Får företaget vara frivilligt skattskyldigt?
Vårt fastighetsbolag har ett kontorshotell där vi hyr ut lokaler på kort tid. Jag läste om en dom som gäller pop-up butiker som fick godkänt att lägga moms på hyran. Kan motsvarande gälla för vårt kontorshotell?
För att ha frivillig skattskyldighet och moms på hyror krävs enligt mervärdesskattelagen, ML, att vissa krav är uppfyllda. Kraven är att uthyrning sker stadigvarande för användning i en verksamhet som medför skattskyldighet och att det gäller en fastighet eller lokaler i en sådan (3 kap. 3 § 2 stycket ML).
Vad som då avses med begreppet ”stadigvarande” har inte klarlagts ordentligt. Kravet infördes på förslag från dåvarande Riksskatteverket, som på det här sättet ville undvika ideliga ändringar av skattskyldigheten. I förarbetena angavs att begreppet skulle bedömas med utgångspunkt i fastighetsägarens avsikt med uthyrningen. Skatteverket har ansett att ”stadigvarande” skulle avse uthyrningar på minst ett år eller på obestämd tid.
Av ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden 3 mars 2006 framgår att frivillig skattskyldighet kunde medges för uthyrning under fyra månader, men det förutsatte att den aktuella lokalen innan denna uthyrning omfattades av frivillig skattskyldighet. Den upphörde således inte bara för att en lokal hyrdes ut under kortare tid. Denna princip ansågs i praktiken även kunna gälla för en månad, exempelvis vid uthyrning av en butik för en julförsäljning. Skatteverket har alltid hävdat att en frivillig skattskyldighet inte kan påbörjas med uthyrning på kort tid, utan bara accepteras i en befintlig frivillig skattskyldighet.
Nu har Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, i en dom 6 november 2015 (mål nr 1887-15) fastställt ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden. Domen innebär dels att frivillig skattskyldighet även kan tillämpas vid så korta uthyrningar som tio dagar, dels att det även gäller för en lokal som inte omfattats av frivillig skattskyldighet tidigare.
HFD konstaterar att EU:s medlemsstater enligt mervärdesskattedirektivet har rätt att medge beskattningsbara personer valfrihet att beskatta bland annat uthyrning av fast egendom. Det förutsätter dock att principen om skatteneutralitet beaktas, det vill säga att konkurrerande tjänster inte behandlas olika i mervärdesskattehänseende.
Av den principen följer, enligt HFD, att lokaler som på likartade villkor ska upplåtas för samma ändamål bör behandlas lika skattemässigt. För att uppnå likabehandling bör fastighetsägarens avsikt med upplåtelsen läggas till grund för bedömningen inte bara när lokalen redan omfattas av frivillig skattskyldighet utan också när den tidigare inte varit uthyrd.
Det innebär, enligt HFD, att upplåtelser under flera kortvariga hyresperioder kan omfattas av frivillig skattskyldighet i båda dessa situationer. Det medför även att det undviks kumulativa skatteeffekter när en lokal används i skattepliktig verksamhet, det vill säga att momsen inte blir en kostnad. Utan frivillig skattskyldighet vid kortvariga uthyrningar skulle hyresgäster för sådana lokaler missgynnas kostnadsmässigt då fastighetsägaren för dessa saknar avdragsrätt för ingående moms och då måste kompensera sig för ökade kostnader genom högre hyror.
Trots att varje enskilt hyreskontrakt skulle vara kortvarigt ansåg HFD i målet att lokalerna var upplåtna för stadigvarande användning enligt 3 kap. 3 § andra stycket ML. Ordalydelsen i lagtexten ger intryck av att det är hyresgästens användning av lokalen i en skattepliktig verksamhet som ska vara stadigvarande. I förarbetena framhölls dock att kravet på stadigvarande användning borde bedömas med utgångspunkt i fastighetsägarens avsikt med uthyrningen. Här ansåg HFD att fastighetsägarens avsikt var att kontinuerligt under en längre tid hyra ut butikslokaler till företag som skulle bedriva momspliktig verksamhet. Härigenom förelåg rätt att tillämpa reglerna om frivillig skattskyldighet.
Skatteverket hade i detta mål inget att erinra mot att uthyrning kunde ske med moms på kort tid om lokalen tidigare omfattades av frivillig skattskyldighet. Däremot motsatte man sig att det kunde gälla för en lokal som tidigare inte omfattades. Skatteverket ansåg att risken var att fastighetsägare skulle påbörja en frivillig skattskyldighet med en pop-up butik någon vecka för att sedan ha lokalen tom. Den frivilliga skattskyldigheten skulle då kvarstå så länge lokalen var tom med rätt till avdrag för ingående moms.
Förutsättningen i detta mål var att det gällde butiker och där bedrivs det normalt alltid momspliktig verksamhet. Då blir det inte vanligt med ständigt ändrade villkor för den frivilliga skattskyldigheten, vilket är anledningen till att kravet på stadigvarande uthyrning finns i ML.
Kontorshotell avser normalt kortvariga uthyrningar där det oftast bedrivs momspliktig verksamhet i lokalerna. Även här torde motsvarande principer kunna tillämpas som framgår av förhandsbeskedet. Med de nya reglerna för frivillig skattskyldighet från 2014 som innebär att ansökan och beslut av Skatteverket inte längre behövs, blir det inte några större problem om det skulle ske löpande förändringar mellan momspliktiga och momsfria hyresgäster. Dessutom torde även de flesta företag som hyr lokaler i kontorshotell vara momspliktiga.
En annan fråga är om uthyrning av lokaler i ett kontorshotell skulle vara momspliktig utan frivillig skattskyldighet. Här finns ett tidigare förhandsbesked från Skatterättsnämnden 8 januari 2002 där en uthyrning i ett kontorshotell ansågs vara en momsfri upplåtelse. Detta trots att det tillhandahölls en mängd tjänster utöver upplåtelse av själva lokalen, såsom tillgång till telefonist, gemensam reception med receptionist, värme, luftkonditionering, belysning och el, städning, reparation och tillsyn av kontorsutrustning, kopieringsrum med mera. Alla dessa tjänster ansågs ingå i den momsfria lokalupplåtelsen.
Det är enligt min mening tveksamt om motsvarande tolkning skulle ske vid ett förnyat förhandsbesked i dag. Detta förhandsbesked avsåg inte frivillig skattskyldighet utan frågan om tillämpning av huvudsaklighetsprincipen. Tillhandahållandet omfattade dels en momsfri lokalupplåtelse, dels momspliktiga tjänster. Skulle då allt anses utgöra momsfri lokalupplåtelse, allt utgöra momspliktig tjänst eller skulle en uppdelning göras på respektive tillhandahållande? Svaret blev således det första alternativet. På senare år har dock rättspraxis förändrats och numera är tendensen att lokalen blir underordnad om det samtidigt tillhandahålls tjänster av inte alltför underordnad karaktär. Exempel på detta är uthyrning av konferenslokaler med konferenstjänster i icke-hotellverksamhet, som numera är momspliktigt.
Jan Kleerup