Anskaffningsutgiften är utgångspunkten när ett företag får bestämmande inflytande i ett underskottsföretag.
Reglerna om avdrag för underskott i näringsverksamheten är ett slags stopplagstiftning som ska ”neutralisera” ägarförändringar i underskottsföretag. Tanken är att de ska motverka att ägarförändringar genomförs av skatteskäl snarare än affärsmässiga skäl.
Men vad betyder ”utgift” för att få bestämmande inflytande i ett företag egentligen? När det gäller underskottsöverlåtelser är det en återkommande fråga om beloppsspärren begränsar möjligheterna att utnyttja underskott som fanns före ägarförändringen. Förra våren uttalade Skatterättsnämnden att anskaffningsutgiften ska vara utgångspunkten för hur utgiften för att förvärva aktierna ska bestämmas.
Skatterättsnämnden bedömde ett fall där ägarförändringar i ett underskottsföretag, Underskottsföretaget, skulle leda till att företaget blev ett helägt dotterbolag till ett annat företag, Ägarföretaget. Aktierna i det nya Ägarföretaget skulle betalas genom att ägaren till Underskottsföretaget skulle tillskjuta samtliga sina aktier i Underskottsföretaget till Ägarföretaget, det vill säga ett andelsbyte. Frågan var om förändringarna skulle innebära begränsningar i Underskottsföretagets möjligheter att utnyttja underskott som uppkommit före transaktionen.
Eftersom Ägarföretaget fick bestämmande inflytande i Underskottsföretaget aktualiserades beloppsspärren, som innebar att Underskottsföretaget inte fick dra av det underskott som översteg 200 procent av utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget. Frågan var då hur stor utgiften var.
Underskottsföretaget undrade följande: Skulle värdet på Ägarföretagets nyemitterade aktier vid bildandet anses ingå i utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över Underskottsföretaget?
Skulle aktierna värderas till marknadsvärdet? Och i så fall, skulle Underskottsbolagets underskott kvarstå oreducerade efter genomförd omstrukturering?
Skatteverket gjorde gällande att Ägarföretagets nyemitterade aktier inte skulle ingå i Ägarföretagets utgift för att köpa bestämmande inflytande i Underskottsföretaget eftersom aktierna inte medförde någon minskning av den egna förmögenheten. Skatteverket ansåg att det skulle strida mot reglernas syfte om anskaffningsutgiften skulle ingå i beloppsspärrens begrepp ”utgift” eftersom den skulle användas vid framtida kapitalbeskattning.
Skatterättsnämnden konstaterade att innebörden av begreppet ”utgiften” inte preciseras närmare i lagtext eller förarbeten. Ordet ”kostnaden” har använts tidigare, men ersatts med ”utgiften”.
Enligt förarbetena till inkomstskattelagen motiverades det med att det här inte är fråga om en kostnad i vanlig bemärkelse, alltså en periodiserad utgift, utan ska förstås på samma sätt som en utgift för byggnader och inventarier. En utgift utgörs normalt av en betalning och den kan ske med annat än pengar, till exempel med aktier.
Utgångspunkten enligt Skatterättsnämnden var sålunda att anskaffningsutgiften bestämmer utgiften enligt beloppsspärren. Till skillnad från vad Skatteverket gjort gällande fanns det inte något stöd för att ”utgiften” skulle ha någon annan innebörd.
Här skulle Ägarföretaget förvärva aktierna i Underskottsföretaget genom ett andelsbyte, vilket innebar att värdet på Ägarföretagets nyemitterade aktier vid bildandet skulle motsvaras av marknadsvärdet på Underskottsföretagets aktier vid samma tidpunkt. Underskottsföretagets underskott skulle samtidigt uppgå till ett lika stort belopp och några kapitaltillskott för att minska utgiftens storlek var inte aktuella. Det här innebar att beloppsspärren inte ledde till någon begränsning i rätten att dra av underskott i Underskottsföretaget som uppkommit vid ägarskiftet.
Skatterättsnämnden, 12 maj 2015, dnr 47-14/D.
Lisa Bergman