EU fortsätter kampen mot de svenska ränteavdragsreglerna. Parallellt har Högsta förvaltningsdomstolen meddelat att den inte kommer att lämna förhandsbesked i frågan.
Under två år har EU-kommissionen brevväxlat med Sverige om reglerna gällande begränsningar i avdragsrätten i koncerner som började gälla 1 januari 2013. Reglerna innebär alltså att avdrag inte medges för ränteutgifter gällande skulder inom en intressegemenskap, såvida inte särskilda undantagsregler är tillämpliga.
Den här diskussionen angår alla företag som vägrats avdrag för ränta enligt de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna, där frågan utreds eller är föremål för process.
I slutet av november förra året kom kommissionens formella besked att reglerna strider mot etableringsfriheten och att de svar som tidigare lämnats av Sverige inte förändrar denna ståndpunkt.
Det är särskilt några punkter som kommissionen fäster sig vid. Till att börja med är det osannolikt att avdragsbegränsningarna skulle drabba lån från svenska företag. I stället är det gränsöverskridande koncerner som missgynnas, vilket innebär en begränsning i etableringsfriheten.
Vidare anser kommissionen att reglerna slår mycket bredare än vad de ursprungliga motiven angav, nämligen att förebygga skatteflykt och fördela beskattningsrätten rättvist, vilket innebär att de strider mot proportionalitetsprincipen. Särskilt gäller detta det faktum att reglerna inte begränsas till fiktiva upplägg utan affärsmässig grund och medför att en obetydlig skatteförmån kan räcka för att vägra avdrag.
Dessutom är reglerna inte rättssäkra eftersom det är så svårt att förutsäga hur de ska tolkas. Slutligen anser kommissionen att bevisbördan är problematisk: det är fel att Skatteverket inte behöver några belägg för skatteflykt för att vägra avdrag.
Den svenska skatterättsnämnden har hittills bedömt flera fall utifrån de svenska reglerna utan att ta närmare hänsyn till kommissionens invändningar. Dessa förhandsbesked handläggs för närvarande i Högsta förvaltningsdomstolen.
Precis före jul meddelade Högsta förvaltningsdomstolen ett beslut som innebär att domstolen inte kommer att pröva ränteavdragsärenden i sak inom ramen för förhandsbesked eftersom de innehåller utpräglade utrednings- och bevisfrågor. I samband med beslutet undanröjde dock domstolen två förhandsbesked, varav ett om tioprocentsregeln och det andra om ventilen, men de prövades alltså inte i sak utan ansökningen avvisades av HFD.
Följden blir att det inte kommer bli några förhandsbesked i den här typen av ärenden, utan att Skatteverket fattar beslut i enskilda fall i stället. Därefter kan besluten överprövas till förvaltningsdomstol den vanliga vägen, men då kommer det att ta längre tid och dessutom måste fallet – om aktuellt – få prövningstillstånd i HFD. In i den här ekvationen kan naturligtvis även EU komma om någon begär förhandsavgörande från EU-domstolen gällande frågan om de svenska reglerna strider mot EU-rätten eller inte.
När Sverige svarar på kommissionens underrättelse lär det bli ytterligare ett par steg i skriftväxlingen, innan kommissionen eventuellt fattar beslut om att gå vidare med ett överträdelseförfarande och överlämna ärendet till EU-domstolen.
Europeiska kommissionen, formell underrättelse – överträdelse nummer 2013/4206, C(2014)8699 final.
Högsta förvaltningsdomstolen, 23 december 2014, 4217-14 och 2674-14.
Lisa Bergman