Immateriella tillgångar är ett snårigt område med många fällor. Redovisningsspecialisten Marcus Johansson på Aspia reder ut frågeställningarna.
Vad är det som styr om en anläggningstillgång ska klassificeras som materiell eller immateriell?
– K2 anger att den del som “kostar mest” ska styra om tillgången ska klassificeras som materiell eller immateriell tillgång. (50 procent eller mer av det sammanlagda anskaffningsvärdet, 10.3 i K2). I K3 fokuserar man snarare på den del som dominerar tillgången eller ”betyder mest”. Jag uppfattar detta som en principiell och intressant skillnad som innebär att en tillgång skulle kunna klassificeras som materiell i K2 men immateriell i K3 och vice versa.
Går det att dela upp en anläggningstillgång i olika delar?
– Här finns ytterligare en principiell skillnad mellan regelverken. K2 anger, i det allmänna rådet 10.2, att en anläggningstillgång inte får delas upp i olika delar (undantag för fastigheter som ska delas in i avskrivningsenheter det vill säga byggnad, mark, markanläggning, byggnadsinventarier och markinventarier). I K3 finns det krav på uppdelningen av en tillgång i komponenter i vissa fall och det finns också generellt större möjlighet att dela upp en tillgång i olika delar. En förutsättning är att de olika delarna i princip går att separera och att anskaffningsutgiften kan bestämmas för varje separat del. Jag tycker också att även om den immateriella och den materiella delen av en tillgång är integrerade och inte kan fungera utan varandra kan det finnas situationer då det ger en bättre och mer relevant redovisning att redovisa dem som två separata tillgångar – en materiell tillgång och en immateriell tillgång. Exempelvis kan en omfattande databas förvaras på dyrbar datorhårdvara. Om utgifterna för att anskaffa de två delarna är identifierbara, kan det vara lämpligt att redovisa databasen respektive hårdvaran som separata tillgångar. Detta är särskilt lämpligt om delarna dessutom har olika förväntade nyttjandeperioder. Denna typ av uppdelning är dock endast möjligt att göra i K3.
Om man kommer fram till att det är en immateriell tillgång – vad är då nästa steg?
– Man behöver fastställa om det rör sig om en förvärvad eller en egenupparbetad immateriell tillgång. I K2 finns det ett förbud (10.4 i K2) mot att aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar medan K3 innehåller två alternativ: antingen väljer företaget att kostnadsföra egenupparbetade immateriella tillgångar eller så väljer man att aktivera dessa utgifter. Detta är ett principval, det vill säga ska tillämpas konsekvent på alla utgifter därefter. Ett företag som väljer att kostnadsföra i juridisk person kan dock aktivera i koncernen. Det omvända är däremot inte möjligt (18:30 i K3). Svårigheten ligger i det som anges i andra stycket i det allmänna rådet 10.4 i K2: “Med egenupparbetad immateriell tillgång avses även en tillgång som består av både en förvärvad och en egenupparbetad immateriell del, om syftet vid förvärvet av den förvärvade delen är att den, genom eget utvecklingsarbete, ska utgöra en del av en ny unik tillgång.” En förvärvad tillgång kan alltså bli “smittad” och komma att betraktas som en egenupparbetad immateriell tillgång. Motsvarande gäller också i K3.
Vad innebär begreppet “ny unik tillgång”?
– Det är en fråga som inte är helt enkel att besvara. Bokföringsnämnden förklarar begreppet på följande sätt (10.4 i K2): “Om företaget har förvärvat en immateriell tillgång med syfte att den ska ingå i en ny unik immateriell anläggningstillgång som företaget ska eller håller på att utveckla, behandlas utgiften för den förvärvade tillgången som en del av utgifterna för den egenupparbetade tillgången. Det innebär att inte heller den förvärvade delen får tas upp som tillgång. Den förvärvade delen blir inte en egen, självständig tillgång som kan användas eller säljas, utan en oskiljaktig del av den nya tillgången.” I K3 blir effekten att den förvärvade tillgången kommer att betraktas som en del av den egenutvecklade immateriella tillgången och en avsättning till fond för utvecklingsutgifter ska göras motsvarande utgiften för den förvärvade tillgången om företaget valt aktiveringsmodellen (18.13A i K3).
Kan man komma runt reglerna genom att ”köpa utvecklingen på stan”?
– Nej, här uppfattar jag regelverken som tydliga, det vill säga det saknar betydelse om det är företagets anställda eller externa konsulter som utför arbetet. Alla utgifter i samband med eget utvecklingsarbete ska redovisas som kostnad enligt K2 eller medföra en avsättning till fond för utvecklingsutgifter i K3. Det handlar om att fastställa vem som, så att säga, “äger” och styr projektet samt om det skapas en ny unik tillgång. Frågan är så klart svår att avgöra och det finns en mängd gränsfall.
Jag har hört att det finns speciella regler för affärssystem, vad innebär det?
– I kommentaren till det allmänna rådet 10.4 i K2 anges ”om företaget köper ett affärssystem som genom eget arbete anpassas till företagsverksamhet, uppstår ingen ny unik tillgång utan affärssystem är en förvärvad immateriell tillgång”. Detta är en intressant skrivning eftersom den stora utgiften, i vart fall för större affärssystem, är just anpassningen till företagets verksamhet. Skrivningen i K3 är densamma, det vill säga “Ett förvärvat affärssystem som genom eget arbete anpassas till företagets verksamhet innebär inte att en ny unik tillgång uppstår”.
Pernilla Halling