RedU 13 Övergång till komponentmetod – fastigheter

1.1K3 reglerar utformningen av årsredovisningen och hur poster i balans- och resultaträkningarna ska värderas. K3 innehåller ett krav på komponentmetod för materiella anläggningstillgångar vilket innebär att det i vissa fall ska göras en uppdelning på komponenter för att avskrivningar, och därmed även redovisade värden på anläggningstillgångarna, ska återspegla det faktum att olika komponenter kan ha olika nyttjandeperioder. Det finns inget krav att i årsredovisningen specificera anläggningstillgångarna uppdelat på komponenter.

(RedP 2017:7)

1.2I samband med övergången till K3 kan det uppkomma praktiska frågor och problem vid tillämpningen av komponentmetoden. I hög grad gäller detta hanteringen av tillgångar som är anskaffade före tidpunkten för övergången. Förutom den grundläggande frågeställningen om vad som är betydande komponenter, kan de praktiska problemen något förenklat delas in i två områden. Dels kanske företaget använder ett anläggningsregister som inte stödjer en uppdelning i komponenter, dels finns det företag som har ett flertal fastigheter som ska delas upp på komponenter och detta arbete kräver viss tid.

(RedP 2017:7)

1.3Detta uttalande behandlar hur uppdelningen på komponenter kan beaktas i ett bestånd av fastigheter som finns i ett företags balansräkning vid övergången till K3. Detta uttalande kan dock vara tillämpbart även för företag med innehav av en eller ett fåtal fastigheter.

1.4Enligt övergångsreglerna till K3 får inte det redovisade värdet på befintliga anläggningstillgångar justeras för att överensstämma med en retroaktiv omräkning baserad på de principer för komponenter som K3 bygger på. Detta innebär att det redovisade värdet på anläggningstillgångar som finns vid övergången till K3 varken vid övergången eller senare fullt ut kommer att överensstämma med K3s grundregler för komponentavskrivningar. Ett annat förhållande är att avskrivningar och ackumulerade avskrivningar i sig är ett redovisningsområde som alltid baseras på antaganden och bedömningar.

(RedP 2017:7)

1.5Den fråga som diskuteras i detta uttalande är om det i samband med övergång till K3 går att göra en approximativ uppdelning av komponenter för att återspegla komponentmetoden i enlighet med K3. En sådan approximativ uppdelning görs i sådana fall i en modell där en viktad avskrivning beräknas för den del av fastigheten som inte delats upp i betydande komponenter. Detta gäller dock enbart i den utsträckning det inte finns anläggningsregister med adekvat information som i erforderlig grad stödjer komponentmetoden.

2.1FAR gör bedömningen att det i ett fastighetsägande företag kan vara förenligt med K3 att använda en viktad avskrivningssats vid avskrivning av byggnader. FAR gör också bedömningen att det för fastighetsägande företag, där det vid övergången till K3 finns en grupp med likartade byggnader, kan vara förenligt med K3 att använda en viktad avskrivningssats som tillämpas på alla byggnader i gruppen. Hur en sådan viktad avskrivningssats kan tas fram beror på förutsättningarna i de enskilda fallen. En metod kan vara att företaget väljer ut en representativ byggnad i gruppen och gör en fullständig analys av de olika komponenterna. I andra fall kan det finnas mer generella modeller för vissa typer av byggnader som företagen kan använda som utgångspunkt för att bedöma en relevant viktad avskrivning. I de fall det finns branschvägledningar kan dessa ge relevant information för sådana bedömningar. Vilken viktad avskrivning som är tillämplig i olika fall beror på olika faktorer. Vid denna bedömning är nedan uppräknade faktorer viktiga och måste beaktas:

1. Typ av byggnad (exempelvis bostäder, kontor, butiker, skolor etc.).

2. Byggnadens skick och ålder vid tidpunkten för övergång till K3.

3. Byggnadens geografiska läge (kan ha betydelse för hur mycket av den tekniska livslängden som kommer att kunna utgöra nyttjandeperiod för en eller flera komponenter eftersom olika geografiska marknader kan ha olika förutsättningar vad avser exempelvis framtida tillväxtförutsättningar, betalningsförmåga samt behov av bebyggda fastigheter).

Även andra faktorer kan vara väsentliga att beakta.

(RedP 2017:7)

2.2En förutsättning för en hantering enligt punkt 2.1 är att det går att göra bedömningen att de viktade avskrivningarna på varje enskild fastighet inte avviker väsentligt från vad avskrivningarna skulle ha uppgått till om det genomförts en fullständig uppdelning på betydande komponenter för varje fastighet. Innebörden av begreppet ”väsentlighet” anges i 2 kap. 3 a § årsredovisningslagen (ÅRL). Paragrafen lyder enligt följande: ”Följden av en avvikelse ska anses vara väsentlig om utelämnad eller felaktig information, ensam eller tillsammans med annan information, rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen.”

(RedP 2017:7)

2.3Förutsättningarna för att tillämpa en metod enligt punkt 2.1 varierar givetvis mellan olika fastighetsbestånd och förutsättningarna måste analyseras i varje enskilt fall. FAR gör den övergripande bedömningen att det vid övergången till K3 kan finnas fastighetsbestånd eller enskilda fastigheter som uppfyller förutsättningarna för en hantering enligt punkt 2.1. Efterhand som tiden går och det sker komponentbyten i de olika fastigheterna i en grupp, blir det gradvis svårare att göra bedömningen att den viktade avskrivningssatsen, och därmed redovisade värden på byggnaderna, inte avviker väsentligt från en mer fullständig beräkning. Detta kan innebära att den viktade avskrivningssatsen behöver justeras eller att den viktade avskrivningssatsen successivt måste ersättas med avskrivningar baserade på de faktiska individuella komponenterna.

3.1Uppdelningen i komponenter görs förslagsvis i ett antal steg. Ett första steg är att fastigheter delas upp i mark och byggnader eftersom det inte görs någon avskrivning på mark. Även allokering till byggnads-/markinventarier och/eller markanläggningar bör ha skett redan före övergången till K3 men kan också aktualiseras i samband med övergång till komponentmetoden. De skattemässiga begreppen byggnads-/markinventarier och markanläggningar kan normalt användas även för ändamålet att identifiera/klassificera komponenter i redovisningssammanhang. Dock bör iakttas att komponenternas nyttjandeperioder kan skilja sig från de skattemässigt tillåtna avskrivningstiderna.

(RedP 2017:7)

3.2Uppdelning kan således ske enligt nedanstående steg:

1. Uppdelning på byggnader och mark.

2. Allokering av värden till markanläggning och byggnads-/markinventarier.

3. Av återstoden allokeras netto redovisat värde per komponent och nyttjandeperioder per komponent fastställs. Alternativt görs ingen fördelning direkt i anläggningsregister av det redovisade värdet på komponenter, istället sker en viktad avskrivning, baserad på komponenternas respektive värde i en modell, på återstående del enligt den approximativa modell som diskuterats ovan.

(RedP 2017:7)

3.3Eftersom redan tidigare normgivning krävde en uppdelning på byggnader och mark finns det inte någon möjlighet i samband med övergången till K3 att göra en ”omallokering” av de redovisade värdena mellan byggnad och mark. För vissa fastigheter kan det vara så att det verkliga värdet på marken är väsentligt högre än redovisat värde, medan redovisat värde på byggnaden är högre än ett värde baserat på fulla komponentavskrivningar. Det är då inte möjligt att omfördela del av det redovisade värdet från byggnaden till marken. Däremot kan givetvis uppskrivning ske av värdet på marken enligt reglerna i 4 kap. 6 § ÅRL. Att en omallokering av redovisat värde inte får ske vid övergången till K3 gäller även om företag redan innan övergången särredovisat vissa komponenter i byggnaden och att denna särredovisning är förenlig med den logik som gäller vid fullständig komponentredovisning. Redovisat värde på dessa komponenter ska då inte justeras. Detta kan exempelvis avse olika byggnadsinventarier som hanterats som separata komponenter. I vissa fall är dock inte tidigare partiell komponentredovisning förenlig med det komponentsynsätt som K3 ger uttryck för och då kan det istället bli aktuellt att lägga ihop samtliga redovisade värden på olika delar som tillhör byggnad, eller det återstående byggnadsvärde som beskrevs i punkt 3 ovan. Det sammanlagda värdet fördelas därefter på komponenter utifrån en bedömning av respektive komponents värde vid övergång till K3. Hur en sådan bedömning kan ske beskrivs i bilagan ”Exempel på tillämpning”.

3.4Exempel på när inte tidigare särredovisade komponenter är förenliga med fullständigt komponentsynsätt kan vara då endast prestandahöjande delar av anskaffningsutgifter för komponentbyten aktiverats. Ett annat exempel kan vara då företaget inte följt en enhetlig princip i enlighet med vad som uttrycks i K3 punkt 2.18 avseende väsentliga tillkommande utgifter. Vad som i detta sammanhang avses med att inte ha följt enhetliga principer förenliga med K3 punkt 2.18 kan exempelvis vara att ett företag tidigare år har kostnadsfört åtgärder av viss karaktär som borde aktiverats i enlighet med K3 punkt 2.18, men att företaget andra år aktiverat liknande utgifter. Detta kan också uttryckas som att företaget inte har följt enhetliga principer i allt väsentligt när det gäller vilka tillkommande utgifter som aktiverats och vilka som kostnadsförts.

3.5Exempel på när sådana situationer som nyss beskrivits kan ha uppkommit är när ett företag bytt samma byggnadsdel på två olika byggnader till samma prestandanivå som när byggnaden var nyuppförd. Vidare kan företaget ha kostnadsfört detta utbyte för den ena byggnaden med motiveringen att utgiften inte ökat byggnadens prestanda, i jämförelse med ursprunglig anskaffningstidpunkt, men för den andra byggnaden aktiverat samma typ av utgift på grund av att utgiften skett i nära anslutning till förvärvet.

(RedP 2016:9)