Beslut från Revisorsnämndens disciplinnämnd

Dnr 1995-858

(24 april 1997)

Ett aktiebolags varulager har varit övervärderat och revisorn har för ett år avlämnat två revisionsberättelser daterade samma dag. Revisorsnämnden har kritiserat revisorn för otillräcklig granskning av lagret samt för att revisorn avgett revisionsberättelse innan granskningen varit avslutad och att han inte angett att en revisionsberättelse ersatte en tidigare avgiven berättelse. (Varning.)

Bakgrund

En kronofogdemyndighet har gjort anmälan rörande godkände revisorn Ts insatser som vald revisor i ett aktiebolag räkenskapsåren 1991/92 och 1992/93. Bolaget, vars verksamhet bestått av bl.a. handel med bilar, försattes i konkurs i juni 1994. Vid edgångssammanträde bekräftade företagsledaren att lagervärdet per bokslutsdagen den 31 augusti 1993 varit felaktigt såtillvida att vissa bilar varit övervärderade och att någon eller några bilar för mycket tagits med för att förbättra bokslutet och att detta förfaringssätt tillämpats även tidigare år. T har inte anmärkt på lagervärderingen i revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1991/92. För räkenskapsåret 1992/93 har han avgett två revisionsberättelser daterade samma dag, varav en utan och en med anmärkningar. I den sistnämnda har han angett att granskningen utförts enligt god revisionssed och att årsredovisningen upprättats enligt aktiebolagslagen. Med hänvisning till att tillräckligt underlag för värdering av posterna varulager och leverantörsskulder inte erhållits har han varken till- eller avstyrkt fastställande av resultat- och balansräkningen eller att styrelsens ledamöter beviljas ansvarsfrihet. I två revisionspromemorior T avgett någon tid därefter, har han efterfrågat bl.a. underlag för bokförda transaktioner och köpeavtal avseende bilförsäljningar.

T har anfört att han vid planeringen av sina granskningsinsatser avseende varulagrets värde, granskade de förändringar som hade skett jämfört med tidigare år samt hur omsättningen hade utvecklats. Härefter granskade han stickprovsvis ett antal bilar. Han upptäckte inte någon bil som inte var registrerad på bolaget. En ”fysisk” kontroll av varulagret erhölls genom att en anställd på revisionsbyrån dagligen passerade bolaget. Dessutom besökte han själv bolaget vid olika tidpunkter på året för att diskutera resultatet och fick då även en viss kontroll av varulagret. Bolaget lämnade rimliga förklaringar till påträffade fel och dessa rättades till. Innan revisionen för räkenskapsåret 1992/93 var avslutad blev det aktuellt med försäljning av bolaget och då skulle det fram en årsredovisning. Avsikten var att han skulle avge en oren revisionsberättelse eftersom det inte förelåg tillräckligt underlag för att bedöma årsredovisningen, men av misstag blev revisionsberättelsen ren. Felet uppmärksammades och rättades till samma dag. Han informerade även bolagets bankkontakter om misstaget. Syftet med att revisionspromemorior med frågor lämnades till bolaget efter revisionsberättelsens avgivande var att ge bolaget möjlighet att komma in med kompletterande uppgifter och ett nytt bokslut som skulle kunna utmynna i en ny ren revisionsberättelse.

RNs bedömning (plenum)

”Varulagret utgjorde en väsentlig del av bolagets tillgångsmassa och motsvarade för de aktuella räkenskapsåren 73 respektive 88 procent av balansomslutningen. T deltog ej vid inventering av lagret per bokslutsdagen den 31 augusti 1992. Det framgår av handlingarna i ärendet att T under detta räkenskapsår gjorde vissa begränsade stickprovskontroller, bl.a. kontrollerades ett antal begagnade bilar med avseende på ägandet mot bilregistrets uppgifter och inköpspriset jämfört med lagervärdet. Härvid uppmärksammade T vissa brister i redovisningen. Dessa har varit av sådant slag att T borde ha utökat och fördjupat sin granskning. RN bedömer att de granskningsåtgärder T vidtagit såvitt avser räkenskapsåret 1991/92 varit helt otillräckliga för att han skall anses ha kunnat bilda sig en välgrundad uppfattning om varulagrets existens och värde. Vad gäller räkenskapsåret 1992/93 har T tillstått att han avgett revisionsberättelse innan revisionen var avslutad. En revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Först härefter skall revisorn avge revisionsberättelse. Att klienten i vissa fall har intresse av att snabbt få fram en reviderad årsredovisning får inte påverka revisorn i dennes skyldighet att utföra revisionen så grundligt som krävs. T har genom att avge revisionsberättelse innan han själv bedömt revisionen som avslutad på ett allvarligt sätt åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Att han dessutom mot bättre vetande intygat att granskningen utförts enligt god revisionssed är försvårande.

T har förklarat att det på grund av ett misstag upprättades två revisionsberättelser för räkenskapsåret 1992/93. Det kan givetvis förekomma att en revisor av olika anledningar måste avge en ny revisionsberättelse. Av den nya revisionsberättelsen måste det emellertid framgå att den ersätter tidigare avgiven berättelse. Genom sin underlåtelse att lämna sådan information har T medverkat till att osäkerhet uppstått om vilken revisionsberättelse som ägt giltighet. För övrigt finner RN det anmärkningsvärt att inte T redan inför undertecknandet av den första revisionsberättelsen reagerat på dess felaktiga innehåll.

Sammanfattningsvis finner RN att Ts revisionsinsatser i ifrågavarande uppdrag på ett allvarligt sätt har avvikit från god revisionssed. T har i sådan grad åsidosatt sina plikter som revisor att disciplinär åtgärd är motiverad.

Kommerskollegium har i tidigare beslut i tillsynsärenden den 27 juni 1995 (dnr REV 85/92, 385/94) meddelat T varning bl.a. med anledning av att han på bristfälliga grunder godtagit värdering av väsentliga balansposter samt försummat att i revisionsberättelsen anmärka på att avskrivningar inte gjorts. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till vad som nu framkommit finns det anledning att ifrågasätta Ts lämplighet som revisor. Med beaktande av att Kommerskollegium meddelat sitt beslut efter de nu bedömda revisionsinsatserna finner RN ändå inte omständigheterna vara synnerligen försvårande.

Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN T varning.”

Kommentar

RN redovisar här bedömningen att revisorns granskning av varulagret under det första räkenskapsåret varit otillräcklig. Beslutet ger dock inte revisorn ifråga eller övriga läsare någon närmare ledning om på vad sätt granskningen borde ha utökats och fördjupats.

I flera fall som tidigare kommenterats i FAR INFO har RN påpekat att revisorn skall ha slutfört sin granskning innan revisionsberättelsen avges samt att avvikelser från god revisionssed skall redovisas i revisionsberättelsen. Se t.ex. FAR INFO 1997:255, fall 3 (fall 66 ovan).

Henry Åkerlund