Ett aktiebolags redovisning och hantering av skatter och avgifter har varit behäftade med allvarliga brister, vilket inte den valde revisorn uppmärksammat. Enligt Revisorsnämnden har revisorn i alltför hög grad förlitat sig på en redovisningsbyrås arbete och därigenom brutit mot god revisionssed samt åsidosatt gällande jävsregler genom ett alltför långtgående samarbete (lokalgemenskap m.m.) med redovisningsbyrån och genom att revisorns dotter, som var anställd i redovisningsbyrån, biträtt klienten med redovisningstjänster. Revisorn har även äventyrat sitt oberoende genom att vara vald revisor i redovisningsbyrån. (Upphävande, omedelbar giltighet.)

Bakgrund

En skattemyndighet har i underrättelse till Revisorsnämnden (RN) redogjort för vissa allvarliga brister som iakttagits i samband med skatterevision av ett aktiebolag (byggbolaget). Skattemyndighetens iakttagelser avser räkenskapsåren 1991/92 respektive 1992/93 och har bl.a. gett vid handen att byggbolaget inte fullgjort sina skyldigheter i fråga om skatter och avgifter. Vald revisor i bolaget dessa år har varit godkände revisorn A.

A har till RN anfört att bolaget för redovisning och upprättande av årsredovisningshandlingar anlitade en redovisningskonsult. Denne dokumenterade sitt arbete och överlämnade sina arbetsanteckningar till A. Eftersom det inte framgick av konsultens dokumentation att byggbolaget hade en förfallen och obetald mervärdesskatteskuld lämnade A en ren revisionsberättelse för räkenskapsåret 1991/92. A har till RN förklarat att ”Jag har således av någon outgrundlig anledning blivit vilseledd av =7 genom intyget att allt betr skatter och avgifter hade skötts korrekt under verksamhetsåret 910901–920831”. Den redovisningsbyrå som byggbolaget anlitade och i vilken konsulten var verksam, har sedan slutet av 1980-talet anlitat A som revisor i de bolag, för vilka byrån upprättat redovisning och årsredovisningshandlingar.

A har vidare uppgett att han gick i delpension 1990 och sedan dess bedriver sin verksamhet utan några anställda. Han tillhandahåller enbart revisionstjänster och är vald revisor i drygt 90 aktiebolag. A samarbetar med ett antal redovisningsbyråer och i samtliga fall upprättar respektive redovisningsbyrå bokslut och årsredovisningshandlingar samt utför verifikations- och siffergranskning. Respektive redovisningskonsult överlämnar sin gransknings- och revisionsdokumentation. ”Någon ytterligare granskning över deras arbete enligt deras skriftliga intyg anser jag mig inte behöva göra. Det blir ju i så fall att utföra ett dubbelarbete och fördyrade kostnader för bolagen.”

RN har granskat As revisionsdokumentation avseende byggbolaget för de aktuella räkenskapsåren samt dokumentation avseende ytterligare tre klientföretag. RN har också vid besök hos A inhämtat kompletterande uppgifter.

Enligt RN består nämnda granskningsdokumentation huvudsakligen av dokumentation som upprättats av den redovisningskonsult respektive bolag anlitat. As egna anteckningar inskränker sig till en halv maskinskriven A4-sida, med uppgift om vem som skött klientbolagets redovisning och upprättat dess bokslut. Beträffande sitt eget arbete har A gjort i huvudsak samma standardiserade anteckning ”Jag har granskat och avstämt samtliga in- och utgående balanskonton, gjorda periodiseringar, avskrivningar och övriga bokslutsdispositioner. Jag har också granskat de upprättade årsredovisningshandlingarna. I det till mig överlämnade materialet har jag ej funnit anledning till anmärkningar värda att notera, varför jag kan avlämna en ren revisionsberättelse.”

Vid RNs besök hos A framkom att hans aktiebolag och den redovisningsbyrå med vilken han mest samarbetar delar lokal, telefon, arkiv m.m. Verksamheterna är inte avskilda från varandra. A är vald revisor i samtliga de cirka 55 aktiebolag i vilka denna redovisningsbyrå har uppdrag. I redovisningsbyrån är en dotter till A anställd. Tillsammans med redovisningsbyråns ägare sköter hon bokföring och upprättar bokslut för byråns klienter. Redovisningsbyrån biträder även en del av sina klientbolag med grundbokföringen. Vidare framkom att A är vald revisor i redovisningsbyrån i fråga.

RNs bedömning (plenum)

”Av skattemyndighetens utredning, mot vilken A inte riktat någon invändning, framgår att byggbolagets redovisning varit behäftad med allvarliga brister. Att A inte upptäckt dem vid sin revision förklarar han med att han blivit vilseledd av den konsult som skötte bolagets redovisning genom att denne i sitt granskningsintyg inte framfört några anmärkningar. De brister skattemyndigheten påtalat borde ha upptäckts av A om han själv utfört någon granskning.

Beträffande sitt revisionsarbete har A uppgett att han underlåter att vidta egna kontrollåtgärder för att på så sätt undvika dubbelarbete och för att hålla nere revisionskostnaderna. Att A gör någon som helst granskning av bolagens förvaltning har inte framkommit. Tvärtom tyder As kommentar, att det är redovisningsbyrån som anlitar honom som revisor åt sina redovisningsklienter, på att han inte har någon direkt kontakt med sina klienter. Varken As dokumentation eller vad han skriftligen och muntligen anfört om sitt revisionsarbete ger stöd för annat än att de granskningsåtgärder A utför på ett väsentligt sätt avviker från vad som krävs enligt god revisionssed.

I ärendet har framkommit att den redovisningsbyrå med vilken A har kontorsgemenskap utför bokföringen, i vissa fall även grundbokföringen, åt mer än hälften av hans revisionsklienter. As dotter som är verksam i redovisningsbyrån biträder med bokföringen åt en del av dessa. Det kan sålunda konstateras att A i sin verksamhet bryter mot bl.a. aktiebolagslagens jävsbestämmelser. Det har vidare framkommit att A är vald revisor i redovisningsbyrån i fråga. Med hänsyn till det nära samarbete A har med redovisningsbyrån i olika avseenden kan han inte anses inta en i förhållande till denna oberoende ställning. Det finns således flera skäl att ifrågasätta As oberoende som revisor.

RN finner sammanfattningsvis As revisionsverksamhet vara behäftad med allvarliga brister. Han förlitar sig okritiskt på det arbete som samarbetande redovisningsbyråer utför. Om A överhuvudtaget själv utför någon granskning är denna ytterst rudimentär och avviker på ett väsentligt sätt från god revisionssed. Härutöver har framkommit att A åsidosätter grundläggande jävsbestämmelser. Sammantaget finner RN vad som framkommit om As verksamhet vara synnerligen försvårande. RN upphäver därför, med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer, As godkännande som revisor. Med stöd av 25 § första stycket samma lag förordnar RN att beslutet skall gälla omedelbart.”

Kommentar

Samarbete mellan revisor och redovisningskonsult för att undvika dubbelarbete är vanligt förekommande. Det är oklart hur långt detta samarbete kan drivas och i vilken utsträckning revisorn därvid kan begränsa sina egna granskningsinsatser. Till denna oklarhet bidrar att det inte finns några rekommendationer på detta område, vare sig från revisorsorganisationerna eller RN.

I detta fall ger revisorns egna uppgifter intrycket att hans insatser varit mycket begränsade. En bristfällig dokumentation gör läget än svårare för honom. RN har en benägenhet att tolka bristfällig dokumentation som ett tecken på bristfällig granskning.

RN har vidare bedömt att det föreligger sådan gemenskap mellan revisorns byrå och ifrågavarande redovisningsbyrå, att dessa företag ska anses utgöra ett gemensamt organ i jävshänseende. Företagen delar lokaler i vilka verksamheterna inte är avskilda från varandra samt delar telefon och arkiv. Vilka av dessa uppräknade omständigheterna RN vägt in framgår inte helt klart, men bedömningen att företagen utgör ett organ medför att revisorn inte anses lämplig att vara vald revisor i redovisningsbyrån. Det är emellertid inte på denna grund revisorn är jävig i de uppdrag i vilka hans dotter biträtt med grundbokföring eller bokslut. Detta följer i stället av 10 kap. 4 § aktiebolagslagen.

Henry Åkerlund