En ideell förening har efter skatterevision påförts arbetsgivaravgifter och ålagts att betala innehållen A-skatt. Revisorn har för aktuell tid avgett rena revisionsberättelser. Revisorsnämnden har med hänvisning till god revisionssed funnit att revisorn åsidosatt sina plikter beträffande granskningen och rapporteringen. (Ingen påföljd.)
Bakgrund
I anmälan till Kommerskollegium har auktoriserade revisorn Ls insatser som vald revisor i en ideell förening (Ridklubben) ifrågasatts. Revisorsnämnden (RN) har övertagit ärendet. I enlighet med övergångsbestämmelser till revisorslagen, skall ärendet prövas enligt äldre bestämmelser. Detta innebär att de disciplinära påföljder som kan komma i fråga är varning eller upphävande av auktorisationen respektive godkännandet.
En skattemyndighet har, efter skatterevision, i omprövningsbeslut i december 1994 ålagt Ridklubben att för år 1993 och perioden jan–okt 1994 erlägga ytterligare 62 600 kr respektive 237 600 kr i arbetsgivaravgifter. De påförda arbetsgivaravgifterna hänför sig bl.a. till förmånsvärdet av fria stallplatser för personalens egna hästar. Vidare har Ridklubben ålagts att för uppbördsmånaderna sept–nov 1994 inbetala innehållen preliminär A-skatt med 191 700 kr. Ridklubben har inte avlämnat några uppbördsdeklarationer för den perioden.
L har för räkenskapsåren 1993 och 1994 avgett revisionsberättelser utan anmärkningar. I en granskningsrapport avseende räkenskapsåret 1993, vilken avgetts före revisionsberättelsen för samma år, har L påtalat att förmån av stallplats skall tas upp i uppbördsdeklarationerna. I motsvarande rapport för påföljande räkenskapsår har L med hänvisning till skatterevisionen förklarat att hon inte har granskat skatter och avgifter men att hon tagit del av skattemyndighetens granskning. Hon har i rapporten omnämnt de brister skattemyndigheten funnit vid sin revision. I förvaltningsberättelsen för räkenskapsåret 1994 har Ridklubben uppgett att klubben debiterats ca 140 000 kr i arbetsgivar- och förseningsavgifter.
RNs bedömning (plenum)
”Inledningsvis konstateras att associationsrättslig lagstiftning avseende ideella föreningar saknas. Ridklubben omfattas inte heller av lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Däremot framgår av handlingarna i ärendet att föreningen är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) och i enlighet därmed skyldig att upprätta årsbokslut med resultat- och balansräkning. Enligt Ridklubbens stadgar skall styrelsen också tillse att fullständiga räkenskaper föres. Styrelsen skall vidare upprätta verksamhets- och förvaltningsberättelser och senast tre veckor före årsmötet underställa dessa revisorernas granskning. Revisorerna skall avge en berättelse, som skall behandlas vid Ridklubbens årsmöte.
Av 5 § revisorsförordningen följer att en revisor redbart och nitiskt skall utföra de uppdrag som han är anförtrodd och i allt iaktta god revisorssed. Av detta följer att en revisor skall utföra sina granskningsuppdrag enligt god revisionssed.
Ridklubben har redan under räkenskapsåret 1993 underlåtit att fullgöra sina skyldigheter i fråga om skatter och avgifter. L har i granskningsrapporten för detta räkenskapsår påtalat bristerna till den del de rör förmåner av fria stallplatser för personalens egna hästar. Någon granskning av dessa förmåner har L inte företagit under påföljande räkenskapsår. Enligt RNs mening skulle L med kännedom om Ridklubbens bristande deklarationer följt upp och på ett aktivt sätt ha verkat för att föreningen under 1994 behandlade förmånerna i enlighet med föregående års granskningsrapport. I övrigt finner RN inte anledning att rikta någon kritik mot L för den granskning hon genomfört.
Vad gäller frågan om L kan anses ha fullgjort sin rapporteringsskyldighet enligt god sed kan konstateras att hon vid tidpunkten för avgivandet av respektive revisionsberättelse känt till att Ridklubben inte fullgjort sina skyldigheter i fråga om skatter och avgifter. Det har beträffande räkenskapsåret 1994 varit fråga om ett väsentligt belopp. RN bedömer att L inte borde ha nöjt sig med att påtala bristerna i granskningsrapporten utan även borde ha framställt anmärkning i den för detta räkenskapsår avgivna revisionsberättelsen.
Sammanfattningsvis finner RN att L i de båda nu behandlade avseendena åsidosatt sina plikter som revisor. Vid bedömningen om L skall meddelas varning har RN beträffande den bristande rapporteringen beaktat att det av förvaltningsberättelsen framgått, om än bristfälligt, att Ridklubben inte fullgjort sina plikter i fråga om skatter och avgifter samt att skattemyndigheten till fullo känt till Ridklubbens underlåtenhet i denna del. Med hänsyn till dessa omständigheter finner RN att ärendet kan bero med detta uttalande. Ärendet avskrivs.”
Kommentar
RN har i beslutet hänvisat till vad som i 5 § revisorsförordningen reglerats om revisorns plikter enligt god revisorssed respektive god revisionssed. Denna bestämmelse har numera sin motsvarighet i revisorslagens 14 § första stycket. Revisorn omfattas av dessa plikter oavsett i vilken associationsform han eller hon utför sitt uppdrag. Vad nu sagts innebär dock inte att revisorns plikter är de samma i varje association.
I bl.a. aktiebolagslagen (10 kap. 10 § fjärde stycket) regleras att revisorn i revisionsberättelsen ska anmärka på om bolaget brustit i vissa angivna skyldigheter avseende skatter och avgifter. I detta fall bör det uppmärksammas att någon motsvarande anmärkningsplikt inte finns för revisorn i ideella föreningar. En eventuell anmärkning i revisionsberättelsen om att Ridklubben inte fullgjort sina skyldigheter i fråga om skatter och avgifter, skulle således på mer allmänna grunder ha hänfört sig till den förvaltningsrevision som synes ha legat i revisionsuppdraget. Då man ska bedöma revisorns granskning och rapportering i dessa avseenden, bör följaktligen beaktas att revisorn enbart haft att tillämpa sedvanliga urvals- och väsentlighetskriterier.
Henry Åkerlund