Att strunta i bokföringen kan inte vara ringa brott. Det anser hovrätten och skärper straffet för företagaren som lät bokföringen bli lidande när han genomgick en kris.
Mannen drev ett aktiebolag som under en tid gick bra. I samband med att mannen drabbades av en kris sjönk dock intäkterna. Dessutom valde den konsult mannen anlitade för hjälp med bokföringen att inte utföra sitt uppdrag då hen inte fick betalt. Händelserna ledde till att mannen inte lämnade någon årsredovisning för det brutna räkenskapsåret 2010/2011.
I december 2012 beslutade Bolagsverket att bolaget skulle likvideras och det försattes senare i konkurs. Då mannen inte fört någon löpande bokföring, inte lämnat in årsredovisningen i tid och inte heller förvarat räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt enligt bokföringslagen åtalades han för bokföringsbrott.
Tingsrätten konstaterade att mannen förvisso inte skött sin löpande bokföring men ansåg att brottet var ringa då mannen hamnat i kris, och bokföringen tidigare fungerat utan problem. En av nämndemännen, samt rättens ordförande, hade en avvikande mening och ansåg dock att bokföringsbrottet inte var ringa.
Domen överklagades och hovrätten gör en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten tycker inte att mannen har lämnat någon rimlig förklaring till varför han inte lämnade in bokföring och årsredovisning till Ekobrottsmyndigheten förrän 2015. Därmed har han, enligt hovrätten, heller inte uppfyllt kraven på bokföringsskyldighet.
Hovrätten skärper tingsrättens straff och anser att det är bokföringsbrott av normalgraden. Mannen döms till villkorlig dom och 60 dagsböter.
Svea hovrätt B 2360-16.
Charlotta Marténg