International Standard on Auditing (ISA) 620 Användning av en specialist i revisionsarbetet ska läsas tillsammans med ISA 200 Den oberoende revisorns övergripande mål samt utförandet av en revision enligt International Standards on Auditing.

Inledning

Denna standards tillämpningsområde

1.Denna internationella revisionsstandard (ISA) behandlar revisorns ansvar i samband med användning av en persons eller en organisations arbete inom ett annat specialområde än redovisning eller revision, då syftet med arbetet är att bistå revisorn i arbetet med att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis.

2.Denna ISA behandlar inte

  1. situationer där uppdragsteamet har en medlem, eller där teamet konsulterar en person eller en organisation, med sakkunskap inom ett särskilt område inom redovisning eller revision, vilket behandlas i ISA 220 (omarbetad)1, eller

  2. revisorns användning av arbete som har utförts av en person eller organisation som har sakkunskap inom ett annat område än redovisning eller revision och vars arbete inom det området används av företaget för att bistå vid upprättandet av de finansiella rapporterna (specialist anlitad av företagsledningen), vilket behandlas i ISA 500.2

ISA 220 (omarbetad) Kvalitetsstyrning för revisioner av finansiella rapport, punkt A 19.

ISA 500 Revisionsbevis, punkterna A 35A 49.

Revisorns ansvar för revisionsuttalandet

3.Revisorn har ensam ansvaret för revisionsuttalandet, och det ansvaret minskas inte för att revisorn använder en specialist i revisionsarbetet. Trots det kan en revisor som använder en specialist i revisionsarbetet, enligt denna ISA, och drar slutsatsen att specialistens arbete tillgodoser revisorns syften, godta specialistens iakttagelser eller slutsatser inom specialområdet som ändamålsenliga revisionsbevis.

Ikraftträdande

4.Denna standard gäller vid revision av finansiella rapporter för räkenskapsperioder som börjar den 15 december 2009 eller senare.

Mål

5.Revisorns mål är att

  1. fastställa om han eller hon ska använda en specialist i revisionsarbetet, och

  2. i så fall, fastställa om specialistens arbete tillgodoser revisorns syften.

Definitioner

6.I ISA har nedanstående termer följande betydelser:

  1. Specialist i revisionsarbetet – en person eller organisation som har sakkunskap inom ett annat område än redovisning och revision och vars arbete inom det området används i syfte att underlätta för revisorn att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis. En specialist i revisionsarbetet kan vara en intern specialist (en delägare3 eller en anställd, även en tillfälligt anställd, i revisorns företag eller ett nätverksföretag) eller en extern specialist. (Se punkterna A 1A 3.)

  2. Sakkunskap – skicklighet, kunskaper och erfarenheter inom ett särskilt område.

  3. Specialist anlitad av företagsledningen – en enskild person eller organisation som har sakkunskap inom ett annat område än redovisning och revision, vars arbete inom det området används i syfte att bistå företagsledningen i arbetet med att upprätta de finansiella rapporterna.

”Delägare” och ”revisionsföretag” ska i förekommande fall läsas som deras motsvarigheter i den offentliga sektorn.

Krav

Fastställa behovet av en specialist i revisionsarbetet

7.Om det behövs sakkunskap inom ett annat område än redovisning och revision för att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis, ska revisorn fastställa om han eller hon ska använda en specialist i revisionsarbetet. (Se punkterna A 4A 9.)

Granskningsåtgärdernas karaktär, tidpunkt och omfattning

8.Granskningsåtgärdernas karaktär, tidpunkt och omfattning med avseende på kraven i punkterna 913 i denna ISA varierar beroende på omständigheterna. När revisorn fastställer dessa granskningsåtgärders karaktär, tidpunkt och omfattning, ska han eller hon överväga följande: (Se punkt A 10.)

  1. Karaktären på den fråga som specialistens arbete avser.

  2. Riskerna för väsentliga felaktigheter förenade med den fråga som specialistens arbete avser.

  3. Vilken betydelse specialistens arbete har för revisionen.

  4. Revisorns kunskaper om och erfarenheter av arbete som specialisten har utfört tidigare.

  5. Om specialisten omfattas av revisionsföretagets system för kvalitetsstyrning (Se punkterna A 11A 13.)

Specialistens kompetens, förmåga och objektivitet

9.Revisorn ska utvärdera om specialisten har den kompetens, förmåga och objektivitet som krävs för revisorns syften. När det gäller en extern specialist ska utvärderingen av objektivitet innefatta förfrågan om intressen och relationer som kan utgöra ett hot mot specialistens objektivitet. (Se punkterna A 14A 20.)

Skaffa sig förståelse av specialistens specialområde

10.Revisorn ska inhämta tillräcklig förståelse av specialistens specialområde för att kunna (se punkterna A 21A 22)

  1. fastställa karaktären på, omfattningen av och målen med det arbete som specialisten ska utföra för revisorns syften, och

  2. utvärdera om arbetet tillgodoser revisorns syften.

Avtal med specialisten

11.Revisorn ska, skriftligt om så behövs, träffa avtal om följande frågor med specialisten: (Se punkterna A 23A 26.)

  1. Karaktären på, omfattningen av och målen med specialistens arbete. (Se punkt A 27.)

  2. Revisorns respektive specialistens roller och ansvar. (Se punkterna A 28A 29.)

  3. Karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av kommunikation mellan revisorn och specialisten, däribland formen för eventuella rapporter som specialisten ska lämna. (Se punkt A 30.)

  4. Tystnadsplikt som specialisten måste iaktta. (Se punkt A 31.)

Utvärdera om specialistens arbete tillgodoser revisorns syften

12.Revisorn ska utvärdera om det arbete som specialisten utför tillgodoser revisorns syften, däribland följande: (Se punkt A 32.)

  1. Relevansen och rimligheten i specialistens iakttagelser och slutsatser samt deras förenlighet med övriga revisionsbevis (Se punkterna A 33A 34.)

  2. Relevansen och rimligheten med hänsyn till omständigheterna i antaganden och metoder, om specialistens arbete innefattar användning av betydelsefulla antaganden och metoder (Se punkterna A 35A 37.)

  3. Relevansen, fullständigheten och riktigheten i källdata, om specialistens arbete innefattar användning av källdata som är betydelsefulla för arbetet (Se punkterna A 38A 39.)

13.Om revisorn fastställer att specialistens arbete inte tillgodoser revisorns syften, ska revisorn, (Se punkt A 40.)

  1. komma överens med specialisten om karaktären på och omfattningen av det ytterligare arbete som denna specialist ska utföra, eller

  2. utföra ytterligare granskningsåtgärder som är lämpliga med hänsyn till omständigheterna.

Hänvisning till specialisten i revisors rapport (revisionsberättelsen)

14.I en omodifierad revisors rapport ska revisorn inte hänvisa till det arbete som har utförts av en specialist, såvida detta inte krävs enligt lagar och andra författningar. Om en lag eller annan författning skulle kräva en sådan hänvisning, ska revisorn ange i revisors rapport att hänvisningen inte minskar hans eller hennes ansvar för revisionsuttalandet. (Se punkt A 41.)

15.Om revisorn i revisors rapport hänvisar till det arbete som har utförts av en specialist därför att en sådan hänvisning är relevant för förståelsen av en modifiering av revisionsuttalandet, ska revisorn ange i revisors rapport att en sådan hänvisning inte minskar hans eller hennes ansvar för uttalandet. (Se punkt A 42.)

Tillämpning och andra förtydliganden

Definition av en specialist i revisionsarbetet

(se punkt 6 a)

A 1.Sakkunskap inom ett annat område än redovisning och revision kan bland annat innefatta sakkunskap om

  • värdering av komplexa finansiella instrument, fastigheter, maskiner och andra tekniska anläggningar, smycken, konst, antikviteter, immateriella tillgångar, tillgångar som har förvärvats och skulder som har övertagits genom rörelseförvärv samt tillgångar för vilka det kan finnas ett nedskrivningsbehov,

  • aktuariella beräkningar av skulder som är förknippade med försäkringsavtal eller anställdas förmånsplaner,

  • uppskattning av olje- och gasreserver,

  • värdering av miljöförpliktelser och saneringskostnader,

  • tolkning av kontrakt, lagar och andra författningar, och

  • analys av komplexa eller ovanliga frågor rörande efterlevnad av skatteregler.

A 2.I många fall är det enkelt att skilja mellan sakkunskap inom redovisning eller revision och sakkunskap inom ett annat område, även om detta innefattar ett särskilt redovisnings- eller revisionsområde. Exempel: En person med sakkunskap inom tillämpning av redovisningsmetoder för uppskjuten skatt är ofta lätt att skilja från en specialist på skattelagstiftning. Den förstnämnda är inte specialist i den mening som avses i denna ISA, eftersom sakkunskapen gäller redovisning, medan den sistnämnda är specialist i den mening som avses i denna ISA, eftersom sakkunskapen utgör juridisk sakkunskap. Det går att göra liknande distinktioner inom andra områden, t.ex. mellan sakkunskap om redovisningsmetoder för finansiella instrument och sakkunskap om komplexa modeller för värdering av finansiella instrument. I vissa fall, i synnerhet sådana som innefattar sakkunskap inom ett nytt specialområde inom redovisning eller revision, krävs professionell bedömning för att skilja mellan specialiserade områden inom redovisning och revision och sakkunskap inom andra områden. Tillämpliga yrkesregler och yrkesstandarder rörande utbildnings- och kompetenskrav för redovisningsekonomer och revisorer kan underlätta för revisorn att göra den bedömningen.4

International Education Standard (IES) 8 Competence Requirements for Audit Professionals, kan t.ex. vara till hjälp.

A 3.Revisorn måste använda sitt omdöme när han eller hon överväger hur kraven i denna ISA påverkas av att en anlitad specialist kan vara antingen en enskild person eller en organisation. Exempel: Revisorn ska utvärdera en specialists kompetens, förmåga och objektivitet och specialisten är en organisation som han eller hon har anlitat tidigare, men revisorn har ingen tidigare erfarenhet av just den specialist som organisationen utsett för uppdraget i fråga. Förhållandet kan också vara det motsatta, att revisorn är insatt i en enskild specialists arbete, men inte den organisation som specialisten arbetar för. I bägge fallen kan dock både personens egenskaper och hur organisationen styrs (t.ex. vilka kvalitetskontrollsystem som organisationen har) vara relevanta för revisorns utvärdering.

Fastställa behovet av en specialist i revisionsarbetet

(se punkt 7)

A 4.Revisorn kan behöva en specialist som bistår honom eller henne i en eller flera av följande delar av revisionsarbetet:

  • Skaffa sig en förståelse av företaget och dess miljö, det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering samt företagets system för intern kontroll.

  • Identifiera och bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter.

  • Fastställa och genomföra övergripande åtgärder för att hantera bedömda risker på rapportnivån.

  • Utforma och utföra fortsatta granskningsåtgärder för att hantera bedömda risker på påståendenivån, däribland granskning av kontroller eller substansgranskning.

  • Utvärdera om inhämtade revisionsbevis är tillräckliga och ändamålsenliga när revisorn bildar sig en uppfattning om de finansiella rapporterna.

A 5.Riskerna för väsentliga felaktigheter kan öka om t.ex. företagsledningen behöver sakkunskap inom ett annat område än redovisning för att kunna upprätta de finansiella rapporterna, därför att detta kan tyda på en viss komplexitet eller att ledningen inte har tillräckliga kunskaper inom specialområdet. Om företagsledningen vid upprättandet av de finansiella rapporterna inte har nödvändig sakkunskap, kan en specialist anlitad av företagsledningen användas för att hantera dessa risker. Relevanta kontroller, däribland kontroller som rör det arbete som eventuellt har utförts av en specialist anlitad av företagsledningen, kan också minska riskerna för väsentliga felaktigheter.

A 6.Om upprättandet av de finansiella rapporterna innefattar användning av sakkunskap inom ett annat område än redovisning, har kanske revisorn, som är utbildad inom redovisning och revision, inte den nödvändiga sakkunskapen för att granska de finansiella rapporterna. Den ansvariga revisorn måste förvissa sig om att uppdragsteamet, samt eventuella specialister som inte ingår i uppdragsteamet, tillsammans har tillräcklig och ändamålsenlig kompetens, däribland tillräckligt med tid, och förmåga för att utföra revisionsuppdraget.5 Dessutom måste revisorn förvissa sig om karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av de resurser som behövs för att utföra uppdraget.6 Revisorns beslut om huruvida han eller hon ska använda en specialist i revisionsarbetet, och i så fall när och i vilken omfattning, hjälper revisorn att uppfylla dessa krav. Efter hand som revisionen fortskrider, eller om omständigheterna förändras, kan revisorn behöva ändra tidigare beslut om att använda en specialist i revisionsarbetet.

ISA 220 (omarbetad), punkterna 2528.

ISA 300 Planering av revision av finansiella rapporter, punkt 8 e.

A 7.En revisor som saknar sakkunskap inom ett annat relevant område än redovisning eller revision kan kanske ändå inhämta en tillräcklig förståelse av det området för att kunna utföra revisionen utan att anlita en specialist. Denna förståelse kan inhämtas genom t.ex.:

  • Erfarenheter från revision av företag som kräver sådan sakkunskap vid upprättandet av de finansiella rapporterna.

  • Utbildning eller yrkesmässig utveckling inom området i fråga. Detta kan innefatta formella kurser eller diskussioner med personer som har sakkunskap inom det relevanta området i syfte att öka revisorns egen förmåga att hantera frågor inom området. Sådana diskussioner skiljer sig från konsultation av en specialist i revisionsarbetet rörande särskilda omständigheter som revisorn påträffar under uppdraget, där specialisten får alla relevanta fakta för att kunna ge välinformerade råd i den särskilda frågan.7

  • Diskussioner med revisorer som har utfört liknande uppdrag.

ISA 220 (omarbetad), punkterna A99A102.

A 8.Men i andra fall kan revisorn besluta sig för att det är nödvändigt att, eller välja att, använda en specialist i revisionsarbetet för att få hjälp med att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis. Nedan följer några exempel på överväganden i samband med beslut om att använda en specialist i revisionsarbetet:

  • Om företagsledningen har använt en specialist anlitad av företagsledningen vid upprättandet av de finansiella rapporterna (se punkt A 9).

  • Frågans karaktär och betydelse, däribland dess komplexitet.

  • Riskerna för väsentliga felaktigheter i den fråga som specialisten skulle användas för.

  • Den karaktär som åtgärderna för att hantera identifierade risker väntas få, däribland revisorns kunskap om och erfarenheter av specialisters arbete i förhållande till sådana frågor, samt tillgången till alternativa källor för revisionsbevis.

A 9.Om företagsledningen har använt en specialist anlitad av företagsledningen vid upprättandet av de finansiella rapporterna, kan revisorns beslut om huruvida en specialist ska användas i revisionsarbetet också påverkas av följande faktorer:

  • Karaktären på, omfattningen av och målen med det arbete som har utförts av den specialist som har anlitats av företagsledningen.

  • Om den specialist som företagsledningen har anlitat är anställd av företaget, eller en uppdragstagare som företaget har anlitat för att leverera relevanta tjänster.

  • I vilken utsträckning företagsledningen kan utöva kontroll eller inflytande över det arbete som den av företagsledningen anlitade specialisten har utfört.

  • Kompetensen och förmågan hos den specialist som har anlitats av företagsledningen.

  • Om specialisten som har anlitats av företagsledningen omfattas av standarder för hur arbetet tekniskt ska utföras eller andra yrkesmässiga krav eller branschkrav.

  • Eventuella kontroller inom företaget över det arbete som den av företagsledningen anlitade specialisten har utfört.

ISA 5008 innehåller krav och vägledning rörande hur tillförlitligheten hos revisionsbevis påverkas av kompetensen, förmågan och objektiviteten hos specialister anlitade av företagsledningen.

ISA 500, punkt 8.

Granskningsåtgärdernas karaktär, tidpunkt och omfattning

(se punkt 8)

A 10.Granskningsåtgärdernas karaktär, tidpunkt och omfattning med hänsyn till kraven i punkterna 913 i denna ISA varierar beroende på omständigheterna. Följande faktorer kan t.ex. tyda på att det finns behov av andra eller mer omfattande åtgärder än vad som annars skulle vara fallet:

  • Det arbete som specialisten i revisionsarbetet utför rör en betydelsefull fråga som innefattar subjektiva och komplexa bedömningar.

  • Revisorn har inte tidigare använt arbete som specialisten har utfört och har inte någon kännedom sedan tidigare om specialistens kompetens, förmåga och objektivitet.

  • Specialisten utför åtgärder som rör revisionen snarare än att anlitas som konsult för att ge råd i en enskild fråga.

  • Specialisten är en extern specialist anlitad av revisorn och omfattas därför inte av revisionsföretagets system för kvalitetsstyrning.

Revisionsföretagets system för kvalitetsstyrning

(se punkt 8 e)

A 11.En intern specialist i revisionsarbetet kan vara en delägare (t.ex. personal) eller en anställd, även en tillfälligt anställd, i revisorns företag och därför omfattas av det företagets system för kvalitetsstyrning enligt ISQM 19 eller minst lika höga10 nationella krav. En intern specialist kan också vara en delägare eller en anställd, även en tillfälligt anställd, i ett nätverksföretag och därför föremål för företagets riktlinjer eller rutiner för att efterleva nätverkskrav och nätverkstjänster i enlighet med ISQM 1. I vissa fall kan revisorns interna expert på ett nätverksföretag vara föremål för gemensamma policyer för kvalitetskontroll eller rutiner som revisorns företag, med tanke på att de ingår i samma nätverk.

ISQM 1 Kvalitetsstyrning för revisionsföretag som utför revision och översiktlig granskning av finansiella rapporter samt andra bestyrkandeuppdrag och näraliggande tjänster, punkt 16 w.

ISA 220 (omarbetad), punkt 3.

A 12.ISQM 1 kräver att revisionsföretaget hanterar användning av resurser från en tjänsteleverantör, vilket inkluderar användning av en extern specialist.11 En extern specialist i revisionsarbetet ingår inte i uppdragsteamet och kanske inte omfattas av revisionsföretagets riktlinjer och rutiner i dess system för kvalitetsstyrning.12 Vidare kan revisionsföretagets riktlinjer och rutiner för relevanta yrkesetiska regler omfatta rutiner och riktlinjer som är tillämpliga för revisorns externa specialist.13 I vissa jurisdiktioner kan det dock finnas krav enligt lag eller annan författning på att en extern specialist ska behandlas som en medlem i uppdragsteamet, och specialisten kan därför omfattas av relevanta yrkesetiska krav, däribland krav rörande oberoende, och andra yrkesmässiga krav.

ISQM 1, punkt 32.

ISQM 1, punkt 16 f.

ISQM 1, punkt 29 b.

A 13.Som beskrivs i ISA 220 (omarbetad) stöds kvalitetsstyrning på uppdragsnivå av företagets kvalitetsstyrningssystem och understödjs av revisionsuppdragets specifika karaktär och omständigheter14. Till exempel kan revisorn ha möjlighet att förlita sig på företagets relaterade riktlinjer eller rutiner med avseende på:

  • Kompetens och förmåga, genom rekrytering och utbildningsprogram.

  • Objektivitet. Interna specialister i revisionsarbetet omfattas av relevanta yrkesetiska krav, däribland sådana som gäller oberoende.

  • Revisorns utvärdering av om specialistens arbete tillgodoser revisorns syften. Exempel: Revisionsföretagets utbildningsprogram kan ge de interna specialisterna en ändamålsenlig förståelse av det inbördes sambandet mellan deras sakkunskap och revisionsprocessen. Att förlita sig på sådan utbildning kan påverka karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av revisorns åtgärder när det gäller att utvärdera om specialistens arbete tillgodoser revisorns syften.

  • Att krav i lagar och andra författningar följs, genom övervakningsprocesser.

  • Avtal med specialisten.

Omständigheter som revisorn kan beakta när han eller hon beslutar om han eller hon kan förlita sig på företagets riktlinjer och rutiner beskrivs i ISA 220 (omarbetad)15. Förlitan till företagets riktlinjer och rutiner minskar inte revisorns ansvar för att uppfylla kraven i denna ISA.

ISA 220 (omarbetad), punkt A4.

ISA 220 (omarbetad), punkterna 4 b och A10.

Specialistens kompetens, förmåga och objektivitet

(se punkt 9)

A 14.En specialists kompetens, förmåga och objektivitet är faktorer som markant påverkar om specialistens arbete tillgodoser revisorns syften. Kompetens avser karaktären på och nivån på specialistens sakkunskap. Förmåga avser hur specialisten utnyttjar den kompetensen med hänsyn till uppdragets omständigheter. Faktorer som påverkar förmågan kan t.ex. innefatta geografisk placering och tillgången på tid och resurser. Objektivitet avser de möjliga effekter som bristande objektivitet, intressekonflikter eller andras inflytande kan ha på specialistens professionella eller affärsmässiga bedömning.

A 15.Information rörande en specialists kompetens, förmåga och objektivitet kan komma från olika källor, t.ex.

  • personlig erfarenhet av arbete som specialisten har utfört tidigare,

  • diskussioner med specialisten i fråga,

  • diskussioner med andra revisorer eller andra som är insatta i specialistens arbete,

  • kunskaper om specialistens kvalifikationer, medlemskap i en yrkesorganisation eller branschorgan, auktorisation eller andra former av externt erkännande,

  • publicerade artiklar eller böcker som specialisten har skrivit, och

  • revisionsföretagets system för kvalitetsstyrning (se punkterna A 11A 13).

A 16.Frågor som rör utvärdering av specialistens kompetens, förmåga och objektivitet innefattar om specialistens arbete omfattas av standarder för hur arbetet tekniskt ska utföras eller andra yrkesmässiga krav eller branschkrav, t.ex. yrkesetiska standarder eller andra krav för medlemskap i en yrkesorganisation eller branschsammanslutning, auktorisationsstandarder från ett auktorisationsorgan eller krav som fastställs i lag eller annan författning.

A 17.Exempel på andra frågor som kan vara relevanta:

  • Vilken relevans specialistens kompetens har för den fråga som hans eller hennes arbete kommer att användas för, däribland eventuella specialiteter inom specialistens område. Exempel: En viss aktuarie kan vara specialiserad inom egendoms- och olycksfallsförsäkring men ha begränsad sakkunskap när det gäller pensionsberäkningar.

  • Specialistens kompetens i förhållande till relevanta redovisnings- och revisionskrav, t.ex. kunskap om antaganden och metoder, vilket i tillämpliga fall innefattar modeller, som är förenliga med det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering.

  • Om oväntade händelser, ändrade förhållanden eller revisionsbevis som har inhämtats som resultat av granskningsåtgärder tyder på att det kan bli nödvändigt att ompröva den ursprungliga utvärderingen av specialistens kompetens, förmåga och objektivitet efter hand som revisionen fortskrider.

A 18.Många olika omständigheter kan hota objektiviteten, t.ex. egenintressehot, partsställningshot, vänskapshot, självgranskningshot och skrämselhot. Sådana hot kan hanteras genom att eliminera de omständigheter som skapar hoten, eller genom att vidta motåtgärder för att minska hoten till en godtagbar nivå. Det kan också finnas särskilda motåtgärder för revisionsuppdraget.

A 19.Utvärderingen av huruvida ett hot mot objektiviteten är på en godtagbar nivå kan bero på specialistens roll och vilken betydelse hans eller hennes arbete har för revisionen. I vissa fall kanske det inte är möjligt att eliminera omständigheterna som skapar hoten eller tillämpa motåtgärder för att minska hoten till en godtagbar nivå, t.ex. om en föreslagen specialist är en person som spelat en betydande roll vid upprättandet av den information som granskas, dvs. om den specialist som revisorn överväger att använda i revisionsarbetet är en specialist som företagsledningen har anlitat.

A 20.Vid utvärderingen av en extern specialists objektivitet kan det vara relevant att

  1. fråga företaget om kända intressen eller relationer som företaget har med den externa specialisten som kan påverka hans eller hennes objektivitet, och

  2. diskutera eventuella lämpliga motåtgärder med specialisten, däribland yrkesmässiga krav som gäller för honom eller henne, och utvärdera om motåtgärderna är tillräckliga för att minska hoten till en godtagbar nivå. Intressen och relationer som det kan vara relevant att diskutera med specialisten är bland andra

    • ekonomiska intressen,

    • affärsmässiga och personliga relationer, och

    • att specialisten, eller organisationen i det fall en extern specialist är en organisation, tillhandahåller andra tjänster.

    I vissa fall kan det också vara ändamålsenligt för revisorn att inhämta ett skriftligt uttalande från den externa specialisten om eventuella intressen i eller relationer med företaget som specialisten känner till.

Skaffa sig förståelse av specialistens specialområde

(se punkt 10)

A 21.Revisorn kan inhämta förståelse av specialistens specialområde på de sätt som beskrivs i punkt A 7 eller genom diskussioner med specialisten.

A 22.Nedan följer några exempel på aspekter av specialistens område som kan vara relevanta för revisorns förståelse:

  • Om specialistens område rymmer specialiteter som är relevanta för revisionen (se punkt A 17).

  • Om några yrkesmässiga eller andra standarder och krav i lagar eller andra författningar är tillämpliga.

  • Vilka antaganden och metoder, vilket i tillämpliga fall innefattar modeller, som används av specialisten och om de är allmänt vedertagna inom specialistens område och lämpliga för syftena med finansiell rapportering.

  • Karaktären på de interna eller externa uppgifter eller den information som specialisten använder.

Avtal med specialisten

(se punkt 11)

A 23.Karaktären på, omfattningen av och målen med specialistens arbete kan variera avsevärt beroende på omständigheterna, liksom revisorns och specialistens respektive roller och ansvar samt karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av kommunikation mellan revisorn och specialisten. Det krävs därför att revisorn och specialisten kommer överens om dessa frågor, vare sig specialisten är en extern eller intern specialist.

A 24.De frågor som räknas upp i punkt 8 kan påverka detaljnivån i avtalet mellan revisorn och specialisten och hur formellt avtalet bör vara, innefattande om det är lämpligt att avtalet är skriftligt. Nedan följer några faktorer som kan tyda på att det behövs ett mer detaljerat avtal än vad som annars skulle vara fallet eller att avtalet bör vara skriftligt:

  • Specialisten kommer att ha tillgång till känslig eller konfidentiell företagsinformation.

  • Revisorns och specialistens respektive roller eller ansvar skiljer sig från vad man normalt förväntar sig.

  • Flera jurisdiktioners lagar eller andra författningar är tillämpliga.

  • Den fråga som specialistens arbete avser är ytterst komplex.

  • Revisorn har inte tidigare använt arbete som har utförts av specialisten.

  • Ju mer omfattande specialistens arbete är och vilken betydelse det har för revisionen.

A 25.Avtalet mellan revisorn och en extern specialist har ofta formen av ett uppdragsbrev. I bilagan finns en lista över frågor som revisorn kan överväga att ta med i ett sådant uppdragsbrev eller i någon annan form av avtal med en extern specialist.

A 26.Om det inte finns något skriftligt avtal mellan revisorn och specialisten, kan bevis på avtalet ingå i t.ex.:

  • Planeringsdokumentation eller tillhörande arbetspapper, t.ex. granskningsprogrammet.

  • Riktlinjer eller rutiner i revisionsföretagets system för kvalitetsstyrning. Om det rör sig om en intern specialist, kan revisionsföretagets system för kvalitetsstyrning omfatta riktlinjer eller rutiner för specialistens arbete. Omfattningen av dokumentation i revisorns arbetspapper beror på sådana riktlinjers eller rutiners karaktär. Det behövs kanske inte någon dokumentation i revisorns arbetspapper om revisionsföretaget har detaljerade interna regler som täcker under vilka omständigheter som en sådan specialists arbete används.

Arbetets karaktär, omfattning och mål

(se punkt 11 a)

A 27.Det kan ofta vara relevant när man träffar avtal om karaktären på, omfattningen av och målen med specialistens arbete att även ta med en diskussion om eventuella standarder rörande hur arbetet ska utföras som kan vara relevanta eller andra yrkesmässiga krav eller branschkrav som specialisten ska följa.

Respektive roller och ansvar

(se punkt 11 b)

A 28.Avtalet om revisorns och specialistens respektive roller och ansvar kan innefatta

  • om revisorn eller specialisten ska utföra detaljtester på källdata,

  • medgivande för revisorn att diskutera specialistens iakttagelser eller slutsatser med företaget och andra och att ta med detaljer i specialistens iakttagelser eller slutsatser i grunden för en revisors rapport med ett modifierat uttalande, om så behövs, (se punkt A 42) och

  • en eventuell överenskommelse om att informera specialisten om revisorns slutsatser rörande specialistens arbete.

Arbetspapper

A 29.Ett avtal om revisorns och specialistens respektive roller och ansvar kan också innefatta en överenskommelse om tillgång till och arkivering av varandras arbetspapper. Om specialisten är medlem av uppdragsteamet, ingår hans eller hennes arbetspapper i revisionsdokumentationen. Om det inte finns någon överenskommelse om motsatsen, är externa specialisters arbetspapper deras egna, och de ingår då inte i dokumentationen av revisionen.

Kommunikation

(se punkt 11 c)

A 30.Effektiv tvåvägskommunikation gör det lättare att på lämpligt sätt integrera karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av specialistens åtgärder med det övriga revisionsarbetet och att anpassa specialistens mål på ett ändamålsenligt sätt under revisionens gång. Exempel: Om specialistens arbete har samband med revisorns slutsatser rörande en betydande risk, kan det vara lämpligt med både en formell skriftlig rapport när specialistens arbete är slutfört och muntliga rapporter under arbetets gång. Identifiering av särskilda delägare eller särskild personal som ska hålla kontakt med specialisten, och rutiner för kommunikation mellan specialisten och företaget, underlättar effektiv kommunikation utan onödigt dröjsmål, i synnerhet vid större uppdrag.

Tystnadsplikt

(se punkt 11 d)

A 31.De bestämmelser rörande tystnadsplikt i relevanta yrkesetiska krav som gäller för revisorn måste även gälla för specialisten. Ytterligare krav kan finnas i lagar eller andra författningar. Företaget kan också ha begärt att revisorn träffar avtal om särskilda bestämmelser rörande tystnadsplikt med externa specialister.

Utvärdera om specialistens arbete tillgodoser revisorns syften

(se punkt 12)

A 32.Revisorns utvärdering av specialistens kompetens, förmåga och objektivitet, revisorns kännedom om specialistens specialområde samt karaktären på det arbete som utförs av specialisten påverkar karaktären på, tidpunkten för och omfattningen av granskningsåtgärder för att utvärdera om specialistens arbete tillgodoser revisorns syften.

Specialistens iakttagelser och slutsatser

(se punkt 12 a)

A 33.Särskilda åtgärder för att utvärdera om specialistens arbete tillgodoser revisorns syften kan innefatta

  • förfrågningar till specialisten,

  • genomgång av specialistens arbetspapper och rapporter,

  • bestyrkande åtgärder, t.ex.

    • observera specialistens arbete,

    • undersöka publicerade uppgifter, t.ex. statistiska rapporter från ansedda och auktoritativa källor,

    • bekräfta relevanta förhållanden med externa parter,

    • utföra detaljerad analytisk granskning, och

    • upprepa beräkningar,

  • diskussioner med en annan specialist med relevant sakkunskap, t.ex. när specialistens iakttagelser eller slutsatser inte är förenliga med andra revisionsbevis, och

  • diskussioner om specialistens rapport med företagsledningen.

A 34.Relevanta faktorer vid en utvärdering av relevansen och rimligheten i specialistens iakttagelser eller slutsatser, i rapportform eller annan form, kan bland annat innefatta om de

  • presenterats på ett sätt som är förenligt med eventuella standarder som gäller för specialistens yrke eller bransch,

  • uttryckts tydligt och med hänvisning till de mål som har överenskommits med revisorn, omfattningen av det utförda arbetet och tillämpade standarder,

  • bygger på rätt räkenskapsperiod och tar hänsyn till efterföljande händelser, i tillämpliga fall,

  • omfattas av någon reservation, begränsning eller restriktion när det gäller användningen och, i så fall, vad detta innebär för revisorn, och

  • bygger på tillbörlig hänsyn till fel eller avvikelser som specialisten påträffat.

Antaganden, metoder och källdata

Antaganden och metoder

(se punkt 12 b)

A 35.Om specialistens arbete är att utvärdera underliggande antaganden och metoder, vilket i tillämpliga fall innefattar modeller, som har använts av företagsledningen för att utarbeta en uppskattning i redovisningen, inriktas revisorns åtgärder sannolikt i första hand på att utvärdera om specialisten har granskat antagandena och metoderna på ett tillfredsställande sätt. Om specialistens arbete är att utarbeta revisorns punktskattning eller revisorns intervall för jämförelse med företagsledningens punktskattning, kan revisorns åtgärder i första hand inriktas på att utvärdera de antaganden och metoder, vilket i tillämpliga fall innefattar modeller, som specialisten har använt.

A 36.ISA 54016 diskuterar de antaganden och metoder som används av företagsledningen för att göra uppskattningar i redovisningen, däribland användningen i vissa fall av ytterst specialiserade modeller som har utvecklats av företaget. Även om den diskussionen avser revisorns inhämtande av tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis rörande företagsledningens antaganden och metoder, kan den också användas av revisorn för att utvärdera specialistens antaganden och metoder.

ISA 540 Granskning av uppskattningar i redovisningen, däribland av verkligt värde, samt upplysningar om uppskattningar, punkterna 8, 13 och 15.

A 37.Om specialistens arbete innefattar användning av betydelsefulla antaganden och metoder, kan följande faktorer vara relevanta för revisorns utvärdering av dessa antaganden och metoder:

  • Om de är allmänt vedertagna inom specialistens område.

  • Om de följer kraven i det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering.

  • Om de är beroende av att specialiserade modeller används.

  • Om de överensstämmer med dem som har använts av företagsledningen och, om de inte gör det, varför och effekterna av avvikelserna.

Källdata som specialisten använder

(se punkt 12 c)

A 38.Om det arbete som utförs av en specialist innefattar användning av källdata som har betydelse för hans eller hennes arbete, kan åtgärder av följande typ användas för att granska dessa data:

  • Verifiera dessa datas ursprung, vari ingår att skaffa sig en förståelse av, och i tillämpliga fall granska, intern kontroll över dessa data och, där så är relevant, överföringen till specialisten.

  • Granska att dessa data är kompletta och inbördes förenliga.

A 39.I många fall kan revisorn granska källdata. Men i andra fall, när de källdata som används av en specialist är ytterst tekniska med hänsyn till specialistens område, kan specialisten granska källdata. Om specialisten har granskat källdata, kan det vara lämpligt att revisorn gör förfrågan hos specialisten, eller övervakar eller går igenom specialistens granskning, för att utvärdera dessa datas relevans, fullständighet och riktighet.

Arbete som inte tillgodoser revisorns syften

(se punkt 13)

A 40.Om revisorn drar slutsatsen att specialistens arbete inte tillgodoser revisorns syften och revisorn inte kan lösa frågan genom de ytterligare granskningsåtgärder som krävs enligt punkt 13, vilka kan innefatta att både specialisten och revisorn utför ytterligare arbete eller att en annan specialist anställs eller anlitas, kan det bli nödvändigt att lämna ett modifierat uttalande i revisors rapport enligt ISA 705 (omarbetad), eftersom revisorn inte har kunnat inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis.17

ISA 705 (omarbetad) Modifierat uttalande i rapport från oberoende revisor, punkt 6 b.

Hänvisning till specialisten i revisors rapport (revisionsberättelsen)

(se punkterna 1415)

A 41.I vissa fall kan en lag eller annan författning kräva en hänvisning till det arbete som har utförts av en specialist, t.ex. inom den offentliga sektorn för transparensens skull.

A 42.Under vissa omständigheter kan det vara lämpligt att hänvisa till specialisten i en revisors rapport som innehåller ett modifierat uttalande för att förklara modifieringens karaktär. I sådana fall kan revisorn behöva specialistens tillåtelse innan han eller hon gör en sådan hänvisning.

Bilaga Överväganden vid avtal mellan revisorn och en extern specialist

(se punkt A 25)

I denna bilaga finns en förteckning över frågor som revisorn kan överväga att ta med i ett avtal med en extern specialist. Förteckningen är ett exempel och inte uttömmande samt är endast avsedd att fungera som vägledning i samband med de överväganden som beskrivs i denna ISA. Om särskilda frågor ska tas med i avtalet beror på omständigheterna för uppdraget. Listan kan också vara till hjälp när det gäller att överväga vilka frågor som ska tas med i ett avtal med en intern specialist.

Karaktären på, omfattningen av och målen med den externa specialistens arbete

  • Karaktären på och omfattningen av de åtgärder som ska utföras av den externa specialisten.

  • Målen med det arbete som den externa specialisten ska utföra mot bakgrund av överväganden om väsentlighet och risk när det gäller det förhållande som den externa specialistens arbete avser och, om så är relevant, det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering.

  • Eventuella standarder för hur arbetet tekniskt ska utföras som kan vara relevanta eller andra yrkesmässiga krav eller branschkrav som den externa specialisten ska följa.

  • De antaganden och metoder, vilket i tillämpliga fall innefattar modeller, som den externa specialisten ska använda och deras auktoritet.

  • Giltighetsdatumet för, eller i tillämpliga fall granskningsperioden för, det sakförhållande som den externa specialistens arbete avser och krav rörande efterföljande händelser.

Revisorns och specialistens respektive roller och ansvar

  • Relevanta revisions- och redovisningsstandarder samt relevanta krav i lagar eller andra författningar.

  • Den externa specialistens medgivande till revisorns planerade användning av specialistens rapport, däribland eventuella hänvisningar till den eller upplysningar om den, i kommunikation med andra, t.ex. hänvisningar till den i en revisors rapport i grunden för ett modifierat uttalande, om så behövs, eller upplysningar om den till företagsledningen eller ett revisionsutskott.

  • Karaktären på och omfattningen av revisorns genomgång av den externa specialistens arbete.

  • Om revisorn eller den externa specialisten ska granska källdata.

  • Den externa specialistens tillgång till företagets handlingar, filer, personal och specialister anlitade av företaget.

  • Rutiner för kommunikationen mellan den externa specialisten och företaget.

  • Revisorns och den externa specialisten tillgång till varandras arbetspapper.

  • Ägande och kontroll när det gäller arbetspapper under och efter uppdraget, däribland eventuella krav på arkivering.

  • Den externa specialistens ansvar för att utföra arbete med vederbörlig skicklighet och noggrannhet.

  • Den externa specialistens kompetens och förmåga att utföra arbetet.

  • Förväntningen att den externa specialisten ska använda all kunskap som är av betydelse för revisionen och, i annat fall, informera revisorn.

  • Eventuell begränsning i fråga om specialistens anknytning till revisors rapport.

  • Eventuell överenskommelse om att revisorn ska informera specialisten om sina slutsatser rörande specialistens arbete.

Kommunikation och rapportering

  • Metoder för och frekvens av kommunikation, däribland

    • hur den externa specialistens iakttagelser eller slutsatser ska rapporteras (t.ex. skriftlig rapport, muntlig rapport, fortlöpande information till uppdragsteamet), och

    • identifiering av särskilda personer inom uppdragsteamet som ska hålla kontakt med den externa specialisten.

  • När den externa specialisten ska slutföra arbetet och rapportera iakttagelser eller slutsatser till revisorn.

  • Den externa specialistens ansvar för att genast meddela eventuella förseningar i slutförandet av arbetet och eventuella reservationer kring eller begränsningar i specialistens iakttagelser eller slutsatser.

  • Den externa specialistens ansvar för att genast informera om exempel på att företaget begränsar specialistens tillgång till handlingar, filer, personal eller specialister anlitade av företaget.

  • Den externa specialistens ansvar för att informera revisorn om allt som specialisten tror kan vara relevant för revisionen, däribland eventuella förändringar i omständigheter som tidigare kommunicerats.

  • Den externa specialistens ansvar för att informera om omständigheter som kan utgöra hot mot specialistens objektivitet samt eventuella motåtgärder som kan eliminera eller minska sådana hot till en godtagbar nivå.

Tystnadsplikt

  • Behovet av att specialisten iakttar krav på tystnadsplikt, däribland

    • bestämmelserna om tystnadsplikt i relevanta yrkesetiska krav som gäller för revisorn,

    • eventuella ytterligare krav som kan finnas i lagar eller andra författningar, och

    • eventuella särskilda bestämmelser om tystnadsplikt från företaget sida.