Både fördjupningskursen för yogaledare och terapeututbildningen var privata levnadskostnader, och fick alltså inte dras av i verksamheten.
Frågan om vilka kostnader som får dras av i verksamheten är ständigt återkommande för många enskilda näringsidkare. Enligt inkomstskattelagen får man i näringsverksamhet dra av kostnader för att förvärva och bibehålla inkomster. Kostnader som är att betrakta som privata levnadskostnader får däremot inte dras av.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har tidigare uttalat att det här innebär att kostnader som en enskild näringsidkare har för sin egen utbildning får dras av om utbildningen har samband med den bedrivna verksamheten och om det kan antas att de kunskaper som förvärvas genom utbildningen kommer till nytta i verksamheten. Vid gränsdragningen för vad som ska anses vara privata levnadskostnader får, enligt HFD, en samlad bedömning göras av utbildningens innehåll, syfte och nytta för verksamheten.
I det aktuella fallet ville en kvinna, som bedrev enskild näringsverksamhet som yogainstruktör och hälsocoach, göra avdrag för kostnader avseende yogaledarutbildning och terapeututbildning. Kammarrätten nekade avdrag för båda utbildningarna, med olika motiveringar.
Beträffande yogaledarutbildningen visade fakturan, enligt kammarrätten, att den ägt rum i nära anslutning till starten av näringsverksamheten. På fakturan benämndes utbildningen dessutom ”del 2”, vilket visade att den inte var fristående från den utbildning kvinnan gått innan hon startade verksamheten. Enligt kammarrätten skulle utbildningen därför ses som en privat levnadskostnad som möjliggjort för kvinnan att starta sin verksamhet.
Vad gällde terapeututbildningen ansåg kammarrätten att den visserligen hade visst samband med yogaverksamheten, men att kvinnan inte visat att den medförde nytta för verksamheten. Avdrag nekades därmed även för terapeututbildningen.
Kammarrätten i Göteborg, 4 april 2016, 5389-15.
Lisa Bergman