchningsjusteringsportfölj i enlighet med artikel 77b.2 i direktiv 2009/138/EG.
    2. Den har tilldelats ett kreditkvalitetssteg mellan 0 och 2.
  3. Det finns en tillgänglig kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut för exponeringen.
  4. Exponeringen har tilldelats ett kreditkvalitetssteg mellan 0 och 3.

Förordning (EU) 2016/467

13.Exponeringar i form av obligationer och lån som uppfyller kriterierna som fastställs i punkt 12 a och b, men som inte uppfyller kriterierna i punkt 12 c, ska tilldelas en riskfaktor stressi som motsvarar kreditkvalitetssteg 3 och exponeringstid i enlighet med tabellen i punkt 11.

Förordning (EU) 2016/467

14.Exponeringar i form av obligationer och lån som uppfyller kriterierna som fastställs i punkt 15 ska tilldelas en riskfaktor stressi beroende på kreditkvalitetssteg och exponeringstid enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg0123
Löptid (duri)stressiaibiaibiaibiaibi
upp till 5 årbi · duri0,68 %0,83 %1,05 %1,88 %
mer än 5 och högst 10ai + bi · (duri –5)3,38 %0,38 %4,13 %0,45 %5,25 %0,53 %9,38 %1,13 %
mer än 10 och högst 15ai + bi · (duri –10)5,25 %0,38 %6,38 %0,38 %7,88 %0,38 %15,0 %0,75 %
mer än 15 och högst 20ai + bi · (duri –15)7,13 %0,38 %8,25 %0,38 %9,75 %0,38 %18,75 %0,75 %
mer än 20min [ai + bi · (duri
–20);1]
9,0 %0,38 %10,13 %0,38 %11,63 %0,38 %22,50 %0,38 %

Förordning (EU) 2017/1542

15.Kriterierna för exponeringar som tilldelas en riskfaktor i enlighet med punkt 14 ska vara följande:

  1. Exponeringen gäller en godkänd investering i infrastrukturföretag som uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 164b.
  2. Exponeringen är inte en tillgång som uppfyller följande villkor:
    1. Den är tilldelad en matchningsjusteringsportfölj i enlighet med artikel 77b.2 i direktiv 2009/138/EG.
    2. Den har tilldelats ett kreditkvalitetssteg mellan 0 och 2.
  3. Det finns en tillgänglig kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut för infrastrukturenheten.
  4. Exponeringen har tilldelats ett kreditkvalitetssteg mellan 0 och 3.

Förordning (EU) 2017/1542

16.Exponeringar i form av obligationer och lån som uppfyller de kriterier som fastställs i punkt 15 a och b, men som inte uppfyller kriterierna i punkt 15 c, ska tilldelas en riskfaktor stressi som motsvarar kreditkvalitetssteg 3 och exponeringstid i enlighet med tabellen i punkt 14.

Förordning (EU) 2017/1542

Artikel 181 Tillämpning av spreadriskscenarier på matchningsjusteringsportföljer

Om försäkringsföretag tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b i direktiv 2009/138/EG ska de genomföra det scenario som bygger på beräkning av spreadrisk enligt följande:

  1. Tillgångarna i den avsatta portföljen ska omfattas av den momentana värdeminskning för spreadrisk som anges i artiklarna 176, 178 och 180 i denna förordning.
  2. Tillgångarna i den avsatta portföljen ska omfattas av omedelbar värdeminskning för spreadrisk som anges i artiklarna 176, 178 och 180 i denna förordning. För tillgångar i den avsatta portföljen för vilka en kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut inte är tillgänglig och för godkända infrastrukturtillgångar samt för godkända infrastrukturföretagstillgångar som har tilldelats kreditkvalitetssteg 3 ska reduktionsfaktorn motsvara 100 %. Framför allt ska den grundläggande räntedifferensen öka genom ett absolut belopp som beräknas som produkten av följande:
    1. Den absoluta ökningen av spreaden som multiplicerad med den modifierade durationen för den berörda tillgången skulle resultera i den relevanta riskfaktor stressi som avses i artiklarna 176, 178 och 180 i denna förordning.
    2. En reduktionsfaktor beroende på kreditkvalitet enligt följande tabell:

Kreditkvalitetssteg0123456
Reduktionsfaktor45 %50 %60 %75 %100 %100 %100 %

För tillgångar i den avsatta portföljen för vilka en kreditvärdering av ett utsett externt ratinginstitut inte är tillgänglig och för godkända infrastrukturtillgångar som har tilldelats kreditkvalitetssteg 3 ska reduktionsfaktorn motsvara 100 %.

Förordning (EU) 2017/1542

Underavsnitt 6 Undergruppen för koncentrationsrisk inom marknadsrisk

Artikel 182 Exponering mot en enda emittent

1.Kapitalkravet för koncentrationsrisk inom marknadsrisk ska beräknas på grundval av exponeringen mot en enda emittent. För detta ändamål ska exponeringar mot företag som tillhör samma företagsgrupp behandlas som en exponering mot en enda emittent. På samma sätt ska fast egendom som är belägen i samma byggnad anses som en enda fast egendom.

2.Exponeringen vid fallissemang för en motpart ska vara summan av exponeringarna mot denna motpart.

3.Exponeringen vid fallissemang för en exponering mot en enda emittent ska vara summan av exponeringarna vid fallissemang mot alla motparter som ingår i exponeringen mot den enda emittenten.

4.Det vägda genomsnittliga kreditkvalitetssteget för en exponering mot en enda emittent ska motsvara det uppåt avrundade genomsnittet för kreditkvalitetsstegen för alla exponeringar mot alla motparter som ingår i exponeringen mot den enda emittenten, viktat med värdet av varje exponering.

Förordning (EU) 2017/669

5.Vid tillämpningen av punkt 4 ska exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut åsättas kreditkvalitetssteg enligt kapitel 1 avsnitt 2 i denna avdelning. Exponeringar för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut ska åsättas kreditkvalitetssteg 5.

Artikel 183 Beräkning av kapitalkrav för koncentrationsrisk inom marknadsrisk

1.Kapitalkravet för koncentrationsrisk inom marknadsrisk ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla exponeringar mot en enda emittent i,
  2. Conci betecknar kapitalkravet för koncentrationsrisk inom marknadsrisk för en exponering mot en enda emittent i.

2.För varje exponering mot en enda emittent i ska kapitalkravet för koncentrationsrisk inom marknadsrisk Conci vara lika stort som den förlust i primärkapitalet som skulle bli resultatet av en omedelbar relativ minskning i värdet av de tillgångar som motsvarar exponeringen mot en enda emittent i enligt följande formel

XSi · gi

där

  1. XSi är den extra exponering som avses i artikel 184,
  2. gi är riskfaktorn för koncentrationsrisk inom marknadsrisk som avses i artiklarna 186 och 187.

Artikel 184 Överexponering

1.Överexponeringen för en exponering mot en enda emittent i ska beräknas enligt följande formel:

XSi = Max(0; EiCTi · Assets)

där

  1. Ei betecknar exponeringen vid fallissemang mot exponeringen mot en enda emittent i som ingår i beräkningsbasen för undergruppen för koncentrationrisker inom marknadsrisk,
  2. Assets betecknar beräkningsregeln för undergruppen för koncentrationsrisker inom marknadsrisk,
  3. CTi är den relativa överexponering som avses i artikel 185.

2.Beräkningsregeln för undergruppen för koncentrationsrisk inom marknadsrisk Assets ska vara lika med värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, med undantag för följande:

  1. Tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal där investeringsrisken bärs fullt ut av försäkringstagarna.
  2. Exponeringar mot en motpart som ingår i samma grupp som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
    1. Motparten är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ett försäkringsholdingbolag, ett blandat finansiellt holdingbolag eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster.
    2. Motparten är helt integrerad i enlighet med artikel 335.1 a.
    3. Motparten är föremål för samma förfaranden för riskbedömning, riskmätning och kontroll som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
    4. Motparten är etablerad i unionen.
    5. Det finns inga rådande eller förutsedda materiella praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder från motparten till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
  3. Värdet av de ägarintressen som avses i artikel 92.2 i direktiv 2009/138/EG i finansinstitut och kreditinstitut som har dragits av från kapitalbasen i enlighet med artikel 68 i denna förordning.
  4. Exponeringar som omfattas av motpartsriskmodulen.
  5. Uppskjutna skattefordringar.
  6. Immateriella tillgångar.

3.Exponeringen vid fallissemang för en exponering mot en enda emittent i ska minskas med beloppet av exponeringen vid fallissemang mot motparter som ingår i exponeringen mot en enda emittent och för vilken riskfaktorn för koncentrationsrisk inom marknadsrisk som avses i artiklarna 168 och 187 är 0 %.

Artikel 185 Gränsvärden för relativa extra exponeringar

Varje exponering mot en enda emittent i ska tilldelas en riskfaktor för koncentrationsrisk inom marknadsrisk gi i enlighet med följande tabell. Riskfaktorn är beroende av det viktade genomsnittliga kreditkvalitetssteget för exponeringen mot en enda emittent i, beräknat i enlighet med artikel 182.4.

Viktat genomsnittligt kreditkvalitetssteg för exponeringen mot en enda emittent i0123456
Gränsvärden för relativa överexponeringar CTi3 %3 %3 %1,5 %1,5 %1,5 %1,5 %

Artikel 186 Riskfaktor för koncentrationsrisk inom marknadsrisk

1.Varje exponering mot en enda emittent i ska tilldelas en riskfaktor för koncentrationsrisk inom marknadsrisk gi i enlighet med följande tabell. Riskfaktorn är beroende av det viktade genomsnittliga kreditkvalitetssteget för exponeringen mot en enda emittent i, beräknat i enlighet med artikel 182.4.

Viktat genomsnittligt kreditkvalitetssteg för exponeringen mot en enda emittent i0123456
Riskfaktor gi12 %12 %21 %27 %73 %73 %73 %

2.Exponeringar mot en enda emittent som är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut och där företaget uppfyller sitt minimikapitalkrav, ska åsättas en riskfaktor gi för koncentrationsrisk inom marknadsrisk beroende på företagets solvenskvot i enlighet med följande tabell:

Solvenskvot95 %100 %122 %175 %196 %
Riskfaktor gi73 %64,5 %27 %21 %12 %

Om solvenskvoten hamnar mellan de solvenskvoter som anges i tabellen ovan ska värdet för gi beräknas genom linjär interpolering från de närmaste värdena för gi som motsvarar de närmaste solvenskvoter som anges i tabellen ovan. Om solvenskvoten är lägre än 95 % ska riskfaktorn gi motsvara 73 %. Om solvenskvoten är lägre än 196 % ska riskfaktorn gi motsvara 12 %.

Vid tillämpningen av denna punkt ska ”solvenskvot” avse förhållandet mellan det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet, med användning av senast tillgängliga värden.

3.Exponeringar mot en enda emittent som är ett försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte uppfyller sitt minimikapitalkrav ska åsättas en riskfaktor gi för koncentrationsrisk inom marknadsrisk motsvarande 73 %.

Punkterna 2 och 3 i denna artikel ska tillämpas först från och med den första dagen för offentliggörande av den rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51 i direktiv 2009/138/EG från företaget som motsvarar exponeringen. Om en kreditvärdering från ett utsett externt ratinginstitut kan användas för exponeringen mot en enda emittent före detta datum ska punkt 1 tillämpas, annars ska dessa exponeringar tilldelas en riskfaktor gi på 64,5 %.

4.Exponeringar mot en enda emittent som är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, för vilken det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut i ett land vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt artikel 227 i direktiv 2009/138/EG och som uppfyller solvenskraven i dessa tredjeländer ska åsättas en riskfaktor gi på 64,5 %.

5.Exponeringar mot en enda emittent som är ett kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013 och som uppfyller de solvenskrav som fastställs genom direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013, för vilka det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut, ska tilldelas en riskfaktor gi på 64,5 %.

6.Exponeringar mot en enda emittent förutom de som anges i punkterna 1–5 ska tilldelas en riskfaktor gi för koncentrationsrisk inom marknadsrisk på 73 %.

Artikel 187 Specifika exponeringar

1.Exponeringar i form av obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda obligationer) ska åsättas ett gränsvärde för relativ överexponering CTi på 15 %, förutsatt att motsvarande exponeringar i form av säkerställda obligationer har tilldelats kreditkvalitetssteg 0 eller 1. Exponeringar i form av säkerställda obligationer ska betraktas som exponeringar mot en enda emittent, oavsett om det finns andra exponeringar mot samma motpart som emittenten av de säkerställda obligationerna som utgör en tydlig exponering mot en enda emittent.

2.Exponeringar mot en enda fast egendom ska åsättas ett gränsvärde för relativ extra exponering CTi på 10 % och en riskfaktor gi för koncentrationsrisk inom marknadsrisk på 12 %.

3.Exponeringar mot följande ska tilldelas en riskfaktor gi för koncentrationsrisk inom marknadsrisk på 0 %:

  1. Europeiska centralbanken.
  2. Medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker som är nominerade och finansierade i den regeringens och centralbankens nationella valuta.
  3. Multilaterala utvecklingsbanker enligt artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
  4. Internationella organisationer som avses i artikel 118 i förordning (EU) nr 575/2013.

Exponeringar som är helt, ovillkorligt och oåterkalleligt garanterade av en av motparterna som anges i punkterna a–d och där garantin uppfyller kraven i artikel 215 ska också tilldelas en riskfaktor gi för koncentrationsrisk inom marknadsrisk på 0 %.

4.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker, förutom de som avses i punkt 3 b, som är nominerade och finansierade i den nationella regeringens och centralbankens nationella valuta, ska åsättas en riskfaktor gi för koncentrationsrisk inom marknadsrisk beroende på deras viktade genomsnittliga kreditkvalitetssteg i enlighet med följande tabell.

Viktat genomsnittligt kreditkvalitetssteg för exponeringen mot en enda emittent i0123456
Riskfaktor gi0 %0 %12 %21 %27 %73 %73 %

5.Exponeringar i form av bankinlåning ska tilldelas en riskfaktor gi för koncentrationsrisk inom marknadsrisk på 0 % under förutsättning att de uppfyller följande krav:

  1. Det fulla värdet av exponeringen täcks av statliga garantiordningar i unionen.
  2. Garantin omfattar försäkrings- eller återförsäkringsföretag utan någon inskränkning.
  3. Det förekommer ingen dubbelräkning av denna garanti vid beräkningen av solvenskapitalkravet.

Underavsnitt 7 Undergruppen för valutarisk

Artikel 188

1.Kapitalkravet för valutarisk enligt led e i artikel 105.5 andra stycket i direktiv 2009/138/EG ska vara lika med summan av kapitalkraven för valutarisk för varje utländsk valuta. Investeringar i typ 1-aktier som avses i artikel 168.2 och de typ 2-aktier som avses i artikel 168.3 som är noterade på börser som opererar med olika valutor ska antas vara känsliga för huvudvalutan. Typ 2-aktier som avses i artikel 168.3 som inte är noterade ska antas vara känsliga för valutan i det land där emittenten har sin huvudsakliga verksamhet. Fast egendom ska antas vara känslig för valutan i det land där den är belägen.

I denna artikel ska utländsk valuta vara en annan valuta än den valuta som används för utarbetande av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets finansiella redovisningar (”den lokala valutan”).

2.För varje utländsk valuta ska kapitalkravet för valutarisk motsvara det som är störst av följande kapitalkrav:

  1. Kapitalkravet för risken för en ökning av värdet på den utländska valutan mot den lokala valutan.
  2. Kapitalkravet för risken för en minskning av värdet på den utländska valutan mot den lokala valutan.

3.Kapitalkravet för risken för en ökning av värdet på en utländsk valuta mot den lokala valutan ska motsvara den minskning av primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar ökning på 25 % av värdet på den utländska valutan mot den lokala valutan.

4.Kapitalkravet för risken för en minskning av värdet på en utländsk valuta mot den lokala valutan ska motsvara den minskning av primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar minskning med 25 % av värdet på den utländska valutan mot den lokala valutan.

5.För valutor som är knutna till euron får den faktor på 25 % som avses i punkterna 3 och 4 i denna artikel anpassas i enlighet med den genomförandeakt som antas enligt artikel 109a.2 d i direktiv 2009/138/EG, förutsatt att följande villkor uppfylls:

  1. Regleringsmodellen garanterar att de relativa växelkursförändringarna under en ettårsperiod inte överskrider den relativa justeringen till faktorn på 25 % i händelse av extrema marknadshändelser, vilket motsvarar den säkerhetsnivå som anges i artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG.
  2. Ett av följande kriterier uppfylls:
    1. Valutan deltar i den europeiska växelkursmekanismen (ERM2).
    2. Det finns ett beslut från rådet som erkänner regleringsmodeller mellan den aktuella nationella valutan och euron.
    3. Regleringsmodellen är fastställd i lagstiftningen i den medlemsstat där valutan utges.

Enligt de villkor som fastställs i led a ska de finansiella resurserna hos parterna som garanterar regleringsmodellen beaktas.

6.För att beräkna effekten av en ökning eller minskning av värdet på en utländsk valuta mot den lokala valutan på värdet av ägarintressen enligt definitionen i artikel 92.2 i direktiv 2009/138/EG i finansinstitut och kreditinstitut ska endast värdet av de andelar som inte dras av från kapitalbasen i enlighet med artikel 68 i denna förordning beaktas. Den del som dras av från kapitalbasen ska enbart beaktas i den utsträckning som sådan påverkan ökar primärkapitalet.

7.Om det som är störst av de kapitalkrav som avses i leden a och b i punkt 2 och det största motsvarande kapitalkrav som beräknas i enlighet med artikel 206.2 inte baseras på samma scenario ska kapitalkravet för valutarisk för en viss valuta vara det kapitalkrav som avses i punkt 2 a eller b, för vilket det underliggande scenariot leder till det största motsvarande kapitalkravet beräknat i enlighet med artikel 206.2.

Avsnitt 6 Modul för motpartsrisk

Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 189 Tillämpningsområde

1.Kapitalkravet för motpartsrisk ska beräknas enligt följande formel

där

  1. SCRdef,1 betecknar kapitalkravet för motpartsrisk för exponeringar av typ 1 enligt vad som anges i punkt 2.
  2. SCRdef,2 betecknar kapitalkravet för motpartsrisk för exponeringar av typ 2 enligt vad som anges i punkt 3.

2.Typ 1-exponeringar ska bestå av exponeringar i förhållande till följande:

  1. Riskreduceringsavtal såsom återförsäkringsarrangemang, specialföretag, värdepapperiseringar inom försäkring och derivat.
  2. Banktillgodohavanden enligt definitionen i artikel 6 F i rådets direktiv 91/674/EEG.
  3. Depositioner hos överlåtande företag, där antalet exponeringar mot en enda emittent inte överstiger 15.
  4. Åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har infordrats men inte betalats, om antalet exponeringar mot en enda emittent inte överstiger 15, inklusive infordrade men ännu inte reglerade stamaktier och preferensaktier, infordrade men ännu inte reglerade rättsligt bindande åtaganden att teckna och betala för efterställda skulder, infordrade men ännu inte betalade egna medel, medlemmarnas bidrag eller motsvarande primärkapitalpost för ömsesidiga och liknande företag, infordrade men ännu inte betalade garantier, infordrade men ännu inte reglerade remburser, infordrade men ännu inte betalade fordringar som ömsesidiga föreningar eller liknande företag kan ställa på sina medlemmar efter en infordran av ytterligare bidrag.
  5. Rättsligt bindande åtaganden som företaget har tillhandahållit eller anordnat och som kan skapa betalningsskyldigheter beroende på kreditvärdighet eller fallissemang för en motpart inklusive garantier, remburser och stödbrev som företaget har lämnat.

3.Typ 2-exponeringar ska bestå av alla kreditexponeringar som inte omfattas av undergruppen för spreadrisk och som inte är typ 1-exponeringar, inbegripet följande:

  1. Fordringar på förmedlare.
  2. Försäkringstagares gäldenärer.
  3. Hypotekslån som uppfyller kraven i artikel 191.2–191.13.
  4. Depositioner hos överlåtande företag, där antalet exponeringar mot en enda emittent överskrider 15.
  5. Åtaganden som gjorts till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har infordrats men inte betalats enligt vad som anges i punkt 2 d, om antalet exponeringar mot en enda emittent överskrider 15.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, efter egen bedömning, betrakta alla de exponeringar som anges i punkt 3 d och e som typ 1-exponeringar, oavsett antalet exponeringar mot en enda emittent.

5.Om en remburs, en garanti eller motsvarande riskreduceringsteknik har tillhandahållits för att fullständigt säkra en exponering och denna riskreduceringsteknik uppfyller kraven i artiklarna 209–215, får den som tillhandahåller rembursen, garantin eller motsvarande riskreduceringsteknik betraktas som motpart för den säkrade exponeringen för att bedöma antalet exponeringar mot en enda motpart.

6.Följande kreditrisker ska inte omfattas av motpartsriskmodulen:

  1. Den kreditrisk som överförts genom ett kreditderivat.
  2. Kreditrisken för värdepappersutgivning av specialföretag, oavsett om den uppfyller kraven i artikel 13.26 i direktiv 2009/138/EG eller inte.
  3. De teckningsrisker för kredit- och borgensförsäkring eller återförsäkring som anges i klasserna 9, 21 och 28 i bilaga I till denna förordning.
  4. Kreditrisken för hypotekslån som inte uppfyller kraven i artikel 191.2–191.9.

7.Investeringsgarantier för försäkringsavtal som tillhandahålls försäkringstagarna av en tredje part och för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget skulle vara ansvarigt vid fallissemang för den tredje parten ska betraktas som derivat i motpartsriskmodulen.

Artikel 190 Exponeringar mot en enda emittent

1.Kapitalkravet för motpartsrisk ska beräknas på grundval av exponeringar mot en enda emittent. I det syftet ska exponeringar mot företag som tillhör samma företagsgrupp behandlas som en exponering mot en enda emittent.

2.Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan betrakta exponeringar som tillhör olika medlemmar av samma rättsliga eller avtalsenliga poolningsarrangemang som olika exponeringar mot en enda emittent där sannolikheten för fallissemang för exponeringen mot en enda emittent beräknas i enlighet med artikel 199 och förlusten vid fallissemang beräknas i enlighet med artikel 193 om det finns en poolexponering av typ A, i enlighet med artikel 194 om det finns en poolexponering av typ B och i enlighet med artikel 195 om det finns en poolexponering av typ C. Alternativt kan exponeringar mot företag som tillhör samma poolningsarrangemang behandlas som en exponering mot en enda emittent.

Artikel 191 Hypotekslån

1.Lån till privatpersoner säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter (hypotekslån) betraktas som typ 2-exponeringar vad gäller motpartsrisk förutsatt att kraven i punkterna 2–13 är uppfyllda.

2.Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska personer eller små och medelstora företag.

3.Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.

4.Det totala värdet av motpartens eller annan anknuten tredje parts skuld till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och i förekommande fall alla anknutna företag i den mening som avses i artikel 212.1 b och 212.2 i direktiv 2009/138/EG, inklusive eventuella fallerade exponeringar, ska inte överstiga en miljon euro enligt vad försäkrings- eller återförsäkringsföretaget känner till. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

5.Bostadsfastigheten är eller kommer att bli bebodd eller uthyrd av ägaren.

6.Fastighetens värde påverkas inte i väsentlig grad av låntagarens kreditkvalitet.

7.Låntagarens risk påverkas inte i materiell mån av den underliggande fastighetens resultat, utan av låntagarens underliggande kapacitet att återbetala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten påverkas således inte i materiell mån av kassaflöden som genereras av den underliggande fastighet som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget fastställa maximal lån/inkomstkvot som en del av sitt styrdokument för utlåning och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig inkomst vid beviljande av lån.

8.Följande krav ska uppfyllas när det gäller rättslig förutsebarhet:

  1. En panträtt eller säkerhetsupplåtelse ska vara bindande i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då låneavtalet ingås och panträtten eller säkerhetsupplåtelsen ska registreras på föreskrivet sätt vid läglig tidpunkt.
  2. Alla rättsliga krav för att fullborda panten ska vara uppfyllda.
  3. Skyddsöverenskommelsen och det bakomliggande rättsliga förfarandet gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretaget att realisera skyddets värde inom en rimlig tidsram.

9.När det gäller kontroll av fastigheters värden och fastigheters värdering ska följande krav vara uppfyllda:

  1. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag övervakar fastigheters värden regelbundet och minst en gång vart tredje år. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag utför kontrollerna oftare om förutsättningarna på marknaden är föremål för betydande förändringar.
  2. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen har tillgång till uppgifter som visar att fastigheters värden kan ha sjunkit avsevärt i förhållande till de allmänna marknadspriserna, ska fastigheternas värdering ses över av en extern, oberoende värderingsman som har nödvändiga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att utföra en värdering och som är oberoende i förhållande till kreditbeslutsprocessen.

10.Vid tillämpning av punkt 9 får försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda statistiska metoder för att kontrollera fastigheters värden och identifiera fastigheter som behöver omvärderas.

11.Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska klart och tydligt dokumentera vilket slags bostadsfastigheter de godtar som säkerhet och vilket styrdokument för utlåning de har i detta avseende. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska kräva att den oberoende värderingsman som avses i artikel 198.2 dokumenterar fastigheters marknadsvärden på ett klart och tydligt sätt.

12.Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska ha inrättat förfaranden för att övervaka att fastighet som tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäkring.

13.Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska rapportera följande uppgifter om förlusterna från hypotekslån till tillsynsmyndigheten:

  1. Förlusterna på lån som klassificerats som typ 2-exponeringar enligt artikel 189.3 under ett visst år.
  2. De totala förlusterna under ett visst år.

14.Tillsynsmyndigheterna ska årligen på aggregerad nivå offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 13 a och b tillsammans med historiska uppgifter om sådana finns. En tillsynsmyndighet ska på begäran från en annan tillsynsmyndighet i en medlemsstat, EBA eller Eiopa lämna mer detaljerade uppgifter om marknaden för bostadsfastigheter i medlemsstaten till tillsynsmyndigheten, EBA eller Eiopa.

Artikel 192 Förlust vid fallissemang

1.Förlusten vid fallissemang för en exponering mot en enda emittent ska vara lika med summan av förlusterna vid fallissemang för samtliga exponeringar mot motparter som tillhör exponeringen mot en enda emittent. Förlusten vid fallissemang ska utgöras av nettokostnader med avdrag för eventuella skulder till motparter som tillhör exponeringen mot en enda emittent under förutsättning att dessa skulder och exponeringar kvittas vid försummelse av motparterna och förutsatt att kraven i artiklarna 209 och 210 uppfylls i samband med rätten till avräkning. Ingen avräkning medges om skulderna förväntas bli betalda innan kreditexponeringen har betalats.

2.Förlusten vid fallissemang på ett återförsäkringsarrangemang eller en försäkringsvärdepapperisering ska beräknas enligt följande formel:

LGD = max[90 % · (REcoverables + 50 % · RMre) – F’ · Collateral; 0]

där

  1. Recoverables betecknar den bästa skattningen av belopp som kan återkrävas genom återförsäkring eller värdepapperisering inom försäkring och motsvarande gäldenärer,
  2. RMre betecknar den riskreducerande effekten på teckningsrisken för återförsäkring eller värdepapperisering,
  3. Collateral betecknar det riskjusterade värdet av säkerheten när det gäller återförsäkring eller värdepapperisering,
  4. F betecknar en faktor för att beakta den ekonomiska effekten av säkerhetsordningarna när det gäller återförsäkring eller värdepapperisering i fråga om alla kredithändelser som rör motparten.

Då återförsäkringsavtalet ingåtts med ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland och minst 60 % av den motpartens tillgångar omfattas av säkerheter ska förlusten vid fallissemang beräknas enligt följande formel:

LGD = max[90 % · (Recoverables + 50 % · RMre) – F’ · Collateral; 0]

där

F’ betecknar en faktor för att beakta den ekonomiska effekten av säkerhetsordningarna när det gäller återförsäkring eller värdepapperisering i fråga om alla kredithändelser som rör motparten.

3.Förlusten vid fallissemang på ett derivat ska beräknas enligt följande formel:

LGD = max[90 % (Derivate + RMfin) – F’ · Collateral; 0]

där

  1. Derivate betecknar värdet av derivatet i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG,
  2. RMfin betecknar den risklindrande effekten på derivatets marknadsrisk,
  3. Collateral betecknar det riskjusterade värdet av säkerheten när det gäller derivatet,
  4. F’ betecknar en faktor för att beakta den ekonomiska effekten av säkerhetsordningarna när det gäller derivatet i fråga om alla kredithändelser som rör motparten.

4.Förlusten vid fallissemang på ett hypotekslån ska beräknas enligt följande formel:

LGD = max(Loan – 80 % · Mortgage; 0)

där

  1. Loan betecknar värdet av hypotekslånet i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG,
  2. Mortgage betecknar det riskjusterade värdet på inteckningen.

5.Den förlust vid fallissemang på ett rättsligt bindande åtagande som avses i artikel 189.2 e i denna förordning ska motsvara skillnaden mellan dess nominella värde och dess värde i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

6.Förlusten vid fallissemang på bankmedel enligt definitionen i artikel 6 F i rådets direktiv 91/674/EEG på en insättning i ett överlåtande företag av en post i artikel 189.2 d eller artikel 189.3 e i denna förordning, eller på en fordran från en mellanhand eller försäkringstagares gäldenär samt annan exponering som inte förtecknas någon annanstans i denna artikel, ska vara lika med dess värde i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 193 Förlust vid fallissemang för poolexponeringar av typ A

1.För poolexponeringar av typ A som företaget betraktar som enskilda exponeringar mot en enda emittent i enlighet med artikel 190.2, där var och en av medlemmarna endast är ansvarig upp till sin respektive andel av den skyldighet som omfattas av poolningsarrangemanget, ska förlustandelen vid fallissemang beräknas enligt artikel 192.

För poolexponeringar av typ A som företaget betraktar som enskilda exponeringar mot en enda emittent i enlighet med artikel 190.2, där var och en av medlemmarna är ansvarig upp till det fulla beloppet för den skyldighet som omfattas av poolningsarrangemanget, ska förlustandelen vid fallissemang som beräknas enligt artikel 192 multipliceras med riskandelsfaktorn, som beräknas enligt följande:

risk-share_factor = e– 0,15(min(SR,196 %) – 1)

där

  1. i betecknar samtliga poolmedlemmar som omfattas av definitionen i artikel 2 i direktiv 2009/138/EG och j betecknar alla poolmedlemmar som inte omfattas av artikel 2 i samma direktiv,
  2. Pj betecknar den andel av den totala risken för poolningsarrangemanget som tillhör poolmedlem j,
  3. för poolmedlemmar för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut ska SRi och SRj tilldelas enligt följande tabell:

    Kreditkvalitetssteg0123456
    SRi196 %196 %175 %122 %95 %75 %75 %
  4. för poolmedlemmar som omfattas av direktiv 2009/138/EG och för vilka det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut ska SRi och SRj vara den senast tillgängliga solvenskvoten,
  5. för poolmedlemmar som är belägna i ett tredjeland och för vilka en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut inte är tillgänglig ska följande gälla:
    1. SRi och SRj ska motsvara 100 % om poolmedlemmen finns i ett land vars solvensordning bedöms likvärdig enligt artikel 172 i direktiv 2009/138/EG.
    2. SRi och SRj ska motsvara 75 % om poolmedlemmen finns i ett land vars solvensordning inte bedöms som likvärdig enligt artikel 172 i direktiv 2009/138/EG.

2.Om ett företag överlåtit risk till ett poolningsarrangemang genom förmedling av ett centralt företag ska det centrala företaget betraktas som en del av poolningsarrangemanget och dess andel av risken beräknas i enlighet med detta.

Artikel 194 Förlust vid fallissemang för poolexponeringar av typ B

1.För poolexponeringar av typ B som företaget betraktar som exponeringar mot en enda emittent i enlighet med artikel 190.2 och där var och en av medlemmarna är fullt ansvarig upp till det fulla beloppet för åtagandet som omfattas av poolningsarrangemanget ska förlusten vid fallissemang beräknas enligt följande formel

där

  1. PU betecknar företagets andel av risken enligt poolningsarrangemanget,
  2. PC betecknar motpartens andel av risken enligt poolningsarrangemanget,
  3. RRC motsvarar:
    1. 10 %, om 60 % eller mer av motpartens tillgångar omfattas av säkerhetsordningar,
    2. 50 % i övriga fall,
  4. BEC betecknar bästa skattning av skulden som överlåts till motpartsmedlemmen av företaget i poolningsarrangemanget, med avdrag för eventuella belopp som återförsäkrats hos motparter utanför poolningsarrangemanget,
  5. ΔRMC betecknar motpartsmedlemmens bidrag till den riskreducerande effekten av poolningsarrangemanget på företagets teckningsrisk,
  6. Collateral betecknar det riskjusterade värdet på säkerheter som innehas av motpartsmedlemmen i poolningsarrangemanget,
  7. F betecknar faktorn för att beakta den ekonomiska effekten av de säkerheter som innehas av motpartsmedlemmen, beräknad i enlighet med artikel 197.

2.För poolexponeringar av typ B som företaget betraktar som exponeringar mot en enda emittent i enlighet med artikel 190.2 och där var och en av medlemmarna är fullt ansvarig upp till sina respektive andelar av åtagandet som omfattas av poolningsarrangemanget, ska förlusten vid fallissemang beräknas enligt följande formel:

LGD = max(((1 – RRC) · (PC · BEU + ΔRMC) – F · Collateral); 0)

där

  1. PC betecknar motpartens andel av risken enligt poolningsarrangemanget,
  2. RRC motsvarar:
    1. 10 %, om 60 % eller mer av motpartens tillgångar omfattas av säkerhetsordningar,
    2. 50 % i övriga fall,
  3. BEU betecknar bästa skattning av skulden som överlåts till poolningsarrangemanget av företaget i poolningsarrangemanget, med avdrag för eventuella belopp som återförsäkrats hos motparter utanför poolningsarrangemanget,
  4. ΔRMC betecknar motpartsmedlemmens bidrag till den riskreducerande effekten av poolningsarrangemanget på företagets teckningsrisk,
  5. Collateral betecknar det riskjusterade värdet på säkerheter som innehas av motpartsmedlemmen i poolningsarrangemanget,
  6. F betecknar faktorn för att beakta den ekonomiska effekten av de säkerheter som innehas av motpartsmedlemmen, beräknad i enlighet med artikel 197.

Artikel 195 Förlust vid fallissemang för poolexponeringar av typ C

För poolexponeringar av typ C som företaget betraktar som exponeringar mot en enda emittent i enlighet med artikel 190.2 ska förlusten vid fallissemang beräknas enligt följande formel:

LGD = max(((1 – RRCE) · (PU · BECE + ΔRMCE) – F · Collateral); 0)

där

  1. PU betecknar företagets andel av risken enligt poolningsarrangemanget,
  2. RRCE motsvarar:
    1. 10 %, om 60 % eller mer av den externa motpartens tillgångar omfattas av säkerhetsordningar,
    2. 50 % i övriga fall,
  3. BECE betecknar bästa skattning av skulden som poolningsarrangemanget som helhet överlåter till den externa motparten,
  4. ΔRMCE betecknar den externa motpartens bidrag till den riskreducerande effekten av poolningsarrangemanget på företagets teckningsrisk,
  5. Collateral betecknar det riskjusterade värdet på säkerheter som innehas av motpartsmedlemmen i poolningsarrangemanget,
  6. F betecknar faktorn för att beakta den ekonomiska effekten av de säkerheter som innehas av motpartsmedlemmen, beräknad i enlighet med artikel 197.

Artikel 196 Riskreducerande effekt

Den riskreducerande effekten på tecknings- eller marknadsrisken för ett återförsäkringsarrangemang, en värdepapperisering eller ett derivat ska utgöra skillnaden mellan följande kapitalkrav:

  1. Det hypotetiska kapitalkravet för tecknings- eller marknadsrisk för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som skulle gälla om återförsäkringsarrangemanget, värdepapperiseringen eller derivatet inte existerade.
  2. Kapitalkravet för tecknings- eller marknadsrisk för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Artikel 197 Riskjusterat värde av säkerheten

1.Det riskjusterade värdet av säkerheter som avses i artikel 1.27 b ska vara lika med skillnaden mellan värdet av de tillgångar som hålls som säkerhet, värderade i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, och justeringen för marknadsrisk som avses i punkt 5 i denna artikel, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

  1. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har (eller är förmånstagare enligt en stiftelse där förvaltaren har) rätt att skyndsamt avveckla eller behålla säkerheten i händelse av fallissemang, insolvens eller konkurs eller annan kredithändelse som avser motparten (motpartskravet).
  2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har (eller är förmånstagare enligt en stiftelse där förvaltaren har) rätt att skyndsamt avveckla eller behålla säkerheten i händelse av fallissemang, insolvens eller konkurs eller annan kredithändelse som avser förvaringsinstitutet eller annan tredje part som innehar säkerheten som företrädare för motparten (tredjepartskravet).

2.Om motpartskravet uppfylls och de kriterier som anges i artikel 214 i denna förordning är uppfyllda och tredjepartskravet inte uppfylls, ska det riskjusterade värdet av de säkerheter som ställdes som säkerhet enligt artikel 1.26 b i denna förordning vara lika med 90 % av skillnaden mellan värdet av de tillgångar som lämnats som säkerhet enligt artikel 75 i direktiv 2009/138/EG och justeringen för marknadsrisk som avses i punkt 5 i denna artikel.

3.Om antingen motpartskravet eller kraven i artikel 214 inte är uppfyllda ska det riskjusterade värdet av en säkerhet som lämnats i enlighet med artikel 1.26 b vara noll.

4.Det riskjusterade värdet för en säkerhet för vilken hela ägandet har överlåtits enligt vad som avses i artikel 1.26 b i denna förordning ska vara lika med skillnaden mellan värdet av de tillgångar som hålls som säkerhet, värderade i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, och justeringen för marknadsrisk enligt vad som anges i punkt 5 i denna artikel, under förutsättning att kraven i artikel 214 i denna artikel har uppfyllts.

5.Justeringen för marknadsrisk utgör skillnaden mellan följande kapitalkrav:

  1. Det hypotetiska kapitalkravet för marknadsrisk för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som skulle tillämpas om tillgångarna som hålls som säkerhet inte ingick i beräkningen.
  2. Det hypotetiska kapitalkravet för marknadsrisk för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som skulle tillämpas om tillgångarna som hålls som säkerhet ingick i beräkningen.

6.Vid tillämpning av punkt 5 ska valutarisken för tillgångarna som hålls som säkerhet beräknas genom en jämförelse mellan valutan för tillgångarna som hålls som säkerhet och valutan för motsvarande exponering.

7.Om det inte beaktas att företaget erhåller säkerheten, i händelse av insolvens hos motparten vid fastställande av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets proportionella andel av motpartens konkursbo utöver säkerheten, ska faktorerna F och F’ som avses i artikel 192.2 och 192.3 vara 100 %. I alla övriga fall ska dessa faktorer vara 50 respektive 90 %.

Artikel 198 Riskjusterat värde av hypotekslån

1.Det riskjusterade värdet av en inteckning ska vara lika med skillnaden mellan värdet av de bostadsfastigheter som innehas som inteckningar, värderade i enlighet med punkt 2, och de justeringar för marknadsrisk som avses i punkt 3.

2.Värdet på bostadsfastigheten i form av inteckning ska vara marknadsvärdet som reducerats för att avspegla resultaten av den övervakning som krävs enligt artikel 191.9 och 191.10 i denna förordning och för att beakta eventuella tidigare fordringar på fastigheten. En extern oberoende värdering av fastigheten ska vara densamma som eller lägre än marknadsvärdet som beräknats i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

3.Justeringen för marknadsrisk som avses i punkt 1 ska utgöra skillnaden mellan följande kapitalkrav:

  1. Det hypotetiska kapitalkravet för marknadsrisk för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som skulle tillämpas om fastigheten som hålls som inteckning inte ingick i beräkningen.
  2. Det hypotetiska kapitalkravet för marknadsrisk för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som skulle tillämpas om fastigheten som hålls som inteckning ingick i beräkningen.

4.Vid tillämpningen av punkt 2 ska valutarisken för bostadsfastigheten som innehas som inteckning beräknas genom jämförelse mellan valutan för bostadsfastigheten och valutan för motsvarande lån.

Underavsnitt 2 Typ 1-exponeringar

Artikel 199 Sannolikheten för fallissemang

1.Sannolikheten för fallissemang för en exponering mot en enda emittent ska motsvara den genomsnittliga sannolikheten för fallissemang för var och en av exponeringarna mot motparterna som tillhör exponeringen mot en enda emittent, viktat med förlusten vid fallissemang avseende dessa exponeringar.

2.Exponeringar mot en enda emittent i för vilken det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut ska åsättas en sannolikhet för fallissemang PDi enligt följande tabell.

Kreditkvalitetssteg0123456
Sannolikhet för fallissemang PDi0,002 %0,01 %0,05 %0,24 %1,20 %4,2 %4,2 %

3.Exponeringar mot en enda emittent i som är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut och där företaget uppfyller sitt minimikapitalkrav ska åsättas en sannolikhet för fallissemang PDi beroende på företagets solvenskvot enligt följande tabell:

Solvenskvot196 %175 %150 %125 %122 %100 %95 %75 %
Sannolikheten för fallissemang0,01 %0,05 %0,1 %0,2 %0,24 %0,5 %1,2 %4,2 %

Om solvenskvoten ligger mellan de solvenskvoter som anges i tabellen ovan ska värdet för sannolikheten för fallissemang beräknas genom linjär interpolering från de värden för sannolikheten för fallissemang som motsvarar de närmaste solvenskvoter som anges i tabellen ovan. Om solvenskvoten är lägre än 75 % ska sannolikheten för fallissemang vara 4,2 %. Om solvenskvoten är högre än 196 % ska sannolikheten för fallissemang vara 0,01 %.

Vid tillämpningen av denna punkt ska ”solvenskvot” avse förhållandet mellan det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet, med användning av senast tillgängliga värden.

4.Exponeringar mot ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som inte uppfyller sitt minimikapitalkrav ska tilldelas en sannolikhet för fallissemang på 4,2 %.

5.Punkterna 3 och 4 i denna artikel ska tillämpas först från och med den första dagen för offentliggörande av den rapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51 i direktiv 2009/138/EG från företaget som motsvarar exponeringen. Om en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut är tillgänglig för exponeringar före detta datum ska punkt 2 tillämpas. I annat fall ska exponeringarna ges samma riskfaktor som de som skulle bli resultatet vid tillämpning av punkt 3 på exponeringar mot ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag vars solvenskvot är 100 %.

6.Exponeringar gentemot tredjelands försäkrings- eller återförsäkringsföretag, för vilka det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut i ett land vars solvensregelverk bedöms vara likvärdig med den som fastställs i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 227 i direktiv 2009/138/EG, och som uppfyller solvenskraven i det tredjelandet, ska åsättas en sannolikhet för fallissemang på 0,5 %.

7.Exponeringar mot kreditinstitut och finansinstitut i den mening som anges i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013 och som uppfyller de solvenskrav som fastställs genom direktiv 2013/36/EU och förordning (EU) nr 575/2013, och för vilka det inte föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett externt ratinginstitut, ska tilldelas en sannolikhet för fallissemang på 0,5 %.

8.Exponeringar mot motparter som anges i artikel 180.2 a–d ska tilldelas en sannolikhet för fallissemang på 0 %.

9.Sannolikheten för fallissemang för exponeringar mot en enda emittent utöver dem som anges i punkterna 2–8 ska vara 4,2 %.

10.Om en remburs, en garanti eller motsvarande arrangemang tillhandahålls för att helt säkra en exponering och denna ordning uppfyller kraven i artiklarna 209–215 får den som tillhandahåller rembursen, garantin eller det motsvarande arrangemanget betraktas som motpart till den säkrade exponeringen för att bedöma sannolikheten för fallissemang för en exponering mot en enda emittent.

11.Vid tillämpning av punkt 10 ska exponeringar som säkras helt, ovillkorligt och oåterkalleligt av motparter som anges i den genomförandeakt som antas enligt artikel 109a.2 a i direktiv 2009/138/EG behandlas som exponeringar mot den centrala regeringen.

Artikel 200 Typ 1-exponeringar

1.Om standardavvikelsen för förlustfördelningen för typ 1-exponeringar är lägre än eller lika med 7 % av de sammanlagda förlusterna vid fallissemang för alla typ 1-exponeringar ska kapitalkravet för motpartsrisk på typ 1-exponeringar beräknas enligt följande formel:

SCRdef,1 = 3 · σ

där σ betecknar standardavvikelsen för förlustfördelningen vid typ 1-exponeringar som anges i punkt 4.

2.Om standardavvikelsen för förlustfördelningen vid typ 1-exponeringar är större än 7 % av de totala förlusterna vid fallissemang för alla typ 1-exponeringar och lägre än eller lika med 20 % av de totala förlusterna vid fallissemang för alla typ 1-exponeringar ska kapitalkravet för motpartsrisk vid typ 1-exponeringar beräknas enligt följande formel:

SCRdef,1 = 5 · σ

där σ betecknar standardavvikelsen för förlustfördelningen vid typ 1-exponeringar.

3.Om standardavvikelsen för förlustfördelning för typ 1-exponeringar är större än 20 % av de sammanlagda förlusterna vid fallissemang för alla typ 1-exponeringar ska kapitalkravet för motpartsrisk på typ 1-exponeringar motsvara de sammanlagda förlusterna vid fallissemang för alla typ 1-exponeringar.

4.Standardavvikelsen för förlustfördelning vid typ 1-exponeringar ska beräknas enligt följande formel:

där V betecknar förlustfördelningens varians vid typ 1-exponeringar.

Artikel 201 Variansen hos förlustfördelning vid typ 1-exponeringar

1.Variansen hos förlustfördelningen för typ 1-exponeringar som avses i punkt 4 i artikel 200 ska vara lika med summan av Vinter och Vintra.

2.Vinter ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla tänkbara kombinationer (j, k) av olika sannolikheter för fallissemang för exponeringar mot en enda emittent i enlighet med artikel 199,
  2. TLGDj och TLGDk betecknar summan av förluster vid fallissemang på typ 1-exponeringar från motparter med en sannolikhet för fallissemang på PDj respektive PDk.

3.Vintra ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. den första summan omfattar alla olika sannolikheter för fallissemang för exponeringar mot en enda emittent i enlighet med artikel 199,
  2. den andra summan omfattar alla exponeringar mot en enda emittent som har en sannolikhet för fallissemang motsvarande PDj,
  3. LGDi betecknar förlusten vid fallissemang för exponeringen mot en enda emittent i.

Underavsnitt 3 Typ 2-exponeringar

Artikel 202 Typ 2-exponeringar

Kapitalkravet för motpartsrisk på typ 2-exponeringar ska motsvara den minskning i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar minskning av värdet av typ 2-exponeringar med följande belopp:

där

  1. LGDreceivables>3months betecknar de totala förlusterna vid fallissemang för alla fordringar från mellanhänder som har varit förfallna till betalning i över tre månader,
  2. summan avser alla typ 2-exponeringar förutom fordringar på förmedlare som har varit förfallna till betalning i över tre månader,
  3. LGDi betecknar förlusten vid fallissemang för typ 2-exponeringen i.

Avsnitt 7 Riskmodulen för immateriell tillgång

Artikel 203

Kapitalkravet för skadeförsäkringsrisk ska beräknas enligt följande formel:

SCRintangible = 0,8 · Vintangible

där Vintangibles betecknar beloppet för de immateriella tillgångarna, erkända och värderade enligt artikel 12.2.

Avsnitt 8 Operativ risk

Artikel 204

1.Kapitalkravet för modulen för operativ risk ska beräknas enligt följande formel:

SCROperational = min(0,3 · BSCR;Op) + 0,25 · Expul

där

  1. BSCR betecknar det grundläggande solvenskapitalkravet,
  2. Op betecknar det grundläggande kapitalkravet för operativ risk,
  3. Expul betecknar de utgifter som uppkommit under de senaste tolv månaderna när det gäller livförsäkringsavtal där investeringsrisken bärs av försäkringstagarna.

2.Det grundläggande kapitalkravet för operativ risk ska beräknas enligt följande:

Op = max(Oppremiums;Opprovisions)

där

  1. Oppremiums betecknar kapitalkravet för operativ risk baserat på intjänade premier,
  2. Opprovisions betecknar kapitalkravet för operativ risk baserat på försäkringstekniska avsättningar,

3.Kapitalkravet för operativa risker på grundval av intjänade premier ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. Earnlife betecknar de premier som intjänats under de senaste tolv månaderna för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal,
  2. Earnlife-ul betecknar premieintäkter som intjänats under de senaste tolv månaderna för livförsäkrings- och återförsäkringsförpliktelser där investeringsrisken bärs av försäkringstagarna utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal,
  3. Earnnon-life betecknar de premier som intjänats under de senaste tolv månaderna för skadeförsäkrings- och återförsäkringsförpliktelser utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal,
  4. pEarnlife betecknar de premier som intjänats under de tolv månaderna före de senaste tolv månaderna för livförsäkrings- och återförsäkringsförpliktelser utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal,
  5. pEarnlife-ul betecknar de premier som intjänats under de tolv månaderna före de senaste tolv månaderna för livförsäkrings- och återförsäkringsförpliktelser där investeringsrisken bärs av försäkringstagarna utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal,
  6. pEarnnon-life betecknar de premier som intjänats under de tolv månaderna före de senaste tolv månaderna för skadeförsäkrings- och återförsäkringsförpliktelser utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal.

Vid tillämpning av denna punkt ska intjänade premier vara brutto, utan avdrag för premier för återförsäkringsavtal.

4.Kapitalkravet för operativa risker på grundval av försäkringstekniska avsättningar ska beräknas enligt följande formel:

Opprovisions = 0,0045 · max (0; TPlifeTPlife-ul) + 0,03 · max (0; TPnon-life)

där

  1. TPlife betecknar de försäkringstekniska avsättningarna för livförsäkrings- och återförsäkringsförpliktelser,
  2. TPlife-ul betecknar de försäkringstekniska avsättningarna för livförsäkringsförpliktelser där investeringsrisken bärs av försäkringstagarna,
  3. TPnon-life betecknar de försäkringstekniska avsättningarna för skadeförsäkrings- och återförsäkringsförpliktelser,

Vid tillämpning av denna punkt ska de försäkringstekniska avsättningarna inte omfatta riskmarginalen och beräknas utan avdrag för fordringar från återförsäkringsavtal och från specialföretag.

Avsnitt 9 Justering för förlusttäckningskapaciteten hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter

Artikel 205 Allmänna bestämmelser

Den justering för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avses i artikel 103 c i direktiv 2009/138/EG ska vara lika med summan av följande poster:

  1. Justeringsbeloppet för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar.
  2. Justeringsbeloppet för förlusttäckningskapacitet hos uppskjutna skatter.

Artikel 206 Justeringsbeloppet för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar

1.Justeringsbeloppet för förlusttäckningskapaciteten hos försäkringstekniska avsättningar ska beräknas enligt följande formel:

AdjTP = – max(min(BSCRnBSCR; FDB); 0)

där

  1. BSCR betecknar det primära solvenskapitalkrav som avses i artikel 103 a i direktiv 2009/138/EG.
  2. nBSCR betecknar det primära nettosolvenskapitalkravet netto som avses i punkt 2 i denna artikel,
  3. FDB betecknar de försäkringstekniska avsättningarna utan riskmarginal i förhållande till framtida diskretionära förmåner.

2.Det primära nettosolvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med kapitel V avsnitt 1 underavsnitt 1–7 med samtliga följande ändringar:

  1. Om beräkning av en modul eller undergrupp i det primära solvenskapitalkravet är baserad på effekten av ett scenario på primärkapitalet hos försäkrings- och återförsäkringsföretag kan scenariot ändra värdet av framtida diskretionära förmåner som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna.
  2. De scenariebaserade beräkningar av teckningsriskmodulen vid livförsäkring, undergruppen för teckningsrisk vid SLT sjukförsäkring, undergruppen för katastrofrisk vid sjukförsäkring, marknadsriskmodulen och motpartsriskmodulen samt den scenariebaserade beräkning som anges i leden c och d ska beakta scenariots inverkan på framtida diskretionära förmåner som ingår i de försäkringstekniska avsättningarna. Detta ska göras på grundval av antaganden om framtida förvaltningsåtgärder som uppfyller kraven i artikel 23.
  3. I stället för kapitalkravet för motpartsrisk på typ 1-exponeringar som avses i artikel 189.1 ska beräkningen grundas på det kapitalkrav som motsvarar förlusten i primärkapital som skulle bli följden av en omedelbar förlust på grund av fallissemang som avser typ 1-exponeringar av ett belopp motsvarande kapitalkravet för motpartsrisk vid typ 1-exponeringar som avses i artikel 189.1.
  4. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag använder en förenklad beräkning för ett specifikt kapitalkrav enligt vad som fastställs i artiklarna 91, 92, 93, 94, 95.1, 95.2, 96, 101, 103.1 a, 103.1 b eller 104 ska företagen basera beräkningen på kapitalkravet som motsvarar den förlust i primärkapitalet som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp motsvarande kapitalkravet som avses i den relevanta artikeln. Företaget ska också anta att den omedelbara förlusten beror på den risk som omfattas av de kapitalkrav som avses i artikeln.

3.Vid tillämpningen av punkt 2 b ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till rättsliga, regleringsmässiga eller avtalsmässiga begränsningar i fördelningen av framtida diskretionära förmåner.

Artikel 207 Justeringsbeloppet för förlusttäckningskapacitet hos uppskjutna skatter

1.Justeringsbeloppet för förlusttäckningskapaciteten hos uppskjutna skatter ska vara lika med den förändring av värdet av uppskjutna skatter i försäkrings- och återförsäkringsföretag som skulle bli följden av en omedelbar förlust av ett belopp som är lika med summan av följande:

  1. Det primära solvenskapitalkrav som avses i artikel 103 a i direktiv 2009/138/EG.
  2. Justeringsbeloppet för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar enligt artikel 206 i denna förordning.
  3. Kapitalkravet för operativ risk som avses i artikel 103 b i direktiv 2009/138/EG.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska uppskjutna skatter värderas i enlighet med artikel 15. Om skadan som avses i punkt 1 skulle resultera i en ökning av uppskjutna skattefordringar ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte använda denna ökning för justeringen om de inte kan visa att framtida vinster kommer att finnas tillgängliga i enlighet med artikel 15.3, med hänsyn till storleken av den förlust som avses i punkt 1 och dess inverkan på företagets nuvarande och framtida ekonomiska situation.

3.För de ändamål som avses i punkt 1 ska en minskning av uppskjutna skatteskulder eller en ökning av uppskjutna skattefordringar leda till en negativ justering för förlusttäckningskapacitet hos uppskjutna skatter.

4.Om beräkningen av justeringen i enlighet med punkt 1 leder till en positiv förändring av uppskjutna skatter ska justeringen vara noll.

5.Om det är nödvändigt att fördela förlusten som avses i punkt 1 på dess orsaker för att beräkna justeringen för förlusttäckningskapacitet hos uppskjutna skatter ska försäkrings- och återförsäkringsföretag fördela förlusten till de risker som fångas upp av det primära solvenskapitalkravet och kapitalkravet för operativ risk. Fördelningen ska överensstämma med bidraget från modulerna och undergrupperna i standardformeln för det primära solvenskapitalkravet. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag använder en partiell intern modell där justering för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter inte faller inom modellens tillämpningsområde ska fördelningen överensstämma med bidraget från modulerna och undergrupperna i standardformeln som ligger utanför tillämpningsområdet för modellen för det primära solvenskapitalkravet.

Avsnitt 10 Riskreduceringstekniker

Artikel 208 Metoder och antaganden

1.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen överför teckningsrisker med användning av återförsäkringsavtal eller specialföretag som uppfyller de krav som anges i artiklarna 209, 211 och 213 och om dessa arrangemang ger skydd i flera av de scenariebaserade beräkningar som anges i avdelning I kapitel V avsnitten 2, 3 och 4 ska de riskreducerande effekterna av dessa avtal tilldelas de scenariebaserade beräkningarna på ett sätt som utan dubbelräkning beaktar den ekonomiska effekten av det skydd som tillhandahålls. I synnerhet ska skyddets ekonomiska verkan beaktas vid fastställandet av skadan i primärkapitalet i de scenariebaserade beräkningarna.

2.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen överför teckningsrisker med hjälp av finansiell återförsäkring enligt definitionen i artikel 210.3 i direktiv 2009/138/EG som uppfyller kraven i artikel 209, 211 och 213 i denna förordning ska dessa avtal endast redovisas i det scenario som bygger på beräkningar som anges i avdelning I kapitel V avsnitten 2, 3 och 4 i denna förordning om teckningsrisker överförs till motparten i avtalet. Utan hinder av föregående mening ska finansiell återförsäkring eller liknande arrangemang där bristen på effektiv risköverföring är jämförbar med den hos finansiell återförsäkring inte beaktas vid fastställandet av volymmått för premie- och reservrisker i enlighet med artiklarna 116 och 147 i denna förordning eller vid beräkningen av företagsspecifika parametrar i enlighet med avsnitt 13 i detta kapitel.

Artikel 209 Kvalitativa kriterier

1.Vid beräkningen av det primära solvenskapitalkravet ska försäkrings- eller återförsäkringsföretag endast beakta riskreduceringsteknikerna som avses i artikel 101.5 i direktiv 2009/138/EG om följande kvalitativa kriterier är uppfyllda:

  1. Avtalen och risköverföringen har rättsverkan, och deras efterlevnad kan kontrolleras i alla relevanta jurisdiktioner.
  2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har vidtagit alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att arrangemanget får avsedd effekt och för att hantera risker i samband med arrangemanget.
  3. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan övervaka arrangemangets effektivitet och de därmed sammanhängande riskerna på fortlöpande basis.
  4. I händelse av en betalningsinställelse, insolvens eller konkurs hos en motpart eller annan kredithändelse som anges i avtalets transaktionsdokumentation har försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ett direkt krav på den motparten.
  5. Det förekommer ingen dubbelräkning av riskreducerande effekter i kapitalbasen och vid beräkningen av solvenskapitalkravet eller i metoden för beräkning av solvenskapitalkravet.

2.Endast riskreduceringstekniker som är i kraft i minst tolv månader och som uppfyller de kvalitetskriterier som fastställs i detta avsnitt ska till fullo beaktas i det primära solvenskapitalkravet. I alla andra fall ska de riskreducerande effekterna av riskreduceringstekniker som är i kraft under en period som är kortare än tolv månader och som uppfyller de kvalitativa kriterierna i detta avsnitt tas med i det primära solvenskapitalkravet proportionellt mot den aktuella tidsperioden för det som är kortast av hela riskexponeringen eller den period då riskreduceringstekniken är i kraft.

3.Om avtalsarrangemang som reglerar riskreduceringsteknikerna kommer att gälla för en period som är kortare än de kommande tolv månaderna och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att ersätta riskreduceringstekniken vid tidpunkten för dess upphörande med ett liknande arrangemang ska riskreduceringstekniken beaktas fullt ut i det primära solvenskapitalkravet under förutsättning att följande kvalitativa kriterier är uppfyllda:

  1. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har ett skriftligt styrdokument om att ersätta riskreduceringstekniken.
  2. Riskreduceringstekniken får inte ersättas mer än en gång var tredje månad.
  3. Ersättning av riskreduceringstekniken är inte beroende av en framtida händelse som ligger utanför försäkrings- eller återförsäkringsföretagets kontroll. Om ersättningen av riskreduceringstekniken är beroende av en framtida händelse, dvs. inom försäkrings- eller återförsäkringsföretagets kontroll, ska villkoren vara klart och tydligt dokumenterade i det styrdokument som avses i led a.
  4. Ersättning av riskreduceringstekniken ska vara realistisk och baseras på ersättningar som vidtagits tidigare av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och i linje med dess nuvarande affärspraxis och affärsstrategi.
  5. Risken att riskreduceringstekniken inte kan ersättas på grund av avsaknad av likviditet på marknaden är inte betydande.
  6. Risken för att kostnaderna för att ersätta riskreduceringstekniken ökar under de närmaste tolv månaderna återspeglas i solvenskapitalkravet.
  7. Ersättning av riskreduceringstekniken skulle inte strida mot krav som gäller för framtida förvaltningsåtgärder som anges i artikel 23.5.

Artikel 210 Effektiv risköverföring

1.De avtalsarrangemang som reglerar riskreduceringstekniken ska säkerställa att omfattningen av det skydd som ges genom riskreduceringstekniken och risköverföringen är klart definierad och obestridlig.

2.Samarbetsavtalet ska inte leda till betydande basrisker eller uppkomsten av andra risker om detta inte beaktas i beräkningen av solvenskapitalkravet.

3.Basrisken är betydande om den leder till en felaktig beskrivning av den riskreducerande effekten på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets primära solvenskapitalkrav som skulle kunna påverka den avsedda användarens beslutsprocess eller bedömning, inbegripet tillsynsmyndigheterna.

4.Fastställandet av att avtalen och risköverföringen har rättsverkan och är verkställbara i alla relevanta jurisdiktioner i enlighet med artikel 209.1 a ska grundas på följande:

  1. Om samarbetsavtalet är underställt några villkor som skulle kunna undergräva en effektiv risköverföring, vars uppfyllande ligger utanför försäkrings- eller återförsäkringsföretagets direkta kontroll.
  2. Huruvida det finns några anslutna transaktioner som skulle kunna undergräva en effektiv risköverföring.

Artikel 211 Riskreduceringstekniker med användning av återförsäkringsavtal eller specialföretag

1.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen överför teckningsrisker med hjälp av återförsäkringsavtal eller specialföretag för att de ska kunna beakta riskreduceringstekniken i det primära solvenskapitalkravet ska de kvalitativa kriterier som anges i artiklarna 209 och 210 och de som anges i punkterna 2–6 uppfyllas.

2.När det gäller återförsäkringsavtal ska motparten vara något av följande:

  1. Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som uppfyller solvenskapitalkravet.
  2. Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från tredjeland som är beläget i ett land vars solvensordning bedöms vara likvärdig eller tillfälligt likvärdig med den som fastställs i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 172 i det direktivet och som uppfyller solvenskraven i samma tredjeland.
  3. Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från tredjeland, som inte är beläget i ett land vars solvensordning bedöms vara likvärdig eller tillfälligt likvärdig med den som fastställs i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 172 i det direktivet med en kreditvärdighet som har tilldelats kreditkvalitetssteg 3 eller bättre enligt kapitel 2, avsnitt 1 i denna avdelning.

3.Om en motpart i ett återförsäkringsavtal är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som upphör att uppfylla solvenskapitalkravet efter det att återförsäkringsavtalet har ingåtts ska skyddet som erbjuds av försäkringens riskreduceringsteknik erkännas delvis, under förutsättning att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan visa att motparten har lämnat in en realistisk återhämtningsplan till sina tillsynsmyndigheter och uppfyllandet av solvenskapitalkravet kommer att återställas inom den tid som anges i den återhämtningsplan som avses i artikel 138 i direktiv 2009/138/EG. I detta syfte ska effekten av riskreduceringstekniken minskas med den procentuella andel med vilken solvenskapitalkravet har överträtts.

4.Om risk överförs till ett specialföretag ska kraven som anges i artikel 211.2 i direktiv 2009/138/EG vara uppfyllda för att riskreduceringstekniken ska kunna beaktas i det primära solvenskapitalkravet. Om kravet för ett specialföretag att vara fullt finansierat upphör att vara uppfyllt sedan överenskommelsen har ingåtts får skyddet som erbjuds av försäkringens riskreduceringsteknik delvis beaktas, under förutsättning att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan visa att efterlevnaden av kravet på full finansiering kommer att återställas inom tre månader, varvid effekten av riskreduceringstekniken ska minskas med den procentandel av den sammanlagda maximala riskexponeringen för specialföretaget som avses i artikel 326 i denna förordning som inte omfattas av tillgångarna i specialföretaget eller med motsvarande belopp om artikel 211.3 i direktiv 2009/138/EG är tillämplig.

5.Om risk överförs till ett specialföretag som avses i artikel 211.3 i direktiv 2009/138/EG ska riskreduceringstekniken endast beaktas i det primära solvenskapitalkravet om lagstiftningen i medlemsstaten är likvärdig med den som fastställs i artikel 211.2 i det direktivet och om lagen följs av specialföretaget.

6.Om risk överförs till ett specialföretag som regleras av tillsynsmyndigheten i ett tredjeland ska riskreduceringstekniken endast beaktas i det primära solvenskapitalkravet om specialföretaget uppfyller krav som är likvärdiga med dem som anges i artikel 211.2 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 212 Finansiella riskreduceringstekniker

1.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag överför risk och för att riskreduceringstekniken ska kunna beaktas i det primära solvenskapitalkravet, utom i de fall som avses i artikel 211, inbegripet överföringar genom förvärv eller emission av finansiella instrument, ska de kvalitativa kriterier som anges i punkterna 2–5 vara uppfyllda, förutom de kvalitativa kriterier som anges i artiklarna 209 och 210.

2.Riskreduceringstekniken ska överensstämma med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets styrdokument för riskhantering som avses i artikel 44.2 i direktiv 2009/138/EG.

3.Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska värdera tillgångar, skulder som omfattas av riskreduceringstekniken och där riskreduceringstekniken innefattar användning av finansiella instrument, dessa finansiella instrument, på ett tillförlitligt sätt i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG.

4.När riskreduceringstekniken innefattar användning av finansiella instrument ska dessa finansiella instrument ha en kreditkvalitet som tilldelats kreditkvalitetssteg 3 eller bättre enligt kapitel 1, avsnitt 2 i denna avdelning.

5.När riskreduceringstekniken inte är ett finansiellt instrument ska motparterna i den riskreduceringstekniken ha en kreditkvalitet som tilldelats kreditkvalitetssteg 3 eller bättre enligt kapitel 1, avsnitt 2 i denna avdelning.

Artikel 213 Motparternas status

1.Om de kvalitativa kriterierna i artiklarna 211.1, 212.3 och 212.4 inte är uppfyllda ska försäkrings- och återförsäkringsföretag endast beakta riskreduceringsteknikerna vid beräkning av det primära solvenskapitalkravet om något av följande kriterier är uppfyllt:

  1. Riskreduceringstekniken uppfyller de kvalitativa kriterier som anges i artiklarna 209, 210, 212.1 och 212.2 och det finns arrangemang för ställande av säkerhet som uppfyller kriterierna i artikel 214.
  2. Riskreduceringstekniken åtföljs av en annan riskreduceringsteknik, där denna andra teknik när den betraktas i kombination med den första tekniken uppfyller kvalitetskriterierna i artiklarna 209, 210, 212.1 och 212.2 och där motparterna i den andra tekniken uppfyller kriterierna i artiklarna 211.1, 212.3 och 212.4.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 a i denna artikel ska säkerhetsordningarna bara beaktas i den utsträckning som säkerheten täcker riskexponeringen om värdet av säkerheten i enlighet med artikel 75 i direktiv 2009/138/EG är mindre än den totala riskexponeringen.

Artikel 214 Säkerheter

1.Vid beräkning av det primära solvenskapitalkravet får säkerhetsarrangemang erkännas endast om följande kriterier är uppfyllda förutom de kvalitativa kriterierna i artiklarna 209 och 210:

  1. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget som överför risken ska ha rätt att i god tid avveckla eller behålla säkerheterna i händelse av fallissemang, insolvens, konkurs eller annan kredithändelse hos motparten.
  2. Det finns tillräcklig rättssäkerhet i fråga om skyddet som uppnås av säkerheten tack vare endera av följande:
    1. Den är av tillfredsställande kreditvärdighet, har tillräcklig likviditet och är tillräckligt stabil i värde.
    2. Den garanteras genom en motpart, annan än en motpart enligt artikel 187.5 och 184.2 som har tilldelats en riskfaktor för koncentrationsrisker på 0 %.
  3. Det finns ingen materiell positiv korrelation mellan motpartens kreditvärdighet och säkerhetens värde.
  4. Säkerheten utgörs inte av värdepapper som emitterats av motparten eller ett företag som är anknutet till motparten.

2.Om ett säkerhetsavtal uppfyller definitionen i artikel 1.26 b och omfattar säkerheter som innehas av ett förvaringsinstitut eller en tredje part, ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget säkerställa att följande kriterier är uppfyllda:

  1. Det berörda förvaringsinstitutet eller annan tredje part håller tillgångar som innehas som säkerhet avskilda från sina egna tillgångar.
  2. De avskilda tillgångarna förvaras av ett institut som tar emot medel på konto som har en kreditvärdighet som tilldelats kreditkvalitetssteg 3 eller bättre enligt kapitel 1, avsnitt 2 i denna avdelning.
  3. De avskilda tillgångarna är individuellt identifierbara och kan bara ändras eller ersättas med samtycke av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller en person som uppträder som förvaltare i förhållande till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets intressen i fråga om sådana tillgångar.
  4. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har (eller är en stödmottagare enligt en trust där förvaltaren har) rätt att i god tid avveckla eller behålla de avskilda tillgångarna i händelse av betalningsinställelse, insolvens eller konkurs eller annan kredithändelse som avser förvaringsinstitutet eller någon annan tredje part som innehar säkerheten på motpartens vägnar.
  5. De avskilda tillgångarna ska inte användas för att betala eller tillhandahålla säkerhet åt någon annan person än försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller enligt försäkrings- eller återförsäkringsföretagets instruktioner.

Artikel 215 Garantier

Vid beräkning av det primära solvenskapitalkravet ska garantier endast registreras om det uttryckligen anges i detta kapitel, och om följande kriterier är uppfyllda, utöver de kvalitativa kriterierna i artiklarna 209 och 210:

  1. Det kreditriskskydd som tillhandahålls av garantin ska vara direkt.
  2. Kreditriskskyddets omfattning ska vara klart och tydligt definierad och obestridlig.
  3. Garantin innehåller ingen klausul vars uppfyllande ligger utanför långivarens direkta kontroll, och som
    1. skulle göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att ensidigt upphäva detta,
    2. skulle öka skyddets faktiska kostnader till följd av den skyddade exponeringens försämrade kreditkvalitet,
    3. skulle kunna befria den som tillhandahåller skyddet från skyldigheten att betala vid läglig tidpunkt om den ursprungliga gäldenären inte fullgör någon av de förfallna betalningarna,
    4. skulle kunna göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att minska kreditriskskyddets löptid.
  4. Vid fallissemang, insolvens eller konkurs eller annan kredithändelse hos motparten har försäkrings- eller återförsäkringsföretaget rätt att vid läglig tidpunkt kräva garantigivaren på förfallna belopp enligt den fordran som avser det tillhandahållna skyddet. Garantigivarens betalning får inte vara underordnad det faktum att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget först måste kräva gäldenären.
  5. Garantin är en tydligt dokumenterad förpliktelse som garantigivaren har åtagit sig.
  6. Garantin täcker helt alla slags regelbundna betalningar som gäldenären förväntas göra avseende den berörda fordran.

Avsnitt 11 Separata fonder

Artikel 216 Beräkning av solvenskapitalkravet för separata fonder och matchningsjusteringsportföljer

1.När det gäller separata fonder som fastställts i enlighet med artikel 81.1 i denna förordning eller i de fall försäkrings- eller återförsäkringsföretag har fått godkännande för att tillämpa en matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artikel 77b i direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag göra en justering av beräkningen av solvenskapitalkravet enligt den metod som anges i artikel 217 i denna förordning.

2.Men om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har fått tillsynsmyndighetens godkännande för att tillämpa bestämmelserna i artikel 304 i direktiv 2009/138/EG på en separat fond ska det inte justera beräkningen i enlighet med artikel 217 i denna förordning, utan basera beräkningen på antagandet om fullständig diversifiering mellan tillgångar och skulder för de separata medlen och resten av företaget.

Artikel 217 Beräkningsmetod för solvenskapitalkrav för separata fonder och matchningsjusteringsportföljer

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna ett teoretiskt solvenskapitalkrav för varje separat fond och varje matchningsjusteringsportfölj, liksom för övriga delar av företaget, som om dessa separata fonder och matchningsjusteringsportföljen och övriga delar av företaget var skilda företag.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av de nominella solvenskapitalkraven för var och en av de separata fonderna och varje matchningsjusteringsportfölj och för övriga delar av företaget.

3.Om beräkningen av kapitalkravet för en riskmodul eller undergrupp i det primära solvenskapitalkravet är baserad på effekten av ett scenario på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets primärkapital ska konsekvenserna av scenariot på primärkapitalet på den separata fonden, matchningsjusteringsportföljen och övriga delar av företaget beräknas.

4.Primärkapitalet på nivån för den separata fonden eller matchningsjusteringsportföljen ska vara de primärkapitalposter som uppfyller definitionen av primärkapital som anges i artikel 88 i direktiv 2009/138/EG.

5.Om det förekommer arrangemang för rätt till andel i överskott i den separata fonden ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget tillämpa följande metod för att justera solvenskapitalkravet:

  1. Om den beräkning som avses i punkt 3 skulle leda till en ökning av primärkapitalet på nivån för den separata fonden ska den uppskattade förändringen i det primärkapitalet justeras för att ta hänsyn till förekomsten av arrangemang rätt till andel i överskott i den separata fonden. I detta fall ska justeringen för förändringen i kapitalbasen hos den separata fonden motsvara det belopp med vilket de försäkringstekniska avsättningarna skulle öka på grund av den förväntade framtida utdelningen till försäkringstagare eller förmånstagare i den separata fonden.
  2. Om den beräkning som avses i punkt 3 leder till en minskning av primärkapitalet på nivån för den separata fonden ska den uppskattade förändringen i detta primärkapital för beräkningen av det primära solvenskapitalkravet som avses i artikel 206.2 justeras för att återspegla minskningen i framtida diskretionära förmåner som utbetalas till försäkringstagare eller förmånstagare i den separata fonden. Justeringen ska inte överskrida storleken på den separata fondens framtida diskretionära förmåner.

6.Utan hinder av punkt 1 ska det teoretiska solvenskapitalkravet för varje separat fond och varje matchningsjusteringsportfölj beräknas enligt den scenariebaserade beräkningsmetod enligt vilken primärkapitalet för företaget i dess helhet påverkas som mest negativt.

7.Vid fastställandet av det scenario där primärkapitalet påverkas som mest negativt för företaget som helhet ska företaget först beräkna summan av resultaten av effekterna av de olika scenarierna för primärkapitalet på nivån för varje separat fond och varje matchningsjusteringsportfölj i enlighet med punkterna 3 och 5. Beloppen för varje separat fond och varje matchningsjusteringsportfölj ska läggas samman med resultatet av effekterna av scenarierna för primärkapitalet i den återstående delen av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

8.Det teoretiska solvenskapitalkravet för varje separat fond och varje matchningsjusteringsportfölj ska fastställas genom att kapitalkraven för varje undergrupp och riskmodul i det primära solvenskapitalkravet summeras.

9.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska anta att det inte finns någon riskdiversifiering mellan de separata fonderna och matchningsjusteringsportföljerna och den återstående delen av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

Avsnitt 12 Företagsspecifika parametrar

Artikel 218 Delmängd av standardparametrar som kan ersättas av företagsspecifika parametrar

1.Delmängden av standardparametrar som kan ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7 i direktiv 2009/138/EG ska omfatta följande parametrar:

  1. I undergruppen premie- och reservrisk för skadeförsäkring för varje segment som anges i bilaga II till denna förordning:
    1. Standardavvikelsen för premierisk vid skadeförsäkring som avses i artikel 117.2 a i denna förordning.
    2. Standardavvikelsen för bruttopremierisk vid skadeförsäkring som avses i artikel 117.3 i denna förordning.
    3. Den justeringsfaktor för icke-proportionell återförsäkring som avses i artikel 117.3 i denna förordning, under förutsättning att det finns ett erkännbart förluståterförsäkringsavtal för detta segment enligt punkt 2 i denna förordning.
    4. Standardavvikelsen för reservrisk vid skadeförsäkring som avses i artikel 117.2 b i denna förordning.
  2. I undergruppen för omprövningsrisk vid livförsäkring, den ökning av livränteförmåner som avses i artikel 141 i denna förordning, förutsatt att livräntorna som omfattas av den undergruppen inte är föremål för betydande inflationsrisk.
  3. I undergruppen premie- och reservrisk vid NSLT sjukförsäkring för varje segment som anges i bilaga XIV i denna förordning:
    1. Standardavvikelsen för premierisk vid NSLT sjukförsäkring som avses i artikel 148.2 a i denna förordning.
    2. Standardavvikelsen för bruttopremierisk vid NSLT sjukförsäkring som avses i artikel 148.3 i denna förordning.
    3. Den justeringsfaktor för icke-proportionell återförsäkring som avses i artikel 148.3 i denna förordning, under förutsättning att det finns ett erkännbart förluståterförsäkringsavtal för detta segment enligt punkt 2.
    4. Standardavvikelsen för reservrisk vid NSLT sjukförsäkring som avses i artikel 148.2 b i denna förordning.
  4. I undergruppen för omprövningsrisk vid sjukförsäkring, den ökning av livränteförmåner som avses i artikel 158 i denna förordning, förutsatt att livräntorna som omfattas av den undergruppen inte är föremål för betydande inflationsrisk.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte ersätta båda de standardparametrar som avses i leden a ii och iii i samma segment eller båda de standardparametrar som avses i leden c ii och iii i samma segment.

2.Ett förluståterförsäkringsavtal för ett segment ska anses vara erkännbart om det uppfyller följande villkor:

  1. Om förlusten hos överlåtande företag som hänför sig antingen till enskilda försäkringsfordringar eller alla försäkringsfordringar enligt samma försäkring under en viss tidsperiod är större än ett angivet behållande ger avtalet fullständig ersättning för sådana förluster upp till en viss gräns eller utan begränsning.
  2. Avtalet omfattar alla försäkringsfordringar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan ådra sig i segmentet eller homogena riskgrupper inom segmentet under de kommande tolv månaderna.
  3. Avtalet möjliggör ett tillräckligt antal återställanden för att säkerställa att alla fordringar vid flera händelser under de närmaste tolv månaderna täcks.
  4. Avtalet uppfyller artiklarna 209–211 och 213.

I denna artikel ska termen ”förluståterförsäkringsavtal” också omfatta arrangemang med specialföretag som tillhandahåller risköverföring som motsvarar den som erbjuds av ett förluståterförsäkringsavtal.

3.När försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har ingått flera förluståterförsäkringsavtal som vart och ett uppfyller de krav som anges i punkt 2 d, och som tillsammans uppfyller de krav som anges i punkt 2 a, b och c, ska en sammanslagning av dem anses som ett erkännbart förluståterförsäkringsavtal.

4.För de ändamål som anges i punkt 1 b och d ska inflationsrisken anses vara väsentlig om ett bortseende från den i beräkningen av kapitalkraven för omprövningsrisk kan påverka beslutsprocessen hos eller den bedömning som görs av användare av denna information, inbegripet tillsynsmyndigheterna.

Artikel 219 Datakriterier

1.Data som används för att beräkna företagsspecifika parametrar ska endast anses vara kompletta, tillförlitliga och lämpliga om de uppfyller följande kriterier:

  1. Data uppfyller villkoren i artikel 19.1–19.3 och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i förhållande till detta datum uppfyller kraven i artikel 19.4, där varje hänvisning till beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ska uppfattas som en hänvisning till beräkningen av de företagsspecifika parametrarna.
  2. Data kan införlivas i de standardiserade metoderna.
  3. Data hindrar inte att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget uppfyller kraven i artikel 101.3 i direktiv 2009/13/EG.
  4. Data uppfyller alla ytterligare uppgiftskrav som är nödvändiga för att använda en standardiserad metod.
  5. Data och deras framtagandeprocess är väl dokumenterade, inbegripet
    1. insamling av data och analys av deras kvalitet, om den dokumentation som krävs omfattar en förteckning över datan med angivande av källa, egenskaper och användning och specifikationen för insamling, bearbetning och tillämpning av data,
    2. valet av de antaganden som används vid utarbetande och anpassning av datum, inbegripet justeringar när det gäller återförsäkring och katastroffordringar och fördelning av data, om den dokumentation som krävs omfattar en förteckning över alla relevanta antaganden som beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på och en motivering till valet av antaganden,
    3. valet och tillämpningen av försäkringsmatematiska och statistiska metoder för produktion och justering av data,
    4. validering av data.

2.När externa uppgifter används ska de uppfylla följande ytterligare kriterier:

  1. Processen för insamling av data ska vara transparent, kontrollerbar och känd av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som använder data för att beräkna företagsspecifika parametrar på grundval av dem.
  2. Om data kommer från olika källor ska de antaganden som gjordes vid insamling, behandling och tillämpning av data göra att dessa är jämförbara.
  3. Data ska härröra från försäkrings- och återförsäkringsföretag vars verksamhet och riskprofil liknar försäkringsföretaget eller företaget vars företagsspecifika parametrar beräknas på grundval av dessa data.
  4. Företag som använder sig av extern data ska kunna kontrollera att det finns tillräckligt statistiskt underlag som visar att den sannolikhetsfördelning som ligger till grund för egen data och den som ligger till grund för extern data har en hög grad av likhet, särskilt med avseende på den nivå av volatilitet som återspeglas.
  5. Denna riskprofil ska likna riskprofilen hos det företag som använder data. I synnerhet ska extern data omfatta data från företag vars affärsmässiga karaktär och riskprofil när det gäller extern data är likartad och för vilka det finns tillräckliga statistiska uppgifter som visar att den sannolikhetsfördelning som ligger till grund för extern data kommer att uppvisa en hög grad av homogenitet.

Artikel 220 Standardiserade metoder för att beräkna företagsspecifika parametrar

1.Om försäkrings- och återförsäkringsföretag beräknar företagsspecifika parametrar ska de för varje parameter använda de standardiserade metoder som anges i bilaga XVII enligt följande:

  1. Premieriskmetoden för företagsspecifika parametrar ersätter de standardparametrar som avses i artikel 196 a i, a ii, c i och c ii.
  2. Reservriskmetod 1 eller reservriskmetod 2 för företagsspecifika parametrar ersätter de standardparametrar som avses i artikel 196 a iv och c iv.
  3. En icke-proportionell återförsäkringsmetod för företagsspecifika parametrar ersätter de standardparametrar som avses i artikel 196 a iii och c iii.
  4. Omprövningsriskmetoden för företagsspecifika parametrar ersätter de standardparametrar som avses i artikel 1 b och d.

2.Om ett företag kan utnyttja flera olika standardiserade metoder ska den metod som ger det mest exakta resultatet för att uppfylla kalibreringskraven som anges i artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG användas.

Men när ett företag inte kan styrka riktigheten av resultaten av en viss standardiserad metod jämfört med andra standardiserade metoder för att beräkna en företagsspecifik parameter ska den metod som ger det mest konservativa resultatet användas.

Avsnitt 13 Förfarande för uppdatering av korrelationskoefficienter

Artikel 221

1.Tillsynsmyndigheterna ska samla in kvantitativa företagsspecifika uppgifter som är nödvändiga för att beräkna beroendesamband mellan risker som avses i artikel 309.8 och ska tillhandahålla dem på årsbasis till Eiopa för att uppdatera korrelationskoefficienter.

2.Eiopa får analysera de uppgifter som avses i punkt 1 i syfte att lämna ett yttrande om uppdateringen av korrelationskoefficienterna.

Kapitel VI Solvenskapitalkrav – fullständiga och partiella interna modeller

Avsnitt 1 Definitioner

Artikel 222 Materialitet

Vid tillämpningen av detta kapitel ska en ändring eller ett fel i resultaten av den interna modellen, inbegripet solvenskapitalkravet, eller i de uppgifter som används för den interna modellen anses vara materiella om de skulle kunna påverka beslutsprocessen hos eller den bedömning som görs av användare av denna information, inbegripet tillsynsmyndigheterna.

Avsnitt 2 Användningskrav

Artikel 223 Användning av interna modeller

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska på begäran förklara för tillsynsmyndigheterna de olika användningsområdena för sin interna modell och hur de säkerställer konsekvens mellan hur olika utdata från den interna modellen används för olika ändamål. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag beslutar att inte använda den interna modellen för en betydande del av systemet för företagsstyrning, i synnerhet omfattningen av eventuella väsentliga risker, ska de motivera det beslutet.

Artikel 224 Lämplighet för företaget

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska säkerställa att utformningen av den interna modellen står i samstämmighet med deras verksamhet på följande sätt:

  1. Modellstrategierna ska stå i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet som omfattas av den interna modellen.
  2. Resultaten av den interna modellen och innehållet i företagets interna och externa rapportering ska vara konsekventa.
  3. Den interna modellen kan generera utdata som är så detaljerad att de kan spela en viktig roll i de relevanta förvaltningsbeslut som fattas av företaget. Utdata från den interna modellen ska minst kunna skilja mellan klasser, riskkategorier och olika större affärsenheter.
  4. Styrdokumentet för ändringar av interna modeller innehåller regler om hur den interna modellen ska justeras för förändringar i omfattning eller art av företagets verksamhet.

Artikel 225 Förståelse av den interna modellen

1.Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorgan samt övriga personer som leder företaget ska på tillsynsmyndighetens begäran kunna visa en övergripande förståelse av den interna modellen som omfattar kunskap om följande, utan undantag:

  1. Den interna modellens struktur och hur modellen passar för verksamheten och ingår i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskhanteringssystem.
  2. Den interna modellens tillämpningsområde och syfte och de risker som täcks eller inte täcks av den interna modellen.
  3. Den allmänna metod som tillämpas i den interna modellens beräkningar.
  4. Den interna modellens begränsningar.
  5. De diversifieringseffekter som beaktas i den interna modellen.

2.De personer som leder företaget ska kunna visa en tillräckligt detaljerad förståelse av de delar av den interna modellen som används inom det område som de ansvarar för.

Artikel 226 Stöd för beslutsfattande och integration med riskhantering

En intern modell ska endast anses användas i stor omfattning och spela en viktig roll i företagsstyrningssystemet för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag om den uppfyller samtliga följande villkor:

  1. Den interna modellen stöder de relevanta beslutsprocesserna i företaget, inklusive fastställandet av affärsstrategin.
  2. Den interna modellen och dess resultat diskuteras och granskas regelbundet i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet.
  3. Alla materiella kvantifierbara risker som identifierats av riskhanteringssystemet inom den interna modellens tillämpningsområde täcks av den interna modellen.
  4. Företaget använder den interna modellen för att bedöma påverkan på företagets riskprofil av eventuella beslut, om den är betydande, inklusive påverkan på förväntad vinst eller förlust och variationen av den vinst eller förlust som är en följd av dessa beslut.
  5. Utdata från den interna modellen, inbegripet mätning av diversifieringseffekter, beaktas vid utformningen av riskstrategier, inklusive utveckling av risktoleransgränser och riskreduceringsstrategier.
  6. De relevanta utdata från den interna modellen täcks av riskhanteringssystemets interna rapporteringsförfaranden.
  7. Kvantifieringen av risker och riskrankningen som produceras med den interna modellen leder till riskhanteringsåtgärder vid behov.
  8. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget måste så snart som möjligt ändra den interna modellen i enlighet med artikel 115 i direktiv 2009/138/EG om resultaten från modellvalideringsprocessen i enlighet med artikel 124 i det direktivet visar att den interna modellen inte uppfyller kraven i artiklarna 101, 113 och 120–125 i det direktivet, för att garantera efterlevnad av dessa krav.
  9. Enligt styrdokumentet för ändring av den interna modellen ska den interna modellen ändras vid behov för att återspegla förändringar i riskhanteringssystemet.

Artikel 227 Förenklad beräkning

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning av solvenskapitalkravet som anges i punkt 2 i denna artikel för att uppfylla kravet att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med artikel 120 andra stycket i direktiv 2009/138/EG.

2.För att göra den förenklade beräkning av solvenskapitalkravet som avses i punkt 1 kan försäkrings- och återförsäkringsföretag utföra endast en del av beräkningarna som vanligtvis är nödvändiga för att fastställa solvenskapitalkravet. För resterande del av beräkningen ska resultaten från den tidigare beräkningen av solvenskapitalkravet användas.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda den metod som anges i punkt 2 under förutsättning att de på tillsynsmyndighetens begäran kan visa att resultaten som hämtats från den tidigare beräkningen av solvenskapitalkravet inte skulle skilja sig materiellt från resultaten av en ny beräkning.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte använda en förenklad beräkning av solvenskapitalkravet när solvenskapitalkravet beräknas i enlighet med artikel 102 i direktiv 2009/138/EG.

Avsnitt 3 Statistiska kvalitetsnormer

Artikel 228 Prognostiserad sannolikhetsfördelning

1.Den prognostiserade sannolikhetsfördelning som ligger till grund för den interna modellen ska tilldela sannolikheter för förändring av antingen storleken av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets primärkapital eller andra monetära belopp, till exempel vinst och förlust, förutsatt att de beloppen kan användas för att fastställa förändringar i primärkapitalet. Den heltäckande uppsättning av ömsesidigt uteslutande framtida händelser som det hänvisas till i artikel 13.38 i direktiv 2009/138/EG ska omfatta ett tillräckligt antal händelser för att återspegla företagets riskprofil.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen för en partiell intern modell på högsta aggregeringsnivå för den partiella interna modellens komponenter. Om en partiell intern modell består av olika komponenter som beräknas separat och inte aggregeras inom den partiella interna modellen ska den prognostiserade sannolikhetsfördelningen beräknas för varje komponent.

Artikel 229 Lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska metoder

Försäkringsmatematiska och statistiska metoder ska endast betraktas som lämpliga, tillämpliga och relevanta vid tillämpningen av artikel 121.2 i direktiv 2009/138/EG om följande villkor är uppfyllda:

  1. Metoderna grundas på uppdaterad information och de vetenskapliga framstegen inom försäkringsmatematik och allmänt accepterad praxis beaktas i valet av metod.
  2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har en ingående förståelse av ekonomisk och försäkringsmatematisk teori och de antaganden som ligger till grund för dem.
  3. Utdata från den interna modellen anger relevanta ändringar av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil.
  4. Utdata från den interna modellen är stabil i förhållande till förändringar av indata som inte motsvarar en relevant förändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil.
  5. Den interna modellen beaktar alla relevanta egenskaper hos försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil.
  6. Metoderna är anpassade till de uppgifter som används för den interna modellen.
  7. Utdata från den interna modellen innehåller inte ett materiellt modellfel eller skattningsfel. Om möjligt ska den prognostiserade sannolikhetsfördelningen justeras för att förklara modell- och skattningsfel.
  8. Hela beräkningsprocessen av utdata från den interna modellen är transparent.

Artikel 230 Information och antaganden som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen

1.Information ska endast betraktas som trovärdig i den mening som avses i artikel 121.2 i direktiv 2009/138/EG om försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka informationens trovärdighet, med beaktande av konsistens och objektivitet hos informationen, informationskällans tillförlitlighet och insynen i den metod med vilken informationen tas fram och behandlas.

2.Antaganden ska endast anses realistiska vid tillämpningen av artikel 121.2 i direktiv 2009/138/EG om de uppfyller följande villkor:

  1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förklara och motivera vart och ett av de antaganden som använts, med hänsyn till betydelsen av antagandet, den osäkerhet som är förknippad med antagandet samt varför företagets relevanta alternativa antaganden inte använts.
  2. De omständigheter under vilka antaganden skulle anses som oriktiga kan tydligt identifieras.
  3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag fastställer och upprätthåller en skriftlig förklaring till metodiken som används för att fastställa de antaganden som används.

Artikel 231 Uppgifter som används för den interna modellen

1.Uppgifter som används för den interna modellen ska endast anses korrekta för de syften som anges i artikel 121.3 i direktiv 2009/138/EG om följande villkor är uppfyllda:

  1. Uppgifterna är fria från materiella felaktigheter.
  2. Uppgifter från olika tidsperioder som används för samma uppskattning är konsistenta.
  3. Uppgifterna har registrerats i god tid och på ett konsekvent sätt över tid.

2.Uppgifter som används för den interna modellen ska endast anses fullständiga för de syften som anges i artikel 121.2 i direktiv 2009/138/EG om följande villkor är uppfyllda:

  1. Uppgifterna omfattar tillräcklig historisk information för utvärdering av egenskaperna hos den underliggande risken, särskilt för att identifiera risktrender.
  2. Uppgifter som efterlever led a i denna punkt är tillgängliga för alla relevanta modellparametrar och inga sådana relevanta uppgifter utesluts från användning i den interna modellen utan motivering.

3.Uppgifter som används för den interna modellen ska endast anses lämpliga för de syften som anges i artikel 121.3 i direktiv 2009/138/EG om följande villkor är uppfyllda:

  1. Uppgifterna är förenliga med de syften för vilka de ska användas.
  2. Mängden och typen av uppgifter säkerställer att de uppskattningar som gjorts i den interna modellen på grundval av uppgifterna inte omfattar ett materiellt skattningsfel.
  3. Uppgifterna är förenliga med de antaganden som ligger till grund för de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som används i den interna modellen.
  4. Uppgifterna återspeglar de relevanta risker som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är exponerat för.
  5. Uppgifterna samlades in, behandlades och tillämpades på ett transparent och strukturerat sätt, grundat på en beskrivning av följande områden:
    1. En definition och bedömning av uppgifternas kvalitet, inbegripet specifika kvalitativa och kvantitativa standarder för olika uppgiftsmängder.
    2. Användning och fastställande av antagandena vid insamling, bearbetning och tillämpning av uppgifter.
    3. Processen för uppdatering av uppgifter, inbegripet hur ofta regelbundna uppdateringar görs och omständigheterna som ska utlösa kompletterande uppdateringar.

Artikel 232 Förmåga att rangordna risker

1.Vid tillämpningen av artikel 121.4 andra stycket i direktiv 2009/138/EG ska den interna modellen kunna rangordna alla materiella risker som täcks av den interna modellen.

2.Förmågan att rangordna risker ska överensstämma med den klassificering av risker som används för den interna modellen och den klassificering av risker som används i riskhanteringssystemet.

3.Liknande risker ska rangordnas konsekvent i hela försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och rangordnas konsekvent över tid.

4.Rangordningen av risker ska vara förenlig med kapitalallokeringen som avses i led b i artikel 120 första stycket i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 233 Täckning av alla materiella risker

1.Vid tillämpning av artikel 121.4 tredje stycket i direktiv 2009/138/EG, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone kvartalsvis bedöma om den interna modellen täcker alla materiella kvantifierbara risker inom dess tillämpningsområde. Bedömningen ska ta hänsyn till en lämplig uppsättning kvalitativa och kvantitativa indikatorer.

2.De kvalitativa indikatorer som avses i punkt 1 ska omfatta följande:

  1. Identifiering i den egna risk- och solvensbedömningen av andra risker än de som omfattas av den interna modellen.
  2. Förekomsten av en särskild riskhanteringsprocess för andra risker än de som omfattas av den interna modellen.
  3. Förekomsten av särskilda riskreduceringstekniker för andra risker än de som omfattas av den interna modellen.

3.De kvantitativa indikatorer som avses i punkt 1 i denna artikel ska omfatta följande:

  1. Kapitalallokeringen enligt artikel 120 i direktiv 2009/138/EG.
  2. De vinster och förluster som inte kan förklaras av de risker som täcks av den interna modellen.
  3. Resultaten av stresstest, scenarioanalyser och verktyg som används i modellvalideringen.

Artikel 234 Diversifieringseffekter

De metoder som används för att mäta de diversifieringseffekter som avses i artikel 121.5 i direktiv 2009/138/EG ska endast anses vara tillräckliga om följande villkor är uppfyllda:

  1. Metoder som används för att mäta diversifieringseffekter identifierar vilka nyckelvariabler som driver beroendeförhållanden.
  2. Metoder som används för att mäta diversifieringseffekter ska beakta följande:
    1. Alla icke-linjära beroenden och eventuell bristande diversifiering vid extrema scenarier.
    2. Eventuella diversifieringsrestriktioner som uppstår på grund av en separat fond eller portfölj för matchningsjustering.
    3. Egenskaperna för de riskmått som används för den interna modellen.
  3. De antaganden som ligger till grund för metoder som används för att mäta diversifieringseffekter är motiverade på empirisk väg.

Artikel 235 Riskreduceringstekniker

1.De risker som korrekt återspeglas i den interna modellen i enlighet med artikel 121.6 i direktiv 2009/138/EG ska inte omfatta risker som uppkommer på grund av någon av följande situationer:

  1. De avtalsbestämmelser som gäller riskreduceringstekniken är inte rättsligt bindande och verkställbara i några relevanta jurisdiktioner eller säkerställer inte att risköverföringen är klart definierad och obestridlig.
  2. I samband med motpartens fallissemang, insolvens eller konkurs eller någon annan kredithändelse som anges i transaktionsdokumentationen till arrangemangen i samband med riskreduceringstekniken har försäkrings- och återförsäkringsföretag ingen direkt fordran på motparten.
  3. De rättsliga villkor som ligger till grund för riskreduceringstekniken innehåller inte en uttrycklig hänvisning till en specifik riskexponering som tydligt definierar omfattningen av det skydd som ges genom riskreduceringstekniken.

2.Om riskreduceringsteknik som avses i punkt 1 c inte i samtliga fall täcker försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskexponering ska den interna modellen inte anses avspegla risken korrekt till följd av riskreduceringstekniken i enlighet med artikel 121.6 i direktiv 2009/138/EG om den inte tar hänsyn till riskreduceringsteknikens minskade effektivitet som följer av denna avvikelse i fråga om riskexponeringar.

3.Om riskreduceringstekniken är underkastad ett villkor vars uppfyllande ligger utanför försäkrings- eller återförsäkringsföretagets direkta kontroll och som skulle kunna undergräva en effektiv överföring av risk ska den interna modellen inte anses avspegla risken korrekt till följd av riskreduceringstekniken i enlighet med artikel 121.6 i direktiv 2009/138/EG om den inte tar hänsyn till effekterna av dessa villkor och all eventuell minskad effektivitet för riskreduceringstekniken.

Artikel 236 Framtida förvaltningsåtgärder

1.Framtida förvaltningsåtgärder ska skäligen kunna antas bli genomförda i den mening som avses i artikel 121.8 i direktiv 2009/138/EG om följande villkor är uppfyllda:

  1. De antaganden om framtida förvaltningsåtgärder som används vid beräkningar för den interna modellen fastställs på ett objektivt sätt.
  2. De förväntande framtida förvaltningsåtgärderna är realistiska och förenliga med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets gällande affärsupplägg och affärsstrategi, inbegripet användningen av riskreduceringsåtgärder, och, om det finns tillräckliga bevis för att företaget kommer att ändra sina rutiner eller sin strategi, är de antagna framtida förvaltningsåtgärderna förenliga med de ändrade rutinerna eller den ändrade strategin.
  3. De antagna framtida förvaltningsåtgärderna är inbördes förenliga.
  4. De förväntande förvaltningsåtgärderna strider inte mot någon av företagets förpliktelser mot försäkringstagare och förmånstagare eller mot rättsliga bestämmelser.
  5. De förväntande förvaltningsåtgärderna tar hänsyn till alla offentliga upplysningar eller meddelanden från försäkrings- eller återförsäkringsföretaget om de åtgärder som man skulle förvänta sig att det vidtar eller inte vidtar.

2.Antaganden om framtida förvaltningsåtgärder ska vara realistiska och omfatta samtliga nedanstående:

  1. En jämförelse mellan den framtida förvaltningsåtgärden och förvaltningsåtgärder som tidigare vidtagits av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
  2. En jämförelse mellan framtida förvaltningsåtgärder som beaktas i nuvarande och tidigare beräkningar i den interna modellen.

För detta ändamål ska försäkrings- och återförsäkringsföretag kunna förklara eventuella avvikelser i förhållande till leden a och b.

3.Vid tillämpning av punkt 1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag upprätta en heltäckande plan för framtida förvaltningsåtgärder som ska vara godkänd av försäkrings- och återförsäkringsföretagets förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorgan och som omfattar följande:

  1. Identifiering av framtida förvaltningsåtgärder som tillämpas i den interna modellen.
  2. Identifiering av de särskilda omständigheter under vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag rimligen skulle förvänta sig att genomföra de respektive framtida förvaltningsåtgärder som avses i led a.
  3. Identifiering av de specifika omständigheter under vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag eventuellt inte har möjlighet att genomföra de framtida förvaltningsåtgärderna enligt led a och en beskrivning av hur dessa omständigheter återspeglas i den interna modellen.
  4. Den ordning i vilken framtida förvaltningsåtgärder skulle utföras och de krav på företagsstyrning som är tillämpliga på de framtida förvaltningsåtgärderna.
  5. En beskrivning av pågående arbeten som krävs för att säkerställa att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan genomföra de respektive framtida förvaltningsåtgärder som avses i led a.
  6. En beskrivning av hur framtida förvaltningsåtgärder har beaktats i beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen.
  7. En beskrivning av tillämpliga interna rapporteringsförfaranden som ska innehålla minst ett årligt meddelande till förvaltnings, tillsyns- eller ledningsorganet som omfattar framtida förvaltningsåtgärder som tillämpas enligt den interna modellen.

4.Vid antaganden om framtida förvaltningsåtgärder ska den tid som behövs för att genomföra förvaltningsåtgärderna och de kostnader som dessa orsakar beaktas.

Artikel 237 Förståelse av externa modeller och uppgifter

Delar av den interna modellen som erhållits från tredje part ska genomgå alla test och standarder som de delar som utvecklats av företaget har genomgått. De delar som erhållits från tredje part ska inte heller betraktas som tillräckliga om inte försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan visa en ingående förståelse av dessa delar inklusive deras begränsningar.

Uppgifter som används i den interna modellen som erhållits från tredje part ska inte betraktas som tillräckliga om inte försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan visa en ingående förståelse av dessa externa uppgifter och deras begränsningar.

Avsnitt 4 Kalibrering

Artikel 238

1.Möjligheten enligt artikel 122 i direktiv 2009/138/EG att använda andra tidsperioder eller riskmått än vad som anges i artikel 101.3 i det direktivet ska gälla både den interna modellen som helhet och olika riskkategorier eller större affärsenheter inom den interna modellen.

2.Kravet att kunna visa det skydd för försäkringstagare som avses i artikel 122.3 i direktiv 2009/138/EG ska inbegripa bevis för att de approximationer som avses i artikel 122.3 i det direktivet inte leder till ett materiellt fel i solvenskapitalkravet eller leder till ett lägre solvenskapitalkrav än det som beräknas i enlighet med de krav som anges i artikel 101.1 i det direktivet.

Om approximationerna bygger på omskalningen av modellerade risker ska de företag som avses i artikel 122.3 i direktiv 2009/138/EG visa att omskalningen inte försämrar approximationernas resultat.

Om tidsperioden för det riskmått som använts skiljer sig från det som föreskrivs i artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG ska företaget som avses i artikel 122.3 i det direktivet beakta följande:

  1. Huruvida händelser är jämnt fördelade över tid, och om de inte är det, hur det förhållandet återspeglas i approximationerna.
  2. Huruvida alla betydande risker under en ettårsperiod hanteras korrekt.
  3. Huruvida företaget har tagit vederbörlig hänsyn till solvenspositionen under tidsperioden om den tidsperiod som använts är längre än den period som anges i artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG.
  4. Huruvida den tidsperiod som har använts är lämplig med hänsyn till den genomsnittliga durationen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skulder, företagets verksamhet och, i förekommande fall, de osäkerheter som förknippas med långa tidsperioder.
  5. Alla antaganden i approximationerna om beroendeförhållandena mellan risker under på varandra följande perioder.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska uppvisa den skyddsnivå som krävs enligt artikel 122.3 i direktiv 2009/138/EG en gång per år och vid varje tillfälle som försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil har förändrats väsentligt.

4.De approximationer som avses i artikel 122.3 i direktiv 2009/138/EG ska anses vara en del av den interna modellen.

Avsnitt 5 Integration av partiella interna modeller

Artikel 239

1.För att till fullo integrera en partiell intern modell i solvenskapitalkravets standardformel ska försäkrings- och återförsäkringsföretag använda de korrlationsmatriser och de formler som återfinns i den standardformel som anges i bilaga IV till direktiv 2009/138/EG och i avsnitt I kapitel V i denna förordning som standardteknik vid integrationen.

2.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan styrka för tillsynsmyndigheterna att det inte skulle vara lämpligt att använda den standardteknik för integration som avses i punkt 1 av något av de skäl som anges i punkt 5 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag använda den lämpligaste integrationstekniken som anges i bilaga XVIII. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska styrka lämpligheten för den integrationsteknik som föreslås.

3.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ytterligare kan styrka för tillsynsmyndigheterna att det inte skulle vara lämpligt att använda en av de integrationstekniker som anges i bilaga XVIII av något av de skäl som anges i punkt 5 får försäkrings- och återförsäkringsföretag använda en alternativ integrationsteknik. Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska styrka lämpligheten för den integrationsteknik som föreslås.

4.Den alternativa integrationsteknik som används ska leda till ett solvenskapitalkrav som överensstämmer med de principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 3 i direktiv 2009/138/EG och som bättre återspeglar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil.

5.En integrationsteknik ska inte anses vara lämplig om något av följande villkor är uppfyllda:

  1. Det solvenskapitalkrav som erhålls skulle inte följa artikel 101 i direktiv 2009/138/EG.
  2. Det solvenskapitalkrav som erhålls skulle inte på lämpligt sätt återspegla försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil.
  3. Utformningen av den partiella interna modellen är förenlig med principerna i artiklarna 101 och 102 i direktiv 2009/138/EG men skulle inte medge att modellen integreras i standardformeln för solvenskapitalkravet.

Avsnitt 6 Resultatanalys

Artikel 240

1.För att genomföra en resultatanalys i enlighet med artikel 123 i direktiv 2009/138/EG ska försäkrings- och återförsäkringsföretag specificera följande:

  1. Vinst och förlust.
  2. Företagets större affärsenheter.
  3. Den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen.
  4. Fördelningen av den totala vinsten eller förlusten på riskkategorier och viktiga affärsenheter.

2.Specifikationen av vinster och förluster ska överensstämma med ökningar och minskningar av de belopp som ligger till grund för den prognostiserade sannolikhetsfördelning som avses i artikel 228.1.

3.Den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen ska vara lämplig och tillräckligt detaljerad i samband med riskhantering och beslutsfattande i enlighet med artikel 120 i direktiv 2009/138/EG. Riskkategoriseringen ska skilja mellan risker som täcks av den interna modellen och risker som inte täcks av den interna modellen.

4.Fördelningen av vinster och förluster ska göras på ett objektivt och transparent sätt och vara konsekvent över tid.

Avsnitt 7 Validering

Artikel 241 Valideringsprocess

1.Valideringsprocessen ska tillämpas på alla delar av den interna modellen och omfatta alla krav som anges i artiklarna 101, 112.5, 120–123 och 125 i direktiv 2009/138/EG. I fråga om partiella interna modeller ska valideringsprocessen dessutom omfatta de krav som anges i artikel 113 i det direktivet.

2.För att garantera att valideringsprocessen är oberoende av utveckling och användning av den interna modellen får ansvariga personer eller ansvarig organisatorisk enhet vid utförande av valideringsprocessen inte påverkas av de som är ansvariga för utveckling och drift av den interna modellen. Denna bedömning ska göras i enlighet med punkt 4.

3.I samband med valideringsprocessen ska försäkrings- och återförsäkringsföretag ange samtliga nedanstående uppgifter

  1. de förfaranden och metoder som används för att validera den interna modellen och deras syften,
  2. för varje del av den interna modellen, hur ofta regelbundna valideringar görs och de omständigheter som kräver ytterligare validering,
  3. de personer som ansvarar för varje valideringsuppgift,
  4. det förfarande som ska följas om valideringsprocessen identifierar problem med tillförlitligheten i den interna modellen och beslutsprocessen för att ta itu med dessa problem.

4.Som en del i valideringsprocessen ska försäkrings- och återförsäkringsföretag bedöma valideringens kvalitet och oberoende. I bedömningen av oberoendet ska företaget beakta följande:

  1. När det gäller interna valideringsförfaranden, ansvar och rapporteringsstruktur för personer som är delaktiga i processen.
  2. När det gäller eventuella externa valideringsprocesser, ersättningsstrukturen för de personer, inklusive i tillämpliga fall deras anställda eller andra personer som agerar på deras vägnar, som är involverade i processen och eventuella övriga uppdrag för dessa personer avseende försäkrings- och återförsäkringsföretaget.

Artikel 242 Valideringsinstrument

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska testa resultaten och de viktigaste antagandena i den interna modellen minst en gång om året mot gjorda erfarenheter och andra lämpliga uppgifter i den mån som dessa uppgifter rimligen finns tillgängliga. Dessa tester ska tillämpas på enstaka resultat samt på aggregerade resultat. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska identifiera orsakerna till alla betydande skillnader mellan antaganden och uppgifter samt mellan resultat och uppgifter.

2.Som en del av granskningen av den interna modellens resultat mot de faktiska utfallen ska försäkrings- och återförsäkringsföretag jämföra resultaten av den analys som avses i artikel 123 i direktiv 2009/138/EG med de risker som modelleras i den interna modellen

3.Den statistiska process för validering av den interna modellen som avses i artikel 124 andra stycket i direktiv 2009/138/EG ska grundas på samtliga nedanstående uppgifter:

  1. Aktuella upplysningar med beaktande av utvecklingen inom försäkringsmatematiska metoder och allmänt accepterad praxis på marknaden, om detta är relevant och lämpligt.
  2. En ingående förståelse av ekonomisk och försäkringsmatematisk teori och de antaganden som ligger till grund för de metoder som används för att beräkna den interna modellens prognostiserade sannolikhetsfördelning.

4.Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i enlighet med artikel 124 fjärde stycket i direktiv 2009/138/EG konstaterar att förändringar i ett viktigt underliggande antagande har en betydande inverkan på solvenskapitalkravet ska de kunna förklara denna känslighet och hur känsligheten beaktas i beslutsprocessen. Vid tillämpning av artikel 124 fjärde stycket i direktiv 2009/138/EG ska de viktigaste antagandena omfatta antaganden om framtida förvaltningsåtgärder.

5.Valideringsprocessen ska innefatta en analys av stabiliteten i utdata från den interna modellen vid olika beräkningar med den interna modellen med samma indata.

6.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska jämföra den interna modellens omfattning och räckvidd som ett led i demonstrationen av att de kapitalkrav som följer av den interna modellen är lämpliga. För detta ändamål ska den statistiska processen för validering av den interna modellen omfatta ett omvänt stresstest som identifierar de mest troliga typerna av stress som skulle hota försäkrings- eller återförsäkringsföretagets fortlevnad.

Avsnitt 8 Dokumentation

Artikel 243 Allmänna bestämmelser

1.Dokumentationen över den interna modellens konstruktion och operativa detaljer enligt artikel 125 i direktiv 2009/138/EG ska vara tillräcklig för att säkerställa att vilken oberoende kunnig tredje part som helst skulle kunna förstå den interna modellens konstruktion och operativa detaljer och bilda sig en god uppfattning om dess förenlighet med artiklarna 101 och 120–124 i det direktivet.

2.I fråga om partiella interna modeller ska den dokumentation som avses i punkt 1 i denna artikel dessutom omfatta efterlevnaden av artikel 113 i direktiv 2009/138/EG, särskilt avseende motiveringen av modellens begränsade tillämpningsområde och den integrationsteknik som används för att integrera en partiell intern modell med standardformeln.

3.Den dokumentation som avses i punkt 1 och 2 ska vara tillräckligt strukturerad, detaljerad och fullständig, och den ska hållas uppdaterad. Utdata från den interna modellen ska kunna reproduceras med hjälp av dokumentationen till den interna modellen samt alla indata till den interna modellen.

Artikel 244 Minimiinnehåll i dokumentationen

Dokumentationen av den interna modellen ska innehålla följande uppgifter:

  1. En förteckning över alla de handlingar som utgör en del av dokumentationen.
  2. Det styrdokument för ändring av den interna modellen som avses i artikel 115 i direktiv 2009/138/EG.
  3. En beskrivning av styrdokument, kontroller och tillvägagångssätt för förvaltningen av den interna modellen, inbegripet ansvar för anställda hos försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
  4. En beskrivning av den informationsteknik som används i den interna modellen, inbegripet eventuella beredskapsplaner för den informationsteknik som används.
  5. Alla relevanta antaganden som den interna modellen bygger på och en motivering av dessa i enlighet med artikel 230.2.
  6. En redogörelse för den metod som används för att fastställa de antaganden som avses i artikel 230.2 c och som ska omfatta följande:
    1. De indata på vilka valet av antaganden grundas.
    2. Utgångspunkten vid valet av antaganden och de kriterier som används för att bedöma om valet är ändamålsenligt.
    3. Eventuella begränsningar för valet av antaganden.
  7. En förteckning över de uppgifter som används för den interna modellen med angivande av källa, egenskaper och användning.
  8. Specifikationen för insamling, behandling och användning av uppgifter som avses i artikel 231.3 e.
  9. Om uppgifterna inte används konsekvent över tid i den interna modellen, en beskrivning av den inkonsekventa användningen och en motivering av dessa.
  10. Specifikationen av de kvalitativa och kvantitativa indikatorerna för att täcka risker som avses i artikel 233.
  11. En beskrivning av de riskreduceringstekniker som beaktas i den interna modellen som avses i artikel 235 och en redogörelse för hur de risker som är förenade med användningen av riskreduceringstekniker kommer till uttryck i den interna modellen.
  12. En beskrivning av de framtida förvaltningsåtgärder som beaktas i den interna modellen som avses i artikel 236 och en beskrivning av de relevanta avvikelser som avses i artikel 236.2.
  13. Specifikationerna för resultatanalys som avses i artikel 240.1.
  14. Specifikationerna för modellvalideringsprocessen som avses i artikel 241.3.
  15. Resultaten av valideringen i anslutning till efterlevnaden av artikel 101 i direktiv 2009/138/EG.
  16. För externa modeller och uppgifter:
    1. De externa modellernas och uppgifternas roll i den interna modellen.
    2. Skälen för att välja externa modeller framför internt framtagna modeller och externa uppgifter framför interna uppgifter.
    3. De alternativ till användning av externa modeller och uppgifter som beaktas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och en förklaring av beslutet till förmån för en viss extern modell eller en viss uppsättning externa uppgifter.

Artikel 245 Omständigheter under vilka den interna modellen inte fungerar effektivt

Vid bedömning och dokumentation av omständigheter under vilka den interna modellen inte fungerar effektivt ska försäkrings- och återförsäkringsföretag beakta följande aspekter:

  1. De risker som inte omfattas av den interna modellen.
  2. Begränsningarna i de riskmodeller som används i den interna modellen.
  3. Arten och graden av och källorna till osäkerhet i samband med resultaten från den interna modellen, inbegripet hur känsliga resultaten är för de viktigaste antaganden som ligger till grund för den interna modellen.
  4. Brister i de uppgifter som används för den interna modellen och avsaknaden av uppgifter för beräkningen av den interna modellen.
  5. De risker som uppstår i samband med användning av externa modeller och externa uppgifter i den interna modellen.
  6. Begränsningarna för den informationsteknik som används i den interna modellen.
  7. Begränsningarna i styrningen av den interna modellen.

Artikel 246 Ändringar av den interna modellen

Dokumentationen av den interna modellen ska innehålla en förteckning över mindre och större ändringar av den interna modellen, inklusive följande:

  1. En beskrivning av bakgrunden till mindre och större ändringar.
  2. En beskrivning av konsekvenserna av de större förändringarna avseende den interna modellens utformning och användning.
  3. Om en större ändring eller en kombination av mindre ändringar har en materiell inverkan på utdata från den interna modellen, en kvantitativ och kvalitativ jämförelse mellan utdata före och efter förändringen avseende samma värderingsdatum.

Avsnitt 9 Externa modeller och uppgifter

Artikel 247

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska övervaka eventuella begränsningar för det löpande uppfyllandet av de krav som anges i artiklarna 101 och artiklarna 120–125 i direktiv 2009/138/EG, och även artikel 113 i det direktivet, för partiella interna modeller till följd av användningen av externa modeller eller externa uppgifter i den interna modellen.

Kapitel VII Minimikapitalkrav

Artikel 248 Minimikapitalkrav

1.Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande formel:

MCR = max(MCRcombined; AMCR)

där

  1. MCRcombined betecknar det kombinerade minimikapitalkravet,
  2. AMCR betecknar det tröskelvärde som avses i artikel 129.1 d i direktiv 2009/138/EG och i artikel 253 i denna förordning.

2.Det kombinerade minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande formel:

MCRcombined = min(max(MCRlinear; 0,25 · SCR); 0,45 · SCR)

där

  1. MCRlinear betecknar det linjära minimikapitalkravet beräknat i enlighet med artiklarna 249–251,
  2. SCR betecknar solvenskapitalkravet, beräknat i enlighet med kapitel V eller i enlighet med kapitel VI om godkännande för användning av fullständig eller partiell intern modell har beviljats.

Artikel 249 Linjärt minimikapitalkrav

Det linjära minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande formel:

MCRlinear = MCR(linear,nl) + MCR(linear,l)

där

  1. MCR(linear,nl) betecknar den linjära formelkomponenten för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid skadeförsäkring,
  2. MCR(linear,l) betecknar den linjära formelkomponenten för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid livförsäkring.

Artikel 250 Linjär formelkomponent för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid skadeförsäkring

1.Den linjära formelkomponenten för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid skadeförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. summan omfattar alla segment i bilaga XIX,
  2. TP(nl,s) betecknar de försäkringstekniska avsättningarna utan en riskmarginal för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid skadeförsäkring inom segmentet s efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, med ett golv som är lika med noll.
  3. Ps betecknar de premieinkomster för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid skadeförsäkring inom segmentet s under de tolv senaste månaderna, efter avdrag för premier för återförsäkringsavtal, med ett golv som är lika med noll.
  4. Faktorerna αs och βs anges i bilaga XIX.

2.De försäkringstekniska avsättningar som avses i punkt 1 b ovan ska inte omfatta något av följande belopp:

  1. Belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag som inte kan beaktas i enlighet med artikel 41.3 och 41.5.
  2. Belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag som inte efterlever artiklarna 209, 210, 211 och 213 eller artikel 235.

3.Vid beräkningen av premieinkomster efter avdrag för premier för återförsäkringsavtal som avses i punkt 1 c ska följande premier för återförsäkringsavtal inte dras av:

  1. Premier i samband med händelser som inte rör försäkringen eller betalda försäkringskrav som inte beaktas i de kassaflöden som anges i artikel 41.3.
  2. Premier för återförsäkringsavtal som inte efterlever artiklarna 209, 210, 211, 213 eller artikel 235.

Artikel 251 Linjär formelkomponent för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid livförsäkring

1.Den linjära formelkomponenten för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid livförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

MCRlinear,l = 0,037 · TP(life,1) – 0,052 · TP(life,2) + 0,007 · TP(life,3) + 0,021 · TP(life,4) + 0,0007 · CAR

där

  1. TP(life,1) betecknar de försäkringstekniska avsättningarna utan en riskmarginal i förhållande till garanterad ersättning för livförsäkringsförpliktelser med rätt till andel i överskott, efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, med ett golv lika med noll, och försäkringstekniska avsättningar utan en riskmarginal för återförsäkringsförpliktelser där de underliggande livförsäkringsförpliktelserna inbegriper rätt till andel i överskott, efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, med ett golv som är lika med noll.
  2. TP(life,2) betecknar de försäkringstekniska avsättningarna utan en riskmarginal för framtida diskretionära förmåner vid livförsäkringsförpliktelser med rätt till andel i överskott efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, med ett golv som är lika med noll.
  3. TP(life,3) betecknar de försäkringstekniska avsättningarna utan en riskmarginal för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid livförsäkringar med indexreglerade förmåner och fondförsäkringsförmåner i samband med sådana försäkringsförpliktelser, efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, med ett golv som är lika med noll.
  4. TP(life,4) betecknar de försäkringstekniska avsättningarna utan en riskmarginal för alla övriga försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid livförsäkringar efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, med ett golv som är lika med noll.
  5. CAR betecknar den totala risksumman, som utgör summan av de olika risksummorna för varje enskilt avtal som ger upphov till försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser vid livförsäkringar, där risksumman för avtalet är det som är högst av noll och skillnaden mellan följande två belopp:
    1. Summan av följande:
      1. Det belopp som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle betala i händelse av dödsfall eller invaliditet hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.
      2. t förväntade nuvärdet av de belopp som inte täcks i led i som företaget skulle betala i framtiden vid omedelbar död eller invaliditet hos personer som är försäkrade enligt avtalet efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.
    2. Den bästa skattningen av motsvarande åtaganden efter avdrag för belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.

2.De försäkringstekniska avsättningar som avses i punkt 1 a–d ska inte omfatta något av följande:

  1. Belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag som inte kan beaktas i enlighet med artikel 41.3 och 41.5.
  2. Belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag som inte efterlever artiklarna 209–215 eller artikel 235.

Artikel 252 Minimikapitalkrav: försäkringsföretag med blandad verksamhet

1.Det teoretiska minimikapitalkravet vid livförsäkring och det teoretiska minimikapitalkravet vid skadeförsäkring som avses i artikel 74.2 i direktiv 2009/138/EG ska beräknas i enlighet med punkterna 2–11 i denna artikel.

2.Det teoretiska minimikapitalkravet vid skadeförsäkring ska beräknas enligt följande:

NMCRnl = max(NMCR(combined,nl); AMCRnl)

där

  1. NMCR(combined,nl) betecknar det teoretiska kombinerade minimikapitalkravet vid skadeförsäkring.
  2. AMCRnl betecknar det tröskelvärde som avses i artikel 129.1 d i direktiv 2009/138/EG och i artikel 253 i denna förordning.

3.Det teoretiska minimikapitalkravet vid skadeförsäkring ska beräknas enligt följande:

NMCR(combined,nl) = min(max(NMCR(linear,nl); 0,25 · (NSCRnl + Addonnl)); 0,45 · (NSCRnl + Addonnl))

där

  1. NMCR(linear,nl) betecknar det teoretiska linjära minimikapitalkravet vid skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamhet.
  2. NSCRnl betecknar det teoretiska solvenskapitalkravet vid skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamhet.
  3. Addonnl betecknar den del av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten bestämt i enlighet med artikel 37 i direktiv 2009/138/EG som har fördelats av samma myndighet till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter.

4.Det teoretiska kombinerade minimikapitalkravet vid skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter ska beräknas enligt följande formel:

NMCR(linear,nl) = MCR(nl,nl) + MCR(l,nl)

där

  1. MCR(nl,nl) betecknar den linjära formelkomponenten för förpliktelser avseende skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter.
  2. MCR(l,nl) betecknar den linjära formelkomponenten för livförsäkrings- och livåterförsäkringsförpliktelser avseende skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamheter.

5.MCR(nl,nl) och MCR(l,nl) ska beräknas på samma sätt som MCR(linear,nl) och MCR(linear,l) enligt artikel 250 respektive 251 i denna förordning, men de försäkringstekniska avsättningarna eller tecknade premierna som används vid beräkningen ska endast avse försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid skadeförsäkrings- och skadeåterförsäkringsverksamhet i de skadeförsäkringsklasser som anges i bilaga I till direktiv 2009/138/EG.

6.Det teoretiska solvenskapitalkravet för skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamhet ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. SCR betecknar solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 i direktiv 2009/138/EG eller med avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3 i direktiv 2009/138/EG, vilket vid tillämpningen av denna artikel ska undanta alla kapitaltillägg som åläggs i enlighet med artikel 37 i det direktivet.
  2. NMCR(linear,nl) betecknar det teoretiska linjära minimikapitalkravet för skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamhet.
  3. NMCR(linear,l) betecknar det teoretiska linjära minimikapitalkravet för livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamhet.

7.Det teoretiska minimikapitalkravet vid livförsäkring ska beräknas enligt följande:

NMCRl = max(NMCR(combined,l); AMCRl)

där

  1. NMCR(combined,l) betecknar det teoretiska kombinerade minimikapitalkravet vid livförsäkring.
  2. AMCRl betecknar det absoluta tröskelvärde som avses i artikel 129.1 d ii i direktiv 2009/138/EG.

8.Det teoretiska kombinerade minimikapitalkravet vid livförsäkring ska beräknas enligt följande formel:

NMCR(combined,l) = min(max(NMCR(linear,l); 0,25 · (NSCRI + Addonl)); 0,45 · (NSCRl + Addonl))

där

  1. betecknar det teoretiska linjära minimikapitalkravet för livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamhet.
  2. NSCRI betecknar det teoretiska solvenskapitalkravet för livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamhet.
  3. Addonl betecknar den del av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten bestämt i enlighet med artikel 37 i direktiv 2009/138/EG som har fördelats av samma myndighet till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamhet.

9.Det teoretiska linjära minimikapitalkravet vid livförsäkring eller livåterförsäkringsverksamhet ska beräknas enligt följande formel:

NMCR(linear,l) = MCR(nl,l) + MCR(l,l)

där

  1. MCR(nl,l) betecknar den linjära formelkomponenten för skadeförsäkringsförpliktelser och skadeåterförsäkringsförpliktelser i samband med livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamheter.
  2. MCR(l,l) betecknar den linjära formelkomponenten för livförsäkringsförpliktelser och livåterförsäkringsförpliktelser avseende livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamheter.

10.MCR(nl,l) och MCR(l,l) ska beräknas på samma sätt som MCR(linear,nl) och MCR(linear,l) enligt artikel 250 respektive 251 i denna förordning, men de försäkringstekniska avsättningarna eller tecknade premierna som används vid beräkningen ska endast avse försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser vid livförsäkring och livåterförsäkring i de försäkringsklasser som anges i bilaga II till direktiv 2009/138/EG.

11.Det teoretiska solvenskapitalkravet för livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamhet ska beräknas enligt följande formel:

där

  1. SCR betecknar solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 i direktiv 2009/138/EG eller med avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3 i direktiv 2009/138/EG, vilket vid tillämpningen av denna artikel ska undanta alla kapitaltillägg som åläggs i enlighet med artikel 37 i det direktivet.
  2. NMCR(linear,nl) betecknar det teoretiska linjära minimikapitalkravet för skadeförsäkrings- eller skadeåterförsäkringsverksamhet,
  3. NMCR(linear,l) betecknar det teoretiska linjära minimikapitalkravet för livförsäkrings- eller livåterförsäkringsverksamhet.

Artikel 253 Absolut lägsta nivå för minimikapitalkravet

1.Den absolut lägsta nivån för minimikapitalkravet för försäkringsföretag som har fått det tillstånd som avses i artikel 73.2 a och b i direktiv 2009/138/EG ska vara summan av de belopp som anges i artikel 129.1 d i och ii i det direktivet.

2.När de tecknade bruttopremierna för skadeförsäkringsrörelse som anges i klasserna 1 och 2 i del A i bilaga 1 till direktiv 2009/138/EG inte överstiger 10 % av de sammanlagda bruttopremieinkomsterna i företaget som helhet ska den absolut lägsta nivån för minimikapitalkravet vara lika med det belopp som anges i artikel 129.1 d ii i det direktivet.

3.När de tecknade bruttopremierna för livförsäkringsrörelse inte överstiger 10 % av de sammanlagda bruttopremieinkomsterna i företaget som helhet ska den absolut lägsta nivån för minimikapitalkravet vara lika med det belopp som anges i artikel 129.1 d ii i det direktivet.

Kapitel VIII Investeringar i värdepapperiseringspositioner

Artikel 254 Krav på kvarhållande av risk för originatorer, sponsorer eller ursprungliga långivare [2]

1. [2] Vid tillämpningen av artikel 135.2 a i direktiv 2009/138/EG ska originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren hela tiden upprätthålla ett ekonomiskt intresse netto som enligt punkt 2 i denna artikel aldrig får vara mindre än 5 %. Detta ska uttryckligen redovisas för försäkrings- och återförsäkringsföretaget i dokumentationen som reglerar investeringen.

2. [2] Endast följande kvarhållanden ska räknas som kvarhållanden av ett materiellt ekonomiskt intresse netto på minst 5 %:

  1. Kvarhållande av minst 5 % av det nominella värdet av varje tranch som sålts eller överförts till investerarna.
  2. När det gäller värdepapperisering av rullande exponeringar enligt vad som avses i artikel 242.12 i förordning (EU) nr 575/2013, kvarhållande av ett intresse för originatorn av minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.
  3. Kvarhållande av slumpvis utvalda exponeringar som utgör minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna om de exponeringarna annars skulle ha värdepapperiserats i den aktuella transaktionen, förutsatt att antalet potentiella värdepapperiserade exponeringar inte understiger 100 vid ursprungstidpunkten.
  4. Kvarhållande av den tranch som är i första-förlustläge och vid behov andra trancher med samma eller högre riskprofil än de som överförts eller sålts till investerare och som inte har kortare löptid än de som överförts eller sålts till investerare, så att kvarhållandet totalt motsvarar minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.
  5. Kvarhållande av en exponering som är i första-förlustläge på minst 5 % av varje värdepapperiserad exponering i transaktionen.

3. [2] Det ekonomiska intresset netto ska mätas vid ursprungstidpunkten. Det får inte omfattas av någon kreditriskreducering eller några korta positioner eller någon annan form av risksäkring och får inte säljas. Det ekonomiska intresset netto ska bestämmas av det nominella värdet för poster utanför balansräkningen.

4. [2] Det kvarhållna väsentliga ekonomiska intresse netto som anges i punkt 1 ska inte delas mellan olika typer av kvarhållare.

5. [2] Det krav som fastställs i punkt 1 på att kvarhålla ett väsentligt ekonomiskt intresse netto ska uppfyllas helt av någon av följande:

  1. Originatorn eller flera originatorer.
  2. Sponsorn eller flera sponsorer.
  3. Den ursprungliga långivaren eller flera ursprungliga långivare.

6. [2] Om de värdepapperiserade exponeringarna skapas av flera originatorer ska varje originator uppfylla kravet på kvarhållande i förhållande till den andel av de totala värdepapperiserade exponeringarna som den är originator för.

7. [2] Om de värdepapperiserade exponeringarna skapas av flera ursprungliga långivare ska varje ursprunglig långivare uppfylla kravet på kvarhållande i förhållande till den andel av de totala värdepapperiserade exponeringarna som den är ursprunglig långivare för.

8. [2] Genom undantag från punkterna 6 och 7, där de värdepapperiserade exponeringarna skapas av flera originatorer eller flera ursprungliga långivare, kan kravet på kvarhållande uppfyllas helt av en enda originator eller ursprunglig långivare, förutsatt att något av följande villkor uppfylls:

  1. Originatorn eller den ursprungliga långivaren har inrättat och hanterar programmet eller värdepapperiseringssystemet.
  2. Originatorn eller den ursprungliga långivaren har inrättat programmet eller värdepapperiseringssystemet och har bidragit med över 50 % av de totala värdepapperiserade exponeringarna.

9. [2] Om de värdepapperiserade exponeringarna har sponsrats av flera sponsorer ska kravet på kvarhållande uppfyllas endera av

  1. den sponsor vars ekonomiska intressen tillgodoses i högst grad av investerarna, enligt överenskommelse mellan de olika sponsorerna utifrån objektiva kriterier, inklusive avgiftsstrukturerna, engagemanget i inrättandet och hanteringen av programmet eller värdepapperiseringssystemet och exponeringen för kreditrisken hos värdepapperiseringarna, eller
  2. varje enskild sponsor proportionellt i förhållande till antalet sponsorer.

Artikel 255 Undantag från kraven på kvarhållande av risk [2]

1. [2] Artikel 254.1 ska inte gälla om de värdepapperiserade exponeringarna är exponeringar mot sådana enheter som anges i artikel 180.2 a–d eller exponeringar som helt, ovillkorligt och oåterkalleligt garanteras av de enheterna och där garantin uppfyller kraven i artikel 215.

2. [2] Artikel 254.1 ska inte tillämpas på transaktioner som grundar sig på ett tydligt, transparent och allmänt tillgängligt index, där indexets underliggande tillgångar är identiska med de tillgångar som ingår i ett index med stor omsättning eller utgörs av andra överlåtbara värdepapper än värdepapperiseringspositioner.

Artikel 256 Kvalitativa krav på försäkrings- och återförsäkringsföretag [2]

1. [2] Försäkrings- och återförsäkringsföretag som placerar i värdepapperisering ska uppfylla de krav som fastställs i punkterna 2–7.

2. [2] Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra lämplig due diligence-kontroll innan de gör några investeringar. I kontrollen ingår en bedömning av åtagandet för originator, sponsor eller ursprunglig långivare att upprätthålla ett materiellt ekonomiskt intresse netto som inte understiger 5 % fortlöpande och faktorer som kan undergräva åtagandet att upprätthålla det intresse som redovisas i enlighet med punkt 3 f.

3. [2] Innan investeringar i värdepapperisering, och därefter vid lämpliga tillfällen, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag säkerställa att originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren har samtliga följande egenskaper:

  1. Originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren beviljar kredit på grundval av sunda och väldefinierade kriterier och har ett tydligt fastställt förfarande för att godkänna, ändra, förnya och återfinansiera lån som ska värdepapperiseras samt lån som den inte kommer att värdepapperisera.
  2. Originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren har inrättat effektiva system för löpande förvaltning och övervakning av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna, bland annat för att urskilja och hantera problematiska krediter och genomföra lämpliga värderegleringar och avsättningar.
  3. Originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren diversifierar på lämpligt sätt varje kreditportfölj utifrån sin målmarknad och övergripande kreditstrategi.
  4. Originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren ger lätt och snabb tillgång till alla relevanta uppgifter som är nödvändiga för att försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska uppfylla de krav som anges i punkterna 4–7.
  5. Originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren har skriftligt utformade styrdokument för kreditrisk som omfattar vederbörandes risktoleransnivåer och reserveringar samt en beskrivning av hur risken mäts, övervakas och kontrolleras.
  6. Originatorn, sponsorn eller den ursprungliga långivaren redovisar nivån på sitt upprätthållna ekonomiska intresse netto enligt artikel 254.1 samt alla faktorer som skulle kunna undergräva upprätthållandet av det ekonomiska intresse netto som anges i den punkten.

4. [2] Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i värdepapperisering ska fastställa skriftliga kontrollförfaranden som står i proportion till riskprofilen för deras värdepapperiseringspositioner för att löpande och i rätt tid övervaka de underliggande exponeringarnas utveckling.

5. [2] Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i värdepapperisering ska säkerställa att internrapporteringen till deras förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorgan håller en tillfredsställande nivå så att de organen blir medvetna om materiella värdepapperiseringspositioner och att riskerna i samband med dessa investeringar hanteras på ett lämpligt sätt.

6. [2] Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i värdepapperisering ska regelbundet utföra stresstester på de kassaflöden och värden för säkerheterna som stöder de underliggande exponeringarna. Ett stresstest ska stå i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos värdepapperiseringspositionens inneboende risk.

7. [2] Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i värdepapperisering ska kunna styrka för sina tillsynsmyndigheter att de för var och en av dessa investeringar har en heltäckande och grundlig förståelse av investeringen och dess underliggande exponeringar och att de har infört skriftliga styrdokument och förfaranden för riskhanteringen i samband med denna typ av investeringar.

Artikel 257 Krav för investeringar i värdepapperisering som inte längre uppfyller kraven på kvarhållande av risk och kvalitet

1.Om försäkrings- och återförsäkringsföretag konstaterar att en originator, sponsor eller ursprunglig långivare inte uppfyller de krav som anges i artikel 254, eller om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget märker att de krav som anges i artikel 256.2 och 256.3 inte uppfylls, ska de omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten.

1. [1] Om försäkrings- och återförsäkringsföretag konstaterar att en originator, sponsor eller ursprunglig långivare inte uppfyller de krav som anges i artikel 6 i förordning (EU) 2017/2402, eller om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget märker att de krav som anges i artikel 5.1, 5.2 och 5.3 i den förordningen inte uppfylls, ska de omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten.

Förordning (EU) 2018/1221

2.Om kraven i artikel 256.2 och 256.3 i något avseende inte är uppfyllda på grund av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets försumlighet eller underlåtenhet ska tillsynsmyndigheten påföra en proportionell ökning av solvenskapitalkravet i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

2. [1] Om kraven i artikel 5.1, 5.2 och 5.3 i förordning (EU) 2017/2402 i något avseende inte är uppfyllda på grund av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets försumlighet eller underlåtenhet, ska tillsynsmyndigheten påföra en proportionell ökning av solvenskapitalkravet i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

Förordning (EU) 2018/1221

3.Om standardformeln används för beräkning av spreadrisk som avses i artikel 178 vid beräkningen av det ökade solvenskapitalkrav som anges i punkt 2 i denna artikel ska kapitalkravet för spreadrisk för relevanta värdepapperiseringspositioner grundas på de riskfaktorer som avses i artikel 178 ökade med minst 250 %.

4.De förhöjda riskfaktorerna ska gradvis ökas med varje följande överträdelse av de krav som anges i artikel 256.

4. [1] Riskfaktorerna ska gradvis ökas för varje följande överträdelse av de krav som anges i artikel 5 i förordning (EU) 2017/2402.

Förordning (EU) 2018/1221

5.Om försäkrings- och återförsäkringsföretag i något avseende inte uppfyller kraven i artikel 256.4–7 i denna förordning på grund av egen försummelse eller underlåtenhet, ska tillsynsmyndigheterna bedöma huruvida denna underlåtenhet bör betraktas som en betydande avvikelse från företagets företagsstyrningssystem enligt artikel 37.1 c i direktiv 2009/138/EG.

5. [1] Om försäkrings- och återförsäkringsföretag i något avseende inte uppfyller kraven i artikel 5.4 i förordning (EU) 2017/2402, på grund av egen försummelse eller underlåtenhet, ska tillsynsmyndigheterna bedöma huruvida denna underlåtenhet bör betraktas som en betydande avvikelse från företagets företagsstyrningssystem enligt artikel 37.1 c i direktiv 2009/138/EG.

Förordning (EU) 2018/1221

Kapitel IX Företagsstyrningssystem

Avsnitt 1 Företagsstyrningssystemets beståndsdelar

Artikel 258 Allmänna krav på företagsstyrningssystem

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska uppfylla följande krav:

  1. Inrätta, genomföra och upprätthålla ett effektivt samarbete och en effektiv intern rapportering och förmedling av information på alla relevanta nivåer i företaget.
  2. Inrätta, genomföra och upprätthålla effektiva beslutsprocesser och en organisationsstruktur som klart anger rapporteringsvägar, fördelar funktioner och ansvarsområden samt beaktar arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet.
  3. Säkerställa att medlemmarna i förvaltningsorganet, ledningsorganet och tillsynsorganet tillsammans har nödvändiga kvalifikationer, kompetenser och yrkeserfarenheter på de relevanta verksamhetsområdena så att de effektivt och professionellt kan leda och övervaka försäkringsföretaget.
  4. Säkerställa att varje enskild medlem av förvaltningsorganet, ledningsorganet och tillsynsorganet har de kvalifikationer, kompetenser och yrkeserfarenheter som krävs för att kunna fullgöra tilldelade uppgifter.
  5. Anställa personal med den kompetens, kännedom och sakkunskap som krävs för att korrekt kunna fullgöra sina skyldigheter.
  6. Säkerställa att all personal känner till vilka rutiner som ska följas för att den korrekt ska kunna fullgöra sina skyldigheter.
  7. Säkerställa, i de fall enskilda personer och organisatoriska enheter utför flera uppgifter, att detta inte hindrar, eller sannolikt inte kommer att hindra, de berörda personerna från att fullgöra sina funktioner på ett sunt, ärligt och objektivt sätt.
  8. Inrätta informationssystem som levererar fullständig, tillförlitlig, klar, konsekvent utformad och relevant information i rätt tid om företagets verksamhet, de åtaganden som gjorts och de risker som företaget är exponerat för.
  9. Noggrant och korrekt registrera uppgifter om företagets verksamhet och interna organisation.
  10. Slå vakt om informationens säkerhet, integritet och konfidentialitet med hänsyn till den berörda informationens art.
  11. Införa tydliga rapporteringsvägar som säkerställer en snabb överföring av information till alla personer som behöver den och på ett sätt som gör att de kan bedöma dess betydelse vad gäller deras respektive skyldigheter.
  12. Fastställa ett skriftligt styrdokument för ersättning.

2.Styrdokumenten för riskhantering, internkontroll, internrevision och, i tillämpliga fall, uppdragsavtal ska tydligt ange relevanta ansvarsområden, mål, processer och gällande rapporteringsrutiner, och dessa ska överensstämma med företagets övergripande affärsstrategi.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta, genomföra och upprätthålla en beredskapsplan som vid en störning av företagets system eller rutiner säkerställer att de viktigaste uppgifterna och funktionerna bevaras och att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten upprätthålls eller, om detta inte är möjligt, som säkerställer att dessa uppgifter och funktioner återkrävs respektive återupprättas utan dröjsmål och att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten återupptas utan dröjsmål.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska säkerställa att minst två personer faktiskt leder företaget.

5.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska säkerställa att det finns effektiva system för att förhindra intressekonflikter, och att potentiella källor till intressekonflikter identifieras och rutiner fastställs så att de som medverkar i genomförandet av företagets strategier och styrdokument vet var intressekonflikter kan uppstå och hur dessa konflikter ska hanteras.

6.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska övervaka och regelbundet utvärdera företagsstyrningssystemets ändamålsenlighet och effektivitet och åtgärda eventuella brister.

Artikel 259 Riskhanteringssystem

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta, genomföra och upprätthålla ett riskhanteringssystem som omfattar följande:

  1. En klart definierad riskhanteringsstrategi som överensstämmer med företagets övergripande affärsstrategi. Strategins mål och ledande principer, godkända risktoleransgränser och ansvarsfördelningen på företagets samtliga verksamhetsområden ska dokumenteras.
  2. Ett klart definierat förfarande för beslutsprocessen.
  3. Styrdokument som effektivt tillser att de materiella risker som företaget är exponerat för och godkända risktoleransgränser definieras och kategoriseras för varje typ av risk. Dessa styrdokument ska beskriva genomförandet av företagets riskstrategi, underlätta kontrollmekanismer och beakta affärsverksamhetens och de därmed förknippade riskernas art, omfattning och tidsperioder.
  4. Rapporteringsrutiner och -processer som säkerställer att information om företagets materiella risker och riskhanteringssystemets effektivitet aktivt övervakas och analyseras och att systemet vid behov ändras på lämpligt sätt.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska säkerställa att de personer som leder företaget eller innehar andra centrala positioner i sin beslutsprocess beaktar den information som rapporteras inom ramen för riskhanteringssystemet.

3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inom ramen för sitt riskhanteringssystem och vid behov genomföra stresstester och scenarioanalyser med beaktande av företagets alla relevanta risker.

4.Utöver de krav som fastställs i artikel 44.4a i direktiv 2009/138/EG för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och solvenskapitalkravet får interna riskhanteringsmetoder inte uteslutande eller slentrianmässigt förlita sig på externa kreditbetyg. När beräkningen av försäkringstekniska avsättningar eller solvenskapitalkravet bygger på externa kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut eller grundar sig på det faktum att en exponering inte är kreditvärderad ska detta inte undanta försäkrings- och återförsäkringsföretag från att dessutom ta hänsyn till annan relevant information.

Artikel 260 Riskhanteringsområden

1.För nedanstående områden enligt artikel 44.2 i direktiv 2009/138/EG ska riktlinjer för följande fastställas:

  1. Teckning av försäkringar och avsättningar:
    1. Åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska vidta för att bedöma och hantera risken för förlust eller negativ förändring avseende försäkrings- och återförsäkringsförpliktelsernas värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar.
    2. Tillräckligheten av och kvaliteten på de uppgifter som ska beaktas vid processer för teckning av försäkringar och avsättningar enligt artikel 19 i denna förordning, och deras överensstämmelse med standarderna för tillräcklighet och kvalitet.
    3. Skaderegleringsförfarandenas ändamålsenlighet, bl.a. i vilken utsträckning de omfattar hela skadecykeln.
  2. ALM-tekniker (asset-liability management):
    1. Strukturellt bristande matchning mellan tillgångar och skulder, särskilt bristande matchning i fråga om dessa tillgångars och skulders duration.
    2. Eventuellt beroende mellan risker i olika klasser av tillgångar och skulder.
    3. Eventuellt beroende mellan riskerna avseende olika försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.
    4. Företagets eventuella exponeringar utanför balansräkningen.
    5. Relevanta riskreduceringsteknikers effekt på ALM-tekniker.
  3. Hantering av placeringsrisker:
    1. Åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska vidta för att säkerställa att företagets placeringar följer aktsamhetsprincipen i artikel 132 i direktiv 2009/138/EG.
    2. Åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska vidta för att säkerställa att arten av företagets affärsverksamhet och dess godkända risktoleransgränser, solvenssituation och långsiktiga riskexponering beaktas vid företagets placeringar.
    3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagets egen interna bedömning av investeringsmotparters kreditrisk, även om motparterna är stater.
    4. Om försäkrings- och återförsäkringsföretaget använder derivat eller andra finansiella instrument med liknande egenskaper eller effekter, de tillämpliga målen och grundstrategin för deras användning och en beskrivning av hur de underlättar en effektiv portföljförvaltning eller bidrar till att reducera riskerna, samt förfarandena för att bedöma risken med dessa instrument och de tillämpliga principerna för riskhantering.
    5. Om det är lämpligt för att säkerställa en effektiv riskhantering, interna kvantitativa gränsvärden för tillgångar och exponeringar, inbegripet exponeringar utanför balansräkningen.
  4. Hantering av likviditetsrisker:
    1. Åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska vidta för att beakta både kortfristiga och långfristiga likviditetsrisker.
    2. Ändamålsenligheten avseende tillgångarnas sammansättning när det gäller deras art, duration och likviditet, med tanke på att uppfylla företagets åtaganden när de förfaller till betalning.
    3. En plan för att hantera förändringar i väntade in- och utflöden av likvida medel.
  5. Åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska vidta för att identifiera relevanta orsaker till koncentrationsrisk, i syfte att säkerställa att riskkoncentrationer ligger kvar inom fastlagda begränsningar, samt åtgärder för att analysera eventuella risker för spridning mellan koncentrerade exponeringar.
  6. Åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska vidta för att tydligt fördela ansvaret för att regelbundet identifiera, dokumentera och övervaka relevanta exponeringar för operativa risker.
  7. Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker:
    1. Åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska vidta för att säkerställa att det väljer lämplig återförsäkring och andra lämpliga riskreduceringstekniker.
    2. Åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska vidta för att bedöma vilka typer av riskreduceringstekniker som är lämpliga med hänsyn till arten av de risker som företaget åtagit sig och dess kapacitet att hantera och kontrollera de risker som är förknippade med dessa tekniker.
    3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagets egen bedömning av kreditrisken i samband med teknikerna för riskreducering.

2.Den förväntade vinst som ingår i framtida premier ska beräknas som skillnaden mellan de försäkringstekniska avsättningarna utan en riskmarginal i enlighet med artikel 77 i direktiv 2009/138/EG och en beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna utan en riskmarginal, under antagandet att premierna som gäller befintliga försäkrings- och återförsäkringsavtal som förväntas bli inbetalda i framtiden uteblir av någon annan anledning än att den försäkrade händelsen har inträffat, oberoende av försäkringstagarens rättsliga eller avtalsmässiga rätt att säga upp försäkringen.

3.Beräkningen av den förväntade vinst som ingår i framtida premier ska genomföras separat för de homogena riskgrupper som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna, förutsatt att försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna också är likartade i förhållande till den förväntade vinst som ingår i framtida premier.

4.Försäkringsförluster får endast avräknas mot vinster inom en homogen riskgrupp.

Artikel 261 Riskhantering i företag som tillhandahåller lån och/eller försäkring eller återförsäkring av hypotekslån

1.Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillhandahåller lån ska de ha skriftliga styrdokument för att säkerställa följande:

  1. Att kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kriterier och att processen för att godkänna, ändra, förnya och återfinansiera krediter är klart fastställd.
  2. Att företaget har interna metoder som gör att det kan bedöma kreditrisken för exponeringar mot enskilda gäldenärer och på portföljnivå.
  3. Att den löpande förvaltningen och övervakningen av låneportföljerna, inklusive identifiering och hantering av problematiska lån samt genomförande av nödvändiga värderegleringar, görs genom effektiva system.
  4. Att diversifieringen av låneportföljerna är lämplig med tanke på företagets målmarknader och övergripande investeringsstrategi.

2.Om försäkrings- och återförsäkringsföretag försäkrar eller återförsäkrar hypotekslån ska försäkringsverksamheten grundas på sunda och väldefinierade kriterier och uppfylla kraven i punkterna 1 b, c och d när det gäller hypotekslån som ingår i deras försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

Artikel 261a Riskhantering för godkända infrastrukturinvesteringar eller godkända investeringar i infrastrukturföretag

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra lämplig due diligence-kontroll innan de gör några godkända infrastrukturinvesteringar eller godkända investeringar i infrastrukturföretag, däribland var och en av följande:

  1. En dokumenterad bedömning av hur infrastrukturenheten uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 164a eller 164b, som har omfattats av en valideringsprocess utförd av personer som inte är föremål för påverkan från de personer som ansvarar för bedömningen av om kriterierna är uppfyllda och som inte har någon potentiell intressekonflikt med de personerna.
  2. En bekräftelse på att alla finansiella modeller för infrastrukturenhetens kassaflöden har varit föremål för en valideringsprocess utförd av personer som inte är föremål för påverkan från de personer som ansvarar för utarbetandet av de finansiella modellerna och som inte har någon potentiell intressekonflikt med de personerna.

Förordning (EU) 2017/1542

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag med en godkänd infrastrukturinvestering eller en godkänd investering i infrastrukturföretag ska regelbundet övervaka och utföra stresstester avseende kassaflödena och värdet på de säkerheter som stöder infrastrukturenheten. Alla stresstester ska stå i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos infrastrukturprojektets inneboende risk.

Förordning (EU) 2017/1542

3.Stresstester ska beakta de risker som härrör från andra verksamheter än infrastruktur, men de intäkter som genereras av sådan verksamhet ska inte beaktas vid fastställandet av huruvida infrastrukturenheten har förmåga att uppfylla sina finansiella skyldigheter.

Förordning (EU) 2017/1542

4.Om försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar betydande godkända infrastrukturinvesteringar eller godkända investeringar i infrastrukturföretag ska de, när de utarbetar de styrdokument som avses i artikel 41.3 i direktiv 2009/138/EG, inkludera bestämmelser om en aktiv övervakning av de investeringarna under konstruktionsfasen, och om en maximering av det belopp som återvinns från dessa investeringar i händelse av fallissemang eller omförhandling av lånevillkoren.

Förordning (EU) 2017/1542

5.Försäkrings- och återförsäkringsföretag med en godkänd infrastrukturinvestering eller en godkänd investering i infrastrukturföretag i form av obligationer eller lån ska fastställa ALM-tekniker som säkerställer att de ständigt kan hålla investeringen till förfall.

Förordning (EU) 2017/1542

Artikel 262 Totalt solvensbehov

1.Bedömningen av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags totala solvensbehov enligt artikel 45.1 a i direktiv 2009/138/EG ska vara framåtblickande och innehålla följande uppgifter:

  1. Risker som företaget är eller kan bli exponerat för, med beaktande av eventuella framtida förändringar av dess riskprofil på grund av företagets affärsstrategi eller ekonomiska och finansiella miljö, inklusive operativa risker.
  2. Typ och kvalitet av kapitalbasposter eller andra resurser som är lämpliga för att täcka de risker som anges i led a i denna punkt.

2.De uppgifter som avses i punkt 1 ska hänsyn tas till följande:

  1. De tidsperioder som är relevanta för att beakta riskerna som företaget möter på lång sikt.
  2. Regler för värdering och redovisning som är lämplig för företagets verksamhet och riskprofil.
  3. Företagets internkontroll och riskhanteringssystem samt godkända risktoleransgränser.

Artikel 263 Alternativa värderingsmetoder

Om alternativa värderingsmetoder enligt artikel 10.5 används ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget

  1. ange för vilka tillgångar och skulder dessa värderingsmetoder används,
  2. motivera varför dessa värderingsmetoder används för de tillgångar och skulder som avses i led a,
  3. dokumentera vilka antaganden som ligger till grund för dessa värderingsmetoder,
  4. bedöma vilken osäkerhet som föreligger vid värderingen av de tillgångar och skulder som avses i led a,
  5. regelbundet genom jämförelse med gjorda erfarenheter fastställa hur ändamålsenlig värderingen är av de tillgångar och skulder som avses i led a.

Artikel 264 Värdering av försäkringstekniska avsättningar – validering

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska validera beräkningen av försäkringstekniska avsättningar, i synnerhet genom jämförelse med gjorda erfarenheter enligt artikel 83 i direktiv 2009/138/EG, minst en gång om året och om det finns indikationer på att de uppgifter, antaganden eller metoder som används vid beräkningen eller nivån på försäkringstekniska avsättningar inte längre är ändamålsenliga. Följande ska valideras:

  1. Lämpligheten, fullständigheten och riktigheten för uppgifter som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt artikel 19 i denna förordning.
  2. Lämpligheten för eventuella grupperingar av försäkringsavtal enligt artikel 34 i denna förordning.
  3. Åtgärder för att avhjälpa brister i samband med uppgifter enligt artikel 20 i denna förordning.
  4. Lämpligheten för de approximationer som avses i artikel 21 i denna förordning för beräkning av bästa skattningar.
  5. Att de antaganden som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar är ändamålsenliga och realistiska för att uppfylla kraven i artiklarna 22–26 i denna förordning.
  6. Att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar är ändamålsenliga, användbara och relevanta.
  7. Att nivån på försäkringstekniska avsättningar är lämplig i den mening som avses i artikel 84 i direktiv 2009/138/EG, vilket krävs för att efterleva artikel 76 i samma direktiv.

2.Vid tillämpning av punkt 1 d ska försäkrings- och återförsäkringsföretag bedöma effekterna av förändringar i antagandena om framtida förvaltningsåtgärder på värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna. När förändringar i ett antagande om framtida förvaltningsåtgärder har en betydande inverkan på de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen kunna motivera denna inverkan och hur effekterna beaktas i beslutsprocessen.

3.Valideringen ska genomföras separat för homogena riskgrupper. Den ska också genomföras separat för bästa skattningar, riskmarginaler och försäkringstekniska avsättningar som beräknas på grundval av marknadsvärdet av finansiella instrument, vilka på ett säkert sätt efterbildar framtida kassaflöden i enlighet med artikel 40 i denna förordning. Den ska utföras separat för sådana försäkringstekniska avsättningar som omfattas av matchningsjustering i enlighet med artikel 77b i direktiv 2009/138/EG. När det gäller den bästa skattningen ska den genomföras separat för den bästa skattningen brutto och sådana belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. När det gäller skadeförsäkringsförpliktelser ska den genomföras separat för premieavsättningar och avsättningar för oreglerade försäkringsfall.

Artikel 265 Värdering av försäkringstekniska avsättningar – dokumentering

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska dokumentera följande processer:

  1. Insamlingen av uppgifter och analysen av deras kvalitet och annan information som avser beräkningen av försäkringstekniska avsättningar.
  2. Valet av de antaganden som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar, i synnerhet valet av relevanta antaganden om fördelningen av utgifter.
  3. Valet och tillämpningen av försäkringsmatematiska och statistiska metoder för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar.
  4. Valideringen av försäkringstekniska avsättningar.

2.Vid tillämpning av punkt 1 a ska dokumentationen omfatta följande:

  1. En förteckning över de uppgifter som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, med angivande av källa, egenskaper och användning.
  2. Specifikationen för insamling, behandling och användning av uppgifter som avses i artikel 19.3 e.
  3. Om uppgifterna inte används konsekvent över tid i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar, en beskrivning av den inkonsekventa användningen och dess motivering.

3.Vid tillämpning av punkt 1 b ska dokumentationen omfatta följande:

  1. En förteckning över alla relevanta antaganden som beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna grundas på. Den ska också innehålla antaganden om framtida förvaltningsåtgärder.
  2. En motivering till valet av antaganden i enlighet med underavsnitt 1 avsnitt 3 i kapitel III.
  3. En beskrivning av de ingångsvärden som ligger till grund för detta val.
  4. Målet med detta val och de kriterier som används för att bedöma om valet är ändamålsenligt.
  5. Eventuella materiella brister i det val som gjorts.
  6. En beskrivning av de processer som finns för att se över valet av antaganden.
  7. En motivering av eventuella förändringar av antaganden från en period till en annan och en uppskattning av effekterna av materiella förändringar.
  8. De relevanta avvikelser som avses i artikel 23.2.

Artikel 266 Internkontrollsystem

Internkontrollsystemet ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretaget efterlever tillämpliga lagar och andra författningar, att företagets verksamhet är ändamålsenlig och effektiv med hänsyn till dess mål och att ekonomisk och icke-ekonomisk information är tillgänglig och tillförlitlig.

Artikel 267 Intern kontroll av värderingen av tillgångar och skulder

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha effektiva system och kontroller som garanterar att de skattningar som ligger till grund för värderingen av tillgångar och skulder är tillförlitliga och lämpliga med tanke på efterlevnaden av artikel 75 i direktiv 2009/138/EG, och de ska ha en process för att regelbundet kontrollera att marknadspriser eller ingångsvärden för värderingsmodeller är lämpliga och tillförlitliga.

2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta, genomföra, upprätthålla och dokumentera tydligt fastställda styrdokument och rutiner för värderingsprocessen, vilket inbegriper en beskrivning och definition av den berörda personalens uppgifter och ansvarsområden, relevanta modeller och de informationskällor som används.

3.På begäran av tillsynsmyndigheterna ska försäkrings- och återförsäkringsföretag låta genomföra en extern oberoende värdering eller kontroll av materiella tillgångars och skulders värde.

4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska uppfylla följande krav:

  1. tillhandahålla tillräckliga resurser, ur såväl kvalitativ som kvantitativ synvinkel, för att utveckla, kalibrera, godkänna och se över de värderingsmetoder som används för solvensändamål,
  2. Inrätta internkontrollprocesser som innefattar följande:
    1. En regelbunden oberoende översyn och kontroll av den information och de uppgifter och antaganden som används i värderingsmetoderna, av deras resultat och av huruvida värderingsmetoderna är lämpliga för värdering av de poster som avses i artikel 263 a.
    2. en övervakning från den faktiska företagsledningens sida av de interna processerna för godkännande av dessa värderingar och processen för att ta hänsyn till en eventuell extern oberoende värdering eller kontroll av väsentliga tillgångars och skulders värde.

Avsnitt 2 Funktioner

Artikel 268 Särskilda bestämmelser

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska införliva funktioner och tillhörande rapporteringsvägar i organisationsstrukturen på ett sätt som garanterar frihet från påverkan som kan äventyra funktionens förmåga att utföra sina uppgifter på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt. Varje funktion ska ytterst vara ansvarig inför och rapportera till förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet och ska vid behov samarbeta med de övriga funktionerna vid fullgörandet av deras uppgifter.

2.De personer som utför en funktion ska på eget initiativ kunna kommunicera med alla anställda och ha nödvändiga befogenheter, resurser och sakkunskaper samt obegränsad tillgång till all relevant information som de behöver för att fullgöra sina skyldigheter.

3.De personer som utför en funktion ska snabbt rapportera alla större problem inom sitt ansvarsområde till förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet.

Artikel 269 Riskhanteringsfunktion

1.Riskhanteringsfunktionen ska fullgöra följande uppgifter:

  1. Assistera förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet och andra funktioner så att riskhanteringssystemet fungerar effektivt.
  2. Övervakning av riskhanteringssystemet.
  3. Övervakning av den allmänna riskprofilen för företaget som helhet.
  4. Detaljerad rapportering av riskexponeringar och rådgivning till förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet i riskhanteringsfrågor, inbegripet när det gäller strategiska frågor som företagsstrategier, fusioner och förvärv och större projekt och investeringar.
  5. Identifiering och bedömning av framväxande risker.

2.Riskhanteringsfunktionen ska uppfylla följande krav:

  1. Efterleva reglerna i artikel 44.5 i direktiv 2009/138/EG.
  2. Hålla nära kontakt med dem som använder resultaten av den interna modellen.
  3. Samarbeta nära med aktuariefunktionen.

Artikel 270 Funktion för regelefterlevnad

1.Ett försäkrings- och återförsäkringsföretags funktion för regelefterlevnad ska fastställa en strategi och ett arbetsprogram för regelefterlevnad. Strategin ska beskriva funktionens ansvarsområden, befogenheter och rapporteringsskyldigheter. Arbetsprogrammet ska beskriva funktionens planerade aktiviteter med beaktande av försäkrings- och återförsäkringsföretags samtliga relevanta verksamhetsområden och deras exponering för risken för bristande regelefterlevnad.

2.Funktionen för regelefterlevnad ska även bedöma om försäkrings- och återförsäkringsföretagets åtgärder för att förhindra bristande regelefterlevnad är ändamålsenliga.

Artikel 271 Internrevisionsfunktion

1.De personer som utför internrevision ska inte ansvara för någon annan funktion.

2.Utan hinder av punkt 1 och särskilt genom att respektera principen om proportionalitet som fastställs i artikel 29.3 och 29.4 i direktiv 2009/138/EG får de personer som utför internrevision även utföra andra centrala funktioner, om följande villkor uppfylls:

  1. Detta är lämpligt med hänsyn till arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet.
  2. Det uppkommer ingen intressekonflikt för den person som ansvarar för internrevisionsfunktionen.
  3. Kostnaderna för att behålla personer för internrevisionsfunktionen som inte utför andra centrala funktioner skulle inte medföra kostnader för företaget som skulle vara oproportionerliga i förhållande till de totala administrativa utgifterna.

3.Internrevisionsfunktionen ska fullgöra följande uppgifter:

  1. Inrätta, genomföra och upprätthålla en revisionsplan som med beaktande av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samtliga verksamheter och företagsstyrningssystemet i dess helhet ska beskriva de revisionsaktiviteter som ska bedrivas under de kommande åren.
  2. Fastställa sina prioriteringar utifrån ett riskbaserat tillvägagångssätt.
  3. Informera förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet om revisionsplanen.
  4. Utfärda rekommendationer på grundval av resultatet av arbetet enligt led a och minst en gång per år lämna en skriftlig rapport till förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet om sina undersökningsresultat och rekommendationer.
  5. Kontrollera efterlevnaden av de beslut som förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet fattat på grundval av de rekommendationer som avses i led d.

Internrevisionsfunktionen får vid behov utföra revision som inte ingår i revisionsplanen.

Artikel 272 Aktuariefunktion

1.Vid samordningen av beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ska aktuariefunktionen fullgöra följande uppgifter:

  1. Använda metoder och rutiner för att bedöma om de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga och säkerställa att beräkningen uppfyller villkoren i artiklarna 75–86 i direktiv 2009/138/EG.
  2. Bedöma graden av osäkerhet i de skattningar som görs för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.
  3. Säkerställa att eventuella brister i de uppgifter som används för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar hanteras på lämpligt sätt.
  4. Säkerställa att de mest lämpliga approximationerna vid beräkningen av bästa skattningar används i de fall som avses i artikel 82 i direktiv 2009/138/EG.
  5. Säkerställa att homogena riskgrupper av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser identifieras, med tanke på en lämplig bedömning av underliggande risker.
  6. Granska relevant information från finansiella marknader och allmänt tillgängliga uppgifter om teckningsrisker, och säkerställa att denna information och dessa uppgifter införlivas i bedömningen av försäkringstekniska avsättningar.
  7. Jämföra och motivera eventuella materiella skillnader i beräkningen av försäkringstekniska avsättningar för olika år.
  8. Säkerställa att optioner och garantier som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal bedöms korrekt.

2.Aktuariefunktionen ska bedöma huruvida de metoder och antaganden som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar är lämpliga för företagets specifika klasser och för det sätt på vilket företaget leds, med beaktande av tillgängliga uppgifter.

3.Aktuariefunktionen ska bedöma huruvida de it-system som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar utgör ett tillräckligt stöd för de aktuariella och statistiska procedurerna.

4.Vid jämförelsen av bästa skattningar med den faktiska utvecklingen ska aktuariefunktionen granska kvaliteten på tidigare bästa skattningar och utifrån denna bedömning förbättra kvaliteten på nuvarande beräkningar. Jämförelsen av bästa skattningar mot gjorda erfarenheter ska innefatta jämförelser mellan observerade värden och de uppskattningar som ligger till grund för beräkningen av bästa skattningar, så att man kan dra slutsatser om huruvida de uppgifter, antaganden och metoder som använts vid beräkningen är lämpliga, riktiga och fullständiga.

5.Den information som lämnas till förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet om beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ska åtminstone innefatta en välgrundad analys av beräkningens tillförlitlighet och ändamålsenlighet och av de källor som ligger till grund för och den grad av osäkerhet som kännetecknar skattningen av försäkringstekniska avsättningar. Denna välgrundade analys ska stödjas av en känslighetsanalys som inbegriper en undersökning av hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna är för varje materiell risk som ingår i de förpliktelser som täcks av de försäkringstekniska avsättningarna. Aktuariefunktionen ska tydligt uppge och förklara alla betänkligheter de har angående de försäkringstekniska avsättningarnas tillräcklighet.

6.När det gäller styrdokumentet för tecknande av försäkring ska det yttrande som aktuariefunktionen ska avge enligt artikel 48.1 g i direktiv 2009/138/EG åtminstone innehålla slutsatser om följande:

  1. Huruvida de premier som ska intjänas är tillräckliga för att täcka framtida fordringar och utgifter, särskilt med hänsyn till underliggande risker (inklusive teckningsrisker) och effekten av de optioner och garantier som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal.
  2. Effekten av inflation, rättsliga risker, förändringar i sammansättningen av företagets försäkringsbestånd och av system som justerar de premier som försäkringstagare ska betala uppåt eller nedåt beroende på deras skadehistorik (”bonus-malus”-system) eller liknande system, med uppdelning på specifika homogena riskgrupper.
  3. Huruvida ett bestånd av försäkringsavtal successivt tenderar att attrahera eller behålla försäkrade personer med högre riskprofil (moturval).

7.När det gäller de övergripande återförsäkringslösningarna ska det yttrande som aktuariefunktionen ska avge enligt artikel 48.1 h i direktiv 2009/138/EG innehålla en analys av lämpligheten hos följande:

  1. Företagets riskprofil och styrdokumentet för tecknande av försäkring.
  2. Återförsäkringsföretagen, med beaktande av deras kreditvärdighet.
  3. Det skydd som styrdokumentet för tecknande av försäkring förväntas ge vid olika stresscenarier.
  4. Beräkningen av de belopp som kan återktävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.

8.Aktuariefunktionen ska minst en gång per år lämna en skriftlig rapport till förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet. I rapporten ska aktuariefunktionen dokumentera alla verksamheter som den har utfört och dessas resultat, tydligt identifiera alla brister och avge rekommendationer om hur dessa brister bör åtgärdas.

Avsnitt 3 Lämplighetskrav

Artikel 273

1.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta, genomföra och upprätthålla dokumenterade styrdokument och ändamålsenliga rutiner som säkerställer att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller lämplighetskraven i den mening som avses i artikel 42 i direktiv 2009/138/EG.

2.Bedömningen av huruvida en person har nödvändiga kvalifikationer ska innefatta en granskning av personens professionella meriter, formella kvalifikationer, kunskaper och relevanta erfarenheter inom försäkringssektorn, andra finanssektorer eller andra branscher och ska beakta de arbetsuppgifter som personen tilldelats och i dennes fall de relevanta kunskaper som behövs när det gäller försäkringar, finansområdet, redovisning, aktuariell förmåga och ledarskapsförmåga.

3.När bedömningen av nödvändiga kvalifikationer avser medlemmar av förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet ska de respektive arbetsuppgifter som tilldelats enskilda medlemmar beaktas så att kvalifikationer, kunskaper och relevanta erfarenheter är tillräckligt diversifierade, med syftet att företaget ska ledas och övervakas på ett professionellt sätt.

4.Bedömningen av huruvida en person är lämplig ska innefatta en granskning av personens ärlighet och ekonomiska ställning baserad på dokumentation avseende dennes anseende, uppträdande och yrkesutövande, inbegripet straffrättsliga, finansiella och tillsynsrelaterade aspekter som är relevanta för bedömningen.

Avsnitt 4 Uppdragsavtal

Artikel 274

1.Ett försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår eller planerar att ingå ett uppdragsavtal med en tjänsteleverantör beträffande en funktion eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet ska upprätta ett skriftligt styrdokument för uppdragsavtal som omfattar en beskrivning av uppdragsavtalets effekter för företagets verksamhet och de rapporterings- och övervakningsrutiner som ska tillämpas när verksamhet omfattas av uppdragsavtal. Företaget ska säkerställa att uppdragsavtalets villkor är förenliga med företagets skyldigheter i enlighet med artikel 49 i direktiv 2009/138/EG.

2.Om försäkrings- och återförsäkringsföretaget och tjänsteleverantören ingår i samma grupp ska företaget beakta i vilken omfattning företaget kontrollerar tjänsteleverantören eller har möjlighet att utöva inflytande över denne när avgörande eller viktiga operativa funktioner eller verksamheter läggs ut på entreprenad.

3.Vid val av tjänsteleverantör enligt punkt 1 i fråga om kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verksamheter ska förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet säkerställa följande:

  1. Att en detaljerad granskning görs för att kontrollera att den potentiella tjänsteleverantören har de kunskaper, den kapacitet och de rättsliga tillstånd som krävs för att utföra begärda funktioner eller verksamheter på ett tillfredsställande sätt och med hänsyn till företagets mål och behov.
  2. Att tjänsteleverantören har vidtagit alla åtgärder för att säkerställa att det inte finns någon uttalad eller potentiell intressekonflikt som äventyrar uppfyllandet av det uppdragsgivande företagets behov.
  3. Att ett skriftligt avtal ingås mellan försäkrings- och återförsäkringsföretaget och tjänsteleverantören, där företagets och tjänsteleverantörens respektive rättigheter och skyldigheter tydligt fastställs.
  4. Att de allmänna villkoren i uppdragsavtalet klart anges för företagets förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorgan och godkänns av detta organ.
  5. Att uppdragsavtalet inte innebär någon överträdelse av lagstiftning, i synnerhet när det gäller uppgiftsskydd.
  6. Att tjänsteleverantören omfattas av samma regler om säker och konfidentiell information avseende försäkrings- och återförsäkringsföretaget eller dess försäkringstagare eller förmånstagare som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretaget.

4.Det skriftliga avtal mellan försäkrings- och återförsäkringsföretaget och tjänsteleverantören som avses i punkt 3 c ska tydligt innehålla följande krav:

  1. De båda parternas skyldigheter och ansvarsområden.
  2. Att tjänsteleverantören åtar sig att iaktta alla tillämpliga lagar, föreskrifter och allmänna råd och de styrdokument som antagits av försäkrings- och återförsäkringsföretaget, och att samarbeta med företagets tillsynsmyndighet när det gäller den funktion eller verksamhet som omfattas av uppdragsavtalet.
  3. Att tjänsteleverantören ska informera om alla händelser som kan inverka materiellt på dennes förmåga att effektivt utföra de funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtalet i enlighet med tillämpliga lagar och föreskrifter.
  4. En uppsägningstid om tjänsteleverantören önskar häva avtalet som måste vara tillräckligt lång för att försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska kunna hitta en alternativ lösning.
  5. Att försäkrings- och återförsäkringsföretaget vid behov kan avsluta arrangemangen för uppdragsavtalet utan att det inkräktar på kontinuiteten hos och kvaliteten på dess tillhandahållande av tjänster till försäkringstagarna.
  6. Att försäkrings- och återförsäkringsföretaget har rätt att få information från tjänsteleverantören om de funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtalet och dessas resultat samt rätt att utfärda allmänna vägledningar och enskilda instruktioner till tjänsteleverantören angående vad som måste beaktas vid utförandet av de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtalet.
  7. Att tjänsteleverantören ska skydda alla konfidentiella uppgifter avseende försäkrings- och återförsäkringsföretaget och dess försäkringstagare, förmånstagare, anställda, avtalsslutande parter och alla andra personer.
  8. Att försäkrings- och återförsäkringsföretaget, dess externa revisor och tillsynsmyndigheten har tillgång till all information om de funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtalet samt rätt att genomföra inspektioner på plats i tjänsteleverantörens lokaler.
  9. Att tillsynsmyndigheten i tillämpliga fall och när det krävs för tillsynsändamål får ställa frågor direkt till tjänsteleverantören, som ska besvara frågorna.
  10. Att försäkrings- och återförsäkringsföretaget har rätt att erhålla information om de verksamheter som omfattas av uppdragsavtalet och får utfärda instruktioner avseende de verksamheter och funktioner som omfattas av uppdragsavtalet.
  11. Villkoren för när tjänsteleverantören får lägga ut de funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtalet på underentreprenad.
  12. Att tjänsteleverantörens skyldigheter och ansvarsområden enligt avtalet med försäkrings- och återförsäkringsföretaget inte ska påverkas av någon underentreprenad enligt led k.

5.Ett försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verksamheter ska uppfylla följande krav:

  1. Säkerställa att relevanta inslag i tjänsteleverantörens riskhanterings- och internkontrollsystem har den ändamålsenlighet som krävs för efterlevnad av artikel 49.2 a och b i direktiv 2009/138/EG.
  2. På ett ändamålsenligt sätt beakta de verksamheter som omfattas av uppdragsavtal i sitt eget riskhanterings- och internkontrollsystem, med tanke på efterlevnad av artikel 49.2 a och b i direktiv 2009/138/EG.
  3. Kontrollera att tjänsteleverantören har de ekonomiska resurser som krävs för att korrekt och tillförlitligt utföra de tillkommande uppgifterna samt att alla de anställda hos tjänsteleverantören som kommer att medverka i utförandet av de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal har de kvalifikationer och den lämplighet som krävs.
  4. Säkerställa att tjänsteleverantören har ändamålsenliga beredskapsplaner för hantering av krissituationer eller störningar i verksamheten och där det finns behov regelbundet testar systemen för säkerhetskopiering, med hänsyn till de funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

Avsnitt 5 Styrdokument för ersättningar

Artikel 275

1.Vid inrättandet och tillämpningen av det styrdokument för ersättningar som avses i artikel 258.1 ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget iaktta följande principer:

  1. Företaget ska inrätta, genomföra och upprätthålla ett styrdokument och en praxis för ersättningar som är i linje med företagets affärs- och riskhanteringsstrategi, riskprofil, mål, tillämpning av riskhanteringen samt långsiktiga intressen och resultat för företaget som helhet och innefatta åtgärder för att undvika intressekonflikter.
  2. Styrdokumentet för ersättningar ska främja en sund och effektiv riskhantering och får inte uppmuntra ett risktagande som går utöver företagets risktoleransgränser.
  3. Styrdokumentet för ersättningar ska gälla för företaget som helhet och innefatta särskilda arrangemang för att beakta de uppgifter som innehas av och de resultat som uppnås av förvaltnings-­, lednings- och tillsynsorganet, personer som leder företaget eller innehar andra centrala positioner och andra kategorier av anställda vilkas yrkesverksamhet väsentligt påverkar företagets riskprofil.
  4. Det förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorgan i företaget som fastställer styrdokumentet för ersättningars allmänna principer för de kategorier av anställda vilkas yrkesverksamhet väsentligt påverkar företagets riskprofil ska också ansvara för att kontrollera genomförandet.
  5. Det ska vara en tydlig, överblickbar och effektiv styrning av ersättningar, liksom översyn av styrdokumentet för ersättningar.
  6. Företaget ska inrätta en oberoende ersättningskommitté, i tillämpliga fall beroende på försäkrings- och återförsäkringsföretagets betydelse sett till storlek och intern organisation, och denna kommitté ska regelbundet bistå förvaltnings-­, lednings- och tillsynsorganet vid översynen av utformning, genomförande och tillämpning av styrdokumentet och praxisen för ersättningar.
  7. Varje anställd i företaget ska få ta del av styrdokumentet för ersättningar.

2.De särskilda arrangemang som avses i punkt 1 c ska uppfylla följande principer:

  1. När ersättningssystem består av både fasta och rörliga delar ska dessa delar vara så avvägda att den fasta eller garanterade delen utgör en tillräckligt hög andel av den totala ersättningen för att undvika att anställda blir alltför beroende av de rörliga delarna och för att möjliggöra för företaget att utöva fullt flexibla ersättningar i form av bonus, som även kan innebära att ingen rörlig del betalas ut.
  2. I de fall den rörliga ersättningen är resultatbaserad ska dess totalbelopp baseras på en kombinerad bedömning av individens och den berörda affärsenhetens resultat och företagets eller gruppens totala resultat.
  3. En betydande del av den rörliga ersättningen, oavsett i vilken form den utbetalas, ska bestå av en uppskjuten utbetalning vars storlek kan variera och som beaktar verksamhetens art och tidshorisont. Perioden för uppskjutande ska vara minst tre år och ska anpassas till verksamhetens art och risker och till det arbete som utförs av respektive anställda
  4. Ekonomiska och även icke-ekonomiska kriterier ska beaktas vid bedömningen av en individs resultat.
  5. Vid mätningen av resultatet som en grundval för den rörliga ersättningen ska exponering för nuvarande och framtida risker innebära att ersättningen justeras nedåt, med hänsyn till företagets riskprofil och kapitalkostnad.
  6. Avgångsvederlag ska vara relaterade till uppnådda resultat under hela verksamhetsperioden och utformas på ett sätt som inte belönar misslyckanden.
  7. Anställda som omfattas av styrdokumentet för ersättningar ska åta sig att inte använda några egna hedgingstrategier eller försäkringar kopplade till ersättning och ansvar som innebär att de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättningssystem urholkas.
  8. Den rörliga delen av ersättningen för anställda som utför de funktioner som anges i artiklarna 269–272 ska vara åtskild från resultatet för de operativa enheter och områden som är underkastade deras kontroll.

3.Styrdokumentet för ersättningar ska utformas på ett sådant sätt att den beaktar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets interna organisation samt arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i dess verksamhet.

Kapitel X Kapitaltillägg

Avsnitt 1 Omständigheter för att fastställa kapitaltillägg

Artikel 276 Bedömning av en väsentlig avvikelse vad gäller solvenskapitalkravet

När tillsynsmyndigheter vid tillämpning av artikel 37.1 a och b i direktiv 2009/138/EG fastställer att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln eller en intern modell, ska de beakta alla relevanta faktorer, däribland samtliga följande:

  1. Avvikelsens art, typ och omfattning.
  2. Sannolikheten för negativa effekter för försäkrings- och förmånstagare och hur allvarliga de är.
  3. Känsligheten i de antaganden som berörs av avvikelsen.
  4. Avvikelsens förväntade duration och volatiliteten under den period avvikelsen varar.

Artikel 277 Bedömning av en väsentlig avvikelse för företagsstyrning

När tillsynsmyndigheter vid tillämpning av artikel 37.1 c i direktiv 2009/138/EG fastställer att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de normer som fastställs i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 i direktivet ska de beakta alla relevanta faktorer som följer:

  1. Effekten av avvikelsen från de normer för företagsstyrning som anges i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 i direktiv 2009/138/EG om en sund och ansvarsfull ledning av företaget och huruvida avvikelsen följer av ett otillräckligt genomförande av ett krav avseende företagsstyrningssystemet eller underlåtenhet att genomföra ett sådant krav.
  2. Sannolikheten för negativa effekter för försäkrings- och förmånstagare och hur allvarliga de är.
  3. Olika sätt att organisera ett ändamålsenligt företagsstyrningssystem som står i proportion till arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i företagets verksamhet.
  4. Den ekonomiska förlust som sannolikt kan uppstå för företaget till följd av avvikelsen.
  5. Avvikelsens förväntade duration.

Artikel 278 Bedömning av en väsentlig avvikelse för justeringar av den riskfria räntesatsen för relevanta durationer och övergångsregler

1.Vid tillämpning av artikel 37.1 d i direktiv 2009/138/EG ska tillsynsmyndigheten ta hänsyn till alla relevanta faktorer när den drar slutsatsen att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för den matchningsjustering som avses i artikel 77b i direktivet, volatilitetsjusteringen som avses i artikel 77d eller de övergångsregler som avses i artikel 308c och 308d i direktivet, däribland följande:

  1. Avvikelsens art, typ och omfattning.
  2. Sannolikheten för negativa effekter för försäkrings- och förmånstagare och hur allvarliga de är.
  3. Känsligheten i de antaganden som berörs av avvikelsen.
  4. Avvikelsens förväntade duration och volatiliteten under den period avvikelsen varar.
  5. Effekten av avvikelsen på solvenskapitalkravet och företagets kapitalbas.

2.Om medlemsstaterna kräver förhandsgodkännande av matchningsjustering, utnyttjande av övergångsregler och volatilitetsjustering och om tillsynsmyndigheterna har gjort det möjligt för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att använda en av dessa justeringar eller övergångsregler, kan de införa ett kapitaltillägg enligt artikel 37.1 d i direktiv 2009/138/EG endast i de fall avvikelser från de antaganden som ligger till grund för justeringarna eller övergångsreglerna är av tillfällig natur och inte motiverar ett återkallande av tillsynsmyndigheternas godkännande för användning av justeringen eller övergångsregeln.

Artikel 279 Kapitaltillägg som avser avvikelser från de antaganden som ligger till grund för solvenskapitalkravet

1.Om det ändrade solvenskapitalkravet beräknat enligt artikel 282 a överstiger solvenskapitalkravet beräknat enligt artikel 282 b med 10 % eller mer ska tillsynsmyndigheterna dra slutsatsen att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för solvenskapitalkravet i den mening som avses i artikel 37.1 a och b i direktiv 2009/138/EG, om det inte finns starka belägg att detta inte är fallet på grund av de faktorer som anges i artikel 276.

2.Om det ändrade solvenskapitalkravet beräknat enligt artikel 282 a överskrider solvenskapitalkravet som beräknats enligt artikel 282 b med 15 % eller mer ska tillsynsmyndigheterna dra slutsatsen att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för solvenskapitalkravet i enlighet med artikel 37.1 a och b i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 280 Bedömning av kravet att använda en intern modell

1.Vid tillämpning av artikel 37.1 a i i direktiv 2009/138/EG ska de omständigheter under vilka kravet att använda en intern modell är olämpligt innehålla sådana omständigheter där de finansiella och andra resurser som krävs för att utveckla en intern modell inte skulle stå i proportion till storleken på företagets riskprofilsavvikelse från de antaganden som ligger till grund för solvenskapitalkravet.

2.Vid tillämpning av artikel 37.1 a i i direktiv 2009/138/EG ska kravet att använda en intern modell anses ha visat sig vara ineffektivt när ingen intern modell har utvecklats eller när den interna modell som utvecklats inte uppfyller de allmänna villkoren för godkännande av fullständiga och partiella interna modeller i enlighet med avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 3 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 281 Lämplig tidsfrist för att anpassa den interna modellen

Vid tillämpning av artikel 37.1 b och c i direktiv 2009/138/EG ska tillsynsmyndigheterna när de slutför anpassningen av den interna modellen för att bättre ge uttryck för riskprofilen, eller om det har misslyckats, eller om andra åtgärder sannolikt inte kommer att korrigera bristerna, beakta samtliga relevanta faktorer vid fastställandet av vad som utgör en skälig tidsfrist, inbegripet sannolikheten för negativa effekter för försäkrings- och förmånstagare och hur allvarliga dessa negativa effekter är. Den tidsfristen ska inte överstiga sex månader.

Avsnitt 2 Metoder för att beräkna kapitaltillägg

Artikel 282 Beräkning av kapitaltillägg för avvikelser från SCR-antaganden

Vid införandet av ett kapitaltillägg enligt artikel 37.1 leden a eller b i direktiv 2009/138/EG ska tillsynsmyndigheterna beräkna kapitaltillägget som skillnaden vid en viss tidpunkt mellan följande:

  1. Det belopp för försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenskapitalkrav, exklusive eventuella kapitaltillägg som fastställts tidigare eller vid samma tillfälle, som beräkningen skulle leda till om standardformeln eller den interna modellen ändras så att den ger uttryck för företagets faktiska riskprofil för att säkerställa att företaget kan uppfylla kraven i artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG.
  2. Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, exklusive eventuella kapitaltillägg som fastställts tidigare eller vid samma tillfälle.

Artikel 283 Omfattning av och metod för ändringar vad gäller en avvikelse från SCR-antaganden

1.Vid beräkning av det belopp som avses i artikel 282 a ska tillsynsmyndigheterna beakta de aspekter av standardformeln eller den interna modellen som gett upphov till att den riskprofil som antogs föreligga enligt standardformeln eller den interna modellen avviker från företagets faktiska riskprofil, inbegripet i tillämpliga fall sådana kvantifierbara risker som inte beaktats i standardformeln eller den interna modellen, formelns eller modellens struktur, aggregeringsmetoder, parametrar och antaganden.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska tillsynsmyndigheterna ändra de antaganden och parametrar som ligger till grund för solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln eller den interna modellen för att dessa antaganden och parametrar korrekt ska återspegla den verkliga riskprofilen för försäkrings- och återförsäkringsföretaget och för att säkerställa överensstämmelse med artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG.

3.Om de ändringar som avses i punkt 2 är otillräckliga eller olämpliga för att beräkna det belopp som avses i artikel 282 a ska alternativa metoder som går utöver ändringar av antaganden och parametrar användas vid den beräkning som avses i artikel 282 a.

4.Alla ändringar enligt punkt 2 eller alternativa metoder enligt punkt 3 ska vara ändamålsenliga, användbara och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska metoder och baseras på korrekta, fullständiga och lämpliga uppgifter om företaget eller, om sådana uppgifter inte är tillgängliga, uppgifter som är direkt relevanta för det företagets verksamhet.

5.När de alternativa metoder som anges i punkt 3 är otillräckliga eller olämpliga får tillsynsmyndigheterna vid tillämpning av artikel 282 a beräkna solvenskapitalkravet genom att jämföra solvenskapitalkraven för företag med liknande riskprofiler.

6.Vid tillämpningen av punkterna 4 och 5 får tillsynsmyndigheterna använda information från andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag med liknande riskprofiler förutsatt att tillsynsmyndigheterna säkerställer att skälen för deras beslut att fastställa ett kapitaltillägg anges i enlighet med artikel 37.1 i direktiv 2009/138/EG och att detta meddelande uppfyller kraven på tystnadsplikt i artikel 64 i det direktivet.

7.Tillsynsmyndigheterna får inte kompensera aspekter av avvikelser från riskprofilen som indikerar att ett lägre solvenskapitalkrav bättre skulle uttrycka försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verkliga riskprofil mot andra aspekter som indikerar att ett högre solvenskapitalkrav vore lämpligt, om inte försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan styrka att

  1. det föreligger en ändring eller metod som är förenlig med kraven i punkt 4 och som gör det möjligt att kvantifiera inverkan av de aspekter som indikerar ett lägre solvenskapitalkrav för det belopp som avses i artikel 282 a,
  2. det vore olämpligt att beakta de aspekter som indikerar ett lägre solvenskapitalkrav genom att ersätta standardparametrar med parametrar som är specifika för företaget i enlighet med artikel 104.7 i direktiv 2009/138/EG eller genom användning av en intern modell i enlighet med artikel 112 i direktivet, och
  3. det totala solvenskapitalkravet som skulle bli resultatet av att avvikelserna från riskprofilen kompenseras mot varandra är förenligt med artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG.

Artikel 284 Beräkning av kapitaltillägg för att ändra den riskfria räntan eller övergångsregler

Vid införandet av ett kapitaltillägg enligt artikel 37.1 d i direktiv 2009/138/EG ska tillsynsmyndigheterna beräkna kapitaltillägget som summan av följande belopp vid en viss tidpunkt:

  1. Det negativa belopp i den medräkningsbara kapitalbasen som skulle ha beräknats om justeringen eller övergångsregeln ändrats på ett sådant sätt att de antaganden som ligger till grund för justeringen eller övergångsregeln skulle passa försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillgångar, skulder och riskprofil.
  2. Beloppet för solvenskapitalkravet, exklusive eventuellt tidigare fastställda eller vid samma tillfälle fastställda kapitaltillägg som skulle ha beräknats om justeringen eller övergångsreglerna ändrats på ett sådant sätt att de antaganden som ligger till grund för justeringen eller övergångsregeln skulle motsvara försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillgångar, skulder och riskprofil, och säkerställa efterlevnaden av artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG.
  3. Beloppet för den medräkningsbara kapitalbasen.
  4. Det negativa beloppet för försäkrings- eller återförsäkringsföretagets solvenskapitalkrav, exklusive eventuella kapitaltillägg som fastställts tidigare eller vid samma tillfälle.

Artikel 285 Omfattning av och metod för ändringar av justeringar av den riskfria räntan och övergångsregler

1.Vid beräkningen av de belopp som avses i artikel 284 a och b ska tillsynsmyndigheterna beakta de särdrag i företagets tillgångar, skulder eller riskprofil som gav upphov till avvikelsen från de antaganden som ligger till grund för justeringen eller övergångsreglerna.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska tillsynsmyndigheterna ändra justeringen eller övergångsregeln och beräkningen av solvenskapitalkravet så att de antaganden som ligger till grund för justeringen eller övergångsregeln skulle passa försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillgångar, skulder och riskprofil, och säkerställa efterlevnaden av artikel 101.3 i direktiv 2009/138/EG.

3.De ändringar som avses i punkt 2 ska vara lämpliga, tillämpliga och relevanta aktuariella och statistiska tekniker och vara baserade på noggranna, fullständiga och lämpliga uppgifter om företaget eller, om sådana uppgifter inte är tillgängliga, uppgifter som är omedelbart relevanta för företagets verksamhet.

Artikel 286 Beräkning av kapitaltillägg som avser avvikelser från företagsstyrningssystem

För beräkning av kapitaltillägg som anges i artikel 37.1 c i direktiv 2009/138/EG ska tillsynsmyndigheterna beakta alla relevanta faktorer, inbegripet följande

  1. de faktorer som avses i artikel 277,
  2. kapitaltillägg som fastställts tidigare för jämförbara avvikelser av andra försäkrings- eller återförsäkringsföretag med liknande riskprofiler förutsatt att tillsynsmyndigheterna säkerställer att skälen för deras beslut att fastställa ett kapitaltillägg anges i enlighet med artikel 37.1 i direktiv 2009/138/EG och detta uttalande uppfyller kraven på tystnadsplikt som anges i artikel 64 i det direktivet.

Artikel 287 Fördelning av kapitaltillägg för företag som samtidigt bedriver livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet

1.När tillsynsmyndigheterna beräknar ett kapitaltillägg för ett försäkringsföretag som omfattas av artikel 73.2 eller 73.5 i direktiv 2009/138/EG ska de beräkna ett teoretiskt tillägg för livförsäkring och ett teoretiskt tillägg för skadeförsäkring.

2.Om skälen för de berörda avvikelserna objektivt kan fördelas mellan livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksamheten ska tillsynsmyndigheterna beräkna de teoretiska tilläggen för dessa båda segment enligt samma fördelning.

3.Om det däremot inte är möjligt att göra en fördelning enligt punkt 2 ska tillsynsmyndigheterna beräkna de teoretiska kapitaltilläggen för livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksamheten på samma sätt som de beräknar fördelningen mellan det teoretiska minimikapitalkravet för livförsäkringsverksamheten och för skadeförsäkringsverksamheten enligt artikel 74.2 i direktiv 2009/138/EG.

Kapitel XI Förlängning av återhämtningsperioden

Artikel 288 Bedömning av exceptionellt svåra situationer

För att fastställa att det föreligger en exceptionellt svår situation som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretagen som representerar en betydande andel av marknaden eller berörda klasser som avses i artikel 138.4 i direktiv 2009/138/EG, ska Eiopa beakta följande faktorer och kriterier:

  1. Effekterna på de finansiella marknaderna, på tillgången av försäkrings- och återförsäkringsprodukter och på försäkrings- och förmånstagare av eventuellt efterföljande beslut av tillsynsmyndigheterna att förlänga återhämtningsperioden.
  2. Antal, storlek och marknadsandel för försäkrings- och återförsäkringsföretag som påverkas av den exceptionellt svåra situationen och huruvida företagens storlek och art sammantaget kan ha en negativ inverkan på de finansiella marknaderna eller på försäkrings- och återförsäkringsmarknaderna.
  3. Eventuella procykliska effekter av att återställa efterlevnaden av solvenskapitalkravet, exempelvis exekutiv auktion av tillgångar på finansmarknaderna.
  4. Försäkrings- och återförsäkringsföretagens möjligheter att skaffa ytterligare kapitalbasmedel på finansmarknaderna.
  5. Tillgången till en aktiv marknad för tillgångar som innehas av försäkrings- och återförsäkringsföretag, och marknadens likviditet.
  6. Återförsäkringsmarknadens möjligheter att tillhandahålla återförsäkring eller retrocession.
  7. Tillgången på finansmarknaderna av ändamålsenliga riskreduceringstekniker, inklusive finansiella instrument.
  8. Tillgången på finansmarknaderna för att på andra sätt minska försäkrings- och återförsäkringsföretags riskexponering.

Artikel 289 Faktorer och kriterier för att avgöra förlängningen av återhämtningsperioden

Vid beslut om förlängning av den period som avses i artikel 138.4 i direktiv 2009/138/EG och fastställande av förlängningens längd för ett visst försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ska tillsynsmyndigheten beakta de faktorer och kriterier som anges i artikel 288 c–h i denna förordning, och följande faktorer och kriterier som är specifika för företaget:

  1. Förlängningens inverkan på försäkrings- och återförsäkringsföretagets försäkrings- och förmånstagare.
  2. I vilken utsträckning försäkrings- eller återförsäkringsföretaget påverkas av den exceptionellt svåra situationen.
  3. Företagens möjligheter att återigen efterleva solvenskapitalkravet och förekomsten av en realistisk åtgärdsplan.
  4. Orsakerna till att solvenskapitalkravet inte efterlevs, och omfattningen av den bristande efterlevnaden.
  5. Sammansättningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagets kapitalbas.
  6. Sammansättningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagets tillgångar.
  7. Arten av och durationen för försäkrings- och återförsäkringsföretagets försäkringstekniska avsättningar och andra skulder.
  8. I tillämpliga fall, tillgången till ekonomiskt stöd från andra företag i den grupp till vilken försäkrings- och återförsäkringsföretaget hör.
  9. Eventuella åtgärder som försäkrings- och återförsäkringsföretaget har vidtagit för att begränsa kapitalutflödet och försämringen av dess solvenssituation.

Kapitel XII Offentliggöranden

Avsnitt 1 Rapporten om solvens och finansiell ställning: struktur och innehåll

Artikel 290 Struktur

1.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska följa uppställningen i bilaga XX och offentliggöra den information som avses i artiklarna 292–298 i denna förordning.

2.Rapporten ska innehålla beskrivande information i kvantitativa och kvalitativa termer som, när så är lämpligt, kompletteras med kvantitativa blanketter.

Artikel 291 Materialitet

Vid tillämpning av detta kapitel bör den information som ska redovisas i rapporten om solvens och finansiell ställning betraktas som materiellt om dess utelämnande eller felaktiga framställning skulle kunna påverka den avsedda användarens beslutsprocess eller bedömning, inbegripet tillsynsmyndigheterna.

Artikel 292 Sammanfattning

1.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska innehålla en tydlig och kortfattad sammanfattning. Sammanfattningen av rapporten ska vara begriplig för försäkringstagare och förmånstagare.

2.Sammanfattningen av rapporten ska belysa alla materiella förändringar av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvensändamål och finansiering under rapporteringsperioden.

Artikel 293 Verksamhet och resultat

1.Rapporten om solvenssituation och ställning ska omfatta följande information avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet:

  1. Företagets namn och juridiska form.
  2. Namn och kontaktuppgifter för den tillsynsmyndighet som ansvarar för den finansiella tillsynen av företaget och, i förekommande fall, namn på och kontaktuppgifter till den grupptillsynsmyndighet för den grupp som företaget tillhör.
  3. Namn och kontaktuppgifter för företagets externa revisor.
  4. En beskrivning av ägare med kvalificerade innehav i företaget.
  5. Om företaget ingår i en grupp, uppgifter om företagets ställning inom gruppens legala struktur.
  6. Företagets väsentliga klasser och viktiga geografiska områden där det bedriver verksamhet.
  7. Betydande affärshändelser eller andra händelser som har inträffat under rapporteringsperioden, som har haft en väsentlig inverkan på företaget.

2.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta kvalitativ och kvantitativ information om försäkrings- eller återförsäkringsföretagets försäkringsresultat på en aggregerad nivå och uppdelat på materiella klasser och geografiska områden där företaget bedriver verksamhet under rapporteringsperioden, tillsammans med en jämförelse av information som rapporterades för den föregående rapporteringsperioden, enligt vad som framgår av företagets finansiella redovisning.

3.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande kvalitativ och kvantitativ information om utvecklingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets investeringar under rapporteringsperioden tillsammans med en jämförelse av informationen med det som rapporterades för den föregående rapporteringsperioden, enligt vad som framgår av det företagets finansiella redovisning:

  1. Information om inkomster och utgifter som uppkommit till följd av investeringarna per tillgångsslag och, om det är nödvändigt för en korrekt förståelse av inkomster och utgifter, dessa inkomsters och utgifters olika komponenter.
  2. Information om eventuella vinster och förluster som direkt påverkar aktier.
  3. Information om eventuella investeringar i värdepapperisering.

4.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska beskriva försäkrings- eller återförsäkringsföretagets övriga materiella inkomster och utgifter som uppkommit under rapporteringsperioden tillsammans med en jämförelse av den information som rapporterades för den föregående rapporteringsperioden, enligt vad som framgår av det företagets finansiella redovisning.

5.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska i ett separat avsnitt omfatta övrig materiell information om försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet och resultat.

Artikel 294 Företagsstyrningssystem

1.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska innehålla följande information om försäkrings- eller återförsäkringsföretagets företagsstyrningssystem:

  1. Strukturen i företagets förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorgan, som ger en beskrivning av dess viktigaste roll och ansvar och en kort beskrivning av ansvarsfördelning inom dessa organ, i synnerhet förekomsten av relevanta kommittéer till organen, samt en beskrivning av centrala funktioners viktigaste roller och ansvarsområden.
  2. Materiella ändringar i systemet för företagsstyrningsystemet som har förekommit under rapporteringsperioden.
  3. Information om styrdokumentet för ersättning och praxis rörande förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorgan och, om inte annat anges, anställda, inbegripet
    1. principer för ersättningar, med en redogörelse för den relativa betydelsen av ersättningarnas fasta och rörliga delar,
    2. information om individuella och kollektiva kriterier som ligger till grund för eventuella rättigheter till aktieoptioner, aktier eller rörliga ersättningsdelar,
    3. en beskrivning av huvuddragen i systemen för tilläggspensioner eller förtidspensioner för ledamöterna i förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet och personer som ansvarar för andra centrala funktioner.
  4. Information om materiella transaktioner under rapporteringsperioden med aktieägare, med personer som utövar ett betydande inflytande på företaget och ledamöter av förvaltnings-­, lednings- eller tillsynsorganet.

2.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets styrdokument för kvalifikationer och lämplighet:

  1. En beskrivning av företagets särskilda krav på kompetens, kunskap och expertis som gäller de personer som leder företaget eller innehar andra nyckelpositioner.
  2. En beskrivning av företagets process för att bedöma kvalifikationer och lämplighet för de personer som faktiskt leder företaget eller innehar andra centrala positioner.

3.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskhanteringssystem:

  1. En beskrivning av företagets riskhanteringssystem som innefattar strategier, processer och rapporteringsförfaranden, och hur det effektivt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera och regelbundet rapportera risker på individuell och aggregerad nivå, som företaget är eller kan bli exponerat för.
  2. En beskrivning av hur riskhanteringssystemet, inbegripet riskhanteringsfunktionen, införts och integrerats i företagets organisationsstruktur och beslutsprocesser.

4.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information när det gäller det förfarande som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har antagit för att uppfylla sin skyldighet att genomföra en egen risk- och solvensbedömning:

  1. En beskrivning av den process som företaget genomför för att uppfylla sin skyldighet att genomföra en egen risk- och solvensbedömning, däribland hur deras egen risk- och solvensbedömning är integrerad i företagets organisationsstruktur och beslutsprocess.
  2. En redogörelse över hur ofta den egna risk- och solvensbedömningen granskas och godkänns av medlemmarna i företagets förvaltnings-­, styrelse- eller tillsynsorgan.
  3. En redogörelse för hur företaget har bestämt sina egna solvensbehov med tanke på dess riskprofil och hur dess finansiering och riskhanteringssystem samverkar med varandra.

5.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets interna kontrollsystem:

  1. En beskrivning av företagets interna kontrollsystem.
  2. En beskrivning av hur funktionen för regelefterlevnad införts.

6.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets internrevisionsfunktion:

  1. En beskrivning av hur företagets internrevisionsfunktion införts.
  2. En beskrivning av hur företagets internrevisionsfunktion vidhåller sitt oberoende och sin objektivitet från den verksamhet som den granskar.

7.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta en beskrivning av hur försäkrings- eller återförsäkringsföretagets aktuariefunktion införts.

8.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta en beskrivning av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets styrdokument för uppdragsavtal, företagets utläggning av kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verksamheter och den lagstiftning som gäller för det land där tjänsteleverantörer av dessa funktioner eller verksamheter är belägna.

9.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta en bedömning av huruvida försäkrings- eller återförsäkringsföretagets företagsstyrningssystem är lämpliga med tanke på arten och omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i dess verksamhet.

10.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska i ett separat avsnitt omfatta övrig materiell information om försäkrings- eller återförsäkringsföretagets företagsstyrningssystem.

Artikel 295 Riskprofil

1.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta kvalitativ och kvantitativ information om försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil, i enlighet med punkterna 2–7, uppdelat på följande riskkategorier:

  1. Teckningsrisk.
  2. Marknadsrisk.
  3. Kreditrisk.
  4. Likviditetsrisk.
  5. Operativ risk.
  6. Övriga materiella risker.

2.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskexponering, inklusive de exponeringar som härrör från poster utanför balansräkningen och överföring av risker till specialföretag:

  1. En beskrivning av de åtgärder som vidtas för att bedöma dessa risker i det företaget, inbegripet materiella förändringar under rapportperioden.
  2. En beskrivning av de materiella risker som det företaget är exponerat för, inbegripet materiella förändringar under rapporteringsperioden.
  3. En beskrivning av hur tillgångar har investerats i enlighet med aktsamhetsprincipen i artikel 132 i direktiv 2009/138/EG, så att de risker som anges i punkt 1 i den artikeln hanteras på ett lämpligt sätt.

3.När det gäller riskkoncentration ska rapporten om solvens och finansiell ställning omfatta en beskrivning av materiella riskkoncentrationer som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är exponerat för.

4.När det gäller riskreducering ska rapporten om solvens och finansiell ställning omfatta en beskrivning av de tekniker som används för att reducera risker och processerna för att övervaka effektiviteten hos dessa riskreduceringstekniker.

5.När det gäller likviditetsrisk ska rapporten om solvens och finansiell ställning omfatta det totala beloppet för den förväntade vinst som ingår i framtida premier i enlighet med artikel 260.2.

6.När det gäller riskkänslighet ska rapporten om solvens och finansiell ställning omfatta en beskrivning av de metoder som använts, de antaganden som gjorts och resultaten av stresstester och känslighetsanalyser för materiella risker och händelser.

7.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska i ett separat avsnitt omfatta övrig materiell information om försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil.

Artikel 296 Värdering för solvensändamål

1.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende värderingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillgångar för solvensändamål:

  1. Separat för varje materiell kategori av tillgångar, värdet av tillgångarna samt en beskrivning av regler, metoder och huvudsakliga antaganden som använts för värdering för solvensändamål.
  2. Separat för varje materiell kategori av tillgångar, en kvantitativ och kvalitativ förklaring till eventuella materiella skillnader mellan de grunder, metoder och centrala antaganden som företaget använder vid värdering för solvensändamål och de som används för värderingen i finansiell redovisning.

2.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende värderingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets försäkringstekniska avsättningar för solvensändamål:

  1. Separat för varje materiell klass, värdet av försäkringstekniska avsättningar, inklusive summan av bästa skattningen och riskmarginalen samt en beskrivning av regler, metoder och huvudsakliga antagandena för värderingen för solvensändamål.
  2. En beskrivning av den grad av osäkerhet som är kopplad till värdet av de försäkringstekniska avsättningarna.
  3. Separat för varje materiell klass, en kvantitativ och kvalitativ förklaring till materiella skillnader mellan de regler, metoder och huvudsakliga antaganden som det företaget använder för värdering för solvensändamål och de som används för deras värdering i finansiell redovisning.
  4. Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b i direktiv 2009/138/EG tillämpas, en beskrivning av matchningsjusteringen och av portföljen av skulder och avsatta tillgångar på vilken matchningsjusteringen tillämpas, liksom en kvantifiering av effekten av en ändring till noll av matchningsjusteringen på det företagets finansiella ställning, inbegripet beloppet för försäkringstekniska avsättningar, solvenskapitalkravet, minimikapitalkravet, primärkapitalet och det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.
  5. En redogörelse om huruvida den volatilitetsjustering som anges i artikel 77d i direktiv 2009/138/EG används av företaget och en kvantifiering av effekten av en ändring till noll av den volatilitetsjusteringen på det företagets finansiella ställning, inbegripet beloppet för försäkringstekniska avsättningar, solvenskapitalkravet, minimikapitalkravet, primärkapitalet och det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.
  6. En redogörelse om huruvida övergångssystemet för riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 308c i direktiv 2009/138/EG ska tillämpas och en beräkning av inverkan av att inte tillämpa övergångsregeln på företagets finansiella ställning, inbegripet beloppet för försäkringstekniska avsättningar, solvenskapitalkravet, minimikapitalkravet, primärkapitalet och det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.
  7. En redogörelse om huruvida den övergångsregel för försäkringstekniska avsättningar som avses i artikel 308d i direktiv 2009/138/EG tillämpas och en beräkning av inverkan av att inte tillämpa övergångsregeln på företagets finansiella ställning, inbegripet beloppet för försäkringstekniska avsättningar, solvenskapitalkravet, minimikapitalkravet, primärkapitalet och det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.
  8. En beskrivning av följande:
    1. Återkrav enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag.
    2. Materiella förändringar i de antaganden som görs vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna jämfört med föregående rapporteringsperiod.

3.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende värderingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets andra skulder för solvensändamål:

  1. Separat för varje materiell kategori av andra skulder, värdet av de andra skulderna, samt en beskrivning av grunder, metoder och huvudsakliga antaganden som använts för att värdera dem för solvensändamål.
  2. Separat för varje materiell kategori av andra skulder, en kvantitativ och kvalitativ förklaring av materiella skillnader i regler, metoder och centrala antaganden som företaget använder vid värdering för solvensändamål och de som används för deras värdering i finansiell redovisning.

4.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska inkludera information på de områden som anges i artikel 263 för att uppfylla de krav på offentliggörande för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som anges i punkterna 1 och 3 i denna artikel.

5.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska i ett separat avsnitt lämna övrig materiell information om värdering av tillgångar och skulder för solvensändamål.

Artikel 297 Finansiering

1.Rapporten om solvens och finansiell ställning ska omfatta följande information avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets kapitalbas:

  1. Information om de mål, principer och processer som används för att hantera kapitalbasen, inklusive information om den tidshorisont som tillämpas för affärsplanering och om materiella förändringar under rapportperioden.
  2. Separat för varje nivå, information om kapitalbasens struktur, storlek och kvalitet vid rapportperiodens slut och vid slutet av den föregående rapporteringsperioden, inklusive en analys av de betydande förändringarna i varje nivå under rapporteringsperioden.
  3. Det belopp av kapitalbasen som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet, klassificerat efter nivåer.
  4. Det belopp av primärkapitalet som får medräknas för att täcka minimikapitalkravet, klassificerat efter nivåer.
  5. En kvantitativ och kvalitativ förklaring till materiella skillnader mellan kapitalbasen enligt företagets finansiella redovisning och överskottet av tillgångar mot skulder som beräknats för kapitaltäckningsändamål.
  6. För varje primärkapitalpost som omfattas av övergångsreglerna enligt artiklarna 308b.9 och 308b.10 i direktiv 2009/138/EG, en beskrivning av dess natur och dess belopp.
  7. För varje materiell post i tilläggskapitalet, en beskrivning av posten, beloppet för posten i tilläggskapitalet och, om en metod för att fastställa beloppet för posten i tilläggskapitalet har godkänts, den metoden samt beskaffenhet och namn på motparten eller gruppen av motparter för de poster som avses i artikel 89.1 a–c i direktiv 2009/138/EG.
  8. En beskrivning av alla poster som dras från kapitalbasen och en kort beskrivning av eventuella betydande begränsningar som påverkar tillgång och överföring av kapitalbasmedel inom företaget.

Vid tillämpning av led g ska namnen på motparterna inte lämnas ut om ett sådant offentliggörande inte är juridiskt möjligt eller praktiskt genomförbart, eller om de aktuella motparterna inte är v