Förbjudna lån är precis som ordet antyder: förbjudna. Att på något sätt låta bolagets pengar hamna på det privata kontot kan bli kostsamt. Det fick en företagare erfara i samband med en fastighetsaffär.
Bolagsägaren, tillika styrelseledamot, skulle sälja en privatägd fastighet till en extern köpare och fick en handpenning på 750.000 kronor. Någon lagfart erhölls inte av köparen vid detta tillfälle och pengarna som säljaren fick användes för att betala av privata skulder.
Några månader senare såldes fastigheten till köparen på ett annat sätt än vad som var tanken från början. Fastigheten såldes nämligen först till fastighetsägarens bolag, som i sin tur sålde fastigheten till den aktuella köparen. Fastighetsägarens bolag deklarerade försäljningen och fick även lagfarten för fastigheten innan bolaget sålde vidare till den externa köparen. Detta innebar att den första försäljningen ansågs hävd och handpenningen borde därmed gått till fastighetsägarens bolag och inte direkt till bolagsägarens privata konto.
Bolagets ägare uppmärksammades på att det var fråga om ett förbjudet lån, och bolagets revisor lämnade uppgift om detta i sin revisionsberättelse. Det förbjudna lånet, det vill säga handpenningen, skulle därför beskattas som inkomst av tjänst konstaterade Skatteverket. Skatteverket påförde även skattetillägg då säljaren lämnat en oriktig uppgift i sin deklaration, men medgav nedsättning av skattetillägget till hälften i och med att revisorn skickat sin orena revisionsberättelse till Skatteverket. Någon ytterligare nedsättning av skattetillägget medgavs inte då det inte framgick av revisionsberättelsen specifikt vem som tagit det förbjudna lånet och detta innebar att Skatteverket fick lägga resurser på att utreda frågan.
Beslutet överklagades ända till kammarrätten som avslog överklagandet. Därmed står beskedet fast: Handpenningen vid försäljningen av fastigheten var ett förbjudet lån.
Kammarrätten i Göteborg 6220-16.
Maria Bengtson