Hur vet man om aktierna i ett bolag är kvalificerade eller inte? Det beror på om aktieägaren är verksam i ”betydande omfattning”. Två ord som avgör hur mycket skatt en person ska betala.
När reglerna om fåmansföretag kom till menade lagstiftaren att den som arbetar i ett företag och har inkomst av sitt arbete ska betala skatt som inkomst av tjänst – även om personen äger bolaget helt eller delvis. Bara om ägaren är helt passiv och får inkomst av kapital eller utdelning ska dessa inkomster beskattas enligt inkomstslaget kapital.
Det kan låta enkelt, men gränsdragningarna är svåra. Det finns egentligen bara två solklara hypotetiska fall. Den ena ytterligheten är exempelvis en enmanskonsult, som själv utför allt arbete i företaget och får hela företagsintäkten själv. Här är det ingen tvekan: Aktierna betraktas som kvalificerade andelar, eftersom det inte råder någon tvekan om att konsulten har varit verksam i sitt företag i betydande omfattning.
Den andra ytterligheten gäller aktieägare som inte utför något arbete alls, utan har sina pengar placerade i företaget och får utdelning. Denna persons aktier är inte kvalificerade andelar eftersom han inte har varit verksam i företaget alls.
Alla fall mellan dessa ytterligheter är svåra att bedöma. En rad omständigheter tillkommer. Bland annat tas hänsyn till personernas arbete i företaget fem år bakåt i tiden, och till närståendes arbete. Vi har hittat två intressanta rättsfall, där Skatterättsnämnden bedömde att aktierna inte skulle betraktas som kvalificerade andelar, eftersom personerna inte hade varit verksamma i betydande omfattning – men i båda fallen ändrade Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, till att så skulle vara fallet. Skatteverket fick alltså rätt.
Helena Robertsson, tax partner på Ernst & Young, har tittat närmare på rättsfallen. Hon konstaterar att det är mycket svårt för en enskild företagare att på egen hand bedöma om utfört arbete har varit sådant att denne ska anses vara verksam i ”betydande omfattning” eller inte. Det är därför klokt att – som i de aktuella rättsfallen – företagaren ber om förhandsbesked.
– Rätten gör en helhetsbedömning och företagaren kan inte luta sig mot enskilda faktorer som nedlagd arbetstid, säger hon.
Två faktorer är centrala när det gäller bedömningen. Dels hur stor arbetsinsats som personen – eller någon närstående – har bidragit med till verksamheten, dels i vilken utsträckning arbetsinsatsen varit avgörande för vinstgenereringen.
Det första fallet som Resultat undersökt handlar om två bröder som ärvt en bostadsfastighet. Nu vill brodern Anders sälja, och ber om ett förhandsbesked om hans andelar ska anses kvalificerade eller ej.
Anders har inte varit engagerad i företaget eller fastighetsförvaltningen alls. Hans bror Bengt, däremot, har lagt ner ungefär 200 timmar per år och skött det mesta kring förvaltningen. Redovisningen har lagts ut på en extern konsult och en anställd har haft hand om den fysiska skötseln av fastigheten.
Nu är frågorna: Är de 200 timmarna per år som Bengt har bidragit med att betrakta som ”betydande omfattning” och har denna arbetsinsats varit avgörande för vinsten? Påverkar det i så fall statusen för Anders andelar?
Skatterättsnämnden argumenterade att Anders arbete inskränkt sig till vanligt styrelsearbete. Och att Bengt visserligen har arbetat i företaget, men vinsten har uppkommit på annat sätt, nämligen genom allmän värdestegring på fastighetsmarknaden. Anders aktier sågs alltså inte som kvalificerade andelar.
Men ledamöterna i Skatterättsnämnden var inte eniga. Skatteverket överklagade till HFD.
HFD lutade sig i sin bedömning mot ett antal rättsfall, varav RÅ 2007 ref 15 kom att bli det centrala. Det handlade om en person som också ägde och förvaltade en fastighet, men vars arbetsinsats inskränkt sig till två och en halv timme per år. Det arbetet ansågs inte ha varit avgörande för vinstgenereringen, som i stället uppkommit genom den allmänna värdestegringen. Hans andelar bedömdes inte som kvalificerade.
Det hindrar inte att HFD ändå ändrade Skatterättsnämndens dom i fallet med Anders och Bengt.
– Nu vet vi att två och en halv timmes arbetsinsats per år inte anses som ”verksamhet i betydande omfattning”. Men i jämförelse framstår ju 200 timmar som avsevärt mer, säger Helena Robertsson.
Dessutom ansåg HFD att en allmän värdestegring på fastighetsmarknaden hade ägt rum.
– Men – det utesluter inte att Bengts arbetsinsats ändå kan ha bidragit till vinsten, påpekar Helena Robertsson.
HFD fann att Anders aktier utgjorde kvalificerade andelar.
Det andra rättsfallet är snarlikt. Även här handlar det om fastighetsförvaltning. Här är Anders och Bengt inte bröder, utan kompanjoner där båda har arbetat mellan åtta och 12 timmar i veckan var, utöver sina vanliga jobb, och tagit ut lön. De har utfört alla arbetsuppgifter utom städning.
Även här ansåg Skatterättsnämnden att aktierna inte skulle ses som kvalificerade andelar, framför allt eftersom vinsten genererades genom värdestegring. Men HFD lutade sig åter mot RÅ 2007 ref 15 och ändrade Skatterättsnämndens förhandsbesked. Både Anders och Bengt hade varit verksamma i betydande omfattning, eftersom de skött allt arbete, och det kan inte uteslutas att arbetet genererade vinst utöver den allmänna värdestegringen.
– Den slutsats man kan dra är att för att aktieägaren ska undgå att anses vara ”verksam i betydande omfattning” så fodras att han eller hon arbetar ytterst begränsat i verksamheten, säger Helena Robertsson.
Fotnot: Rättsfallen i artikeln är HFD 2013 ref 11, I och II.
Källor: Källor fåmansregler, Regeringsrättens dom 2007, mål nr 5222-06, Skatterättsnämnden, förhandsbesked 2013-11-05 (dnr 15-13/D).
Ingrid Kindahl