Karriäristen som bytte spår

När managementkonsulten Pernilla Bard såg glappet mellan företags vilja och deras förmåga att ta socialt ansvar startade hon Social Initiative. Här berättar hon om affärsidén att mäta sociala framsteg.

Jag har alltid varit intresserad av psykologi och är väldigt nyfiken på människor. Det som skaver är det som är spännande. Jag har också rätt lätt att sätta mig in i människors situation och får energi av mötet och den dynamik som uppstår när man försöker hitta lösningar tillsammans.

Så svarar Pernilla Bard på frågan om var hennes eget engagemang kommer ifrån. Och hon säger det med påtaglig energi och utstrålning. För faktum är att engagemang är hennes jobb.

Corporate Social Responsibility (CSR) har seglat upp högt på företagens agendor på senare år. I dag har merparten av de stora bolagen sitt sociala ansvar inbakat i både affärsplan och årsredovisning. Men när Pernilla Bard grundade Social Initiative tillsammans med Caroline Cederlöf 2002, var det långt ifrån ett självklart val.

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av sociala frågor och det började egentligen under studierna på Handels när jag skrev uppsats med SIDA-stöd i Namibia. Men på grund av den rådande uppfattningen om vad man skulle bli och vad som var ett ”bra jobb” blev min karriärväg en annan.

– På Handels blev man bara entreprenör om man inte lyckades i näringslivet, konstaterar hon.

Så i stället för att slå in på samhällsfrågorna tog hon fasta på sin längtan att se världen och sökte sig till språkreseförmedlaren EF Education. Där fick hon med bas i Hongkong, ta över ansvaret för Asien. Därefter blev det något år på Coca Cola, innan hon blev managementkonsult på The Boston Consulting Group.

– Men efter tio år i näringslivet hade något börjat gro hos mig. För även om jag tycker att företagsekonomi är intressant, så var mitt jobb egentligen inte något som intresserade mig.

Pernilla Bard hade då rest omkring mycket i fattiga länder och sett hur gräsrotsengagemang fungerade i verkligheten, på plats. Hon insåg att förändring växer bäst när den kommer inifrån. Parallellt började folk tala om socialt ansvar på företagen hon arbetade hos som konsult.

– Företagen ville engagera sig men kände att biståndsorganisationerna bara ville pumpa dem på pengar, utan att uppvisa några egentliga resultat. Jag började fundera över hur jag skulle kunna ta vara på deras engagemang.

Pernilla diskuterade saken med sin kompis Caroline Cederlöf som hon lärt känna under åren på Handelshögskolan, och som efter studietiden primärt jobbat med olika former av internationella utvecklingsfrågor frågor inom Världsbanken. Efter lite research insåg de att något som saknades i terrängen var en aktör som tog på sig rollen som matchmaker mellan enskilda företag och sociala entreprenörer på plats i utvecklingsländerna.

– Vi insåg att det inte fanns någon som kunde agera förmedlare och som kunde avsätta tid och resurser till att kontrollera de faktiska resultaten. Jag har aldrig själv velat bli entreprenör, men det här var ju en unik idé så vi kände helt enkelt att vi måste göra det.

Pernilla och Caroline arbetade fram ett koncept och förberedde sig för att sälja in den till det svenska näringslivet vid sidan av sina vanliga jobb.

– Tanken var från början att bygga upp en fond med medel från ett stort antal företag och sedan söka upp sociala entreprenörer som uppvisade potential att göra skillnad, förklarar hon.

När de presenterade idén för Carnegies vd Lars Bertmar tog dock ursprungsplanen en ny vändning.

– I stället för att skapa en fond erbjöd han oss att göra samma sak enbart för Carnegies räkning och samtidigt under resans gång hitta processer för urval och utvärdering.

En stark, hängiven kund gav självförtroende och de två grundarna hoppade av sina etablerade karriärer. De flyttade in ett kontor i Carnegies lokaler – och halverade sina löner. I dag är CSR-arbete ett väletablerat koncept och det finns till och med specifika bolagsformer för den här typen av hybridorganisationer, men 2002 var det ny mark för de flesta.

I dag, ett drygt decennium senare, har man utvidgat kundbasen till både företag, stiftelser och privatpersoner. Och från att i början fokuserat främst på Indien, Baltikum och ett par afrikanska länder har man utvidgat perspektivet till större delen av världen. Även Sverige. Social Initiative utgår från företagens värderingar och önskningar, kokar ned det och utvärderar och väljer ut projekt att satsa på.

– Vi tittar oftast på projekt som redan kommit en bit på väg och visar potential – både när det gäller vår analys hemma och ute på plats i världen. Vi granskar resultat, administrationskostnader och inte minst den etiska kompassen eftersom korruption är ett vanligt förekommande fenomen, förklarar Pernilla Bard.

Utifrån den här kvalitetsgranskningen väljer sedan företaget bland flera olika projekt som Social Initiative tagit fram. Under resans gång utvärderar Pernilla och hennes team resultaten. Dessutom stöttar man företaget genom att kommunicera utvecklingen, ordna studiebesök och på så vis skapa och stärka engagemanget för kundföretaget.

– Det är något som få aktörer inom den ideella sektorn har tid med. Men det viktigaste är förstås resultatet. Vilken förändring skapar vi egentligen?

Hon understryker att det inte räcker att ta reda på, till exempel, hur många som gick en utbildning och sedan nöja sig med den siffran. Det gäller att följa hela kedjan och fråga sig vad som hände sedan.

Hon menar att just resultatmätningen är a och o, för att fler företag ska se ”lönsamheten” i att engagera sig i samhällsutvecklingen.

– Det är vad vi lånat in från näringslivet; resultatorienteringen. Inom näringslivet har man traditionellt pengar som värdemätare. Men när det gäller att mäta den faktiska sociala nyttan blir det mer komplext. Det finns exempelvis inget bra sätt att mäta effekt och resultat mellan olika projekt med olika förutsättningar.

Hos Social Initiative får företagen vänja sig vid att se avkastningen i sin investering i både siffror – som talar till affärsmannaskapet – och samhällelig vinst – som talar till hjärtat.

De socioekonomiska problemen har ju funnits i alla tider, varför kommer trenden med företagens ansvar just nu?

– I den anglosaxiska kulturen finns det en längre tradition av detta då välfärdsstaten inte varit lika väl utbyggd som här. Att CSR boomar i Sverige är en kombination av att vi upplever att välfärdsstaten förändras och klassklyftorna växer. 90-talisterna är en generation som vill förändra världen och den ambitionen tar det mig sig in på arbetsmarknaden. Med både klimathotet och främlingsfientligheten i Europa, blir det en logisk reaktion.

Så vad händer i framtiden?

– Yngre personer ställer krav på att hållbarhet och socialt ansvar ska genomsyra hela företaget, medan de äldre lever kvar i kvartalskapitalismen och har en mer krass syn. I framtiden kommer sociala medier och den snabba informationsspridningen göra att konsumentväldet bara fortsätter att öka. Ett företag eller en organisations existensberättigande kommer i mångt och mycket ligga i CSR-arbetet – både när det gäller arbetsgivarperspektiv och konsumentrelevans.

Lina Hovling