En revisor som inte lämnat uppgifter till Revisorsnämnden har i ett tidigare ärende först meddelats varning och därefter fått sitt godkännande upphävt av Revisorsnämnden. Länsrätten i Stockholms län har senare ändrat upphävningsbeslutet till varning. I ett nytt ärende har revisorn åter inte inkommit med begärda uppgifter. Revisorsnämnden har än en gång beslutat att upphäva revisorns godkännande, nu med omedelbar giltighet. (Upphävande, omedelbar giltighet.)

Bakgrund

Patent- och registreringsverket (PRV) har i april 1997 lämnat Revisorsnämnden (RN) en underrättelse avseende godkände revisorn O. Denne delgavs handlingarna genom stämningsman den 22 maj 1997.

I ett annat ärende beslutade RN den 4 juni 1997 att med omedelbar verkan upphäva Os godkännande som revisor. I avvaktan på att RNs beslut om upphävande skulle vinna laga kraft, vilandeförklarades det av PRV initierade disciplinärendet. O överklagade upphävandebeslutet varpå Länsrätten genom dom i december 1997 ändrade RNs beslut och i stället meddelade O en varning. O hade då redan tidigare under ärendets handläggning meddelats en varning av RN. Båda dessa varningar har avsett Os underlåtenhet att lämna RN de uppgifter RN begärt av honom.

RN har överklagat Länsrättens dom och vidare beslutat att återuppta handläggningen av det nu aktuella ärendet. RN förelade därefter O att inkomma med yttrande. Föreläggandet delgavs O genom stämningsman i februari 1998. Enligt föreläggandet skulle yttrande ha kommit in till RN senast inom fyra veckor från den dag O fick del av handlingarna. O har inte låtit höra av sig till RN.

RNs bedömning (ordföranden)

”Enligt 20 § lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen) är en revisor skyldig att lämna RN de uppgifter som behövs för tillsynen. Underlåtenhet av revisorn att fullgöra denna skyldighet omöjliggör RNs tillsyn och bedöms därför som ett allvarligt åsidosättande av de skyldigheter som åligger revisorn. O har tidigare vid två tillfällen (dnr 1997-63) varnats för underlåtenhet att fullgöra sin skyldighet i nu behandlat avseende. Han har därefter ännu en gång underlåtit att besvara ett föreläggande från RN. RN bedömer omständigheterna som synnerligen försvårande.

Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen upphäver RN Os godkännande som revisor. RN förordnar vidare med stöd av 25 § samma lag att beslutet skall gälla omedelbart.”

Kommentar

Det synes vara svårt att få ifrågavarande revisor att efterleva sin lagenliga plikt att lämna RN de uppgifter som behövs i tillsynen. Vidare lyckas inte RN delge revisorn på annat sätt än med stämningsman. Trots två varningar tycks situationen inte ha förändrats. RN har i det nu aktuella beslutet för andra gången upphävt revisorns godkännande med förordnande om att beslutet ska gälla omedelbart. Revisorn torde behöva anföra synnerligen starka skäl för sitt agerande om han även denna gång ska lyckas förmå länsrätten att ändra beslutet.

Henry Åkerlund