Ett antal rättsfall under hösten visar att användningen av företagsbilar kan bedömas olika. Det säkraste tipset är dock att vara noga med körjournalen.
I början av november bedömde Kammarrätten i Göteborg tre mål där frågan var om företagsbilar utgjorde bilförmån. När det gäller frågor om bilförmån är det till att börja med Skatteverkets ansvar att göra sannolikt att personen ifråga har rätt och möjlighet att disponera en bil som tillhör företaget privat. Den som sedan bestrider att han eller hon faktiskt har använt bilen privat har bevisbördan för att göra sannolikt att man använt den i mindre än ringa omfattning.
I ett fall hade en kvinna möjlighet att använda en trafikskolebil. Kvinnan gjorde gällande att bilen bara använts i arbetet och på kvällstid. Det fanns körjournaler, men de visade bara mätarställningen vid dagens början och slut och hur mycket drivmedel som gått åt under dagen. Domstolen konstaterade att den informationen inte var tillräcklig för att bedöma om bilen hade körts privat eller inte. Inte heller fanns det något annat i utredningen som gjorde sannolikt att kvinnans körning bara förekommit i ringa omfattning. Både bil- och drivmedelsförmån ansågs därför ha förelegat.
I ett annat fall handlade det om en koncernchef som hade tillgång till två bilar i tjänsten. Skatteverket anförde att det var ostridigt att koncernchefen i egenskap av företagsledare i bolaget haft tillgång till bilarna utöver de tillfällen då de använts i tjänsten. Koncernchefen uppgav att han så gott som uteslutande använt bilarna i tjänsten, vilket också framgick av körjournalerna; resorna hade skett till olika företagskontor inom koncernen även om han inte angett exakt vem han träffat vid olika tillfällen. Skatteverket och domstolarna ansåg att bristerna i körjournalerna var så omfattande att han inte hade gjort sannolikt att han använt bilarna i mindre än ringa omfattning. Mannen påfördes bil- och drivmedelsförmån.
Det sista fallet gällde en man med firmabil som vann mot Skatteverket. Mannen hade byggfirma med verksamhetsställe i bostaden och företagets lätta lastbil parkerad utanför. Att han hade dispositionsrätt till bilen var sannolikt och därmed var det mannens sak att göra sannolikt att bilen använts i mindre än ringa omfattning. Körjournal och annan skriftlig bevisning saknades. Men mannen kunde med hjälp av mätarställning och resultat från bilprovningen, redogöra för arbetsrelaterad körning som var så pass omfattande att det gav mycket lite utrymme för privat körning. Dessutom var bilen en mindre lastbil, inredd för arbetsändamål med redskap och hyllor utan rum för mer än en passagerare. Domstolen ansåg sammantaget att mannen lyckats göra sannolikt att bilen hade använts privat i mindre än ringa omfattning. Han skulle inte beskattas för bil- eller drivmedelsförmån.
Slutsatsen av dessa tre fall är att om det inte är mycket speciella omständigheter, som exempelvis att bilen är i princip obrukbar för privat körning, så är det noggrannhet med detaljerna i körjournalen som gäller. Bara då kan man vara säker på att kunna göra sannolikt att bilen använts i mindre än ringa omfattning.
Kammarrätten i Göteborg, 3 november 2015, 2917–2918-15, 2352–2354-15, 2181-15.
Lisa Bergman
Körjournalen är klart bästa bevismedlet vid bedömningen av bilförmån. Om du som ägare eller anställd i ett företag har dispositionsrätten till en bil måste du, för att undvika bilförmån, kunna visa att bilen används endast i ringa omfattning för privat körning. Ringa omfattning motsvarar privat körning vid högst 10 tillfällen per år och max 100 mil sammanlagt.