Europeiska gröna obligationer och frivilligt upplysningslämnande för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och för hållbarhetslänkade obligationer, förordning (EU) 2023/2631

Denna förordning ska tillämpas från och med den 21 december 2024.

Artiklarna 20, 21.4, 23.6, 23.7, 24.2, 26.3, 27.2, 28.3, 29.4, 30.3, 31.4, 33.7, 42.9, 46.6, 46.7, 49.1, 49.2, 49.3, 63.10, 66.3, 68, 69 och 70 tillämpas från och med den 20 december 2023.

Artiklarna 40, 42.1–42.8 och 43 tillämpas från och med den 21 juni 2026.

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit denna förordning

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

Omställningen till en klimatneutral, hållbar, energi- och resurseffektiv, cirkulär och rättvis ekonomi är avgörande för att säkerställa unionsekonomins långsiktiga konkurrenskraft och människors välbefinnande. Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (Parisavtalet), godkändes av unionen den 5 oktober 2016. I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade globala insatser mot hoten från klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en klimatresilient utveckling. Unionens mål om klimatneutralitet senast 2050 är förenligt med det målet.
I sitt meddelande av den 14 januari 2020 med titeln Investeringsplanen för ett hållbart Europa – Investeringsplanen inom den gröna given planerade kommissionen för inrättandet av en standard för miljömässigt hållbara obligationer för att ytterligare öka investeringsmöjligheterna och göra det lättare att identifiera miljömässigt hållbara investeringar genom tydlig märkning. I sina slutsatser av den 11 december 2020 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en standard för gröna obligationer. I sina resolutioner av den 29 maj 2018 om hållbara finanser och av den 13 november 2020 om investeringsplanen för ett hållbart Europa – finansieringen av den gröna given underströk Europaparlamentet behovet av en europeisk standard för gröna obligationer.
Miljömässigt hållbara obligationer är ett av huvudinstrumenten för att finansiera investeringar kopplade till miljömässigt hållbar teknik, energi och resurseffektivitet samt miljömässigt hållbar transportinfrastruktur och forskningsinfrastruktur. Finansiella och icke-finansiella företag, liksom enheter som inte är företag, såsom stater, kan emittera sådana obligationer. De olika befintliga initiativen för miljömässigt hållbara obligationer innehåller inte gemensamma definitioner av miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Detta hindrar investerare från att enkelt identifiera obligationer vilkas intäkter är anpassade till eller bidrar till de miljömål som fastställs i Parisavtalet.
Den 8 juli 2021 antog Europeiska centralbanken (ECB) en klimatfärdplan för att ytterligare införliva klimatförändringshänsyn i sitt penningpolitiska ramverk och sin verksamhet på områdena upplysningslämnande, riskbedömning, ramverk för säkerheter och tillgångsköp från företagssektorn. Denna förordning kan vara användbar i detta avseende.
De olika reglerna för lämnandet av upplysningar, för transparensen och ansvarigheten avseende externa granskare av miljömässigt hållbara obligationer och för behörighetskriterierna för miljömässigt hållbara projekt begränsar investerarnas förmåga att identifiera, lita på och jämföra miljömässigt hållbara obligationer samt emittenternas förmåga att använda sådana obligationer för att ställa om sin verksamhet till mer miljömässigt hållbara affärsmodeller.
För att säkerställa anpassning till målen i Parisavtalet, och med tanke på befintliga skillnader och på avsaknaden av gemensamma regler, är det sannolikt att medlemsstaterna kommer att anta olika åtgärder och metoder, vilket kommer att ha en direkt negativ inverkan på, och skapa hinder för, den inre marknadens korrekta funktion, och kommer att skada emittenter av miljömässigt hållbara obligationer. Den parallella utvecklingen av marknadspraxis baserad på kommersiellt motiverade prioriteringar som ger upphov till olika resultat kan orsaka marknadsfragmentering och riskerar att ytterligare försämra effektiviteten avseende den inre marknadens funktion. Skillnaderna vad gäller standarder och marknadspraxis gör det svårt att jämföra olika obligationer och skapar ojämna marknadsvillkor för emittenter, ger upphov till ytterligare hinder på den inre marknaden och ökar risken för att investeringsbeslut grönmålas och snedvrids.
Bristen på harmoniserade regler för de förfaranden som används av externa granskare vid granskningen av miljömässigt hållbara obligationer och olika definitioner av miljömässigt hållbara verksamheter gör det allt svårare för investerare att effektivt jämföra obligationer inom unionen utifrån deras miljömål. Marknaden för miljömässigt hållbara obligationer är internationell till sin natur, då marknadsaktörer handlar med obligationer och använder externa granskningstjänster från tredjepartstjänsteleverantörer över gränserna. Åtgärder på unionsnivå skulle kunna minska risken för fragmentering av den inre marknaden för miljömässigt hållbara obligationer och obligationsrelaterade externa granskningstjänster samt bidra till tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 på marknaden för sådana obligationer.
En enhetlig uppsättning specifika krav bör därför fastställas för obligationer som emitteras av finansiella och icke- finansiella företag och stater som önskar använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB för sådana obligationer. Genom att ange kvalitetskrav för europeiska gröna obligationer i form av en förordning bör det säkerställas att det finns enhetliga villkor för emissionen av sådana obligationer genom att varierande nationella krav som kan uppstå i samband med införlivandet av ett direktiv förhindras, och det bör även säkerställas att de villkoren är direkt tillämpliga på emittenter av sådana obligationer. Emittenter som väljer att använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB bör följa samma regler i hela unionen, i syfte att öka marknadseffektiviteten genom att minska skillnader och därmed även minska investerarnas kostnader för att bedöma sådana obligationer. För att underlätta jämförelser och åtgärda grönmålning bör mallar för frivilligt lämnande av hållbarhetsupplysningar tillhandahållas både för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och för hållbarhetslänkade obligationer.
På obligationsmarknaden omfattar hållbarhetslänkade obligationer alla typer av obligationsinstrument för vilka de finansiella eller strukturella egenskaperna varierar beroende på om emittenten uppnår på förhand fastställda hållbarhetsmål eller mål för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning. Eftersom denna förordning endast omfattar miljömässig hållbarhet bör definitionen av hållbarhetslänkade obligationer i denna förordning endast omfatta obligationer vars finansiella eller strukturella egenskaper varierar beroende på om emittenten uppnår på förhand fastställda mål för miljömässig hållbarhet.
I förordning (EU) 2020/852 görs åtskillnad, inom miljömässigt hållbara verksamheter, mellan möjliggörande verksamheter och omställningsverksamheter som på vissa villkor kvalificerar sig som miljömässigt hållbara. Samma åtskillnad bör också göras i de upplysningar som lämnas för europeiska gröna obligationer och obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer, med särskilda transparenskrav för kärnenergi och fossilgasrelaterad verksamhet, om sådan verksamhet omfattas av kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2139.
I enlighet med förordning (EU) 2020/852, och för att tillhandahålla investerarna tydliga, kvantitativa, utförliga och gemensamma definitioner, bör de kriterier som fastställs i den förordningen användas för att avgöra huruvida en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar. Intäkter från obligationer med beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB bör allokeras till ekonomisk verksamhet som antingen är miljömässigt hållbar, och därför anpassad till miljömålen i förordning (EU) 2020/852, eller som bidrar till att omvandla verksamheter så att de kan uppfylla kriterierna för att bli miljömässigt hållbara. Emittenter bör under alla omständigheter allokera alla intäkter från sina europeiska gröna obligationer före obligationernas förfallodag samtidigt som de har rätt att dra av emissionskostnader som är direkt kopplade till emissionen av obligationerna. Det bör vara möjligt att använda intäkterna från dessa obligationer för att finansiera sådana miljömässigt hållbara verksamheter både direkt genom finansiering av tillgångar och utgifter som avser ekonomisk verksamhet som uppfyller kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter i förordning (EU) 2020/852 (taxonomikraven), och indirekt, på vissa villkor, genom finansiella tillgångar som finansierar ekonomisk verksamhet som uppfyller dessa kriterier. Det är därför nödvändigt att ange vilka kategorier av tillgångar och utgifter som kan finansieras med intäkter från europeiska gröna obligationer.
Intäkterna från europeiska gröna obligationer bör användas för att finansiera ekonomisk verksamhet som har en bestående positiv inverkan på miljön. En sådan bestående positiv inverkan kan uppnås på flera olika sätt. Eftersom anläggningstillgångar är långfristiga tillgångar består ett första sätt att använda intäkterna från europeiska gröna obligationer i att finansiera materiella eller immateriella anläggningstillgångar som inte utgör finansiella tillgångar, förutsatt att nämnda anläggningstillgångar avser ekonomisk verksamhet som uppfyller taxonomikraven. Eftersom finansiella tillgångar också kan användas för att finansiera ekonomisk verksamhet med varaktig positiv inverkan på miljön består ett andra sätt att använda intäkterna från europeiska gröna obligationer i att finansiera finansiella tillgångar, förutsatt att intäkterna från dessa finansiella tillgångar direkt, eller indirekt genom efterföljande finansiella tillgångar, allokeras till ekonomisk verksamhet som uppfyller taxonomikraven. Det bör vara möjligt att allokera dessa finansiella tillgångar till högst tre på varandra följande finansiella tillgångar, och emittenterna bör säkerställa att det är möjligt för externa granskare att effektivt se över den slutliga allokeringen av intäkter. Eftersom hushållens tillgångar också kan ha en varaktig positiv inverkan på miljön består ett tredje sätt att använda intäkterna från europeiska gröna obligationer i att finansiera hushållens tillgångar och utgifter. Eftersom kapitalutgifter och utvalda driftskostnader kan användas för att förvärva, uppgradera eller underhålla anläggningstillgångar består dessutom ett fjärde sätt att använda intäkterna från europeiska gröna obligationer i att finansiera kapital- och driftsutgifter som avser ekonomisk verksamhet som uppfyller taxonomikraven eller som kommer att uppfylla dessa krav inom en rimlig kort period från emissionen av den berörda obligationen, förutsatt att emittenten har offentliggjort en plan för att utvidga ekonomisk verksamhet som är anpassad till förordning (EU) 2020/852 (taxonomiförenlig) eller att tillåta ekonomisk verksamhet att bli taxonomiförenlig i enlighet med bilaga I till kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2178 (kapitalutgiftsplan). Slutligen bör emittenter kunna allokera intäkter från en eller flera utestående europeiska gröna obligationer till en portfölj av anläggningstillgångar eller finansiella tillgångar (portföljmetoden), förutsatt att de i allokeringsrapporterna visar att det totala värdet av anläggningstillgångar eller finansiella tillgångar i deras portfölj överstiger det totala värdet av deras utestående obligationer.
För vissa ekonomiska verksamheter för vilka det inte finns några tekniska granskningskriterier enligt förordning (EU) 2020/852, eller för vissa ekonomiska verksamheter inom ramen för internationellt stöd som bidrar till miljömålen i den förordningen, bör en viss flexibilitet tillåtas. Denna flexibilitet bör vara lämpligt begränsad i storlek och omfattning för att upprätthålla en mycket hög ambitionsnivå för europeiska gröna obligationer. Emittenten bör lägga fram belägg för att den ekonomiska verksamheten väsentligt bidrar till ett eller flera av dessa miljömål, att den inte i väsentlig grad skadar något av dessa miljömål och att den bedrivs i överensstämmelse med minimiskyddsåtgärderna. Dessa belägg bör tas med i faktabladet för europeiska gröna obligationer och bör valideras av en extern granskare genom ett positivt utlåtande i granskningen före emissionen.
För att underlätta för mindre företag att emittera europeiska gröna obligationer bör kraven på att allokera intäkterna från europeiska gröna obligationer till miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter endast gälla nettointäkterna från sådana obligationer. Nettointäkterna består av skillnaden mellan de totala obligationsintäkterna och emissionskostnaderna som är direkt kopplade till emissionen av obligationen, vilket inbegriper kostnader för finansiella mellanhänder som leder emissionen, rådgivningskostnader, rättsliga kostnader, värderingskostnader och kostnader i samband med den externa granskningen. Emittenter av europeiska gröna obligationer bör få besluta att allokera bruttointäkterna, utan avdrag för kostnader, till miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter.
Stater i unionen och tredjeländer emitterar ofta obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och bör därför också tillåtas att emittera europeiska gröna obligationer. Stater i unionen och tredjeländer bör tillåtas att emittera europeiska gröna obligationer för att finansiera offentliga tillgångar eller utgifter som uppfyller eller förväntas uppfylla taxonomikraven inom en rimligt kort tidsperiod från emissionen av den berörda obligationen, till exempel tillgångar eller utgifter som avser skattelättnader, subventioner, insatsförbrukning, löpande transfereringar inom den offentliga sektorn och löpande internationellt samarbete.
Det kan hända att vissa företag som har en eller flera europeiska gröna obligationer på balansräkningens skuldsida inte, för varje sådan emission av europeiska gröna obligationer, kan identifiera exakt till vilka tillgångar i balansräkningen som intäkterna från den aktuella obligationen har allokerats. I sådana fall bör företagen tillåtas att lämna upplysningar om allokeringen av de sammanlagda intäkterna från sin portfölj av europeiska gröna obligationer till en portfölj med miljömässigt hållbara tillgångar i sin balansräkning. Dessa företag bör sedan i årliga allokeringsrapporter visa att de relaterade miljömässigt hållbara tillgångarna uppfyller de tillämpliga tekniska granskningskriterierna. För att säkerställa att alla intäkter från europeiska gröna obligationer tilldelas miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör företagen också visa att värdet av dessa miljömässigt hållbara tillgångar överstiger eller motsvarar värdet av europeiska gröna obligationer som ännu inte har förfallit. När emittenter använder portföljmetoden bör kravet inte gälla att obligationsintäkter endast ska allokeras till finansiella tillgångar som skapats tidigare än fem år efter emissionen av obligationen. För att säkerställa att den information som lämnas förblir fullständig och aktuell bör en extern granskare varje år granska de årliga allokeringsrapporterna, utom när det inte har skett någon allokeringsförändring i portföljen med finansiella tillgångar. Den externa granskaren bör då särskilt fokusera på de tillgångar som inte ingick i den föregående årliga allokeringsrapporten.
Enligt förordning (EU) 2020/852 krävs det att unionen och medlemsstaterna tillämpar taxonomikraven för att fastställa huruvida en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar i samband med alla åtgärder som föreskriver krav på finansmarknadsaktörer eller emittenter med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som tillhandahålls som miljömässigt hållbara. Det är därför logiskt att de tekniska granskningskriterier som fastställs genom delegerade akter som antagits enligt förordning (EU) 2020/852 bör fastställa vilka anläggningstillgångar, utgifter och finansiella tillgångar som får finansieras med intäkter från europeiska gröna obligationer. Med tanke på de förväntade tekniska framstegen på området miljömässig hållbarhet kommer dessa tekniska granskningskriterier sannolikt att ses över och ändras med tiden. Oberoende av sådana ändringar bör emittenter, för att skapa rättssäkerhet för sig själva och investerarna samt för att förhindra att ändringar av de tekniska granskningskriterierna får en negativ inverkan på priset på europeiska gröna obligationer som redan har emitterats, kunna tillämpa de tekniska granskningskriterier som är tillämpliga vid tidpunkten för emission av den berörda europeiska gröna obligationen när de allokerar intäkterna från den obligationen till godtagbara anläggningstillgångar eller utgifter, fram till obligationens förfallodag. Om de tillämpliga tekniska granskningskriterierna ändras bör emittenten säkerställa att icke allokerade intäkter och intäkter som omfattas av en kapitalutgiftsplan som ännu inte har uppfyllt taxonomikraven uppfyller de ändrade tekniska granskningskriterierna inom sju år. Om emittenten anser att en ekonomisk verksamhet som finansieras med obligationsintäkter riskerar att inte uppfylla de ändrade tekniska granskningskriterierna inom sju år, bör emittenten tillåtas att offentliggöra en plan för hur den ekonomiska verksamheten ska anpassas till de ändrade tekniska granskningskriterierna och i möjligaste mån mildra de negativa konsekvenserna. Den planen bör offentliggöras före utgången av den sjuårsperiod som inleds när de tekniska granskningskriterierna ändras och bör granskas av en extern granskare. Enligt portföljmetoden bör emittenter i sin portfölj av anläggningstillgångar eller finansiella tillgångar endast inkludera tillgångar som är anpassade till eventuella tekniska granskningskriterier som är tillämpliga någon gång under de sju år som föregår offentliggörandet av den relevanta allokeringsrapporten. Om en tillgång som finansieras genom en europeisk grön obligation inte är anpassad till de ändrade tekniska granskningskriterierna bör den således kunna fortsätta att ingå i poolen av finansierade tillgångar upp till sju år.
Den tid som krävs för att omvandla en tillgång för att anpassa den ekonomiska verksamhet som den avser till taxonomikraven bör överensstämma med de tidsramar som fastställs i delegerad förordning (EU) 2021/2178. För närvarande skulle det enligt den delegerade förordningen krävas att godtagbara kapitalutgifter ska avse ekonomisk verksamhet som uppfyller eller förväntas uppfylla taxonomikraven inom fem år efter emissionen av den europeiska gröna obligationen, såvida inte en längre period på upp till tio år är motiverad av de berörda ekonomiska verksamheternas och investeringarnas särdrag. Emittenten bör inkludera en sammanfattning av sin kapitalutgiftsplan i sitt prospekt som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 samt rapportera om de framsteg som gjorts i genomförandet av planen i de årliga allokeringsrapporterna. I slutet av den tidsplan som anges i dess kapitalutgiftsplan bör emittenten erhålla en bedömning från en extern granskare av taxonomianpassningen av de utgifter som finansieras genom obligationen. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av kraven i delegerad förordning (EU) 2021/2178.
Tredjelandsjurisdiktioner som förtecknas i bilaga I till rådets slutsatser om den reviderade EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet eller högriskländer som förtecknas i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1675, och emittenter etablerade i dessa jurisdiktioner eller länder, bör inte tillåtas att använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB.
Unionens institutioner och organ bör efterleva unionens standarder för att uppnå hållbarhetsmål, inbegripet de som avses i förordning (EU) 2020/852. Europaparlamentet och rådet uppmuntrar användningen av den europeiska standarden för gröna obligationer för emission av obligationer som har miljömässig hållbarhet som mål. Europeiska investeringsbanken, som är en världsledande emittent av gröna obligationer, är fast besluten att gradvis anpassa sitt program för gröna obligationer till den europeiska standarden för gröna obligationer.
Investerare bör förses med all information som är nödvändig för att utvärdera användningen av intäkterna från europeiska gröna obligationer och för att jämföra sådana obligationer med varandra. Det bör därför fastställas specifika och standardiserade upplysningskrav som skapar transparens i hur emittenten avser att allokera obligationsintäkterna till godtagbara anläggningstillgångar, utgifter och finansiella tillgångar och hur dessa intäkter faktiskt allokerats. En sådan transparens kan uppnås bäst genom faktablad för europeiska gröna obligationer samt allokeringsrapporter. För att göra det enklare att jämföra europeiska gröna obligationer och för att underlätta lokaliseringen av relevant information är det nödvändigt att upprätta mallar för lämnandet av sådan information.
Avsaknaden av gemensamma standardiserade mallar för upplysningslämnande för emittenter av miljömässigt hållbara obligationer eller hållbarhetslänkade obligationer på unionsnivå gör det svårt för investerare i sådana obligationer att enkelt och tillförlitligt lokalisera den information de behöver och jämföra och sammanställa uppgifter om sådana obligationer. Avsaknaden av en gemensam metod för emittenter att rapportera om anpassningen av obligationsintäkterna till taxonomikraven skapar administrativa svårigheter och osäkerhet för obligationsinvesterare som rapporterar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088. Därför bör det fastställas mallar för upplysningslämnande, som emittenter av sådana obligationer kan välja att fylla i och offentliggöra tillsammans med annan dokumentation av upplysningslämnandet. Sådana mallar bör innehålla information om allokeringen av obligationsintäkter till taxonomiförenliga verksamheter, samtidigt som den andel av intäkterna som allokeras till gas och kärnenergi tydligt anges. Mallarna bör utvecklas av kommissionen genom riktlinjer för frivilliga upplysningar före emission, som kan tjäna som inspiration för alla framtida hållbarhetslänkade upplysningar enligt unionsrätten, och en delegerad akt för periodiska upplysningar. Sådana upplysningar bör vara förenliga med de relevanta avsnitten i faktabladet för allokeringsrapporten.
Investerarna bör få kostnadseffektiv tillgång till tillförlitlig information om europeiska gröna obligationer. Emittenter av europeiska gröna obligationer bör därför låta oberoende externa granskare tillhandahålla en granskning av faktabladet för europeiska gröna obligationer före emission och en granskning av de årliga allokeringsrapporterna för europeiska gröna obligationer efter emission.
När externa granskare tillhandahåller sina tjänster enligt denna förordning bör de ha rätt att använda tekniker för slumpmässigt urval i linje med bästa marknadspraxis för kvalitetssäkringstjänster när de bedömer taxonomianpassningen av flera projekt, om detta kan motiveras av komplexiteten, omfattningen och den praktiska ogörligheten av en fullständig bedömning av de underliggande verksamheterna. Ett sådant slumpmässigt urval bör göra det möjligt för externa granskare att försäkra sig om att sådana projekt, inbegripet de som finansieras genom skatteincitament och subventioner, genomförs i enlighet med den information som lämnas i bilagorna till denna förordning. Sådant slumpmässigt urval bör ske genom att hänsyn tas till dataskyddsåtgärder för att säkerställa en hög skyddsnivå för personuppgifter och andra känsliga uppgifter som inte är relevanta för den externa granskningen.
Vid tillhandahållandet av tjänster enligt denna förordning bör externa granskare avge ett oberoende utlåtande om huruvida emittenten har anpassat sig till taxonomikraven. När externa granskare bedömer anpassningen till kvantitativa kriterier bör de kontrollera att eventuella framåtblickande uppskattningar bygger på rimliga antaganden, utan att ge garantier för utfallen. När externa granskare bedömer anpassningen till kvalitativa kriterier bör de kontrollera att det finns lämpliga processer och system för tillbörlig aktsamhet som är utformade för att bedöma, minska och åtgärda risker och andra problem som kan uppstå i samband med dessa kriterier.
För att förbättra transparensen bör emittenterna också lämna upplysningar om sina obligationers miljöpåverkan genom att minst en gång under obligationens löptid och efter det att intäkterna från sådana obligationer har allokerats offentliggöra en konsekvensrapport. För att tillhandahålla investerarna all information som är relevant för bedömningen av miljöpåverkan av europeiska gröna obligationer bör det i konsekvensrapporterna tydligt anges vilka mått, metoder och antaganden som tillämpats vid bedömningen av miljöpåverkan. För att göra det enklare att jämföra europeiska gröna obligationer och för att underlätta lokaliseringen av relevant information är det nödvändigt att upprätta mallar för lämnande av sådan information. För att säkerställa att konsekvensrapporterna är korrekta och för att skydda investerare från grönmålning bör emittenter kunna anlita en oberoende extern granskare för att utföra en granskning av konsekvensrapporten.
Europeiska gröna obligationer, obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer kan hjälpa företag att finansiera sin omställning till att bli hållbara. Emittenter av sådana obligationer som omfattas av en skyldighet att offentliggöra icke-finansiell information enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU bör ange hur och i vilken utsträckning emissionen av obligationen ökar dess andel taxonomianpassning på enhetsnivå, som föreskrivs i artikel 8 i förordning (EU) 2020/852. Detta uttalande skulle kunna uttryckas som en procentuell ökning av den taxonomiförenliga omsättning som ska uppnås med hjälp av obligationsintäkterna. Av dessa emittenter bör de som omfattas av skyldigheten att offentliggöra sina eventuella planer för att säkerställa att deras affärsmodell och affärsstrategi är förenlig med omställningen till en hållbar ekonomi enligt direktiv 2013/34/EU, och de som offentliggör sådana planer frivilligt, redogöra för hur intäkterna från deras obligation bidrar till finansieringen och genomförandet av sådana planer. Sådana redogörelser bör lämnas i faktabladet för europeiska gröna obligationer och i allokeringsrapporten eller i de frivilliga mallarna för periodiskt upplysningslämnande före och efter emission, eller i båda fallen.
Statsrevisorer utgör lagstadgade organ med ansvar för och kunskap om tillsynen av offentliga utgifter och åtnjuter rättsligt garanterat oberoende. Stater som ger ut europeiska gröna obligationer bör därför tillåtas att anlita statsrevisorer för att se över allokeringen av obligationsintäkter, tillsammans med de externa granskarna som bör förbli ansvariga för att bedöma taxonomianpassningen av den ekonomiska verksamhet som finansieras genom obligationen. Statsrevisorer bör inte registreras eller omfattas av tillsyn enligt denna förordning.
Endast obligationer för vilka emittenten har offentliggjort ett prospekt enligt förordning (EU) 2017/1129 och obligationer som omfattas av artikel 1.2 b och d i den förordningen bör tillåtas att använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB. Den förordningen innehåller ansvarsbestämmelser.
För att säkerställa att marknaden för europeiska gröna obligationer är effektiv bör emittenter offentliggöra uppgifter om de europeiska gröna obligationer som de emitterar på sin webbplats. För att säkerställa informationens tillförlitlighet och investerarnas förtroende bör emittenterna också offentliggöra granskningen före emission, eventuella granskningar efter emission samt, i tillämpliga fall, granskningar av konsekvensrapporter, kapitalutgiftsplanen och en länk till det prospekt som krävs enligt förordning (EU) 2017/1129. Dessa publikationer bör vara lätt tillgängliga, med tydligt markerade publiceringsdatum som gör det möjligt för användaren att identifiera ändringarna från en granskning till en annan. Informationen i dessa dokument bör avfattas på ett språk som godkänns av den behöriga i den hemmedlemsstat där obligationen erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel eller, alternativt, på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar. Vid tidpunkten för antagandet av denna förordning är engelska det språk som är brukligt i internationella finanskretsar men detta skulle kunna ändras i framtiden.
Vid traditionella värdepapperiseringstransaktioner är emittenten av obligationerna ett specialföretag för värdepapperisering som är juridiskt åtskilt från originatorn. Originatorn är i sin tur den enhet som använder obligationsintäkterna för att allokera finansieringen till ekonomisk verksamhet. En värdepapperiseringsmarknad för europeiska gröna obligationer där alla underliggande exponeringar är taxonomiförenliga skulle för närvarande stå inför betydande tillväxthinder, då det råder brist på taxonomiförenliga tillgångar som lämpar sig för värdepapperisering. I en rapport om hur en ram för hållbar värdepapperisering kan utvecklas (Developing a Framework for Sustainable Securitisation) rekommenderade därför Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010, att kravet på användning av intäkter skulle tillämpas på originatorn för värdepapperisering, i stället för specialföretaget för värdepapperisering, som en effektiv och pragmatisk metod under en övergångsfas. Detta tillvägagångssätt skulle vara lämpligt fram till dess att en tillräcklig volym taxonomiförenliga tillgångar genereras i unionens ekonomi. För att säkerställa verkställbarhet bör originatorns ansvar för den framtida användningen av intäkterna tydligt anges i det prospekt som offentliggjorts enligt förordning (EU) 2017/1129.
Särskilda krav på upplysningslämnande och uteslutande bör gälla för obligationer som är ett resultat av värdepapperisering som betecknas som europeiska gröna obligationer eller EuGB för att öka investerarnas förtroende och säkerställa att dessa är fullt informerade om transaktionens miljöegenskaper. Tillräcklig transparens bör säkerställas för investerare med olika preferenser när det gäller den underliggande tillgångspoolens miljöegenskaper. Skyddsåtgärder är nödvändiga för att undvika en situation där urvalet av tillgångar som ska värdepapperiseras av originatorn omfattar exponeringar som finansierar prospektering, gruvdrift, utvinning, produktion, bearbetning, lagring, raffinering eller distribution, inbegripet transport, och handel med fossila bränslen enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999. Kraven på uteslutande bör dock ta hänsyn till det huvudsakliga syftet med de värdepapperiserade exponeringarna och bör inte omfatta exponeringar där kopplingen till fossilbränsleverksamhet endast är marginell eller tillfällig, såsom en kommersiell byggnad med en gaslagringstank. Dessutom bör kraven på uteslutande inte enbart baseras på användning av fossila bränslen, till exempel när det gäller billån eller bostadslån. Dessutom bör originatorn lämna upplysningar om taxonomins tillämpbarhet, taxonomianpassning och efterlevnad av principen om ”att inte orsaka betydande skada” när det gäller den verksamhet som finansieras genom de värdepapperiserade exponeringarna. Sådana upplysningar bör lämnas enligt principen om att använda alla rimliga medel och efter originatorns bästa förmåga, med hjälp av tillgängliga uppgifter såsom uppgifter som samlats in i originatorns interna databas eller it-system. Originatorer uppmanas att göra denna information tillgänglig även via de värdepapperiseringsregister som registrerats hos Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402.
En effektiv tillsyn från de behöriga myndigheternas sida är nödvändig för att kontrollera efterlevnaden av de särskilda krav som är tillämpliga på originatorer och specialföretag för värdepapperisering. Enligt förordning (EU) 2017/2402 ska medlemsstaterna utse en eller flera behöriga myndigheter med ansvar för att övervaka värdepapperiseringstransaktionernas efterlevnad av beteckningen enkel, transparent och standardiserad (STS), vilket också omfattar särskilda krav på upplysningslämnande och uteslutande. Mot bakgrund av de erfarenheter som dessa behöriga myndigheter har fått vid granskningen av värdepapperiseringstransaktioner är det lämpligt att de övervakar originatorernas efterlevnad av kraven i denna förordning. Med tanke på att både originatorer och specialföretag för värdepapperisering deltar i en värdepapperisering bör emellertid både originatorns och specialföretagets för värdepapperisering behöriga myndigheter ges de motsvarande tillsynsbefogenheter som fastställs i denna förordning, och de bör samarbeta för att säkerställa en effektiv och adekvat tillsyn.
De behöriga myndigheterna bör övervaka emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer som beslutar att använda de gemensamma mallarna för periodiskt upplysningslämnande efter emission, för att säkerställa att alla delar i dessa mallar offentliggörs korrekt. Om emittenter inte följer denna förordning bör de behöriga myndigheterna offentliggöra detta.
Kommissionen har lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en gemensam europeisk kontaktpunkt som ger centraliserad tillgång till offentligt tillgänglig information som är relevant för finansiella tjänster, kapitalmarknader och hållbarhet. Information om europeiska gröna obligationer kommer att vara värdefull för investerare och andra finansmarknadsaktörer samt för allmänheten. Därför bör de informationsdokument som avses i denna förordning, inbegripet faktabladet för europeiska gröna obligationer, allokeringsrapporten och konsekvensrapporten, i tillämpliga fall kapitalutgiftsplanen, och frivilliga mallar för upplysningslämnande för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer, samt de granskningar som utförs av externa granskare, vara tillgängliga för allmänheten utan kostnad. En sådan gemensam europeisk kontaktpunkt (Esap) skulle kunna vara en lämplig mekanism för att uppnå detta mål.
För att förbättra transparensen kring externa granskares metoder, för att säkerställa att externa granskare har lämpliga kvalifikationer, yrkeserfarenhet och oberoende samt för att minska risken för potentiella intressekonflikter, och därmed säkerställa lämpligt skydd för investerare, bör emittenter av europeiska gröna obligationer endast använda sig av externa granskare, däribland från tredjeländer, som har registrerats och står under fortlöpande tillsyn av Esma.
För att öka transparensen gentemot investerare om hur taxonomianpassningen hos den ekonomiska verksamhet som finansieras genom obligationsintäkterna bedöms, bör externa granskare lämna tillräckligt detaljerade upplysningar till användarna av granskningar före och efter emissionen samt, i tillämpliga fall, av konsekvensrapporter, metoder och nyckelantaganden som de använder i sin externa granskningsverksamhet, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till skyddet av äganderättsligt skyddade uppgifter och immateriella rättigheter.
Externa granskare bör ha infört arrangemang för sin egen sunda bolagsstyrning i syfte att säkerställa att deras granskningar före och efter emission är oberoende, objektiva och av hög kvalitet. Företagsledningen för externa granskare bör därför ha tillräckligt med sakkunskap inom finansiella tjänster och miljöfrågor samt säkerställa att ett tillräckligt antal anställda med den nödvändiga kunskapen och erfarenheten utför den externa granskningen. Av samma skäl bör funktionen för regelefterlevnad kunna rapportera sina resultat till antingen ett tillsynsorgan eller ett administrativt organ inom den externa granskaren.
För att säkerställa sitt oberoende och säkra höga standarder för transparens och etiskt uppförande bör externa granskare uppfylla organisatoriska krav och uppföranderegler för att mildra och undvika situationer med faktiska eller potentiella intressekonflikter, eller, om de inte går att undvika, hantera sådana konflikter på ett lämpligt sätt. Externa granskare bör inte ha rätt att genomföra en extern granskning i händelse av intressekonflikter som inte kan hanteras korrekt. Externa granskare bör därför på ett transparent sätt redovisa eventuella intressekonflikter i de externa granskningarna. De bör dokumentera alla betydande hot mot deras oberoende, mot deras anställdas och huvudaktieägares oberoende eller oberoendet för alla andra personer som deltar i den externa översynsprocessen, och dokumentera de skyddsåtgärder som tillämpas för att minska sådana hot.
Externa granskare bör bedöma och dokumentera huruvida det föreligger en faktisk eller potentiell intressekonflikt med en kund, inbegripet i situationer där det finns betydande personliga eller finansiella kopplingar mellan den externa granskaren och den granskade enheten.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 förbjuder tillhandahållande till en granskad enhet av andra tjänster än revision, som är kopplade till den enhetens finansiering, kapitalstruktur och kapitalallokering samt investeringsstrategi, med undantag för bestyrkandetjänster i samband med finansiella rapporter. Externa granskningar enligt denna förordning bör inte påverka tillämpningen av förordning (EU) nr 537/2014.
Det är nödvändigt att undvika att behöriga myndigheter tillämpar denna förordning på olika sätt. Samtidigt är det nödvändigt att sänka de externa granskarnas transaktions- och rörelsekostnader för att stärka investerarnas förtroende och öka rättssäkerheten. Det är därför lämpligt att ge Esma allmän behörighet att registrera och utöva fortlöpande tillsyn över externa granskare i unionen. Att anförtro Esma ett ensamt ansvar för dessa frågor bör säkerställa lika spelregler i fråga om registreringskrav och fortlöpande tillsyn samt undanröja risken för tillsynsarbitrage i medlemsstaterna. Samtidigt bör ett sådant ensamt ansvar leda till en optimerad allokering av tillsynsresurser på unionsnivå och därmed göra Esma till ett kunskapscentrum samtidigt som tillsynen effektiviseras.
Esma bör kunna begära all information som behövs för att utföra sina tillsynsuppgifter på ett effektivt sätt. Myndigheten bör därför kunna begära sådan information från externa granskare, personer som är involverade i extern granskning, relaterade tredje parter, tredje parter på vilka de externa granskarna har lagt ut operativa funktioner samt personer som på annat sätt har en nära och betydande anknytning eller koppling till externa granskare eller externa granskningar.
För att göra det möjligt för Esma att utföra sina tillsynsuppgifter, och i synnerhet för att få externa granskare att upphöra med en överträdelse, tillhandahålla fullständig och korrekt information eller uppfylla sina skyldigheter i samband med en utredning eller en kontroll på plats, bör Esma kunna ålägga böter eller viten.
Emittenter av europeiska gröna obligationer kan behöva utnyttja tjänster från externa granskare i tredjeland utanför unionen. Det är därför nödvändigt att fastställa en tredjelandsordning för externa granskare på grundval av en likvärdighetsbedömning eller ett erkännande eller godkännande enligt vilket externa granskare i tredjeland får tillhandahålla externa granskningstjänster. För att underlätta åtkomsten för externa granskare i tredjeland om det saknas ett beslut om likvärdighet är det nödvändigt att fastställa ett förfarande för Esmas erkännande av externa granskare etablerade i tredjeland.
För att underlätta tillhandahållandet av tjänster från externa granskare i tredjeland till emittenter av europeiska gröna obligationer bör ett system för godkännande fastställas, som gör att registrerade externa granskare etablerade i unionen på vissa villkor kan godkänna tjänster som tillhandahålls av en extern granskare i tredjeland. En extern granskare som har godkänt tjänster som tillhandahålls av en extern granskare i ett tredjeland bör ha det fulla ansvaret för sådana godkända tjänster samt för säkerställandet av att den externa granskaren i tredjeland följer denna förordning.
I syfte att uppfylla målen för denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av denna förordning när det gäller innehållet i, metoderna för och presentationen av de upplysningar som ska lämnas i mallarna för frivilligt periodiskt upplysningslämnande efter emission, förfarandet för utövandet av Esmas befogenhet att ålägga böter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister, indrivning av böter eller viten samt närmare regler om preskriptionstider för åläggande och verkställighet av sanktioner, och förfarandet för att utöva Esmas befogenhet att ta ut avgifter, inbegripet bestämmelser om typ av avgifter, i vilka fall avgifter ska betalas, avgiftsbelopp, som bör vara proportionellt mot omsättningen, och hur avgifterna ska betalas. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
Det vore effektivt och lämpligt att överlåta åt Esma, som är ett organ med högspecialiserad expertis, att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper policyval, för överlämnande till kommissionen.
Esma bör bemyndigas att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera de kriterier för bedömning av en extern granskares registreringsansökan, inbegripet hanteringen av intressekonflikter, och tillhandahållandet av information från den externa granskaren för att avgöra i vilken utsträckning granskaren efterlever denna förordning. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010.
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
Esma bör bemyndigas att utarbeta ett förslag till tekniska standarder för genomförande för att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för tillhandahållandet av uppgifterna för registreringen av externa granskare. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för genomförande genom en genomförandeakt enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010.
Tillämpningen av denna förordning bör ses över av kommissionen fem år efter dess ikraftträdande och därefter vart tredje år, på grundval av synpunkter från den plattform för hållbar finansiering som inrättats genom förordning (EU) 2020/852 och från Esma, när så är relevant. Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft bör kommissionen också utarbeta en rapport med en bedömning av behovet av att reglera hållbarhetslänkade obligationer. Senast vid utgången av 2024 och därefter vart tredje år bör kommissionen dessutom utarbeta en rapport på grundval av sin översyn av de tekniska granskningskriterierna enligt förordning (EU) 2020/852.
För att säkerställa att emittenter av europeiska gröna obligationer för vilka ett prospekt har offentliggjorts enligt förordning (EU) 2017/1129 uppfyller kraven på upplysningslämnande i den här förordningen bör de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ha nödvändiga tillsyns- och utredningsbefogenheter. De behöriga myndigheterna bör kunna utöva sina tillsynsbefogenheter före och efter emissionen av de europeiska gröna obligationerna. De behöriga myndigheterna bör inte vara skyldiga att, inom ramen för de tillsynsbefogenheter som ges genom denna förordning, kontrollera sanningsenligheten eller korrektheten i den information som emittenterna är skyldiga att tillhandahålla enligt denna förordning, och inte heller huruvida emittenterna har uppfyllt skyldigheterna i fråga om allokering av intäkter.
Eftersom denna förordning skapar en ram som gör det möjligt att fastställa att offentlig skuld är miljömässigt hållbar bör finansiella företag lämna upplysningar om sin exponering för miljömässigt hållbar offentlig skuld inom sin andel gröna tillgångar som föreskrivs i delegerad förordning (EU) 2021/2178. I översynen av den delegerade förordningen senast den 30 juni 2024 bör det göras en bedömning av inkluderingen av exponeringar mot statspapper i täljaren och nämnaren för nyckeltalsindikatorer.
För att underlätta externa granskares tillhandahållande av tjänster och samtidigt säkerställa att Esma har tillräckligt med tid för att utveckla ramen för registrering och tillsyn av externa granskare, bör en övergångsperiod tillämpas under de första 18 månaderna av tillämpningen av denna förordning. Under övergångsperioden bör externa granskare kunna tillhandahålla tjänster om de underrättar Esma och gör sitt yttersta för att följa denna förordning. Externa granskare i tredjeland bör dessutom säkerställa att de har en rättslig företrädare etablerad i unionen under övergångsperioden. Esma bör övervaka huruvida externa granskare följer denna förordning och ta hänsyn till detta vid bedömningen av huruvida den externa granskaren har uppfyllt registreringskraven.
Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa att enhetliga krav gäller för användningen av beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB, att inrätta en enkel ram för registrering och tillsyn för externa granskare genom att anförtro en enda tillsynsmyndighet registreringen och tillsynen av externa granskare i unionen, att införa tillsyn över emittenter av europeiska gröna obligationer för vilka ett prospekt krävs enligt förordning (EU) 2017/1129 och för att föreskriva frivilliga mallar för upplysningslämnande före och efter emission för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer för att förbättra transparensen och underlätta jämförbarheten för dessa obligationer, i syfte att underlätta kapitalanskaffning för projekt som eftersträvar miljömässigt hållbara mål, samtidigt som de bidrar till marknadens integritet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
ECB har hörts av Europaparlamentet och avgav sitt yttrande den 5 november 2021.

Avdelning I Syfte och definitioner

Artikel 1 Syfte

I denna förordning

fastställs enhetliga krav för obligationsemittenter som vill använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB för sina obligationer som görs tillgängliga för investerare i unionen,
inrättas ett system för att registrera och övervaka externa granskare av europeiska gröna obligationer, och
tillhandahålls frivilliga mallar för upplysningslämnande för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer i unionen.

Artikel 2 Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

emittent: en enhet som emitterar obligationer.
stat: en enhet som avses i artikel 1.2 b i förordning (EU) 2017/1129.
taxonomikraven: de kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som fastställs i artikel 3 i förordning (EU) 2020/852.
reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.
obligation som marknadsförs som miljömässigt hållbar: en obligation vars emittent ingår ett åtagande gentemot investerarna eller någon form av förpliktelse före ingående av avtal om att intäkterna från obligationen ska allokeras till ekonomisk verksamhet som bidrar till ett miljömål.
hållbarhetsrelaterad obligation: en obligation vars finansiella eller strukturella egenskaper varierar beroende på hur de på förhand fastställda målen för miljömässig hållbarhet har uppfyllts av emittenten.
hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i artikel 2 m i förordning (EU) 2017/1129.
värdmedlemsstat: värdmedlemsstat enligt definitionen i artikel 2 n i förordning (EU) 2017/1129.
finansiella tillgångar: skulder eller eget kapital, eller en kombination av dessa.
tillgängliga för investerare i unionen:
1. ett erbjudande till allmänheten i unionen, eller
2. upptagande till handel av obligationer på en handelsplats i unionen.
erbjudande till allmänheten: erbjudande av värdepapper till allmänheten enligt definitionen i artikel 2 d i förordning (EU) 2017/1129.
handelsplats: en handelsplats enligt definitionen i artikel 4.1.24 i direktiv 2014/65/EU.
kapitalutgiftsplan(CapEx-plan): en kapitalutgiftsplan enligt punkterna 1.1.2.2 b och 1.1.3.2 b i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2021/2178.
emissionskostnader: kostnader som är direkt kopplade till emissionen av obligationer, inbegripet kostnader för professionell rådgivning, juridiska tjänster, kreditvärdering, extern granskning, emissionsgarantier och placering.
tekniskagranskningskriterier: de tekniska granskningskriterier som fastställs i de delegerade akter som antagits enligt artikel 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 eller 15.2 i förordning (EU) 2020/852.
ekonomisk omställningsverksamhet: en ekonomisk verksamhet som följer artikel 10.2 i förordning (EU) 2020/852.
möjliggörande ekonomisk verksamhet: en ekonomisk verksamhet som följer artikel 16 i förordning (EU) 2020/852.
värdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2017/2402.
originator: en originator enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2017/2402.
specialföretag för värdepapperisering: ett specialföretag för värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2017/2402.
värdepapperiseradexponering: en exponering som ingår i en värdepapperisering.
värdepapperiseringsobligation: en obligation som emitterats av ett specialföretag för värdepapperisering i enlighet med avdelning II kapitel 3.
syntetiskvärdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i artikel 2.10 i förordning (EU) 2017/2402.
fossiltbränsle: fossilt bränsle enligt definitionen i artikel 2.62 i förordning (EU) 2018/1999.

Avdelning II Krav för användningen av beteckningen Europeisk grön obligation eller EuGB

Kapitel 1 Obligationsrelaterade krav

Artikel 3 Beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB

Beteckningen europeiskgrönobligation eller EuGB får användas endast för obligationer som uppfyller kraven i denna avdelning.

Artikel 4 Användning av intäkterna från europeiska gröna obligationer

1.Innan en europeisk grön obligation löper ut ska alla intäkter från en sådan obligation allokeras i sin helhet, i enlighet med taxonomikraven, till en eller flera av följande kategorier (den gradvisa metoden):

Anläggningstillgångar som inte är finansiella tillgångar.
Kapitalutgifter som omfattas av punkt 1.1.2.2. i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2021/2178.
Rörelsekostnader som omfattas av punkt 1.1.3.2. i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2021/2178 och som uppkom högst tre år före emissionen av den europeiska gröna obligationen.
Finansiella tillgångar som skapades högst fem år efter emissionen av den europeiska gröna obligationen.
Hushållens tillgångar och utgifter.

Genom undantag från första stycket får emittenter dra av emissionskostnader från intäkterna från den europeiska gröna obligationen innan de allokerar dessa intäkter.

2.Genom undantag från punkt 1 kan emittenter allokera intäkter från en eller flera utestående europeiska gröna obligationer till en portfölj av anläggningstillgångar eller finansiella tillgångar i enlighet med taxonomikraven (portföljmetoden).

Om emittenter allokerar intäkter i enlighet med första stycket i denna punkt ska de i de allokeringsrapporter som avses i artikel 11 visa att det totala värdet av de tillgångar som avses i första stycket i denna punkt i deras portfölj överstiger det totala värdet av deras portfölj av utestående europeiska gröna obligationer.

3.Genom undantag från punkt 1 får en statlig emittent eller en tredjelandsemittent som är en stat, medlem i ett förbund när det handlar om en federal stat, eller en regional eller kommunal enhet, också allokera intäkterna från europeiska gröna obligationer som den har emitterat till skattelättnader, subventioner, insatsförbrukning, löpande transfereringar inom offentligförvaltning, löpande internationellt samarbete eller andra typer av offentliga utgifter, förutsatt att intäkterna allokeras i enlighet med taxonomikraven.

Artikel 5 Användning av intäkterna från europeiska gröna obligationer

1.Genom undantag från artikel 4.1 får emittenter allokera upp till 15 % av intäkterna från en europeisk grön obligation till ekonomiska verksamheter som uppfyller taxonomikraven, med undantag för de tekniska granskningskriterierna, förutsatt att dessa verksamheter är

ekonomiska verksamheter för vilka inga tekniska granskningskriterier har trätt i kraft på dagen för emissionen av de europeiska gröna obligationerna, eller
verksamheter inom ramen för internationellt stöd som rapporteras i enlighet med internationellt överenskomna riktlinjer, kriterier och rapporteringscykler, inbegripet klimatfinansiering som rapporteras till kommissionen och Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar enligt artikel 19.3 i förordning (EU) 2018/1999, och offentligt utvecklingsbistånd som rapporteras till kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

2.Om en emittent allokerar intäkterna från en europeisk grön obligation i enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska emittenten i det faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10 beskriva de berörda verksamheterna och den uppskattade procentandelen av de intäkter som är avsedda att finansiera sådan verksamhet, uttryckt som ett totalbelopp och även per verksamhet.

3.Om en emittent allokerar intäkterna från en europeisk grön obligation till ekonomisk verksamhet som avses i punkt 1 a ska emittenten, i tillämpliga fall, säkerställa att dessa verksamheter uppfyller de allmänna kriterierna för tillämpningen av principen om att inte orsaka betydande skada i tilläggen A, B, C och D till bilaga I till delegerade förordning (EU) 2021/2139.

4.Om en emittent allokerar intäkterna från en europeisk grön obligation till de verksamheter som avses i punkt 1 b ska den med alla rimliga medel säkerställa att dessa verksamheter uppfyller de relevanta tekniska granskningskriterierna.

Artikel 6 Finansiella tillgångar

1.Intäkterna från finansiella tillgångar ska endast allokeras för de ändamål som anges i artikel 4.1 eller, i tillämpliga fall, för de ändamål som anges i artikel 4.2 och 4.3.

2.Intäkterna från finansiella tillgångar får allokeras till andra efterföljande finansiella tillgångar, under förutsättning att

det finns högst tre på varandra följande finansiella tillgångar,
intäkterna från de senaste finansiella tillgångarna allokeras för de ändamål som anges i artikel 4.1 första stycket a, b, c eller e eller, i tillämpliga fall, för de ändamål som anges i artikel 4.3, och
emittenten säkerställer att det är möjligt för externa granskare att effektivt granska den slutliga allokeringen av intäkter.

Artikel 7 Kapitalutgiftsplaner

1.Om användningen av intäkter enligt artikel 4.1 första stycket b och c avser ekonomisk verksamhet som kommer att uppfylla taxonomikraven ska emittenten offentliggöra en kapitalutgiftsplan.

2.Kapitalutgiftsplanen ska ange en tidsfrist, som ska inträffa innan den europeiska gröna obligationen löper ut, inom vilken alla kapital- och driftsutgifter som finansieras genom den europeiska gröna obligationen ska vara taxonomiförenliga.

3.Emittenten ska inom 60 dagar efter den tidsfrist som anges i kapitalutgiftsplanen inhämta en bedömning från en extern granskare av taxonomianpassningen av de kapital- och driftsutgifter som ingår i kapitalutgiftsplanen och finansieras genom intäkterna från den europeiska gröna obligationen.

Artikel 8 Tillämpning av de tekniska granskningskriterierna och tillämpning av äldre regler

1.Om emittenter allokerar intäkterna från europeiska gröna obligationer till de användningsområden som fastställs i artikel 4.1 och 4.3 ska de säkerställa

att dessa intäkter allokeras i enlighet med de tekniska granskningskriterier som är tillämpliga vid tidpunkten för emissionen av obligationen,
om de tekniska granskningskriterierna ändras efter emissionen av obligationen, att följande intäkter allokeras i enlighet med de ändrade tekniska granskningskriterierna senast sju år efter dagen för tillämpning av de ändrade kriterierna:
intäkter som ännu inte har allokerats, och
intäkter som omfattas av en kapitalutgiftsplan i enlighet med artikel 7, som ännu inte har uppfyllt taxonomikraven.

2.Om emittenter allokerar intäkter i enlighet med portföljmetoden ska de i sin portfölj endast inkludera de tillgångar vilkas underliggande ekonomisk verksamhet är anpassad till eventuella tekniska granskningskriterier som var tillämpliga vid någon tidpunkt under de sju år som föregick dagen för offentliggörandet av allokeringsrapporten.

3.Om intäkterna från en utestående obligation riskerar att inte vara i linje med punkt 1 b ii ska emittenten utarbeta en plan, som ska lämnas till extern granskning av en extern granskare och offentliggöras, för största möjliga anpassning av dem till de ändrade tekniska granskningskriterierna och största möjliga minskning av de negativa konsekvenserna av bristen på fullständig anpassning till de ändrade tekniska granskningskriterierna. Emittenten ska offentliggöra planen före utgången av den period som anges i punkt 1 b.

4.Anpassningen till de relevanta tekniska granskningskriterierna ska visas i den allokeringsrapport som avses i artikel 11.

Artikel 9 Uteslutande av icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet

De behöriga myndigheter som avses i artikel 44.1 i denna förordning ska inte godkänna ett prospekt som utfärdats av en jurisdiktion som förtecknas i bilaga I till rådets slutsatser om den reviderade EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, av högriskländer som förtecknas i bilagan till delegerad förordning (EU) 2016/1675 eller av emittenter etablerade i dessa jurisdiktioner eller länder, om prospektet hänvisar till denna förordning eller till beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB.

Kapitel 2 Krav avseende transparens och extern granskning

Artikel 10 Faktablad för europeiska gröna obligationer och granskning före emission

1.Före emissionen av en europeisk grön obligation ska emittenterna

fylla i det faktablad för europeiska gröna obligationer som anges i bilaga I,
säkerställa att det ifyllda faktabladet för europeiska gröna obligationer har varit föremål för en granskning före emission med ett positivt utlåtande från en extern granskare.

2.De faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i punkt 1 kan avse flera än en emission av europeiska gröna obligationer.

3.Granskningen före emission enligt vad som avses i punkt 1 b ska innehålla

en bedömning av huruvida emittenten har fyllt i faktabladet för europeiska gröna obligationer i enlighet med artiklarna 4–8 och bilaga I, och
uppgifterna i bilaga IV.

Artikel 11 Allokeringsrapporter och granskning av allokeringsrapporter efter emission

1.Varje tolvmånadersperiod och fram till det datum då alla intäkter från deras europeiska gröna obligation har allokerats och, när så är tillämpligt, fram till slutförandet av kapitalutgiftsplanen, ska emittenter av europeiska gröna obligationer utarbeta en allokeringsrapport genom att använda mallen i bilaga II där det framgår att intäkterna från den europeiska gröna obligationen, från och med dagen för dess emission fram till utgången av den period som avses i rapporten, har allokerats i enlighet med artiklarna 4–8.

Den första tolvmånadersperioden ska börja löpa på utfärdandedagen.

Genom undantag från andra stycket får emittenter fastställa slutdatumet för den första rapporteringsperioden till kalenderårets eller emissionsårets sista dag.

2.Allokeringsrapporterna ska i tillämpliga fall innehålla information om de framsteg som gjorts i genomförandet av kapitalutgiftsplanen.

Emittenter ska i sina årliga allokeringsrapporter offentliggöra skälen till alla förseningar eller avvikelser som har en betydande inverkan på genomförandet av kapitalutgiftsplanen.

3.Allokeringsrapporten kan avse flera än en emission av europeiska gröna obligationer.

4.Emittenter av europeiska gröna obligationer ska låta en extern granskare utföra en granskning av den allokeringsrapport som utarbetats efter att alla intäkter från den europeiska gröna obligationen har allokerats.

5.Om allokeringen av intäkter korrigeras efter offentliggörandet av allokeringsrapporten i enlighet med artikel 15.1 d ska emittenterna av de aktuella europeiska gröna obligationerna ändra allokeringsrapporten och låta en extern granskare utföra en granskning av den ändrade allokeringsrapporten, utan dröjsmål.

6.Genom undantag från punkt 4 ska varje allokeringsrapport från emittenter som allokerar intäkterna från en eller flera europeiska gröna obligationer till en portfölj med tillgångar vara föremål för en granskning efter emission utförd av en extern granskare. Den externa granskaren ska ägna särskild uppmärksamhet åt de tillgångar som inte ingått i någon tidigare offentliggjord allokeringsrapport.

Sådan granskning efter emission ska inte krävas om, under den period som omfattas av allokeringsrapporten, ingen ändring av allokeringen har gjorts i portföljen med tillgångar och ingen tillgång i portföljen har ändrats eller blivit föremål för en allokeringsändring jämfört med den period som omfattades av den föregående allokeringsrapporten. I sådana fall ska ett uttalande om avsaknaden av granskning efter emission på grund av avsaknad av sådana ändringar ingå i den motsvarande allokeringsrapporten.

7.Emittenter av europeiska gröna obligationer ska säkerställa att de årliga allokeringsrapporterna och, i tillämpliga fall, de granskningar efter emission som krävs enligt denna artikel offentliggörs inom 270 dagar efter utgången av varje tolvmånadersperiod som avses i punkt 1. Inom denna period på 270 dagar ska emittenterna säkerställa att den externa granskaren har minst 90 dagar på sig att granska en allokeringsrapport.

8.Den granskning efter emission som avses i punkterna 4, 5 och 6 i denna artikel ska innehålla följande:

En bedömning av huruvida emittenten har allokerat intäkterna från obligationen i enlighet med artiklarna 4–8 på grundval av den information som tillhandahållits den externa granskaren.
En bedömning av huruvida emittenten har allokerat intäkterna från obligationen enligt det faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10 på grundval av den information som tillhandahållits den externa granskaren.
Uppgifterna i bilaga IV.

Artikel 12 Konsekvensrapport avseende europeiska gröna obligationer

1.Emittenter av europeiska gröna obligationer ska, efter det att alla intäkter har allokerats och minst en gång under dessa obligationers löptid, utarbeta och offentliggöra en konsekvensrapport avseende den europeiska gröna obligationen vad gäller miljöpåverkan i samband med användningen av obligationsintäkterna genom att använda mallen i bilaga III.

2.Konsekvensrapporterna för europeiska gröna obligationer kan avse flera än en emission av europeiska gröna obligationer.

3.Emittenter av europeiska gröna obligationer kan begära att en extern granskare utför en granskning av konsekvensrapporten. Sådana granskningar av konsekvensrapporter ska innehålla allt följande:

En bedömning av huruvida emissionen av obligationen är anpassad till emittentens bredare miljöstrategi.
En bedömning av obligationsintäkternas angivna miljöpåverkan.
De uppgifter som anges i bilaga IV.

Artikel 13 Statliga emittenter

1.En stat ska låta granskningarna efter emissionen av sina europeiska gröna obligationer utföras av

en extern granskare, eller
en extern granskare och en statsrevisor.

2.Om en stat får till stånd en granskning efter emission som ska utföras av en extern granskare och en statsrevisor ska statsrevisorn granska allokeringen av obligationsintäkter och den externa granskaren ska försäkra sig om att de ekonomiska verksamheter som finansieras genom obligationen är anpassade till taxonomikraven.

Artikel 14 Prospekt för europeiska gröna obligationer

1.För att få använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB ska emittenten offentliggöra ett prospekt enligt förordning (EU) 2017/1129 som uppfyller följande villkor:

Obligationerna betecknas som europeiska gröna obligationer eller EuGB i hela prospektet.
Det anges i prospektet att den europeiska gröna obligationen är emitterad i enlighet med den här förordningen, i det avsnitt i prospektet som innehåller information om användningen av intäkter.

2.Genom undantag från punkt 1 får beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB användas för obligationer som omfattas av artikel 1.2 b och d i förordning (EU) 2017/1129.

3.I denna förordning ska obligatorisk information enligt artikel 19.1 c i förordning (EU) 2017/1129 anses inbegripa uppgifterna i det faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10 i den här förordningen.

4.När ett prospekt offentliggörs enligt förordning (EU) 2017/1129 ska detta prospekt innehålla en sammanfattning av kapitalutgiftsplanen. Sammanfattningen ska innehålla en förteckning över de mest betydande projekt som genomförts av emittenten, mätt som en andel av de totala kapitalutgifter som omfattas av kapitalutgiftsplanen, och ska ange typ, sektor, lokalisering och förväntat slutår för dessa projekt.

Artikel 15 Offentliggörande på emittentens webbplats och anmälan till Esma och behöriga myndigheter

1.Emittenter av europeiska gröna obligationer ska på sina webbplatser offentliggöra och tillgängliggöra, kostnadsfritt och i enlighet med artikel 21.3 och 21.4 i förordning (EU) 2017/1129, åtminstone fram till 12 månader har förflutit efter dessa obligationers förfallodag, följande, inbegripet eventuella ändringar eller korrigeringar:

Innan obligationen emitteras, det ifyllda faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10 i denna förordning.
Innan obligationen emitteras, granskningen före emission kopplad till det faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10 i denna förordning.
Innan obligationen emitteras, en länk till den webbplats där prospektet kan konsulteras i fall där ett prospekt offentliggörs enligt förordning (EU) 2017/1129.
Utan onödigt dröjsmål efter det att de har upprättats i enlighet med artikel 11.1 i denna förordning, allokeringsrapporterna avseende den europeiska gröna obligationen.
Utan onödigt dröjsmål efter det att de har erhållits, granskningen efter emission kopplad till de allokeringsrapporter för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 11 i denna förordning.
Utan onödigt dröjsmål efter det att den har utarbetats i enlighet med artikel 12 i denna förordning, konsekvensrapporten avseende den europeiska gröna obligationen.
I tillämpliga fall, kapitalutgiftsplanen.
I tillämpliga fall, den granskning av konsekvensrapporten som avses i artikel 12.3 i denna förordning.

Genom undantag från första stycket d, om en granskning efter emission av en allokeringsrapport avseende en europeisk grön obligation utförs, ska den allokeringsrapporten offentliggöras utan onödigt dröjsmål efter det att granskningen efter emission har utförts.

2.Uppgifterna i de dokument som avses i punkt 1 första stycket a, d och f ska tillhandahållas, efter emittentens eget val, antingen på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar, eller

om de europeiska gröna obligationerna erbjuds till allmänheten eller är upptagna till handel i endast en medlemsstat, på ett språk som godtas av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten,
om de europeiska gröna obligationerna erbjuds till allmänheten eller är upptagna till handel i två eller fler medlemsstater, på ett språk som godtas av den behöriga myndigheten i var och en av dessa medlemsstater.

3.Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska, om ett prospekt för den europeiska gröna obligationen ska offentliggöras enligt förordning (EU) 2017/1129, uppgifterna i de dokument som avses i punkt 1 första stycket a, d och f i denna artikel tillhandahållas på språket eller språken i det prospektet.

4.Emittenter ska i tillämpliga fall underrätta de behöriga myndigheter som avses i artikel 44.1 och 44.2 om offentliggörandet av vart och ett av de dokument som avses i punkt 1 första stycket i den här artikeln utan onödigt dröjsmål efter varje offentliggörande.

5.Emittenter ska underrätta Esma om offentliggörandet av alla dokument som avses i punkt 1 första stycket inom 30 dagar efter offentliggörandet.

Artikel 15a Tillgång till information i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten

1.Från och med den 10 januari 2030, ska den emittent som offentliggör

faktabladet, granskningen före emission kopplad till faktabladet, årliga allokeringsrapporter, granskningen efter emission avseende en eller flera årliga allokeringsrapporter, konsekvensrapporten och granskningen av konsekvensrapporten som avses i artikel 15,
de upplysningar före emission som avses i artikel 20 och de periodiska upplysningar efter emission som avses i artikel 21,
samtidigt lämna in denna information till det relevanta insamlingsorgan som avses i punkt 3 eller 4 i den här artikeln i syfte att göra den tillgänglig i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten (Esap), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2859.

Informationen ska uppfylla följande krav:

Informationen ska lämnas in i ett format som data kan extraheras från enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2023/2859 eller, om så krävs enligt unionsrätten, i ett maskinläsbart format enligt definitionen i artikel 2.4 i förordning (EU) 2023/2859.
Följande metadata ska medfölja informationen:

Alla namn på den emittent som informationen avser.
Emittentens identifieringskod för juridiska personer som specificerats enligt artikel 7.4 b i förordning (EU) 2023/2859.
Emittentens storlekskategori som specificerats enligt artikel 7.4 d i den förordningen.
Typen av information, klassificerad enligt artikel 7.4 c i den förordningen.
Uppgift om huruvida informationen innehåller personuppgifter.

Förordning (EU) 2023/2869

2.Med avseende på tillämpningen av punkt 1 andra stycket b ii ska emittenten skaffa en identifieringskod för juridiska personer.

Förordning (EU) 2023/2869

3.I syfte att göra den information som avses i punkt 1 första stycket a i denna artikel tillgänglig i Esap ska insamlingsorganet, enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2023/2859, vara Esma.

Förordning (EU) 2023/2869

4.Senast den 9 januari 2030 ska medlemsstaterna, i syfte att göra den information som avses i punkt 1 första stycket b i denna artikel tillgänglig i Esap, utse minst ett insamlingsorgan, enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2023/2859, och underrätta Esma om detta.

Förordning (EU) 2023/2869

5.För att säkerställa effektiv insamling och förvaltning av den information som lämnas in i enlighet med punkt 1 ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera följande:

Eventuella andra metadata som ska medfölja informationen.
Hur uppgifterna i informationen ska vara strukturerade.
För vilken information som maskinläsbart format krävs och i så fall vilket maskinläsbart format som ska användas.

Med avseende på tillämpningen av led c ska Esma bedöma för- och nackdelar med olika maskinläsbara format och genomföra lämpliga fältstudier.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Förordning (EU) 2023/2869

6.Vid behov ska Esma anta riktlinjer för att säkerställa att de metadata som lämnats in i enlighet med punkt 5 första stycket led a är korrekta.

Förordning (EU) 2023/2869

Kapitel 3 Villkor för användningen av beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB när det gäller värdepapperiseringsobligationer

Artikel 16 Tillämpning av beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB på värdepapperiseringsobligationer

1.När det gäller en värdepapperiseringsobligation som betecknas som europeisk grön obligation eller EuGB

ska hänvisningar i denna förordning till ”emittent” tolkas som hänvisningar till ”originator”,
ska hänvisningar i artikel 4 till ”intäkter” tolkas som hänvisningar till originatorns intäkter från försäljningen av de värdepapperiserade exponeringarna till specialföretaget för värdepapperisering.

2.Genom undantag från punkt 1 a ska hänvisningar till ”emittent” i artiklarna 9, 15, 44.3, 45.1, 48 och 49.1 tolkas som hänvisningar till originator eller specialföretag för värdepapperisering och hänvisningar till emittent i artiklarna 14.1 och 44.1 ska tolkas som hänvisningar till ”specialföretag för värdepapperisering”.

3.Om de värdepapperiserade exponeringarna skapas av flera originatorer ska följande tillämpas:

De krav för användning av intäkter som fastställs i artiklarna 4–8 ska uppfyllas proportionellt av varje originator, i förhållande till dess andel av portföljen av värdepapperiserade exponeringar.
De krav som anges i artiklarna 10, 11, 12, 15, 18 och 19 ska uppfyllas gemensamt av originatorerna och det ska tydligt anges i vilken utsträckning varje originator har uppfyllt sina respektive krav.
Kraven på att låta utföra en extern granskning enligt artiklarna 10 och 11 ska uppfyllas gemensamt av originatorerna.
Om flera originatorer beslutar att begära en granskning av en konsekvensrapport enligt vad som avses i artikel 12.3 ska de gemensamt uppfylla kraven för detta.

Artikel 17 Uteslutande av obligationer som emitterats för syntetisk värdepapperisering

Obligationer som emitteras för syntetisk värdepapperisering ska inte ha rätt att använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB.

Artikel 18 Uteslutande av vissa värdepapperiserade exponeringar

1.I denna förordning får värdepapperiserade exponeringar inte omfatta exponeringar som finansierar prospektering, gruvdrift, utvinning, produktion, bearbetning, lagring, raffinering eller distribution, inbegripet transport, och handel med fossila bränslen.

2.Exponeringar som finansierar elproduktion från fossila bränslen, kombinerad produktion av värme/kyla och elektricitet från fossila bränslen eller produktion av värme/kyla från fossila bränslen, om verksamheten uppfyller kriterierna om att inte orsaka betydande skada enligt delegerad förordning (EU) 2021/2139, får ingå i portföljen av värdepapperiserade exponeringar i den här förordningen.

3.Originatorn ska förklara i vilken utsträckning punkt 1 i denna artikel har följts i det faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10.

4.På begäran av den behöriga myndighet som avses i artikel 44 ska originatorn visa överensstämmelse med punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 19 Ytterligare upplysningskrav när det gäller värdepapperisering

1.När det gäller en värdepapperiseringsobligation som betecknas som europeisk grön obligation eller EuGB ska det prospekt som offentliggörs enligt förordning (EU) 2017/1129 innehålla en förklaring om att obligationen är en värdepapperiseringsobligation och att originatorn är ansvarig för att uppfylla de åtaganden som gjorts i prospektet när det gäller användningen av intäkter.

2.För att skapa transparens när det gäller de värdepapperiserade exponeringarnas miljöegenskaper ska följande uppgifter ingå i prospektet enligt principen om att använda alla rimliga medel och efter originatorns bästa förmåga, på grundval av tillgängliga uppgifter:

Andelen värdepapperiserade exponeringar i portföljen av värdepapperiserade exponeringar som finansierar ekonomisk verksamhet som är ekonomisk verksamhet som omfattas av taxonomin enligt definitionen i artikel 1.5 i delegerad förordning (EU) 2021/2178.
Andelen värdepapperiserade exponeringar som omfattas av taxonomin, per relevant ekonomisk verksamhet som förtecknas i delegerade akter som antagits enligt artikel 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 eller 15.2 i förordning (EU) 2020/852, i den portfölj av exponeringar som omfattas av taxonomin enligt led a i denna punkt.
Andelen värdepapperiserade exponeringar som inte uppfyller de mål om att inte orsaka betydande skada som avses i artikel 3 b i förordning (EU) 2020/852, per relevant ekonomisk verksamhet som förtecknas i delegerade akter som antagits enligt artikel 10.3, 11.3, 12.2, 13.2, 14.2 eller 15.2 i förordning (EU) 2020/852, i den portfölj av exponeringar som omfattas av taxonomin enligt led a i denna punkt.

3.De uppgifter som ingår i prospektet i enlighet med punkt 2 i denna artikel ska också ingå i det faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10 och, på grundval av årliga uppdateringar som ska utföras av originatorn, i den allokeringsrapport för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 11.

Avdelning III Frivilliga mallar för upplysningslämnande för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer

Artikel 20 Upplysningslämnande före emission för emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara eller hållbarhetslänkade obligationer

1.Senast den 21 december 2024 ska kommissionen offentliggöra riktlinjer som upprättar mallar för frivilligt upplysningslämnande före emission för emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer.

2.De mallar som avses i punkt 1 i denna artikel ska ange huruvida emittenten har för avsikt att använda en extern granskare och den gemensamma mall för periodiska upplysningar som avses i artikel 21.

3.För emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara ska de mallar som avses i punkt 1 i denna artikel, utöver den information som avses i punkt 2 i denna artikel, innehålla åtminstone följande uppgifter, som ska återspegla emittentens avsikt på grundval av tillgängliga uppgifter vid tidpunkten för emissionen av obligationen:

Om emittenten omfattas av en skyldighet att offentliggöra planer enligt artikel 19a.2 a iii eller artikel 29a.2 a iii i direktiv 2013/34/EU, eller om emittenten frivilligt offentliggör sådana planer, det sätt på vilket obligationsintäkterna är avsedda att bidra till genomförandet av dessa planer.
Om emittenten omfattas av skyldigheten att lämna upplysningar enligt artikel 8 i förordning (EU) 2020/852, det sätt på vilket obligationsintäkterna förväntas bidra till emittentens taxonomiförenliga omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter.
Den minimiandel av obligationsintäkterna som ska användas för verksamheter som är miljömässigt hållbara enligt artikel 3 i förordning (EU) 2020/852.

4.För emittenter av hållbarhetslänkade obligationer ska de mallar som avses i punkt 1 i denna artikel, utöver den information som avses i punkt 2 i denna artikel, innehålla åtminstone följande uppgifter, som ska återspegla emittentens avsikt på grundval av tillgängliga uppgifter vid tidpunkten för emissionen av obligationen:

Motivering, ambitionsnivå, väsentlighet och beräkningsmetod för de nyckeltalsindikatorer som fastställts av emittenten.
Om emittenten omfattas av en skyldighet att offentliggöra planer enligt artikel 19a.2 a iii eller artikel 29a.2 a iii i direktiv 2013/34/EU, eller om emittenten frivilligt offentliggör sådana planer, det sätt på vilket obligationens intäkter är avsedda att bidra till att genomföra dessa planer.
I förekommande fall, det sätt på vilket obligationen är kopplad till emittentens taxonomiförenliga omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter genom tillämpning av delegerad förordning (EU) 2021/2178.
En beskrivning av obligationsstrukturen, inklusive kupongjusteringsmekanismen.

Artikel 21 Periodiskt upplysningslämnande efter emission för emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara eller hållbarhetslänkade obligationer

1.Emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och hållbarhetslänkade obligationer får lämna periodiska upplysningar efter emissionen med hjälp av gemensamma mallar.

Om en emittent lämnar periodiska upplysningar efter emission i enlighet med första stycket i denna punkt ska artikel 44 tillämpas till och med obligationens förfallodag.

2.För en emittent av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara ska de mallar som avses i punkt 1 inbegripa åtminstone följande uppgifter:

Om emittenten omfattas av en skyldighet att offentliggöra planer enligt artikel 19a.2 a iii eller artikel 29a.2 a iii i direktiv 2013/34/EU, eller om emittenten frivilligt offentliggör sådana planer, det sätt på vilket obligationsintäkterna bidrar till att genomföra dessa planer.
Om emittenten omfattas av skyldigheten att lämna upplysningar enligt artikel 8 i förordning (EU) 2020/852, det sätt på vilket obligationsintäkterna bidrar till emittentens taxonomiförenliga omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter.
Den minimiandel av obligationsintäkterna som används för verksamheter som är miljömässigt hållbara enligt artikel 3 i förordning (EU) 2020/852.

3.För en emittent av hållbarhetslänkade obligationer ska de mallar som avses i punkt 1 inbegripa åtminstone följande uppgifter:

Motivering, ambitionsnivå, väsentlighet och beräkningsmetod för de nyckeltalsindikatorer som fastställts av emittenten.
Om emittenten omfattas av en skyldighet att offentliggöra planer enligt artikel 19a.2 a iii eller artikel 29a.2 a iii i direktiv 2013/34/EU, eller om emittenten frivilligt offentliggör sådana planer, det sätt på vilket obligationens intäkter är avsedda att bidra till att genomföra dessa planer.
I förekommande fall, det sätt på vilket obligationens intäkter är kopplade till emittenten taxonomiförenliga omsättning, kapitalutgifter och driftsutgifter genom tillämpning av delegerad förordning (EU) 2021/2178.
En beskrivning av obligationsstrukturen, inbegripet kupongjusteringsmekanismen.

4.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 68 senast den 21 december 2024 för att komplettera denna förordning genom att fastställa innehållet i, metoderna för och presentationen av de upplysningar som ska lämnas i de mallar som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln.

Vid utarbetandet av den delegerade akten ska kommissionen beakta den information om ESG-aspekter (miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning) som ska lämnas enligt andra relevanta lagstiftningsakter, inbegripet förordning (EU) 2017/1129, för att undvika överlappningar av de upplysningar som ska lämnas av emittenter.

Vid utarbetandet av den delegerade akten ska kommissionen också beakta informationsbehoven hos de finansmarknadsaktörer som omfattas av upplysningskraven i förordning (EU) 2019/2088.

Avdelning IV Externa granskare av europeiska gröna obligationer

Kapitel 1 Villkor för den externa granskningen av europeiska gröna obligationer

Artikel 22 Registrering

1.Externa granskare av europeiska gröna obligationer ska vara registrerade hos Esma innan de inleder sin verksamhet.

2.Externa granskare som är registrerade hos Esma ska alltid uppfylla de villkor för registrering som fastställs i artikel 23.2.

3.Statsrevisorer ska inte omfattas av avdelningarna IV och V i denna förordning.

Artikel 23 Ansökan om registrering som extern granskare av europeiska gröna obligationer

1.En ansökan om registrering som extern granskare av europeiska gröna obligationer ska innehålla följande uppgifter:

Den sökandes fullständiga namn, adressen till dennas stadgeenliga säte inom unionen, den sökandes webbplats och, i tillämpliga fall, identifieringskoden för juridiska personer (LEI-koden).
Namn på och kontaktuppgifter till en kontaktperson.
Den sökandes organisationsform.
Den sökandes ägarstruktur.
Uppgift om medlemmarnas identitet i den sökandes företagsledning och styrelse med deras meritförteckningar, som åtminstone ska visa deras kvalifikationsnivå, erfarenhet och utbildning.
Antalet analytiker, anställda och andra personer som direkt medverkar i bedömningsverksamheten, deras kunskap om, erfarenhet av och utbildning som uppnåtts innan och medan de arbetade för den sökande i fråga om tillhandahållande av extern granskning eller liknande tjänster.
En beskrivning av de förfaranden och metoder som den sökande genomfört för att utfärda granskningar.
De bolagsstyrningsarrangemang och de riktlinjer eller förfaranden som den sökande infört för att på ett transparent sätt påvisa, undanröja eller hantera alla faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter enligt vad som avses i artikel 35.
I tillämpliga fall, handlingar och information som rör befintliga eller planerade arrangemang för utkontraktering av den externa granskarens verksamhet enligt denna förordning, inbegripet information om enheter som övertagit utkontrakterade funktioner.
I tillämpliga fall, information om annan verksamhet som den sökande bedriver.

2.Esma ska registrera en sökande som extern granskare endast om följande villkor uppfylls:

Den sökandes företagsledning och styrelseledamöter ska
1. ha tillräckligt gott anseende,
2. besitta tillfredsställande kunnande för att säkerställa att den sökande kan genomföra de uppgifter som åligger externa granskare enligt den här förordningen,
3. ha tillräckliga yrkeskvalifikationer,
4. ha relevant erfarenhet av verksamheter såsom kvalitetssäkring, kvalitetskontroll, genomförande av granskningar före och efter emission och granskningar av konsekvensrapporter, tillhandahållande av andrahandsutlåtanden eller finansiella tjänster.
Det ska finnas ett tillräckligt antal analytiker, anställda och andra personer som direkt medverkar i den sökandes bedömningsverksamhet, och de ska ha den kunskap, erfarenhet och utbildning som krävs, för att den sökande ska kunna genomföra de uppgifter som åligger externa granskare enligt denna förordning.
Den sökandes interna rutiner som införts för att säkerställa efterlevnaden av kapitel 2 i denna avdelning ska vara tillräckliga och ändamålsenliga.

Vid bedömningen av de villkor som anges i första stycket i denna punkt får Esma ta hänsyn till huruvida den sökande, om denne har tillhandahållit tjänster enligt artiklarna 69 och 70, har gjort sitt yttersta för att följa artiklarna 24–38. För detta ändamål får Esma kräva att den sökande tillhandahåller den nödvändiga informationen.

3.Esma ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en ansökan bedöma om den är fullständig.

Om ansökan inte är fullständig ska Esma underrätta den sökande om detta och ange en tidsfrist inom vilken den sökande ska lämna ytterligare information.

Om ansökan är fullständig ska Esma underrätta den sökande om detta.

4.Esma ska inom 45 arbetsdagar från mottagandet av en fullständig ansökan registrera eller neka att registrera sökanden.

Esma kan förlänga den period som avses i första stycket med 15 arbetsdagar om den sökande avser att utkontraktera viss verksamhet som extern granskare.

5.Esma ska skriftligen underrätta sökanden om registreringen av den sökanden som extern granskare eller om vägran att registrera den sökande. Ett beslut att registrera en sökande eller att avslå registrering ska innehålla en motivering och ska få verkan den femte dagen efter att det antagits.

6.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med de kriterier som avses i punkt 2 första stycket a och b.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2024.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulären, mallarna och förfarandena för tillhandahållandet av de uppgifter som avses i punkt 1.

Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för genomförande ska Esma ta hänsyn till digitala registreringsmetoder.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 21 december 2024.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artikel 15 förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 24 Väsentliga ändringar som är relevanta för registreringen

1.En extern granskare ska underrätta Esma om eventuella väsentliga ändringar av de uppgifter som angetts i enlighet med artikel 23.1 innan sådana ändringar genomförs.

Om Esma invänder mot sådana väsentliga ändringar ska myndigheten underrätta den externa granskaren inom 45 arbetsdagar från anmälan av ändringarna och ange skälen till sin invändning. De ändringar som avses i första stycket i denna punkt ska inte genomföras om Esma invänder mot ändringarna inom denna period.

2.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulären, mallarna och förfarandena för tillhandahållandet av de uppgifter som avses i punkt 1.

Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för genomförande ska Esma ta hänsyn till digitala registreringsmetoder.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 21 december 2025.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artikel 15 förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 25 Språkanvändning

En sökande ska lämna in ansökan om registrering som avses i artikel 23 på ett av unionsinstitutionernas officiella språk. Förordning nr 1 av den 15 april 1958 ska i tillämpliga delar gälla all annan kommunikation mellan Esma och den sökande och dess personal.

Kapitel 2 Organisatoriska krav, processer och handlingar avseende styrning

Artikel 26 Allmänna principer

1.Externa granskare ska använda lämpliga system, resurser och förfaranden för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning.

2.Externa granskare ska åtminstone en gång per år övervaka och utvärdera om deras system, resurser och förfaranden som inrättats i enlighet med denna förordning är lämpliga och effektiva samt vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa eventuella brister i det avseendet.

3.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med kriterierna för bedömning av huruvida de externa granskarnas system, resurser och förfaranden som avses i punkterna 1 och 2 är lämpliga, tillräckliga och effektiva.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2025.

Artikel 27 Företagsledning och styrelseledamöter

1.Den externa granskarens företagsledning och styrelseledamöter ska säkerställa respektive övervaka följande:

En sund och ansvarsfull ledning av den externa granskaren.
Bedömningsverksamhetens oberoende.
Att alla faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter upptäcks, undanröjs eller hanteras och rapporteras på ett transparent sätt.
Att den externa granskaren alltid uppfyller denna förordning.

2.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med kriterierna för bedömning av en sund och ansvarsfull ledning av den externa granskaren enligt vad som avses i punkt 1 a och av hanteringen av intressekonflikter enligt vad som avses i punkt 1 c.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2024.

Artikel 28 Analytiker och anställda hos externa granskare samt andra personer som direkt medverkar i de externa granskarnas bedömningsverksamhet

1.Externa granskare ska se till att deras analytiker och anställda och andra fysiska personer vars tjänster ställts till den externa granskarens förfogande eller som står under dess kontroll och som direkt medverkar i bedömningsverksamheten har tillfredsställande kunskaper, erfarenhet och utbildning för de uppgifter de tilldelas.

2.Externa granskare ska se till att de personer som avses i punkt 1 inte tillåts inleda eller delta i förhandlingar om avgifter eller betalningar med någon bedömd enhet, någon anknuten tredje part eller någon person som direkt eller indirekt är knuten till den bedömda enheten genom kontroll.

3.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med kriterierna för bedömning av kunskaperna, erfarenheten och utbildningen hos de personer som avses i punkt 1.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2024.

Artikel 29 Funktion för regelefterlevnad

1.Externa granskare ska införa och upprätthålla en permanent, oberoende och effektiv funktion för regelefterlevnad för den verksamhet som de bedriver enligt denna förordning.

2.Externa granskare ska säkerställa att funktionen för regelefterlevnad uppfyller följande krav:

Den har behörighet att fullgöra sina uppgifter på ett korrekt och oberoende sätt.
Den har de resurser och den sakkunskap som krävs samt tillgång till all relevant information.
Den övervakar eller utvärderar inte sin egen verksamhet.
Den får inte ersättning i förhållande till den externa granskarens affärsmässiga resultat.

3.Resultaten av funktionen för regelefterlevnad ska göras tillgängliga för ett tillsynsorgan eller ett administrativt organ hos den externa granskaren.

4.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med kriterierna för bedömning av huruvida funktionen för regelefterlevnad har behörighet att fullgöra sina uppgifter på ett korrekt och oberoende sätt enligt punkt 2 a och kriterierna för bedömning av huruvida funktionen för regelefterlevnad har de resurser och den sakkunskap som krävs samt tillgång till all relevant information enligt punkt 2 b.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2025.

Artikel 30 Interna riktlinjer och förfaranden

1.Externa granskare ska anta och genomföra interna riktlinjer och förfaranden för tillbörlig aktsamhet för att säkerställa att deras affärsmässiga intressen inte äventyrar oberoendet eller noggrannheten i bedömningsverksamheten.

2.Externa granskare ska anta och genomföra sunda förfaranden för förvaltning och redovisning, mekanismer för internkontroll och effektiva kontroll- och skyddssystem för sina informationsbehandlingssystem.

3.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med kriterierna för bedömning av de sunda förfaranden för förvaltning och redovisning, mekanismer för internkontroll och effektiva kontroll- och skyddssystem för de informationsbehandlingssystem som avses i punkt 2.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2025.

Artikel 31 Bedömningsmetoder och information som används vid granskningar

1.Externa granskare ska anta och genomföra åtgärder för att se till att deras granskningar tillhandahåller ett utlåtande som bygger på en genomgripande analys av all information som är tillgänglig för dem och som enligt deras metoder är relevant för deras analyser.

2.Externa granskare ska offentligt tillgängliggöra de viktigaste åtgärder som antagits i sina motiveringar till slutsatserna för var och en av deras granskningar.

3.Externa granskare ska vid granskningar använda information som är av tillfredsställande kvalitet och kommer från tillförlitliga källor.

4.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med kriterierna för bedömning av huruvida den information som avses i punkt 3 är av tillfredsställande kvalitet och huruvida de källor som avses i den punkten är tillförlitliga.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2025.

Artikel 32 Fel kopplade till bedömningsmetoderna eller deras tillämpning

1.Externa granskare som upptäcker fel i sina bedömningsmetoder eller dessas tillämpning som i väsentlig omfattning påverkar granskningar ska omedelbart meddela och förklara dessa fel för Esma och emittenterna av de berörda europeiska gröna obligationerna.

2.Externa granskare ska utan onödigt dröjsmål åtgärda felen och offentliggöra de fel som avses i punkt 1 på sin webbplats, i tillämpliga fall tillsammans med en reviderad och korrigerad granskning så snart som möjligt. Av de reviderade handlingarna ska skälen till ändringarna framgå.

Artikel 33 Utkontraktering

1.Externa granskare som utkontrakterar sin bedömningsverksamhet till tredjepartsleverantörer ska säkerställa att sådana tredjepartsleverantörer har förmåga och kapacitet att bedriva denna bedömningsverksamhet på ett tillförlitligt och professionellt sätt. Dessa externa granskare ska även säkerställa att utkontrakteringen inte väsentligt försämrar kvaliteten på deras interna kontroll och Esmas möjligheter att övervaka de externa granskarnas efterlevnad av denna förordning.

2.Externa granskare får inte utkontraktera all sin bedömningsverksamhet eller sin funktion för regelefterlevnad.

3.Externa granskare ska meddela Esma vilka bedömningsverksamheter som de avser att utkontraktera inbegripet vilka personalresurser och tekniska resurser som krävs för att utföra varje enskild verksamhet och skälen till sådan utkontraktering.

4.Externa granskare som utkontrakterar bedömningsverksamhet ska säkerställa att sådan utkontraktering inte försämrar eller förhindrar förmågan hos medlemmar i den externa granskarens företagsledning eller ledningsorganet att fullgöra sina funktioner eller roller.

5.Externa granskare ska säkerställa att tredjepartsleverantörer samarbetar med Esma och uppfyller alla Esmas tillsynskrav i samband med utkontrakterade verksamheter.

6.Externa granskare ska vara fortsatt ansvariga för utkontrakterade verksamheter och vidta åtgärder för att säkerställa följande:

Att de bedömer om tredjepartsleverantörer utför den utkontrakterade bedömningsverksamheten på ett effektivt sätt och i enlighet med tillämpliga lagar och föreskrifter på unionsnivå och nationell nivå och åtgärdar brister som upptäcks på ett tillfredsställande sätt.
Identifiering av eventuella risker i samband med utkontrakterad bedömningsverksamhet.
Tillfredsställande regelbunden tillsyn av den utkontrakterade bedömningsverksamheten.
Att tillfredsställande kontrollförfaranden tillämpas med avseende på utkontrakterad bedömningsverksamhet, inbegripet en effektiv övervakning av den utkontrakterade bedömningsverksamheten och eventuella risker kopplade till tredjepartsleverantören.
Tillfredsställande driftskontinuitet för den utkontrakterade bedömningsverksamheten.

För tillämpningen av första stycket led e ska externa granskare få information om tredjepartsleverantörens kontinuitetsarrangemang, bedöma kvaliteten på dessa och vid behov begära att de förbättras.

7.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med specificering av kriterierna för

bedömning av tredjepartsleverantörers förmåga och kapacitet att bedriva bedömningsverksamheten på ett tillförlitligt och professionellt sätt, och
säkerställande av att genomförandet av bedömningsverksamheten inte väsentligt försämrar kvaliteten på de externa granskarnas interna kontroll eller Esmas möjligheter att övervaka de externa granskarnas efterlevnad av denna förordning.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2024.

Artikel 34 Krav avseende dokumentation

1.Externa granskare ska föra tillfredställande dokumentation över följande:

Uppgift om vilka som deltagit i fastställandet och godkännandet av granskningarna samt det datum då beslut fattades om att godkänna granskningarna.
Dokumentation över de inrättade förfaranden och metoder som används av de externa granskare som genomför och upprättar granskningar.
De interna handlingar, inklusive icke-offentlig information och arbetsdokument, som fungerat som underlag för offentliggjorda granskningar.
Dokumentation över de förfaranden och åtgärder som externa granskare genomfört för att uppfylla bestämmelserna i denna förordning.
Kopior av interna och externa meddelanden, inklusive e-postmeddelanden, som avser bedömningsverksamheten och som mottagits och sänts av den externa granskaren och dess anställda.
Den dokumentation som innehåller bedömningar som gjorts innan avtal ingåtts enligt artikel 35.2.

2.Den dokumentation och de handlingar som avses i punkt 1 ska förvaras till minst fem år har förflutit efter de aktuella obligationernas förfallodag och på begäran göras tillgängliga för Esma.

3.Om Esma återkallar registreringen av en extern granskare i enlighet med artikel 59.1 ska den externa granskaren säkerställa att dokumentationen och handlingarna bevaras i ytterligare fem år. Dokumentation och handlingar i vilka anges de respektive rättigheterna och skyldigheterna enligt avtal om tillhandahållande av bedömningstjänster för den externa granskaren och emittenten av den europeiska gröna obligationen ska bevaras under den tid som relationen med den emittenten varar.

Artikel 35 Intressekonflikter och konfidentialitet vad gäller uppgifter

1.Externa granskare ska i sina granskningar på ett öppet sätt påvisa, undanröja eller hantera faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som rör något av följande:

Deras analytiker eller anställda.
Aktieägare som innehar minst 10 % av kapitalet eller rösterna i de externa granskarna eller i ett företag som har befogenhet att utöva kontroll eller ett bestämmande inflytande över de externa granskarna.
Personer som genom avtal är knutna till de externa granskarna och som direkt medverkar i bedömningsverksamheten.
Personer som godkänner granskningarna.

2.Innan ett avtal ingås med en emittent om tillhandahållande av tjänster ska den externa granskaren göra en förhandsbedömning av huruvida det föreligger en faktisk eller möjlig intressekonflikt och dokumentera denna bedömning. Den externa granskaren ska uppdatera förhandsbedömningen och tillhörande dokumentation när en väsentlig förändring av risken för en intressekonflikt uppstår efter det att avtalet mellan den externa granskaren och emittenten har ingåtts.

Den externa granskaren får inte utfärda en granskning om den konstaterar en faktisk intressekonflikt och den externa granskaren inte kan vidta åtgärder för att undanröja eller hantera den intressekonflikten.

3.Avgifter som externa granskare tar ut för bedömningstjänster ska inte vara beroende av resultatet av granskningarna eller av andra resultat av det arbete som utförs.

4.Analytiker, anställda hos externa granskare och andra personer som genom avtal är knutna till de externa granskarna och som direkt medverkar i bedömningsverksamheten ska vara bundna av tystnadsplikt.

5.Externa granskare ska säkerställa att deras analytiker och anställda eller andra personer som genom avtal är knutna till de externa granskarna och som direkt medverkar i bedömningsverksamheten uppfyller följande krav:

Vidtar alla rimliga åtgärder för att skydda egendom och dokumentation i den externa granskarens ägo från bedrägeri, stöld eller missbruk, med beaktande av deras verksamhets art, omfattning och komplexitet och arten och omfattningen av deras bedömningsverksamhet.
Inte lämnar ut någon information om granskningar och möjliga framtida granskningar till någon annan än de emittenter som har begärt bedömningen av den externa granskaren.
Inte använder eller vidarebefordrar förtrolig information i något annat syfte förutom inom ramen för bedömningsverksamheten.

Artikel 36 Tillhandahållande av andra tjänster

Externa granskare som tillhandahåller andra tjänster än bedömningsverksamhet ska säkerställa att dessa andra tjänster inte medför intressekonflikter med deras bedömningsverksamhet avseende europeiska gröna obligationer. Sådana externa granskare ska i sina granskningar redovisa alla övriga tjänster som tillhandahållits för den bedömda enhetens eller en anknuten tredje parts räkning.

Kapitel 3 Granskningar

Artikel 37 Hänvisningar till Esma eller andra behöriga myndigheter

Externa granskare får inte i sina granskningar hänvisa till Esma eller någon behörig myndighet på ett sätt som skulle kunna ange eller antyda att Esma eller någon behörig myndighet stöder eller godkänner den externa granskarens granskning eller bedömningsverksamhet.

Artikel 38 Offentliggörande av granskningar

1.Externa granskare ska offentliggöra och kostnadsfritt tillgängliggöra följande på sina webbplatser:

Inom en rimlig tid före emissionen av den berörda obligationen, de granskningar före emission som de har utfärdat.
Utan dröjsmål efter slutförandet av den externa granskarens bedömning av allokeringsrapporterna, de granskningar efter emission som de har utfärdat.
Utan dröjsmål efter den externa granskarens bedömning av konsekvensrapporterna, de granskningar av de konsekvensrapporter som de har utfärdat.

2.Granskningarna ska förbli tillgängliga för allmänheten på den externa granskarens webbplats åtminstone till och med den berörda obligationens förfallodatum.

3.Externa granskare som beslutar att sluta tillhandahålla en granskning ska utan dröjsmål efter ett sådant beslut ange skälen till beslutet på sina webbplatser.

Kapitel 4 Tillhandahållande av tjänster från externa granskare i tredjeland

Artikel 39 Allmänna bestämmelser

1.Externa granskare i tredjeland får tillhandahålla emittenter av europeiska gröna obligationer sina tjänster i enlighet med denna förordning om de är registrerade i det register över externa granskare i tredjeland som förs av Esma i enlighet med artikel 67.

2.Esma får endast registrera en extern granskare i ett tredjeland som har ansökt om att få tillhandahålla tjänster som extern granskare i enlighet med denna förordning i hela unionen i enlighet med punkt 1 (den ansökande externa granskaren i ett tredjeland) om följande villkor är uppfyllda:

Kommissionen har antagit ett beslut enligt artikel 40.1.
Den ansökande externa granskaren i ett tredjeland är registrerad eller auktoriserad att tillhandahålla de externa granskningstjänster som kommer att tillhandahållas i unionen och omfattas av en effektiv övervakning och kontroll av regelefterlevnaden, som säkerställer att de krav som är tillämpliga i det tredjelandet iakttas.
Samarbetsavtal har ingåtts enligt artikel 40.3.

3.Om en extern granskare i ett tredjeland är registrerad i enlighet med denna artikel ska inga ytterligare krav införas för den externa granskaren i ett tredjeland avseende frågor som täcks av denna förordning.

4.Den ansökande externa granskaren i ett tredjeland ska lämna in sin ansökan till Esma genom att använda de formulär och mallar som avses i artikel 23.7 efter det att kommissionen antagit ett beslut som avses i artikel 40.1 gällande det tredjeland där den ansökande externa granskaren i ett tredjeland är registrerad eller godkänd.

5.Den ansökande externa granskaren i ett tredjeland ska till Esma överlämna all information som är nödvändig för registreringen.

6.Esma ska göra en bedömning av om ansökan är fullständig inom 20 arbetsdagar från och med mottagandet av ansökan.

Om ansökan inte är fullständig ska Esma meddela den ansökande externa granskaren i ett tredjeland om detta och fastställa en tidsfrist inom vilken den ansökande externa granskaren i ett tredjeland måste lämna kompletterande information.

Om ansökan är fullständig ska Esma meddela den ansökande externa granskaren i ett tredjeland om detta.

7.Esma ska inom 45 arbetsdagar från och med mottagandet av en fullständig ansökan registrera eller vägra registrera a den ansökande externa granskaren i ett tredjeland.

Esma kan förlänga den period som avses i första stycket med 15 arbetsdagar om den ansökande externa granskaren i ett tredjeland avser att utkontraktera viss verksamhet som extern granskare.

8.Esma ska skriftligen meddela den ansökande externa granskaren i ett tredjeland om registreringen av den ansökande externa granskaren i ett tredjeland, eller av vägran att registrera den ansökande externa granskaren i ett tredjeland. Ett sådant beslut att registrera eller vägra registrera en ansökande extern granskare ska motiveras och ska få verkan den femte dagen efter det att det antagits.

9.Externa granskare i tredjeland ska, innan de tillhandahåller någon tjänst i förhållande till emittenter av europeiska gröna obligationer som är etablerade i unionen, erbjuda sig att hänskjuta eventuella tvister avseende dessa tjänster till en domstol i en medlemsstat eller en skiljedomstol med säte i en medlemsstat.

Artikel 40 Beslut om likvärdighet

1.Kommissionen får anta ett beslut med avseende ett tredjeland och däri ange att regelverket och tillsynsramen i det tredjelandet säkerställer följande:

Att externa granskare som är registrerade eller auktoriserade i det tredjelandet iakttar sådana rättsligt bindande organisatoriska krav och krav på marknadsuppförande som har en likvärdig verkan som kraven i denna förordning och i de genomförandeåtgärder som antas enligt denna förordning.
Att det tredjelandets regelverk ger ett effektivt likvärdigt system för erkännande av externa granskare som är registrerade eller auktoriserade enligt det tredjelandets rätt.

2.Kommissionen får anse att ett tredjelands organisation och marknadsuppförande har likvärdig verkan som kraven i denna förordning om enheter som tillhandahåller externa granskningstjänster inom den ramen är föremål för följande:

Registrering eller auktorisation samt kontinuerlig effektiv tillsyn och kontroll av regelefterlevnaden.
Adekvata organisatoriska krav på området internkontrollfunktioner.
Lämpliga uppföranderegler.

3.Esma ska upprätta samarbetsarrangemang med relevanta behöriga myndigheter i tredjeland vars regelverk och tillsynsram har erkänts som faktiskt likvärdiga i enlighet med punkt 1. Sådana arrangemang ska ange följande:

Mekanismen för informationsutbyte mellan Esma och de behöriga myndigheterna i de berörda tredjeländerna, inbegripet tillträde till alla uppgifter som Esma begär om de externa granskare i tredjeland som är registrerade eller auktoriserade i tredjeländerna.
Mekanismen för omedelbar underrättelse till Esma när en behörig myndighet i ett tredjeland bedömer att en extern granskare i ett tredjeland som den övervakar och som Esma har registrerat i det register som avses i artikel 67 överträder villkoren för sin registrering eller auktorisering eller tillämplig rätt.
Förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet inbegripet inspektioner på plats när så är lämpligt.

4.En extern granskare i ett tredjeland som är etablerad i ett land vars regelverk och tillsynssystem har bedömts vara effektivt likvärdigt i enlighet med punkt 1 i denna artikel och som är registrerad i det register som avses i artikel 67 ska kunna tillhandahålla de tjänster som omfattas av registreringen till emittenter av europeiska gröna obligationer i hela unionen.

5.Om kommissionen upphäver sitt beslut som avses i punkt 1 i denna artikel med avseende på detta tredjeland får en extern granskare i tredjeland inte längre tillämpa rättigheterna enligt artikel 39.

Artikel 41 Återkallande av registrering av en extern granskare i ett tredjeland

1.Esma ska återkalla registreringen av en extern granskare i tredjeland genom att stryka den externa granskaren från det register som avses i artikel 67 om Esma har välgrundade skäl, baserade på dokumenterade underlag, att hålla för sannolikt att den externa granskaren i tredjeland vid tillhandahållandet av tjänsterna enligt denna förordning i unionen

agerar på ett sätt som klart strider mot investerarnas intressen eller klart hindrar marknaderna från att fungera korrekt, eller
på ett allvarligt sätt har åsidosatt de lagar och förordningar som i det berörda tredjelandet är tillämpliga på granskaren och på grundval av vilka kommissionen har antagit ett beslut enligt artikel 40.1.

2.Esma ska fatta ett beslut enligt punkt 1 efter att ha

hänskjutit frågan till det berörda tredjelandets tillsynsmyndighet och den tillsynsmyndigheten inte har vidtagit de åtgärder som behövs för att skydda investerarna och unionsmarknadernas korrekta funktion eller inte har kunnat visa att den berörda externa granskaren uppfyller de krav som är tillämpliga på granskaren i det tredjelandet, och
underrättat det berörda tredjelandets tillsynsmyndighet om sin avsikt att återkalla registreringen av den externa granskaren i tredjeland minst 30 dagar före återkallandet.

3.Esma ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om ett beslut som fattats enligt punkt 1 och offentliggöra beslutet på sin webbplats.

4.I fall av återkallande av registreringen av en extern granskare i ett tredjeland ska kommissionen bedöma om de omständigheter under vilka ett beslut enligt artikel 40.1 antagits fortfarande föreligger vad avser det berörda tredjelandet.

Artikel 42 Erkännande av en extern granskare i tredjeland

1.Fram till dess att ett beslut enligt artikel 40.1 antas får en extern granskare i tredjeland tillhandahålla sina tjänster i enlighet med denna förordning, förutsatt att denne erhåller erkännande från Esma i enlighet med denna artikel.

2.En extern granskare i tredjeland som har för avsikt att inhämta ett sådant erkännande som avses i punkt 1 i denna artikel (den externa granskare i ett tredjeland som söker erkännande) ska uppfylla alla krav i artiklarna 23–38 och 54–56.

3.En extern granskare i tredjeland som söker erkännande ska ha en rättslig företrädare etablerad i unionen. Den rättsliga företrädaren ska:

Ansvara, tillsammans med den externa granskare i tredjeland som söker erkännande, för att säkerställa att de tjänster som den e externa granskaren i tredjeland som söker erkännande tillhandahåller enligt denna förordning uppfyller de villkor som nämns i punkt 2 och ska i det hänseendet vara ansvarig inför Esma för den berörda externa granskarens i tredjeland som söker erkännande agerande i unionen.
Agera på den externa granskarens i tredjeland som söker erkännande vägnar som den huvudsakliga kontaktpunkten med Esma och eventuella andra personer i unionen med avseende på den externa granskarens skyldigheterna enligt denna förordning.
Ha tillräckliga kunskaper, sakkunskaper och resurser för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna punkt.

4.En ansökan om erkännande från Esma enligt punkt 1 ska innehålla all information som krävs för att Esma ska kunna fastslå att den externa granskaren i ett tredjeland som söker erkännande har vidtagit alla åtgärder som krävs för att uppfylla villkoren i punkterna 2 och 3 och ska i tillämpliga fall innehålla uppgift om vilken behörig myndighet som ansvarar för tillsyn av den externa granskaren i tredjeland som söker erkännande.

5.Esma ska inom 30 arbetsdagar från mottagandet av en ansökan om erkännande från Esma bedöma om den är fullständig.

Om ansökan inte är fullständig ska Esma underrätta den berörda externa granskaren i tredjeland som söker erkännande om detta och ange en tidsfrist inom vilken den externa granskaren i tredjeland som söker erkännande ska lämna ytterligare information.

Om ansökan är fullständig ska Esma underrätta den berörda externa granskaren i tredjeland som söker erkännande om detta.

6.Esma ska inom 45 arbetsdagar från att ha mottagit en fullständig ansökan om erkännande kontrollera att de krav som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda.

Esma kan förlänga den period som avses i första stycket i denna punkt med 15 arbetsdagar om den externa granskaren i tredjeland som söker erkännande avser att utkontraktera viss verksamhet som extern granskare.

7.Esma ska skriftligen underrätta den externa granskaren i tredjeland som söker erkännande om sitt beslut att erkänna eller vägra erkänna den externa granskaren i tredjeland som söker erkännande. Ett beslut om att erkänna eller vägra erkänna en extern granskare i tredjeland som söker erkännande ska innehålla en motivering och ska få verkan den femte dagen efter att det antagits.

8.Esma ska tillfälligt upphäva eller i förekommande fall återkalla det erkännande som beviljats i enlighet med punkt 7 om den har välgrundade skäl, baserade på dokumenterade underlag, att anse att den externa granskaren i tredjeland agerar på ett sätt som strider mot intressena hos användarna av dess tjänster eller hindrar marknaderna från att fungera korrekt eller på ett allvarligt sätt har överträtt denna förordning, eller om den externa granskaren i tredjeland lämnat falsk information eller använt andra otillbörliga metoder för att erhålla erkännande.

9.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med informationen, formuläret och innehållet i den ansökan som avses i punkt 4.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 21 december 2025.

Artikel 43 Godkännande av tjänster enligt denna förordning som tillhandahålls från ett tredjeland

1.En extern granskare etablerad i unionen som är registrerad i enlighet med artikel 23 får hos Esma ansöka om beviljande av godkännande av de tjänster som externa granskare i tredjeland fortlöpande tillhandahåller i unionen, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

Den externa granskaren har verifierat och kan fortlöpande visa för Esma att tillhandahållandet av tjänster enligt denna förordning av den externa granskaren i tredjeland uppfyller krav som är minst lika strikta som kraven i denna förordning.
Den externa granskaren har nödvändig expertis för att effektivt övervaka verksamheten med tillhandahållande av tjänster enligt denna förordning av den externa granskaren i ett tredjeland och att hantera åtföljande risker.
De tjänster som tillhandahålls av den externa granskaren i tredjeland utnyttjas för något av följande objektiva skäl:
1. Särdragen hos de underliggande marknaderna eller investeringarna.
2. Den externa granskarens i tredjeland närhet till marknader, emittenter eller investerare i tredjeländer.
3. Expertisen hos den externa granskaren i tredjeland vad gäller att tillhandahålla tjänster som extern granskare eller inom särskilda marknader eller investeringar.

2.En extern granskare som lämnar in en ansökan som avses i punkt 1 (den godkännande externa granskaren) ska lämna alla uppgifter som krävs för att Esma ska kunna fastslå att alla villkor som anges i den punkten är uppfyllda vid tiden för ansökan.

3.Esma ska inom 20 arbetsdagar från mottagandet av en sådan ansökan som avses i punkt 1 bedöma om den är fullständig.

Om ansökan inte är fullständig ska Esma underrätta den godkännande externa granskaren om detta och ange en tidsfrist inom vilken den godkännande externa granskaren ska lämna ytterligare information.

Om ansökan är fullständig ska Esma underrätta den godkännande externa granskaren om detta.

Inom 45 arbetsdagar från mottagandet av den fullständiga ansökan ska Esma pröva ansökan och fatta ett beslut om att bevilja eller avslå godkännandet. Esma ska underrätta den godkännande externa granskaren om sitt beslut. Beslutet ska innehålla en motivering och ska få verkan den femte dagen efter att det antagits.

4.Tjänster som tillhandahålls enligt denna förordning av en extern granskare i tredjeland vars tjänster har godkänts ska anses vara tjänster som tillhandahålls av den godkännande externa granskaren. Den godkännande externa granskaren får inte använda sig av godkännandet i syfte att undvika kraven i denna förordning.

5.Den godkännande externa granskaren ska förbli fullt ansvarig för de tjänster som tillhandahålls enligt denna förordning av den godkända externa granskaren i tredjeland vars tjänster har godkänts och för efterlevnaden av denna förordning.

6.När Esma har välgrundade skäl att anse att villkoren i punkt 1 inte längre är uppfyllda ska den ha befogenhet att begära att den godkännande externa granskaren låter godkännandet upphöra.

7.Den godkännande externa granskaren ska offentliggöra de uppgifter som anges i artikel 38 på sin webbplats.

8.Den godkännande externa granskaren ska årligen rapportera till Esma om de tjänster den har godkänt under de senaste tolv månaderna.

Avdelning V Tillsyn som utövas av behöriga myndigheter och Esma

Kapitel 1 Behöriga myndigheter

Artikel 44 Tillsyn som utövas av behöriga myndigheter

1.Den behöriga myndighet i hemmedlemsstaten som utsetts enligt artikel 31 i förordning (EU) 2017/1129 ska utöva tillsyn över följande:

Emittenter av europeiska gröna obligationer när det gäller fullgörandet av deras skyldigheter enligt avdelning II kapitel 2 och artiklarna 18 och 19.
Emittenter som använder de gemensamma mallar som föreskrivs i artikel 21 när det gäller efterlevnaden av dessa mallar.

2.Behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 29.5 i förordning (EU) 2017/2402 ska övervaka att originatorer fullgör sina skyldigheter enligt avdelning II kapitel 2 och artiklarna 18 och 19 i den här förordningen.

3.Genom undantag från punkterna 1 och 2 i denna artikel ska de behöriga myndigheterna inte utöva tillsyn över emittenter av europeiska gröna obligationer som omfattas av artikel 1.2 b och d i förordning (EU) 2017/1129.

Artikel 45 Behöriga myndigheters befogenheter

1.För att utföra sina uppgifter enligt denna förordning ska behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt ha åtminstone följande tillsyns- och utredningsbefogenheter:

Kräva att emittenter offentliggör de faktablad för europeiska gröna obligationer som avses i artikel 10 eller i dessa faktablad tar med de uppgifter som avses i bilaga I.
Kräva att emittenter offentliggör granskningar och bedömningar.
Kräva att emittenter offentliggör årliga allokeringsrapporter eller tar med uppgifterna som avses i bilaga II i sina årliga allokeringsrapporter.
Kräva att emittenter offentliggör konsekvensrapporter eller tar med uppgifterna som avses i bilaga III i konsekvensrapporten.
Kräva att emittenter underrättar den behöriga myndigheten om offentliggörandet i enlighet med artikel 15.4.
Om emittenter använder de gemensamma mallar som föreskrivs i artikel 21, kräva att dessa emittenter tar med de uppgifter som avses där i sitt periodiska upplysningslämnande efter emission.
Kräva att emittentens företagsledning och revisorer tillhandahåller relevant information och relevanta dokument.
Meddela tillfälligt förbud för ett erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer under högst tio på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19.
Förbjuda ett erbjudande eller upptagande till handel på en reglerad marknad av europeiska gröna obligationer om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten fortsätter att underlåta att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19.
Förbjuda annonsering tillfälligt under högst tio på varandra följande arbetsdagar eller kräva att emittenter av europeiska gröna obligationer eller relevanta finansiella mellanhänder tillfälligt drar in annonseringen under högst tio på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19.
Förbjuda annonsering eller kräva att emittenter av europeiska gröna obligationer eller relevanta finansiella mellanhänder upphör med annonsering om det föreligger skälig anledning att misstänka att emittenten fortsätter att underlåta att uppfylla en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19.
Offentliggöra det faktum att en emittent av europeiska gröna obligationer underlåter att fullgöra denna förordning och kräva att emittenten offentliggör denna information på sin webbplats.
Förbjuda en emittent att emittera europeiska gröna obligationer under en period som inte överstiger ett år om en emittent upprepade gånger och på ett allvarligt sätt har överträtt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19.
Offentliggöra tre månader efter det krav som avses i led l i detta stycke att emittenten av europeiska gröna obligationer inte längre uppfyller artikel 3 vad gäller användningen av beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB, och kräva att emittenten offentliggör denna information på sin webbplats.
Utföra inspektioner eller utredningar på plats på andra platser än privatbostäder för fysiska personer, och för detta ändamål få tillträde till lokaler för att få åtkomst till dokument och andra uppgifter i någon form när det föreligger rimlig misstanke om att det finns dokument och andra uppgifter med anknytning till föremålet för inspektionen eller utredningen som kan vara relevanta för att bevisa en överträdelse av denna förordning.

När så krävs enligt nationell rätt får de behöriga myndigheterna begära att behörig rättslig myndighet ska besluta om att utnyttja befogenheterna enligt första stycket.

2.De behöriga myndigheterna ska utöva sina funktioner och befogenheter enligt vad som avses i punkt 1 på något av följande sätt:

Direkt.
I samarbete med andra myndigheter.
På eget ansvar genom delegering till de myndigheter som avses i led b.
Genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga åtgärder vidtagits så att behöriga myndigheter förfogar över de tillsyns- och utredningsbefogenheter som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

4.En person som rapporterar information till en behörig myndighet enligt denna förordning ska inte anses överträda eventuella restriktioner för lämnandet av upplysningar som ålagts genom avtal eller i någon lagbestämmelse eller administrativ bestämmelse, och den rapporterande personen ska inte ha någon form av ansvar för att göra sådan information tillgänglig för den behöriga myndigheten.

Artikel 46 Samarbete mellan behöriga myndigheter

1.De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra vid tillämpningen av denna förordning. De ska utbyta information utan onödigt dröjsmål och samarbeta om utredningar, tillsyn och efterlevnad.

Medlemsstater som har valt att i enlighet med artikel 49.5 fastställa straffrättsliga påföljder för överträdelser av denna förordning ska säkerställa att lämpliga åtgärder har vidtagits så att de behöriga myndigheterna har alla nödvändiga befogenheter att etablera kontakter med rättsliga myndigheter inom sin jurisdiktion för att få särskild information om brottsutredningar eller rättsliga förfaranden som har inletts på grund av påstådda överträdelser av denna förordning och vidarebefordra samma information till andra behöriga myndigheter så att de kan uppfylla sin skyldighet att samarbeta med varandra vid tillämpningen av denna förordning.

2.En behörig myndighet får vägra att tillmötesgå en begäran om information eller en begäran om samarbete i samband med en utredning endast under någon av följande exceptionella omständigheter:

Om tillmötesgående av begäran sannolikt kan inverka negativt på dess egna utredningar, tillsynskontroller eller en brottsutredning.
Om rättsliga förfaranden redan har inletts vid de relevanta myndigheterna i den behöriga myndighetens medlemsstat beträffande samma handlingar och mot samma personer.
Om ett slutligt rättsligt avgörande redan har meddelats mot de personer som avses i led b för samma handlingar i den behöriga myndighetens medlemsstat.

3.Behöriga myndigheter får begära bistånd från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i fråga om inspektioner eller utredningar på plats.

Om en behörig myndighet tar emot en begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om att genomföra en inspektion eller utredning på plats får den förstnämnda myndigheten göra något av följande:

Själv genomföra inspektionen eller utredningen på plats.
Tillåta att den behöriga myndighet som inkom med begäran deltar i en inspektion eller utredning på plats.
Tillåta att den behöriga myndighet som inkom med begäran själv genomför inspektionen eller utredningen på plats.
Utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra inspektionen eller utredningen på plats.
Samarbeta med övriga behöriga myndigheter vid utförandet av vissa tillsynsuppgifter.

4.När det gäller en värdepapperiseringsobligation, om en behörig myndighet som avses i artikel 44.2 finner eller har skäl att tro att en skyldighet enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18 eller 19 inte har uppfyllts, ska den på ett tillräckligt detaljerat sätt underrätta den behöriga myndigheten i medlemsstaten för den eller de enheter som misstänks för bristande efterlevnad om sina iakttagelser. Efter att ha mottagit denna information ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten för den enhet som misstänks för den bristande efterlevnaden inom 15 arbetsdagar vidta alla nödvändiga åtgärder för att åtgärda den konstaterade bristande efterlevnaden och underrätta den andra berörda behöriga myndigheten. Om en behörig myndighet som avses i artikel 44.2 har invändningar mot en annan behörig myndighet med avseende på förfarandet eller innehållet i dess åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder ska den utan onödigt dröjsmål underrätta alla andra berörda behöriga myndigheter om sina invändningar.

5.De behöriga myndigheterna får hänskjuta ärendet till Esma i situationer där en begäran om samarbete, i synnerhet för utbyte av information, har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-fördraget får Esma i sådana situationer agera i enlighet med de befogenheter som Esma tilldelas enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

6.Esma får utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange vilken information som ska utbytas i enlighet med punkt 1.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt, i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7.Esma får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för samarbete och utbyte av den information som avses i punkt 1.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artikel 15 förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 47 Tystnadsplikt

1.All information som utbyts mellan behöriga myndigheter enligt denna förordning och som avser affärs- eller driftsförhållanden och andra ekonomiska eller personliga förhållanden ska vara konfidentiell och omfattas av tystnadsplikt, utom då den behöriga myndigheten när den utbyter sådan information med en annan behörig myndighet anger att informationen får lämnas ut eller då sådant utlämnande krävs för rättsliga förfaranden.

2.Tystnadsplikt ska gälla för alla personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten eller för någon tredje part till vilken den behöriga myndigheten har delegerat sina befogenheter. Information som omfattas av tystnadsplikt får lämnas ut till en annan person eller myndighet endast enligt unionsrätten eller nationell rätt.

Artikel 48 Förebyggande åtgärder

1.En behörig myndighet i värdmedlemsstaten som har tydliga och påvisbara grunder för att anta att emittenter av europeiska gröna obligationer har begått oriktigheter eller att en sådan emittent har överträtt denna förordning ska överföra dessa undersökningsresultat till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och till Esma.

2.Om en emittent av europeiska gröna obligationer fortsätter att överträda denna förordning trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och Esma, vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda investerarna och utan onödigt dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om detta.

3.En behörig myndighet som har en avvikande åsikt om någon av de åtgärder som vidtagits av en annan behörig myndighet i enlighet med punkt 2 får hänskjuta ärendet till Esma. Esma får agera i enlighet med de befogenheter som myndigheten tilldelats enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 49 Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

1.Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt ge behöriga myndigheter befogenhet att påföra administrativa sanktioner och vidta andra lämpliga administrativa åtgärder, vilka ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt artikel 45 och medlemsstaternas rätt att besluta om och påföra straffrättsliga påföljder. Dessa administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ska tillämpas på följande:

Emittenters överträdelser av sina skyldigheter enligt avdelning II kapitel 2 eller artikel 18, 19 eller 21.
Underlåtenhet att samarbeta eller uppfylla sina skyldigheter i samband med en utredning, en inspektion eller ett krav enligt artikel 45.1.

2.Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa några regler om de behöriga myndigheternas befogenhet att påföra administrativa sanktioner och vidta andra lämpliga administrativa åtgärder som avses i punkt 1 om de överträdelser som avses i led a eller b i det stycket redan är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella rätt senast den 21 december 2024. Om medlemsstaterna så beslutar ska de i detalj underrätta kommissionen och Esma om de relevanta delarna av sin straffrätt.

3.Senast den 21 december 2024 ska medlemsstaterna i detalj anmäla de regler som avses i punkterna 1 och 2 till kommissionen och Esma. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om eventuella senare ändringar av bestämmelserna.

4.Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt säkerställa att de behöriga myndigheterna har befogenhet att vidta följande administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder i fråga om de överträdelser som avses i punkt 1 a:

Ett offentligt utlåtande med uppgift om den ansvariga fysiska eller juridiska personen och om överträdelsens karaktär i enlighet med artikel 45.1 l.
Ett föreläggande enligt vilket det krävs att den ansvariga fysiska eller juridiska personen upphör med det agerande som utgör överträdelsen.
Ett beslut om förbud för den ansvariga fysiska eller juridiska personen att emittera europeiska gröna obligationer under en period på högst ett år.
Maximala administrativa böter på minst två gånger beloppet av de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, om dessa belopp kan fastställas.
I fråga om en juridisk person, maximala administrativa böter på minst 500.000 EUR eller, i medlemsstater vars valuta inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den 20 december 2023, eller 0,5 % av den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga redovisning som har godkänts av ledningsorganet.
Om det rör sig om en fysisk person, maximala administrativa böter på minst 50.000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den 20 december 2023.

Vid tillämpning av första stycket led e, om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till ett moderbolag som är skyldigt att upprätta en koncernredovisning i enlighet med direktiv 2013/34/EU, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt tillämplig unionsrätt på redovisningsområdet i den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget.

5.Medlemsstaterna får föreskriva ytterligare sanktioner eller åtgärder och högre administrativa böter än vad som föreskrivs i denna förordning.

Artikel 50 Utövande av tillsynsbefogenheter och befogenheter att påföra sanktioner

1.Vid fastställandet av typ av och storlek på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ska de behöriga myndigheterna beakta alla relevanta omständigheter inklusive följande, där så är lämpligt:

Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.
Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen.
Finansiell styrka hos den person som är ansvarig för överträdelsen som den indikeras genom den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar.
Överträdelsens inverkan på investerares intressen.
Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster för tredje part som överträdelsen orsakat, i den mån dessa kan fastställas.
Graden av samarbete med den behöriga myndigheten hos den person som är ansvarig för överträdelsen, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återförande av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som denne undvikit.
Tidigare överträdelser av denna förordning av den person som har gjort sig skyldig till överträdelsen.
Eventuella åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den upprepas.

2.När de behöriga myndigheterna utövar sina befogenheter att påföra administrativa sanktioner och vidta andra administrativa åtgärder enligt artikel 49 ska de bedriva ett nära samarbete för att säkerställa att utövandet av deras tillsyns- och utredningsbefogenheter och de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som de påför är effektiva och lämpliga. De ska samordna sina åtgärder för att undvika eventuellt dubbelarbete och överlappningar när de utövar sina tillsyns- och utredningsbefogenheter och när de påför administrativa sanktioner och vidtar andra administrativa åtgärder i gränsöverskridande fall.

Artikel 51 Rätt att överklaga

Medlemsstaterna ska säkerställa att beslut som fattas i enlighet med denna förordning är vederbörligen motiverade och omfattas av rätten att överklaga inför domstol.

Artikel 52 Offentliggörande av beslut

1.Den behöriga myndigheten ska på sin officiella webbplats offentliggöra beslut om administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder till följd av en överträdelse av denna förordning omedelbart efter det att den person som är föremål för beslutet har underrättats om det beslutet. Offentliggörandet ska innehålla information om överträdelsens typ och karaktär och om identiteten på de personer som är ansvariga. Den skyldigheten ska inte gälla beslut om åläggande av åtgärder av utredningskaraktär.

2.Om den behöriga myndigheten anser att ett offentliggörande av de juridiska personernas identitet eller av de fysiska personernas identitet eller personuppgifter är oproportionerligt mot bakgrund av en bedömning av proportionaliteten i offentliggörandet av sådana uppgifter i det enskilda fallet, eller om offentliggörandet skulle äventyra finansmarknadernas stabilitet eller en pågående utredning, ska de behöriga myndigheterna göra något av följande:

Skjuta upp offentliggörandet av beslutet att påföra en administrativ sanktion eller vidta en annan administrativ åtgärd tills det inte längre finns någon anledning att inte offentliggöra det.
Offentliggöra beslutet att påföra en administrativ sanktion eller vidta en annan administrativ åtgärd på anonym grund på ett sätt som överensstämmer med nationell rätt, om ett sådant anonymt offentliggörande säkerställer ett effektivt skydd av personuppgifterna i fråga.
Inte offentliggöra beslutet att påföra en administrativ sanktion eller vidta en annan administrativ åtgärd om de alternativ som anges i leden a och b inte anses tillräckliga för att säkerställa
1. att finansmarknadernas stabilitet inte äventyras, eller
2. att offentliggörandet av dessa beslut är proportionerligt när det gäller åtgärder som bedöms vara av mindre vikt.

Vid ett beslut om att offentliggöra en administrativ sanktion eller vidta en annan administrativ åtgärd på anonym grund som avses i led b i första stycket får offentliggörandet av de relevanta uppgifterna skjutas upp under en rimlig period, om det antas att anledningen till det anonyma offentliggörandet kommer att upphöra att gälla inom denna period.

3.Om beslutet om att påföra en administrativ sanktion eller vidta en annan administrativ åtgärd överklagats till relevant domstol eller administrativt organ, ska den behöriga myndighet som avses i artikel 44.1 och 44.2 på sin officiella webbplats omedelbart även offentliggöra information om detta och all senare information om resultatet av ett sådant överklagande. Dessutom ska alla beslut om ogiltigförklarande av ett tidigare beslut om att påföra en administrativ sanktion eller vidta en annan administrativ åtgärd också offentliggöras.

4.De behöriga myndigheterna ska säkerställa att allt som offentliggörs i enlighet med denna artikel ska finnas kvar på deras officiella webbplats under minst fem år efter offentliggörandet. Personuppgifter i offentliggörandet ska begränsas till vad som är nödvändigt för det specifika fallet och ska endast finnas på den behöriga myndighetens officiella webbplats under den tidsperiod som är nödvändig enligt tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

Artikel 53 Rapportering av administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder till Esma

1.Behöriga myndigheter ska årligen till Esma lämna sammanställda uppgifter om alla administrativa sanktioner som påförts och andra administrativa åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 49. Esma ska offentliggöra dessa uppgifter i en årsrapport.

2.Om medlemsstaterna i enlighet med artikel 49.5 har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för överträdelser av bestämmelser som avses i den punkten, ska deras behöriga myndigheter årligen tillhandahålla Esma anonymiserade uppgifter i aggregerad form om alla inledda brottsutredningar och alla ålagda straffrättsliga påföljder. Esma ska i en årsrapport offentliggöra uppgifter om ålagda straffrättsliga påföljder.

3.En behörig myndighet som har offentliggjort administrativa sanktioner, andra administrativa åtgärder eller straffrättsliga påföljder ska samtidigt underrätta Esma om dessa sanktioner eller åtgärder.

4.Behöriga myndigheter ska informera Esma om alla administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder som påförts men som inte offentliggjorts i enlighet med artikel 52.2 första stycket led c, inbegripet överklaganden av dessa och utgången av de överklagandena. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna delges information och den slutliga domen vid ålagda straffrättsliga påföljder och att de lämnar dessa till Esma. Esma ska upprätthålla en central databas över sanktioner som rapporterats till Esma med informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna som enda syfte. Den databasen ska endast vara tillgänglig för behöriga myndigheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som lämnas av de behöriga myndigheterna.

Kapitel 2 Esma

Artikel 54 Begäran om uppgifter

1.Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut kräva att följande personer lämnar alla uppgifter för att Esma ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning:

Personer som effektivt bedriver verksamhet som externa granskare.
Medlemmar i den externa granskarens tillsynsorgan, förvaltningsorgan eller administrativa organ.
Medlemmar i den externa granskarens företagsledning.
Alla personer som direkt medverkar i den externa granskarens bedömningsverksamhet.
Rättsliga företrädare för och anställda hos enheter till vilka externa granskare har utkontrakterat vissa funktioner i enlighet med artikel 33.
Personer som på annat sätt har en nära och väsentlig anknytning till förvaltningen av den externa granskaren, inbegripet aktieägare som innehar minst 10 % av kapitalet eller rösterna i den externa granskaren eller i ett företag som har befogenhet att utöva kontroll eller ett bestämmande inflytande över den externa granskaren.
Personer som agerar som, eller utger sig för att vara, externa granskare utan att vara registrerade som sådana samt alla personer som genomför någon av de funktioner som avses i leden a–f för en sådan persons räkning.

2.När Esma skickar en enkel begäran om information enligt punkt 1 ska Esma

hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,
ange syftet med begäran,
specificera vilka uppgifter som begärs,
fastställa den tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,
underrätta den person av vilken uppgifterna begärs om att denna inte är skyldig att lämna informationen men att den information som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran ska vara korrekt och inte vilseledande, och
ange de potentiella böter som föreskrivs i artikel 60 om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande.

3.När Esma genom ett beslut enligt punkt 1 begär att information ska tillhandahållas ska Esma

hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,
ange syftet med begäran,
specificera vilka uppgifter som begärs,
ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,
ange de viten som föreskrivs i artikel 61 om den begärda informationen är ofullständig,
ange de böter som föreskrivs i artikel 60 om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande,
informera om rätten att överklaga beslutet inför överklagandenämnden i enlighet med artiklarna 58 och 59 i förordning (EU) nr 1095/2010 och att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol (domstolen) i enlighet med artiklarna 60 och 61 i den förordningen.

4.De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska personer, de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag, ska lämna de begärda uppgifterna. I behörig ordning befullmäktigade advokater får lämna de begärda uppgifterna på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir ansvariga fullt ut om de lämnade uppgifterna visar sig vara ofullständiga, oriktiga eller vilseledande.

5.Esma ska utan dröjsmål översända en kopia av den enkla begäran eller av sitt beslut som avses i punkt 1 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de personer till vilka en sådan begäran eller ett sådant beslut riktas har hemvist eller är etablerade.

Artikel 55 Allmänna utredningar

1.För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga utredningar av personer som avses i artikel 54.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra personer som bemyndigats av Esma ha befogenhet att

granska alla handlingar, uppgifter, rutiner och allt annat material av relevans för utförandet av dess uppgifter oberoende av i vilken form de föreligger,
ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, rutiner och sådant annat material,
kalla till sig personer som avses i artikel 54.1 eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller dokument som rör föremålet för och syftet med kontrollen samt nedteckna svaren,
höra varje annan fysisk eller juridisk person som går med på att höras i syfte att samla in information om föremålet för utredningen,
begära in uppgifter om tele- och datatrafik.

2.Esmas tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra sådana utredningar som avses i punkt 1 i den här artikeln ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd där utredningens föremål och syfte anges. I tillståndet ska även anges de viten som föreskrivs i artikel 61, när handlingar, uppgifter, förfaranden och annat material inte tillhandahålls eller tillhandahålls i ofullständig form eller svaren på de frågor som ställs till de personer som avses i artikel 54.1 inte lämnas eller är ofullständiga, samt de böter som föreskrivs i artikel 60, om svaren på de frågor som ställs till personer som avses i artikel 54.1 visar sig vara oriktiga eller vilseledande.

3.De personer som avses i artikel 54.1 ska underkasta sig utredningar som inletts genom beslut av Esma. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som föreskrivs i artikel 61, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4.Esma ska inom en rimlig tid före en utredning underrätta den behöriga myndighet som avses i artikel 44 i den medlemsstat där utredningen ska genomföras om utredningen och namnge de bemyndigade personerna. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten ska, på Esmas begäran, bistå de bemyndigade personerna vid utredningen. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten får också på begäran närvara vid utredningarna.

5.Om den begäran om uppgifter om tele- eller datatrafik som avses i punkt 1 e i enlighet med nationell rätt kräver att en behörig myndighet erhåller tillstånd från en rättslig myndighet, ska ESMA ansöka om sådant tillstånd. Esma får också ansöka om ett sådant tillstånd i förebyggande syfte.

6.Vid ansökan om ett tillstånd enligt punkt 5 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera äktheten i Esmas beslut och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för utredningarna. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionerliga får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar framför allt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Enbart domstolen får pröva lagenligheten av Esmas beslut, enligt det förfarande som fastställs i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 56 Kontroller på plats

1.För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företagslokaler, på mark eller i egendom som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 54.1. Om det krävs för kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet får Esma genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan.

2.Esmas tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler, all mark och all egendom som används av de juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 55.1. De ska även ha befogenhet att försegla företagslokaler, egendom och räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning som är nödvändig för kontrollen.

3.Esmas tjänstemän och andra personer som Esma har bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, som anger kontrollens föremål och syfte liksom de viten som föreskrivs i artikel 61 om de berörda personerna inte underkastar sig kontrollen. Esma ska i god tid anmäla kontrollen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras.

4.De personer som avses i artikel 54.1 ska underkasta sig kontroller på plats som Esma beslutat om. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med kontrollen, fastställa den dag då den ska inledas och ange de viten som föreskrivs i artikel 61, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen. Esma ska fatta sådana beslut efter samråd med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras.

5.På Esmas begäran ska tjänstemän som är anställda vid den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras samt de personer som har bemyndigats eller utsetts av denna myndighet aktivt bistå Esmas tjänstemän och de andra personer som har bemyndigats av Esma. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som anges i punkt 2. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten får också på begäran närvara vid kontrollerna på plats.

6.Esma får begära att behöriga myndigheter i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras för Esmas räkning utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 55.1. För detta syfte ska behöriga myndigheter ha samma befogenheter som Esma och som föreskrivs i denna artikel och artikel 55.1.

7.Om Esmas tjänstemän och andra medföljande personer som Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en inspektion som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lämna dem nödvändigt bistånd och, vid behov, begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de ska kunna genomföra sin inspektion på plats.

8.Om den inspektion på plats som föreskrivs i punkt 1 eller det bistånd som föreskrivs i punkt 7 enligt tillämplig nationell rätt kräver tillstånd av en rättslig myndighet ska Esma ansöka om sådant tillstånd. Esma får också ansöka om ett sådant tillstånd i förebyggande syfte.

9.Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 8 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera äktheten i Esmas beslut och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionerliga får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, i synnerhet gällande Esmas skäl att misstänka att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Enbart domstolen får pröva lagenligheten av Esmas beslut, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 57 Utövande av de befogenheter som avses i artiklarna 54, 55 och 56

De befogenheter som genom artikel 54, 55 eller 56 tilldelas Esma, någon av dess tjänstemän eller en annan av Esma bemyndigad person får inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut.

Artikel 58 Informationsutbyte

1.Behöriga myndigheter som avses i artikel 44, Esma och andra relevanta myndigheter ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.Behöriga myndigheter som avses i artikel 44, Esma, andra relevanta myndigheter och andra organ eller fysiska eller juridiska personer som mottar konfidentiell information vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning får använda sådan information enbart för utförandet av sina uppgifter.

Artikel 59 Esmas tillsynsåtgärder

1.Om Esma i enlighet med artikel 63.8 finner att en person har begått en överträdelse som förtecknas i artikel 60.1, ska Esma anta ett beslut om att vidta en eller flera av följande åtgärder:

Återkalla registreringen av en extern granskare.
Återkalla erkännandet av en extern granskare i ett tredjeland.
Tillfälligt förbjuda den externa granskaren att bedriva verksamhet enligt denna förordning i unionen, tills överträdelsen har upphört.
Återkalla registreringen av en extern granskare i tredjeland.
Förpliktiga personen att upphöra med överträdelsen.
Ålägga böter enligt artikel 60.
Ålägga viten enligt artikel 61.
Utfärda en offentlig underrättelse.

2.Esma ska återkalla en extern granskares registrering eller erkännande i något av följande fall:

Den externa granskaren har uttryckligen avsagt sig registreringen eller erkännandet eller har inte utnyttjat registreringen eller erkännandet inom 36 månader från det att registreringen eller erkännandet beviljats.
Den externa granskaren har erhållit registreringen eller erkännandet genom att lämna falsk information eller använda andra otillbörliga metoder.
Den externa granskaren uppfyller inte längre de villkor som låg till grund för registreringen eller erkännandet.

Om Esma återkallar den externa granskarens registrering eller erkännande ska myndigheten lämna en fullständig motivering till detta.

Återkallelsen ska ha omedelbar verkan.

3.Vid tillämpning av punkt 1 ska Esma beakta överträdelsens natur och allvar med hänsyn till följande kriterier:

Överträdelsens varaktighet och frekvens.
Huruvida överträdelsen har lett till, underlättat eller på annat sätt avser ekonomisk brottslighet.
Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen.
Finansiell styrka hos den person som är ansvarig för överträdelsen som den indikeras genom den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar.
Överträdelsens inverkan på investerares intressen.
Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster för tredje part som överträdelsen orsakat, i den mån dessa kan fastställas.
I vilken mån den person som är ansvarig för överträdelsen samarbetar med Esma, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återförande av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som denna person undvikit.
Tidigare överträdelser av denna förordning av den person som har gjort sig skyldig till överträdelsen.
Åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den upprepas.

4.Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den person som är ansvarig för överträdelsen om varje åtgärd som vidtagits enligt punkt 1 och meddela detta till medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen. Esma ska offentliggöra varje sådan åtgärd på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för antagandet av det beslut som avses i punkt 1.

Det offentliggörande som avses i första stycket ska omfatta följande:

Ett uttalande som bekräftar att den person som är ansvarig för överträdelsen har rätt att överklaga beslutet.
I tillämpliga fall, ett uttalande som bekräftar att ett överklagande har gjorts och som klargör att ett sådant överklagande inte har suspensiv verkan.
Ett uttalande som bekräftar att Esmas överklagandenämnd har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 60 Böter

1.Esma ska anta ett beslut om föreläggande av böter i enlighet med punkt 2 i den här artikeln om Esma i enlighet med artikel 63.8 finner att en extern granskare eller någon av de personer som avses i artikel 54.1 uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått en eller flera av följande överträdelser:

Underlåtenhet att följa artikel 24.1 eller någon bestämmelse i avdelning IV kapitlen 2 och 3.
Inlämning av falsk information vid ansökan om registrering som extern granskare eller användning av andra otillbörliga metoder för att erhålla en sådan registrering.
Underlåtenhet att lämna ut uppgifter som svar på ett beslut om lämnande av uppgifter enligt artikel 54 eller lämnande av oriktiga eller vilseledande uppgifter som svar på en begäran om uppgifter eller ett beslut.
Förhindrande av eller underlåtenhet att följa en utredning enligt artikel 55.1 a, b, c eller e.
Överträdelse av artikel 56 genom att inte lämna förklaringar angående sakförhållanden eller dokument som rör föremålet för och syftet med kontrollen eller genom att lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter.
Inledande av verksamhet som extern granskare eller uppträder som extern granskare utan att vara registrerad som extern granskare.

En överträdelse ska anses ha begåtts uppsåtligen om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar att en person har handlat med avsikt att begå överträdelsen.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska beloppet för böter enligt punkt 1 uppgå till minst 20.000 EUR. Beloppet får som högst fastställas till 200.000 EUR.

När bötesbeloppet fastställs enligt punkt 1 i den här artikeln ska Esma ta hänsyn till de kriterier som anges i artikel 59.3.

3.Om en person har begått en överträdelse som förtecknas i punkt 1 och direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar av överträdelsen ska bötesbeloppet minst motsvara dessa ekonomiska fördelar.

4.Om en handling eller underlåtenhet utgör en kombination av flera överträdelser ska Esma tillämpa ett enda bötesbelopp. Bötesbeloppet ska vara det högsta av de bötesbelopp som gäller för denna handling eller underlåtenhet.

Artikel 61 Viten

1.Esma ska fatta beslut om att vite ska åläggas för att tvinga

en person att upphöra med en överträdelse, i enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 59.1 e,
en person som avses i artikel 54.1
1. att lämna fullständig information som har begärts genom ett beslut enligt artikel 54,
2. att underkasta sig en utredning och särskilt tillhandahålla fullständiga handlingar, uppgifter, förfaranden och annat nödvändigt material samt komplettera och korrigera annan information som tillhandahållits i samband med en utredning som inletts genom beslut enligt artikel 55, eller
3. att underkasta sig en kontroll på plats som har beslutats enligt artikel 56.

2.Vite ska betalas per förseningsdag.

3.Vitesbeloppet ska uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det föregående verksamhetsåret eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under det föregående kalenderåret. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om föreläggande av vitet.

4.Vite ska föreläggas för maximalt sex månader från och med det att Esma meddelar sitt beslut. Efter utgången av denna period ska Esma se över åtgärden.

Artikel 62 Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av böter och viten

1.Esma ska offentliggöra alla böter och viten som förelagts enligt artiklarna 60 och 61, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på de finansiella marknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionerligt stor skada. Sådana offentliggöranden får inte innehålla personuppgifter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725.

2.Böter och viten som har förelagts enligt artiklarna 60 och 61 ska vara av administrativ karaktär

3.Böter och viten som har förelagts enligt artiklarna 60 och 61 ska vara verkställbara.

Vid verkställighet av böter eller viten ska Esma följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den medlemsstat eller det tredjeland inom vars territorium böterna eller vitena verkställs.

4.De belopp som åläggs i form av böter och viten ska tillfalla unionens allmänna budget.

5.Om Esma beslutar att inte förelägga böter eller viten efter att ha avslutat en utredning ska Esma informera Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter om detta och motivera sitt beslut.

Artikel 63 Förfaranderegler för tillsynsåtgärder och åläggande av böter

1.Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns tydliga och påvisbara grunder för att misstänka att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser som förtecknas i artikel 60.1, ska Esma utse en oberoende utredare inom Esma för att utreda saken. Utredaren får inte vara eller ha varit involverad i direkt eller indirekt tillsyn eller registrering av den berörda externa granskaren och ska utföra sina uppgifter oberoende av Esmas tillsynsstyrelse.

2.Utredaren ska utreda de påstådda överträdelserna och därvid ta hänsyn till eventuella kommentarer som lämnas av de personer som är föremål för utredning samt lämna in fullständiga ärendehandlingar med sina utredningsresultat till Esmas tillsynsstyrelse.

3.För att utföra sina uppgifter får utredaren utöva befogenheten att begära uppgifter enligt artikel 54 och att genomföra utredningar och kontroller på plats enligt artiklarna 55 och 56. När utredaren utövar dessa befogenheter ska denna rätta sig efter artikel 57.

4.När utredaren utför sina uppgifter ska denna ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av Esma i dess tillsynsverksamhet.

5.När utredningen är avslutad ska utredaren, innan ärendehandlingarna med utredningsresultaten lämnas till Esmas tillsynsstyrelse, ge de personer som är föremål för utredning möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på sakförhållanden som de personer som är föremål för utredning har fått möjlighet att yttra sig över.

6.Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt ut under utredningar enligt denna artikel.

7.När utredaren lämnar ärendehandlingarna med utredningsresultaten till Esmas tillsynsstyrelse ska denna underrätta de personer som är föremål för utredning därom. De personer som är föremål för utredning ska ha rätt att få tillgång till ärendehandlingarna, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras tystnadsplikt skyddas. Rätten att få tillgång till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter som berör tredje parters intressen.

8.På grundval av ärendehandlingarna med utredarens resultat och efter att ha hört de berörda personerna i enlighet med artikel 64 om de begär det, ska Esma besluta om en eller flera av de överträdelser som anges i artikel 60.1 har begåtts av de personer som är föremål för utredning och i ett sådant fall vidta en åtgärd enligt artikel 59 och förelägga böter enligt artikel 60.

9.Utredaren ska inte delta i Esmas tillsynsstyrelses överläggningar eller på något annat sätt ingripa i dess beslutsprocess.

10.Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 68 senast den 21 december 2024 för att komplettera denna förordning genom att närmare ange förfarandereglerna för utövande av Esmas befogenhet att ålägga böter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister, indrivande av böter eller viten, samt närmare regler om preskriptionstider när det gäller åläggande och verkställighet av böter och viten.

11.Esma ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns tydliga och påvisbara grunder för att misstänka att det föreligger sakförhållanden som utgör brott. Esma ska inte ålägga böter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell rätt.

Artikel 64 Hörande av personer som är föremål för beslut enligt artiklarna 59, 60 och 61

1.Innan Esma fattar beslut enligt artiklarna 59, 60 och 61 ska de personer som är föremål för ett sådant beslut ges möjlighet att höras om Esmas utredningsresultat. Esma ska grunda sina beslut endast på utredningsresultat som dessa personer har getts möjlighet att yttra sig över.

2.Punkt 1 i den här artikeln ska inte tillämpas om skyndsamma åtgärder enligt artikel 59 krävs för att förhindra att det finansiella systemet lider väsentlig och omedelbar skada. Esma får i sådana fall anta ett preliminärt beslut och ska ge de berörda personerna möjlighet att höras snarast möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.

3.Rätten till försvar för personer som är föremål för Esmas beslut ska iakttas fullt ut under de respektive förfarandena. Dessa personer ska ha rätt att få tillgång till Esmas akt, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras tystnadsplikt skyddas. Tillgången till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna förberedande handlingar.

Artikel 65 Domstolens prövning

Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka Esma har förelagt böter eller viten enligt denna förordning. Den får upphäva, sänka eller höja förelagda böter eller viten.

Artikel 66 Registrerings-, erkännande- och tillsynsavgifter

1.Esma ska ta ut avgifter av externa granskare för att täcka kostnaderna för deras registrering, erkännande och tillsyn och för varje kostnad som Esma kan ådra sig när Esma utför sina uppgifter enligt denna förordning.

2.De totala avgifter som Esma tar ut av de sökande externa granskarna, de registrerade externa granskarna eller de erkända externa granskarna i enlighet med denna förordning ska täcka de administrativa kostnader som Esma har i sin verksamhet avseende registrering och tillsyn av alla externa granskare. Samtidigt ska avgiften stå i proportion till den berörda externa granskarens omsättning.

Genom undantag från första stycket får externa granskare vars årsomsättning understiger ett visst belopp undantas från skyldigheten att betala en avgift, vilket specificeras närmare i den delegerade akt som ska antas av kommissionen enligt punkt 3.

3.Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 68 senast den 21 december 2024 för att komplettera denna förordning genom att särskilt ange typen av avgifter, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas.

Vid utarbetandet av den delegerade akten ska kommissionen ange det tröskelvärde för årsomsättningen för externa granskare på koncernnivå under vilket ingen avgift ska tas ut, och den ska även specificera det sätt på vilket den årliga omsättningen ska beräknas vid tillämpningen av detta tröskelvärde.

4.Innan kommissionen antar den delegerade akt som avses i punkt 3 ska den samråda med Esma om de avgifter som avses i den punkten.

Artikel 67 Esmas register över externa granskare och externa granskare i tredjeland

1.Esma ska på sin webbplats föra ett offentligt register över följande:

Externa granskare som är registrerade i enlighet med artikel 23.
Externa granskare som omfattas av ett tillfälligt förbud mot att bedriva sin verksamhet i enlighet med artikel 59.
Externa granskare vars registrering har återkallats i enlighet med artikel 59.
Externa granskare i tredjeland som tillåts tillhandahålla sina tjänster i unionen i enlighet med artikel 39.
Externa granskare i tredjeland som har erkänts i enlighet med artikel 42.
Externa granskare som är registrerade i enlighet med artikel 23 och som godkänner de tjänster som tillhandahålls av externa granskare i tredjeland i enlighet med artikel 43.
Externa granskare i tredjeland vars registrering har återkallats och som inte längre utövar rättigheterna enligt artikel 39, om kommissionen återkallar sitt beslut enligt artikel 40.1 med avseende på det tredjelandet.
Externa granskare i tredjeland vars erkännande har upphävts tillfälligt eller återkallats.
Externa granskare som är registrerade i enlighet med artikel 23 och som inte längre kan godkänna de tjänster som tillhandahålls av externa granskare i tredjeland i enlighet med artikel 43.

2.Registret ska innehålla externa granskares kontaktuppgifter, deras webbplatser och de datum då Esmas beslut avseende dessa externa granskare får verkan.

3.För externa granskare i tredjeland ska registret även innehålla uppgifter om vilka tjänster som externa granskare i tredjeland tillhandahåller och kontaktuppgifterna för den behöriga myndighet som är ansvarig för övervakningen av dem i tredjelandet.

Avdelning VI Delegerade akter

Artikel 68 Utövandet av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 21.4, 63.10 och 66.3 ges till kommissionen tills vidare från och med 20 december 2023.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 21.4, 63.10 och 66.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 21.4, 63.10 och 66.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Avdelning VII Slutbestämmelser

Artikel 69 Övergångsbestämmelser om externa granskare

1.En extern granskare som avser att tillhandahålla tjänster i enlighet med denna förordning från och med den 21 december 2024 till och med den 21 juni 2026 ska tillhandahålla sådana tjänster först efter att ha underrättat Esma om detta och efter att ha tillhandahållit den information som avses i artikel 23.1.

2.Till och med den 21 juni 2026 ska de externa granskare som avses i punkt 1 i den här artikeln göra sitt yttersta för att följa artiklarna 24–38, med undantag för de krav som fastställs i de genomförandeakter som avses i artikel 24.2 och de delegerade akter som avses i artiklarna 26.3, 27.2, 28.3, 29.4, 30.3, 31.4 och 33.7.

3.Efter den 21 juni 2026 ska de externa granskare som avses i punkt 1 i den här artikeln tillhandahålla tjänster enligt denna förordning först efter att ha registrerats i enlighet med artikel 23, förutsatt att de följer artikel 22 och artiklarna 24–38 enligt kompletteringarna i de delegerade akter som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Artikel 70 Övergångsbestämmelser om externa granskare i tredjeland

1.Externa granskare i tredjeland som avser att tillhandahålla tjänster i enlighet med denna förordning från och med den 21 december 2024 till och med den 21 juni 2026 får endast tillhandahålla sådana tjänster efter att ha underrättat Esma om detta och efter att ha tillhandahållit den information som avses i artikel 23.1.

2.De externa granskare i tredjeland som avses i punkt 1 ska

göra sitt yttersta för att följa artiklarna 24–38, med undantag för de krav som fastställs i de genomförandeakter som avses i artikel 24.2 och de delegerade akter som avses i artiklarna 26.3, 27.2, 28.3, 29.4, 30.3, 31.4 och 33.7,
ha en rättslig företrädare etablerade i unionen som ska följa artikel 42.3.

3.Esma får när som helst från och med den 21 december 2024 till och med den 21 juni 2026 se till att externa granskare i tredje land vad gäller punkt 2 b följer bestämmelserna genom att införa tillsynsåtgärder i enlighet med avdelning V.

Artikel 71 Översyn

1.Senast den 21 december 2028 och därefter vart tredje år, ska kommissionen, efter att ha hört Esma och plattformen för hållbar finansiering som inrättats genom artikel 20 i förordning (EU) 2020/852, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning. Rapporten ska i möjligaste mån utvärdera åtminstone följande:

Införandet av den europeiska standarden för gröna obligationer och dess marknadsandel, både i unionen och globalt, särskilt för små och medelstora företag.
Hur denna förordning har påverkat omställningen till en hållbar ekonomi, bristen på investeringar som behövs för att uppnå unionens klimatmål enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119, samt omdirigeringen av privata kapitalflöden till hållbara investeringar.
Hur marknaden för externa granskare fungerar och Esmas tillsyn av denna.
Lämpligheten och inverkan på externa granskare och på Esmas budget av de delegerade akter som antagits enligt artikel 66.3.
Miljöpåståendens trovärdighet och potentiella fall av missbruk på marknaden för hållbara obligationer.
Hur den hållbarhetslänkade obligationsmarknaden fungerar, inbegripet trovärdigheten hos och kvaliteten på relevanta påståenden.
Behovet av att erkänna ett tredjelands kriterier för att fastställa miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som likvärdiga med taxonomikraven, förutsatt att det finns särskilda skyddsåtgärder för att säkerställa likvärdiga mål, i syfte att godkänna allokering av intäkter från en europeisk grön obligation i enlighet med sådana kriterier i tredjeländer.
Den praktiska inverkan av artikel 5 på användningen av europeiska gröna obligationer, miljökvaliteten på användningen av intäkterna från dessa och skälen till att den flexibilitet som föreskrivs i den artikeln inte hindrar omställningen till finansiering av miljömässigt hållbara verksamheter.
Genomförandet av avdelning III i denna förordning, inbegripet användningen av de mallar som avses i den avdelningen av emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara eller av hållbarhetslänkade obligationer, huruvida sådana obligationer marknadsförs i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, en analys av användningen av dessa mallar, marknadsutvecklingen och dessa mallars överensstämmelse med relevant unionsrätt, inbegripet förordning (EU) 2019/2088.

2.De rapporter som avses i punkt 1 ska, när så är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag, inbegripet information för emittenter av obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och av hållbarhetslänkade obligationer.

3.Senast den 21 december 2026 ska kommissionen offentliggöra en rapport om behovet av att reglera hållbarhetslänkade obligationer, när så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

4.Kommissionen ska senast den 31 december 2024 och därefter vart tredje år offentliggöra en rapport för att informera emittenter av europeiska gröna obligationer om den översyn som genomförts enligt artikel 19.5 tredje stycket i förordning (EU) 2020/852, inbegripet överensstämmelsen mellan de tekniska granskningskriterierna och de kriterier som fastställs i artikel 10.2 i den förordningen, med beaktande av reglerna om tillämpning av äldre regler i artikel 8 i den här förordningen.

5.Senast den 21 december 2028 ska EBA, i nära samarbete med Esma och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (gemensamt kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna eller ESA-myndigheterna), offentliggöra en rapport om möjligheten att utvidga behörigheten att använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB till att omfatta syntetiska värdepapperiseringar.

6.Senast den 21 december 2029 får kommissionen, på grundval av den rapport som avses i punkt 5, lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet. Kommissionens rapport får vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

7.Senast den 21 december 2028 och, i tillämpliga fall, vart tredje år därefter, ska ESA-myndigheterna, genom den gemensamma kommitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, offentliggöra en rapport om utvecklingen av marknaden för värdepapperiseringsobligationer. Dessa rapporter ska bland annat bedöma huruvida volymen taxonomiförenliga tillgångar har ökat tillräckligt i syfte att se över tillämpningen av reglerna om användning av intäkter för värdepapperiseringsobligationer vars emittenter avser att använda beteckningen europeisk grön obligation eller EuGB.

8.Kommissionen ska, på grundval av den rapport som avses i punkt 7, lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet. Kommissionens rapport ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 72 Ikraftträdande och tillämpning

1.Denna förordning träder i kraft den 20 december 2023.

2.Denna förordning ska tillämpas från och med den 21 december 2024.

3.Genom undantag från punkt 2 i denna artikel, ska artiklarna 20, 21.4, 23.6, 23.7, 24.2, 26.3, 27.2, 28.3, 29.4, 30.3, 31.4, 33.7, 42.9, 46.6, 46.7, 49.1, 49.2, 49.3, 63.10, 66.3, 68, 69 och 70 tillämpas från och med den 20 december 2023.

4.Genom undantag från andra stycket i denna artikel ska artiklarna 40, 42.1–42.8 och 43 tillämpas från och med den 21 juni 2026.

5.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att följa artiklarna 45 och 49 senast den 21 december 2024.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Bilagorna I–IV återges ej här; red.anm.