Inledning

Denna standards tillämpningsområde

1.Denna internationella revisionsstandard (ISA) behandlar den oberoende revisorns övergripande ansvar vid utförande av en revision av finansiella rapporter enligt ISA. Särskilt preciseras den oberoende revisorns övergripande mål och klargörs karaktären på samt omfattningen och inriktningen av en revision som är utformad så att den oberoende revisorn kan uppfylla dessa mål. Den klargör även ISAs tillämpningsområde, auktoritet och struktur samt innefattar krav som fastställer den oberoende revisorns allmänna ansvar som är tillämpliga på alla revisioner, innefattande förpliktelsen att följa ISA. Den oberoende revisorn kallas i fortsättningen ”revisorn”.

2.ISA är utarbetade inom ramen för en revisors revision av finansiella rapporter. De ska anpassas efter vad omständigheterna kräver när de tillämpas på revisioner av annan historisk finansiell information. ISA behandlar inte det av revisorns ansvar som kan täckas av lagstiftning, föreskrifter eller på annat sätt i samband med t.ex. ett offentligt erbjudande om att teckna aktier eller andra värdepapper. Sådant ansvar kan skilja sig från det som fastställs i ISA. Detta innebär att även om revisorn kan finna att aspekter av ISA är till hjälp under sådana omständigheter är det hans eller hennes ansvar att säkerställa att alla relevanta förpliktelser med avseende på lagar och andra författningar eller relevanta yrkesmässiga förpliktelser följs.

En revision av finansiella rapporter

3.Syftet med en revision är att öka förtroendet för de finansiella rapporterna hos avsedda användare. Detta uppnås genom att revisorn lämnar ett uttalande om huruvida de finansiella rapporterna i alla väsentliga avseenden har upprättats enligt ett tillämpligt ramverk för finansiell rapportering. När det gäller de flesta generella ramverk handlar detta uttalande om huruvida de finansiella rapporterna, i alla väsentliga avseenden, ger en rättvisande bild eller ger en sann och rättvisande bild enligt ramverket. En revision som utförs enligt ISA och relevanta yrkesetiska krav ger revisorn möjlighet att utforma detta uttalande. (Se punkt A 1.)

4.De finansiella rapporter som är föremål för revision är företagets finansiella rapporter, som har upprättats av företagets ledning under tillsyn av dem som har ansvar för företagets styrning (styrelsen). ISA inför inte något ytterligare ansvar på företagsledning eller styrelse och åsidosätter inte lagar och andra författningar som styr deras ansvar. En revision enligt ISA utförs dock under den grundläggande förutsättningen att företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen, har bekräftat visst ansvar som är grundläggande för revisionens utförande. Revisionen av de finansiella rapporterna befriar inte företagsledningen eller styrelsen från deras ansvar. (Se punkterna A 2A 11.)

5.Som grund för revisorns uttalande kräver ISA att revisorn uppnår rimlig säkerhet om huruvida de finansiella rapporterna i sin helhet inte innehåller väsentliga felaktigheter, vare sig de skulle bero på oegentligheter eller misstag. Rimlig säkerhet är en hög grad av säkerhet. Den uppnås när revisorn har inhämtat tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att revisionsrisken (dvs. risken för att revisorn lämnar ett oriktigt revisionsuttalande när de finansiella rapporterna innehåller väsentliga felaktigheter) ska minska till en godtagbart låg nivå. Men rimlig säkerhet är inte en absolut grad av säkerhet, eftersom det finns inneboende begränsningar i en revision som resulterar i att de flesta revisionsbevis som revisorn använder för att dra slutsatser och grunda revisionsuttalandet på snarare övertygar än ger fullt bevis för ett visst förhållande. (Se punkterna A 30A 54.)

6.Begreppet väsentlighet tillämpas av revisorn vid både planering och utförande av en revision samt vid utvärdering av effekterna på revisionen av identifierade felaktigheter och eventuella felaktigheter som inte korrigerats i de finansiella rapporterna.1 I allmänhet betraktas felaktigheter, vilket innefattar utelämnanden, som väsentliga om de enskilt eller tillsammans rimligen kan förväntas påverka de ekonomiska beslut som användare fattar med grund i de finansiella rapporterna. Bedömningar av väsentlighet görs mot bakgrund av övriga omständigheter och påverkas av revisorns uppfattning om behoven av finansiell information hos användare av de finansiella rapporterna samt en felaktighets storlek eller karaktär, eller en kombination av dessa två aspekter. Revisorns uttalande avser de finansiella rapporterna som helhet, och därför är revisorn inte ansvarig för att upptäcka felaktigheter som inte är väsentliga för de finansiella rapporterna som helhet.

ISA 320 Väsentlighet vid planering och utförande av en revision och ISA 450 Utvärdering av felaktigheter som identifieras under revisionen.

7.ISA innehåller mål, krav samt tillämpningsunderlag och andra förtydliganden som är avsedda att vara till stöd för revisorn när han eller hon skaffar sig rimlig säkerhet. ISA kräver att revisorn gör professionella bedömningar och förhåller sig professionellt skeptisk under planeringen och utförandet av revisionen samt, bland annat

  • identifierar och bedömer risker för väsentliga felaktigheter, vare sig dessa beror på oegentligheter eller misstag, med grund i en förståelse av företaget och dess miljö, det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering och företagets system för intern kontroll,

  • inhämtar tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis om huruvida det finns väsentliga felaktigheter, genom att utforma och införa en ändamålsenlig hantering av de bedömda riskerna, och

  • bildar sig en uppfattning om de finansiella rapporterna grundad på slutsatser som har dragits av de inhämtade revisionsbevisen.

8.Formen för revisorns uttalande beror på det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering och tillämplig lag eller annan författning. (Se punkterna A 12A 13.)

9.Revisorn kan också ha ett visst kommunikations- och rapporteringsansvar av annat slag gentemot användare, företagsledning, styrelse eller externa parter, avseende frågor som väcks vid revisionen. Detta kan vara fastställt av ISA eller av tillämplig lag eller annan författning.2

Se t.ex. ISA 260 (omarbetad) Kommunikation med dem som har ansvar för företagets styrning och punkt 44 i ISA 240 Revisorns ansvar avseende oegentligheter i en revision av finansiella rapporter.

Ikraftträdande

10.Denna standard gäller vid revision av finansiella rapporter för räkenskapsperioder som börjar den 15 december 2009 eller senare.

Revisorns övergripande mål

11.När revisorn utför en revision av finansiella rapporter är hans eller hennes övergripande mål

  1. att uppnå rimlig säkerhet att de finansiella rapporterna i sin helhet inte innehåller väsentliga felaktigheter, vare sig de beror på oegentligheter eller misstag, och därigenom kunna uttala sig om huruvida de finansiella rapporterna, i alla väsentliga hänseenden, har upprättats enligt ett tillämpligt ramverk för finansiell rapportering, och

  2. att uttala sig om de finansiella rapporterna, och kommunicera enligt kraven i ISA, enligt sina iakttagelser.

12.I samtliga fall där det inte går att uppnå rimlig säkerhet och där det på grund av omständigheterna inte räcker med att uttala sig med reservation i revisors rapport för att rapportera till de avsedda användarna av de finansiella rapporterna, kräver ISA att revisorn avstår från att uttala sig eller avgår från (eller avsäger sig)3 uppdraget, där detta är möjligt enligt tillämplig lag eller annan författning.

I ISA används endast termen ”avgå från”.

Definitioner

13.I ISA har nedanstående termer följande betydelser:

  1. Tillämpligt ramverk för finansiell rapportering – det ramverk för finansiell rapportering som har antagits av företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen för upprättandet av de finansiella rapporterna som är godtagbart med hänsyn till företagets karaktär och målet för de finansiella rapporterna eller krävs enligt lag eller annan författning.

    Termen ”ramverk avsett att ge en rättvisande bild” står för ett ramverk för finansiell rapportering som kräver att kraven i ramverket följs och som

    1. uttryckligen eller underförstått bekräftar att företagsledningen, för att uppnå en rättvisande bild i de finansiella rapporterna, kan behöva lämna upplysningar utöver dem som särskilt krävs i ramverket, eller

    2. uttryckligen bekräftar att företagsledningen kan behöva avvika från ett krav i ramverket för att uppnå en rättvisande bild i de finansiella rapporterna. Sådana avvikelser antas bara vara nödvändiga i ytterst sällsynta fall.

    Termen ”regelstyrt ramverk” står för ett ramverk för finansiell rapportering som kräver att kraven i ramverket följs men inte innehåller bekräftelserna i (i) och (ii) ovan.

  2. Revisionsbevis – information som revisorn använder för att komma fram till de slutsatser som han eller hon grundar sitt uttalande i revisors rapport på. Revisionsbevis innefattar både information i det räkenskapsmaterial som utgör underlag för de finansiella rapporterna och annan information. I ISA gäller följande:

    1. Revisionsbevis tillräcklighet är måttet på kvantiteten revisionsbevis. Kvantiteten revisionsbevis som behövs påverkas av revisorns bedömning av riskerna för väsentliga felaktigheter och även av kvaliteten på sådana revisionsbevis.

    2. Revisionsbevis ändamålsenlighet är måttet på revisionsbevis kvalitet, dvs. deras relevans och tillförlitlighet som stöd för de slutsatser som revisorns uttalande bygger på.

  3. Revisionsrisk – risken för att revisorn lämnar ett oriktigt uttalande i revisors rapport när de finansiella rapporterna innehåller väsentliga felaktigheter. Revisionsrisk är en funktion av riskerna för väsentliga felaktigheter och upptäcktsrisk.

  4. Revisor – ”revisorn” står för den eller de personer som utför revisionen, vanligen den ansvariga revisorn eller andra medlemmar i uppdragsteamet eller, i tillämpliga fall, revisionsföretaget. Där en ISA uttryckligen avser att ett krav eller ansvar ska uppfyllas av den ansvariga revisorn, används termen ”ansvarig revisor” i stället för ”revisor”. ”Ansvarig revisor” och ”revisionsföretag” ska i tillämpliga fall läsas som att de hänvisar till sina motsvarigheter i den offentliga sektorn.

  5. Upptäcktsrisk – risken för att de åtgärder som en revisor utför för att minska revisionsrisk till en godtagbart låg nivå inte kommer att leda till upptäckt av en förekommande felaktighet som skulle kunna vara väsentlig, antingen enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter.

  6. Finansiella rapporter – en strukturerad framställning av historisk finansiell information, innefattande upplysningar, avsedd att kommunicera ett företags ekonomiska resurser eller förpliktelser vid en viss tidpunkt eller förändringarna i dessa för en tidsperiod enligt ett ramverk för finansiell rapportering. Termen ”finansiella rapporter” står vanligen för fullständiga finansiella rapporter enligt vad som är fastställt i kraven i det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering, men termen kan också stå för en enskild finansiell rapport. Upplysningar består av förklarande eller beskrivande information, som presenteras enligt krav eller vad som är uttryckligen tillåtet eller på annat sätt tillåtet i det tillämpliga ramverket för finansiella rapporter, i de finansiella rapporterna eller i noterna eller införlivade genom hänvisningar. (Se punkterna A 14A 15.)

  7. Historisk finansiell information – information uttryckt i finansiella termer om ett särskilt företag, i första hand hämtad från det företagets redovisningssystem, om ekonomiska händelser som har inträffat under tidigare perioder eller om ekonomiska förhållanden eller omständigheter vid tidigare tidpunkter.

  8. Företagsledning – den eller de personer som har verkställande ansvar för hur företagets verksamhet bedrivs. För vissa företag i vissa jurisdiktioner innefattar företagsledningen några eller alla i styrelsen, t.ex. styrelsemedlemmar som ingår i företagets ledning, eller en ägare-företagsledare.

  9. Felaktighet – en skillnad mellan det belopp eller den klassificering, presentation eller upplysning som anges för en post i de finansiella rapporterna och det belopp eller den klassificering, presentation eller upplysning som krävs för att redovisningen av posten ska följa det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering. Felaktigheter kan ha sin grund i misstag eller oegentligheter.

    I revisorns uttalande om huruvida de finansiella rapporterna ger en i alla väsentliga avseenden rättvisande bild, eller en sann och rättvisande bild, innefattar felaktigheter även sådana justeringar av belopp, klassificeringar, presentation eller upplysningar som enligt revisorns bedömning behövs för att de finansiella rapporterna ska ge en i alla väsentliga avseenden rättvisande bild eller ge en sann och rättvisande bild.

  10. Grundläggande förutsättning, avseende företagsledningens och, i tillämpliga fall, styrelsens ansvar, för utförandet av en revision – att företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen har bekräftat och förstår sitt ansvar för följande faktorer, som är grundläggande för utförandet av en revision enligt ISA. Det innebär ansvar för

    1. upprättandet av de finansiella rapporterna enligt det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering, vilket innefattar, där så är relevant, att de ger en rättvisande bild,

    2. för sådan intern kontroll som företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen fastställer som nödvändiga för att möjliggöra upprättandet av finansiella rapporter som inte innehåller väsentliga felaktigheter, vare sig detta beror på oegentligheter eller misstag, och

    3. att ge revisorn

      1. tillgång till all information som företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen, känner till som är relevant för upprättandet av de finansiella rapporterna, så som underlag, dokumentation och andra förhållanden,

      2. ytterligare uppgifter som revisorn kan begära att få av företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen, för revisionens syfte, och

      3. obegränsad tillgång till personer i företaget som revisorn anser att det är nödvändigt att inhämta revisionsbevis från.

    När det gäller ett ramverk avsett att ge en rättvisande bild, kan (i) ovan formuleras som ”upprättandet av finansiella rapporter som ger en rättvisande bild enligt ramverket för finansiell rapportering”, eller ”upprättandet av finansiella rapporter som ger en sann och rättvisande bild enligt ramverket för finansiell rapportering”.

    För den ”förutsättning, avseende företagsledningens och, i tillämpliga fall, styrelsens ansvar, som är grundläggande för utförandet av en revision” kan också termen ”den grundläggande förutsättningen” användas.

  11. Professionell bedömning – tillämpningen av relevant utbildning, kunskap och erfarenhet inom den ram som utgörs av revisions- och redovisningsstandarder samt yrkesetiska regler, när initierade beslut fattas om åtgärder som är ändamålsenliga med hänsyn till omständigheterna för revisionsuppdraget.

  12. Förhålla sig professionellt skeptisk – en inställning som innefattar ifrågasättande, att vara uppmärksam på förhållanden som kan tyda på möjliga felaktigheter som beror på misstag eller oegentligheter, samt en kritisk bedömning av revisionsbevis.

  13. Rimlig säkerhet – inom ramen för en revision av finansiella rapporter en hög, men inte absolut, grad av säkerhet.

  14. Risk för väsentliga felaktigheter – risken för att de finansiella rapporterna innehåller väsentliga felaktigheter före en revision. Denna risk består av två delar, som beskrivs på följande sätt på påståendenivån: (se punkt A 15a)

    1. Inneboende risk – känsligheten hos ett påstående om ett transaktionsslag, ett konto eller en upplysning för en felaktighet som skulle kunna vara väsentlig, antingen enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter, före beaktande av eventuella kontroller.

    2. Kontrollrisk – risken för att en felaktighet som skulle kunna finnas i ett påstående om ett transaktionsslag, ett konto eller en upplysning och som skulle kunna vara väsentlig, antingen enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter, inte förhindras eller upptäcks och rättas i tid via företagets interna kontroll.

  15. De som har ansvar för företagets styrning (styrelsen) – den eller de personer eller den eller de organisationer (t.ex. en förvaltare) som har ansvar för att utöva tillsyn över företagets strategiska inriktning samt förpliktelser som sammanhänger med företagets skyldigheter. Detta innefattar tillsyn över processen för finansiell rapportering. För vissa företag i vissa jurisdiktioner kan de som har ansvar för företagets styrning (styrelsen) innefatta ledningspersonal, t.ex. ledningspersoner som ingår i styrelsen i ett privat företag eller i ett företag i den offentliga sektorn eller en ägare-företagsledare.

Krav

Yrkesetiska krav avseende en revision av finansiella rapporter

14.Revisorn ska följa relevanta yrkesetiska krav, däribland sådana som gäller oberoende, avseende uppdrag att utföra en revision av finansiella rapporter. (Se punkterna A 16A 19.)

Professionell skeptisk inställning

15.Revisorn ska förhålla sig professionellt skeptisk när han eller hon planerar och utför en revision, och vara medveten om att det kan finnas omständigheter som gör att de finansiella rapporterna innehåller väsentliga felaktigheter. (Se punkterna A 20A 24.)

Professionell bedömning

16.Revisorn ska använda sitt professionella omdöme vid planering och utförande av en revision av finansiella rapporter. (Se punkterna A 25A 29.)

Tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis samt revisionsrisk

17.För att uppnå rimlig säkerhet ska revisorn inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att minska revisionsrisken till en godtagbart låg nivå för att därmed få möjlighet att dra rimliga slutsatser som grund för sitt uttalande. (Se punkterna A 30A 54.)

Genomförande av en revision enligt ISA

Följa ISA som är relevanta för revisionen

18.Revisorn ska följa alla ISA som är relevanta för revisionen. En ISA är relevant för revisionen när den är i kraft och de omständigheter som behandlas i ifrågavarande ISA är för handen. (Se punkterna A 55A 59.)

19.Revisorn ska ha en förståelse av hela texten i en ISA, vilket innefattar hur den ska tillämpas och andra förtydliganden, för att förstå dess mål och tillämpa kraven i den på rätt sätt. (Se punkterna A 60A 68.)

20.Revisorn ska inte ange i revisors rapport att han eller hon följt ISA, såvida revisorn inte har följt kraven i denna ISA och i alla andra ISA som är relevanta för revisionen.

Mål i enskilda ISA

21.För att uppnå sina övergripande mål ska revisorn använda målen i relevanta ISA vid planering och utförande av revisionen, med beaktande av de inbördes sambanden mellan olika ISA, för att (se punkterna A 69A 71)

  1. fastställa om några granskningsåtgärder utöver dem som krävs av ISA är nödvändiga för att uppnå de angivna målen i ISA, och (se punkt A 72)

  2. bedöma om tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats. (Se punkt A 73.)

Följa relevanta krav

22.Förutom i de fall som nämns i punkt 23 ska revisorn följa varje krav i en ISA såvida inte, med hänsyn till omständigheterna för revisionen

  1. hela den ISA som det är fråga om inte är relevant, eller

  2. kravet inte är relevant eftersom det är villkorat och detta villkor inte är uppfyllt. (Se punkterna A 74A 75.)

23.I undantagsfall kan revisorn bedöma det som nödvändigt att göra avsteg från ett relevant krav i en ISA. Under sådana omständigheter ska revisorn utföra alternativa granskningsåtgärder för att uppnå målet enligt det kravet. Revisorns behov av att göra avsteg från ett relevant krav antas bara uppstå när kravet gäller att en särskild åtgärd ska utföras och, enligt de särskilda omständigheter som gäller för revisionen, denna åtgärd skulle vara ineffektiv när det gäller att uppnå kravets syfte. (Se punkt A 76.)

Om ett mål inte kan uppnås

24.Om ett mål i en relevant ISA inte kan uppnås, ska revisorn utvärdera om detta hindrar honom eller henne från att uppnå revisorns övergripande mål och därmed kräver att revisorn, enligt ISA, modifierar sitt uttalande eller avgår från uppdraget (där så är möjligt enligt tillämplig lag eller annan författning). Att ett mål inte kan uppnås är en betydelsefull fråga som kräver dokumentation enligt ISA 230.4 (Se punkterna A 77A 78.)

ISA 230 Dokumentation av revisionen, punkt 8 c.

Tillämpning och andra förtydliganden

En revision av finansiella rapporter

Denna standards tillämpningsområde

(se punkt 3)

A 1.Revisorns uttalande om de finansiella rapporterna handlar om huruvida de finansiella rapporterna, i alla väsentliga avseenden, har upprättats enligt det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering. Ett sådant uttalande gäller för alla revisioner av finansiella rapporter. Revisorns uttalande är därför ingen försäkran om t.ex. företagets framtida bärkraft eller om att företagsledningen har lett företagets verksamhet på ett effektivt och kompetent sätt. I vissa jurisdiktioner kan dock tillämplig lag och annan författning kräva att revisorer lämnar uttalanden om andra särskilda förhållanden, t.ex. effektiviteten i den interna kontrollen eller huruvida en separat rapport från företagsledningen är förenlig med de finansiella rapporterna. Även om ISA innehåller krav och vägledning som rör sådana förhållanden till den del de har betydelse när revisorn bildar sig en uppfattning om de finansiella rapporterna, skulle revisorn behöva utföra mer arbete om han eller hon hade ytterligare ansvar för att lämna sådana uttalanden.

Upprättande av de finansiella rapporterna

(se punkt 4)

A 2.Lag eller annan författning kan fastställa företagsledningens och, i tillämpliga fall, styrelsens ansvar med avseende på finansiell rapportering. Men omfattningen av detta ansvar, eller hur det beskrivs, kan skilja sig åt mellan olika jurisdiktioner. Trots dessa skillnader utförs en revision enligt ISA under den grundläggande förutsättningen att företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen är medveten om och har förstått att de har ansvar för

  1. upprättandet av de finansiella rapporterna enligt det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering, vilket innefattar, där så är relevant, att de ger en rättvisande bild,

  2. sådan intern kontroll som företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen fastställer som nödvändig för att det ska gå att upprätta finansiella rapporter som inte innehåller väsentliga felaktigheter, vare sig dessa beror på oegentligheter eller misstag, och

  3. att ge revisorn

    1. tillgång till all information som företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen, känner till som är relevant för upprättandet av de finansiella rapporterna, så som underlag, dokumentation och andra förhållanden,

    2. ytterligare uppgifter som revisorn kan begära att få av företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen, för revisionens syfte, och

    3. obegränsad tillgång till personer i företaget som revisorn anser att det är nödvändigt att inhämta revisionsbevis från.

A 3.Upprättandet av de finansiella rapporterna av företagsledningen och, i tillämpliga fall, styrelsen, kräver

  • identifieringen av det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering, inom ramen för relevanta lagar och andra författningar,

  • upprättandet av de finansiella rapporterna enligt det ramverket, och

  • att en lämplig beskrivning av detta ramverk innefattas i de finansiella rapporterna.

Upprättandet av de finansiella rapporterna kräver att företagsledningen gör bedömningar, när den gör uppskattningar i redovisningen, som är rimliga med hänsyn till omständigheterna, samt väljer och tillämpar ändamålsenliga redovisningsprinciper. Dessa bedömningar görs inom ramen för det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering.

A 4.De finansiella rapporterna kan upprättas enligt ett ramverk för finansiell rapportering som utformats för att uppfylla

  • de gemensamma behoven av finansiell information hos många olika användare (dvs. ”generella finansiella rapporter”), eller

  • behoven av finansiell information hos särskilda användare (dvs. ”finansiella rapporter för särskilt syfte”).

A 5.Det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering omfattar ofta standarder för finansiell rapportering som har fastställts av en behörig eller erkänd normgivande organisation, eller krav i lagar och andra författningar. I vissa fall kan det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering omfatta både standarder för finansiell rapportering som har fastställts av en behörig eller erkänd normgivande organisation och krav i lagar och andra författningar. Andra källor kan ge ledning om tillämpningen av det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering. I vissa fall kan det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering omfatta andra sådana källor eller till och med bestå av endast sådana källor. Andra sådana källor kan omfatta

  • den rättsliga och etiska miljön, inklusive lagar och andra författningar, domstolsbeslut och yrkesetiska förpliktelser avseende redovisningsfrågor,

  • publicerade redovisningstolkningar av varierande tyngd som utfärdas av normgivande organ, yrkesorganisationer eller tillsynsorgan,

  • publicerade åsikter av varierande tyngd om nya redovisningsfrågor som utfärdas av normgivande organ, yrkesorganisationer eller tillsynsorgan,

  • allmän praxis och branschpraxis som är allmänt vedertagen och som följs allmänt, och

  • redovisningslitteratur.

I de fall det råder motsättningar mellan ramverket för finansiell rapportering och de källor från vilka ledning om dess tillämpning kan inhämtas, eller bland de källor som omger ramverket för finansiell rapportering, gäller källan med högst auktoritet.

A 6.Kraven i det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering bestämmer formen för och innehållet i de finansiella rapporterna. Även om ramverket inte preciserar hur alla transaktioner eller händelser ska redovisas eller hur upplysningar om dem ska lämnas, innehåller det vanligen tillräckligt generella principer som kan fungera som en grund för utveckling och tillämpning av redovisningsprinciper som är förenliga med de underliggande begreppen för kraven i ramverket.

A 7.Vissa ramverk för finansiell rapportering är ramverk avsedda att ge en rättvisande bild, medan andra är regelstyrda ramverk. Ramverk för finansiell rapportering som främst omfattar de redovisningsstandarder som har fastställts av en organisation som är auktoriserad eller godkänd att utfärda standarder som ska användas av företag för upprättande av generella finansiella rapporter är ofta utformade för att en rättvisande bild ska uppnås, t.ex. IFRS (International Financial Reporting Standards) som utfärdas av IASB (International Accounting Standards Board).

A 8.Kraven i det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering bestämmer också vad som utgör fullständiga finansiella rapporter. Enligt många ramverk ska finansiella rapporter innehålla information om ett företags finansiella ställning, finansiella resultat och kassaflöden. Enligt sådana ramverk innefattar fullständiga finansiella rapporter en balansräkning, en resultaträkning, en redogörelse över förändringar i eget kapital, en kassaflödesanalys och tillhörande noter. Enligt andra ramverk skulle en enda finansiell rapport och tillhörande noter kunna utgöra fullständiga finansiella rapporter:

  • Exempel: International Public Sector Accounting Standard (IPSAS) Financial Reporting Under the Cash Basis of Accounting, som har utfärdats av International Public Sector Accounting Standards Board, anger att den primära finansiella rapporten är en rapport över in- och utbetalningar när ett företag i den offentliga sektorn upprättar sina finansiella rapporter enligt denna IPSAS.

  • Andra exempel på enskilda finansiella rapporter, som var och en kan innefatta tillhörande noter:

    • Balansräkning.

    • Resultaträkning eller rörelserapport.

    • Rapport över balanserade vinstmedel.

    • Rapport över kassaflöden.

    • Rapport över tillgångar och skulder som inte innefattar eget kapital.

    • Rapport över förändringar i eget kapital.

    • Rapport över intäkter och kostnader.

    • Rapport över verksamheten uppdelad på produktgrenar.

A 9.ISA 210 fastställer krav och ger vägledning om hur man fastställer om det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering är godtagbart.5ISA 800 (omarbetad) handlar om särskilda överväganden när finansiella rapporter upprättas enligt ett ramverk för särskilt syfte.6

ISA 210 Villkor för revisionsuppdrag, punkt 6 a.

ISA 800 (omarbetad) Särskilda överväganden – revisioner av finansiella rapporter upprättade enligt ramverk för särskilt syfte, punkt 8.

A 10.På grund av den grundläggande förutsättningens betydelse för utförandet av en revision måste revisorn inhämta bekräftelse från företagsledningen och, i tillämpliga fall, från styrelsen på att de är medvetna om och förstår sitt ansvar enligt punkt A 2 och att detta är en förutsättning för att han eller hon ska acceptera revisionsuppdraget.7

ISA 210, punkt 6 b.

Överväganden som särskilt gäller revisioner i den offentliga sektorn

A 11.Mandaten för revisioner av de finansiella rapporterna för företag i den offentliga sektorn kan vara mer omfattande än dem för andra företag. Följden är att den grundläggande förutsättningen, som avser ledningens ansvar, för utförandet av en revision av de finansiella rapporterna för en enhet i den offentliga sektorn kan innefatta ytterligare ansvar, t.ex. ansvaret för att verkställa transaktioner och affärshändelser enligt lag eller annan författning.8

Se punkt A 59.

Form för revisorns uttalande

(se punkt 8)

A 12.Revisorn uttalar sig om huruvida de finansiella rapporterna, i alla väsentliga avseenden, har upprättats enligt det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering. Men formen för revisorns uttalande beror på det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering och varje tillämplig lag eller annan författning. De flesta ramverk för finansiell rapportering innehåller krav avseende de finansiella rapporternas presentation, och när det gäller sådana ramverk innefattar upprättande av de finansiella rapporterna enligt det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering presentation.

A 13.Om ramverket för finansiell rapportering är ett ramverk avsett att ge en rättvisande bild, vilket vanligen är fallet för generella finansiella rapporter, avser det uttalande som krävs enligt ISA huruvida de finansiella rapporterna, i alla väsentliga avseenden, ger en rättvisande bild eller ger en sann och rättvisande bild. Om ramverket för finansiell rapportering är ett regelstyrt ramverk, avser det uttalande som krävs huruvida de finansiella rapporterna, i alla väsentliga avseenden, har upprättats enligt detta ramverk. Såvida inte något annat särskilt anges, avser hänvisningar i ISA till revisorns uttalande båda formerna av uttalande.

Finansiella rapporter

(se punkt 13 f)

A 14.Vissa ramverk för finansiell rapportering kan hänvisa till ett företags ekonomiska resurser eller förpliktelser med andra termer. De kan t.ex. kallas ett företags tillgångar och skulder, och den resterande skillnaden mellan dem kan kallas eget kapital eller ägarintresse.

A 15. Förklarande eller beskrivande information som enligt krav i det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering ska tas med i de finansiella rapporterna kan införlivas i dessa genom hänvisning till information i ett annat dokument, t.ex. en rapport från företagsledningen eller en riskrapport. ”Införlivas genom hänvisning” innebär hänvisning i de finansiella rapporterna till det andra dokumentet, inte från det andra dokumentet till de finansiella rapporterna. Om det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering inte uttryckligen förbjuder hänvisning till var förklarande eller beskrivande information kan hittas, och hänvisningen till informationen är riktig, kommer informationen att utgöra en del av de finansiella rapporterna.

Risk för väsentliga felaktigheter

(se punkt 13 n)

A 15a.I ISA föreligger en risk för väsentliga felaktigheter när det finns en rimlig möjlighet att

  1. en felaktighet uppkommer (dvs. sannolikheten), och

  2. att den är väsentlig om den uppkommer (dvs. dess storlek).

Yrkesetiska krav avseende en revision av finansiella rapporter

(se punkt 14)

A 16.Revisorn omfattas av relevanta yrkesetiska krav, däribland sådana som rör oberoende, när det gäller uppdrag att utföra en revision av finansiella rapporter. Relevanta yrkesetiska krav omfattar vanligen bestämmelserna i International Ethics Standards Board for Accountants' International Code of Ethics for Professional Accountants (inklusive International Independence Standards) (IESBAs Etikkod) avseende en revision av finansiella rapporter, tillsammans med sådana nationella krav som är mer restriktiva.

A 17.IESBAs Etikkod fastställer de grundläggande principerna för etik, som är

  1. hederlighet,

  2. objektivitet,

  3. professionell kompetens och vederbörlig omsorg,

  4. tystnadsplikt, och

  5. professionellt uppträdande.

De grundläggande etiska principerna fastställer den uppträdandestandard som förväntas av en revisor.

IESBAs Etikkod erbjuder ett principbaserat ramverk som fastställer den metod som en revisor ska tillämpa när han eller hon identifierar, utvärderar och tar upp hot mot efterlevnaden av de grundläggande principerna. I fallet med revisioner, översiktliga granskningar och andra bestyrkandeuppdrag anger IESBAs Etikkod Internationella standarder för oberoende, som har fastställts genom tillämpningen av det principbaserade ramverket för hot mot oberoendet i samband med dessa uppdrag.

A 18.När det gäller ett revisionsuppdrag ligger det i allmänhetens intresse, och krävs därför enligt IESBAs Etikkod, att revisorn är oberoende av det företag som revideras. IESBAs Etikkod beskriver oberoende som bestående av både faktiskt oberoende och synbart oberoende. Revisorns oberoende av företaget säkerställer revisorns möjlighet att utforma ett uttalande utan att påverkas av faktorer som skulle kunna obehörigen påverka detta uttalande. Oberoende förbättrar revisorns möjlighet att uppträda med integritet, vara objektiv och förhålla sig professionellt skeptisk.

A 19.ISQM 1,9 eller nationella krav som är minst lika höga,10 behandlar revisionsföretagets ansvar för att utforma, implementera och använda ett kvalitetsstyrningssystem som ger revisionsföretaget en rimlig försäkran om att företaget och dess anställda fullgör sitt ansvar i enlighet med standarder för yrkesutövningen och tillämpliga lagar och regler, och utför uppdrag i enlighet med sådana standarder och krav. Som en del av kvalitetsstyrningssystemet kräver ISQM 1 att revisionsföretaget etablerar kvalitetsmål som hanterar fullgörandet av ansvaret i enlighet med relevanta yrkesetiska krav, däribland de krav som gäller oberoende.11ISA 220 (omarbetad) anger den ansvariga revisorns ansvar med hänsyn till relevanta yrkesetiska krav, däribland de krav som gäller oberoende12. ISA 220 (omarbetad) behandlar också när uppdragsteamet kan förlita sig på revisionsföretagets policyer eller rutiner för att hantera och uppnå kvalitet på uppdragsnivå.13

International Standard on Quality Management (ISQM) 1 Kvalitetsstyrning för revisionsföretag som utför revision och översiktlig granskning av finansiella rapporter samt andra bestyrkandeuppdrag och näraliggande tjänster.

ISA 220 (omarbetad) Kvalitetsstyrning för revision av finansiella rapporter, punkt 3.

ISQM 1, punkt 29.

ISA 220 (omarbetad), punkterna 1621.

ISA 220 (omarbetad), punkt A10.

Professionell skeptisk inställning

(se punkt 15)

A 20.Att förhålla sig professionellt skeptisk innefattar att vara uppmärksam på t.ex.

  • revisionsbevis som motsäger andra inhämtade revisionsbevis,

  • information som gör att revisorn ifrågasätter tillförlitligheten hos dokument och svar på förfrågningar, som ska användas som revisionsbevis,

  • förhållanden som kan tyda på oegentligheter, och

  • omständigheter som tyder på ett behov av granskningsåtgärder utöver dem som krävs enligt ISA.

A 21.Revisorn måste förhålla sig professionellt skeptisk under hela revisionen om han eller hon t.ex. ska minska riskerna för att

  • förbise ovanliga omständigheter,

  • generalisera för mycket när slutsatser dras av observationer under granskningen, och

  • använda olämpliga antaganden vid fastställandet av granskningsåtgärdernas karaktär, tidpunkt och omfattning samt vid utvärderingen av resultaten av dem.

A 22.Att förhålla sig professionellt skeptisk är nödvändigt för att revisorn ska kunna bedöma revisionsbevis kritiskt. Detta innefattar att ifrågasätta motstridiga revisionsbevis och tillförlitligheten hos dokument och svar på förfrågningar samt annan information som har inhämtats från företagsledningen och styrelsen. Den innefattar dessutom att överväga tillräckligheten och ändamålsenligheten i inhämtade revisionsbevis med hänsyn till omständigheterna, t.ex. när det finns omständigheter som utgör risk för oegentligheter och ett enskilt dokument, av en typ som är känslig för oegentligheter, är det enda styrkande beviset för ett väsentligt belopp i en finansiell rapport.

A 23.Revisorn kan betrakta bokföring och dokument som äkta, såvida han eller hon inte har anledning att tro motsatsen. Trots detta måste revisorn beakta tillförlitligheten i information som ska användas som revisionsbevis.14 När det gäller tvivel rörande informations tillförlitlighet eller tecken på oegentligheter (t.ex. om förhållanden identifieras under revision som föranleder revisorn att tro att dokument inte är äkta eller att villkoren i ett dokument är förfalskade) kräver ISA att revisorn utreder frågan ytterligare och bestämmer vilka ändringar eller tillägg till granskningsåtgärderna som krävs för att lösa frågan.15

ISA 500 Revisionsbevis, punkterna 79.

ISA 240, punkt 14; ISA 500, punkt 11; ISA 505 Externa bekräftelser, punkterna 1011 samt punkt 16.

A 24.Revisorn kan inte förväntas bortse från tidigare erfarenheter av företagsledningens och styrelsens ärlighet och hederlighet. Trots detta innebär inte en uppfattning att företagsledningen och styrelsen är ärliga och hederliga att revisorn inte behöver förhålla sig professionellt skeptisk eller att det är tillåtet att nöja sig med revisionsbevis som inte är övertygande när han eller hon skaffar sig rimlig säkerhet.

Professionell bedömning

(se punkt 16)

A 25.Professionellt omdöme är avgörande för ett korrekt utförande av en revision. Detta beror på att tolkning av relevanta yrkesetiska krav och ISA samt de initierade beslut som krävs under en revision inte kan utföras utan tillämpning av relevant kunskap och erfarenhet på fakta och omständigheter. Professionellt omdöme är särskilt nödvändigt när det gäller beslut om

  • väsentlighet och revisionsrisk,

  • karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av granskningsåtgärder som används för att uppfylla kraven i ISA och för att samla in revisionsbevis,

  • utvärdering av huruvida tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats och huruvida mer behöver göras för att uppnå målen i ISA och därigenom revisorns övergripande mål,

  • utvärderingen av företagsledningens bedömningar vid tillämpning av företagets tillämpliga ramverk för finansiell rapportering, och

  • arbetet med att dra slutsatser utifrån inhämtade revisionsbevis, som t.ex. att bedöma rimligheten i de uppskattningar företagsledningen har gjort vid upprättandet av de finansiella rapporterna.

A 26.Det utmärkande draget för det professionella omdöme som förväntas av en revisor är att det används av en revisor vars utbildning, kunskap och erfarenhet har bidragit till utvecklingen av de kompetenser som krävs för att göra rimliga bedömningar.

A 27.Revisorn använder sitt professionella omdöme i varje särskilt fall grundat på de fakta och omständigheter som han eller hon känner till. Konsultation vid svåra eller tvistiga frågor under revisionens gång, både inom uppdragsteamet och mellan uppdragsteamet och andra på rätt nivå inom eller utanför revisionsföretaget, t.ex. enligt vad som krävs enligt ISA 220 (omarbetad),16 hjälper revisorn att göra initierade och rimliga bedömningar.

ISA 220 (omarbetad), punkt 35.

A 28.Professionellt omdöme kan utvärderas utifrån huruvida den bedömning som revisorn kommer fram till avspeglar en kompetent användning av revisions- och redovisningsprinciper och är ändamålsenlig mot bakgrund av, och förenlig med, de fakta och omständigheter som revisorn kände till fram till datumet för revisors rapport.

A 29.Revisorn behöver använda sitt professionella omdöme under hela revisionen. Bedömningarna behöver också dokumenteras på ett lämpligt sätt. I det avseendet måste revisorn upprätta revisionsdokumentation som är tillräcklig för att en erfaren revisor, som inte har någon tidigare anknytning till revisionen, ska förstå de betydelsefulla professionella bedömningar som har gjorts när slutsatser har dragits om betydelsefulla frågor som har uppstått under revisionen.17 Professionellt omdöme ska inte användas för att rättfärdiga beslut som inte på något annat sätt stöds av fakta och omständigheter avseende uppdraget eller av tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis.

ISA 230, punkt 8.

Tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis samt revisionsrisk

(se punkterna 5 och 17)

Revisionsbevis tillräcklighet och ändamålsenlighet

A 30.Revisionsbevis är nödvändiga som stöd för revisorns slutsatser och för revisors rapport. De är ackumulativa till sin karaktär och inhämtas främst genom granskningsåtgärder som utförs under revisionens gång. Men de kan även bestå av information som har inhämtats från andra källor, t.ex. tidigare revisioner (förutsatt att revisorn har fastställt om det har skett ändringar sedan den föregående revisionen som kan påverka bevisens relevans för den aktuella revisionen18) eller från processen för att acceptera eller bibehålla en kund. Utöver andra källor inom och utom företaget är företagets räkenskapsmaterial en viktig källa för revisionsbevis. Dessutom kan information som kan användas som revisionsbevis ha tagits fram av en specialist som är anställd eller anlitad av företaget. Revisionsbevis består både av information som stöder och styrker företagsledningens påståenden och av eventuell information som motsäger sådana påståenden. Dessutom använder revisorn i vissa fall avsaknad av information (t.ex. företagsledningens vägran att tillhandahålla ett uttalande som revisorn begärt) som därför också utgör revisionsbevis. Större delen av revisorns arbete med att komma fram till sitt uttalande i revisors rapport består av att inhämta och bedöma revisionsbevis.

ISA 315 (omarbetad 2019) Identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter, punkt 16.

A 31.Revisionsbevis tillräcklighet och ändamålsenlighet har ett inbördes samband. Tillräcklighet är måttet på kvantiteten revisionsbevis. Vilken kvantitet revisionsbevis som behövs påverkas dels av revisorns bedömning av riskerna för felaktigheter (ju högre de bedömda riskerna är, desto fler revisionsbevis krävs troligen), dels av dessa revisionsbevis kvalitet (ju högre kvalitet desto färre revisionsbevis kan krävas). Men att inhämta fler revisionsbevis uppväger inte dålig kvalitet.

A 32.Ändamålsenlighet är ett mått på kvaliteten på revisionsbevisen, dvs. deras relevans och tillförlitlighet som stöd för de slutsatser som revisorn använder som grund för sitt uttalande. Hur tillförlitligt ett bevis är påverkas av dess källa och karaktär och beror på de speciella omständigheterna när det inhämtas.

A 33.Huruvida tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats för att minska revisionsrisken till en godtagbart låg nivå och därigenom ge revisorn möjlighet att dra rimliga slutsatser att grunda sitt uttalande på, är en fråga om professionell bedömning. ISA 500 och andra relevanta ISA fastställer ytterligare krav och innehåller ytterligare vägledning som kan tillämpas under revisionen angående revisorns överväganden när han eller hon inhämtar tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis.

Revisionsrisk

A 34.Revisionsrisk är en funktion av riskerna för väsentliga felaktigheter och upptäcktsrisk. Riskbedömningen bygger på granskningsåtgärder för att inhämta information som krävs för detta syfte och bevis som har inhämtats under revisionen. Riskbedömningen är en fråga om professionell bedömning och inte något som kan mätas exakt.

A 35.I ISA innefattar inte revisionsrisk risken för att revisorn skulle kunna lämna ett uttalande om att de finansiella rapporterna innehåller väsentliga felaktigheter när de inte gör det. Denna risk är normalt obetydlig. Dessutom är revisionsrisk en teknisk term som avser revisionsprocessen, och den avser inte revisorns affärsrisker, t.ex. förluster på grund av stämning, negativ publicitet eller andra händelser som sker i samband med revisionen av de finansiella rapporterna.

Risker för väsentliga felaktigheter

A 36.Riskerna för väsentliga felaktigheter kan finnas på två nivåer:

  • Den övergripande rapportnivån.

  • Påståendenivån för transaktionsslag, konton och upplysningar.

A 37.Risker för väsentliga felaktigheter på den övergripande rapportnivån hänför sig till risker för väsentliga felaktigheter som är av avgörande betydelse för de finansiella rapporterna som helhet och som kan påverka många påståenden.

A 38.Risker för väsentliga felaktigheter på påståendenivån bedöms i syfte att fastställa karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av fortsatta granskningsåtgärder som krävs för att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis. Dessa bevis innebär att revisorn kan lämna ett revisionsuttalande om de finansiella rapporterna med en revisionsrisk som ligger på en godtagbart låg nivå. Revisorer använder olika ansatser för att nå målet att bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter. Revisorn kan t.ex. använda en modell som ger uttryck för det allmänna sambandet vad gäller revisionsriskens komponenter i matematiska termer för att komma fram till en godtagbar nivå för upptäcktsrisk. Vissa revisorer anser att en sådan modell kan vara användbar vid planering av granskningsåtgärder.

A 39.Riskerna för väsentliga felaktigheter på påståendenivån består av två delar: inneboende risk och kontrollrisk. Inneboende risk och kontrollrisk är företagets risker, som finns oberoende av revisionen av de finansiella rapporterna.

A 40.Inneboende risk påverkas av inneboende riskfaktorer. Beroende på i hur hög grad de inneboende riskfaktorerna påverkar känsligheten för att ett påstående är felaktigt varierar nivån av inneboende riskfaktorer på en skala som kallas spektrumet av inneboende risker. Revisorn fastställer betydelsefulla transaktionsslag, konton och upplysningar, samt relevanta påståenden i samband med dessa, som en del i en process för att identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter. Kontosaldon som består av belopp som är härledda från uppskattningar i redovisningen med betydande osäkerhet i uppskattningen kan t.ex. identifieras som betydande kontosaldon, och revisorns bedömning av inneboende risker för de hänförliga riskerna på påståendenivån kan vara högre på grund av den större osäkerheten i uppskattningen.

A 40a.Yttre omständigheter som ger upphov till affärsrisker kan också påverka inneboende risk. Exempel: Teknisk utveckling skulle kunna göra en viss produkt förlegad och därigenom leda till att lagret blir mer känsligt för övervärdering. Faktorer i företaget och dess miljö som berör flera eller samtliga transaktionsslag, konton eller upplysningar kan också påverka den inneboende risken för ett särskilt påstående. Exempel på sådana faktorer är brist på tillräckligt rörelsekapital för att fortsätta verksamheten eller en vikande bransch som kännetecknas av ett stort antal konkurser.

A 41.Kontrollrisk är en funktion av effektiviteten i hur företagsledningen utformar, inför och upprätthåller kontroller i syfte att hantera identifierade risker som hotar uppnåendet av de av företagets mål som har betydelse för upprättande av företagets finansiella rapporter. Men intern kontroll kan, oavsett hur väl den är utformad eller fungerar, endast minska och inte eliminera risker för väsentliga felaktigheter i de finansiella rapporterna på grund av de inneboende begränsningarna i kontroller. Dessa innefattar t.ex. risken för mänskliga fel eller misstag eller för att kontroller kringgås på grund av maskopi eller företagsledningens otillbörliga åsidosättande. Därför kommer det alltid att finnas viss kontrollrisk. ISA anger de förutsättningar enligt vilka revisorn måste, eller kan välja att, granska kontrollers funktion när han eller hon fastställer karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av de granskningsåtgärder som ska utföras.19

ISA 330 Revisorns hantering av bedömda risker, punkterna 717.

A 42.20Bedömningen av riskerna för väsentliga felaktigheter kan uttryckas i kvantitativa termer, t.ex. procentandelar, eller i icke kvantitativa termer. Under alla förhållanden är kravet på revisorn att göra ändamålsenliga riskbedömningar viktigare än de olika ansatser som används för att göra dem. ISA använder normalt ”risker för väsentliga felaktigheter” i stället för inneboende risk och kontrollrisk separat. Men ISA 315 (omarbetad 2019)21 kräver att inneboende risker bedöms separat från kontrollrisker för att ge en grund för utformning och utförande av fortsatta granskningsåtgärder i syfte att hantera de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter på påståendenivån enligt ISA 330.

Notera att punkt A 42 i ISA 200 har markerats i den uppdaterade punkten som visas separat som en följdändring hänförlig till ISA 540 (omarbetad) och följdändringarna till denna.

ISA 315 (omarbetad 2019) Identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter.

A 43.ISA 315 innehåller krav och ger vägledning om identifiering och bedömning av riskerna för väsentliga felaktigheter på rapportnivån och påståendenivån.

A 43a.Risker för väsentliga felaktigheter bedöms på påståendenivån för att avgöra art, tidpunkter och omfattning av de fortsatta granskningsåtgärder som krävs för att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis.22

ISA 330, punkt 6.

Upptäcktsrisk

A 44.Vid en revisionsrisk på en given nivå råder ett omvänt förhållande mellan den godtagbara nivån på upptäcktsrisk och de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter på påståendenivån. Ju större risker revisorn tror det finns för väsentliga felaktigheter, desto lägre är den upptäcktsrisk som kan godtas och, därmed, desto mer övertygande de revisionsbevis som revisorn kräver.

A 45.Upptäcktsrisk hänger samman med karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av de åtgärder som revisorn fastställer för att minska revisionsrisken till en godtagbart låg nivå. Den är därför en funktion av effektiviteten i en granskningsåtgärd och revisorns tillämpning av den. Frågor som

  • lämplig planering,

  • att uppdragsteamet får rätt sammansättning,

  • att revisorn förhåller sig professionellt skeptisk, och

  • övervakning och genomgång av det utförda revisionsarbetet

bidrar till att öka effektiviteten i en granskningsåtgärd och dess tillämpning samt till att minska risken för att en revisor skulle kunna välja en olämplig granskningsåtgärd, använda en lämplig granskningsåtgärd felaktigt eller feltolka revisionsresultaten.

A 46.ISA 30023 och ISA 330 fastställer krav och innehåller vägledning om planering av en revision av finansiella rapporter och om revisorns hantering av bedömda risker. Men på grund av de inneboende begränsningarna i en revision kan upptäcktsrisk bara minskas, inte elimineras. Därför kommer det alltid att finnas en viss upptäcktsrisk.

ISA 300Planering av revision av finansiella rapporter.

Inneboende begränsningar i en revision

A 47.Revisorn förväntas inte, och kan inte, minska revisionsrisken till noll och kan därför inte uppnå absolut säkerhet om att de finansiella rapporterna inte innehåller väsentliga felaktigheter som beror på oegentligheter eller misstag. Detta beror på att det finns inneboende begränsningar i en revision som resulterar i att större delen av de revisionsbevis som revisorn drar slutsatser om och grundar sitt revisionsuttalande på är övertygande snarare än avgörande. De inneboende begränsningarna i en revision uppstår på grund av

  • den finansiella rapporteringens karaktär,

  • granskningsåtgärdernas karaktär, och

  • behovet av att revisionen utförs inom en rimlig tidsperiod och till en rimlig kostnad.

Den finansiella rapporteringens karaktär

A 48.Upprättandet av finansiella rapporter innefattar bedömning från företagsledningens sida när den tillämpar kraven i företagets tillämpliga ramverk för finansiell rapportering på företagets fakta och omständigheter. Dessutom innefattar många poster i finansiella rapporter subjektiva beslut eller bedömningar eller en grad av osäkerhet, och det kan finnas en rad möjliga godtagbara tolkningar eller bedömningar. Följaktligen är vissa poster i de finansiella rapporterna underkastade en inneboende grad av variation som inte kan elimineras genom tillämpning av ytterligare granskningsåtgärder. Detta är t.ex. ofta fallet när det gäller vissa uppskattningar i redovisningen. Trots detta kräver ISA att revisorn särskilt överväger dels huruvida uppskattningar är rimliga inom ramen för det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering och de upplysningar som ges om uppskattningarna, dels de kvalitativa aspekterna av företagets redovisningssätt, vilket innefattar tecken på bristande objektivitet i företagsledningens bedömningar.24

ISA 540Granskning av uppskattningar i redovisningen, däribland av verkligt värde, samt upplysningar om uppskattningar och ISA 700 (omarbetad) Bilda sig en uppfattning och uttala sig om finansiella rapporter, punkt 12.

Granskningsåtgärdernas karaktär

A 49.Det finns praktiska och rättsliga begränsningar av revisorns möjligheter att inhämta revisionsbevis. Exempel:

  • Risken finns att företagsledningen eller andra, avsiktligt eller oavsiktligt, inte tillhandahåller all den information som har betydelse för upprättandet av de finansiella rapporterna eller som revisorn har begärt att få. Därför kan revisorn inte vara säker på att informationen är fullständig, även om han eller hon har utfört granskningsåtgärder för att få bekräftelse på att all relevant information har inhämtats.

  • Oegentligheter kan innefatta sofistikerade och noggrant uttänkta system som är avsedda att dölja oegentligheterna. Därför kan granskningsåtgärder som används för att samla in revisionsbevis vara ineffektiva när det gäller att upptäcka en avsiktlig felaktighet som t.ex. innefattar maskopi för att förfalska dokumentation som kan förleda revisorn att tro att revisionsbevis är giltiga när de inte är det. Revisorn är varken utbildad till eller förväntas vara expert på att styrka äktheten hos dokument.

  • En revision är inte en officiell utredning av påstådda lagöverträdelser. Därför har revisorn inte någon särskild rättslig befogenhet, t.ex. befogenhet att göra husrannsakan, vilket skulle kunna krävas för en sådan undersökning.

Finansiell rapportering i rätt tid och en lämplig avvägning mellan nytta och kostnad

A 50.Frågan om svårighet, tid eller kostnad när det gäller en revision är i sig inte någon giltig grund för revisorn att utelämna en granskningsåtgärd som det inte finns något alternativ till eller nöja sig med revisionsbevis som inte är övertygande. Lämplig planering bidrar till att frigöra tillräcklig tid och tillräckliga resurser för utförandet av revisionen. Trots detta tenderar informationens relevans, och därigenom dess värde, att minska med tiden, och en balans måste uppnås mellan informationens tillförlitlighet och dess kostnad. Detta framgår av vissa ramverk för finansiell rapportering (se t.ex. IASBs Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter). Därför förväntar sig användare av finansiella rapporter att revisorn bildar sig en uppfattning om de finansiella rapporterna inom rimlig tid och till en rimlig kostnad och inser att det är ogörligt att behandla all tänkbar information eller att uttömmande gå vidare med varje fråga utifrån antagandet om att information är felaktig eller bedräglig ända till motsatsen har bevisats.

A 51.Följaktligen måste revisorn

  • planera revisionen så att den kan utföras på ett effektivt sätt,

  • satsa revisionsresurser på sådana områden där det finns störst anledning att förvänta sig risker för väsentliga felaktigheter, vare sig de skulle bero på oegentligheter eller misstag, och motsvarande mindre resurser på andra områden, och

  • använda tester och andra metoder för att undersöka om populationer innehåller felaktigheter.

A 52.Mot bakgrund av de ansatser som beskrivs i punkt A 51 innehåller ISA krav på revisionens planering och utförande och kräver att revisorn bland annat

  • ser till att han eller hon har en grund för identifiering och bedömning av risker för väsentliga felaktigheter på rapportnivån och påståendenivån genom riskbedömning och näraliggande aktiviteter25, och

  • använder tester och andra metoder för att undersöka populationer på ett sätt som ger en rimlig grund för revisorns slutsatser om populationen.26

ISA 315 (omarbetad 2019), punkterna 1722.

ISA 330, ISA 500, ISA 520 Analytisk granskning, ISA 530 Revisionsmässiga urval.

Andra frågor som påverkar en revisions inneboende begränsningar

A 53.När det gäller vissa påståenden eller sakförhållanden är de möjliga effekterna av de inneboende begränsningarna i revisorns möjlighet att upptäcka väsentliga felaktigheter särskilt betydelsefulla. Sådana påståenden eller sakförhållanden innefattar:

  • Oegentligheter, särskilt oegentligheter som berör den högsta ledningen eller maskopi. Se ISA 240 för vidare diskussion.

  • Förekomsten och fullständigheten när det gäller närståenderelationer och närståendetransaktioner. Se ISA 55027 för vidare diskussion.

  • Förekomsten av överträdelser av lagar och andra författningar. Se ISA 250 (omarbetad)28 för vidare diskussion.

  • Framtida händelser eller förhållanden som kan göra att ett företag inte längre kan fortsätta verksamheten. Se ISA 570 (omarbetad)29 för vidare diskussion.

Relevanta ISA identifierar särskilda granskningsåtgärder som stöd för att dämpa effekten av de inneboende begränsningarna.

ISA 550 Närståendeförhållanden.

ISA 250 Beaktande av lagar och andra författningar vid revision av finansiella rapporter.

ISA 570 (omarbetad) Fortsatt drift.

A 54.På grund av de inneboende begränsningarna i en revision finns det en oundviklig risk för att en del väsentliga felaktigheter i de finansiella rapporterna kanske inte upptäcks, även om revisionen är väl planerad och utförd enligt ISA. Därför behöver en senare upptäckt av en väsentlig felaktighet i de finansiella rapporterna som beror på oegentligheter eller misstag inte i sig tyda på att revisorn inte har utfört en revision enligt ISA. Men de inneboende begränsningarna i en revision ger inte revisorn rätt att nöja sig med revisionsbevis som inte är övertygande. Huruvida revisorn har utfört en revision enligt ISA avgörs av vilka granskningsåtgärder som har utförts med hänsyn till omständigheterna, tillräckligheten och ändamålsenligheten i de revisionsbevis som har inhämtats som ett resultat av dem samt lämpligheten i revisors rapport utifrån en utvärdering av dessa bevis mot bakgrund av revisorns övergripande mål.

Genomförande av en revision enligt ISA

ISAs karaktär

(se punkt 18)

A 55.ISA utgör, sammantaget, normen för revisorns arbete när det gäller att uppfylla revisorns övergripande mål. ISA behandlar revisorns allmänna ansvar samt revisorns vidare överväganden som har betydelse för tillämpningen av detta ansvar på särskilda områden.

A 56.Omfattningen och inriktningen, ikraftträdandedatumet och eventuell särskild begränsning av tillämpligheten för en särskild ISA framgår tydligt i respektive ISA. Såvida inte något annat anges i standarden, får revisorn tillämpa en ISA före det angivna ikraftträdandedatumet.

A 57.När revisorn utför en revision, kan det krävas att han eller hon följer krav i lagar och andra författningar utöver ISA. ISA åsidosätter inte lag eller annan författning som styr en revision av finansiella rapporter. I händelse att sådan lag eller annan författning skiljer sig från ISA, är inte en revision som utförs enbart enligt lag eller annan författning automatiskt en revision enligt ISA.

A 58.Revisorn kan också utföra revisionen enligt både ISA och en särskild jurisdiktions eller ett särskilt lands revisionsstandarder. I sådana fall kan det, utöver att revisorn ska följa de ISA som har betydelse för revisionen, vara nödvändigt att revisorn utför ytterligare granskningsåtgärder för att följa de relevanta standarderna i den jurisdiktionen eller i det landet.

Överväganden som särskilt gäller revisioner i den offentliga sektorn

A 59.ISA är relevanta för uppdrag i den offentliga sektorn. Men inom den offentliga sektorn kan revisorns ansvar påverkas av revisionsuppdraget, eller av förpliktelser för företag i den offentliga sektorn som härrör från lag eller annan författning (t.ex. regeringsdirektiv, krav i statliga handlingsprogram eller beslut av den lagstiftande församlingen) som kan ha en större räckvidd än en revision av finansiella rapporter enligt ISA. Detta ytterligare ansvar behandlas inte i ISA. Det kan behandlas i uttalanden från International Organization of Supreme Audit Institutions eller av nationella normgivare, eller i vägledning som har utarbetats av statliga revisionsorgan.

ISAs innehåll

(se punkt 19)

A 60.En ISA innehåller utöver mål och krav (i ISA uttrycks krav genom användning av ”ska”) tillhörande vägledning i form av tillämpningsunderlag och andra förtydliganden. Den kan också innehålla introducerande text som ger en relevant bakgrund för att riktigt kunna förstå standarden samt definitioner. Hela texten i en ISA har därför betydelse för en förståelse av de mål som anges i en ISA och för den riktiga tillämpningen av kraven i en ISA.

A 61.När så krävs ger tillämpningsunderlaget och de andra förtydligandena ytterligare förklaring av kraven i en ISA och vägledning om hur de ska uppfyllas. I synnerhet

  • förklaras mer exakt vad ett krav innebär eller är avsett att täcka, inklusive i vissa ISA, såsom ISA 315 (omarbetad 2019), varför en åtgärd behövs.

  • ges exempel på åtgärder som kan vara lämpliga med hänsyn till omständigheterna. I vissa ISA, såsom ISA 315 (omarbetad 2019), presenteras exempel i särskilda rutor.

Sådan vägledning ställer visserligen inte i sig krav, men den har betydelse för den riktiga tillämpningen av en ISA. Tillämpningsunderlag och andra förtydliganden kan också ge bakgrundsinformation om förhållanden som behandlas i en ISA.

A 62.Bilagor ingår i tillämpningsunderlaget och de andra förtydligandena. Syftet och den tänkta användningen förklaras i själva den ISA som den bifogas eller i titeln och inledningen till bilagan i fråga.

A 63.Introducerande text kan allt efter behov innefatta sådant som förklaring av:

  • Syftet med samt omfattningen och inriktningen för en ISA, vilket innefattar hur den hänger samman med andra ISA.

  • Vad respektive ISA handlar om.

  • Revisorns och andras respektive ansvar med avseende på vad som täcks i en ISA.

  • Det sammanhang som en ISA ingår i.

A 64.En ISA kan, i ett separat avsnitt under rubriken ”Definitioner”, innehålla en beskrivning av vissa termers betydelser i ISA. De ges som hjälp för en konsekvent tillämpning och tolkning av ISA och är inte avsedda att åsidosätta definitioner som kan vara fastställda för andra syften, oavsett om det är i lag eller annan författning eller på annat sätt. Såvida inte något annat anges har dessa termer samma betydelse i alla ISA. Ordlista över termer i internationella standarder som publicerats av International Auditing and Assurance Standards Board i Handbook of International Standards on Auditing and Quality Management, som ges ut av IFAC, innehåller en fullständig förteckning över termer som definieras i ISA. Dessutom ingår beskrivningar av andra termer i ISA som stöd för allmän och konsekvent tolkning samt översättning.

A 65.I tillämpliga fall innefattas ytterligare överväganden som särskilt gäller mindre företag och företag i den offentliga sektorn i tillämpningsunderlaget och de andra förtydligandena i en ISA. Dessa ytterligare överväganden är till hjälp vid tillämpningen av kraven i respektive ISA vid revisionen av sådana företag. Men de begränsar eller minskar inte revisorns ansvar att tillämpa och följa kraven i ISA.

Överväganden gällande skalbarhet

A 65a.Överväganden gällande skalbarhet har tagits upp i vissa ISA (t.ex. ISA 315 (omarbetad 2019)), vilket illustrerar att kraven ska tillämpas på alla företag, oavsett om deras karaktär och omständigheter är mindre komplexa eller mer komplexa. Mindre komplexa företag är företag som kan stämma in på egenskaperna som beskrivs i punkt A 66.

A 65b.De överväganden i ISA som särskilt gäller mindre företag har i första hand utarbetats med tanke på onoterade företag. Vissa överväganden kan dock vara till hjälp vid revisioner av mindre, noterade företag.

A 66.I syfte att precisera ytterligare överväganden vid revisioner av mindre företag menas med ett ”mindre företag” ett företag som vanligen kännetecknas av t.ex.

  1. att ägande och företagsledning är koncentrerade till ett fåtal personer (ofta en enda person – antingen en fysisk person eller ett annat företag som äger företaget förutsatt att ägaren uppvisar de relevanta kvalitativa kännetecknen) och

  2. ett eller flera av följande kännetecken

    1. transaktioner som är lättfattliga eller okomplicerade,

    2. enkel bokföringsorganisation,

    3. få rörelsegrenar och få produkter inom rörelsegrenar,

    4. enklare interna kontrollsystem,

    5. få ledningsnivåer med ansvar för många olika kontroller, och

    6. få anställda, av vilka många har en mängd olika uppgifter.

Dessa kvalitativa kännetecken är inte uttömmande, de är inte begränsade till mindre företag och mindre företag uppvisar inte nödvändigtvis alla dessa kännetecken.

A 67.Denna punkt har upphört [red.anm.].

Överväganden gällande automatiserade verktyg och tekniker

A 67a.De överväganden som gäller särskilt för ”automatiserade verktyg och tekniker” som används i vissa ISA (t.ex. ISA 315 (omarbetad 2019)), har tagits fram för att förklara hur revisorn kan tillämpa vissa krav när han eller hon använder automatiserade verktyg och tekniker i sin granskning.

A 68.I ISA avser ”ägare-företagsledare” ägaren av ett mindre företag som deltar i den dagliga driften av företaget.

Mål angivna i enskilda ISA

(se punkt 21)

A 69.Varje ISA innehåller ett eller flera mål som länkar samman kraven och revisorns övergripande mål. Målen i enskilda ISA har till syfte att hjälpa revisorn att fokusera på det önskade resultatet för den ISA det gäller, samtidigt som de är tillräckligt preciserade för att hjälpa revisorn att

  • förstå vad som behöver uppnås och, där så är nödvändigt, det bästa sättet att göra det på, och

  • besluta om mer behöver göras för att uppnå dem med hänsyn till de särskilda omständigheterna för respektive revision.

A 70.Målen ska förstås inom ramen för revisorns övergripande mål, som anges i punkt 11 i denna ISA. Möjligheten att uppnå ett enskilt mål är, på samma sätt som revisorns övergripande mål, avhängig av de inneboende begränsningarna i en revision.

A 71.När revisorn använder målen måste han eller hon beakta de inbördes sambanden mellan olika ISA. Detta beror på att ISA, vilket framgår av punkt A 55, i vissa fall behandlar allmänt ansvar och i andra fall tillämpningen av detta ansvar på särskilda områden. Denna ISA kräver t.ex. att revisorn förhåller sig professionellt skeptisk, och detta är nödvändigt i alla aspekter av planering och utförande av en revision men upprepas inte som ett krav i varje ISA. På en mer detaljerad nivå innehåller ISA 315 och ISA 330 bland annat mål och krav som behandlar revisorns ansvar för att identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter respektive för att utforma och utföra fortsatta granskningsåtgärder för att hantera dessa bedömda risker – dessa mål och krav gäller under hela revisionen. En ISA som behandlar särskilda aspekter av revisionen (t.ex. ISA 540) kan mer utförligt behandla hur målen och kraven i sådana ISA som ISA 315 och ISA 330 ska tillämpas med avseende på ämnet för ISA 540, men upprepar dem inte. För att uppnå det mål som är angivet i ISA 540 beaktar därför revisorn målen och kraven i andra relevanta ISA.

Användning av mål för att fastställa behovet av ytterligare granskningsåtgärder

(se punkt 21 a)

A 72.Kraven i ISA är utformade för att revisorn ska kunna uppfylla de mål som är angivna i ISA, och därmed revisorns övergripande mål. Revisorns riktiga tillämpning av kraven i ISA antas därför utgöra en tillräcklig grund för revisorn att uppnå målen. Men eftersom omständigheterna för revisionsuppdrag varierar kraftigt och alla sådana omständigheter inte kan förutses i ISA, har revisorn ansvaret för att fastställa de granskningsåtgärder som krävs för att han eller hon ska uppfylla kraven i ISA och uppnå målen. När det gäller omständigheterna för ett uppdrag, kan det finnas särskilda förhållanden som kräver att revisorn utför granskningsåtgärder utöver dem som krävs av ISA för att uppfylla de mål som är angivna i ISA.

Användning av mål för att utvärdera om tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats

(se punkt 21 b)

A 73.Revisorn ska använda målen för att utvärdera huruvida tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats inom ramen för revisorns övergripande mål. Om revisorn till följd av detta drar slutsatsen att revisionsbevisen inte är tillräckliga och ändamålsenliga, kan han eller hon använda en eller flera av nedanstående ansatser för att uppfylla kravet i punkt 21 b:

  • Utvärdera huruvida ytterligare relevanta revisionsbevis har inhämtats, eller kommer att inhämtas, som ett resultat av att andra ISA följs.

  • Utvidga det granskningsarbete som utförs när ett eller flera krav tillämpas.

  • Utföra andra åtgärder som revisorn bedömer vara nödvändiga med hänsyn till omständigheterna.

I de fall ingen av ovanstående ansatser antas vara praktiskt genomförbar eller möjlig med hänsyn till omständigheterna, kommer revisorn inte att kunna inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis och ska då enligt ISA bestämma hur detta påverkar revisors rapport eller möjligheten att slutföra uppdraget.

Följa relevanta krav

Relevanta krav

(se punkt 22)

A 74.I vissa fall är en ISA (och därmed alla krav i den) inte relevant med hänsyn till omständigheterna. Om ett företag t.ex. inte har någon internrevisionsfunktion, är ingen del av ISA 61030 relevant.

ISA 610 Använda arbete som har utförts av internrevisionen, punkt 2.

A 75.En relevant ISA kan innehålla villkorade krav. Ett sådant krav är relevant när de tänkta omständigheterna i kravet och villkoret eller villkoren är för handen. I allmänhet är villkoret eller villkoren i ett krav antingen uttryckliga eller underförstådda, t.ex.:

  • Kravet att modifiera revisorns uttalande om det finns en begränsning i revisionens omfattning och inriktning31 utgör ett uttryckligt villkorat krav.

  • Kravet att informera styrelsen om betydelsefulla brister i den interna kontrollen som har identifierats under revisionen,32 som förutsätter att det faktiskt förekommer sådana identifierade betydelsefulla brister, och kravet att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis avseende presentationen av och upplysningarna om segment enligt det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering,33 som förutsätter att det ramverket kräver eller tillåter sådana upplysningar, utgör underförstådda villkorade krav.

I vissa fall kan ett krav vara uttryckt som att det är beroende av tillämplig lag eller annan författning. Exempel: Revisorn kan behöva avgå från revisionsuppdraget, där detta är möjligt enligt tillämplig lag eller annan författning, eller så kan revisorn behöva göra något, såvida detta inte är förbjudet i lag eller annan författning. Beroende på jurisdiktionen kan krav i lag eller annan författning vara uttryckliga eller underförstådda.

ISA 705 Modifierat uttalande i rapport från oberoende revisor, punkt 13.

ISA 265 Kommunikation om brister i den interna kontrollen till dem som har ansvar för företagets styrning och företagsledningen, punkt 9.

ISA 501 Revisionsbevis – särskilda överväganden för vissa poster, punkt 13.

Avsteg från ett krav

(se punkt 23)

A 76.ISA 230 fastställer krav på dokumentation i de undantagsfall där revisorn avviker från ett relevant krav.34 ISA kräver inte att ett krav som inte är relevant med hänsyn till revisionens omständigheter ska följas.

ISA 230, punkt 12.

När ett mål inte kan uppnås

(se punkt 24)

A 77.Huruvida ett mål har uppnåtts är en fråga för revisorns professionella bedömning. I bedömningen beaktas resultaten av granskningsåtgärder som har utförts enligt kraven i ISA och revisorns utvärdering av om tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis har inhämtats samt om mer behöver göras med hänsyn till revisionens särskilda omständigheter för att uppnå målen i ISA. Därmed kan omständigheter som kan föranleda att mål inte kan uppnås vara sådana som

  • hindrar revisorn från att följa de relevanta kraven i en ISA, eller

  • leder till att det inte är genomförbart eller möjligt för revisorn att utföra de ytterligare granskningsåtgärderna eller inhämta de ytterligare revisionsbevis som bedöms som nödvändiga med hänsyn till målen enligt punkt 21, t.ex. på grund av att tillgängliga revisionsbevis är begränsade.

A 78.Revisionsdokumentation som uppfyller kraven i ISA 230 och de särskilda dokumentationskraven i andra relevanta ISA utgör bevis för revisorns grund för en slutsats om att revisorns övergripande mål har uppnåtts. Revisorn behöver visserligen inte separat dokumentera (t.ex. i en checklista) att enskilda mål har uppnåtts, men dokumentationen av att ett mål inte har kunnat uppfyllas hjälper revisorn i utvärderingen av huruvida det faktum att sådana enskilda mål inte uppnåtts har hindrat revisorn från att uppnå de övergripande målen.