De flesta svenska småföretag berörs av de så kallade 3:12-reglerna, och det kapitalandelskrav som infördes 2014.
Kravet innebär något förenklat att endast om du äger andelar motsvarande minst fyra procent av kapitalet i företaget eller dess dotterföretag får du ta med lönebaserat utrymme när gränsbelopp beräknas.
Gränsbeloppet är viktigt när utdelningen från aktierna ska beskattas. Utdelning upp till en viss gräns beskattas i inkomstslaget kapital och delen som överstiger den gränsen beskattas i inkomstslaget tjänst.
Nu har Skatterättsnämnden lämnat ett förhandsbesked i en fråga som föranletts av kapitalandelskravet. Skatterättsnämnden har tagit ställning till uppkomsten av självständigt bedriven näringsverksamhet.
En koncern, bestående av ett moderbolag med två dotterbolag, ägdes direkt eller indirekt av fysiska personer verksamma i koncernen. Samtliga delägare ägde mindre än två procent. Koncernen övervägde att införa ett system där samtliga delägare i stället anställdes i egna ägarbolag. De skulle sedan fakturera moderbolaget, som i sin tur fakturerade kunderna. Syftet med förändringen skulle vara att ge enskilda delägare frihet att bestämma hur och när en inkomst ska disponeras. Dessutom ville man minska skillnaden gentemot den skattemässiga situation som en delägare har i ett mindre konsultföretag.
En av delägarna ville få klarlagt om en övergång till att bli anställd i sitt eget ägarbolag och där utföra samma arbetsuppgifter, det vill säga vara underkonsult till konsultföretaget, skulle räknas som att bedriva självständig näringsverksamhet. I så fall skulle hen kunna beräkna gränsbeloppet utifrån lönen i det egna ägarbolaget.
Delägaren ville också veta om utfallet skulle påverkas om ägarbolaget skulle ha ytterligare minst tio anställda, och hade därför i sin ansökan till skatterättsnämnden beskrivit två olika scenarier (se rutan på nästa sida).
Skatterättsnämnden konstaterade att vid bedömningen av självständigheten ska särskild hänsyn tas till:
Vad som avtalats med uppdragsgivaren.
I vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren.
I vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i uppdragsgivarens verksamhet.
Skatterättsnämnden fann att i scenario ett skulle verksamheten i stort bedrivas som tidigare, och att delägaren/underkonsulten skulle vara inordnad i uppdragsgivarens/moderbolagets verksamhet på samma sätt som tidigare. Detta talar enligt Skatterättsnämnden starkt mot att verksamheten i ägarbolaget skulle bedrivas självständigt. Ersättningen som ägarbolaget skulle få från moderbolaget ansågs därför inte vara en inkomst i en självständig näringsverksamhet.
Om ägarbolaget däremot har ytterligare minst tio anställda, scenario två, leder en sådan lösning till att ersättningen ägarbolaget får som underleverantör till moderbolaget skulle kunna ses som en inkomst i en av ägarbolaget självständigt bedriven näringsverksamhet.
Anledningen skulle vara att ägarbolaget enligt konsultavtalet:
Står för den ekonomiska risken för att moderbolaget inte får full betalning från kunder.
Står för ytterligare risker genom sitt arbetsgivaransvar.
Skatterättsnämnden dnr 42-15/D.
Maria Bengtson
Fakta från Skatteverket
Kravet på självständighet innebär att en näringsidkare ska styra sin egen verksamhet. Om någon utomstående arbetsleder verksamheten kan det i stället vara fråga om inkomst av tjänst. Självständigheten bedöms efter kriterierna i 13 kap. 1 § 2 st. inkomstskattelagen (1999:1229): ”Vid bedömningen av om en uppdragstagares verksamhet bedrivs självständigt ska det särskilt beaktas vad som avtalats med uppdragsgivaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennes verksamhet.”
www.skatteverket.se
www.skatterattsnamnden.se
Scenario 1
Partner är anställd i eget ägarbolag utan övriga anställda
En delägare anställs i ett eget aktiebolag som fakturerar moderbolaget för sina tjänster. Moderbolaget fakturerar i sin tur kunderna. Delägaren skulle därmed arbeta som underkonsult till moderbolaget. Ägarbolaget skulle ha F-skattsedel och vara momsregistrerat. Enligt konsultavtal mellan ägarbolaget och moderbolaget skulle ägarbolaget bland annat bekosta den löpande verksamheten i bolaget, till exempel kostnader för redovisning, arbetsredskap och vanliga driftskostnader samt bestämma arbetstider och planläggning av kundarbete. Ägarbolaget skulle även ta en viss del av affärsrisken genom att om en kund inte skulle betala, eller vara missnöjd med utförda tjänster, skulle ägarbolagets ersättning från moderbolaget reduceras. Moderbolaget eller annat koncernbolag skulle stå för arbetslokal samt för de ansvarsförsäkringar som behövs för verksamheten. Dessutom skulle moderbolaget sköta marknadsföring och vara ansiktet utåt mot marknaden.
Skatterättsnämndens besked: Ersättningen som ägarbolaget skulle få från moderbolaget skulle inte vara en inkomst i en självständig näringsverksamhet.
Scenario 2
Partner är anställd i eget ägarbolag med minst ytterligare tio anställda
Samma upplägg som i scenario ett men med den skillnaden att ägarbolaget skulle anställa ytterligare minst tio medarbetare.
Skatterättsnämndens besked: Ersättningen ägarbolaget får som underleverantör till moderbolaget skulle kunna ses som en inkomst i en av ägarbolaget självständigt bedriven näringsverksamhet.